Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

194

åt drottningen och rådet att välja tjänliga personer till de lediga

ämbetena, med önskan att bevaras vid sin rätt och egendom

och att lisas i utskrifningar och krigshjälper.

Rådets och ridderskapets ledande män hade i det hela

skäl att glädja sig åt sin snabba framgång: motsidan böjde sig,

om den ock lät se sina egentliga önskningar och så mycket

som möjligt sökte skjuta ansvaret ifrån sig. Den segrande

adeln hade uppträdt med samma kraft och yttre enighet som

i Göteborg, och med större makt under gynnsammare omstän-

digheter. Om olika tankar bland ridderskapet tala blott en an-

tydan i dess protokoll om tvist den 28 september rörande tes-

tamentets uppläsning och kanske Gustaf Bondes ord i rådet

den 3 oktober, att det på riddarhuset sagts, att första klassens

ledamöter ej vore riddare eller svenner. Det tör dock vara

uppenbart, att denna skenbart fullständiga endräkt icke kunnat

vinnas utan ett tämligen hårdt tryck från de starkare; hertig

Adolf Johans brefväxling meddelar något därom.

Ucytii!: Adolf Hertigen själf m.anade ännu i bref af 29 september sin

Johan ocJi trogne I>ars Roman att söka förmå ständerna att icke fatta nåiM)sj\og^j.

|3gg],j^ ^,|-^j^ hans bifall, och att uppmuntra dem sä mycket

^ ,,_ han kunde, eftersom det gällde deras konungs tjänst och deras

'2 okt. frihet.^ Den 2 oktober, då han genom den från Stockholm åter-

komne Daniel Plan fått nya närmare underrättelser om ställ-

ningen där, ville han dock fortfarande aldrig gå ifrån testamen-

tet, om icke genom en underhandling, hvarigenom salig konun-

gens heder icke skadades och ständerna ställde sig själfva till-

freds. Han hade därom vidlyftigt talat med Enefelt, som få

dagar förut rest upp till riksdagen.^ Ständerna borde betänka

sin egen välfärd, ty ett sådant tillfälle att visa, hvad de förmådde,

torde icke alltid erbjuda sig, och om de icke nyttjade

det, hade de en annan gång mindre att säga. Han kunde ald-

rig tro, att tredje klassen på riddarhuset skulle låta stoppa sig

munnen till, och önskade, att den, som icke vore förledd, allenast

ville besluta sig att icke underskrifva, hvad som vore emot

hans samvete. Till drottning Kristina uttryckte han alltjämt

^ Steg.; från Stegeborg.

^ Ib. Enefelts uppresa till Stockholm omtalas i en biljett från hertigen

till Roman 28 scpt., ih.