Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

föregående förmyndarestyrelse.^ Sedan förhållandena stadgat

sig efter Axel Oxenstiernas hemkomst från Tyskland — förut

hade regeringsherrarnes högre myndighet föga gjorts gällande i

rådet — , hade riksförmyndarne då i alla viktigare saker hört

hela rådets yttrande, men tillika hade kanslern häfdat, att de i

samma utsträckning som föregående konungar och regenter

ägde makt att befalla utan att inhämta dettas utlåtande, och

vid omröstning i regering och råd tillsammans skulle enligt beslut

1636 de flesta och bästa rösterna gälla. ^ Närmare hade

ordningen då blott genom praxis varit bestämd; nu sökte Bonde,

som mot riksdrotsen förde rådets talan, att genast frän början

genomdrifva dess ytterligare regelbindande. Då han sporde,

huru vidsträckt de fems regeringsmakt skulle vara, svarade i

förstone drotsen och skattmästaren, att de måste regera med

riksråds rade, liksom konungen själf. Men detta var ej tydligt

nog för Bonde, som framhäfde, att ett vore att regera med

riksrådens råd, ett annat att regera med deras samtycke. Att

ämnet var ömtåligt, visade Per Brahes svar, att ju mera man

bunde regeringens händer, ju hällre skulle de fem se det, och

ju mindre hade de att svara för; han för sin del skulle väl

kunna lida, att hela senaten regerade, men eftersom ständerna

uppdragit regeringen åt de fem, syntes ock bäst att blifva därvid,

dock så, att i viktiga saker senaten tillfrågades. Bonde

var ej nöjd häller med detta; han frågade, h vilka saker som

vore viktiga; honom syntes, att utdelningen af sådana befatt-

ningar som landshöfdingars eller öfverstars och öfverstelöjtnan-

ters liksom äfven bortgifvande af gods borde ske med senaten.

Drotsen gjorde härvid gällande, att makten icke endast vore

hos de fem, utan riktigare sagdt hos kollegierna, emedan de

förre vid förfall ersattes af andre ur dessa.

Bonde framställde vidare uttryckligen det spörsmålet, hvad

som vore att göra, om flertalet röster hos de fem fölle på att

icke låta öfverläggningen i en sak komma till senaten. Detta

antagande ville Per Brahe icke göra; han instämde för öfrigt

med Klas Tott, då denne framhöll, att genom rådets ständiga

^ Tott hade då uttalat, att ordinarie administrationen icke tillkomme

rådet i gemen, utan de fem; drotsen hade sagt, att när något viktigt ärende

törekomme, måste hehi rådet sammankallas, och Sten Bielke tillagt: »Och

denna wichtighet står både in oflicijs et beneficijs distribuendis, såsom kan

sees för detta wara brukeligit utaf protocollerne.» RP. V,

' Odhner, s. 44 f., 67 f., 137.

More magazines by this user
Similar magazines