Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

239

känna sin styrka, ifall dess ledares önskningar afveke från rege-

ringens? Uppskofvet tarfvar sin förklaring; och den tidsspillan,

som drottning Kristinas ankomst och uppträdande vållade, kan

svårligen anses som tillräcklig förklaringsgrund.

Per Brahe nämnde dock den 30 september de höga ämbe-

tenas tillsättande säsom en sak, som nu borde tagas i öfvervä-

gande, och Gustaf Bonde påminde därom den 3 oktober; den

13 föreföll ett meningsutbyte om ständenias och rådets inflytande

därvid, hvarvid Bonde och Schering Rosenhane yrkade det senares

rätt emot Karl Lejonhufvud, och den 15 erinrade både Sten

Bielke, Bonde och Rosenhane, att man borde bringa saken till

slut, för att förekomma svårigheter, som adeln i annat fall kanhända

kunde bereda.^ Likväl kom man icke till beslut förrän 19 oktober,

efter långvarig möda icke blott med Kristinas angelägenheter,

utan också med Regeringsformen, men medan dock detta ärende

ännu var under full behandling.

Så mycket torde vara visst, att detta länga dröjsmål icke

varit möjligt, om rådets främste man, riksdrotsen, varit emot

det, och att han icke fann saken brådskande, kan också törhända

slutas af de ord, hvarmed han den 3 slöt ordskiftet om

tillvägagångssättet vid valet. Utan tvifvel stod uppskofvet

också i samband med den spänning mellan stridiga önskningar

och sträfvanden, som rådde med afseende pä ledigheternas

fyllande, dels i fråga om sättet, dels i fråga om personerna, så-

väl inom som utom rådet; en spänning, som icke var nyupp-

sprungen."

Det är mycket möjligt, att tanken på Herman Flemings

uteslutande ur regeringen går tillbaka ända till riksdagen i Gö-

teborg; och när hertig Adolfs utsände Lars Roman i juni an-

lände till Stockholm, visste han efter besök hos Magnus Gabriel

de la Gardie att berätta sin herre, huru skattmästaren väntade

tvist om sin nya fullmakt liksom om de andra — Adolf Johans

och Flemings — , och något senare, huru alla grefve Peders

anhängare med en mun opponerade sig mot den sistnämndes.

I de råd och underrättelser, som hertigen i augusti genom sin

sekreterare Daniel Plan mottog från denne sin »förtrogne vän»,

säges ock. att bland regeringens tillämnade medlemmar ingendera

af dem nämndes af testamentets motståndare, dit de höga

herrarne till största delen hänföras. Plan själf skref fä dagar

^ Se s. 204 £, 216, 225.

' Jfr s. 228 f. och 220 f.

More magazines by this user
Similar magazines