Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

247

tillhöra senaten eller ständerna, samt för den ii och 13 juni om

valsättet i rådet och om valets förlopp; kanhända äfven, hvad

protokollet 13 januari samma år innehåller om valrätten.^

Efter slutad läsning förklarade Bonde, att på samma sätt

som 1634 borde regeringen äfven nu gå till väga. Oro för att

stöta adeln, i händelse denna gjorde anspråk på »ius praesen-

tandi», visade däremot skattmästaren; man borde veta ståndets

mening härom; dock ansåg han, att detta icke utan kränkande

af konungens rätt kunde deltaga i valet, och att det borde

underrättas om detta. Hade han på förmiddagen hållit pä stän-

dernas valrätt, hade han alltså sedan dess kommit till riktigare

insikt.

Gustaf Posse uppläste propositionen till ständerna 14 juni

1634, som befanns bjuda och befalla att erkänna de af K. M.

valde; ^ härvid anförde emellertid drotsen, att när rådet 13 okto-

ber beslutit grefve Johan Oxenstiernas framtida upphöjelse till

riksråd, hade riksamiralen kraft ständernas bifall därtill.^

Ett bestämdare mål gaf Bonde debatten, i det han gjorde

gällande, att rätta frågan nu vore, huruvida man skulle rösta

om riksmarskens ämbete, innan ständerna ingifvit sina svar om

Regeringsformen, eller vänta, till dess det skett. Ehuru han fast-

höll, att ständerna blott ägde gifva sitt bifall, rådde han att af-

bida ridderskapets svar, som inom kort skulle inlämnas; ståndet

kunde eljes säga, att man påtvungit det de höga ämbetsmännen.

Om adeln framställde några fordringar med hänsyn till valet,

borde 1634 års protokoll uppläsas för att bringa den på andra

tankar. — I detta förslag instämde de la Gardie.

Sten Bielke sade sig icke tvifla, att adeln hade haft i sin-

net att taga en sådan rätt i anspråk, men att den nu framhärdade

däri, trodde han icke. Mot Bondes förslag invände han, att om

adeln en gång fått framställa sina önskningar, så blefve sedan kan-

ske värre att förmå den att uppgifva sin möjligen påstådda rätf*

— ett skäl, som onekligen ägde styrka; om man alltför länge

låtit sitt initiativ hvila, var hjälpen knappast att lämna det helt

och hållet i andra partens hand.

(15

^ Se SRP. IV s. 118 f. (20 maj),

jan.) — ifall ^'28 lun.» i /?/".

s. 123 (11 juni), s. 125 ff.

V står af misstag för »15

(15 juni), s. 8

Un.» Rådets

protokoll 28 juni 1634 innehåller intet i ämnet.

" JiAP. II s. 120.

=* »När Gr. Johan Oxenstierna blef R. Rådh». J?P. V. Se s. 217 not 2.

•* jRP. V, som vid samma yttrande äfven sätter namnet '-H. G. Brahe»(!)

= Nils Brahe.-

More magazines by this user
Similar magazines