Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

2 6.1

jämkning på sanningen, t\- nit hertigens bref påskyndat \'aler,

linnes icke annorstädes antydt och synes föga sannolikt.

Per Sparres ton var denna dag ej bhdare än förut nicjt

Rosenhane och hans följeslagare; han förklarade, att skyndsam-

het hade ridderskapet på grund af tidsomständigheterna nog-

samt pröf\-at rådlig; till dröjsmålet vore rådet själft skulden,

som i tio eller tolf dagar upphållit ståndet med drottning Kri-

stinas angelägenheter.^

Man kom därpå in på själfva tvistefrågan, h\arvid Klas

Rålamb ingrep i ordskiftet med uttalandet, att rätten att gilla

förutsatte rätten att ogilla.^ Bonde talade tills vidare endast

om grefve Kagg: han sade, att denne af sig själf och oombedd

intagit sin plats som riksmarsk efter valet — »intet kunde \\

— Det var åter en af-

tågan i armen och dragan ur rummet .

vikelse från sträng sanningsenlighet, ty det lider intet tvifvel,

att Kagg liksom de la Gardie intog sitt nya rum med rådets

fulla gillande. — Han bad, att man ville betänka sig, eftersom

denna sak kunde »kasta hela riket öfverända; .

Om ridderskapets fria votum förklarade sig Bonde icke

hafva uppdrag att tala och förfäktade fortfarande rådets val-

rätt, medan Rälamb endast medgaf förslagsrätt.'^ Afven Johan

Gyllenstierna tog till orda för att betona, att tvisten icke gällde

personerna, utan saken; han häfdade, att Regeringsformen icke

kunde binda dem som en lag, och kunde ej den, så kunde ej

häller protokollen af 1634. Bonde såg sig slutligen drifven till

att direkt åberopa Karl Gustafs fullmakter för grefve Magnus

och Herman Fleming. Ridderskapet genmälde därtill, att hertig

Adolf ock haft fullmakt — att det var på grund af hans på-

stådda främmande nationalitet, som den underkänts, blef därvid

förtiget. Bonde sökte med eftertryck framhålla sakens allvar:

han önskade sådana rådslag, som höUe fäderneslandet upprätt

och gjorde, att man kunde lefva och bo i Sverige.

Vid själf\-a afskedet sporde riksråden, hvad satisfaktion

adeln eftersträfvade, hvarpå denna äskade förslag på personer

till de höga ämbetena; annars, hette det, kunde den icke få sin

frihet igen, och sina ord kunde den ej häller taga tillbaka. —

' Jfr tvisten på riddarhuset 8 okt. (se s. 207 ff.).

^ Strax förut skulle Bonde enligt /^AJ^. VIII s. 83 yttrat: Det står

eder til at applaudera, eller ock föreslå någon annan.» Han kan icke hah-a

tillerkänt adeln förslagsrätt; förmodligen talade han om nytt förslag -aI rådet,

i fall adelns bifall till det första vägrades.

^ j>Jus pr.-esentandi^). Ib. s. 86.

More magazines by this user
Similar magazines