Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

26;

I-^leming och att gilVa efter för adelns ansprälc; ty utan t\ifvel

talade han om gillande och ogillande af personerna.^

Den nye kanslern kunde ej gärna annat än framhålla, att

Flemings rätt och hans \ar densamma på grund af Karl Gustafs

testamente, hvarför äfven riksskattmästarens ämbete borde näm-

nas — det är för öfrigt troligt, att han var sä oviss om ridder-

skapets stämning mot honom själf, att han därför ansåg tryg-

gast att hålla sig strängt till rätten och ännu icke skilja sin sak

från Herman Flemings. Per Brahe invände, att på sådant sätt

kunde man icke stilla tvisten. Gustaf Bonde, som i dessa daga'-

— sedan beslutet om riksmarskvalet en gång var fattadt —

framstår såsom den förnämste ledaren för rådets flertal, förkla-

rade, att > ius approbandi och improbandi kunde ridderskapet

\äl fä, blott den utöfvades lagligen — alltså endast i fråga om

Kagg — ; hade man, tillfogade han, på K. ]\I:s blotta ord intagit

tio riksråd, hvarför då icke de bägge andra riksämbets-

.' männen

För sin del \ille Bonde, att man skulle söka om möjligt

\-inna tid och endast tala om marsken; rådet måste på grund

af sitt ämbete taga konungens rätt i akt; dock måste man till-

lika betrakta ständernas villkor, och att nu under konungens

omyndighet ställningen vore något förändrad. Hans yttersta

förslag var, att man skulle åter säga adeln sina skäl, och för

öfrigt lämna den frihet att förena sig med de andra ständerna

och tillsammans med dem handla så, som de i framtiden kunde

svara för inför konungen och riket. Därmed öppnade äfven han

en möjlighet för ridderskapet att drifva sin vilja igenom."

Riksdrotsen befann sig i en icke alldeles behaglig mellan-

ställning; han ville tills vidare hvarken stöta sig med adeln eller

med rådets majoritet. Han påstod sig så väl som någon skola

försvara den salige konungens respekt, i enlighet med fattadt

beslut; men han erinrade tillika, att ridderskapet ansåg dennes

testamente icke uppsatt i rätt ordning och utan riksråds rade.

^ > consensuni till Regemente formen, och derhoos at the finge macht

iniprobare ocli approbare >

citerat i texten.

' Th.\m, i s. 94

äro

ordalagen i RP. V. Jfr Bondes yttrande strax

i., ätergifver Bondes uttalande så, ^att Rådet skulle,

med afseende på Ständernas större rätt under en förmyndarestyrelse, än under

en myndig Konungs regering, gifva vika i afseende på Marskens embete,

men försvara afl. Konungens disposition i afseende på de 2 andra embetena^.

Detta är säkert oriktigt; med konungens omyndighet motiverar Bonde möj-

ligheten af yttedigare eftergift. Jfr s. 269 med not i och 272.

More magazines by this user
Similar magazines