Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

275

Per Sparre invände, att hans stånd ej insäge, huru fullmak-

terna kunde hjälpa de andra tvänne, när hertigens fullmakt icke

kunnat hjälpa honom ; men detta skäl tillbakavisades af drotsen

med svaret, att det vore en annan sak med denne, och att

ridderskapet väl visste, af hvad orsaker man funnit godt att

utesluta honom. Landtmarskalken sporde ocksä, om personer-

nas nämnande af Karl Gustaf skett med riksråds rade, hvilket

drotsen nu sade sig icke veta, emedan han i Göteborg varit

sjuk; ' han riktade till adeln en förnyad maning till varsam-

het, enighet med rikets andra ständer, vidmakthållande af sin

torre konungs respekt och iakttagande af rikets gagn och

nytta. Därmed \ar utskottets audiens slut; landtmarskalken

tog saken ad referendum till sitt stånd.

Emellertid återvände Sparre ensam, sedan hans följeslagare

aflägsnat sig, och förfrågade sig hos rädet, om ridderskapet

skulle svara på »presentationen»." Drotsen svarade ja. Bonde,

t\dligen af farhåga, att adeln härmed skulle anse sig för myc-

ket medgifvet, eller snarare, att rådets formella fasthållande vid

sin rättsständpunkt icke skulle vara nog tydligt, bad härvid

ännu en gång adeln betänka, att saken dock blott vore in

integro» i fråga om marskämbetet. Men verkan af detta förbe-

håll upphäfdes omedelbart genom Per Brahes följande ord, då

han gaf ridderskapet frihet att säga h\ad det ville med skäl

och lag emot personerna. Ty ehuru detta uttryckssätt väl ock

i och för sig kunde galla som ett vidhållande af rådets synpunkter,

så kunde å andra sidan ridderskapet och adeln med

sin tolkning af lag och skäl därmed anse sig hafva vunnit allt

hvad den eftersträfvade, och sålunda hade i sa måtto Per Sparres

sista förfrågan ledt till det önskade mera uttryckliga med-

gifvandet, att alla de tre nya riksämbetsmännen finge anses

föreslagna till ständernas fria pröfning. Bonde kunde nu blott

göra en sista påminnelse om adelns förening med de andra stän-

derna, till undvikande af fara i framtiden; därefter gick landt-

marskalken. Per Brahe nämnde, att han enskildt förmanat ho-

^ Att frågan gällde rådets råd vid utnämningarna, tramgår af samman-

hanget. RP. III låter den besvaras med ja, men den noggrannare uppgiften

i V är r\'dligen den riktiga.

* Dessförinnan hade de la Gardie åter ett oroligt uttalande: i\Vij meste

höra, Invad the andra Ständeme säija. Och han för sijn persohn will intet

exponera sigh uthi en sådan hazard, uthan wäl tillåta at the sättia til, hwem

the wilja.» RP. V (Hknande III).

More magazines by this user
Similar magazines