Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

305

för fundamentallag sättas laga stadga. Drotsens frånvaro gjorde

förmodligen denna eftergift så mycket lättare.

Därpå diskuterades ständernas påminnelser om religionen,

konungens uppfostran, rådets antal och sammansättning och

regeringens rang, hvarefter man kom till frågan om fattandet

af förmyndareregeringens beslut och dess och rådets inbördes

ställning. Bonde och kanslern funno skäl att gå adeln till mö-

tes. Den allmänna meningen var, att när de fem afgjort en

sak och någon af rådet hade några viktiga skäl däremot, kunde

han andraga saken vid dettas nästa sammanträde för möjlig

förändring genom beslut då.^

Man stannade emellertid icke vid detta afgörande; Bonde

fortsatte diskussionen, och Tott uttalade, att en eller två råds-

herrar borde få anmäla särskilda påminnelser hos drottningen

och reg-erincren, nåo-ot som dock Rosenhane och Knut Kurk

ansågo hällre böra ske genom kanslern. Jöran Fleming fruk-

tade af dessa förslag oenighet mellan regeringen och rådet; i

ringa saker yrkade han, att kollegierna skulle bestämma, och

resten handläggas af regeringen; däremot betonade likvisst

Bonde och rikskansleren, att kollegierna under minderärigheten

borde hafva hvarken mer eller mindre makt och myndighet än

under myndig konung; Nils Brahe påstod till och med, att en-

ligt Jöran Flemings mening ingen regering skulle behöfvas.

Debatten var en efterklang af öfverläggningarna under Per

Brahes ledning 9 och 12 oktober, men under intn,'cket af adelns

yrkande och i saknad af riksdrotsens stöd för de fem regerings-

herrarnes myndighet. Beslutet jämkades till sist därhän, att

intet sammanträde af rådet skulle hållas utan regeringen — detta

hade Tott yrkat —-, utan om någon af rådet hade något att

erinra, skulle han göra det inför denna vid nästkommande sam-

manträde, och i trängande fall låta sammankalla regering och

råd genom kanslern. —

Den långa punkt i ridderskapets skrift, som talade om de

fem och senaten, slutade med dess anhållan om riksdagar hvart

tredje år med gransknings- och påminnelserätt för ständerna.

Man fann denna icke obillig, hälst, såsom Bonde framhöll, äfven

Karl Gustaf låtit framlägga berättelse för dessa vid deras

sammankomster och Axel Oxenstierna 1644 erkänt deras rätt

att pröfva förmyndareregeringens för\'altning. Emelleitid an-

^ Resolution enligt RF. V.

G. Wittrock.

More magazines by this user
Similar magazines