Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

Adelns ut

skott hos

rddet.

Återstod att öfxerlägj^a ined tle aiulra stånden och att med-

dela rådet sina tankar. Det föreslojrs, att man först skulle söka

draga bondeståndet till sin mening, genom att framhålla för

detta den aflidne konungens syfte, som naturligen borde uttolkas

efter adelns önskningar, och hvad den unge konungens

säkerhet kråfde. \'ore adeln och bonden förenade, skulle nog

de andra stånden gifva efter. Andra ville, att man först skulle

vända sig till prästerskapet, som kunde öfvertala bonden, ty det

hade hans hjärta i händerna. Men häremot invändes att prä-

sterskapet kunde \ara af en annan mening, och i så fall skulle

ilet blif\a sa mycket svårare att komma till rätta med bönderna,

sedan prästerna \ ål fatt tid att påverka dem.

Emellertid påmintc Inndtmarskalken, att det vore hög tid

att låta rådet veta adelns tankar, och sporde, huru man härvid

.skulle gå tillväga. Det svarades, att man fönst skulle hålla sig

till allmänna talesätt, för att förnimma dettas åsikt; somliga

ville dock, att man skulle genast säga ut, hvartill ridderskapet

lutade. Därmed afgick utskottet, och landtmarskalken under-

rättade rådet, att adeln nu öfverlagt, men först önskade närmare

utlåtande af detta. Drotsen och de andre rådsherrarne yrkade

emellertid, att vota skulle komma från ständerna.

Landtmarskalken sade då rent ut ståndets tanke och skälen

därtill, för närmare motixering åberopande sig pa Rålamb. Därpå

begärde rådet, att denne ville komma fram och utveckla saken ;

hvilket han gjorde med kraft, ^ så att rådets ledamöter — eller

i hvarje fall en del af dem — funno detta vara en god och

varaktig grund att stödja regementet på, och uppmanade adeln

att söka bringa de andra ständerna till samma beslut.^ Riks-

rådet Johan Rosenhane berättar, att ridderskapet hade med ed

förbundit sig att blifva vid den förra vanliga regeringsformen

och begärde, att rådet ville bevara dem därvid; hvartill drotsen

och grefve Karl Lejonhufvud genast ropade, att de ville i lif

och död blifva fäste i samma mening. Enligt Rålambs egen

senare uppgift gjorde honom Per Brahe också en högtidlig tack-

sägelse för hans tal, och yttrade härvid bland annat följande

ord: »Jag kan intet förtiga, det senaten fuller allt här till har

varit uti åtskilliga meningar, men igenom denna deduktion har

man fatt det ljus uti saken, att ibland oss nu är ett hjärta och ett

' »emphatice». RAP. VII s. 56.

' Ib.

More magazines by this user
Similar magazines