Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

kunde visat Iionom, att en svensk drottning väl kunde deltaga

i en förmyndareregering, ehuru hon tydHgen icke kunde vara

rädsherre. Såsom regeringsmedlem borde hon ju ock kunna

deltaga i rådets förhandlingar och äfven där föra ordet; hon

var lika litet som konungen, då han så gjorde, därför medlem

af denna församling; testamentet tilldelade henne tvänne röster

vid votering i regeringen och stadgade regering med riksråds

rade, men talade intet om votering i rådet och insatte icke

drottning Hedvig i detta; därutinnan vantolkade Rålamb testamentet/

— Man lät också snart hela invändningen mot drott-

ningen falla; den afhandlas hos adeln och prästerskapet den 14

februari, men förekommer icke i öfverläggningarna den 15.'

Drottningens obetydlighet gjorde henne ofarlig och därför en

sådan eftergift lämplig. — Per Brahe synes icke i sitt tal till

utskotten den 13 hafva betecknat drottningens förmynderskap

som olagligt, utan blott som ovanligt, skiljaktigt från det van-

liga svenska regeringssättet.

Mot hertig Adolf anmärktes med stöd af anförda ställen i

konungabalken, dels att han icke vore svensk, dels att han ej

vore svensk adelsman. Han var född i Sverige af en svensk

konungadotter, broder och farbroder till svenska konungar,

.svensk till uppfostran och språk,^ bosatt och besutten i Sverige

och använd i höga svenska tjänster; som svensk kunde han så

till vida utan tvifvel anses"^; men onekligen var han tysk riksfurste.

Frågan var alltså, om detta formellt lät sig förena med

' Detta sammanhänger med den konstruktion, han i sin uppsats om testa-

mentet gör, i det han där häfdar, att riket vid konungs frånfälle enhgt Landslagen

har att häUa sig i sin styrelse till lagmännen, hvilka, säger han, nu äro riksens

råd. Riksdagsacia. Jfr Rf. 1654 § 65. Det sammanhänger gifvetvis också med

minnena af praxis under drottning Kristinas förmyndareregering, då rådet fak-

tiskt hade ej ringa del i styrelsen och skillnaden mellan regeringen och rådet

tjj alltid iakttogs. Se Odhner, s. 44 f., 67 f., 137. — Först ständernas för-

klaring om riksst}'relsen mellan riksdagarna, som uppdrog regeringen åt drott-

ningen och rådet, tillade Hedvig Eleonora två röster i detta. Emellertid synes

denna skillnad mellan hennes ställning och hertigens enligt testamentet icke

häller hafva varit klar för testamentets försvarare; se biskop Enanders ofvan

s. 54 anförda yttrande till adelns utskott.

* Frånsedt biskop Enanders s. 54 anförda yttrande.

' Hertigens egenhändiga bref till sin fönrogne tjänare Lars Roman och

till M. G. de la Gardie, Sieg.., visa, att han skref svenska som sitt moders-

mål, utan mera utländska uttrvck, än man i allmänhet finner i tidens svenska

bref.

* Jfr Blo.mberc, (h/i src/iskf statshorgarskap, s. 42 ti".

G. Wittrock. r

65

More magazines by this user
Similar magazines