GUIDE TILL SOMMARSTOCKHOLM - Metro

More documents

Recommendations

Info

www.metro.se fredag 2013-07-05 Över gränsen ser ut som om Gud har sprutat raklödder över Djurgården.” ”Det Jaromir hade sin högtidliga röst. Erik fyllde skrattande i: ”Och han skar sig när han rakade sig. För löddret är lite rosa. Får vi gå nu?” Jaromir lade handen på vännens knä: ”Vi skulle vänta tills solen gick upp.” Trots värmeböljan var natten kylig på Skinnarviksberget. De unga männen huttrade och drack av sin öl. Erik pekade ner mot tonåringarna som festade i parken: ”Kolla vad de vinglar, det är som vi för tre år sedan.” ”Smutsigt. Tjejerna bara tjuter.” ”Jo.” ”Vi var väl likadana.” ”Ungefär.” ”Vem tror du får ligga? Hon, den där packade tjejen med stora gräsfläckar på klänningen?” ”Hon den blonda med de stora tuttarna? Dom brukar få ligga.” ”Jag låg inte på skolavslutningen.” ”Inte jag heller.” ”Förstår inte att det är tre år sedan.” ”Vi är som gamla gubbar.” Jaromir skrattade sitt vanliga skratt, Erik mindes att det alltid hade låtit likadant, så länge de känt varandra, han skrattade med, undrade om hans skratt hade förändrats. Från andra sidan av berget kom någon gående. Erik såg henne i ögonvrån och vred på huvudet. ”Kolla henne. Gillar inte du också sådana där blå klänningar med vita prickar?” Jaromir tog en titt: ”Hon verkar rätt gammal. Klänningen är okej. Men jag tror inte du skulle passa i den.” Han tog handen från Eriks knä och satte den runt hans nacke, klämde åt skämtsamt, men hårt, som han alltid hade gjort. Kvinnan kom närmare, hon såg mot dem. Jaromir kunde inte hindra sig från att vinka. ”Kolla, hon vinkar tilllbaka.” ”Men sluta Jarre.” ”Nej, vi pratar med henne.” ”Men sluta Jarre.” ”Tyst, hon kommer nu. Hej! Vill du ha en öl?” Kvinnan log och stannade någon meter från deras filt. ”Nej det är bra. Tack. Är bara ute på en nattpromenad. Vad gör ni?” Jaromir reste sig: ”Vi har kollat på de grisiga studentfesterna. Titta där nere, där ser du de mänskliga ruinerna. Varför vill man bli så trasig? Och så väntar vi på soluppgången.” ”Jag tänkte också se solen gå upp. Jag brukar göra det ibland. Men jag brukar gå bort till Fåfängan, därifrån är den vackrare.” Nu reste Erik på sig, med ölburken i handen: ”Fåfängan?” ”Ett berg på andra änden av Söder Mälarstrand, jättevacker utsikt.” En novell om vänskap och sex i sommarnattens Stockholm. Av författaren Carl-Michael Edenborg. ”Får vi följa med?” Jaromir log sitt charmigaste, de bruna ögonen glittrade under den långa svarta luggen. Hon log tillbaka. De unga männen packade ihop, och så slog de följe med kvinnan, nedför berget, ner till kajen. På vägen kramade Jaromir hastigt Eriks hand, som ett löfte, en utmaning. De presenterade sig och fick veta att hon hette Magdalena, att hon hade man och två barn, att hon var fyrtiotvå år. ”Vad jobbar du med?” ”Kan vi inte prata om något roligare? Det är bara en vecka kvar till midsommarafton, det är en underbar natt, himlen är rosa, Riddarfjärden skvalpar och allt det där, jag vill inte prata om jobb.” Jaromir envisades: ”Sitter du på ett kontor med en dator hela dagarna?” ”Hur kunde du gissa det?” Plötsligt pekade Jaromir bort mot den gryende horisonten, han hade sin högtidliga röst igen, mörk och smeksam, lätt vibrerande: ”Ser ni den där lysande stjärnan i allt det där varma rosa?” ”Vad är det med den?” ”Det är ingen stjärna, det är planeten Venus. Fast den kallas morgonstjärnan. Och förr i tiden för Lucifer.” Erik hade hört historien förr. Men Magdalena drog handen över sitt långa hår och sa tankfullt: ”Venus. Det passar bra en sådan här natt.” De gick tysta en stund. Sedan frågade Jaromir: ”Är det inte jobbigt att ha barn?” Magdalena suckade och riktade sig till Erik: ”Är din kompis alltid så där frågvis?” ”Inte alltid.” ”Och är du alltid så tyst?” ”Inte alltid.” Hon skrattade, mjukt och varmt, sedan blev hon allvarlig, slickade sig om läpparna, sa nästan för sig själv: ”Det jobbigaste med att ha barn är kärlekslivet. Det är konstigt när man tänker på LOKA KANARP 40 det: just det man gör för att få dem är också det man slutar med sen.” ”Varför måste man sluta?” ”Jag vet inte. Det bara är så.” ”Är det din man som inte vill?” ”Det är inte så enkelt.” Jaromir tog hennes hand: ”Du kanske kan ligga med andra?” Hon vred bort huvudet och såg ut över vattnet och Stadshuset på andra sidan: ”Kanske det.” ”Har du aldrig gjort det?” ”Nej.” ”Gör han det?” ”Kanske. Men jag tror inte det.” ”Jag trodde alla höll på.” ”Nej. Trodde du också det, Erik?” Erik gick längst ut till höger, med Jaromir mellan sig och Magdalena. Han ville inte prata. Han förstod inte varför Jaromir hade slagit följe med den där kvinnan. Han förstod inte varför hon hela tiden ville dra in honom i samtalet. ”Jag bryr mig inte.” ”Om barn? eller om sex?” Erik skakade bara irriterat på huvudet. När de hade gått förbi Fotografiska, pekade Magdalena ut Fåfängan för ynglingarna. Mycket snart skulle solen ta sig upp ur horisonten, himlen blev allt varmare rosa, luften allt fuktigare, alla stjärnorna hade tvättats bort förutom morgonstjärnan som strålade ännu hårdare nu. ”Hur länge har ni båda känt varandra?” ”Elva år.” ”Tolv år.” Svaren kom samtidigt, de skrattade till. ”Sedan mellanstadiet,” sa Jaromir. ”Vad fint,” sa kvinnan. ”Gammal vänskap, den ska vårdas. Den är värdefull. Man förstår det inte förrän man förlorat den.” Erik och Jaromir flinade mot varandra. Det var en brant klättring. De pustade när de kom upp till det igenbommade kaféet. De satte sig på gräset vid ett träd i ena hörnet, med utsikt över Saltsjön och Djurgården. Jaromir hade sin högtidliga röst igen, kraftfull och vibrerande: ”Första parkett när solen glider in i världen.” Magdalena satt i mitten med de unga männen på var sin sida. Erik märkte att Jaromir var upphetsad, han hade aldrig sett honom på det viset förut, kamraten andades tungt och fort, och rodnade lite. Jaromir gick upp på huk och viskade: ”Får jag smeka dig?” Magdalena svarade inte, då lade han handen på hennes knä. Han smekte försiktigt med fingertopparna ner för vaden, det frasade svagt i det vita nylonet i strumporna. Sedan drog han handen uppåt igen, Magdalena gnydde till, men rörde sig inte. Fingrarna gled ner på insidan av låret och drog upp klänningsfållen en bit, tills strumpan slutade och vitt skinn blottades, vitare än strumpan, det knottrade sig, hon liksom spände hela kroppen. ”Fryser du?”
Hon slickade sig om läpparna och viskade: ”Bara lite.” Jaromir gav kamraten en blick, nickade uppfordrande. Eriks hand darrade när han smekte kvinnans högra ben, just som kamraten gjort, uppifrån strumpans kant och ned till gymnastikskorna, sedan tillbaka, så långsamt och mjukt han förmådde, nylonet kändes svalt och intimt mot fingrarna, han kände hennes mjuka värme där under. Hon gnydde igen, och rörde benen något ifrån varandra för att ge plats. ”Så skönt det är.” Hon vände sig mot Erik: ”Vilka stora, varma händer du har. Du smeker härligt.” Erik rodnade. Han såg mot sin väns byxor, upphetsningen var synbar, han kände hur han själv växte där nere, det hettade. Magdalena lyfte lite på stjärten så att Jaromir kunde dra upp hennes klänning. Hon hade ett par vita trosor. När han stack fingrarna innanför deras linnning, lade hon handen på hans, flämtade fram: ”Försiktigt, vänta.” ”Är du säker?” Jaromirs röst var halvkvävd, den darrade, han andades hastigt. ”Vänta.” Jaromir smekte henne på utsidan av tyget, han kände köttet där innanför, han tyckte att det ångade. Eriks hand vandrade upp till hennes bröst och kramade det mjukt. Magdalena kved till, hon pressade sig mot Jaromirs hand, hennes höfter gungade lite. ”Så så så. Fortsätt.” Erik kände hennes bröstvårta styvna innanför klänningstyget, han klämde ytterst försiktigt kring den, då kom hon plötsligt, nästan utan ett ljud, ynglingarna hörde hennes hårda andhämtning i gryningstystnaden, de såg det flämtande bröstet, de såg på varandra och log med stora ögon, de kunde inte tro det, det var som ett mirakel. När hon lugnat sig såg hon tacksam ut. ”Vad skönt. Vad snälla ni är.” Hon drog ner klänningen igen, de unga männen drog tillbaka sina händer. Det var som om ingenting hade hänt, förutom att de fortfarande var svårt upphetsade och svullna, de sneglade mot varandra utan att veta vad som skulle komma. Magdalena lade händerna över deras byxgylfar, kände sig för, kramade dem. Erik var inte bekväm med detta. När hon drog ner hans gylf hade han redan börjat krympa. Han såg att Jaromir inte hade några problem. Han hade sett sin vän naken många gånger förut, men aldrig hård. Jaromir såg att han tittade och log. Hans bruna ögon gick ner till Eriks skrev, och han himlade lite retsamt med dem. Nu växte Erik igen. Magdalena reste sig och satte sig på knä mellan dem med händerna på deras kön. Erik tänkte: nu håller hon i mig med samma hand som hon nyss höll i Jaromir. Han växte ännu mer. ”Vilka vackra unga män ni är, ofantligt vackra.” Magdalena såg hänfört än på den ene, än på den andre. Hon rörde händerna upp och ner. Hon lutade sig fram mot Jaromir för att använda munnen. Men så ångrade hon sig, släppte taget, reste sig. ”Jag får inte vara otrogen.” Jaromir brast ut: ”Var du inte det nyss?” ”Det är inte samma sak. Ni får avsluta själva.” Han lät misstrogen: ”Gud vad tråkigt.” Hon log med avsmalnade ögon och pekade mot honom: ”Tråkigt? Är du säker på att det kommer att bli tråkigt?” Det här är författaren Carl-Michael Edenborg • Ålder. 45. • Yrke. Författare och förläggare. • Familj. Gift med Loka Kanarp och har två barn. • Bor. I en stuga utanför Sala. 41 Hon ställde sig bredbent framför dem och drog upp klänningen över de vita strumporna, upp över de vita låren, tills trosorna syntes. Hon höll fast klänningsfållen med ena handen medan hon tog tag i trosornas linning med den andra och oändligt långsamt drog ner den. Jaromir grep sig själv och bearbetade sitt kött, hastigt och våldsamt. Erik såg att vännens ögon var fixerade vid kvinnans skrev. Plötsligt drog Magdalena upp trosorna igen, de hade inte ens kommit halvvägs ner för höften, hon hade bara blottat några hårstrån och bäckenets kammar. ”Skämtar du?” Jaromir lät nästan arg. ”Kan ni inte ta av er tröjorna?” De unga männen drog av sig tröjorna, de var båda i form, sysslolösa dagar tillbringade på gymmet hade gett resultat. Magdalena slickade deras överkroppar med sin blick: ”Så vackra.” ”Fortsätt nu!” ”En liten sak till bara.” ”Vad du vill, men skynda.” ”Ni måste göra det på varandra.” ”Men sluta.” ”Gör det på varandra. Jag vill se. Det är så sexigt. Då fortsätter jag.” Jaromir andades mycket hårt. Han såg inte mot Erik. Men efter bara några sekunders betänktetid sträckte han ut handen och tog kamratens kön. Erik stönade och gjorde samma sak. Det var outsägligt underligt att känna vännen på det viset, lemmen var så lik hans egen, men ändå olik, den var mjuk och hård på samma gång. De gjorde på varandra som de brukade göra på sig själva, darrande av upphetsning och lite skam. ”Ni har ju känt varandra så länge. Ni måste ha gjort det här förr.” Jaromir nästan fräste: ”Prata inte.” ”Ni är så väldigt vackra.” Hon skrattade helt kort, helt lyckligt, och fortsatte sin föreställning. Hon knäppte upp klänningen och visade en svart, genomskinlig bh. Hon fortsatte att dra ner trosorna. Jaromir stirrade på hennes långsamt allt mer blottade kön, den mörka upphetsande strimman mot den vita huden, Erik stirrade på Jaromirs och kände vännen pulsera under smekningarna, han darrade själv, i en allt våldsammare stigning. Samtidigt gled solen upp, aprikosfärgad, skälvande het, och spred sitt mjuka ljus över berget. I ögonblicket vred Jaromir plötsligt huvudet och mötte Eriks blick. Det var så svart. Efteråt torkade de av sig på det torra gräset och klädde sig hastigt. Magdalena kysste dem båda. Hon viskade: ”Det var det vackraste jag sett. Tack för att ni ville ge mig det.” De unga männen gick tystlåtna på var sin sida om kvinnan ner för berget, hon höll sina armar om dem båda. När de kommit ner till kajen frågade hon: ”Jag hoppas inte jag har förstört något mellan er nu. Kan jag få era nummer?” Hon skrev upp dem, hon ville inte lämna ut sitt eget. Hon hejdade en taxi, hoppade in och försvann utan ett ord. När de några minuter senare skildes åt vid Slussens station såg inte vännerna på varandra. Jaromir muttrade ”Tjena, vi ses”. Erik sa ”Jepp, ta det lugnt”. Sedan gick de åt var sitt håll. LÄS DEN FRISTÅENDE FORTSÄTTNINGEN AV SOMMARNOVELLEN I METRO DEN 26 JULI. • Aktuell. Med romanen ”Mitt grymma öde” som handlar om tonsättaren Händels hemliga liv. ”Mitt grymma öde”. Nytt om Citybanan TISDAG 23 JULI Nu ska den andra tunneldelen sänkas ner och ansluta mot det så kallade foghus som väntar på Riddarholmen. Några veckor senare placerar vi den tredje och sista delen mellan de redan sänkta tunneldelarna vid Söder Mälarstrand och Riddarholmen. Då får vi en 300 meter lång betongtunnel som binder samman Citybanans norra och södra delar. År 2017 rullar tågen 20 meter under Riddarfjärdens yta – och vi har dubbelt så många spår genom Stockholms innerstad. Läs mer på 08-762 40 40 trafikverket.se/citybanan citybanan@trafikverket.se Citybanan är en 6 km lång pendeltågstunnel under Stockholm. När den är klar 2017 fördubblas spårkapaciteten. Ett samarbete mellan: ®
Page 1 and 2: STOCKHOLM Sommaren 2013 www.metro.s
Page 3 and 4: SOMLIGA KALLAR DET GLASÖGON. VI KA
Page 5 and 6: www.metro.se fredag 2013-07-05 Fotb
Page 7 and 8: Mat- butiken i Bredäng Centrum Tel
Page 9 and 10: DETTA ÄR EN ANNONS Konsumentkontak
Page 11 and 12: för alla smaker 3 För enstöringe
Page 13 and 14: Modellen och skådespelaren Dree He
Page 15 and 16: 60 unika butiker och och restaurang
Page 17 and 18: www.metro.se fredag 2013-07-05 on f
Page 19 and 20: SOMMARREA 10-60% - MASSOR AV ERBJUD
Page 22 and 23: www.metro.se fredag 2013-07-05 Graa
Page 24 and 25: Honung 460g 15:- Kycklingklubbor 2k
Page 26 and 27: www.metro.se fredag 2013-07-05 Nyck
Page 28 and 29: www.metro.se fredag 2013-07-05 Hög
Page 30 and 31: Här fyndar du nordiska designprodu
Page 32 and 33: www.metro.se fredag 2013-07-05 Det
Page 34 and 35: www.metro.se fredag 2013-07-05 Mand
Page 36 and 37: www.giertz.se FYND ”Ett torrt, fr
Page 38 and 39: Fogels Tra kskola AB RÅDMANSGATAN
Page 42 and 43: Före Före TA BORT DINA ÄRR & HUD
Page 44 and 45: www.metro.se fredag 2013-07-05 Extr
Page 46 and 47: Medan stora delar av Sverige går i
Page 48 and 49: TRAFIKSKOLOR Nytt yrke? YKB - Yrkes
Page 50 and 51: METROJOBB.SE ALLASTUDIER.SE SÖK RO
Page 52 and 53: RESOR Sommarspa 1 natt med en huvud
Page 54 and 55: NU HAR VI SLÄPPT BILJETTERNA! Boka
Page 56: 08-30 00 00 STOCKHOLM CITY ARLANDA

GUIDE TILL SOMMARSTOCKHOLM - Metro

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?