Programblad Berwaldhallen 2003 (pdf) - Sveriges Radio

Evenemangsserien 

Berwaldhallen fredag 7 mars 2003 kl 19.30 

Presentatör: Johan Korssell 

Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2 

Det är viktigt att inspelningen blir av högsta 

kvalitet även tekniskt. Här har du som 

konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. 

Försök undvik att hosta. Om det är 

nödvändigt gör det så diskret som möjligt. 

Glöm inte att stänga av mobiltelefon, 

personsökare mm!. 

3 

Sveriges Radios 

Symfoniorkester 

Konsertmästare: Sigrun Edvalsdottir 

Radiokören 

Charles Dutoit, dirigent 

Mathias Zachariassen, tenor 

- berättaren 

Randi Stene, mezzosopran 

- Maria 

Anders Larsson, baryton 

- Josef 

John Erik Eleby, bas 

- Herodes 

Mathias Brorson, bas 

- Centurion 

Anders Jerker Dahlin tenor 

- Polydorus 

Ove Pettersson, bas 

- Husfadern 

Hector Berlioz (1803-1869) 

L’enfance du Christ (Kristi barndom) 

Sakral trilogi, op 25 

Del 1: Le Songe d’Hérode 

(Herodes dröm) 

Del 2: La Fuite en Egypte 

(Flykten till Egypten) 

-Paus- 

Del 3: L’Arrivée à Saïs 

(Ankomsten till Saïs) 

Beräknad sluttid 21.10

Sveriges Radios Symfoniorkester 

Orkester 

”Bästa orkesterkonsert under 

2001” skrev recensenten i Washington 

Post och talade vidare om ”musikskapande 

som innefattade risktagning, 

sårbarhet och känslomässig utsatthet… 

En konsert som denna återbördar 

lyssnaren till världen hänförd, och 

otålig vad gäller allting annat”. 

Dessa uttalanden gällde orkesterns 

framförande av Verdis Requiem tillsammans 

med Radiokören och Eric 

Ericsons Kammarkör. Ytterligare bevis 

på att orkestern hör till världens främsta 

har visat sig genom flera Grammy- 

och Grammisnomineringar, nu senast 

i klassen ”Best classical album” för 

skivan med Arvo Pärts Orient & occident. 

Till de internationella framgångarna 

hör också turnéframträdanden i 

Wien, Salzburg, Berlin och Wilhelmshafen. 

Samtidigt fortsätter orkestern att 

vara en ensemble för hela Sverige 

genom de regelbundna radiosändningarna 

från Berwaldhallen, som ofta 

också når lyssnare i en mängd länder 

genom programutbytet inom Europeiska 

Radiounionen (EBU). Orkestern 

har fortsatt ett särskilt ansvar för ny 

musik vilket avspeglas på flera sätt i 

programmen, inte minst genom en rad 

beställningar till svenska tonsättare. 

Det är en lång utveckling som 

lett fram till orkesterns nuvarande 

position. 1965 fick Sveriges Radio 

4 

äntligen en fullt utbyggd symfoniorkester 

genom sammanslagningen av 

dåvarande Radioorkestern och Underhållningsorkestern. 

Den legendariske 

dirigenten Sergiu Celibidache svarade 

fram till 1971 för ett intensivt utvecklingsarbete 

och det var också under 

denna tid som orkestern började turnera 

utomlands. Herbert Blomstedt, 

som var chefdirigent 1977 – 1982 

befäste ytterligare orkesterns internationella 

renommé och samtidigt gjorde 

Stig Westerberg som kapellmästare 

stora insatser för svensk musik: han 

svarade för över 100 svenska uruppföranden 

under åren 1958 – 1983. Esa- 

Pekka Salonen var chefdirigent 1984 – 

1995 och under denna period befästes 

orkesterns ställning ytterligare, inte 

minst genom bejublade turnéer utomlands. 

Han avlöstes av Evgenij Svetlanov 

1997 och sedan två år har Manfred 

Honeck som chefdirigent fört 

orkestern till nya framgångar. 

Ett hundratal välutbildade musiker 

bildar tillsammans Sveriges Radios 

Symfoniorkester – musiker med den 

speciella lyhördhet som krävs för 

ensemblespel. Och den lyhördhet 

som är förutsättningen för att tolka de 

många olika typer av musik som står 

på repertoaren. Som orkestermusiker 

står man alltid inför nya utmaningar 

– Sveriges Radios Symfoniorkester är 

fortsatt en ensemble i utveckling.


33 professionella sångare utgör 

Radiokören. En kör som sedan 

60-talet har varit världsledande inom 

a-cappellakör, men som ständigt 

engageras av orkesterdirigenter som 

Claudio Abbado, Riccardo Muti för 

konserter, turnéer och skivinspelningar. 

Vad är bakgrunden till Radiokörens 

världsledande position i dag? När Eric 

Ericson blev chefdirigent 1952 hade 

Europa åter öppnat sig och det fanns 

en nyfikenhet att söka sig nya former 

och uttryck. Här fanns också en 

stor körrepertoar som aldrig eller 

mycket sällan hade blivit framförd. Det 

var musik av mästare som Richard 

Strauss, Max Reger vars bortglömda 

verk Ericson plockade fram och studerade 

in tillsammans med kören. Nu 

äntligen kunde dessa mästerverk ges 

ett rättvist framförande. 

I Sverige fanns en rad tonsättare 

som bara längtade efter att ge utlopp 

för sin skaparlust efter den påtvingade 

tystnad som kriget innebar. I Radiokören 

fann de svenska tonsättarna 

ett instrument som kunde formulera 

deras musikaliska tankar. Och de 

skrev verk som senare skulle räknas 

till klassikerna inom körrepertoaren, 

både i Sverige och utomlands. I kretsen 

kring Ericson och Radiokören 

fanns tonsättare som Ingvar Lidholm, 

Sven-Erik Bäck, Lars Edlund och 

ganska snart också György Ligeti. 

5 

Radiokörens envetna kvalitetsarbete 

och en aldrig sinande nyfikenhet 

ledde till att omvärlden ganska snart 

fick upp ögonen för ensemblen. I 

början av 60-talet reste kören ner till 

Berlin, där man gav en konsert som 

verkligen fick ett kraftigt genomslag 

i musikvärlden. Aldrig tidigare hade 

man hört den här musiken framförd 

på ett lika fantastiskt sätt. Konserten 

ledde till fem skivor med körmusik, 

och världsryktet var ett faktum. 

Inbjudningar till konserter världen 

över började komma in, tonsättare 

och dirigenter kom till Sverige för att 

lära, och radiokoristernas kunnande 

och vilja att söka sig vidare och 

utveckla körmusiken ökade. 

Under drygt 30 år ledde Ericson 

kören. Men Ericson fortsatte att återkomma 

som gästdirigent, och denna 

säsong firas ett 50-årigt samarbete 

mellan två institutioner i svenskt 

musikliv. 

På 80-talet tog barockspecialisten 

Anders Öhrwall över och ledde in 

kören på delvis på en ny repertoar 

med barocken i centrum. På 80-talet 

inleddes också samarbetet med Riccardo 

Muti med ett par prisade skivinspelningar 

och flera konserter. 

Under Gustaf Sjökvists ledning fortsatte 

arbete med nyskriven musik och 

Sjökvist ledde en stor mängd uruppföranden 

av tonsättare som bl.a.


Sven-David Sandström, Tomas 

Jennefelt, Hans Gefors. Och 

utlandsengagemangen ökade för 

kören, inte minst genom ett omfattande 

samarbete med Berlinfilharmonikerna 

och Claudio Abbado. Men 

under Sjökvists ledning turnerade 

också kören i Ryssland, Taiwan och 

Tyskland. 

När estländaren Tönu Kaljuste blev 

den förste ickesvenske chefdirigenten 

breddades repertoaren österut. Nu 

fick koristerna ta sig an både äldre 

ryska tonsättare och nyskriven repertoar 

av då okända tonsättare som 

Arvo Pärt, Alfred Schnittke och 

Krzysztof Penderecki. 

Kontakten med dessa skulle leda till 

flera prisbelönta och omtalade skivinspelningar 

och många oförglömliga 

konserter världen över. 

6 

I dag, körens 77:e konsertsäsong, 

har Radiokören lyckats att inte bara 

behålla utan också stärka sin position 

som en världsledande ensemble. 

Stefan Parkman gör sin första säsong 

som körens chefdirigent med ambitionen 

att ytterligare utveckla Radiokören 

och förvalta den långa tradition av a 

cappellakör som har fört kören dit den 

i dag befinner sig. 

För de 33 sångarna väntar nya 

utmaningar.

Charles Dutoit 

Dirigent 

Charles Dutoit samarbetar regelbundet 

med världens främsta orkestrar 

och solister. Hans verksamhet 

spänner över hela världen. 

Förra året avslutade han ett 

25-årigt chefdirigentskap för 

Montreals symfoniorkester, ett dynamiskt 

musikaliskt samarbete som 

ledde till tusentals framföranden och 

över 85 inspelningar. Tillsammans 

gjorde de över tre dussin internationella 

turnéer med framträdanden i 

praktiskt taget alla stora konsertsalar 

världen över, inklusive 20 årliga framträdanden 

i Hollywood Bowl, Ravinia 

och Tanglewood. 

Dutoit har dessutom varit chefdirigent 

och konstnärlig ledare för 

Franska nationalorkestern med vilka 

han gjort flera kritikerrosade inspelningar 

och turnéer, och NHK Symfoniorkester 

i Tokyo som han turnerat 

med i Europa, USA, Kina och Sydostasien. 

På somrarna är Dutoit konstnärlig 

ledare och chefdirigent för två av 

USA:s mest betydelsefulla festivaler; 

Philadelphia Orchestras sommarserie i 

Saratoga Performing Arts Centre och 

Mann Music Centre i Philadephia. 

7 

Operaverksamheten inleddes 1964, 

då Dutoit blev inbjuden av Herbert von 

Karajan att dirigera Wiener Staatsoper. 

Det följdes av framträdanden 

på Covent Garden, Metropolitan och 

Deutsche Oper Berlin. 

Charles Dutoit är född i Lausanne 

och tog sitt dirigentdiplom där 1958. 

Sedan fortsatte studierna i Genève, 

Siena och Venedig, parallellt med att 

han spelade viola i olika orkestrar. 

Sommaren 1959 tillbringade han på 

kurs i Tanglewood, där han arbetade 

med Charles Munch. 

Dutoit är en oförbätterlig globetrotter 

både privat och professionellt, med 

bostäder i Montreal, Tokyo och Paris.

Mathias Zachariassen 

Tenor 

Mathias Zachariassen hör till de 

svenska sångare som har hela världen 

som arbetsfält. Hittills har större 

delen av hans karriär ägt rum utanför 

Sverige. 

Säsongen 2001/2002 gjorde han 

sin debut på Metropolitanoperan i 

New York, som David i Wagners Mästersångarna 

i Nürnberg. Våren 2002 

sjöng han på Bastiljoperan i Paris, 

bl.a. Styrmannen i Den flygande holländaren. 

Sedan 1998 har han varit 

flitigt engagerad som solist vid Wiener 

Staatsoper, där han bl.a. sjungit 

Sångaren i Rosenkavaljeren, Ruodi i 

Wilhelm Tell, Styrmannen i Den flygande 

holländaren, Jaquino i Fidelio 

och Camille de Rossillon i operetten 

Glada änkan. 

Vid flera tillfällen har Zachariassen 

sjungit Tamino i Trollflöjten på 

Deutsche Staatsoper i Berlin, där han 

även sjungit David i Mästersångarna. 

För närvarande är han engagerad 

på Frankfurtoperan, som Tamino. 

Han har också framträtt som solist 

vid operan i Graz, La Monnaie i 

Bryssel, flera tyska operahus och vid 

Glyndebournefestivalen. 

8 

Under våren 2001 gjorde Mathias 

Zachariassen sin solistdebut på Kungliga 

Operan, där han med stor framgång 

gestaltade Hertigens roll i Rigoletto. 

Sommaren 2002 framträdde 

han på Drottningholmsteatern, som 

Tamino i Trollflöjten. 

Mathias Zachariassen är också flitigt 

engagerad som konsertsolist både 

i Sverige och utomlands. Våren 2001 

sjöng han tenorpartiet i Haydns Skapelsen 

i Berwaldhallen och våren 

2002 var han solist i Beethovens Symfoni 

nr 9 med Sveriges Radios Symfoniorkester 

och Herbert Blomstedt. 

Zachariassen är utbildad vid Operahögskolan 

i Stockholm och har studerat 

för Gunnar Suttner och Nicolai 

Gedda. 1994 deltog han i Plácido 

Domingo-tävlingen i Mexico City.

Randi Stene 

Mezzosopran 

Randi Stene är engagerad vid 

Det Kongelige Teater i Köpenhamn 

sedan 1989 och har en mycket omfattande 

repertoar både inom opera- och 

konsertmusiken. 

Randi Stene fick sin utbildning 

vid Norges Musikhögskola och Det 

Kongelige Teaters Operaskola. 1991 

gick hon till final i Cardiff Singer of the 

World Competition. 

Två år senare gjorde hon sitt internationella 

genombrott som Octavian i 

Rosenkavaljeren på Châteletoperan i 

Paris. Därefter har hon gästat många 

ledande operahus och konsertsalar 

som Theatre la Monnaie i Bryssel, 

Bastiljoperan i Paris, Covent Garden, 

Metropolitan, festspelen i Salzburg, 

promskonserter i Royal Albert Hall och 

festspelen i Edinburgh och Bergen. 

Hon har valts till festspelsmusiker vid 

Olavsdagarna i Trondheim och framträtt 

vid många kammarmusikfestivaler, 

m.m. 

Randi Stene framträder regelbundet 

med dirigenter som Bernhard Haitink, 

Christoph von Dohnanyi, Christian 

Thielemann, Armin Jordan, Nello Santi, 

Manfred Honeck, Pierre Boulez, 

Anthony Pappano, Daniel Harding m.fl. 

9

Anders Larsson 

Baryton 

Anders Larsson är sedan flera år 

en av de ledande barytonsångarna 

i Sverige. Mellan 1994 och 1998 

var han engagerad vid Göteborgs- 

Operan där han gjorde bl.a. Escamillo 

i Carmen, Guglielmo i Così fan tutte, 

Don Alvaro i Resan till Reims och 

Falke i Läderlappen. Han har även 

sjungit Papageno i Trollflöjten på 

Värmlandsoperan och Officeren i Lidholms 

Ett drömspel konsertant i 

Stockholms Konserthus. Hösten 2001 

sjöng Anders Larsson titelrollen i 

Eugen Onegin på Malmö Musikteater. 

Under senare år har utlandsengagemangen 

blivit allt fler. Hösten 2002 

sjöng Anders Larsson den ledande 

rollen vid uruppförandet av Francesconis 

opera Ballata på La monnaie i 

Bryssel. Där har han tidigare framträtt 

som Pelléas i Debussys Pelléas och 

Mélisande och Silvio i Pajazzo. Sommaren 

2001 debuterade han på Glyndebourne 

som greven i Mozarts Figaros 

bröllop och säsongen 2000/2001 

sjöng han på Det Kongelige Teater i 

Köpenhamn; Marcello i La Bohème 

och greven i Richard Strauss Capriccio. 

Han har också sjungit på Nationale 

Reisopera i Holland och i Minnesota 

med dirigenten Jeffrey Tate. 

10 

Anders Larsson är även efterfrågad 

som konsertsångare. Han har sjungit 

Mahlers Des Knaben Wunderhorn i 

Aalborg och med Kungliga Filharmoniska 

Orkestern i Stockholm. Vidare 

har han sjungit Mahlers Sechs frühe 

Lieder med Göteborgs Symfoniorkester 

under Carlo Rizzi, Stravinskijs 

Canticum Sacrum i Bryssel och 

Berlioz Lelio i Luxemburg. 

Anders Larsson har fått en rad stipendier 

och nått framstående placeringar 

i flera sångartävlingar, bl.a. gick 

han till final i Plácido Domingo-tävlingen 

1993 och belönades med ett 

stipendium. 1997 var han Sveriges 

representant i Cardiff Singer of the 

World Competition. Han är utbildad 

vid Kungliga Musikhögskolan.

John Erik Eleby 

Bas 

John Erik Eleby tillhör den fasta 

solistensemblen på Kungliga Operan. 

Där har han framträtt i roller som 

Sarastro i Trollflöjten, Storinkvisitorn i 

Don Carlos, Sparafucile i Rigoletto, 

Don Bartolo i Barberaren i Sevilla 

och Escamillo i Carmen. Under hösten 

2001 sjöng han Hadar i Carl Unander-Scharins 

nyskrivna opera Hummelhonung 

på Vasan. För närvarande 

sjunger han Titurel i Parsifal. 

John Erik Eleby har även framträtt 

på de flesta av landets övriga svenska 

operascener. På Folkoperan har han 

bl.a. sjungit Escamillo i Carmen och 

Kommendören i Don Giovanni, på 

GöteborgsOperan Don Profondo i 

Resan till Reims och på Norrlandsoperan 

titelrollen i Don Giovanni. Bland 

övriga roller kan nämnas Colline i La 

Bohème, Nick Shadow i Stravisnkijs 

Rucklarens väg och Furst Gremin i 

Eugen Onegin. Sommaren 2002 sjöng 

han titelrollen i Don Pasquale på 

Läckö Slottsopera. 

11 

Vid sidan av sina operaengagemang 

framträder John Erik Eleby 

också som konsertsångare. Tillsammans 

med Sveriges Radios Symfoniorkester 

har Eleby sjungit i Hindemiths 

opera Mathis der Mahler och Haydns 

Skapelsen. Med Kungliga Filharmonikerna 

har han varit solist i Beethovens 

Symfoni nr 9. Han framträder också 

regelbundet som solist i kyrkor och 

konsertsalar. 

Eleby har en bred bakgrund i 

svenskt musikliv, där han bl.a. verkat 

som kormästarbiträde vid Kungliga 

Operan, instuderare och pianist vid 

Operastudio ’67 och som lärare och 

körledare vid Adolf Fredriks Musikskola 

i Stockholm. Sin sångarutbildning 

har han fått vid Kungliga 

Musikhögskolan och Operahögskolan 

i Stockholm. 

1997 fick John Erik Eleby Svenska 

Dagbladets Operapris ”för en rad vitt 

skilda musikaliska och sceniska uppgifter…” 

och ”… sin sällsynt vackra, 

bäriga och smidiga röst…”.

Mathias Brorson 

Bas 

Mathias Brorson har gått solistklassen 

på Kungliga Musikhögskolan. Han 

har sjungit Figaro i Figaros bröllop 

på Läckö slottsopera och Doktor Bartolo 

i Barberaren i Sevilla i Karlskrona. 

Under 2 1⁄2 år har han sjungit i La 

traviata på Klara soppteater på Stadsteatern. 

Mathias Brorson har sjungit i 

Operakören på Kungliga operan och 

i Drottningholms slottsteaters kör. 

Sedan februari 2001 sjunger han in 

Radiokören. 

12

Anders Jerker Dahlin 

Tenor 

Anders Jerker Dahlin har framträtt 

med de stora orkestrarna i Skandinavien 

och är mest förknippad med 

sina barocktolkningar i sakrala verk 

av Bach och Händel. Operadebuten 

gjorde han 1998 på Den Norske 

Opera, som Tom Wingfield i Antonio 

Bibalos The Glassmenagerie. 

Dahlin är född 1975 och uppvuxen 

i Leksand. Han har studerat vid Musikkonservatoriet 

i Falun, på Musikhögskolan 

i Oslo, för bl.a. Håkan Hagegård 

och på solistklassen vid Det 

Konglige Danske Musikkonservatorium 

i Köpenhamn. 

Dahlin har samarbetat med dirigenter 

som Christoph Rousset, Frans 

Brüggen, Eric Ericson, Tõnu Kaljuste, 

Iona Brown, Robert King och Manfred 

Honeck, i bl.a. Mozarts Requiem, 

Kröningsmässan och Vesperae solennes 

de confessore, Bachs Matteuspassion, 

Johannespassion och 

Juloratorium, Händels Messias och 

verk av Richard Strauss och Franz 

Schmidt. 

13 

Inom opera har Dahlin gjort Tamino 

i Trollflöjten i Trondheim och Oberon, 

Theseus och Phebus i Purcells The 

Fairy Queen med Christoph Rousset 

i Bilbao och Spanien. Dahlin sjunger 

också samtida repertoar och har gjort 

Abel i Sera av Henrik Hellstenius, på 

Den Norske Opera, och The Tenor i 

The four note opera av Tom Johnson, 

i Skottland. 

Anders Jerker Dahlin var semifinalist 

vid Wigmore Hall international 

competition i september 2001 och 

semifinalist i solistpriset 2002, samma 

år som han blev Musik vid Siljans 

bruksstipendiat.

Ove Pettersson 

Bas 

Ove Pettersson är född 1965 och 

uppvuxen i Stockholm. 1993 avslutade 

han sina studier vid Kungliga 

Musikhögskolan med examina från 

sångpedagog- respektive solosångsklassen. 

Han är främst aktiv som konsert- 

och kyrkosångare med en repertoar 

som spänner från tidig barock 

till nutida musik. Dessutom har han 

medverkat som solist och korist på 

Kungliga Operan. 

Sedan 1987 är Ove Pettersson 

medlem i Eric Ericsons kammarkör, 

där han ofta framträder som solist. 

Han har sjungit solo i både radio och 

TV samt medverkar som solist på ett 

antal skivinspelningar. 

Förutom sångliga uppdrag arbetar 

Ove Pettersson som sångpedagog 

bland annat vid Operahögskolan och 

Södra Latins musiklinje i Stockholm. 

14

Hector Berlioz 

L'enfance du Christ (Kristi barndom) 

Berlioz komponerade sin bibliska 

trilogi Kristi barndom till egen text i 

50-årsåldern, år 1850 och 1854. Den 

är märklig inte minst därför att 

den är ett av de första franska oratorierna; 

den egentligen ende vägröjaren 

var hans egen lärare J-F Lesueur 

(1760-1837) med bl.a. La mort d’Adam 

(1809). 

I Berlioz självbiografi framskymtar 

att tonsättaren kände sig en smula 

missförstådd genom att han av publiken 

endast förknippades med kusliga 

och överdrivna effekter, som Häxsabbaten 

och Marschen till avrättningsplatsen 

i den Fantastiska symfonin 

eller Dies irae och Lacrymosa 

ur Rekviet. Även hans gode vän Heinrich 

Heine beskyllde honom för bristande 

enkelhet. Kanske var det för att 

komma denna kritik på skam han lät 

framföra ett avsnitt av den först färdiga, 

mellersta delen av Kristi barndom 

under pseudonym i Paris 1850. 

Han hävdade att herdekören i Flykten 

till Egypten var komponerad av en fritt 

uppfunnen körmästare, Pierre Ducré, 

verksam i Sainte-Chapelle 1679, och 

att stycket påträffats i samband med 

kyrkans renovering. På samma sätt 

lät han vid ett annat tillfälle en 

aria ur operan Benvenuto Cellini 

framföras under Schuberts namn. 

I båda fallen blev effekten att publiken 

prisade styckena med kommentaren 

15 

att ”Berlioz aldrig skulle ha kunnat 

göra något sådant”. 

Vid uruppförandet av hela trilogin i 

Salle Herz i Paris den 10 december 

1854 var också kritiken enig om 

att stycket innebar en total stilförändring. 

”Ingenting kunde vara felaktigare”, 

skrev dock Berlioz i sina memoarer, 

”Jag skulle ha skrivit Kristi barndom 

på samma sätt för tjugo år 

sedan”. 

Det var innehållet självt som gav 

formen, menade han. Längre fram i 

memoarerna berättar han också att 

oratoriet senare gjorde en enastående 

succé vid ett framförande sommaren 

1863 med 500 medverkande inför 

en publik på 6 000 personer i en jättesal 

vid Strasbourgfestivalen, ”fast det 

knappast tycktes möjligt att oratoriet, 

som helt igenom var lugnt till karaktären 

och sparsmakat skrivet, skulle nå 

fram till en så väldig skara”. 

Erfarenheterna av verket togs 

sedan tillvara när Berlioz på samma 

sätt, till egen text, komponerade 

operan Trojanerna. Särskilt tagen var 

han av hur publiken i Strasbourg 

rörts till tårar av den oackompanjerade 

kören ”o mon âme” i verkets slut; ”I 

Paris väcker denna kör ingalunda en 

sådan effekt; i varje fall blir den alltid 

dåligt framförd”.



Första delen, Herodes dröm, består 

av en prolog och sex scener. En berättare 

föregriper skeendet med ett recitativ 

till orkester: ”Hör, ni kristna, vilken 

fruktansvärd förbrytelse judakonungen 

begår under påverkan av en ond 

dröm, hör änglarnas budskap från 

Gud och hur Jesus undkommer 

genom flykt.” 

Första scenen utspelas på Jerusalems 

gator mellan ett par romerska 

soldater ute på sin vaktrunda som gör 

sig smått lustiga över Herodes undergångsdrömmar. 

De följande tre scenerna äger rum i 

Herodes palats. Herodes berättar om 

sin dröm som sagt att hans makt 

ska brytas genom ett barns födelse. 

I nästa scen träder vaktchefen Polydorus 

inför kungen med beskedet att landets 

präster och skriftlärda anlänt och 

väntar på hans order. Han ber dem 

därpå uttolka drömmen och får rådet 

att låta döda alla nyfödda. Han svär 

att följa det, och de understödjer livligt 

hans beslut. 

I femte scenen befinner vi oss vid 

krubban i Betlehem. Josef och Maria 

beundrar och nedkallar Guds välsignelse 

över Jesusbarnet, beledsagade 

av endast träblåsare, en solocello och 

några stråkar. I sjätte scenen bryts 

idyllen av att en änglakör varnar Josef 

och Maria för den fara som hotar och 

16 

råder dem att snarast fly till Egypten. 

Andra delen, Flykten till Egypten, 

inleds med en fugerad uvertyr, varpå 

följer den tidigare nämnda herdekören, 

Herdarnas avsked till den heliga 

familjen. Berättaren fortsätter med att 

skildra den lugna tillflyktsort familjen 

finner i en oas. Änglakörens ”Halleluja” 

kungör att änglarna ska hålla vakt 

över de sovande. Detta slutparti, Den 

heliga familjens vila, har alltid räknats 

som oratoriets mest uppskattade del. 

Tredje delen, Ankomsten till Saïs, 

omfattar också den tre scener. 

Berättaren beskriver inledningsvis de 

umbäranden den heliga familjen fått 

utstå på vägen till Saïs. I den följande 

scenen får vi följa Josef och Maria när 

de förgäves försöker få husrum hos 

romare och egyptier, tills äntligen en 

ismaelit förbarmar sig över dem. Gästerna 

undfägnas också med musik, en 

utsökt trio för två flöjter och harpa. 

Innan Josef och Maria går till sängs 

framför de sin innerliga tacksamhet 

mot värdfolket. I den följande epilogen 

understryker berättaren att det var 

hedningar som under tio år bistod 

Frälsaren, innan berättaren och kören 

brister ut i en avslutande oackompanjerad 

lovsång till frälsningsundret. 

Rolf Haglund



Första delen: Herodes dröm 

Berättaren: 

I sin krubba låg Jesus, just född, 

som skriften förklarat. 

Men intet tecken än hans 

gudom uppenbarat. 

Och likväl skalv markens fundament 

och de betryckta hade känt 

undret som hänt. 

Hör, jag berättar nu den 

fruktansvärda handling 

som kung Herodes då i sin 

fruktan begick, 

hur den heliga familjen blev räddad 

genom vandring bort till öknen 

och Egypten 

varom budet de fick. 

Scen I: En gata i Jerusalem. 

Centurionen: Vem där? 

Polydorus: Roma. 

Centurionen: Framåt marsch! 

Polydorus: Halt där! 

Centurionen: Polydorus! Jag trodde 

att du redan var vid Tiberns stränder. 

Polydorus: 

Säkert vore jag där, om ej Gallus, 

vår pretor du vet, hade hållit mig kvar 

här. Och han håller mig kvar som en 

fånge i denna förfärliga stad bara för 

att bevaka och skydda en judekung 

mot sömnlöshet och fruktan! 

17 

Centurionen: Vad gör Herodes? 

Polydorus: 

Han drömmer och darrar och ser 

förräderi överallt. Han samlar sitt 

råd varje dag. Och från kväll och 

till morgon jag måste vaka där! 

Och han mig plågar jämt! 

Centurionen: 

Vilken löjlig tyranni! 

Men gå och gör din plikt nu! 

Polydorus: 

En sådan plikt! Farväl! 

Må han drabbas av pesten! 

Scen II: I Herodes palats. 

Herodes: 

Jag drömmer ständigt, och om och 

om igen om detta lilla barn. 

Vad skall jag tro och göra? 

Det vill mig störta från min tron, 

ta mitt liv och min ära! 

Vilken fruktansvärd lott att härska 

och ej leva! 

Befalla över alla och bara önska 

följa herden långt bort, 

herden långt in i skogens djupt 

O mörka natt som håller världen 

bedövad i ditt grepp 

ge åt mitt kvalda bröst 

bara en timmas frid!



Vilken fruktansvärd lott, 

vilken lott vara kung! 

Att härska och ej leva 

befalla över alla och bara 

önska följa herden i skogen, 

in i skogens mörka djup! 

Jag kan ej sova! 

Sömnen mig flyr 

och jag klagar förgäves! 

Den stannar ej hos mig! 

Natten tar aldrig slut, 

nej, den har intet slut! 

Scen III: 

Polydorus: Min kung! 

Herodes: Skurkar! Iväg! 

Jag än vet att begagna mitt svärd! 

Polydorus: Nej, håll in! 

Herodes: Ah, är det du, Polydorus! 

Vad förkunnar du mig? 

Polydorus: Min kung, här är de 

judiska spåmän som du låtit kalla. 

Herodes: Nåväl! 

Polydorus: De är här. 

Herodes: Låt dem komma. 

18 

Scen IV: 

Spåmännen: 

Vi Juda alla spåmän, O kung 

sin hyllning bringar åt en furste så stor, 

tapper och klok. 

Du kan lita på oss. 

Säg nu, vad du begär! 

Herodes: 

Att ni skall hjälpa mig 

att finna råd och bot 

mot en fruktansvärd dröm 

som mig har plågat länge. 

Spåmännen: Vilken dröm? 

Herodes: 

Varje natt jag drömmer samma 

hemska drömmar 

och samma röst högtidligt säger 

omigen dessa ord: 

”Din tid är inte mer!... 

Ty ett barn blivit fött 

som skall allting förändra. 

Från tronen störtas du!” 

Nu skall ni tala om 

om det kan vara sanning i drömmen 

och i så fall hur jag skall förfara 

för att avvärja hotet. 

Spåmännen: 

Bara andarna vet. Svaret ger de åt oss 

och snart får du veta det.



Det sanning var, o kung! 

Ja, ett barn blivit fött 

som skall allting förändra. 

Från tronen störtas du. 

Men ingen vet ännu barnets namn 

eller härkomst. 

Herodes: Så hjälp mig med 

er svartkonst! 

Spåmännen: 

Du störtas skall, om ej med blod du 

blidkar mörkrets makter 

och så förändrar ödets lopp... 

Alla nyfödda barn skall du dränka i 

blod. 

Herodes: 

Välan! Välan! 

Må de dödas av svärdet! 

Tvekan känner jag ej att i Jerusalem, 

i Nasaret, i Betlehem 

förinta alla barn med svärdshugg 

och med bila! 

Trots alla skrik, all bitter gråt och alla 

mödrars klagolåt 

skall i floder av blod allt nyfött bliva 

dränkt. 

Jag gör mig döv för deras sorg! 

Varje nåd skall jag alla neka! 

Ingen skönhet kan mig nu beveka! 

Min skräck skall dödas utav skräck! 

Spåmännen: 

Ja, ja, må de dödas av svärdet 

och tveka ej att i Jerusalem etc. etc. 

19 

Herodes: Nej, nej, jag i Jerusalem 

etc. etc. 

Scen V: Ett stall i Betlehem. 

Maria: 

Min käre son, se på de små lammen 

ge dem det gräs 

som du har i din hand! 

De är så små, 

man vill ta dem i famnen! 

Ge dem att äta ibland! Åh, kära barn, 

mitt kära barn 

se på de små lammen etc. 

De är så små, låt dem, 

låt dem ej vänta! 

Maria och Josef: 

Och strö nu blommor 

där de skall ligga! 

Se så glada de blir, kära barn, 

gläds åt allt vad de får! 

Se deras lek, se deras fröjd! 

Se så glada! 

De tackar dig så gott de förstår. 

Ja, strö nu blommor där etc. etc. 

Maria: 

Välsignad vare du, min son, 

min käre son 

var välsignad, mitt kära ljuva barn, 

o mitt ljuva barn! 

Josef: Välsignad du, gudomliga barn!



Scen VI: 

Änglarna: Josef! Maria! 

Hör Herrens bud! 

Maria och Josef: Hör änglastämmor! 

Är detta sant! 

Änglarna: Så rädda nu din son! 

Han hotas av en fara, Maria! 

Maria: O Gud, min son! 

Änglarna: 

Ja, fly nu härifrån, 

och lämna inga fotspår efter er 

och dra bort genom öknen 

tills Egypten ni når! 


Vi skall genast lyda er, 

rena änglar från himlen! 

Vi flyr med Jesus till öknen i hast. 

Men lyssna till våra böner om bistånd 

ge oss klokhet och styrka för att 

rädda vårt barn! 

Änglarna: 

Den gudomliga makten bevakar 

er fot och er väg 

räddar er från alla faror. 


Så skynda att komma i väg! 

Änglarna: Hosianna! 

20 

Andra delen: Flykten till Egypten 

Scen I: 

Herdarna samlas framför krubban. 

Herdarna: 

Han skall bort ifrån vår närhet 

från oss där dagens ljus han såg! 

För oss herdar alla är det så tomt i 

krubban där han låg. 

Må han växa till i vishet 

och bli rättvis till sin håg! 

Blir det så i hednalandet 

att han får lida hårda slag 

glöm då ej det helga bandet 

med människor av gott behag! 

Återvänd till fosterlandet, 

kom igen till oss en dag! 

Kära barn, Gud dig bevare, 

och signe han er, lyckliga par! 

Orättfärdigheten fare långt bort, 

att skada ni ej tar 

och en ängel städse vare er 

till skydd i alla dar! 

Scen II: 

Den heliga familjens vila i oasen. 

Berättaren: 

Den heliga familjen hade kommit fram 

till en oas i öknen där det fanns gott 

om skuggande träd och där källor 

sprang i dagen. Josef sade: ’Stanna 

en stund nära denna klara källa! 

Låt oss vila ut på denna långa färd!’



Och Jesusbarnet sov. 

Då svarade Maria, höll inne åsnan, 

såg sig kring: ’En sådan vacker matta 

med en grönska ljuvligt skön, som vår 

Herre för min son i en öken breder ut!’ 

Och de satt så stilla i skuggan av 

några palmers grönskande kronor. 

Den lilla åsnan betade där, och den 

heliga familjen fick då vila i slummer 

och vaggas av saliga drömmar. Då 

kom himmelens änglar, böjde knä 

omkring dem och de tillbad barnet 

och sjöng så: 

Änglarna: Halleluja! Halleluja! 

Tredje delen: 

Ankomsten till Saïs i Egypten 

Berättaren: 

I trenne dar de färdades i öknen fram 

genom sanden i den heta vinden. 

Den stackars lilla åsnan som bar den 

helga bördan stupade i öknens sand, 

den kunde inte mer. Och ännu syntes 

ingen stad vid horisonten. Av trötthet 

och törst de skulle alla dött om Herren 

inte hjälpt. 

Men den heliga Maria gick nu lugnt 

med sin börda. Det var som detta 

barn med gyllenblonda lockar kring 

huvudet sköna gav kraft åt själ och 

kropp och åt hjärtat all fröjd. 

Men snart nog började hon vackla. 

21 

Hur många gånger fick de inte stanna! 

Till slut ändå nådde de målet, staden 

Saïs flämtande, nästan döende. 

Det var en stad som länge med 

romarnas rike förbund hade haft. 

Människorna där var grymma och bar 

högmod i blicken. Så hör hur länge 

flyende familjen ännu fick vänta innan 

de togs om hand. 

Scen I: I Saïs. 

Maria: 

I denna stora, stora stad 

har jag fruktan för jag ej vet vad. 

Ack, vilket larm! Åh, Josef, jag är rädd! 

Jag kan ej mer, ack! Jag ej orkar... 

Så fort, bulta på den där porten! 

Josef: 

Var snäll och öppna och ge oss hjälp 

och låt oss vila ut hos er! 

Ge oss en plats att få rasta! 

Hjälp nu min hustru och vårt lilla barn! 

Ve oss! Ifrån Judéen har vi fått gå till 

fots! 

Romare: 

Tillbaka, usla judar! I romerskt hus tas 

ej emot sånt folk som förnekar våra 

gudar. 

Maria: Fötterna blöder och färgar 

jorden! 

Josef: Hav nåd! 

Hon är ju nästan döende!



Maria: Och barnet det dör… 

Ja, det dör, ty mina bröst har ingen 

mjölk… 

Josef: 

Jag bultar nu på den där porten. 

Ack, var barmhärtig och ge oss hjälp 



Hjälp nu min hustru och vårt lilla barn! 


fots! 

Egypter: Tillbaka, usla judar! Egypten 

tar ej emot sånt folk som ni, 

som förnekar våra gudar. 

Josef: 

Hav nåd! Rädda en moder! 

Se på min hustru! 

Se hon dör och hennes barn 

får ingen mjölk. 

Ni släpper inte in oss! Ni låser porten! 

Så hårda hjärtan! 

Men se där borta under sykomoren! 

Ser du, där ligger dold en liten hydda. 

Jag bultar där… 

Men hjälp mig du att bedja, 

med din milda stämma, Maria! 

Kanske vi då får någon hjälp. 

Maria: 

Ve oss! Vi lider bitter nöd och överallt 

visar man bort oss. Jag kan ej mer… 

22 

Josef: 

Ack, var barmhärtig och ge oss hjälp 



Hjälp nu oss båda och vårt lilla barn! 


fots! etc. 

Scen II: I ismaeliternas hus. 

Husfadern: 

Kom in, kom in, stackars hebréer! 

Porten är aldrig låst för dem som i nöd 

kommer och ber. 

Stackars hebréer, kom in! 

Min Gud, vilket elände! 

Skynda hit och hjälp mig hjälpa! 

Flickor och pojkar, skynda på och 

hjälp dessa arma som kom! 

Se deras stackars fötter, 

tvätta deras sår! 

Kom hit med vatten och med mjölk, 

tag hit mogna frukter! 

Och så fort med detsamma, 

en liten kudde hit till barnet! etc. 

Familjemedlemmarna och tjänarna: 

Se deras stackars fötter etc. etc.



Husfadern: 

I ert ansikte läser jag sorger 

och bekymmer men var vid gott mod, 

vi skall göra vad vi kan för att hjälpa. 

Jaga bort all er fruktan! 

Är ej Ismaels söner bröder till 

Israels barn? Vi alla här kom hit 

från Libanon, ja, från Syrien. 

Så tala om ert namn! 

Josef: 

Min hustrus namn är Maria och jag 

heter Josef och vi kallar barnet för 

Jesus. 

Husfadern: 

Jesus! Ett vackert namn. 

Säg då, 

hur tjänar ni ert livsuppehälle? 

Ja, har du något yrke? 

Josef: Jag är timmerman. 

Husfadern: 

Så bra! Det är mitt yrke också, 

käre broder! 

Då slår vi oss tillsammans här. 

Det skulle vi förtjäna på båda två… 

och hos oss får Jesus växa upp 

och så snart till hjälp åt sin far 

han blir en from och lydig son. 

Bättre kan ej vara! 

Familjen: Bättre kan ej vara! Ja, hos 

oss får Jesus växa upp etc. 

23 

Husfadern: 

Och låt oss nu för våra gäster för att 

lätta deras sinnen sluta dagen med 

helgade konsten, med musikens ljuva 

makt! Tag era instrument, mina barn 

och må bekymren vika för flöjters 

klang när den blandas med harpans. 

Husfadern: 

Dina tårar, Maria, är nu tårar av fröjd. 

Så gå till vila min broder, 

och sov nu gott! 

Var lugn och trygg, hys ej fruktan! 

Låt nu hopp och tro 

och kärlekens makt 

fylla hjärtat med kraft! 


God natt och tack, min broder! 

Och nu, du unga moder, 

har plågan flytt. 

Allt är lugnt och tryggt. 

Alla: Så går vi nu till vila etc. etc. 

Scen III: Epilog. 

Berättaren: 

Så hände det, att av en hednisk man 

blev vår frälsare frälst! Och under tio 

år fick Maria och Josef se hur han 

växte upp på denna främmande plats 

och hur mildhet och vishet sig i honom 

förenat.

Men till slut kom den dag de måste 

återvända hem för att han skulle fullborda 

Guds högsta offer som återlöste 

från alla synder hela mänskligheten 

och ledde oss in på frälsningens 

väg. 

O mitt hjärta, vad annat återstår att 

göra 

än ödmjukt låta honom till frälsningen 

dig föra! 

Kören: O mitt hjärta etc. etc. 

Berättaren och kören: 

O mitt hjärta! O min själ! 

Låt dig nu så tacksam, glad och nöjd 

bli förd på hans väg 

in i paradisets fröjd! 

Amen. 



Text: Hector Berlioz, 

svensk översättning: Åke Sällström 

24


SOPRANER 

Susanne Carlström 

Gunilla Franklin 

Pernilla Ingvarsdotter 

Annelie Korsfeldt 

Monika Mannerström 

Johanna Nystöm 

Marika Scheele 

Ulla Sjöblom 

ALTAR 

Helena Bjarnle 

Charlotta Hedberg 

Inger Kindlund-Stark 

Agneta Klingberg 

Ulrika Kyhle-Hägg 

Eva Wedin 

Anna Zander 

TENORER 

Per-Gunnar Alpadie 

Bengt Arwén 

Mikael Axelsson 

Per Björsund 

Anders Jerker Dahlin 

Greger Erdös 

Niclas Hedman 

Nils Högman 

Jon Sjunnesson 

Mikael Stenbaeck 

Conny Thimander 

Christian Wegmann 

BASAR 

Hans Aniansson 

Mathias Brorson 

Richard Collin 

Bengt Eklund 

Stefan Fred 

Per Furumo 

Johan Karlström 

Johan Pejler 

Ove Pettersson 

Carl-Henric Qvarfordt 

Patrik Sandin 

Lage Wedin 

25


Orkester 

VIOLIN I 

Bernt Lysell 1:e konsertmästare 

Kjell Lysell 1:e konsertmästare 

Jannica Gustafsson Alt 1:e 

konsertmästare 

Ulrika Jansson 2:e konsertmästare 

Ulf Forsberg 

Lars Stegenberg 

Christian Bergqvist 

Per Sporrong 

Leander Belladestino 

Alexandra Kramer 

Aleksander Migdal 

Olle Markström 

Gunnar Eklund 

Torbjörn Bernhardsson 

Lena Röjder 

Åsa Hallerbäck Thedéen 

Hanna Göran 

Per Hammarström 

Stanka Simeonova 

Svein Harald Martinsen 

VIOLIN II 

Per Sandklef 

Torsten Nilsson 

Per Öman 

Anders Nyman 

Eva Jonsson 

Bo Söderström 

Tomas Andersson 

Jan Isaksson 

Ann-Marie Lysell 

Veneta Zaharieva Blendulf 

Saara Nisonen Öman 

Roland Kress 

Renate Klavina 

Martin Stensson 

Paul Waltman 

Frida Hallén 

VIOLA 

Lars Arvinder 

Håkan Olsson 

Ingegerd Kierkegaard 

Mikael Sjögren 

Leopold Rapoport 

Håkan Roos 

Hans Åkesson 

Kristina Arvinder 

Elisabeth Arnberg Ranmo 

Tony Bauer 

Ann Christin Ward 

CELLO 

Ola Karlsson, solocellist 

Jan-Erik Gustafsson, solocellist 

Ulrika Edström, Alt solocellist 

Helena Nilsson 

Staffan Bergström 

Kjell Bjurling 

Peter Molander 

Per Blendulf 

Johanna Sjunnesson 

Jana Boutani 

Åsa Strid 

KONTRABAS 

Entcho Radoukanov 

Ingalill Hillerud 

Robert Röjder 

Maria Johansson 

Martin Bergstrand 

Jan Dahlkvist 

Carina Sporrong 

Peter Lysell 

FLÖJT 

Tobias Carron 

Susanne Hörberg 

Anu Jämsä (även piccolaflöjt*) 

Per-Olof Sköld (även altflöjt*) 

OBOE 

Bengt Rosengren 

Ulf Bjurenhed 

Bo Eriksson (även 

engelskt horn*) 

Björn Uddén 

KLARINETT 

Kjell-Inge Stevensson 

Niklas Andersson 

Dag Henriksson (även 

ess-klarinett*) 

Mats Wallin (även 

bas-klarinett*) 

26 

VALTHORN 

Hans Larsson 

Ivar Olsen 

Susan Sabin 

Tom Skog 

Rolf Nyquist 

Bengt Ny 

FAGOTT 

Henrik Blixt 

Fredrik Ekdahl 

Katarina Agnas 

(även kontrafagott*) 

Maj Widding 

TRUMPET 

Mark Schrello 

Joakim Agnas 

Mats-Olov Svantesson 

Torben Rehnberg 

TROMBON 

Mikael Oskarsson 

Christer Torgé 

Göran Brink 

BASTROMBON 

John Lingesjö 

TUBA 

Lennart Nord 

PUKA 

Tomas Nilsson 

Jan Huss (även slagverk) 

SLAGVERK 

Seppo Asikainen 

Mats Nilsson 

HARPA 

Lisa Viguier 

*Huvudansvarig för biinstrument

Kommande konserter 

Mars 2003 

Lö 8/3 Evenemangsserien 



Charles Dutoit, dirigent 

Randi Stene, mezzosopran ”Maria” 

Anders Jerker Dahlin, tenor ”Polydorus” 

Anders Larsson, baryton ”Joseph” 

John Erik Eleby, bas ”Herodes” 

Ove Pettersson, bas ”Familjefadern” 

Mathias Brorson, bas ”Centurion” 

Mathias Zachariassen, recitatör 

Berlioz: L’enfance du Christ 

Lördag 8 mars kl 15.00 

Berwaldhallen 

Biljetter: 75-360:- fr 17/2 

To 13/3Torsdagsserien 


Leif Segerstam, dirigent 

Renaud Capuçon, violin 

Mendelssohn: Violinkonsert 

Schönberg: Pelléas och Mélisande 

Torsdag 13 mars kl 18.00 


Biljetter: 40-170:- fr 24/2 

Fr 14/3 Vårserien 


Leif Segerstam, dirigent 

Renaud Capuçon, violin 

Sibelius: Pelléas och Mélisande 

Mendelssohn: Violinkonsert 

Schönberg: Pelléas och Mélisande 

Fredag 14 mars kl 19.30 


Biljetter: 50-245:- fr 24/2 

Fr 21/3 Evenemangsserien 


Miguel Harth-Bedoya, dirigent 

Göran Söllscher, gitarr 

Ravel: Rapsodie espagnole 

Villa-Lobos: Gitarrkonsert 

Paus 

Mendelssohn: Symfoni nr 4 

Fredag 21 mars kl 19.30 


Biljetter: 50-245:- fr 3/3 

Direktsänds i P2 

Lö 22/3 Matinéserien 


Miguel Harth-Bedoya, dirigent 

Göran Söllscher, gitarr 

Ravel: Rapsodie espagnole 

Villa-Lobos: Gitarrkonsert 

-Paus- 

Mendelssohn: Symfoni nr 4 

Lördag 22 mars kl 15.00 


Biljetter: 50-245:- fr 3/3 

Sö 23/3 Intima serien 

”Cellomania” 

Cellosektionen ur 


Göran Söllscher, dirigent 

Jeanette Bjurling sopran 

J Klengel: Hymnus 

H Larsson: Aubade, uruppförande 

H Villa-Lobos: Bachianas Brasilieras nr. 5 

A Pärt: Fratres 

W A Mozart: Exsultate jubilate sats 3, Alleluia 

D Ellington: Come Sunday 

L Bernstein: Medley ur West side story 

U Neumann: Kärleksvals 

S Myers: Cavatina 

W Walton: Popular Song ur Façade 

J Carlstedt: Nocturne 

Söndag 23 mars kl 16.00 


Biljetter: 120:- fr 3/3

Programblad Berwaldhallen 2003 (pdf) - Sveriges Radio

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?