Jämställdhetsplanen på väg till Styrelsen - Åbo Akademi

ke på eventuella krigssituationer.
– I dag är det ändå allt mer tävling
och konkurrens som är de
dominerande idealen inom idrotten,
säger Lindfelt. De goda idealen
har sedan några årtionden
utmanats av en professionalisering
och kommersialisering av
idrotten. Pengar och tävling
hänger ihop, och dessa två verkar
helt ta över nu. Det här syns både
i hur idrott presenteras i media,
och i hur idrotten distribueras.
Till exempel är det helt beroende
av pengar vilka länder som får
ordna OS.
Etisk diskussion om dopning
Lindfelt menar att det alltför ensidigt
är diskussionen om dopning
som aktualiserar etiska
frågeställningar inom idrotten i
dag. Till exempel dopningsfallen
under skid-VM i Lahtis 2001
blåstes upp till en nationell skandal.
En av orsakerna kan vara att
idrottare i dag är stora förebilder,
och att publiken därför har oerhörda
krav och förväntningar på
dem.
– Det här är ett tecken på att
det finns något obearbetat i idrottens
starka ställning. Till exempel
inom vetenskapen förekommer
det plagiat, men det blir inte
alls lika stort trots att det också är
fråga om fusk.
Diskussionen om dopningen
inom idrott aktualiserades i år
igen, då avstängningen snart är
över för idrottarnas del och det
blev aktuellt att ta ställning till
huruvida de kan delta i årets
världsmästerskap. Det intressanta
för Mikael Lindfelt har varit att
följa med den offentliga diskussionen
och vilka argument som
används.
– Den folkliga opinionen är delad.
Dels finns det de som anser
att man skall sträva efter framgång
till vilket pris som helst,
dels de som anser att de som
dopat sig dragit ”skam” över oss
finländare.
Bland idrottarna förekom det
enligt Lindfelt knappt något etisk
argumentering alls om huruvida
de kan ställa upp i VM i år. De avstängda
skidåkarna diskuterade
mest huruvida de hinner visa resultat
i någon tävling före VM.
Ett undantag är Mika Myllylä
som sagt att han anser att det är
orättvist att ställa upp. Myllylä
var också den som tidigare indirekt
medgav att det är ett måste
för toppidrottare att röra sig i
gråzonen för att klara sig.
Logiken inom dopningen blir
att det som inte uttryckligen är
förbjudet är tillåtet. Ett annat sätt
att motivera användningen av
dopningspreparat är att påpeka
att alla andra också gör det.
Diskussionen efter att skidåkarna
blev fast handlade mest om
att de grämde sig över att de kom
fast, eftersom de trodde att de
använde medel som inte kunde
upptäckas i test. Etiska funderingar
om att de verkligen fuskat
togs nästan inte alls upp.
– Nu blir det intressant att se
hur viktigt det är för publiken att
finländarna klarar sig bra, säger
Lindfelt. Om vi inte får medaljer
kan det lätt leda till skrik efter resultat.
Frågan är: framgång till
vilket pris?
Förvrängda människoideal
Ett av de etiska problemen med
dopningen är att den skapar
orättvisa och ojämlikhet mellan
idrottare. Något som Mikael
Lindfelt ändå ser som viktigare är
att fråga sig vilket människoideal
dopningen skapar.
– Om man går in för att förädla
och utveckla människor hur långt
som helst för att de ska klara vissa
prestationer leder det till att
man inte känner igen idrottare
som människor. Vi i publiken
känner då inte längre igen oss i
idrottarna.
En farhåga inför framtiden är
att man inom dopningen börjar
använda sig av genmanipulering.
Redan i dag finns det dopningspreparat
som är tillverkade genom
genmanipulering, och detta
gör dem svårare att upptäcka i
test.
– Tongången bland forskare i
dag är att det är oroväckande vad
som är tänkbart inom en nära
framtid.
Det positiva är ändå att testen
samtidigt utvecklas till att bli allt
bättre, och möjligheterna att få
fast de som dopat sig ökar. Forskningen
om antidopning börjar
alltså tekniskt vara på samma
nivå som fuskarna.
– Teknologin blir allt mer avancerad,
så det är färre som kla-
rar av den. Det betyder att det
blir allt färre att hålla reda på för
dem som jagar fuskare.
Ett stort problem är att det inte
finns något juridiskt bindande
system för att sätta fast fuskare
inom idrotten. Inför de olympiska
spelen i Aten sommaren 2004
hoppas man att det finns ett ratifierat
dokument med generella
regler som regeringarna i de flesta
länder har godkänt. Den internationellaantidopningskommittén
WADA jobbar nu hårt på detta
projekt, som alltså kopplar
samman straffmetoderna inom
idrottsvärlden med den nationella
lagstiftningen i flera länder.
Mikael Lindfelt påminner om
att dopningen i den form man oftast
tänker på den bland elitidrottare
ändå är fråga om ett
lyxproblem. Av det totala antalet
dopningsanvändare är endast en
liten del elitidrottare. Cirka 20
procent av dopningspreparaten
används av idrottens elit, medan
återstående 80 procent används
av andra människor.
– De verkliga problemen finns
bland vanliga människor som använder
dopningspreparat då de
går på gym, och det här handlar
om helt andra branscher och yrkesgrupper.
Det finns vissa yrken
där människor kan anse att de
behöver dopningspreparat, och
där det inte finns några regler om
att man inte får använda anabola
steroider.
En förhoppning Mikael Lindfelt
har är att etiken bakas in i
professionaliteten hos elitidrottarna.
– Professionaliseringen bland
idrottare kan leda till att det skapas
en yrkesstolthet, som har
etiska dimensioner. Det blir allt
vanligare med diskussioner om
vad det innebär att vara professionell
idrottare, till exempel talar
man om fackförbund för idrottare.
En möjlighet är att baka in etiken
där, så att det skapas etiska
koder för idrottare i likhet med
de etiska koder som finns inom
andra yrkeskårer.
Lindfelt betonar ändå vikten
av att sätta rätt proportion i diskussionen
om dopning.
– Elitidrottare har ett lyxyrke,
och dopningen är ett lyxproblem
inom detta yrke.
HEIDI BACKAS
MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 5