Från Tredje Gustafs dagar

booksnow1.scholarsportal.info

Från Tredje Gustafs dagar

- 114 -

med kungen om lians, utan brödrens permission, att han kunde därom

underrätta sig hos honom. Han saktade sig något, men fortfor att re-

petera detsamma och samma och sade mig. att han skulle ga till de

andra, för att på samma sätt prevenera dem, och att de tre voro Arm-

felt, Ruuth och Klingsporre.

.Tag tog hinnan då i

handen,

satte honom bredvid mig i soffan.

erinrade In mom. huru ofta han själf konvenerat med mig, att det vore

tillfällen, då han ei styrde sig. Jag bad honom tranquillisera sig hos

mig och låta mig föra sig hem, och föreställde honom, huru obetänk-

samt det var att ofreda kungen i donna ställning. Han syntes taga

mitt rad till godo. Jag ville gifva honom Hoffmans droppar och ett

glas vatten, för hvilket han tackade, men emottogdet icke, utan sprang

på dörren, när mitt folk kom in. Jag följde honom till vägs. öeh i

mitt förmak sade jag honom: "Kanske se vi aldrig mera hvarannan.

men Ni ångrar Er, att Ni oj följer mitt rad: var likvid säker, att denna

seen icke skall ändra mig vis a vis af Er. om Ni någonsin behöfver

min hjälp eller fcjenst".

Raseriet var redan återkommet, och han gick. Jag skullo da

rosa upp till kansliet, men jag fick, som jag sknllo sätta mig i vagnen,

ett hud af riksdrotsen, hvarföro jag reste till honom. Vi underrättade

hvarannan om livad som hade händt. och han viste mig memorialet,

som var ridicult, och hvaruti griefferna emot mig bestodo uti eti ge-

nerell föregifvande, att jag mor än en gäng förrådt kungens förtroende,

men utan citation af något tillfälle*).

Jag reste upp till levern: ilen dröjde grufligen länge. Riksdrotsen

inkallades. Emellertid uppkommo Klmgsporren och Ruuthen, som

bägge tätt sina visiter, hvilket jag sedan fick veta, men som bägge

ville cachera händelsen för mig. Klingsporren frågade mig: "Har du

nyligen setl vår vän Munck"? — "Var han icke i dag hos dig**? svarade

jag. "Nej bror", sade han. - "Jag har icke heller sett honom", svarade

jag. Under levern begärde Ruuth audiens, och jag fick befallning att

dröja. Konseljen afsades.

*) \'. B. Samma memorial hade lian låtit mig läsa året förut om 9»mn

Det angick då icke mig, utan blotl di- andra, och han hade lofvat mig att förstöra

More magazines by this user
Similar magazines