Från Tredje Gustafs dagar

booksnow1.scholarsportal.info

Från Tredje Gustafs dagar

- 116 -

nära slägtinge, öfverstelöjtnanten vid blå och hvita gardet Gedda, och

uti cacherade termer innehålla berättelsen om en duell. Armfélt för*

täljde därvid, att hans farbror, den s. k. fransyske Armfelt, en gammal

man. som länge tjent i Frankrike och sedan distinguerat sig uti vart

sista krig med Ryssland, men likvid allmänt passerade för mindre

väl bevarad till sina sinnen, redan onsdagsmiddagen tagit Gedda med

sig till Mimeken, underrättat honom, att han kände alla dess menéer

emot hans neveu, att han épouserade dess intérét som sitt eget,, och

att han därföre vore kommen att med värjan (hvilken lian drog i det-

samma) lata herr grefven antingen torsvara sina infämier, eller dyrt

betala alla insulter åt en anhörig och lida familjen. Muneken hade i

början varit resolverad och äfven gått för att taga fram en värja; men

sådant var aldrig hans affär. Han började negociationer; de afbrötos,

och man uppsköt saken till den påföljande dagen, dä de skulle råkas

kl. 10 i Humlegården, hvilket också skedde.

Lyckligtvis hade Muncken förmått baron Essen att följa sig som

sekundant, hvars afsigt och föresats blef att hindra all blodsutgjutelse,

och endast fora saken till hunhliationer a ömse sidor. Det lyckades;

alla preparatorier voro gjorda, värjorna dragna, da Essen gick emellan

och gjorde exposition af alltsammans. Det slutades med en amende

honorable af Munck och mindre fördelaktiga, reflexioner a andra sidan.

Under berättelsen och af brefvet märkte jag nog, att inventionen

ej var gubbens; hela min blod kallnade, jag fruktar nog att min ima-

gination gick för vida; men jag fann ganska mal å propos att mar-

quera något däraf; jag lacheräde endast ett "fy"! som var af double

sens, skyllde på att jag skulle gå och äta.

Armfelt ville visa mig ett bref ifrån Munck, som äfVen ankommit

med posten, innehöll en explikation och skulle innebära ursäkter till

mig. -Tag svarade, att jag därpå hade ingen kuriositet, att hvad som

passerat emellan Muncken och mig vore en strunt, att jag sa ofta haft

olägenhet af deras quereller sinsemellan, att jag aldrig mera ville be-

fatta mig därmed, och jag tyckte det vi nu hade andra saker att tänka

uppå.

".Men hvad säger du", sade han, "om min onkel"?

"Att", svarade jag, "les mauvais plaisants kanske chansonnera

både dig och honom och säga med Bellman: K Gud nåd' den. som när

lian Hickan ser. ej går själf, nieii skickar sin kamrer''!

Jag slapp ifrån honom, men icke ifrån min chagrin. Hela denna

tillställning hade air af ett assassinat, och den explikation väntade jag

More magazines by this user
Similar magazines