Från Tredje Gustafs dagar

booksnow1.scholarsportal.info

Från Tredje Gustafs dagar

- 132 -

Frietzsky. Lantingshausen uppförde sig där. som alltid, med klokhet.

ära och ömhet för ämnen, som icke höra äfventyras. Han var kanske

den, som mest hjälpte kungen att hälla deliherationerna vid skopan,

och tydligast, men tillika heskedligt visade den gräns, hvaröfver man

icke skulle varda gångandes; också gick kungen ur tiden med en stor

respekt för honom. Trenne hederliga män distinguerade sig äfven på

det fördelaktigaste sätt, nämligen assessorerna von Stockenström och

Heijkenskjöld och brukspatron Tersmeden. Claes Lewenhaupt var kall

och fler, men manquerade icke hvarken skyldigheter eller attentioner.

Adolf Hamilton var ifrån kungens intimité och dagliga umgänge öf-

vergången till hans uppenbare fiende. Han hade mera qvickhet än

kunskap. Ton af stora världen gjorde hans galla mera bitande, men

han hade mycket litet värdighet, och kungen förstod allt för väl att

skämta sig ifrån honom. Mannerheim var väl bitter, men beskedlig

och talte sällan. Rappens reputation, som han egde på riddarhuset,

kunde jag aldrig begripa. Han talte en gång 1789 och 3 å 4 gånger

1792, men han talte stenstil med timidité och så litet determineradt,

att kungen trodde honom vilja göra sig väg till finansminister. Det

fann jag likväl icke heller.

Utaf de öfriga stånden voro kärnkarlar skickade.

Wallqvist talte oupphörligt, men begärde aldrig mera än 2 minuter

att säga, huru taken förekom honom. Fanten talte sällan, men

verkligen bra, isynnerhet en gång uti frågan om uppgå! den, där han

skilde frågorna och framsatte riktigt ämnet. Nordin talte ingen enda

gång högt, men hviskade så mycket mera: han renoverade hvar mor-

gon sin toupée under "allra ödmjukaste tjenare" för hans nådiga herrar

af adeln, när de kommo in eller nyste. Borgarne voro präktiga. De

bugade sig och refererade sig allra ödmjukast till herr finansministern,

under det Håkansson, tjock i halsen som en domherre, gaf en fatiguerad

complaisant nick. Kungen var icke nöjd med detta titulatur, men

det kunde icke korrigeras; de författade långa memorialer, hvarföre

Gud deras själar evinnerligen fröjde! — ty de voro äfven så många lind-

ringar i mitt besvär. Hoppenstedt skref mindre memorialer, men han

gömde lärdom och spiritus i sin hakpåse. Borgmästare Fagerström,

det mest ilskna kräk, som någonsin burit människonamn, var en ar-

betande ledamot, sökte sak med adeln och ville ändtligen leverera

Etappen en batalj; men han kräktes dagligen galla och hostade såoan :

ständigt, att kungen visserligen aldrig tillåtit den skönaste grefvinna

More magazines by this user
Similar magazines