Från Tredje Gustafs dagar

booksnow1.scholarsportal.info

Från Tredje Gustafs dagar

- 1(58 -

baka, sa kom ihåg livad jag- nu säger Er, att oppositionen ar all. Det

dependerar kanske sedermera mest af mig själf och min egen försig-

tighet att göra mina återstående dagar tranquilla". Efter en liten tyst-

nad fortfor konungen att fråga mig, om jag ännu i dag träffat många,

om händelsen ännu voue mycket bekant, hvad sensation den gjorde

m. ni.; men då därunder anmäldes, att generaldirektören Acrel och de

öfrige medici och kirurger endast afvaktade H. Maj:ts egen befallning

för att få sondera blessyren, tillsade konungen mig att få ga ut emellertid.

men att ej gå bort, emedan H. Maj:t sedan ville tala med mig. öfver-

stekammarj unkaren generalen baron Taube hade emellertid äter inkom-

mit, och konungen förbehöll sig att han ville blifva närvarande sä väl

då, som vid alla andra förbindningar eller förefallande operationer af

baron till sista stunden uppfyllde.

läkarne, hvilket ock bemälte hen-

Om ej mitt minne bedrager mig, voro jämväl deras excellenser riks-

rådet herr baron Fredrik Sparre och riksmarskalken grefve Oxenstierna

närvarande vid denna sondering.

När den var slutad, aflemnade öfverdirektören Theel, som densamma

förrättat, sin underdåniga berättelse till H. K. H. hertigen af

Södermanland. Kulan (man fruktade då ej ännu för tvenne) hade icke

kunnat råkas, men en spik hade blifvit tagen utur blessyren, sådan

som den, hvilken förut var funnen uti stoppningen af jackan. Efter

kammaibetjeningens berättelse var ännu eld uti berörde stoppning, när

jackan aftogs på operahuset. Allt syntes bevisa skottets svårare art

och vadan af dess följder. Doktorerna sökte trösta med ett hopp, att

kulan möjiigen kunnat taga en direktion, hvarigenom hon utan lifsfara

kunde behållas i kroppen, och de anförde exempel af flere personer,

hvilka lefvat och ännu lefva efter lika blessyrér; men oro och fruktan

lemnade föga rum för dessa föreställningar.

En stund därefter blef jag åter inkallad, da tillika anmältes, att

hela officerscorpsen af blå och gula gardet voro uppkomna, anförda af

överstelöjtnant Liljehorn. Konungen lät Liljehorn komma in, kallade

honom till sig, gaf honom sin hand, hvilken Liljehorn kysste tvenne

gånger med den bestörtning, som alla närvarande funno naturlig af

tillfälle! och hans enskilda tacksamhet. Jag fann kungen matt, mera

lidande af plågorna, andedrägten något tätare, färgen starkare, men

ögonen hade all vanlig klarhet, hvilken de äfven ända till del sista

dygnet oföråndradt bibehöllo. H. Maj:t sade sig finna, att hans när-

varande belägenhet, hvilken ej annat kunde än mycket förvärras, åtmin-

stone under en instundande suppuration, omöjligen kunde tillåta H.

More magazines by this user
Similar magazines