Från Tredje Gustafs dagar

booksnow1.scholarsportal.info

Från Tredje Gustafs dagar

\ \ 1 \

nytta: sodan han lemnal statsrådet, betingade han 8ig ingenannan för-

mån än bibehållandet af en liten pension, som han uppburil ända sedan

Gustaf [II:s tid. Hans lefhadsbehof voro enkla, hans vanor sa väl som

hela hans väsen utan flärd och skryt.

Adlerbeths friska och smula kropp och hans måttliga lefnadssätl

syntes lofva ett långl lif. Ännu några månader före sin bortgång

hade han skrifvit till sin vän Rosenstein och liknat, sig och honom vi. I

"tvenne friska stubbar, enda lemningar af Gustaf 111:6 egen plantering."

Men plötsligt och oförväntadt kom dödsbudet. Det var på Ramsjöholm

den 7 Oktober L818: "middagsbordet var dukadt, hans systrar afbidade

långe i

matsalen

hans ankomst, man sökte honom i

biblioteket, och

lru- fann man honom afsomnad, liggande framstupa pågolfvet." På den

plats, stan varir honom kärast i lifvet, det fädemeärfda Ramsjöholm,

bland sina kära böcker fick Gudmimd Adlerbeth sålunda sluta sitt

hedrande lif, 67 år gammal. Hans stoft hvilar i

familjegrafven

i

Svart?

arps kyrka.

Om få samtida har omdömet öfver personlighetens kärna utfallit

så enstämmigt som öfver denne man. Äldre och yngre gåfvo enskildt

och offentligen uttryck åt sin saknad. Vitterhets-Akademien lät öfver

honom prägla di medalj (graverad af Salmson) med omskrift "Nulli

flebilior". Hans vänner Rosenstein or-li Leopold erforo hans bortgång

med tårar. "Jag vet ej", skrifver Leopold till Rosenstein, "om någon

bättre, ädlare och på flera såtl märkvärdig man kan dö i

vårt land,

och jag säger detta, utan att likväl glömma hvem jag skrifver till.

Åter begynna mina ögon att rinna.'' Rosenstein ville i

ning i

Vitterhets-Akademien

en minnesteck-

hedra sin bortgångne väns minne, men

kunde ej bemästra sin sorg. Hartmansdorff, Adlerbeths yngre samtida,

yttrar om honom: "Del är svårt att säga, om han var vördnadsvärdare

Båeom talare på rikssalen, såsom rådgifvare inför tronen eller såsom

husfadei på landet. Jag har sjelf sett. huru älskvärd han var i

denna

Btällning, hvaruti han syntes trifvas häst." Alla prisa Adlerbeths kun-

skaper, hans fosterländskhet, hans sedliga renhet och flärdlöshet.

Vackert har Esaias Tegnér i

ett bref till Jakob Adlerbeth ut-

tryckt eti yngre slägtes vördnad för den bortgångne Gustavianen, ho-

nom, som han kallade "svensken med romaresinnet": "Din farvardock

i sanning

hade som litteratör och författare nationens prydnad. A;

More magazines by this user
Similar magazines