Från Tredje Gustafs dagar

booksnow1.scholarsportal.info

Från Tredje Gustafs dagar

varnadt, att om emot förmodan någon proposition skulle på rikssalen

förekomma, som syftade på envälde för konungen, skulle ståndet den

med ståndaktighet förkasta och med lif och blod försvara rikets nu-

varande regeringssätt: men i fall något annat förslag uppgåfves til'

allmänt bästa, borde de förena sig om sådant svar, de funno lämpligast.

På den utsatta tiden intog konungen sin tron, icke för att med

sin vanliga mildhet beveka, utan för att med en ljungande vrede för-

krossa. H. Maj:t höll ett tal, som begyntes med erinran till ständerna

om hans förmaning för 14 dagar tillbaka att taga skyndsamma mått

till rikets räddning och sm befallning, att de till öfverläggning därom

mätte förordna ett utskott; att detta kunnat sättas inom tio dagar,

en till elektorsval, en till utskottats och en till kungörelsen om de där

invalde ledamöte]-; att de tre ofrälse stånden sådant ock med enighel

och ordning fullgjort, men att adeln däremot förspillt en dyrbar tid

med onödiga öfverläggningar i ämnen, som ej hört till dess åtgärd,

icke hörsammat konungens bud genom landtmarskalken att därifrån

afstå. utan tvärtom flere ledamöter misstirmat honom på don stol

lian, såsom konungens fullmäktig, bland dom innehade, och tvungit

honom att med besvär vända sig till tronen; att konungen väl visste,

att mänga bland adeln voro oskyldiga till så grofva förbrytelser, hvar-

vid H. Maj:t med särdeles välbehag undandrog dem, som bevittnat

landtmarskalkens skrift. 1 öfrigt fingo de, som kände sig säkre, taga

konungens ord till sig, då däremot de obrottsliges samveten dom bäst

frikände.

Sedan konungen däruppå lat it uppläsa den af landtmarskalken

ingifna skriften, fortfor H. Maj:t: att i detta olagliga och oordentliga

förhållande lätt igenkändes den gamla själfsvåldsandan, hvilken under

frihetens namn vill utöfva enskild ärelystnad, upplifva den qvafda ari-

stokratien och, för att återtaga järnspiran öfver nationen, skrämma den

med farhåga för envälde, det konungen frivilligt sig afsagt, och om

händelsernas lopp återsatte det i hans band. aldrig ville behålla; att

konungen ansåg lör den första af sina skyldigheter att näpsa dom

som, sedan de burit förmätna händer på hans faders krona, nu ville

ryckas om spiran med honom: att om, i brist af snara försvarsanstal-

ter, kusterna härjas, Finland brännes, hufvudstaden hotas, blefVe det

ej konungens skuld, utan deras, som hellre ville taga lagar af ett ryskl

sändebud i

Stockholm

än uppoffra enskilda afsigter, till hvilkas be-

främjande alla konungens gärningar, äfven de oskyldigaste, blifvit till

det värsta uttydda, nationens nit till sin konungs försvar tadladt och

More magazines by this user
Similar magazines