Från Tredje Gustafs dagar

booksnow1.scholarsportal.info

Från Tredje Gustafs dagar

- 40 -

genereile fullmäktig herr Sandels, en man, som då han gjort sin egen

panégyrique, bespart andra den mödan.

Liljencrantz använde flere timmar vid toiletten, men tog emel-

lertid emot alla, som kommo. Uti hans konversationer fann man äfven

så mycken svårighet att vinna décisioner, som man hade längtan att

sluta dem. Uti tal och skrifsätt, men ännu mera uti föredragningssät-

tet,- var han diffus öfver all jämförelse, kände nästan aldrig de mal,

han föredrog, uppläste därvid alla handlingar och hann sällan med

mera än ett eller tvenne, ofta icke slutligen ett enda uti livar konselj.

Han tog sällan kunskap om sin expedition, dit han aldrig satte sin fot,

om arbetet därstädes (dier de dit inkommande ärendena. Vexelaffärerna

och utrikeskorrespondansen Lago honom ömmast om hjärtat, dem

besörjde han genom sitt kontor. Själf arbetade lian nästan aldrig. Likväl

komponerade han uti imitation af Necker en compte rendu, men

ökade därmed endast griefferna emot sig. Vidlyftigheten uti hans ar-

bets- och umgängessätt hade tröttat kungen: hans vördnad för l

Irii

Scheffer, hvilken tycktes stundom strida emot första budet af politikens

katekes, choquerade, och vissa oppositioner, kanske stundom malhabilt

och mal å propos insinuerade, aigrerade ännu vidare. Jag hade den

olyckan att vara vittne af flere ledsamma scener, hvaraf jag isynnerhet

påminner mig en, som jag vill anteckna.

Det är bekant, att drottning Lovisa Ulrika, vid sin död uteslöl

sina tvenne äldste herrar söner ifrån allt arf. Konungen och hertigen

af Södermanland acquiescerade därvid af aktning för sin fru mors vilja,

utredningen af sterbhuset var grefve Hermanson närvarande för

att bevaka kronans rätt. Konungen såg med nöje honom därigenom

återkomma till samma riksjuveler, hvilkas historia han sedan L756 al-

hunnit att hos konungen rätt förklara: han skulle nu återtaga

dem, och kungen, för att plåga gubben, tvang honom att uppvisa och

göra redo för dem i konseljen. Närvarande voro: grefve Gyllenstjerna,

grefve Hermanson, (grefve Scheffer var på Ek) grefve Stockenström,

brediik Sparre, om jag rätt minnes, grefve Wachtmeister, ba-

ron Liljencrantz och jag. Riksrådet Hermanson hade känning af po-

dager, såg illa att Lisa beskrifningen, och njöt ändtligen den soulage*

MH i it att få inkalla Suther, hvilken han låtit komma tillstädes. Juve-

lerna jämfördes med räntekammarens inventarier, allt var riktigl och

väl, och sm hei- afträdde.

Då uppstod frågan, om icke alla de riksjuveler, hvilka varit i enke-

drottningens förvar, men rru blifvil återlemnade, genast borde tillställas