fran-tredje-gustafs-dagar

- 192 - Jag. Det vore lika olyckligt som besynnerligt. Ett folks lynne skapas ofta af dess konstitution. Häftigheten af dess utbrott svarar oftast emot och är måttstocken af det förtryck, det förr erfarit. Konungen. Jag kan ej hindra mig att taga det lifligaste interét i Frankrikes olycka, Det är det vackraste rike i världen, som nu är förstördt och nult i Europa. Men kejsaren unnar jag hvad honom händt. — Hans försäkran vid sin kröning i Ungern (den han sorgfälligt undvikit) är väl den starkaste, någon monark kan göra. Efter sin ed öfverlemnar han svärdet till stormarskalken med dessa ord: "Jag gifver dig detta svärd att föra, för mig, så länge jag håller min ed, och emot mig, så snart jag den bryter". Jag. Jag vågar säga, att alla konungar säga tacite detsamma, när de aflagt sina eder, ja, när de trädt på tronen. De regera för att göra folket lyckligt. Deras rätt att befalla och folkets att lyda grunda sig helt och hållet på detta stora villkor, antingen uttryckt i ord, eder. löften och lagar, eller dem förutan i själfva sakens natur. Bryter konungen denna förbindelse, så entledigas folket ock från sin, ej annor- lunda än alla andra kontrakter upphäfvas å ömse sidor, när en af parterna brutit det. Konungen är då i [själfva] verket ej mera berätti- gad att styra och folket ej skyldigt att lyda. Det befinner sig då i samma relation mot sin konung, som konungen i Ungern uttryckligen förklarat åt stormarskalken. Men undersåtares olycka är, att mellan dem och deras öfverhet finnes ingen världslig domare, och att öfverhe- ten sitter med makten i händerna; och därigenom händer, att hvad som efter naturlig lag är rättvist, blifver ofta kraftlöst, deras talan an- sedd och straffad såsom uppror, och styrelselagen förvandlad till styr- kans rätt (le droit du plus fort). Jag har för mycken ömhet för män- niskors väl för att ej finna huru vådligt, ja ofta brottsligt det vore al' folk att för mindre missbruk upphäfva sig mot sin öfverhet och därigenom kasta sig i anarki, som gör det ännu olyckligare: men då man talar om grunden till konungars rätt öfver sina undersåtare, I vekes mig ingen annan finnas än den uppgifna, Samtalet föll på andra ämnen, och konungen, som icke syntes stött, såg mig icke på någon tid *). *) Här förtaenar att omröras ett blad af en periodisk skrift, kallad "Med- borgaren", som utkom den 28 Jan. l7!Hi. angående människans rättigheter, uvilkel genom sin styrka sii frapperade, att förläggaren miste sina privilegier och skriften upphörde, äfvensom bladet indrogs. I Mars månad lät Kongl. Maj:t genom kansli- papper ingenting öck in- kollegium tillsäga alla tidningsskrifvare, alt i svenska Qvta. som rörde franska revolutionen.

IX. Fälttåget 1790. Freden i Verelä. r i deri brytning, hvaruti hela Europa sig befann genom fransyska revolutionen, Flanderns och Brabants affall från kejsaren, Polens jäs- ning, liknelse till oro i kejsarens öfriga besittningar och etl brin- nande krig mellan Österrike och Ryssland mot turken samt mellan Sverige och Ryssland i Norden, hvarvid turkarne voro i ständiga för- luster och redan mot ryssarne förlorat Oczakoff sann mot kejsaren Belgrad, sökte de stillasittande makterna England. Preussen och Hol- land att bemedla fred; men. man måste säga det, med icke nog allvar. Do Inskränkte sig vid underhandlingar, hvilka voro föga ver- kande, da Ryssland icke kunnal formas att antaga deras bemedling. I Stockholm residerade nu i egenskap af preussisk minister, fas! utan uppvist kredåtif, den 1788 ankomne grefve Borch. Det är ovisst, om det var hans eller hans herres allvar att skatta Sverige en fred, som befriade Ryssland ifrån en fiende. Från England var detta ar, innan konungen hemkom från Finland, ankommen en envoyé, hon- Liston, hvilken kor! om godt förklarade konungen, atl England ville göra sitl till. att han ej matte ecraseras, men icke förhjälpa honom till en enda tum land mer än han hade före fredsbrottet. Dndei detta definitiva villkor lemnade han till konungens val, om han ville skicka någon full- mäktig till den allmänna fredskongress, som var bestämd i Jassy. Ko- nungen, som härpå ville besinna sig, Ock tid till den i Januari, då Bana töaj:l antog anbudet Denna konferens i alldeles fruktlÖS. Adlerbeth. Anteckningar, I. Jassy blef sedermera