Från Tredje Gustafs dagar

booksnow1.scholarsportal.info

Från Tredje Gustafs dagar

- 54 -

ner och underhafVande. Som förman kunde han aldrig berömmas nog,

ty för sina underhafVande bar lian les entrailles d'un pére. Man be-

skyllde honom att icke alltid mena livad han sade; men för min del

gjorde jag aldrig erfarenhet däraf. Han hedrade och beviste sin karak-

ter uti sin refus af högsta ombudsmannens blåa band och af sitt för-

hållande vid Gefle riksdag.

Friherre Fredrik Sparre är ännu på scenen, men förmodligen nära

en dénouement. Igenom stilla dygder, vänligt bemötande, kärlek för

vitterhet och konster samt mycken benägenhet att tjena och hjälpa

människor, egde han länge mycken kärlek och förtroende. Han för-

trycktes i den mån han upphöjdes. Man kan säga om honom, att lyc-

kan med de största tjenster, hon kunnat göra en svensk man, förföljt

både hans tranquillité och reputation. Med erkänsla af det oinskränkta

förtroende, lian snart i 20 ar eller till 1792 mig bevisat, och af en där-

uti grundad tillgifvenhet, önskar jag att se hans öfriga lefhad lycklig

och hans åminnelse hedrad.

Grefve Johan Gabriel Oxenstjerna, kan jag omtala honom? Bör

den ungdomsvänskap, hvarmed han omfamnat mig, hindra mig? —

Nej! om en gång dessa rader falla i allmänhetens omdöme, skall mitt

omdöme då. om icke förr, vinna Infall. Vid läsningen af hans arbeten

skall eftervärlden förtjusas till undran för hans snille och kärlek för

hans hjärta. Gustaf 111 tecknade honom vid instiftningen af Svenska

Akademien, när han omtalte behagen uti dess naturliga ömhet, dess

kända fromhet, dess umgängesssätt. Denne store kännare af männi-

skors hjärtan och deras egenskaper har intygat grefve Oxenstiernas

värde, då han i honom valde en vän. som ofta egde hans ömmaste för-

troende, och till hvilken han efter smärre förefallande rupturer alltid

återkom, och när han upphöjde honom till de högsta, de vigtigaste

ämbeten både i sitt rike och sitt hof.

Men grefve Oxenstierna var född uti otid och tillhörde icke det

tidehvarf, hvaruti han lefde. Hans snille var för mycket upplyftadt för att

fästa uppmärksamhet vid lappri, och hans själ för ädel att vänta eller

brunnas oförrätter. Han ville bibehålla sin konungs hjärta i dess medfödda

mildhet, när andras omsorger syftade på dess förhärdande. Han

saknade styrkan af den konsideration, som en ärfd förmögenhet gifver

börden, och han erfor däraf alla ölägenheter. Om Gustafs minne lastasi

skall nödvändigt tillika grefve Oxenstiernas tillgifvenhet för honom

förklaras för smicker: men grefvens äreminne öfver konungen skall

hämna dem bägge.

More magazines by this user
Similar magazines