Från Tredje Gustafs dagar

booksnow1.scholarsportal.info

Från Tredje Gustafs dagar

- 59 -

drig satt till bords, hadehoi - konversation, s

' bakom

hans stol, själf tagit ett glas af bordet, slagit däruti champagnevin och

titerat honom. Generalamiralen, sedan hanutbedi - Iricka

hennes skal. begärde att få behålla glaset till åminnelsi

ära. Kejsarinnan ryckte del tillbaka, fällde det liksom af våda

v. 't och sade honom, att hon önskade få lemna en mindre fragi

venir af sina tänkesätt. Han- nya adelskap, ty fadren blef adlad för

hans skull, medförde väl någon incongruité för hans höga än

men som kommendör flyttades han i riddarklassen. Man rådde honom

atr skrifva sig blott Trolle och ej af Trolle, som han i början af mode-

intagit, och sedan kunde man snart räkna honom till de gamla

Trollar. Han dog i

sina

bästa år 1783 och succederades af

Grefve Ehrensvärd, hvilken likväl då endast fick titel af öfver-

amiral. Hans geni är allmänt kändi och respekteradt, hans kunskaper

mänga, hans vandel uran fläck. Bataljen i Svensksund

och.flere hans

förrättningar bereda han.- minne en heder, som ».i förringas af lian- öden.

Statssekreteraren von Carlson hade all möjlig förtjenst af ord-

ning och arbetsamhet och många qvaliteter, som gjorde honom älskad af

sina vänner; men han prevenerade '-i okända i sin furman. Konungen

hade mycken vänskap för honom, men efter 1786 års riksdag supplan-

terades han af Lagerbring.

ssekreteraren Fram- var en träl i sitt arbete, löjlig i sin vanité,

important, hög, men glad och aimable med sina vänner. Han

följde kungen på dess utrikes resor, stretade länge med bekymmer af

yttersta behof, fick dem slutligen ganska väl uppfyllda vid ryska fre-

den och andra föregående tillfällen tillsammanlagda och — blef ji

olycklig.

Jag Qämner icke general Wrangel, som öfversköljde oss i

vin och brände upp sm egen reputation; icke alla människors v.-

bränn-

neral Klingsporre, hvilken hade lika facilité för alla roler och. osäker

om sin genre, repeterade dem alla; icke några kommande och gående

projektmakare, hvilka antingen voro blott komparser, eller stego som

raketer, lyste, smällde och kreverade. Jag talar icke om grefve Munck;

lian var dömt sig själf. Men general Toll återstår mig.

Jag måste vidröra honom, men jag skall vara korr och i>illiu r .

Han- Lefnad smakar äfventyr: han böljade med att vara underofficer

vid flere regementen, blef sedan vice håradshöfding, hade domareför-

rättningar och blef därefter öfverjägmästare. Det allmänna rykte, art

han vid lTiiö ars rik-^laiz stal en del af Mössornas kassa, har jag aldrig