Från Tredje Gustafs dagar

booksnow1.scholarsportal.info

Från Tredje Gustafs dagar

306 -

kände några år tillbaka indragna 400 man, till förnyad känning för

statskassan och missnöjets ökande hos den sämre allmänheten genom

en forcerad värfning, hvilken befordrades genom ett strängt upplifvande

af den gamla författning, att ingen efter kl. nio om aftnarne skulle

få vistas på näringsställen, samt uppsynens öfverlåtande häröfver åt

polisbetjeningen. Strängheten att militärer skulle nyttja sina uniformer

gick så långt, att generallöjtnanten Liljehorn måste träda i arrest. för

det han en morgon i enskilda ärenden visat sig på gatan mod rund

hatt. Mot sin ungdomsvän öfverstekammarjunkaren baron Fleming

tog H. Maj:t så mycket humeur. för det denne i ett öfver förste stall-

mästaren baron Nolcken hållet åminnelsetal yttrat, att i hertigens

af Södermanland hof (där Nolcken var tjenstgörande) "högheten al-

drig fjättrade nöjet", att baron Fleming, som vid den härom uppkomna

förklaring af sinnesrörelse biel' sjuk och måste från Haga inflytta till

Stockholm, icke utan bemedlande vänners förord, efter återvunnen helsa,

fick återtaga sin vakt.

I de fortfarande misshälligheterna med Ryssland hade konung-

ens oböjlighet så när indragit riket i krig. Det är redan anmärkt, att

gränstvister yppats bägge rikena emellan. Skriftväxlingen hade blifvit

mer oeh mer allvarsam, och på Sveriges sida i så starka termer (livil-

kot till en del lades baron Lagerbjelko till last, som, lör att, behaga,

understödde konungens benägenhet att tala ur hög ton), att ryska ka-

binettet uttryckligen förklarade sig med väpnad hand ämna försvara

sin possession af bron vid Lilla Abborfors, och sammandrog talrika

trupper vid gränsen samt rustade både sin örlogs- och skärgårdsflotta.

Konungen var för sin del lika obenägen till eftergifvenhet, oaktaclt

nationen, som kände Rysslands öfvermakt, sin oförmögenhet till ett

krig och frågans obetydlighet, bäfvade för faran af ett fredsbrott och

härmades att de, som omgåfvo konungen, ej sökte det afböja. Ty furstar

ega vanligen den lycka, att det goda, de göra, tillskrifves dom

själfva, och de gärningar, som väcka missnöje, deras rådgifvare. Kansli-

presidenten Ehrenheim och general Klingspor gjorde dock allt möj-

ligt att bringa konungen till mera foglighet. Deras bemödande hade

förmodligen varit förgäfves, om do ej kraftigt varit understödda af

ambassadören Stedingk, som med sin vanliga skicklighet ändtligen öf-

vervann konungens stridslystnad. Den 13 April togs omsider beslutel

att cedera den fatala bron, hvilken konungen förut gifvil ordres

i händelse ryssarne däraf ville sätta sig i

besittning,

med väpnad hand

försvara; ocli under fruklan och halvan för flendtligheters utbrott, in-

More magazines by this user
Similar magazines