PDF-fil - Sveriges Radio
PDF-fil - Sveriges Radio
PDF-fil - Sveriges Radio
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Torsdag 15 november 2001 kl 18.00 Torsdagsserien<br />
Berwaldhallen<br />
Konserten spelas in!<br />
Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet<br />
även tekniskt. Här har du som konsertbesökare<br />
möjlighet att hjälpa till.<br />
Försök undvika att hosta. Om det är nödvändigt,<br />
gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att<br />
stänga av personsökare, digitalklockor samt<br />
mobiltelefoner!! Fotografering och bandinspelning i<br />
salongen är inte tillåten.<br />
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />
Konsertmästare: Jannica Gustafsson<br />
Presentatör: Niklas Lindblad<br />
Manfred Honeck, dirigent<br />
Matthias Goerne, baryton<br />
Frank Martin (1890-1974)<br />
Sechs Monologe aus Jedermann<br />
(Hugo von Hofmannsthal)<br />
-Ist alls zu End das Freudenmahl<br />
-Ach Gott, wie graust mir vor dem Tod<br />
-Ist als wenn eins gerufen hätt<br />
-So wollt ich ganz Vernichtet sein<br />
-Ja! Ich glaub: Solches hat er vollbracht<br />
-O ewiger Gott! O göttliches Gesicht!<br />
Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975)<br />
Symfoni nr 5 d-moll op 47<br />
-Moderato<br />
-Allegretto<br />
-Largo<br />
-Allegro non troppo<br />
Beräknad sluttid, 19.20<br />
3
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />
Tempo, balans, klangfärg, rytm,<br />
och naturligtvis känsla. I <strong>Sveriges</strong><br />
<strong>Radio</strong>s Symfoniorkester finns en<br />
svindlande musikalisk kreativitet<br />
samlad i en enda stor klangkropp.<br />
De över hundra medlemmarnas<br />
såväl individuella som kollektiva<br />
kompetens gör de musikaliska möjligheterna<br />
i princip outtömliga och<br />
inspirerar varje år dirigenter, musiker<br />
och solister till unika prestationer.<br />
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />
har sitt ursprung i "Waldimirs orkester"<br />
(<strong>Radio</strong>tjänst Dansorkester) som<br />
bildades 1936 och som 1948 antog<br />
namnet <strong>Radio</strong>orkestern. Orkestern<br />
utvidgades successivt under första<br />
delen av 1960-talet för att 1967 –<br />
i och med sammanslagningen med<br />
den dåvarande Underhållningsorkestern<br />
– bli en ensemble på över<br />
100 musiker under namnet <strong>Sveriges</strong><br />
<strong>Radio</strong>s Symfoniorkester. Sedan<br />
dess har orkestern utvecklats under<br />
internationellt kända och starka dirigentpro<strong>fil</strong>er<br />
som Sergiu Celibidache,<br />
Herbert Blomstedt, Esa-Pekka<br />
Salonen och Evgenij Svetlanov till<br />
en ensemble i världsklass.<br />
Nu får den unge österrikaren<br />
Manfred Honeck förvalta arvet, och<br />
som tidigare bidrar 1:e gästdirigenten<br />
Mark Wigglesworth till den höga<br />
nivån på orkesterns prestationer.<br />
Dessutom besöker varje år ytterligare<br />
några av världens främsta<br />
solister och dirigenter orkestern och<br />
bjuder publiken på sina tolkningar<br />
ur en repertoar som spänner över<br />
4<br />
flera musikaliska stilar och sekler.<br />
Musik som de förmedlar till sin<br />
publik inte bara vid de många<br />
konserterna på hemmascenen Berwaldhallen,<br />
utan också genom sin<br />
omfattande turnéverksamhet och<br />
de många konserter som sänds i<br />
radio och TV.<br />
Orkestern har alltid tagit ett särskilt<br />
ansvar för nyskriven musik och<br />
uruppför årligen ett antal nya verk<br />
av både svenska och utländska<br />
kompositörer. Något som fått orkestern<br />
att utveckla en alldeles särskild<br />
förmåga att tolka samtidens musikaliska<br />
strömningar.
Manfred Honeck<br />
Manfred Honeck går nu in på<br />
sitt andra år som chefdirigent för<br />
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s symfoniorkester.<br />
Det första året innebar många<br />
härliga musikaliska upplevelser för<br />
publiken i Berwaldhallen och för<br />
TV- och radiopubliken ute i landet.<br />
Nu ser vi med tillförsikt fram emot<br />
det kommande spelåret.<br />
Honeck är alltid mycket förberedd<br />
och noga i sitt repetitionsarbete,<br />
vilket också avspeglar sig<br />
i slutresultatet. Det kunde även<br />
publiken i USA konstatera när<br />
Honeck ledde orkester och kör<br />
under en tvåveckors turné i februari.<br />
”En av de bästa konserter jag kan<br />
minnas” skrev recensenten i Washington<br />
Post efter Verdis Requeim.<br />
Manfred Honeck är född 1958<br />
i Österrike och har studerat vid<br />
Musikhögskolan i Wien. Men det<br />
som framförallt har präglat honom<br />
musikaliskt är de erfarenheter han<br />
har fått som altviolinist i både Wiener<strong>fil</strong>harmonikerna<br />
och i orkestern<br />
vid Wiener Staatsoper.<br />
Ganska snart insåg han att han<br />
ville ägna sig åt dirigering och fick<br />
bli assistent till Claudio Abbado i<br />
Gustav Mahlers Ungdomsorkester.<br />
1989 debuterade han vid Wiener<br />
Volksoper med inte mindre än tre<br />
uppsättningar. Strax efteråt ville<br />
man engagera den unge och begåvade<br />
Honeck vid Wiener Staatsoper<br />
och Berliner Staatsoper.<br />
Operan i Zürich insåg snabbt<br />
Honecks värde och knöt honom<br />
till sig 1992-1996. Under dessa år<br />
hann han också med att debutera<br />
med Wiener<strong>fil</strong>harmonikerna under<br />
Mozartveckan i Salzburg 1994 - en<br />
av många höjdpunkter i Honecks<br />
karriär.<br />
Sedan väntade debuter med<br />
orkestrar som bl a Dresdner<br />
Staatskapelle, Chicago Symphony<br />
Orchestra, BBC Symphony<br />
London, en orkester som han<br />
senare lett vid ett flertal Promskonserter<br />
i Albert Hall.<br />
1996 gästade Honeck för första<br />
gången La Scala. Konserterna blev<br />
så lyckade att han omedelbart blev<br />
återinbjuden. Ryktet om Honeck<br />
spred sig naturligtvis till många,<br />
och orkestrarna ställde sig på<br />
kö: Gewandhausorchester i Leipzig,<br />
Wiener Symphoniker, BBC Scottish<br />
Orchestra och många fler. En<br />
av dessa, MDR-Sinfonieorchester i<br />
Leipzig, knöt honom till sig som<br />
chefdirigent mellan 1996 och 1999.<br />
Efter ett lyckat gästspel på<br />
Den Norske Opera 1995, blev han<br />
dess musikchef 1997-98. I dag<br />
är Honeck är knuten till teatern<br />
som gästdirigent. 1996 fick Honeck<br />
hoppa in i stället för Mariss Jansons<br />
och leda en turné med Oslo <strong>fil</strong>harmoniska<br />
orkester med bl a två BBC<br />
Promskonserter och konserter vid<br />
festivalerna i Edinburgh och Luzern.<br />
5
Det blev stor succé och han<br />
blev efteråt utsedd till deras förste<br />
gästdirigent, med vilka han debuterade<br />
vid Festspelen i Salzburg<br />
1999. Nu väntar fler engagemang<br />
världen över bland stora orkestrar<br />
som Deutsche Sinfonieorchester<br />
i Berlin, City of Birmingham<br />
Symphony Orchestra och många<br />
fler.<br />
Det är lätt att se att Manfred<br />
Honeck är en mycket uppskattad<br />
och efterfrågad dirigent världen<br />
över, som vi har förmånen att ha<br />
knuten till oss i Berwaldhallen. Curt<br />
Carlson vid <strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong> P2 var<br />
med på konserterna under USA-turnén<br />
och ger följande omdöme om<br />
Honeck, ett omdöme som det är<br />
lätt att instämma i:<br />
– Denne genommusikaliske dirigent<br />
arbetar hela tiden utifrån en<br />
vision; han kombinerar känsla och<br />
inlevelse med stor precision och<br />
jag tycker att han är en av dessa<br />
stora dirigenter som förmår skapa<br />
en levande och engagerad tolkning.<br />
Honeck älskar fram musiken snarare<br />
än att slå fram den!<br />
6
Matthias Goerne<br />
Matthias Goerne är född 1967 i<br />
Weimar. 1985 började han studera<br />
sång på allvar för storheter som<br />
Dietrich Fischer-Dieskau och Elisabeth<br />
Schwarzkopf. När han var 18<br />
år, blev han inbjuden till Leipzig av<br />
Kurt Masur att delta i ett framförande<br />
av Matteuspassionen. Efter<br />
detta följde flera inbjudningar av<br />
framstående dirigenter och orkestrar.<br />
Hans tolkning av Mahlers<br />
Des Knaben Wunderhorn med<br />
Deutsches Sinfonie Orchester<br />
under ledning av Ashkenazy, gav<br />
genklang i musikvärlden och Goernes<br />
internationella karriär satte fart.<br />
När han framförde Schuberts<br />
tre sångcykler i Wigmore Hall i<br />
London, möttes han av en entusiastisk<br />
publik. Och han fick ett<br />
lika varmt mottagande i Amsterdam,<br />
Philadelphia, San Francisco,<br />
Prag, Köpenhamn och Paris. En<br />
speciell höjdpunkt i Goernes karriär<br />
var framförandet av Wolfs sånger<br />
1997 med Riccardo Chailly och<br />
Concertgebouw, en samarbete<br />
som senare resulterade i en skiva.<br />
1997 gjorde Goerne stor succé<br />
med Schuberts Winterreise tillsammans<br />
med pianisten Alfred<br />
Brendel, som inte hade ackompanjerat<br />
någon sedan samarbetet<br />
med Dietrich Fischer-Dieskau. Förra<br />
säsongen framförde de bägge förutom<br />
Winterreise även Schwanengesang<br />
på ett succéfylld turné.<br />
Även om Goerne föredrar konsertestraden<br />
har han också arbetat<br />
med opera. Bl a gjorde han 1993<br />
stor succé i Henzes opera Der Prinz<br />
von Homburg i Zürich. Mellan 1993<br />
och 1995 tillhörde han ensemblen<br />
vid operan i Dresden och 1997<br />
debuterade han vid festspelen i<br />
Salzburg som Papageno i Trollflöjten.<br />
Ett år senare gestaltade han<br />
samma roll på Metropolitan, och<br />
senare vid festspelen i Salzburg.<br />
1999 debuterade han som Wozzeck<br />
vid operan i Zürich.<br />
Goerne framträder i dag på<br />
estrader hela världen och samarbetar<br />
regelbundet med dirigenter<br />
som Ashkenazy, Abbado, Honeck<br />
och Norrington. Goernes egna konserter<br />
har också gett honom möjlighet<br />
att samarbeta med kollegor<br />
som Ann Sofie von Otter, Barbara<br />
Bonney och pianister som t ex Leif<br />
Ove Andsnes och Eric Schneider.<br />
Matthias Goerne har också<br />
spelat in en rad skivor som<br />
har fått många positiva recensioner.<br />
Hans solodebutskiva med<br />
Schubertsånger från 1997 blev<br />
belönad med utmärkelser som<br />
Diapason D’or i Frankrike och<br />
Echo Klassik i Tyskland. I våras<br />
spelade Goerne in en skiva med<br />
tyska romanser tillsammans med<br />
Manfred Honeck och <strong>Sveriges</strong><br />
<strong>Radio</strong>s Symfoniorkester.<br />
7
Frank Martin<br />
Sechs Monologe aus Jedermann<br />
Schweizaren Frank Martin började<br />
komponera när han var åtta<br />
år gammal. Men trots att han redan<br />
i tonåren visste att han ville ägna<br />
sig åt musik, började han studera<br />
matematik och fysik i stället. Det<br />
var vad hans föräldrar önskade.<br />
Men han avslutade aldrig sin utbildning.<br />
I stället träffade han Emile<br />
Jacques-Dalcroze, rytmikpedagogikens<br />
grundare, och började studera<br />
vid rytmik-institutet. Så småningom<br />
blev han själv lärare där. Han fördelade<br />
sedan sin tid mellan att<br />
spela piano och cembalo, undervisa<br />
i kammarmusik och leda en<br />
privat musikskola. Han turnerade<br />
runt hela världen som pianist i sin<br />
egen musik.<br />
Frank Martins stil utvecklades<br />
långsamt och är svår att sätta<br />
någon etikett på. Han inspirerades<br />
av den tyska barockens känsla för<br />
form, likaväl som av den franska<br />
impressionismens klangflöde. En<br />
vändpunkt blev mötet med Schönbergs<br />
tolvtonsteknik som Martin<br />
började använda på ett fritt och<br />
oortodoxt sätt. Han experimenterade<br />
också med antika, indiska<br />
och bulgariska rytmer och folkmusik.<br />
Alla de här intrycken ledde till<br />
en djupt personlig musik, ibland<br />
kärv, avskalad och genomskinlig,<br />
ofta klangskön.<br />
8<br />
Martin våndades alltid innan<br />
hans idéer tog form. Han talade<br />
och skrev ofta om hur svårt han<br />
tyckte det var att komponera.<br />
Ändå blev det en hel del kompositioner<br />
i olika genrer; teatermusik,<br />
baletter, operan Der Sturm<br />
efter Shakespeare, oratoriet Le<br />
vin Herbé, kammarmusik, körverk.<br />
I Sverige är kanske hans Mässa<br />
för två fyrstämmiga körer och Arielsångerna<br />
de verk som framförs<br />
oftast.<br />
De sex Jedermann-monologerna<br />
skrevs på beställning av<br />
barytonen Max Christmann 1943,<br />
ursprungligen för röst och piano.<br />
Martin orkestrerade dem 1949.<br />
Texterna är hämtade ur Hugo von<br />
Hofmannsthals pjäs Jedermann.<br />
De handlar om Jedermann, dvs var<br />
och en av oss. Envar är en rik ung<br />
man som levt ett gott men moraliskt<br />
dåligt liv. Gud sänder Döden<br />
till Envar för att bjuda honom på en<br />
sista resa. Så här beskriver Frank<br />
Martin själv innehållet i sångerna:<br />
1. Envar är ensam i den stora<br />
matsalen. Han vet att han ska dö,<br />
men känner fortfarande det heta<br />
blodet i ådrorna. Han kallar till sig<br />
sitt tjänstefolk och ber dem följa<br />
honom och bära den stora väskan<br />
som innehåller kassaskåpet.<br />
2. Envar är rädd för Döden men<br />
tar sig samman vid tanken på att<br />
hans rikedomar ska hjälpa honom.
Sen minns han att ängeln redan har<br />
visat sig för honom. Han kastar sig<br />
över kassaskåpet och svär att det<br />
ska följa med honom till hans nya<br />
hem.<br />
3. En svag röst viskar att Envars<br />
liv varit för uselt för att han ska<br />
kunna få frälsning. Det är hans<br />
mors röst. Han fylls av medlidande<br />
och ber himlarna skona den gamla<br />
damen från att behöva beskåda<br />
hans öde.<br />
4. Nu är Envar djupt förtvivlad,<br />
inte bara av rädsla för döden. Han<br />
är plågad av sitt samvete. Om han<br />
kunde skulle han börja om sitt liv på<br />
nytt – men det är för sent.<br />
5. Han får tröst av tanken på att<br />
Jesus Kristus dog på korset för att<br />
frälsa oss. Men hans synder väger<br />
så tungt att Gud omöjligt kan förlåta<br />
honom.<br />
6. Den sista monologen är en<br />
bön: Envar har förstått att hans<br />
tro och hans samvete har öppnat<br />
vägen till förlåtelse, och han överlämnar<br />
sig till den Gudomliga<br />
nåden.<br />
Katarina Lindblad<br />
9
Frank Martin<br />
Monologe aus Jedermann<br />
1. Ist alls zu End<br />
das Freudenmahl<br />
Ist alls zu End das Freudenmahl<br />
Und alle fort aus meinem Saal?<br />
Bleibt mir keine andere Hilfe dann,<br />
Bin ich denn ein verlorner Mann?<br />
Und ganz alleinig in der Welt,<br />
Ist es schon so um mich bestellt,<br />
Hat mich Der schon dazu gemacht,<br />
Ganz nackend und ohn alle Macht,<br />
Als läg ich schon in meinen Grab,<br />
Wo ich doch mein warm<br />
Blut noch hab<br />
und Knecht mir noch<br />
gehorsam sein<br />
Und Häuser viel und Schätze mein,<br />
Auf! schlägt die Feuerglocken drein!<br />
Ihr Knecht nit lungert in dem Haus.<br />
Kommt allesamt zu mir heraus!<br />
Ich muss schnell eine Reise tun<br />
Und das zu Fuss und nit zu Wagen,<br />
Gesamte Knecht, die sollen mit<br />
Und meine grosse Geldtruhen,<br />
Die sollen sie herbeitragen.<br />
Die Reis wird wie ein<br />
Kriegszug scarf<br />
Dass ich der Schätze sehr bedarf.<br />
2. Ach Gott, wie graust mir<br />
von dem Tod<br />
Ach Gott, wie graust mir vor<br />
dem Tod,<br />
Der Angstschweiss bricht mir<br />
aus vor Not;<br />
Kann der die Seel im Leib<br />
uns morden?<br />
Was ist denn jählings aus mir<br />
worden?<br />
10<br />
Hab immer doch in Bösen Stunden<br />
Mir irgend einen Trost ausgfunden,<br />
War nie verlassen ganz und gar,<br />
Nie kein erbärmlich armer Narr.<br />
War immer wo doch noch ein Halt<br />
Und habs gewendet mit Gewalt.<br />
Sind all denn meine Kräft dahin<br />
Und alls verworren schon<br />
mein Sinn,<br />
Dass ich kaum mehr<br />
besinnen kann,<br />
Wer bin ich denn: der Jedermann,<br />
Der reiche Jedermann allzeit.<br />
Das ist mein Hand, das ist<br />
mein Kleid<br />
Und was da steht auf diesem Platz,<br />
Das ist mein Geld, das ist<br />
mein Schatz,<br />
Durch den ich jederzeit mit Macht<br />
Hab alles spielend vor mich bracht.<br />
Nun wird mir wohl, dass ich<br />
den seh<br />
Recht bei der Hand in meiner Nåh.<br />
Wenn ich bei dem verharren kann,<br />
Geht mich kein Graus und<br />
Ängsten an.<br />
Weh aber, ich muss ja dorthin,<br />
Das kommt mir jählings in den Sinn.<br />
Der Bot war da, die Ladung<br />
ist beschehn.<br />
Nun heisst es auf und dorthin gehn.<br />
Nit ohne dich, du musst mit mir,<br />
Lass dich um alles nit hinter mir.<br />
Du musst jetzt in ein andres Haus<br />
Drum auf mit dir und<br />
schnell heraus!
3. Ist als wenn eins gerufen hätt<br />
Ist als wenn eins gerufen hätt,<br />
Die Stimme war schwach,<br />
und doch recht klar,<br />
Hilf Gott dass es nit<br />
meine Mutter war.<br />
Ist gar ein alt, gebrechlich Weib,<br />
Möcht dass der Anblick<br />
erspart ihr bleib.<br />
O nur soviel erbarm dich mein,<br />
Lass das nit meine Mutter sein!<br />
4. So wollt ich ganz<br />
zernichtet sein<br />
So wollt ich ganz zernichtet sein.<br />
Wie and dem ganzen Wesen mein<br />
Nit eine Fiber jetzt nit schreit<br />
Vor tiefer Reu und wildem Leid.<br />
Zurück! Und kann nit!<br />
Noch einmal!<br />
Und kommt nit wieder!<br />
Graus und Qual!<br />
Hie wird kein zweites Mahl gelebt!<br />
Nun weiss die aufgerissne Brust,<br />
Als sie es nie zuvorr gewusst,<br />
Was dieses Wort bedeuten mag:<br />
Lieg hin und stirb, hie ist dein Tag!<br />
5. Ja! Ich glaub: Solches<br />
hat er vollbracht<br />
Ja! Ich glaub: solches hat<br />
er vollbracht,<br />
Des Vaters Zorn zunicht gemacht,<br />
Der Menschheit ewig Heil erworben<br />
Und ist dafür am Kreuz verstorben.<br />
Doch weiss ich, solches<br />
kommt zugt,<br />
Nur dem, der heilig ist und gut:<br />
Durch gute Werk und<br />
Frommheit eben<br />
Erkauft er sich ein ewig Leben.<br />
Da sieh, so steht um meine Werk:<br />
Von Sünden hab ich einen Berg<br />
so überschwer auf mich geladen,<br />
Dass mich Gott gar nit<br />
kann begnaden,<br />
Als er der Höchstgerechte ist.<br />
6. O ewiger Gott!<br />
O göttliches Gesicht!<br />
O ewiger Gott!<br />
O göttliches Gesicht!<br />
O rechter Weg,<br />
o himmlisches Licht!<br />
Hier schrei ich zu dir<br />
in letzter Stund,<br />
Ein Klageruf geht aus<br />
meinem Mund.<br />
O mein Erlöser, den Schöpfer erbitt,<br />
Dass er beim Ende mir gnädig sei,<br />
Wenn der höllische Feind<br />
sich drängt herbei,<br />
Und der Tod mir grausam<br />
die Kehle zuschnürt,<br />
Dass er meine Seel<br />
dann hinaufführt.<br />
Und, Heiland, mach durch<br />
deine Führbitt,<br />
Dass ich zu seiner Rechten hintritt,<br />
In seine Glorie mit ihm zu gehn.<br />
Lass dir dies mein Gebet anstehn,<br />
Um Willen, dass du am Kreuz<br />
bist gestorben<br />
Und hast all unsre Seele erworben.<br />
11
Frank Martin<br />
Jedermannmonologer<br />
ENVAR<br />
Vill ingen mig bistå,<br />
och är jag försann<br />
för alltid en utstött, förlorader man?<br />
Och står jag allena i världen vida<br />
med ingen enda vän vid min sida?<br />
Har han, den starke,<br />
mig därhän bragt,<br />
att jag står avklädd och utan makt,<br />
som låge jag redan i min grav?<br />
Än lyder mitt bud<br />
dock mången slav,<br />
hus äger jag många<br />
och välfylld kista;<br />
än har mina ögon ej börjat brista,<br />
jag känner i ådrorna blodet sjuda.<br />
I late drängar, nu kommen ut;<br />
för denna gång är er vila slut.<br />
Må väckelseklockan i natten ljuda.<br />
ENVAR<br />
O Gud, vilken fasa<br />
för döden jag känner.<br />
Av ångest min kropp<br />
både fryser och bränner,<br />
och dock är livet mig en börda.<br />
Kan själen i kroppen mörda?<br />
Hittills när sorgen hemsökte<br />
mitt bröst,<br />
kunde jag dock någon tröst,<br />
var intet alldeles övergiven,<br />
ingen erbarmliger narr<br />
var jag bliven.<br />
Alltid någon hållpunkt jag fann,<br />
och snart över motgången<br />
seger jag vann.<br />
Är då min viljekraft bruten<br />
och borta,<br />
12<br />
och haver min tankekraft<br />
kommit till korta,<br />
så att jag förgätit det namn,<br />
som jag bar?<br />
Jag är ju Envar, den rike Envar.<br />
Det här är min hand,<br />
och det här är min rock,<br />
och hemma finns husfogde,<br />
drängar och kock,<br />
och där innesluten av järn<br />
och av ek,<br />
där ligger mitt guld,<br />
min skatt och den makt,<br />
som gjorde det möjligt att<br />
liksom på lek<br />
utföra vad helst jag mig förelagt.<br />
Jag känner mig lugnad,<br />
ja, nära nog säker,<br />
när gyllene skattens omhölje<br />
jag smeker.<br />
Kan endast den kistan<br />
jag hava mig nära,<br />
så tycks mig, att intet kan<br />
mig mer förfära.<br />
Dock ve, nu återkommer<br />
min vånda:<br />
Jag måste ju gå att för<br />
rätta stånda,<br />
jag måste ju lämna alla och allt<br />
och vandra den väg som<br />
Döden befallt.<br />
(Kastar sig ner på kistan)<br />
Ej utan dig; du far dit jag far,<br />
för intet pris, jag dig lämnar kvar.<br />
Nu måste du flytta,<br />
nu strax utan prut.<br />
Upp därföre med dig! – Kom ut!
ENVAR<br />
Jag tyckte att någon ropade mig.<br />
Den rösten lät svag<br />
och likväl rätt klar,<br />
Gud give att ej min moder det var!<br />
Det skulle en ryslig sorg henne ge,<br />
om uti min nöd hon fick mig se.<br />
ENVAR<br />
O, kunde jag platt förintader bli<br />
nu och för eviga tider!<br />
Min själ är ett enda ångestskri,<br />
vars fiber våndas och lider.<br />
Att gottgöra är ju mig<br />
arme förment.<br />
O, fasans ord: för sent, för sent!<br />
Fåfängt mot ödet att sträva,<br />
mitt liv får på nytt ej jag leva.<br />
Vad tills nu jag intet förstått,<br />
därom har ja nu visshet fått.<br />
Välan, jag är ju blott ett rö.<br />
Du tiggare, ligg still och dö!<br />
ENVAR<br />
Ack ja, jag tror att han det gjort<br />
och därmed öppnat nådens port.<br />
Att mänskligheten frälsning ge<br />
sitt liv han lät på korsets trä,<br />
men blott den helig är och god<br />
kan vinna frälsning ur hans blod<br />
med goda gärningar och fromhet.<br />
Dock se, mitt liv var idel tomhet.<br />
Där ligga gärningarna mina,<br />
hart nära att av sot förtvina.<br />
Nu vid min nära ändalykt<br />
är jag så svårt av synden tryckt,<br />
att Herrens nåd mig ej kan lisa,<br />
min syndaskuld ej blir förgäten,<br />
och ingenting kan täcka bristen.<br />
Ett av hans namn är ju: Rättvisa.<br />
ENVAR<br />
O, evige Gud i ditt himmelska hus,<br />
du salighetsväg och<br />
du världens ljus,<br />
till dig – till dig i min sista stund<br />
ett klagorop går utur min mund.<br />
O, Frälsare min, bed du din far,<br />
att uti sin nåd han ger mig försvar,<br />
när helvetets furste emot mig drar,<br />
och att han tager min själ till sig,<br />
när dödens grymhet anammar mig!<br />
O, Frälsare, gör med din<br />
förbön blida,<br />
att jag får stå på hans högra sida,<br />
att med i sin gloria han mig taga!<br />
O, Jesu Krist, låt min bön<br />
dig behaga,<br />
så visst som du uppå korset dog<br />
och så allas själar från synd fritog.<br />
13
Dmitrij Sjostakovitj<br />
Symfoni nr 5 d-moll op 47<br />
Dmitrij Sjostakovitj är i dag<br />
erkänd som en av 1900-talets stora<br />
symfoniker. Den symfoniska formen<br />
följde Sjostakovitj genom hela hans<br />
karriär; han komponerade regelbundet<br />
nya symfonier, som utgjorde<br />
milstolpar i hans utveckling.<br />
Sin första symfoni, påbörjad vid<br />
18 års ålder, rönte så småningom<br />
stor popularitet, såväl i Europa som<br />
i USA. Sjostakovitjs symfonier vittnar<br />
både om tonsättarens djupa<br />
oro som om tragiska händelser i<br />
Rysslands historia. Från 1939 och<br />
framåt länkas den stora cykeln<br />
om 15 symfonier samman med en<br />
serie om 15 stråkkvartetter. Från<br />
1950-talet - och i synnerhet efter<br />
Stalins död 1953 - blev den ryska<br />
symfonin en av kommunistpartiet<br />
favoriserad genre. Regimen, med<br />
sin doktrin om ”socialistisk realism”,<br />
uppmuntrade starkt skapandet av<br />
programsymfonier. Dessa skulle<br />
förhärliga partiet och folkets<br />
marsch mot socialism och en ljusnande<br />
framtid. I dag drar vi på<br />
munnen vi åt de formuleringarna,<br />
men i Sovjet var dessa dagliga sanningar.<br />
Ett sådant program uppmuntrar<br />
till skräpmusik. Det säger<br />
en del om Sjostakovitjs storhet att<br />
under dessa förhållanden kunna<br />
fylla formen med ett personligt<br />
innehåll av konstnärlig halt.<br />
Sjostakovitjs femte symfoni är<br />
nära sammanlänkad med den mörkaste<br />
tiden av Stalins terror i<br />
14<br />
Sovjetunionen. Verkets historia<br />
börjar med den kommunistiska<br />
regimens fördömande av Sjostakovitjs<br />
opera Lady Macbeth från<br />
Mzensk. Trots sitt modernistiska<br />
tonspråk hade operan rönt stor<br />
framgång, såväl i Sovjet som i<br />
utlandet. Verket uruppfördes 1934<br />
och spelades därefter över åttio<br />
gånger i Leningrad och nära<br />
hundra gånger i Moskva. Operan<br />
spreds över världen och spelades<br />
i operahus från Prag till Cleveland.<br />
Kritikerna lovordade verket och<br />
Sjostakovitj var berömd. Stalin själv<br />
besökte reprispremiären i Moskva<br />
1936. Kort därefter publicerade<br />
Pravda ett hätskt angrepp under<br />
rubriken ”Kaos i stället för musik”.<br />
Musiken betecknades som ”kakafoni”,<br />
”ett kaotiskt flöde av toner”.<br />
Vidare talades om ”skrik” osv. Artikeln<br />
gjorde klart att här väntade<br />
en stor uppgörelse med den förtappade<br />
konsten, en järnhård rättning<br />
av leden i riktning mot musik<br />
som skulle entusiasmera massorna.<br />
Lady Macbeth försvann omedelbart<br />
från de sovjetiska scenerna och<br />
den bojkottade tonsättaren befann<br />
sig på randen till självmord. Inte<br />
desto mindre fullbordade han sin<br />
fjärde symfoni, ett djärvt och radikalt<br />
verk, men drog tillbaka det i<br />
november 1936 efter att repetitionsarbetet<br />
redan inletts. Symfonin uppfördes<br />
därefter inte förrän 1961.
Från april till juli 1937 komponerade<br />
Sjostakovitj sin femte symfoni.<br />
Han proklamerade att symfonin var<br />
”en konstnärs kreativa svar på<br />
berättigad kritik”, en slags förödmjukande<br />
besvärjelse som man fick<br />
kosta på sig om man ville fortsätta<br />
att leva och verka i ett Sovjet som<br />
höll på att ”rensas” på alla nivåer.<br />
Det första framförandet ägde rum<br />
i Leningrad i november 1937.<br />
Den legendariske Jevgenij Mravinskij<br />
ledde Leningrad<strong>fil</strong>harmonikerna<br />
i en konsert, som ingick i firandet<br />
av 20-årsfirandet av oktoberrevolutionen.<br />
Atmosfären kring<br />
uruppförandet var förtätad. Många<br />
i publiken insåg att denna symfoni<br />
kunde utgöra en välkommen förevändning<br />
för regimen att röja Sjostakovitj<br />
ur vägen. I stället blev<br />
konserten en succé och den femte<br />
symfonin gav Sjostakovitj fullständig<br />
återupprättelse. Symfonin blev<br />
även en stor framgång i Väst,<br />
där gensvaret säkerligen berodde<br />
på 1930-talets konservativa trend<br />
såväl inom musiken som på andra<br />
områden. Verket kunde tolkas som<br />
ett exempel på ”klassisk modernism”<br />
som kunde accepteras utan<br />
invändningar.<br />
Den som med kännedom om<br />
Sjostakovitjs pressade situation förväntar<br />
sig tandlös, tillrättalagd,<br />
politiskt välkammad musik utan<br />
innehåll, blir förvånad. En tonsättare<br />
av Sjostakovitjs format, med sin<br />
suveräna behärskning av mediet<br />
och med en absolut integritet,<br />
kunde skapa stor konst i den stil<br />
han själv valde. Den femte symfonin<br />
har gripit konsertpubliken alltsedan<br />
1937. Det är ett av 1900-talets<br />
populäraste symfoniska verk och<br />
samtidigt - i fråga om sina avsikter<br />
- det mest omdiskuterade. Symfonin<br />
är mer konservativ än sina föregångare<br />
och man behöver inte vara<br />
speciellt långsökt för att höra tydliga<br />
spår av Gustav Mahlers symfonier.<br />
Första satsen är klar i sin<br />
struktur, neobarock i stilen, men<br />
inte helt enkel i tonspråket. Kolleger<br />
till Sjostakovitj, angelägna om hans<br />
återupprättelse, kände oro över<br />
den knotiga behandlingen av temat<br />
i denna sats. Andra satsen, Allegretto,<br />
är en grimaserande, tungfotad<br />
ländler som skulle ha fyllt<br />
Mahler med gillande igenkännande.<br />
Tredje satsen, ett meditativt Largo,<br />
var den sats som gjorde starkast<br />
intryck på den samtida publiken.<br />
Denna sats, som för tankarna till<br />
Tjajkovskij, hör till det främsta Sjostakovitjs<br />
dittills hade komponerat.<br />
Den rör sig från stillsam avskildhet<br />
till ett tragiskt känsloutbrott. Finalen,<br />
Allegro non troppo, är mer<br />
problematisk. Den jublande karaktären<br />
betraktas allmänt som forcerad.<br />
Man anar en sarkastisk protest<br />
över att under hot tvingas skapa<br />
glädje. De sista 35 takterna är brutalt<br />
triumfatoriska, något man för<br />
15
övrigt även kan anklaga Beethovens<br />
femte symfoni för, liksom finalerna<br />
i Mahlers femte och sjunde<br />
symfonier. Dessa finaler har i likhet<br />
med finalen av Sjostakovitjs femte<br />
symfoni givit upphov till åtskilliga<br />
kontroversiella tolkningar.<br />
Sjostakovitj var i sin ungdom<br />
entusiastisk för den ryska revolutionen<br />
och för kommunismens<br />
idéer. Men i ett system som förhärligar<br />
den grå, anonyma massan<br />
var Dmitrij Sjostakovitj en stor individualistisk<br />
konstnär. Hans livsverk<br />
återspeglar en ändlös och kvalfull<br />
debatt med den sovjetiska regimen,<br />
som förlänade tonsättaren såväl<br />
rader av officiella utmärkelser som<br />
djupa förödmjukelser.<br />
16<br />
Bo Aurehl
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />
Violin I<br />
Ulf Forsberg 1:e konsertmästare<br />
Bernt Lysell 1:e konsertmästare<br />
Kjell Lysell 1:e konsertmästare<br />
Jannica Gustafsson Alt 1:e<br />
konsertmästare<br />
Ulrika Jansson 2:e konsertmästare<br />
Lars Stegenberg<br />
Christian Bergqvist<br />
Per Sporrong<br />
Leander Belladestino<br />
Alexandra Kramer<br />
Aleksander Migdal<br />
Olle Markström<br />
Gunnar Eklund<br />
Torbjörn Bernhardsson<br />
Lena Röjder<br />
Åsa Hallerbäck Thedéen<br />
Hanna Göran<br />
Per Hammarström<br />
Stanka Simeonova<br />
Svein Harald Martinsen<br />
Violin II<br />
Per Sandklef<br />
Torsten Nilsson<br />
Tore Jonsen<br />
Anders Nyman<br />
Eva Jonsson (tjl)<br />
Bo Söderström<br />
Tomas Andersson<br />
Jan Isaksson<br />
Ann-Marie Lysell (tjl)<br />
Veneta Zaharieva Blendulf (tjl)<br />
Saara Nisonen Öman<br />
Roland Kress<br />
Renate Klavina<br />
Martin Stensson<br />
Paul Waltman<br />
Frida Hallén<br />
Annette Mannheimer (vik)<br />
Dag Alin (vik)<br />
David Björkman (vik)<br />
Lisa Bodén (vik)<br />
Andréas Andersson (vik)<br />
Roger Jonsson (vik)<br />
Viola<br />
Lars Arvinder<br />
Håkan Olsson<br />
Ingegerd Kierkegaard (tjl)<br />
Mikael Sjögren<br />
Leopold Rapoport<br />
Håkan Roos<br />
Mona Bengtsson (tjl)<br />
Hans Åkesson<br />
Kristina Arvinder (tjl)<br />
Elisabeth Arnberg Ranmo<br />
Tony Bauer (tjl)<br />
Ann Christin Ward<br />
Karin Dungel (vik)<br />
Annette Maxe (vik)<br />
Åsa Karlsson (vik)<br />
Catharina Skoog (vik)<br />
Cello<br />
Ola Karlsson, solocellist<br />
Jan-Erik Gustafsson, solocellist<br />
Ulrika Edström, Alt solocellist<br />
Helena Nilsson<br />
Staffan Bergström<br />
Kjell Bjurling<br />
Peter Molander<br />
Per Blendulf<br />
Johanna Sjunnesson<br />
Jana Boutani<br />
Åsa Strid<br />
Kontrabas<br />
Entcho Radoukanov<br />
Ingalill Hillerud<br />
Robert Röjder<br />
Martin Bergstrand<br />
Jan Dahlkvist<br />
Carina Sporrong<br />
Maria Johansson<br />
Barbro Hansson (vik)<br />
Peter Lysell (vik)<br />
Flöjt<br />
Tobias Carron<br />
Susanne Hörberg<br />
Anu Jämsä (även piccolaflöjt*)<br />
Per-Olof Sköld (även altflöjt*)<br />
Oboe<br />
Bengt Rosengren<br />
Ulf Bjurenhed<br />
Bo Eriksson (även<br />
engelskt horn*)<br />
Björn Uddén<br />
Klarinett<br />
Kjell-Inge Stevensson<br />
Niklas Andersson<br />
Dag Henriksson (även<br />
ess-klarinett*)<br />
Mats Wallin (även bas-klarinett*)<br />
Fagott<br />
Henrik Blixt<br />
Maj Widding<br />
Olle Eriksson (även kontrafagott*)<br />
Fredrik Ekdal (vik)<br />
Valthorn<br />
Hans Larsson<br />
Ivar Olsen<br />
Susan Sabin<br />
Tom Skog<br />
Rolf Nyquist (tjl)<br />
Bengt Ny<br />
Pelle Pettersson (vik)<br />
Trumpet<br />
Mark Schrello<br />
Joakim Agnas<br />
Mats-Olov Svantesson<br />
Torben Rehnberg<br />
Trombon<br />
Mikael Oskarsson<br />
Christer Torgé<br />
Göran Brink<br />
John Lingesjö (tjl)<br />
Mikael Lundqvist (vik)<br />
Tuba<br />
Lennart Nord<br />
Puka och Slagverk<br />
Tomas Nilsson<br />
Jan Huss<br />
Seppo Asikainen<br />
Mats Nilsson<br />
Harpa<br />
Lisa Viguier<br />
Piano<br />
Mårten Landström<br />
*Huvudansvarig för biinstrument<br />
17
Kommande konserter<br />
November<br />
Fr 16/11 Klassikerserien<br />
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />
Manfred Honeck, dirigent<br />
Matthias Goerne, baryton<br />
Webern: Sex orkesterstycken op.6<br />
Martin: Jedermannmonologer<br />
Sjostakovitj: Symfoni nr 5<br />
Fredag 16 november, kl 19.30 Berwaldhallen<br />
Biljetter: 50-245:- fr 29/10<br />
Lö 17/11 Körserien<br />
<strong>Radio</strong>kören<br />
Fredrik Malmberg, dirigent<br />
Michael Engström, piano<br />
C Monteverdi: Sestina<br />
J Brahms: Zigeunerlieder<br />
L Thoressen: Mon dieu, mon adoré<br />
P Nørgård: Wie ein Kind<br />
A Hillborg: muo …oum<br />
Lördag 17 november, kl 15.00 Berwaldhallen<br />
Biljetter: 120:- fr 29/10<br />
Fr 23/11 Evenemangsserien<br />
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />
Herbert Blomstedt, dirigent<br />
Stenhammar: Mellanspel ur ”Sången”<br />
Berwald: Symfoni Ess-dur<br />
Nielsen: Symfoni nr 6<br />
Fredag 23 november, kl 19.30 Berwaldhallen<br />
Biljetter: 50-245:- fr 5/11<br />
Lö 24/11 Matinéserien<br />
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />
Herbert Blomstedt, dirigent<br />
Stenhammar: Mellanspel ur ”Sången”<br />
Berwald: Symfoni Ess-dur<br />
Nielsen: Symfoni nr 6<br />
Lördag 24 november, kl 15.00 Berwaldhallen<br />
Biljetter: 50-245:- fr 5/11<br />
Fr 30/11 Klassikerserien<br />
18<br />
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />
Stefan Solyom, dirigent<br />
Johan Ullén, piano<br />
Adès: Asyla<br />
Saint-Saëns; Pianokonsert nr 2<br />
Atterberg: Symfoni nr 6<br />
Fredag 30 november, kl 19.30 Berwaldhallen<br />
Biljetter: 50-245:- fr 12/11<br />
December<br />
To 6/12 Torsdagsserien<br />
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />
Mikko Franck, dirigent<br />
Rautavaara: Symfoni nr 8<br />
Sibelius: Symfoni nr 5<br />
Torsdag 6 december, kl 18.00 Berwaldhallen<br />
Biljetter: 40-170:- fr 19/11<br />
Fr 7/12 Evenemangsserien<br />
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />
Mikko Franck, dirigent<br />
Sallinen: Uvertyr till ”King Lear”<br />
Rautavaara: Symfoni nr 8<br />
Sibelius: Symfoni nr 5<br />
Fredag 7 december, kl 19.30 Berwaldhallen<br />
Biljetter: 40-170:- fr 19/11<br />
Sö 9/12 Luciakonsert med Nacka Musikklasser<br />
och Eva Dahlgren<br />
Söndag 9 december kl 16.00 & 18.00<br />
Berwaldhallen<br />
Biljetter: 50-245:- fr 19/11<br />
Fr 14/12 Klassikerserien<br />
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />
Esa-Pekka Salonen, dirigent<br />
Martin Fröst, klarinett<br />
Debussy: Images<br />
Hillborg: Klarinettkonsert<br />
Bartók: Den sällsamme mandarinen<br />
Fredag 14 december, kl 19.30 Berwaldhallen<br />
Biljetter: 50-245:- fr 26/11<br />
Lö 15/12 Matinéserien<br />
<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />
Esa-Pekka Salonen, dirigent<br />
Martin Fröst, klarinett<br />
Debussy: Images<br />
Hillborg: Klarinettkonsert<br />
Bartók: Den sällsamme mandarinen<br />
Lördag 15 december, kl 15.00 Berwaldhallen<br />
Biljetter: 50-245:- fr 26/11