07.08.2013 Views

PDF-fil - Sveriges Radio

PDF-fil - Sveriges Radio

PDF-fil - Sveriges Radio

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Torsdag 15 november 2001 kl 18.00 Torsdagsserien<br />

Berwaldhallen<br />

Konserten spelas in!<br />

Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet<br />

även tekniskt. Här har du som konsertbesökare<br />

möjlighet att hjälpa till.<br />

Försök undvika att hosta. Om det är nödvändigt,<br />

gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att<br />

stänga av personsökare, digitalklockor samt<br />

mobiltelefoner!! Fotografering och bandinspelning i<br />

salongen är inte tillåten.<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />

Konsertmästare: Jannica Gustafsson<br />

Presentatör: Niklas Lindblad<br />

Manfred Honeck, dirigent<br />

Matthias Goerne, baryton<br />

Frank Martin (1890-1974)<br />

Sechs Monologe aus Jedermann<br />

(Hugo von Hofmannsthal)<br />

-Ist alls zu End das Freudenmahl<br />

-Ach Gott, wie graust mir vor dem Tod<br />

-Ist als wenn eins gerufen hätt<br />

-So wollt ich ganz Vernichtet sein<br />

-Ja! Ich glaub: Solches hat er vollbracht<br />

-O ewiger Gott! O göttliches Gesicht!<br />

Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975)<br />

Symfoni nr 5 d-moll op 47<br />

-Moderato<br />

-Allegretto<br />

-Largo<br />

-Allegro non troppo<br />

Beräknad sluttid, 19.20<br />

3


<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />

Tempo, balans, klangfärg, rytm,<br />

och naturligtvis känsla. I <strong>Sveriges</strong><br />

<strong>Radio</strong>s Symfoniorkester finns en<br />

svindlande musikalisk kreativitet<br />

samlad i en enda stor klangkropp.<br />

De över hundra medlemmarnas<br />

såväl individuella som kollektiva<br />

kompetens gör de musikaliska möjligheterna<br />

i princip outtömliga och<br />

inspirerar varje år dirigenter, musiker<br />

och solister till unika prestationer.<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />

har sitt ursprung i "Waldimirs orkester"<br />

(<strong>Radio</strong>tjänst Dansorkester) som<br />

bildades 1936 och som 1948 antog<br />

namnet <strong>Radio</strong>orkestern. Orkestern<br />

utvidgades successivt under första<br />

delen av 1960-talet för att 1967 –<br />

i och med sammanslagningen med<br />

den dåvarande Underhållningsorkestern<br />

– bli en ensemble på över<br />

100 musiker under namnet <strong>Sveriges</strong><br />

<strong>Radio</strong>s Symfoniorkester. Sedan<br />

dess har orkestern utvecklats under<br />

internationellt kända och starka dirigentpro<strong>fil</strong>er<br />

som Sergiu Celibidache,<br />

Herbert Blomstedt, Esa-Pekka<br />

Salonen och Evgenij Svetlanov till<br />

en ensemble i världsklass.<br />

Nu får den unge österrikaren<br />

Manfred Honeck förvalta arvet, och<br />

som tidigare bidrar 1:e gästdirigenten<br />

Mark Wigglesworth till den höga<br />

nivån på orkesterns prestationer.<br />

Dessutom besöker varje år ytterligare<br />

några av världens främsta<br />

solister och dirigenter orkestern och<br />

bjuder publiken på sina tolkningar<br />

ur en repertoar som spänner över<br />

4<br />

flera musikaliska stilar och sekler.<br />

Musik som de förmedlar till sin<br />

publik inte bara vid de många<br />

konserterna på hemmascenen Berwaldhallen,<br />

utan också genom sin<br />

omfattande turnéverksamhet och<br />

de många konserter som sänds i<br />

radio och TV.<br />

Orkestern har alltid tagit ett särskilt<br />

ansvar för nyskriven musik och<br />

uruppför årligen ett antal nya verk<br />

av både svenska och utländska<br />

kompositörer. Något som fått orkestern<br />

att utveckla en alldeles särskild<br />

förmåga att tolka samtidens musikaliska<br />

strömningar.


Manfred Honeck<br />

Manfred Honeck går nu in på<br />

sitt andra år som chefdirigent för<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s symfoniorkester.<br />

Det första året innebar många<br />

härliga musikaliska upplevelser för<br />

publiken i Berwaldhallen och för<br />

TV- och radiopubliken ute i landet.<br />

Nu ser vi med tillförsikt fram emot<br />

det kommande spelåret.<br />

Honeck är alltid mycket förberedd<br />

och noga i sitt repetitionsarbete,<br />

vilket också avspeglar sig<br />

i slutresultatet. Det kunde även<br />

publiken i USA konstatera när<br />

Honeck ledde orkester och kör<br />

under en tvåveckors turné i februari.<br />

”En av de bästa konserter jag kan<br />

minnas” skrev recensenten i Washington<br />

Post efter Verdis Requeim.<br />

Manfred Honeck är född 1958<br />

i Österrike och har studerat vid<br />

Musikhögskolan i Wien. Men det<br />

som framförallt har präglat honom<br />

musikaliskt är de erfarenheter han<br />

har fått som altviolinist i både Wiener<strong>fil</strong>harmonikerna<br />

och i orkestern<br />

vid Wiener Staatsoper.<br />

Ganska snart insåg han att han<br />

ville ägna sig åt dirigering och fick<br />

bli assistent till Claudio Abbado i<br />

Gustav Mahlers Ungdomsorkester.<br />

1989 debuterade han vid Wiener<br />

Volksoper med inte mindre än tre<br />

uppsättningar. Strax efteråt ville<br />

man engagera den unge och begåvade<br />

Honeck vid Wiener Staatsoper<br />

och Berliner Staatsoper.<br />

Operan i Zürich insåg snabbt<br />

Honecks värde och knöt honom<br />

till sig 1992-1996. Under dessa år<br />

hann han också med att debutera<br />

med Wiener<strong>fil</strong>harmonikerna under<br />

Mozartveckan i Salzburg 1994 - en<br />

av många höjdpunkter i Honecks<br />

karriär.<br />

Sedan väntade debuter med<br />

orkestrar som bl a Dresdner<br />

Staatskapelle, Chicago Symphony<br />

Orchestra, BBC Symphony<br />

London, en orkester som han<br />

senare lett vid ett flertal Promskonserter<br />

i Albert Hall.<br />

1996 gästade Honeck för första<br />

gången La Scala. Konserterna blev<br />

så lyckade att han omedelbart blev<br />

återinbjuden. Ryktet om Honeck<br />

spred sig naturligtvis till många,<br />

och orkestrarna ställde sig på<br />

kö: Gewandhausorchester i Leipzig,<br />

Wiener Symphoniker, BBC Scottish<br />

Orchestra och många fler. En<br />

av dessa, MDR-Sinfonieorchester i<br />

Leipzig, knöt honom till sig som<br />

chefdirigent mellan 1996 och 1999.<br />

Efter ett lyckat gästspel på<br />

Den Norske Opera 1995, blev han<br />

dess musikchef 1997-98. I dag<br />

är Honeck är knuten till teatern<br />

som gästdirigent. 1996 fick Honeck<br />

hoppa in i stället för Mariss Jansons<br />

och leda en turné med Oslo <strong>fil</strong>harmoniska<br />

orkester med bl a två BBC<br />

Promskonserter och konserter vid<br />

festivalerna i Edinburgh och Luzern.<br />

5


Det blev stor succé och han<br />

blev efteråt utsedd till deras förste<br />

gästdirigent, med vilka han debuterade<br />

vid Festspelen i Salzburg<br />

1999. Nu väntar fler engagemang<br />

världen över bland stora orkestrar<br />

som Deutsche Sinfonieorchester<br />

i Berlin, City of Birmingham<br />

Symphony Orchestra och många<br />

fler.<br />

Det är lätt att se att Manfred<br />

Honeck är en mycket uppskattad<br />

och efterfrågad dirigent världen<br />

över, som vi har förmånen att ha<br />

knuten till oss i Berwaldhallen. Curt<br />

Carlson vid <strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong> P2 var<br />

med på konserterna under USA-turnén<br />

och ger följande omdöme om<br />

Honeck, ett omdöme som det är<br />

lätt att instämma i:<br />

– Denne genommusikaliske dirigent<br />

arbetar hela tiden utifrån en<br />

vision; han kombinerar känsla och<br />

inlevelse med stor precision och<br />

jag tycker att han är en av dessa<br />

stora dirigenter som förmår skapa<br />

en levande och engagerad tolkning.<br />

Honeck älskar fram musiken snarare<br />

än att slå fram den!<br />

6


Matthias Goerne<br />

Matthias Goerne är född 1967 i<br />

Weimar. 1985 började han studera<br />

sång på allvar för storheter som<br />

Dietrich Fischer-Dieskau och Elisabeth<br />

Schwarzkopf. När han var 18<br />

år, blev han inbjuden till Leipzig av<br />

Kurt Masur att delta i ett framförande<br />

av Matteuspassionen. Efter<br />

detta följde flera inbjudningar av<br />

framstående dirigenter och orkestrar.<br />

Hans tolkning av Mahlers<br />

Des Knaben Wunderhorn med<br />

Deutsches Sinfonie Orchester<br />

under ledning av Ashkenazy, gav<br />

genklang i musikvärlden och Goernes<br />

internationella karriär satte fart.<br />

När han framförde Schuberts<br />

tre sångcykler i Wigmore Hall i<br />

London, möttes han av en entusiastisk<br />

publik. Och han fick ett<br />

lika varmt mottagande i Amsterdam,<br />

Philadelphia, San Francisco,<br />

Prag, Köpenhamn och Paris. En<br />

speciell höjdpunkt i Goernes karriär<br />

var framförandet av Wolfs sånger<br />

1997 med Riccardo Chailly och<br />

Concertgebouw, en samarbete<br />

som senare resulterade i en skiva.<br />

1997 gjorde Goerne stor succé<br />

med Schuberts Winterreise tillsammans<br />

med pianisten Alfred<br />

Brendel, som inte hade ackompanjerat<br />

någon sedan samarbetet<br />

med Dietrich Fischer-Dieskau. Förra<br />

säsongen framförde de bägge förutom<br />

Winterreise även Schwanengesang<br />

på ett succéfylld turné.<br />

Även om Goerne föredrar konsertestraden<br />

har han också arbetat<br />

med opera. Bl a gjorde han 1993<br />

stor succé i Henzes opera Der Prinz<br />

von Homburg i Zürich. Mellan 1993<br />

och 1995 tillhörde han ensemblen<br />

vid operan i Dresden och 1997<br />

debuterade han vid festspelen i<br />

Salzburg som Papageno i Trollflöjten.<br />

Ett år senare gestaltade han<br />

samma roll på Metropolitan, och<br />

senare vid festspelen i Salzburg.<br />

1999 debuterade han som Wozzeck<br />

vid operan i Zürich.<br />

Goerne framträder i dag på<br />

estrader hela världen och samarbetar<br />

regelbundet med dirigenter<br />

som Ashkenazy, Abbado, Honeck<br />

och Norrington. Goernes egna konserter<br />

har också gett honom möjlighet<br />

att samarbeta med kollegor<br />

som Ann Sofie von Otter, Barbara<br />

Bonney och pianister som t ex Leif<br />

Ove Andsnes och Eric Schneider.<br />

Matthias Goerne har också<br />

spelat in en rad skivor som<br />

har fått många positiva recensioner.<br />

Hans solodebutskiva med<br />

Schubertsånger från 1997 blev<br />

belönad med utmärkelser som<br />

Diapason D’or i Frankrike och<br />

Echo Klassik i Tyskland. I våras<br />

spelade Goerne in en skiva med<br />

tyska romanser tillsammans med<br />

Manfred Honeck och <strong>Sveriges</strong><br />

<strong>Radio</strong>s Symfoniorkester.<br />

7


Frank Martin<br />

Sechs Monologe aus Jedermann<br />

Schweizaren Frank Martin började<br />

komponera när han var åtta<br />

år gammal. Men trots att han redan<br />

i tonåren visste att han ville ägna<br />

sig åt musik, började han studera<br />

matematik och fysik i stället. Det<br />

var vad hans föräldrar önskade.<br />

Men han avslutade aldrig sin utbildning.<br />

I stället träffade han Emile<br />

Jacques-Dalcroze, rytmikpedagogikens<br />

grundare, och började studera<br />

vid rytmik-institutet. Så småningom<br />

blev han själv lärare där. Han fördelade<br />

sedan sin tid mellan att<br />

spela piano och cembalo, undervisa<br />

i kammarmusik och leda en<br />

privat musikskola. Han turnerade<br />

runt hela världen som pianist i sin<br />

egen musik.<br />

Frank Martins stil utvecklades<br />

långsamt och är svår att sätta<br />

någon etikett på. Han inspirerades<br />

av den tyska barockens känsla för<br />

form, likaväl som av den franska<br />

impressionismens klangflöde. En<br />

vändpunkt blev mötet med Schönbergs<br />

tolvtonsteknik som Martin<br />

började använda på ett fritt och<br />

oortodoxt sätt. Han experimenterade<br />

också med antika, indiska<br />

och bulgariska rytmer och folkmusik.<br />

Alla de här intrycken ledde till<br />

en djupt personlig musik, ibland<br />

kärv, avskalad och genomskinlig,<br />

ofta klangskön.<br />

8<br />

Martin våndades alltid innan<br />

hans idéer tog form. Han talade<br />

och skrev ofta om hur svårt han<br />

tyckte det var att komponera.<br />

Ändå blev det en hel del kompositioner<br />

i olika genrer; teatermusik,<br />

baletter, operan Der Sturm<br />

efter Shakespeare, oratoriet Le<br />

vin Herbé, kammarmusik, körverk.<br />

I Sverige är kanske hans Mässa<br />

för två fyrstämmiga körer och Arielsångerna<br />

de verk som framförs<br />

oftast.<br />

De sex Jedermann-monologerna<br />

skrevs på beställning av<br />

barytonen Max Christmann 1943,<br />

ursprungligen för röst och piano.<br />

Martin orkestrerade dem 1949.<br />

Texterna är hämtade ur Hugo von<br />

Hofmannsthals pjäs Jedermann.<br />

De handlar om Jedermann, dvs var<br />

och en av oss. Envar är en rik ung<br />

man som levt ett gott men moraliskt<br />

dåligt liv. Gud sänder Döden<br />

till Envar för att bjuda honom på en<br />

sista resa. Så här beskriver Frank<br />

Martin själv innehållet i sångerna:<br />

1. Envar är ensam i den stora<br />

matsalen. Han vet att han ska dö,<br />

men känner fortfarande det heta<br />

blodet i ådrorna. Han kallar till sig<br />

sitt tjänstefolk och ber dem följa<br />

honom och bära den stora väskan<br />

som innehåller kassaskåpet.<br />

2. Envar är rädd för Döden men<br />

tar sig samman vid tanken på att<br />

hans rikedomar ska hjälpa honom.


Sen minns han att ängeln redan har<br />

visat sig för honom. Han kastar sig<br />

över kassaskåpet och svär att det<br />

ska följa med honom till hans nya<br />

hem.<br />

3. En svag röst viskar att Envars<br />

liv varit för uselt för att han ska<br />

kunna få frälsning. Det är hans<br />

mors röst. Han fylls av medlidande<br />

och ber himlarna skona den gamla<br />

damen från att behöva beskåda<br />

hans öde.<br />

4. Nu är Envar djupt förtvivlad,<br />

inte bara av rädsla för döden. Han<br />

är plågad av sitt samvete. Om han<br />

kunde skulle han börja om sitt liv på<br />

nytt – men det är för sent.<br />

5. Han får tröst av tanken på att<br />

Jesus Kristus dog på korset för att<br />

frälsa oss. Men hans synder väger<br />

så tungt att Gud omöjligt kan förlåta<br />

honom.<br />

6. Den sista monologen är en<br />

bön: Envar har förstått att hans<br />

tro och hans samvete har öppnat<br />

vägen till förlåtelse, och han överlämnar<br />

sig till den Gudomliga<br />

nåden.<br />

Katarina Lindblad<br />

9


Frank Martin<br />

Monologe aus Jedermann<br />

1. Ist alls zu End<br />

das Freudenmahl<br />

Ist alls zu End das Freudenmahl<br />

Und alle fort aus meinem Saal?<br />

Bleibt mir keine andere Hilfe dann,<br />

Bin ich denn ein verlorner Mann?<br />

Und ganz alleinig in der Welt,<br />

Ist es schon so um mich bestellt,<br />

Hat mich Der schon dazu gemacht,<br />

Ganz nackend und ohn alle Macht,<br />

Als läg ich schon in meinen Grab,<br />

Wo ich doch mein warm<br />

Blut noch hab<br />

und Knecht mir noch<br />

gehorsam sein<br />

Und Häuser viel und Schätze mein,<br />

Auf! schlägt die Feuerglocken drein!<br />

Ihr Knecht nit lungert in dem Haus.<br />

Kommt allesamt zu mir heraus!<br />

Ich muss schnell eine Reise tun<br />

Und das zu Fuss und nit zu Wagen,<br />

Gesamte Knecht, die sollen mit<br />

Und meine grosse Geldtruhen,<br />

Die sollen sie herbeitragen.<br />

Die Reis wird wie ein<br />

Kriegszug scarf<br />

Dass ich der Schätze sehr bedarf.<br />

2. Ach Gott, wie graust mir<br />

von dem Tod<br />

Ach Gott, wie graust mir vor<br />

dem Tod,<br />

Der Angstschweiss bricht mir<br />

aus vor Not;<br />

Kann der die Seel im Leib<br />

uns morden?<br />

Was ist denn jählings aus mir<br />

worden?<br />

10<br />

Hab immer doch in Bösen Stunden<br />

Mir irgend einen Trost ausgfunden,<br />

War nie verlassen ganz und gar,<br />

Nie kein erbärmlich armer Narr.<br />

War immer wo doch noch ein Halt<br />

Und habs gewendet mit Gewalt.<br />

Sind all denn meine Kräft dahin<br />

Und alls verworren schon<br />

mein Sinn,<br />

Dass ich kaum mehr<br />

besinnen kann,<br />

Wer bin ich denn: der Jedermann,<br />

Der reiche Jedermann allzeit.<br />

Das ist mein Hand, das ist<br />

mein Kleid<br />

Und was da steht auf diesem Platz,<br />

Das ist mein Geld, das ist<br />

mein Schatz,<br />

Durch den ich jederzeit mit Macht<br />

Hab alles spielend vor mich bracht.<br />

Nun wird mir wohl, dass ich<br />

den seh<br />

Recht bei der Hand in meiner Nåh.<br />

Wenn ich bei dem verharren kann,<br />

Geht mich kein Graus und<br />

Ängsten an.<br />

Weh aber, ich muss ja dorthin,<br />

Das kommt mir jählings in den Sinn.<br />

Der Bot war da, die Ladung<br />

ist beschehn.<br />

Nun heisst es auf und dorthin gehn.<br />

Nit ohne dich, du musst mit mir,<br />

Lass dich um alles nit hinter mir.<br />

Du musst jetzt in ein andres Haus<br />

Drum auf mit dir und<br />

schnell heraus!


3. Ist als wenn eins gerufen hätt<br />

Ist als wenn eins gerufen hätt,<br />

Die Stimme war schwach,<br />

und doch recht klar,<br />

Hilf Gott dass es nit<br />

meine Mutter war.<br />

Ist gar ein alt, gebrechlich Weib,<br />

Möcht dass der Anblick<br />

erspart ihr bleib.<br />

O nur soviel erbarm dich mein,<br />

Lass das nit meine Mutter sein!<br />

4. So wollt ich ganz<br />

zernichtet sein<br />

So wollt ich ganz zernichtet sein.<br />

Wie and dem ganzen Wesen mein<br />

Nit eine Fiber jetzt nit schreit<br />

Vor tiefer Reu und wildem Leid.<br />

Zurück! Und kann nit!<br />

Noch einmal!<br />

Und kommt nit wieder!<br />

Graus und Qual!<br />

Hie wird kein zweites Mahl gelebt!<br />

Nun weiss die aufgerissne Brust,<br />

Als sie es nie zuvorr gewusst,<br />

Was dieses Wort bedeuten mag:<br />

Lieg hin und stirb, hie ist dein Tag!<br />

5. Ja! Ich glaub: Solches<br />

hat er vollbracht<br />

Ja! Ich glaub: solches hat<br />

er vollbracht,<br />

Des Vaters Zorn zunicht gemacht,<br />

Der Menschheit ewig Heil erworben<br />

Und ist dafür am Kreuz verstorben.<br />

Doch weiss ich, solches<br />

kommt zugt,<br />

Nur dem, der heilig ist und gut:<br />

Durch gute Werk und<br />

Frommheit eben<br />

Erkauft er sich ein ewig Leben.<br />

Da sieh, so steht um meine Werk:<br />

Von Sünden hab ich einen Berg<br />

so überschwer auf mich geladen,<br />

Dass mich Gott gar nit<br />

kann begnaden,<br />

Als er der Höchstgerechte ist.<br />

6. O ewiger Gott!<br />

O göttliches Gesicht!<br />

O ewiger Gott!<br />

O göttliches Gesicht!<br />

O rechter Weg,<br />

o himmlisches Licht!<br />

Hier schrei ich zu dir<br />

in letzter Stund,<br />

Ein Klageruf geht aus<br />

meinem Mund.<br />

O mein Erlöser, den Schöpfer erbitt,<br />

Dass er beim Ende mir gnädig sei,<br />

Wenn der höllische Feind<br />

sich drängt herbei,<br />

Und der Tod mir grausam<br />

die Kehle zuschnürt,<br />

Dass er meine Seel<br />

dann hinaufführt.<br />

Und, Heiland, mach durch<br />

deine Führbitt,<br />

Dass ich zu seiner Rechten hintritt,<br />

In seine Glorie mit ihm zu gehn.<br />

Lass dir dies mein Gebet anstehn,<br />

Um Willen, dass du am Kreuz<br />

bist gestorben<br />

Und hast all unsre Seele erworben.<br />

11


Frank Martin<br />

Jedermannmonologer<br />

ENVAR<br />

Vill ingen mig bistå,<br />

och är jag försann<br />

för alltid en utstött, förlorader man?<br />

Och står jag allena i världen vida<br />

med ingen enda vän vid min sida?<br />

Har han, den starke,<br />

mig därhän bragt,<br />

att jag står avklädd och utan makt,<br />

som låge jag redan i min grav?<br />

Än lyder mitt bud<br />

dock mången slav,<br />

hus äger jag många<br />

och välfylld kista;<br />

än har mina ögon ej börjat brista,<br />

jag känner i ådrorna blodet sjuda.<br />

I late drängar, nu kommen ut;<br />

för denna gång är er vila slut.<br />

Må väckelseklockan i natten ljuda.<br />

ENVAR<br />

O Gud, vilken fasa<br />

för döden jag känner.<br />

Av ångest min kropp<br />

både fryser och bränner,<br />

och dock är livet mig en börda.<br />

Kan själen i kroppen mörda?<br />

Hittills när sorgen hemsökte<br />

mitt bröst,<br />

kunde jag dock någon tröst,<br />

var intet alldeles övergiven,<br />

ingen erbarmliger narr<br />

var jag bliven.<br />

Alltid någon hållpunkt jag fann,<br />

och snart över motgången<br />

seger jag vann.<br />

Är då min viljekraft bruten<br />

och borta,<br />

12<br />

och haver min tankekraft<br />

kommit till korta,<br />

så att jag förgätit det namn,<br />

som jag bar?<br />

Jag är ju Envar, den rike Envar.<br />

Det här är min hand,<br />

och det här är min rock,<br />

och hemma finns husfogde,<br />

drängar och kock,<br />

och där innesluten av järn<br />

och av ek,<br />

där ligger mitt guld,<br />

min skatt och den makt,<br />

som gjorde det möjligt att<br />

liksom på lek<br />

utföra vad helst jag mig förelagt.<br />

Jag känner mig lugnad,<br />

ja, nära nog säker,<br />

när gyllene skattens omhölje<br />

jag smeker.<br />

Kan endast den kistan<br />

jag hava mig nära,<br />

så tycks mig, att intet kan<br />

mig mer förfära.<br />

Dock ve, nu återkommer<br />

min vånda:<br />

Jag måste ju gå att för<br />

rätta stånda,<br />

jag måste ju lämna alla och allt<br />

och vandra den väg som<br />

Döden befallt.<br />

(Kastar sig ner på kistan)<br />

Ej utan dig; du far dit jag far,<br />

för intet pris, jag dig lämnar kvar.<br />

Nu måste du flytta,<br />

nu strax utan prut.<br />

Upp därföre med dig! – Kom ut!


ENVAR<br />

Jag tyckte att någon ropade mig.<br />

Den rösten lät svag<br />

och likväl rätt klar,<br />

Gud give att ej min moder det var!<br />

Det skulle en ryslig sorg henne ge,<br />

om uti min nöd hon fick mig se.<br />

ENVAR<br />

O, kunde jag platt förintader bli<br />

nu och för eviga tider!<br />

Min själ är ett enda ångestskri,<br />

vars fiber våndas och lider.<br />

Att gottgöra är ju mig<br />

arme förment.<br />

O, fasans ord: för sent, för sent!<br />

Fåfängt mot ödet att sträva,<br />

mitt liv får på nytt ej jag leva.<br />

Vad tills nu jag intet förstått,<br />

därom har ja nu visshet fått.<br />

Välan, jag är ju blott ett rö.<br />

Du tiggare, ligg still och dö!<br />

ENVAR<br />

Ack ja, jag tror att han det gjort<br />

och därmed öppnat nådens port.<br />

Att mänskligheten frälsning ge<br />

sitt liv han lät på korsets trä,<br />

men blott den helig är och god<br />

kan vinna frälsning ur hans blod<br />

med goda gärningar och fromhet.<br />

Dock se, mitt liv var idel tomhet.<br />

Där ligga gärningarna mina,<br />

hart nära att av sot förtvina.<br />

Nu vid min nära ändalykt<br />

är jag så svårt av synden tryckt,<br />

att Herrens nåd mig ej kan lisa,<br />

min syndaskuld ej blir förgäten,<br />

och ingenting kan täcka bristen.<br />

Ett av hans namn är ju: Rättvisa.<br />

ENVAR<br />

O, evige Gud i ditt himmelska hus,<br />

du salighetsväg och<br />

du världens ljus,<br />

till dig – till dig i min sista stund<br />

ett klagorop går utur min mund.<br />

O, Frälsare min, bed du din far,<br />

att uti sin nåd han ger mig försvar,<br />

när helvetets furste emot mig drar,<br />

och att han tager min själ till sig,<br />

när dödens grymhet anammar mig!<br />

O, Frälsare, gör med din<br />

förbön blida,<br />

att jag får stå på hans högra sida,<br />

att med i sin gloria han mig taga!<br />

O, Jesu Krist, låt min bön<br />

dig behaga,<br />

så visst som du uppå korset dog<br />

och så allas själar från synd fritog.<br />

13


Dmitrij Sjostakovitj<br />

Symfoni nr 5 d-moll op 47<br />

Dmitrij Sjostakovitj är i dag<br />

erkänd som en av 1900-talets stora<br />

symfoniker. Den symfoniska formen<br />

följde Sjostakovitj genom hela hans<br />

karriär; han komponerade regelbundet<br />

nya symfonier, som utgjorde<br />

milstolpar i hans utveckling.<br />

Sin första symfoni, påbörjad vid<br />

18 års ålder, rönte så småningom<br />

stor popularitet, såväl i Europa som<br />

i USA. Sjostakovitjs symfonier vittnar<br />

både om tonsättarens djupa<br />

oro som om tragiska händelser i<br />

Rysslands historia. Från 1939 och<br />

framåt länkas den stora cykeln<br />

om 15 symfonier samman med en<br />

serie om 15 stråkkvartetter. Från<br />

1950-talet - och i synnerhet efter<br />

Stalins död 1953 - blev den ryska<br />

symfonin en av kommunistpartiet<br />

favoriserad genre. Regimen, med<br />

sin doktrin om ”socialistisk realism”,<br />

uppmuntrade starkt skapandet av<br />

programsymfonier. Dessa skulle<br />

förhärliga partiet och folkets<br />

marsch mot socialism och en ljusnande<br />

framtid. I dag drar vi på<br />

munnen vi åt de formuleringarna,<br />

men i Sovjet var dessa dagliga sanningar.<br />

Ett sådant program uppmuntrar<br />

till skräpmusik. Det säger<br />

en del om Sjostakovitjs storhet att<br />

under dessa förhållanden kunna<br />

fylla formen med ett personligt<br />

innehåll av konstnärlig halt.<br />

Sjostakovitjs femte symfoni är<br />

nära sammanlänkad med den mörkaste<br />

tiden av Stalins terror i<br />

14<br />

Sovjetunionen. Verkets historia<br />

börjar med den kommunistiska<br />

regimens fördömande av Sjostakovitjs<br />

opera Lady Macbeth från<br />

Mzensk. Trots sitt modernistiska<br />

tonspråk hade operan rönt stor<br />

framgång, såväl i Sovjet som i<br />

utlandet. Verket uruppfördes 1934<br />

och spelades därefter över åttio<br />

gånger i Leningrad och nära<br />

hundra gånger i Moskva. Operan<br />

spreds över världen och spelades<br />

i operahus från Prag till Cleveland.<br />

Kritikerna lovordade verket och<br />

Sjostakovitj var berömd. Stalin själv<br />

besökte reprispremiären i Moskva<br />

1936. Kort därefter publicerade<br />

Pravda ett hätskt angrepp under<br />

rubriken ”Kaos i stället för musik”.<br />

Musiken betecknades som ”kakafoni”,<br />

”ett kaotiskt flöde av toner”.<br />

Vidare talades om ”skrik” osv. Artikeln<br />

gjorde klart att här väntade<br />

en stor uppgörelse med den förtappade<br />

konsten, en järnhård rättning<br />

av leden i riktning mot musik<br />

som skulle entusiasmera massorna.<br />

Lady Macbeth försvann omedelbart<br />

från de sovjetiska scenerna och<br />

den bojkottade tonsättaren befann<br />

sig på randen till självmord. Inte<br />

desto mindre fullbordade han sin<br />

fjärde symfoni, ett djärvt och radikalt<br />

verk, men drog tillbaka det i<br />

november 1936 efter att repetitionsarbetet<br />

redan inletts. Symfonin uppfördes<br />

därefter inte förrän 1961.


Från april till juli 1937 komponerade<br />

Sjostakovitj sin femte symfoni.<br />

Han proklamerade att symfonin var<br />

”en konstnärs kreativa svar på<br />

berättigad kritik”, en slags förödmjukande<br />

besvärjelse som man fick<br />

kosta på sig om man ville fortsätta<br />

att leva och verka i ett Sovjet som<br />

höll på att ”rensas” på alla nivåer.<br />

Det första framförandet ägde rum<br />

i Leningrad i november 1937.<br />

Den legendariske Jevgenij Mravinskij<br />

ledde Leningrad<strong>fil</strong>harmonikerna<br />

i en konsert, som ingick i firandet<br />

av 20-årsfirandet av oktoberrevolutionen.<br />

Atmosfären kring<br />

uruppförandet var förtätad. Många<br />

i publiken insåg att denna symfoni<br />

kunde utgöra en välkommen förevändning<br />

för regimen att röja Sjostakovitj<br />

ur vägen. I stället blev<br />

konserten en succé och den femte<br />

symfonin gav Sjostakovitj fullständig<br />

återupprättelse. Symfonin blev<br />

även en stor framgång i Väst,<br />

där gensvaret säkerligen berodde<br />

på 1930-talets konservativa trend<br />

såväl inom musiken som på andra<br />

områden. Verket kunde tolkas som<br />

ett exempel på ”klassisk modernism”<br />

som kunde accepteras utan<br />

invändningar.<br />

Den som med kännedom om<br />

Sjostakovitjs pressade situation förväntar<br />

sig tandlös, tillrättalagd,<br />

politiskt välkammad musik utan<br />

innehåll, blir förvånad. En tonsättare<br />

av Sjostakovitjs format, med sin<br />

suveräna behärskning av mediet<br />

och med en absolut integritet,<br />

kunde skapa stor konst i den stil<br />

han själv valde. Den femte symfonin<br />

har gripit konsertpubliken alltsedan<br />

1937. Det är ett av 1900-talets<br />

populäraste symfoniska verk och<br />

samtidigt - i fråga om sina avsikter<br />

- det mest omdiskuterade. Symfonin<br />

är mer konservativ än sina föregångare<br />

och man behöver inte vara<br />

speciellt långsökt för att höra tydliga<br />

spår av Gustav Mahlers symfonier.<br />

Första satsen är klar i sin<br />

struktur, neobarock i stilen, men<br />

inte helt enkel i tonspråket. Kolleger<br />

till Sjostakovitj, angelägna om hans<br />

återupprättelse, kände oro över<br />

den knotiga behandlingen av temat<br />

i denna sats. Andra satsen, Allegretto,<br />

är en grimaserande, tungfotad<br />

ländler som skulle ha fyllt<br />

Mahler med gillande igenkännande.<br />

Tredje satsen, ett meditativt Largo,<br />

var den sats som gjorde starkast<br />

intryck på den samtida publiken.<br />

Denna sats, som för tankarna till<br />

Tjajkovskij, hör till det främsta Sjostakovitjs<br />

dittills hade komponerat.<br />

Den rör sig från stillsam avskildhet<br />

till ett tragiskt känsloutbrott. Finalen,<br />

Allegro non troppo, är mer<br />

problematisk. Den jublande karaktären<br />

betraktas allmänt som forcerad.<br />

Man anar en sarkastisk protest<br />

över att under hot tvingas skapa<br />

glädje. De sista 35 takterna är brutalt<br />

triumfatoriska, något man för<br />

15


övrigt även kan anklaga Beethovens<br />

femte symfoni för, liksom finalerna<br />

i Mahlers femte och sjunde<br />

symfonier. Dessa finaler har i likhet<br />

med finalen av Sjostakovitjs femte<br />

symfoni givit upphov till åtskilliga<br />

kontroversiella tolkningar.<br />

Sjostakovitj var i sin ungdom<br />

entusiastisk för den ryska revolutionen<br />

och för kommunismens<br />

idéer. Men i ett system som förhärligar<br />

den grå, anonyma massan<br />

var Dmitrij Sjostakovitj en stor individualistisk<br />

konstnär. Hans livsverk<br />

återspeglar en ändlös och kvalfull<br />

debatt med den sovjetiska regimen,<br />

som förlänade tonsättaren såväl<br />

rader av officiella utmärkelser som<br />

djupa förödmjukelser.<br />

16<br />

Bo Aurehl


<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />

Violin I<br />

Ulf Forsberg 1:e konsertmästare<br />

Bernt Lysell 1:e konsertmästare<br />

Kjell Lysell 1:e konsertmästare<br />

Jannica Gustafsson Alt 1:e<br />

konsertmästare<br />

Ulrika Jansson 2:e konsertmästare<br />

Lars Stegenberg<br />

Christian Bergqvist<br />

Per Sporrong<br />

Leander Belladestino<br />

Alexandra Kramer<br />

Aleksander Migdal<br />

Olle Markström<br />

Gunnar Eklund<br />

Torbjörn Bernhardsson<br />

Lena Röjder<br />

Åsa Hallerbäck Thedéen<br />

Hanna Göran<br />

Per Hammarström<br />

Stanka Simeonova<br />

Svein Harald Martinsen<br />

Violin II<br />

Per Sandklef<br />

Torsten Nilsson<br />

Tore Jonsen<br />

Anders Nyman<br />

Eva Jonsson (tjl)<br />

Bo Söderström<br />

Tomas Andersson<br />

Jan Isaksson<br />

Ann-Marie Lysell (tjl)<br />

Veneta Zaharieva Blendulf (tjl)<br />

Saara Nisonen Öman<br />

Roland Kress<br />

Renate Klavina<br />

Martin Stensson<br />

Paul Waltman<br />

Frida Hallén<br />

Annette Mannheimer (vik)<br />

Dag Alin (vik)<br />

David Björkman (vik)<br />

Lisa Bodén (vik)<br />

Andréas Andersson (vik)<br />

Roger Jonsson (vik)<br />

Viola<br />

Lars Arvinder<br />

Håkan Olsson<br />

Ingegerd Kierkegaard (tjl)<br />

Mikael Sjögren<br />

Leopold Rapoport<br />

Håkan Roos<br />

Mona Bengtsson (tjl)<br />

Hans Åkesson<br />

Kristina Arvinder (tjl)<br />

Elisabeth Arnberg Ranmo<br />

Tony Bauer (tjl)<br />

Ann Christin Ward<br />

Karin Dungel (vik)<br />

Annette Maxe (vik)<br />

Åsa Karlsson (vik)<br />

Catharina Skoog (vik)<br />

Cello<br />

Ola Karlsson, solocellist<br />

Jan-Erik Gustafsson, solocellist<br />

Ulrika Edström, Alt solocellist<br />

Helena Nilsson<br />

Staffan Bergström<br />

Kjell Bjurling<br />

Peter Molander<br />

Per Blendulf<br />

Johanna Sjunnesson<br />

Jana Boutani<br />

Åsa Strid<br />

Kontrabas<br />

Entcho Radoukanov<br />

Ingalill Hillerud<br />

Robert Röjder<br />

Martin Bergstrand<br />

Jan Dahlkvist<br />

Carina Sporrong<br />

Maria Johansson<br />

Barbro Hansson (vik)<br />

Peter Lysell (vik)<br />

Flöjt<br />

Tobias Carron<br />

Susanne Hörberg<br />

Anu Jämsä (även piccolaflöjt*)<br />

Per-Olof Sköld (även altflöjt*)<br />

Oboe<br />

Bengt Rosengren<br />

Ulf Bjurenhed<br />

Bo Eriksson (även<br />

engelskt horn*)<br />

Björn Uddén<br />

Klarinett<br />

Kjell-Inge Stevensson<br />

Niklas Andersson<br />

Dag Henriksson (även<br />

ess-klarinett*)<br />

Mats Wallin (även bas-klarinett*)<br />

Fagott<br />

Henrik Blixt<br />

Maj Widding<br />

Olle Eriksson (även kontrafagott*)<br />

Fredrik Ekdal (vik)<br />

Valthorn<br />

Hans Larsson<br />

Ivar Olsen<br />

Susan Sabin<br />

Tom Skog<br />

Rolf Nyquist (tjl)<br />

Bengt Ny<br />

Pelle Pettersson (vik)<br />

Trumpet<br />

Mark Schrello<br />

Joakim Agnas<br />

Mats-Olov Svantesson<br />

Torben Rehnberg<br />

Trombon<br />

Mikael Oskarsson<br />

Christer Torgé<br />

Göran Brink<br />

John Lingesjö (tjl)<br />

Mikael Lundqvist (vik)<br />

Tuba<br />

Lennart Nord<br />

Puka och Slagverk<br />

Tomas Nilsson<br />

Jan Huss<br />

Seppo Asikainen<br />

Mats Nilsson<br />

Harpa<br />

Lisa Viguier<br />

Piano<br />

Mårten Landström<br />

*Huvudansvarig för biinstrument<br />

17


Kommande konserter<br />

November<br />

Fr 16/11 Klassikerserien<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />

Manfred Honeck, dirigent<br />

Matthias Goerne, baryton<br />

Webern: Sex orkesterstycken op.6<br />

Martin: Jedermannmonologer<br />

Sjostakovitj: Symfoni nr 5<br />

Fredag 16 november, kl 19.30 Berwaldhallen<br />

Biljetter: 50-245:- fr 29/10<br />

Lö 17/11 Körserien<br />

<strong>Radio</strong>kören<br />

Fredrik Malmberg, dirigent<br />

Michael Engström, piano<br />

C Monteverdi: Sestina<br />

J Brahms: Zigeunerlieder<br />

L Thoressen: Mon dieu, mon adoré<br />

P Nørgård: Wie ein Kind<br />

A Hillborg: muo …oum<br />

Lördag 17 november, kl 15.00 Berwaldhallen<br />

Biljetter: 120:- fr 29/10<br />

Fr 23/11 Evenemangsserien<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />

Herbert Blomstedt, dirigent<br />

Stenhammar: Mellanspel ur ”Sången”<br />

Berwald: Symfoni Ess-dur<br />

Nielsen: Symfoni nr 6<br />

Fredag 23 november, kl 19.30 Berwaldhallen<br />

Biljetter: 50-245:- fr 5/11<br />

Lö 24/11 Matinéserien<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />

Herbert Blomstedt, dirigent<br />

Stenhammar: Mellanspel ur ”Sången”<br />

Berwald: Symfoni Ess-dur<br />

Nielsen: Symfoni nr 6<br />

Lördag 24 november, kl 15.00 Berwaldhallen<br />

Biljetter: 50-245:- fr 5/11<br />

Fr 30/11 Klassikerserien<br />

18<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />

Stefan Solyom, dirigent<br />

Johan Ullén, piano<br />

Adès: Asyla<br />

Saint-Saëns; Pianokonsert nr 2<br />

Atterberg: Symfoni nr 6<br />

Fredag 30 november, kl 19.30 Berwaldhallen<br />

Biljetter: 50-245:- fr 12/11<br />

December<br />

To 6/12 Torsdagsserien<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />

Mikko Franck, dirigent<br />

Rautavaara: Symfoni nr 8<br />

Sibelius: Symfoni nr 5<br />

Torsdag 6 december, kl 18.00 Berwaldhallen<br />

Biljetter: 40-170:- fr 19/11<br />

Fr 7/12 Evenemangsserien<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />

Mikko Franck, dirigent<br />

Sallinen: Uvertyr till ”King Lear”<br />

Rautavaara: Symfoni nr 8<br />

Sibelius: Symfoni nr 5<br />

Fredag 7 december, kl 19.30 Berwaldhallen<br />

Biljetter: 40-170:- fr 19/11<br />

Sö 9/12 Luciakonsert med Nacka Musikklasser<br />

och Eva Dahlgren<br />

Söndag 9 december kl 16.00 & 18.00<br />

Berwaldhallen<br />

Biljetter: 50-245:- fr 19/11<br />

Fr 14/12 Klassikerserien<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />

Esa-Pekka Salonen, dirigent<br />

Martin Fröst, klarinett<br />

Debussy: Images<br />

Hillborg: Klarinettkonsert<br />

Bartók: Den sällsamme mandarinen<br />

Fredag 14 december, kl 19.30 Berwaldhallen<br />

Biljetter: 50-245:- fr 26/11<br />

Lö 15/12 Matinéserien<br />

<strong>Sveriges</strong> <strong>Radio</strong>s Symfoniorkester<br />

Esa-Pekka Salonen, dirigent<br />

Martin Fröst, klarinett<br />

Debussy: Images<br />

Hillborg: Klarinettkonsert<br />

Bartók: Den sällsamme mandarinen<br />

Lördag 15 december, kl 15.00 Berwaldhallen<br />

Biljetter: 50-245:- fr 26/11

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!