Stabilitet, tillväxt och välstånd i hela Europa

europa.eu

Stabilitet, tillväxt och välstånd i hela Europa

INSYN

I EU-POLITIKEN

Stabilitet,

tillväxt och

välstånd i hela

Europa

Ekonomiska

och monetära

unionen och

euron

En väl fungerande ekonomisk och

monetär union och en stark och stabil

euro är grunden till ett tillväxtvänligt

ekonomiskt klimat i Europa.


INSYN I EU-POLITIKEN

Den här broschyren ingår i serien ”Insyn i EU-politiken”, som

beskriver vad EU gör på sina olika politikområden, varför

politiken ser ut som den gör och vilka resultat EU

har uppnått.

Du kan läsa och ladda ner broschyrerna här:

http://europa.eu/pol/index_sv.htm

Hur fungerar Europeiska unionen?

Europa 2020 – EU:s tillväxtstrategi

EU:s grundare

Bedrägeribekämpning

Digital agenda

Ekonomiska och monetära unionen och euron

Energi

EU:s budget

EU:s utvidgning

Fiske och havsfrågor

Folkhälsa

Forskning och innovation

Gränser och säkerhet

Handel

Humanitärt bistånd

Inre marknaden

Invandring och asyl

Jordbruk

Klimatåtgärder

Konkurrens

Konsumentskydd

Kultur, film och media

Miljö

Näringsliv

Regionalpolitik

Rättvisa, medborgarskap och grundläggande rättigheter

Skatter

Sysselsättning och socialpolitik

Säkra livsmedel

Transport

Tullar

Utbildning, ungdomsfrågor och idrott

Utrikes- och säkerhetspolitik

Utveckling och samarbete

INNEHÅLL

Varför behöver EU en ekonomisk och

monetär union?

En gemensam politik för en

gemensam valuta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .3

Hur går det till?

Stabilitet och tillväxt . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7

Vad gör EU?

Hur EU samordnar sina

ekonomiska beslut . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Ekonomin i EU: mer kontroll

och tillväxt för att

ta sig ur krisen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Framtiden

Framsynt politik för långsiktig

stabilitet och tillväxt . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Insyn i EU-politiken:

Ekonomiska och monetära unionen och euron

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för kommunikation

Publikationer

1049 Bryssel

Belgien

Manuskriptet färdigställdes i oktober 2012

Omslagsbild och bild på sidan 2: © ccvision.de

16 s. – 21×29,7 cm

ISBN 978-92-79-23942-7

doi:10.2775/38286

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå,

2013

© Europeiska unionen, 2013

Kopiering tillåten. För användning eller kopiering av

enskilda fotografier krävs tillstånd direkt från

upphovsrättsinnehavaren.


E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N

Varför behöver EU en ekonomisk

och monetär union?

En gemensam politik för en gemensam valuta

I många länder tillhör euron vardagen. Över 332

miljoner invånare i EU använder euron som

betalningsmedel. De som blir vuxna 2020 kommer

aldrig att känt till någon annan nationell valuta än

euron. Eurons historia börjar med att EU 1992 genom

Maastrichtfördraget bildar en ekonomisk och monetär

union (EMU) med en gemensam valuta. Därefter följer

flera år av förberedelser. Mellan 1999 och 2002 skapas

den inre marknaden och det inrättas en europeisk

centralbank, och sedan ersätter tolv EU-länder sina

nationella valutor med euron.

I dag omfattar euroområdet 17 länder. Den gemensamma

valutan kompletterar den gränslösa inre

marknaden, där personer, tjänster, varor och kapital får

röra sig fritt mellan EU-länderna. EU är med sina

500 miljoner konsumenter i 27 medlemsländer en av

världens största ekonomier. Unionen står för mer än en

tredjedel av världshandeln och en femtedel av

världsproduktionen.

En väl fungerande ekonomisk och monetär union är

grundvalen för ett stabilt och tillväxtvänligt ekonomiskt

klimat i euroområdet och på den gemensamma

marknaden. Euron måste vara stark och stabil, eftersom

den direkt påverkar tillväxt, sysselsättning och de

europeiska företagens konkurrenskraft. Euron påverkar

också tillgången på investeringskapital, hållbarheten

i de offentliga finanserna och pensionssystemen samt

finansieringen av de sociala skyddsnäten i Europa.

Den ekonomiska och finansiella krisen, som började

2008, visar tydligt att man måste stärka den

ekonomiska styrningen i EU och euroområdet. Bristfällig

styrning gjorde att vissa länders skuld- och underskottsnivåer

blev ohållbara. Detta ledde till en

statsskuldskris i en rad EU-länder som nu måste föra en

stram utgiftspolitik för att minska sina budgetunderskott.

Den besvärliga ekonomiska situationen

i världen i dag visar att EU som stor ekonomisk enhet

kan rida ut stormen och hjälpa enskilda medlemsländer

som annars skulle vara mer sårbara.

En gemensam valuta för Europa

Euron har många fördelar för den enskilde, företagen,

handeln, den ekonomiska tillväxten och Europas roll

i världen. På 1970- och 1980-talen hade många

EU-länder en mycket hög inflation som i vissa fall

uppgick till 20 procent eller mer. När de började

förbereda sig för euron sjönk inflationen, som har legat

på runt 2 procent i euroområdet sedan valutan infördes.

Prisstabilitet betyder att din köpkraft och värdet av dina

besparingar skyddas bättre. När du reser mellan två

euroländer slipper du växlingsavgifter och kan lättare

shoppa och jämföra priser över gränserna – inte minst

på nätet – med ökad konkurrens och större prispress

som följd.

3

© Reuters/BSIP

Över 322 miljoner EU-invånare använder euron

för sina dagliga inköp.


I N S Y N I E U - P O L I T I K E N

Både praktiska och politiska mål

Euron ger inte bara ekonomiska fördelar

utan är dessutom en kraftfull symbol för

Europas enande och den europeiska

identiteten. Att införa euron var inte bara

ett ekonomiskt beslut utan också ett

politiskt ställningstagande för ökad

europeisk integration. Maastrichtfördraget

från 1993 ger uttryck för denna politiska

dimension genom att bilda en ekonomisk

och monetär union (EMU) och ersätta

Europeiska gemenskapen med Europeiska

unionen som ska ”fortsätta processen för

att skapa en allt fastare sammanslutning

mellan de europeiska folken”. EMU kräver

bättre samordning och större politisk

integration.

Euroländerna 2012

AT: Österrike

BE: Belgien

CY: Cypern

DE: Tyskland

EE: Estland

EL: Grekland

EU-länder som inte infört euron

BG: Bulgarien

CZ: Tjeckien

DK: Danmark

HU: Ungern

ES: Spanien

FI: Finland

FR: Frankrike

IE: Irland

IT: Italien

LU: Luxemburg

LT: Litauen

LV: Lettland

PL: Polen

RO: Rumänien

MT: Malta

NL: Nederländerna

PT: Portugal

SI: Slovenien

SK: Slovakien

IE

SE: Sverige

UK: Storbritannien

PT

ES

UK

FR

Euron gynnar vanliga människor, men det fanns fler

strategiska skäl till att införa den gemensamma

valutan. Ett är att den främjar ekonomisk konvergens,

dvs. att euroområdets ekonomier med tiden blir allt mer

sammanflätade. Välståndet ökar, eftersom den

gemensamma valutan underlättar den fria rörligheten

för varor och tjänster inom handeln, ger ökad tillgång

till kapital för investeringar och gör det lättare för

människor att resa på fritiden och i arbetet.

Fördelarna för näringslivet är också tydliga: Stabila

räntor uppmuntrar företagen att investera mer och

skapa arbetstillfällen och välstånd. Genom att man

slipper växlingsavgifter kan mer pengar läggas på

produktiva investeringar. Stabiliteten ger företagen

också den trygghet de behöver för att kunna planera

och investera på lång sikt och på så sätt förbättra sin

konkurrenskraft, vilket blir allt viktigare med tanke på

marknadernas globalisering.

Euro gynnar också Europa som helhet. Den underlättar

världshandeln och sörjer för en stabil valuta med stöd

av ett stort ekonomiskt block – euroområdet – som kan

stå emot globala chocker. Med en så stor, stark och

stabil valuta får EU en starkare position i världsekonomin.

Euron är vid sidan om US-dollarn den

vanligaste valutan vid internationella transaktioner, och

euroområdet lockar till sig utländska investerare från

hela världen.

BE

NL

LU

DK

DE

IT

AT

SI

SE

MT

CZ

PL

SK

HU

EL

FI

LT

EE

LV

RO

BG

Madeira (PT)

Açores (PT)

Canarias (ES)

Guyane

(FR)

CY

Guadeloupe (FR)

Martinique (FR)

Réunion (FR)

4


E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N

EMU: förvaltningen av den gemensamma

valutan

Beslutet om att bilda en ekonomisk och monetär union

fattades av Europeiska rådet i den nederländska staden

Maastricht i december 1991 och stadfästes sedan

i EU-fördraget (även kallat Maastrichtfördraget). Med

den ekonomiska och monetära unionen tar EU

ytterligare ett steg framåt på den väg mot ekonomisk

integration som inleddes på 1950-talet.

I princip är alla EU-länder med i EMU, även om inte alla

har infört euron. De som inte har infört euron har

framför allt följande skäl: Antingen har de förhandlat

sig till ett undantag från den tredje etappen av EMU, så

att de slipper införa euron (Danmark och Storbritannien),

eller så uppfyller de ännu inte alla

konvergenskriterier. Innan ett land kan införa euron

måste det nämligen uppfylla vissa ekonomiska kriterier

i fråga om pris- och växelkursstabilitet samt sunda och

hållbara offentliga finanser. Konvergenskriterierna ska

se till att landets ekonomi är redo för euron.

Euroområdet

Sedan euron infördes har antalet länder

i euroområdet ökat från 12 till 17 länder.

Alla EU-länder är dock med i Ekonomiska

och monetära unionen.

Syftet med EMU är att främja en jämn och hållbar

ekonomisk tillväxt i EU. Ekonomisk integration ger

ekonomin skalfördelar, ökad effektivitet och tålighet,

både i EU och i de enskilda länderna. Det i sin tur ger

ekonomisk stabilitet, större tillväxt och högre

sysselsättning – något som direkt gynnar vanliga

människor. EMU omfattar flera strategier som ska

förbättra den ekonomiska stabiliteten.

– 1

INFLATIONEN HAR LEGAT RUNT 2 PROCENT I EUROOMRÅDET

5

4

3

2

1

0

Införandet av euron

1990 1995 2000 2005 2010

Harmoniserat konsumentprisindex – årlig förändring i procent

Genomsnittlig inflation sedan 1999

Penningpolitiken – prisstabilitet och räntor – sköts

i euroområdet av den oberoende Europeiska

centralbanken (ECB). ECB ska sörja för stabila

konsumentpriser och låg inflation genom att lägga sin

utlåningsränta på en lämplig nivå. Penningpolitikens

främsta mål är att upprätthålla prisstabiliteten och

skydda eurons värde. ECB försöker därför hålla

inflationen på en nivå strax under 2 procent på

medellång sikt, eftersom det anses tillräckligt lågt för

att ekonomin ska kunna dra full nytta av prisstabiliteten.

Inflationsmålet är också viktigt för att man

ska få tillräckliga marginaler och undvika risken för

deflation.

Finanspolitiken – beslut om skatter, offentliga utgifter

och upplåning – är fortfarande EU-ländernas sak.

EU-ländernas budgetbeslut kan emellertid påverka hela

euroområdet och EU. De måste därför uppfylla en rad

EU-regler som begränsar den offentliga skulden och

underskottet i de offentliga finanserna.

Annan ekonomisk politik – beslut som rör arbetsmarknaden,

pensionssystemen och andra ekonomiska

politikområden – är också EU-ländernas ansvar och

samordnas på EU-nivå i den europeiska planeringsterminen

(se ”Vad gör EU”).

5

Källa: Eurostat . Uppgifter före 1996 har uppskattats på grundval av

icke-harmoniserade nationella konsumentprisindex .

5

4

3

2

1

0

– 1


I N S Y N I E U - P O L I T I K E N

Vem gör vad?

Alla EU-länder är med i EMU, även om inte alla har

infört euron. EMU förvaltas av olika europeiska och

nationella institutioner, var och en med sin egen roll.

Förvaltningen kallas ekonomisk styrning och sköts av

följande aktörer:

EUROPAPARLAMENTET – stiftar lagar tillsammans

med rådet och utövar demokratisk kontroll över den

ekonomiska styrningen.

EUROPEISKA RÅDET – EU-ländernas stats- och

regeringschefer fastställer de viktigaste politiska

riktlinjerna.

RÅDET – EU-ländernas finansministrar samordnar

åtgärderna, tar ställning till förslag från EUkommissionen

och fattar beslut som kan vara bindande

för enskilda EU-länder.

EUROGRUPPEN – euroområdets finansministrar fattar

beslut i frågor som gäller euron.

EU-KOMMISSIONEN – lägger inför rådet fram förslag

om hur de ekonomiska åtgärderna och finanspolitiken

ska utformas och övervakar EU-länderna och ser till att

de följer rådets beslut och rekommendationer.

EU-LÄNDERNA – fastställer sina nationella budgetar,

inom de gränser för underskott och skuldsättning som

man har enats om, verkställer rådets beslut och vidtar

egna strukturpolitiska åtgärder på arbetsmarknaden,

i pensionssystemen och på kapitalmarknaderna.

EUROPEISKA CENTRALBANKEN – för en oberoende

penningpolitik för euroområdet med prisstabilitet som

viktigaste mål.

Europeiska centralbanken utformar eurosedlarna. Sedlarna

trycks däremot av de nationella centralbankerna. Mynten ges

ut av euroländerna, i volymer som godkänns av ECB.

6

© Getty Images/Thinkstock Images


E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N

Hur går det till?

Stabilitet och tillväxt

EU reglerar en del av den ekonomiska politiken för att

sörja för stabilitet och undvika att åtgärder i ett land får

oönskade följdeffekter i ett annat. EU:s viktigaste

instrument för att samordna och vägleda medlemsländerna

i ekonomiska frågor är stabilitets- och

tillväxtpakten. Där fastställs två huvudregler:

• Den offentliga skulden (det belopp som ett land har

lånat) får inte överstiga 60 procent av BNP

(sammanlagt värde av de varor och tjänster som ett

land producerar under ett år). Ett land får gärna låna

om pengarna investeras i framtida tillväxt, men för

stor skuldsättning kan bromsa den ekonomiska

utvecklingen.

• Budgetunderskottet (det belopp med vilket utgifterna

överstiger inkomsterna under ett år) får uppgå till

högst 3 procent av BNP. När utgifterna blir större än

inkomsterna måste landet låna pengar för att få

budgeten att gå ihop, vilket gör att den offentliga

skulden ökar.

Den ekonomiska politiken har genom stabilitets- och

tillväxtpakten anpassats för att klara av nya problem

och vidareutvecklas hela tiden. Framför allt visar senare

års ekonomiska och finansiella kris tydligt att man

måste stärka den ekonomiska styrningen i EU och

euroområdet.

EU är redan en monetär union med en europeisk

centralbank och en gemensam valuta i euroområdet,

men den ekonomiska unionen har inte kommit lika

långt. EU-länderna har med tiden utvecklats åt olika

håll när det gäller tillväxt, inflation och konkurrenskraft.

För att man ska kunna minska skillnaderna och

förebygga negativa verkningar krävs det ännu mer

ekonomisk samordning. Den pågående krisen har lett till

ekonomiska problem i en rad EU-länder, inte minst

i euroområdet. EU gjorde därför nyligen konkreta

insatser för att samordna medlemsländernas

ekonomiska politik bättre, ta EU ur krisen och fortsätta

på den inslagna vägen mot stabilitet, sysselsättning och

hållbar tillväxt.

Strängare övervakning av nationella

budgetar

I december 2011 stärktes stabilitets- och tillväxtpakten

genom ett nytt paket med sex rättsakter som skärper

EU:s ekonomiska styrning.

Den stärkta stabilitets- och tillväxtpakten ger

kommissionen större insyn i EU-ländernas nationella

budgetar och ökar övervakningen.

• Reglerna har skärpts för att förhindra att ett land drar

på sig för stora underskott. Ett land som bryter mot

treprocentsregeln måste bland annat visa att det

vidtar finanspolitiska åtgärder för att minska sitt

budgetunderskott på medellång sikt.

• Om skuldgränsen överskrids – över 60 procent av

BNP – måste landet visa att det vidtar mätbara

åtgärder för att minska skuldnivån enligt en fastställd

tidsplan.

• Länder i euroområdet som inte gör något för att

minska sina alltför stora underskott och skulder kan

få hårdare böter eller tvingas deponera pengar som

garanti.

Med hjälp av olika ekonomiska indikatorer kontrollerar

kommissionen att varje land uppfyller de skärpta

kraven. Kommissionen rapporterar, övervakar och

bedömer den ekonomiska situationen i EU-länderna och

tar regelbundet fram rekommendationer för Ekofinrådet

(EU-ländernas ekonomi- och finansministrar) och

Eurogruppen. Eurogruppen består av euroländernas

finansministrar och fattar beslut i frågor som rör euron

och euroområdet.

När ett land bryter mot reglerna kan kommissionen

ingripa. Först lägger kommissionen fram rekommendationer

för rådet. När rådet har antagit dem,

måste landet i fråga vidta de åtgärder som krävs för att

undvika avvikelser och korrigera situationen där så

behövs.

7


I N S Y N I E U - P O L I T I K E N

För att ge kommissionens landsspecifika rekommendationer

mer tyngd har rådets röstningsregler

ändrats. Numera måste en majoritet av EU-länderna

rösta mot rekommendationerna för att avstyra dem.

De kontroll- och övervakningsåtgärder som den stärkta

stabilitets- och tillväxtpakten föreskriver gäller alla

EU-länder, men det är bara euroländerna som kan

få böter.

Sunda offentliga finanser

Den så kallade finanspakten, dvs. fördraget om

stabilitet, samordning och styrning inom

Ekonomiska och monetära unionen, är ett

mellanstatligt avtal som 25 EU-länder undertecknade

i mars 2012. Genom finanspakten åtar sig länderna att

följa regeln om finansiell stabilitet, vilket betyder att de

ska hålla sina budgetar i balans eller uppvisa överskott.

Regeln ska integreras i nationell lagstiftning, och

länderna måste vidta åtgärder om deras budgetunderskott

överstiger en viss gräns. Dessutom skärps

stabilitets- och tillväxtpaktens krav, eftersom

korrigerande åtgärder vidtas med större automatik.

Euroländernas åtaganden är något mer långtgående än

de övriga ländernas. Finanspakten ska träda i kraft den

1 januari 2013, efter ratificering av åtminstone tolv av

euroområdets länder.

EU-ledarna välkomnar fördraget om stabilitet, samordning och

styrning inom Ekonomiska och monetära unionen.

Det undertecknades av 25 medlemsländer i mars 2012.

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso (till

vänster) och Europeiska rådets ordförande Herman

Van Rompuy.

© European Union

Visste du att …

— Euroländerna 2011 hade ett lägre

budgetunderskott (4,1 procent av BNP)

än USA (9,6 procent) och Japan

(8,2 procent)?

— Euroländerna 2011 hade en lägre

statsskuld (87 procent av BNP) än USA

(102,9 procent) och Japan

(229,8 procent)?

Snabb upptäckt av makroekonomiska

obalanser

Finanskrisen har drabbat några EU-länder hårdare än

andra. Det visar att det krävs en tillsyn med större

framförhållning för att undvika ekonomiska skillnader

mellan länderna. Särskilt viktigt är detta när det gäller

ländernas konkurrenskraft, alltså deras förmåga att

sälja sina produkter och tjänster både på hemmaplan

och internationellt.

Lagstiftningspaketet från december 2011 innehåller en

ny förvarningsmekanism för att EU mycket snabbare

än förut ska kunna upptäcka obalanser i medlemsländernas

ekonomier (förfarandet vid makroekonomiska

obalanser). Länderna övervakas

noggrant, och EU-institutionerna får en varning om man

upptäcker potentiella framtida problem.

Förvarningsmekanismen registrerar förändringar med

hjälp av en resultattavla med tio ekonomiska

indikatorer, bland annat exportmarknadsandelar,

arbetskostnader, privat skuldsättning och bostadspriser.

Kommissionen kan på så sätt se om det finns tecken på

potentiella makroekonomiska obalanser som kräver en

fördjupad granskning. Granskningen kan ge tre resultat:

(1) Läget är under kontroll –> förfarandet avslutas.

(2) Det finns vissa obalanser –> kommissionen gör

rekommendationer inom den europeiska

planeringsterminen.

(3) Obalanserna är allvarliga –> kommissionen

rekommenderar rådet att dels förklara att det

föreligger en alltför stor obalans, dels uppmana det

berörda EU-landet att åtgärda situationen och

balans i sin ekonomi igen på grundval av en

färdplan med tydliga etappmål.

8


E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N

Exempel på sådana obalanser är löneökningar som inte

ligger i linje med produktivitetsökningen eller snabbt

ökande bostadspriser. Ett land i euroområdet som inte

vidtar de rekommenderade korrigerande åtgärderna kan

få böter på samma sätt som enligt den stärkta

stabilitets- och tillväxtpakten.

Ökad konkurrenskraft genom

strukturreformer

Under 2011 slöt länderna i euroområdet dessutom den

så kallade europluspakten. Att det behövdes en

särskild pakt beror på att euroländernas ekonomier är

mer sammanflätade och kräver mer samordning. Sex

länder utanför euroområdet har också gått med

i pakten: Bulgarien, Danmark, Lettland, Litauen, Polen

och Rumänien.

Pakten ska framför allt förbättra konkurrenskraften och

på så sätt öka tillväxten och främja ekonomisk

konvergens mellan länderna. Tonvikten ligger på de

politikområden som huvudsakligen är EU-ländernas

eget ansvar, t.ex. konkurrenskraft, sysselsättning och

hållbara offentliga finanser. De länder som har anslutit

sig till pakten har förbundit sig att inom tolv månader

vidta vissa konkreta åtgärder på grundval av

indikatorerna och principerna i pakten.

Europluspakten

Europluspakten är ett viktigt instrument för

att koppla de ekonomiska frågorna och

finanspolitiken till politikområden med

större relevans för den ekonomiska

vardagen, t.ex. industri, utbildning,

forskning och utveckling.

Brandväggar skyddar den finansiella

stabiliteten

Vid årsskiftet 2009–2010 började en del euroländer att

få problem med sin skuldfinansiering. Oron på

marknaden gjorde den offentliga upplåningen så dyr att

den till sist blev omöjlig. EU-länderna reagerade då

snabbt genom att införa så kallade brandväggar, dvs.

åtgärder som skulle återvinna finansmarknadernas

förtroende och hjälpa länder med tillfälliga

upplåningsproblem att finansiera sina skulder.

Den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen

(EFSM) ger kommissionen möjlighet att på EU:s vägnar

låna upp till 60 miljarder euro på finansmarknaderna

för att sedan ge lån till medlemsländer som har problem.

Länderna i fråga måste lägga fram ett makroekonomiskt

anpassningsprogram för att återvinna finansmarknadernas

förtroende och visa att de kan återbetala sina skulder

och återupprätta sin konkurrenskraft på lång sikt.

Den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten

(EFSF) är en krisfond och kan låna ut 440

miljarder euro till euroländer med problem. EFSF lånar

upp pengar på finansmarknaderna med garantier från

euroländerna som säkerhet. Hjälp ges bara på stränga

villkor och på grundval av ett ekonomiskt anpassningsprogram

som landet i fråga måste presentera. Landets

framsteg med de överenskomna reformerna granskas

regelbundet av en expertgrupp, en så kallad trojka

bestående av personal från kommissionen, Europeiska

centralbanken och Internationella valutafonden (IMF).

Eftersom både EFSM och EFSF var tänkta som tillfälliga

åtgärder, tog länderna i euroområdet under hösten

2012 fram ett nytt och permanent finansiellt

säkerhetsinstrument, den europeiska stabilitetsmekanismen

(ESM). ESM utgör numera hörnstenen

i den europeiska brandväggen och är en integrerad del

av EU:s övergripande strategi för att garantera

finansiell stabilitet i euroområdet. ESM:s utlåningskapacitet

är för närvarande 500 miljarder euro. För att

få hjälp från ESM måste länderna ha ratificerat

fördraget om stabilitet, samordning och styrning. ESM

kompletterar den stärkta övervakningen genom att

möjliggöra villkorat finansiellt stöd till euroländer när så

behövs.

De brandväggar som beskrivs ovan har inte bara löst de

omedelbara upplåningsproblemen i vissa länder utan

också ökat finansmarknadernas förtroende och bidragit

till finansiell stabilitet i hela euroområdet.

9

© Reuters/BSIP

EU arbetar för att reformera och stärka

sin finanssektor.


I N S Y N I E U - P O L I T I K E N

Vad gör EU?

Hur EU samordnar sina ekonomiska beslut

En viktig lärdom från finanskrisen är att EU måste

samordna sin ekonomiska politik bättre. EU-länderna är

medvetna om att de måste dela på det ekonomiska och

politiska ansvaret, eftersom deras ekonomier är så

beroende av varandra, särskilt euroländernas. Genom

att samarbeta kan man ta fram långsiktiga lösningar

i stället för att lappa och laga i ett kort perspektiv.

Länderna enades därför 2010 om en ny övervaknings-

och samordningsmetod: den europeiska

planeringsterminen. Metoden bygger på en strikt årlig

tidsplan för insamling, analys och bedömning av en

mängd olika ekonomiska indikatorer. Det är en

allomfattande process där samtliga EU-institutioner

som berörs av ekonomiska frågor och EU-ländernas

regeringar och nationella parlament deltar. Metoden ser

till att EU-länderna satsar på hållbar konkurrenskraft

och nya jobb. Här är tidsplanen och de olika etapperna,

som också visas i tabellen:

DEN EUROPEISKA PLANERINGSTERMINENS ETAPPER

Europeiska

kommissionen

Ministerrådet

Europaparlamentet

Europeiska

rådet

Europeiska

rådets vårmöte

10

ÅRSSKIFTET – Kommissionen inleder

planeringsterminen genom att publicera sin årliga

tillväxtöversikt och föreslå vilka prioriteringar EU ska

satsa på under det kommande året, bland annat när det

gäller ekonomi, finanspolitik och nödvändiga reformer

för stabilitet och tillväxt.

MARS – Europaparlamentet och ministerrådet

diskuterar förslagen i den årliga tillväxtöversikten.

På Europeiska rådets vårmöte drar sedan EU-ländernas

stats- och regeringschefer upp riktlinjerna för

medlemsländernas politik på grundval av den årliga

tillväxtöversikten.

APRIL – EU-länderna antar och presenterar sina

program för att öka tillväxten och skapa fler jobb

(nationella reformprogram) och sörja för sunda

offentliga finanser (stabilitets- eller

konvergensprogram).

Riktlinjer för EU:s och euroområdets politik Landsspecifik övervakning

Årsskiet Februari Mars April Maj Juni Juli

Årlig

tillväxtöversikt

Debatt och

riktlinjer

Debatt och

riktlinjer

EU-länderna Antagande av nationella reformprogram

och stabilitets- resp. konvergensprogram

Planeringsterminen ska stärka den ekonomiska styrningen

genom en bättre samordning av EU-ländernas ekonomiska politik.

Politiska riktlinjer och

landsspecika

rekommendationer

Bekräftelse

av riktlinjerna

Slutförande och

antagande

av riktlinjerna

Beslut på

nationell nivå

på hösten


E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N

JUNI – Efter att ha granskat EU-ländernas program

under maj månad lägger kommissionen fram förslag till

landsspecifika rekommendationer som sedan diskuteras

i Europeiska rådet.

JULI – De landsspecifika rekommendationerna antas

formellt av ministerrådet. På grundval av rekommendationerna

fastställer sedan varje land sin

nationella budget och lägger fram den för landets

parlament för godkännande.

Stabilitet

Euroländerna lägger varje år fram stabilitetsprogram

där de jämför sina offentliga finanser med stabilitets-

och tillväxtpaktens regler och redogör för den

förväntade utvecklingen under de kommande tre åren.

Länderna förklarar sina ekonomiska antaganden, så att

man kan bedöma hur väl programmen kommer att stå

emot yttre chocker. Länderna utanför euroområdet

lägger fram konvergensprogram med samma uppgifter,

så att man kan kontrollera hur deras ekonomier närmar

sig euroländernas. Stabilitets- och konvergensprogrammen

är viktiga för övervakningen av EU:s

ekonomiska styrning, eftersom de ger inblick i de olika

länderna och ligger till grund för rekommendationer om

förbättringar.

Tillväxt

I de nationella reformprogrammen fastställs

treårsstrategier som uppdateras varje år och som visar

vad som måste göras för att öka tillväxten och skapa

fler jobb. Det handlar om nationella insatser inom

utbildning, sysselsättning, social trygghet, forskning och

utveckling. Varje program innehåller tydliga mål, t.ex.

i fråga om arbetslöshet, arbetstagarnas kunskapsnivå,

FoU-investeringar som andel av BNP och antalet elever

som slutar skolan i förtid. Sedan fastställs de åtgärder

som krävs för att uppnå målen. På så sätt får man ett

viktigt instrument för att vägleda EU-länderna i deras

satsningar att göra sina ekonomier mer konkurrenskraftiga,

hållbara och inkluderande.

Vad händer om man bryter mot

reglerna?

11

Stabilitets- och tillväxtpakten har stärkts, för att man

lättare ska kunna förhindra att EU-länderna drar på

sig alltför stora underskott och därmed begår allvarliga

politiska misstag. I pakten krävs att medlemsländerna

ska sträva mot medelfristiga budgetmål.

Om ett EU-land har ett offentligt underskott eller en

statsskuld som överskrider gränserna i stabilitets- och

tillväxtpakten inleds förfarandet vid alltför stora

underskott. Under den europeiska planeringsterminen

utvärderar kommissionen ländernas stabilitets- och

konvergensprogram. Om kommissionen anser att

gränserna i stabilitets- och tillväxtpakten har

överskridits och att det inte bara är en tillfällig händelse

eller ett undantagsfall, föreslår kommissionen att rådet

ska inleda ett förfarande vid alltför stora underskott

mot landet. I så fall lämnar rådet rekommendationer till

landet enligt en strikt tidtabell och kräver också att

åtgärder för att få ner underskottet eller skuldnivån ska

genomföras inom en viss tid.

Förfarandet vid alltför stora underskott visar tydligt att

det ekonomiska beslutsfattandet, särskilt inom

euroområdet, angår alla. Det visar EU-länderna att en

försiktig politik är regeln, att det finns mekanismer för

att upptäcka och korrigera avvikelser från de

gemensamma reglerna och att sunda finanser i det

egna landet inte behöver äventyras av ett mer

slösaktigt beteende på andra håll. Men om ett euroland

misslyckas med sina korrigerande åtgärder kan det

tvingas betala böter.

Om ett EU-land uppvisar allvarliga makroekonomiska

obalanser kan man dessutom inleda förfarandet vid

alltför stora obalanser. Landet måste lägga fram en

plan för korrigerande åtgärder med en tydlig färdplan

och tidsfrister. Euroländerna får böter om de inte vidtar

de korrigerande åtgärder som krävs.


I N S Y N I E U - P O L I T I K E N

Ekonomin i EU: mer kontroll och tillväxt för att ta

sig ur krisen

Tack vare den europeiska planeringsterminen kan det

ekonomiska beslutsfattandet i EU i dag bättre

tillgodose invånarnas och eurons behov. Terminen ska

se till att besluten om den ekonomiska politiken – både

i med lemsländerna och på EU-nivå – följer den

gemensamma visionen i Europa 2020-strategin om en

EU-politik för tillväxt och jobb. Den utmaningen

illustreras i följande tabell som visar BNP-tillväxten

i EU under de senaste åren.

ÅRLIG BNP-TILLVÄXT I DE 27 EU-LÄNDERNA

105

100

95

90

85

80

Index 2007=100

’00 ’01 ’02 ’03 ’04 ’05 ’06 ’07 ’08 ’09 ’10 ’11 ’12

Källa: Europeiska kommissionen .

Sedan euron infördes har vi sett en stadig ekonomisk

tillväxt, ökad sysselsättning och högre levnadsstandard.

Men den ekonomiska krisen som började 2008 ledde till

kraftigt minskad tillväxt och färre jobb. Många av de

miljontals jobb som skapades i EU fram till 2008 har

försvunnit i krisens spår. Planeringsterminens nya

ekonomiska styrning ska se till att den ekonomiska

tillväxten och sysselsättningen ökar stadigt och att EU:s

ekonomi skyddas bättre mot framtida kriser.

Starkare finanssektor

12

Videoklipp från EU-kommissionen om ekonomi- och

finanskrisen och vad EU har gjort för att lösa krisen, stärka

den ekonomiska och monetära unionen och bana väg för en

stark politisk union.

Krisen uppstod inte över en natt, utan växte fram under

många år. Den ekonomiska och finansiella krisen

utlöstes visserligen då den amerikanska subprimebubblan

sprack och investeringsbanken Lehman

Brothers kollapsade i september 2008. Men den ökande

obalansen i euroområdet före krisutbrottet – stora

statsskulder och underskott i vissa medlemsländer,

makroekonomiska obalanser och allt större skillnader

i konkurrenskraft – gjorde det mycket svårt för vissa

länder att hantera både finanskrisen och den

uppblossande skuldkrisen. Många europeiska banker

fick allvarliga problem. En ond cirkel uppstod: bankerna

slutade låna ut pengar till varandra vilket ledde till brist

på krediter. Det ledde i sin tur till en förtroendekris och

ännu färre lån mellan bankerna.

Många EU-länder tvingades skjuta till enorma belopp

för att rädda sina storbanker från konkurs. Från

årsskiftet 2009–2010 började vissa euroländer få svårt

att finansiera sina skulder och tvingades erbjuda

investerarna ännu högre räntor (den så kallade

statsskuldskrisen).


E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N

Mellan 2008 och 2012 gav flera EU-länder

sina banker ekonomiskt stöd, framför allt

i form av garantier och kapitaltillskott, för

att förhindra att hela banksystemet

kollapsade. Stödet var som mest

1 540 miljarder euro, men hade sjunkit till

1 050 miljarder i juni 2012.

EU-länderna upplever den värsta krisen på flera

generationer, men arbetar tillsammans för att lösa den

akuta statsskuldskrisen (t.ex. Irlands, Greklands och

Portugals oförmåga att låna på obligationsmarknaden)

och införa åtgärder för att förhindra liknande kriser

i framtiden. Utan en stabil banksektor och statsskulder

under kontroll är det svårt att få fart på tillväxten igen.

Utan stabilitet finns inget förtroende. Och utan

förtroende kan vi inte uppnå tillväxt, skapa jobb och öka

välfärden.

EU:s finanssektor måste reformeras och stärkas.

Nya EU-övergripande myndigheter ska därför skärpa

övervakningen av EU:s finansinstitutioner. EUkommissionen

vill försäkra sig om att sunda banker inte

skadas av stöd till osunda banker och har därför

granskat EU-ländernas massiva räddningsaktioner

enligt EU:s regler om statligt stöd. Europeiska

bankmyndigheten har dessutom övervakat årliga

stresstester av 90 banker som är viktiga för hela

banksystemet i 21 länder för att bedöma om de kan stå

emot potentiella finanschocker.

Larm om stora skillnader

EU-ländernas ekonomier måste knytas närmare

varandra om man ska kunna förhindra framtida kriser.

Att vissa länder inte följde reglerna för stabilitets- och

tillväxtpakten bidrog till att krisen blev så allvarlig

i Europa och visade också att EU-ekonomierna måste bli

mer sammanflätade. Tabellen nedan visar hur

lånekostnaderna har utvecklats. Från införandet av

euron fram till krisutbrottet var det relativt billigt för

euroländerna att låna och kostnaden var också ungefär

densamma överallt. Men samtidigt utvecklades

obalanser i vissa medlemsländer och skillnader

mellan euroländerna.

VAD DET KOSTAR ATT LÅNA FÖR FEM EU-LÄNDER

%

45

40

35

30

25

20

15

10

5

0

’07 ’08 ’09 ’10 ’11

’12

13

Tyskland Frankrike Irland Portugal Grekland

10-åriga statsobligationer

Källa: Europeiska kommissionen .

Under krisåren 2009 och 2010 ökade skillnaderna

i lånekostnader snabbt i takt med att finansmarknaderna

började tvivla på konkurrenskraften och

de offentliga finansernas hållbarhet i vissa EU-länder.

För några av länderna blev räntan på statsobligationer

så hög att de inte längre kunde låna på finansmarknaderna.

Så trots att det vid en första anblick såg

ut som att det fanns ekonomisk konvergens före krisen,

visade det sig snabbt att det var en alltför ytlig tolkning.

I och med krisen uppdagades ganska stora skillnader

mellan euroländernas ekonomier, vilket gjorde det svårt

för vissa att agera på ett effektivt sätt. Det fanns bland

annat skillnader i arbetskraftens produktivitet och

övergripande ekonomisk konkur renskraft. Det är därför

förfarandet vid makroekonomiska obalanser och

europluspakten är så viktiga. De garanterar en ekonomisk

övervakning på EU-nivå av just de här områdena i de

nationella ekonomierna och ser till att skillnaderna inte

blir för stora.


I N S Y N I E U - P O L I T I K E N

Bättre skydd för enskilda och

konsumenter

Ett exempel på hur förfarandet vid makroekonomiska

obalanser bidrar till större stabilitet är bostadsprisindex.

Under det årtionde då EU förberedde införandet av

euron föll bolåneräntorna i EU-länderna – de som köpte

en bostad fick alltså lägre månadskostnad.

Det ledde i sin tur till att bostadspriserna sköt i höjden

i vissa EU-länder. I vissa fall ökade priserna med över

30 procent och ledde till en byggboom. När krisen slog

till hade många hushåll och byggföretag dragit på sig

stora skulder. Priserna sjönk, företag gick i konkurs och

många jobb försvann. En av de ekonomiska indikatorerna

vid förfarandet vid makroekonomiska Obalanser

är ökningen av de reala bostadspriserna. En varning

utfärdas om denna siffra är högre än 6 procent i ett

EU-land. Med hjälp av den här indikatorn mäts en viktig

faktor i den privata sektorns skuldsättning som kan

göra en ekonomi mer känslig för ekonomiska chocker.

Genom att vidta åtgärder för att hålla sig inom gränsen

på 6 procent kan EU-länderna skydda sin och EU:s

ekonomi mot sådana chocker.

Främja global konkurrenskraft

Ett annat exempel på hur förfarandet vid makroekonomiska

obalanser kan bidra till att följa den

ekonomiska utvecklingen är indikatorn på andelen av

världshandeln. EU är en ledande handelspartner på

världsmarknaden, till stor del tack vare euron och den

inre marknaden. Handeln är en förutsättning för

ekonomisk tillväxt, livskraftiga EU-företag, hög

sysselsättning och bättre jobb för EU-invånarna. EU:s

världshandel är viktig också av politiska skäl: I kraft av

sin ledande ställning kan EU lägga stor tyngd bakom

orden, särskilt i Världshandelorganisationen (WTO), men

också i andra internationella forum och i förhandlingarna

med länder utanför EU.

14

REELL BNP-TILLVÄXT I EU JÄMFÖRT MED LÄNDER UTANFÖR EU

%

8

7

6

5

4

3

2

1

0

prognos

2010 2011 2012 2013

EU Utvecklade ekonomier utanför

EU, t.ex. Japan, Kanada

och USA

Tillväxtekonomier och

utvecklingsländer, t.ex. Brasilien,

Indien, Kina och Ryssland

Källa: Europeiska kommissionen .

För 2012 är tillväxtprognosen för EU noll .

Inom förfarandet vid makroekonomiska obalanser

mäter EU-kommissionen förändringarna i de olika

EU-ländernas exportandel på världsmarknaden under

fem år. Vissa länder exporterar förstås mer än andra,

men om ett lands exportandel minskar snabbt kan det

tyda på att landets konkurrenskraft på

världsmarknaden också minskar. Om minskningen är

sex procent eller mer utfärdas en varning.


E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N

Framtiden

Framsynt politik för långsiktig

stabilitet och tillväxt

Stora och ihållande ekonomiska obalanser under lång

tid var också en av orsakerna till den ekonomiska

krisen. Obalanserna skapade inte bara stora problem

för de enskilda EU-länderna, utan påverkade också den

ekonomiska stabiliteten i euroområdet och i EU i stort.

De visade tydligt hur beroende euroområdet och EU:s

ekonomier är av varandra.

Både den stärkta stabilitets- och tillväxtpakten och

förfarandet vid makroekonomiska obalanser ingår i den

europeiska planeringsterminen. De ska se till att

problemen i framtiden upptäcks i tid, så att man snabbt

kan vidta korrigerande åtgärder. Den ekonomiska

styrningen i EU har därmed fördjupats och breddats.

Att arbeta tillsammans för att lösa EU:s ekonomiska problem

är bästa sättet att skapa hållbar tillväxt och jobb i alla

EU-länder.

15

• DJUPARE: Den stärkta stabilitets- och tillväxtpakten

och fördraget om stabilitet, samordning och styrning

ger mycket tydligare ramar för att upptäcka och

förhindra stora underskott och höga skuldnivåer

i EU-länderna.

• BREDARE: Förfarandet vid makroekonomiska

obalanser breddar övervakningen av EU-ländernas

ekonomier tack vare indikatorer som tidigt varnar

beslutsfattarna för hot som kan kräva snabba

åtgärder.

Samordningen av det ekonomiska beslutsfattandet i EU

har också fördjupats och breddats. EU-länderna

uppmanas nu att hålla varandra under uppsikt, så att

problem i enskilda ekonomier kan hanteras gemensamt.

Att arbeta tillsammans för att lösa EU:s ekonomiska

problem är bästa sättet att skapa hållbara jobb och

säkra en framtida välfärd i alla EU-länder.

© Reuters/DPA


I N S Y N I E U - P O L I T I K E N

De nya ramarna för ekonomisk styrning tillämpas mot

bakgrund av Europa 2020-strategin – EU:s strategi för

tillväxt under det här årtiondet. Den ekonomiska

politiken är grunden för en smart och hållbar tillväxt för

alla EU-invånare. Framtidens uppgift är att skapa

förutsättningar för stabil tillväxt som ska

• främja EU-företagens konkurrenskraft så att de kan

konkurrera på världsmarknaden, utveckla sin

verksamhet och skapa nya jobb,

• få fart på sysselsättningen med jobbskapande

åtgärder,

• garantera hållbara offentliga finanser för att skydda

pensioner och välfärdssystem,

• stärka den finansiella stabiliteten för att skydda

ekonomier, jobb och välfärd mot yttre chocker.

Läs mer

16

Under de närmaste åren kommer troligen euroområdet

att integreras ytterligare. För det krävs

• en finanspolitisk union med sunda offentliga finanser

i hela EU och med solidaritetsmekanismer för

krissituationer,

• en bankunion med strängare övervakning av

finansmarknaderna,

• en fördjupad ekonomisk union med investeringar

inriktade på högre tillväxt och förbättrad kon -

kurrenskraft.

Att gå i riktning mot fler finanspolitiska och ekonomiska

beslut på EU-nivå kräver också starkare mekanismer för

att legitimera de beslut som fattas gemensamt och för

att garantera den demokratiska processen och det

politiska deltagandet. Kort sagt, en verklig politisk

union!

X Överblick över EU:s ekonomi och finanser: http://ec.europa.eu/economy_finance/index_en.htm

X Europeiska centralbanken: http://www.ecb.int

X Videoklippet ”EU går stärkt ur krisen – den europeiska visionen”:

X http://www.youtu.be/0B3zNcFYqj0

X Frågor om EU?

X Ring Europa direkt: 00 800 6 7 8 9 10 11

X http://europedirect.europa.eu

ISBN 978-92-79-23942-7

doi:10.2775/38286

NA-70-12-001-SV-C

More magazines by this user
Similar magazines