Resa runt Ruhr- Revitaliserade industrilandskap i västra Tyskland ...

ulltrappa är det enda egentliga arkitektoniska tillägget
som skvallrar om den nya funktionen.
Väl uppför rulltrappan möts man av en serie rum
och salar som definieras och skapas av många av
de ursprungliga maskinerna som lämnats kvar som
skulpturer. Byggnaden skall främst inte ses som
ett museum över sig själv eller kolbrytningen utan
snarare som ett center för regionen. Därför gör det
inte så mycket att funktionen för maskinerna eller
kolbrytningsprocessen inte framgår särskilt tydligt.
Utställningarna är uppdelade tematiskt på de olika
våningsplanen med kafé, reception och kapprum i
mitten. Kommunikationen däremellan sker i ett helt
nygjort trapphus, där besökaren rör sig i zigzag i ett
mycket suggestivt orangemättat sken. Orange är för
övrigt den signalfärg som använts av arkitekten för att
åskådliggöra tilläggen. På taket finns en terrass där
man får en milsvid utsikt över trakten. Först då inser
jag hur industriell platsen faktiskt är. Överallt reser sig
skorstenar, kyltorn, traverser, schakt och kranar i ett
landskap som är, och faktiskt alltid varit, ganska grönt.
Många av de industrier som förlades här i början
av 1900-talet var i hög grad beroende av just den
platsen, för försörjning av vatten eller malm- och
kolfyndigheter i marken. Av denna anledning spreds
de så över stora områden, snarare än samlades i
kluster.
Efter turen i huvudbyggnaden Schacht 12 bestämmer
jag mig för att hyra en cykel och ta mig runt på
tomten. Detta visar sig väldigt lämpligt eftersom
övriga byggnader i området förbinds med ett system
av gång- och cykelvägar som baseras på det interna
järnvägssystem som fanns på platsen. Mellan spåren
har betong gjutits och grus ifyllts. Mellan spåren tillåts
den vilda grönskan att ta över.
Alla Ruhrområdets besöksattrationer är idag
förbundna via ett 70 mil långt nätverk av cykelleder,
kallat “Route der Industriekultur”.
Förutom Ruhr Museum och ett designmuseum
omdanat av Norman Foster finns en rad mindre
verksamheter på området/tomten. På platsen för det
avlånga ”kokseriet” har en liten företagsby växt upp
som marknadsför sig genom den unika industrimiljön.
De nya byggnader som här uppförts knyter an till den
äldre tegelarkitekturen utan att härma alltför mycket.
Själva koksfabriken har blivit simbassäng sommartid
och är skridskobana om vintern.