ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

03 

VÄXJÖ VÄXER 

”FRAMGÅNGEN FINNS I DET GODA SAMTALET” 

UPPSAGD 

VAD HÄNDER VID ARBETSBRIST? 

I BOTNIABANANS SPÅR 

FRAMTIDSTRO BLAND ARKITEKTERNA 

mars 2003 

ARKITEKTEN 

ORDVÄXLING OM SLUSSEN 

Sparsmakad arkitektur som Andos kan 

förstås vara subtil, men den har nu lett 

till horder av proselyter som alldeles för 

mycket upprepar lådor med raster och 

triviala material. Men visst verkar det 

som det håller på att gå över? En sån här 

allvarsam gråmunkeperiod kan väl inte 

pågå så länge till! 

KRITIK MOT VÄSTRA HAMNEN 

Det säkraste sättet att skapa ett dåligt 

lokalklimat är det gamla slentrianmässiga 

greppet att rada upp parallella huslängor, 

som ökar vindhastigheten i området. 

Upphovsmännen till den nya planen för 

Västra hamnen har missat den goda 

lärdomen från Bo01, sorgligt, obegripligt! 

DEBATT SID 38 

PLANERING HAR BETYDELSE 

För Sveriges Arkitekter är det självklart 

att planering har betydelse för kvalitén i 

den byggda miljön. Uppfattningen delas 

tydligen inte av alla. Eller var det bara 

en provokation när Byggentreprenörernas 

representant vid ett möte om 

PBL:s framtid ifrågasatte behovet av 

”all denna planering och det hämmande 

kommunala planmonopolet”? 

LEDAREN SID 54

ARKITEKTEN 03/03 Nu är vi där igen. Alla talar om uppsägningar och skakig marknad. 

Men än har det varit mest rök och lite eld. STD rapporterar 

visserligen att arkitektföretagen minskat sin personal med fem 

procent under 2002. Men antalet faktiskt genomförda uppsägningar 

är betydligt lägre, och ökningen av arbetslösheten i det 

närmaste obefintlig jämfört med för ett år sedan. De relativt få 

som blivit uppsagda har alltså i allmänhet fått nytt jobb – eller 

blivit återanställda på samma jobb. 

Men det är ingen garanti för att det fortsätter så 

OMSLAGET: Konstnären Tobias Bernstrup 

tar verkliga platser och gör dem 

till platser i ett dataspel. 

sid 29 

ARKITEKTEN 

Medlemstidning för Sveriges Arkitekter 

ISSN 0347-058X Medlem i 

ADRESS 

Ansgariegatan 5 

Box 9225, 102 73 Stockholm 

Telefon 08-5055 7700 

Telefax 08-5055 7705 

E-post: kansli@arkitekt.se 

Webb: www.arkitekt.se 

REDAKTION 

08-5055 7700, arkitekten@arkitekt.se 

Per Lander (ansv utgivare) per.lander@arkitekt.se 

Dan Hallemar dan.hallemar@arkitekt.se 

Kerstin Persson kerstin.persson@arkitekt.se 

Kerstin Påvall kerstin.pavall@arkitekt.se 

Annika Jensfelt annika.jensfelt@arkitekt.se 

Nina Gunne nina.gunne@arkitekt.se 

Ina Flygare ina.flygare@arkitekt.se 

PUBLICERING 

Allt material i Arkitekten publiceras också på Sveriges 

Arkitekters webbplats www.arkitekt.se. Eventuellt 

arvode innefattar publicering på webben. 

PRENUMERATION 

Helår 450 kr + moms 

Vi saknar ord. 

ANNONSPRISER 2003 

Fullständig annonsprislista finns på www.arkitekten.se. 

Produktannonser, exempel: 

1/1-sida sv/v 14.000 kr, 4-färg 20.000 kr 


Platsannonser, exempel: 



Sättning/originalframställning debiteras extra. 

Moms och reklamskatt utgår ej. 

Alla Arkitektens platsannonser införs kostnadsfritt 

på Sveriges Arkitekters webbplats www.arkitekt.se. 

Annonsering enbart på webben kostar 3000 kr + moms. 

i framtiden. 

I det här numret av Arkitekten belyser vi vad 

som händer vid uppsägningar – på kontoren och för dem som 

drabbas. 

Att bli arbetslös är för de flesta en jobbig upplevelse. Blir man 

långvarigt arbetslös kan det leda till en ond spiral, som gör det 

svårare att komma tillbaka i jobb. 

Men en sak är klar. Det är inte skamligt att bli arbetslös. Arkitektkåren 

är mer luttrad än många andra grupper och de flesta 

arkitekter ser därför inte heller arbetslösheten som ett personligt 

misslyckande för den arbetslöse. 

Ibland verkar det som om arkitekter upplever det som en större 

skam att göra någon annan arbetslös. Redaktionen har fått 

en del klagomål på att vi publicerat vilka kontor som genomfört 

lite större uppsägningar under det senaste halvåret. Trots att 

vissa ogillar detta, kommer vi att fortsätta med det. Medlemstidningen 

ska spegla vad som händer i branschen, och då måste vi 

kunna berätta också vilka större uppsägningar som sker. 

Språket speglar verkligheten och hjälper oss att tolka den. 

Men vilket är ordet för det som händer den dag man slutar anställningen? 

Uppsagd heter det inte, uppsägningen sker flera månader 

innan anställningen upphör. Finns det något ord i svenska 

språket för denna för individen dramatiska upplevelse: när man 

faktiskt får sluta sin anställning som resultat av en uppsägning? 

ANNONSBOKNING 

Rolf Carlquist, 08-5055 7700, arkitekten@arkitekt.se 

UPPLAGA 

TS-kontrollerad upplaga. 

TRYCK 

Tryckindustri Information, Solna 2003. 

UTGIVNINGSPLAN 

Nummer Annonsstopp Utgivningsdatum 

4.2003 * ) 2/4 24/4 

5.2003 30/4 22/5 

6/7.2003 28/5 19/6 

8.2003 8/8 28/8 

9.2003 5/9 25/9 

10.2003 3/10 23/10 

11.2003 31/10 20/11 

12.2003 28/11 18/12 

*) Årsbok medföljer Arkitekten 4.2003 

2 ARKITEKTEN mars 2003

Spår för framtiden. 

Arkitekterna i Örnsköldsvik 

ser ljust på framtiden i spåren 

av Botniabanan. sid 44 

Arkitekt i hetluften 

Christer Larsson, stadsarkitekt 

i Malmö, har varit i 

Santa Monica i Kalifornien 

för att träffa Frank O Gehry 

på hans kontor. Den amerikanske 

stjärnarkitekten har sagt ja till att 

rita en byggnad vid Öresundsbrons fäste, 

på initiativ från den norske hotellbyggaren 

Arthur Buckardt, som också ligger bakom 

planerna för Scandinavian Tower. 

Hur var det att träffa Gehry i Santa Monica? 

– Jätteintressant! Hans arbetssätt blev 

väldigt tydligt när man såg alla hans modeller 

i olika skalor. Vi besökte också det nya 

Walt Disney- konserthuset, som har en 

fantastiskt vacker sal. 

Det växer i Småland. Utvandrarnas hus 

må ligga i Växjö, men nu är det fl er som 

fl yttar in än som fl yttar ut. sid 4 

Uppsägningstider. Tre 

representanter från tre 

arbetsplatser diskuterar 

läget för de anställda på 

kontoren. Och du får svar 

direkt på de vanligaste 

frågorna. sid 14 

? 

Sex procent mer. 

SACO visar löneskillnaderna 

i siffror. 

Nyheter sid 11 

”I alla städer och samhällen 

fi nns spontan bebyggelse, 

som nu närmar sig 100årsstrecket.” 

Staffan Bülow-Hübe gästskriver på sid 56 

Varför vill Gehry rita hus i Malmö? 

– Han säger nej till nio av tio förfrågningar. 

Men han har varit här och tycker att det 

är en intressant plats och att Malmö är en 

fi n stad, som han tycker genomgår samma 

förändringar som Bilbao. 

Kommer byggnaden att likna Guggenheimmuseet 

i Bilbao? 

– Man vet aldrig vad det blir. Men ett 

inslag blir de böjda stålvingarna. Men byggnaden 

kommer att vara öppnare mot sundet 

för att ta vara på utsikten. Det blir ett hotell 

men villkoret från vår sida är att det också 

blir en publik del, kanske ett konstmuseum. 

Vad betyder det för Malmö att en amerikansk 

stjärnarkitekt ritar en byggnad där? 

MER I DETTA NUMMER 

10 Nyheter: Tre av fyra 

kommuner har anställd 

arkitekt,JM missar namnge 

arkitekt igen, professor vill 

stoppa professur. 

19 Nyheter: Sveriges Arkitekter 

i Dagens Nyheter, 

Arkitekterna hörs i PBLutredningen, 

Winsas lada 

bäst i norr. 

22 ”Jag ser mig själv som en 

bra beställare”. Christofer 

Söderström har varit 

trainee på JM. 

24 Sett, läst och hört: Steven 

Holl, Libeskinds klädstil, om 

lagliga graffi tiväggar, två 

böcker om skolor. 

30 Tävlingar: Juryn om Washington. 

Slussen. 

34 Kalendern: Samtida arabisk 

bild, KF:s galshus. 

38 Debatt: Slussen i Stockholm, 

Västra hamnen i 

Malmö, Gräddhyllor och 

fattigfl ickor, Motstridiga 

lutningsråd. 

54 Ledare. PBL-utredningen 

och garantitider. Arkitekt- 

Studenternas Ylva Åborg 

om jämställdhet. 

– Det betyder en hel del. Att Arthur Buckardt 

är villig att investera är en bra signal 

för näringslivet i hela Öresundsregionen. Att 

arkitekter som Gehry och Calatrava varit så 

positiva till oss och hur vi arbetar och till 

Malmö som stad är positivt för oss. Vi känner 

oss hedrade men samtidigt är det uppfordrande 

för oss på stadsbyggnadskontoret. 

Vad händer härnäst? 

– Nu för vi diskussioner med länsstyrelsen 

och det går bra. Sedan ser Vägverket och 

Öresundskonsortiet över tillgängligheten. I 

slutet av mars ska vi återkoppla till Gehry, 

så att han under våren kan komma igång 

med förprojekteringen. Om allt går som det 

ska, står byggnaden klar år 2006. 

Annika Jensfelt 

ARKITEKTEN mars 2003 3


Utvandrarnas hus må ligga i Växjö. Men nu är det fler som flyttar in 

än som flyttar ut. Vi besökte en stad i smålandsskogarna som växer 

så det knakar. 

Text och foto: Dan Hallemar 

Växjö 

växer 

Det går inte att besöka Växjö utan att någon 

säger det. Det präglar bygden på ett, om inte påtagligt, 

så centralt sätt fortfarande. Det är omöjligt 

att gå förbi, och som mycket som är omöjligt 

att gå förbi så ställer det sig gärna i vägen. Det 

ska bara ta några timmar från det att jag kommer 

till Växjö innan den första personen säger det: 

utvandrarbygd. 

Växjö är en utvandrarbygd. 

Så var det sagt. 

Inget mer Kristina och Karl-Oskar från nu. 

Stadsarkitekten Erland Ullstad ser istället hur 

världen nu kommer till Växjö. Han ser en stad 

som befinner sig på två nivåer, den väldigt lokala 

och den extremt globala. 

– Vårt universitet har studenter från nittio 

nationer. 

För stadsbyggandet ger det en känsla av att 

man inte längre behöver snegla mot storstäder 

som Stockholm eller Göteborg. Staden behöver 

inte undra hur man kan bli något man inte är. 

Ett av de mer rykande projekten som ligger på 

bygglovsbordet är en moské. 

Det är ett gott tecken. Om tjugo år kommer 

man att kunna resa runt i svenska städer och se 

vilka som har en moské och konstatera att det var 

de som förstod att den förändring som Sverige genomgick 

mellan 1990 och 2010 var en förändring 

som måste få konkreta avtryck i stadsbyggandet. 

Liksom man kan se vilka städer som fick järnvägs- 

stationer i bastant tegel för hundra år sedan. En 

annan infrastruktur bara. Men ett tecken på framtidstro. 

Det tycks inte Växjö lida någon brist på. 

I Växjö finns en av de mest intressanta stadsbyggnadsvisioner 

som svenska småstäder sett på 

länge; Bäckaslövsvisionen. Samtidigt satsar man 

stort på samtal och möten med arkitekter, för att 

hitta morgondagens bostad. Till exempel i projektet 

för bostäder på ”Vallen” och ett träbyggnadsprojekt 

i Skogsudden. Stortorget byggs om och blir 

modernt och renskrapat med tidsenligt minimalistisk 

ljusdesign. Staden växer med 700 invånare 

per år. Byggandet har fyrdubblats på två år. Växjö 

fick Sveriges Arkitekters planpris 2002 för sitt 

arbete med ”att frigöra vattnet från betongtunnlarna” 

och skapa kanaler. Universitetet växer så 

det knakar, antalet studenter har fördubblats på 

sju år och är nu 12 000. Ett nytt bibliotek invigs i 

juni. Här produceras dessutom några av de intressantaste 

ungdoms-TV-programmen i Sveriges Television: 

PS och Musikbyrån och här höll Sveriges 

Radio sitt årliga popstadsevenemang i februari. 

Frågar man dem som bor och arbetar här så 

säger de att det vände 1995. 

När regementet lades ner. När man reflexmässigt 

först tänkte som alltid att ”nu måste vi få hit 

några statliga bolag, som kan rädda oss”, men lät 

bli när högskolan började expandera. 

Växjö är den enda universitetsstaden i lan- 

Motstående sida överst: I arkitektkontoret 

qpg:s vision för Bäckaslövsgärdet 

i Växjö blir mötet mellan 

stadsdelen och kulturlandskapet 

skarpt, bara en gata, sedan tusenårigt 

beteslandskap. Nedan: Entrédörr i 

Växjö domkyrka. 


det där ett eget kommunalt bolag bygger 

åt universitetet. Beslutsvägarna är korta. 

Utbyggnaden hade inte gått lika fort om 

Akademiska hus hållit i taktpinnen. 

– I mars 2001 fick vi veta att vi fått den 

nya polisutbildningen, alla lokaler var klara 

i augusti 2002, berättar Mats Kollind på 

Videum, det kommunala bolag som bygger 

åt universitetet. 

Hans Andrén är koordinator i Växjö kommunfastigheter, 

som håller bland annat i 

utbyggnaden av universitetet, och andra nya 

projekt i fastighetskoncernen. Han är inte 

arkitekt men ordförande i stadens arkitektförening. 

Hans kör mig runt i staden med sin bil 

mellan Erskinehus, villamattor och postmoderna 

experiment med en svindlande 

hastighet, han berättar legender om hur 

Erskine kom hit, om den okände arkitekten 

Gunnar Ell, som ritat några fantastiska 

jugendinspirerade trähus i staden och sedan 

blev slöjdlärare på egen begäran. Han 

försöker förstå vad som gick åt pipan under 

1970- och 80-talen när de gamla vägarna 

inte längre dög och man lade parallellgator, 

Ovan: Radhus i Växjös utkant av Christer Malmström. Nedan: Förslag till bostadshus 

i stadsdelen Vallen i Växjö av qpg arkitektkontor. I det parallella uppdragsförslaget 

skriver qpg: ”Hustypen rymmer en kombination av markbostäder och lägenheter 

samlade kring trapphus. Detta medför en stor variation i utbudet av bostadstyper. 

Från en våning och en nära och intim skala till fyra våningar sträcker sig byggnaderna 

med strävan mot himlen och mot utblickar över sjöarna.” Vänster: Universitetsbyggnad 

i Växjö av Mats White och Henrik Jais-Nilsen 

som skapade döda ytor och obegriplig kommunikation. 

Han undrar varför så många 

väljer att bo i enplansvillor på åkrarna med 

carport och spröjsade fönster (”vad säger det 

om vår tid”) men framför allt vill han vara 

med i det samtal som formar framtidens 

Växjö. Det återkommer han ofta till. 

Hans Andrén slår näven i ratten. 

– Den lilla stadens framgång finns i det 

goda samtalet! 

Nu vill han starta långa processer där 

man utgår från en plats i staden och låter 

arkitektkontorens idéer mötas, få igång en 

diskussion dem emellan istället för att låta 

dem tävla eller hålla på med parallella uppdrag 

instängda på sin egen kammare. 

– Tar man sig tid som beställare så får 

man en relation till arkitektkåren. 

Han stannar bilen vid en vinterfrusen 

äng ett stenkast från Växjö centrum. Det 

heter Bäckaslövsgärdet. Här ska Växjö växa. 

Stadens lilla centrum ska kliva ut på de 

gamla excercismarkerna. 

En av de stora utmaningarna blir 

själva kopplingen till staden. En annan blir 

ambitionen att bygga ut detta under en så 

lång tid att förändringar i behov, viljor och 

stadsbyggande ska bli synliga, men samtidigt 

etablera området snabbt. 

– Här har vi för första gången haft en 

relation med ett ungt kontor, säger Hans 

Andrén. 

Han använder ofta ordet relation. Det 

unga kontoret han syftar på är qpg i 

Göteborg. De vann Europan 6 med sitt 

förslag ”Key frames” för Bäckaslövsgärdet. 

Ett förslag som ville skapa en grammatik, 

ett skelett, för området, som sedan skulle 

kunna rymma femtio år av förändring. 

Också stadsarkitekten Erland Ullstad har 

fått en injektion av att få in ett ungt kontor i 

kommunens planering: 

– De har en vilja, ett stort engagemang 

som vi har mått bra av att få i oss. 

Ett gott samtal. 

– När Växjö kommun bygger 1000 studentlägenheter, 

vilket är mer än alla andra 

studentorter sammantaget är det ett tecken 

på något, säger Erland Ullstad, och fortsätter 

uppenbart nöjd: 

– Behöver vi fler studentbostäder än de 

andra orterna? Nej. Då är det något annat. 

Jag tror det är vår förmåga att samtala över 

förvaltningsgränserna. Mellan till exem- 


Ovan: Bäckaslövsgärdet 

i Växjö ska byggas ut 

under femtio år. Arkitektkontoret 

qpg vann 

Europan 6 med sitt 

förslag som nu vidarebearbetas 

i samarbete 

med Växjö kommun. I 

qpg:s förslag skulle 

den nya stadsdelen 

förtätas över tid, och 

bebyggelsen starta 

längs gårdsgator och 

esplanader, och sedan 

byggas inåt. Höger: 

en tänkt esplanad på 

Bäckaslövsgärdet 

i qpg:s version. 

”Den lilla stadens framgång 

finns i det goda samtalet” 


pel staden och universitetet är det ett sådant här 

avstånd. 

Han mäter upp ingenting mellan tummen och 

pekfingret. 

På arkitektkontoret qpg i Göteborg låter man 

inte förvånad när de talar om hur de bemötts i 

Växjö. En halvstor stad, ett kommunhus, korridorer, 

förväntningarna behöver inte vara högt 

ställda. Anders Eloff var med och startade qpg för 

fem år sedan: 

– Vår verksamhet är utåtriktad, vi söker en samtalsnivå 

där man kan bjuda in dem man ska möta 

så öppet som möjligt. Det är nog därför Bäckaslövsgärdet 

blivit av. Det har nått dit det har nått 

för att vi hittade en samtalsform. 

– Där finns en oerhörd öppenhet i Växjö, säger 

Nisse Hasselöv på qpg. 

Anders Eloff fyller i, i analysen av Växjö: 

– Man är stolt över det som har gjorts, som det 

nya biblioteket och konserthuset. Men man väljer 

också att inte göra det som gjorts förr. Det finns 

nog en period mellan 1960-1990 som man inte är 

så stolt över. Man längtar bort från småstadens 

ängslighet. Det är det intryck vi har fått. Det är 

inte Lönneberga. 

– Men man inser också att man inte är New 

York. Det finns en efterfrågan på en måttfullhet i 

skalan. Det är frågor som vi inte är färdiga med. 

Men vi talar om en skala som centrala Växjö har 

idag, 2-6 våningar, säger Nisse Hassellöf. 

Så ligger det nu en ganska uppfriskande idé om 

Bäckaslövsgärdet förpackad i något som kallas en 

vision, och väntar på att samrådet ska bli klart. 

Sedan kan dokumentet tas i kommunfullmäktige. 

Planering handlar om det man inte kan veta något 

om, om framtiden. Man kan spekulera, och analysera, 

men inte veta. Men oftast behandlas planeringsinstrumenten 

som om man visste. Planerna 

blir självuppfyllande profetior. Det var kanske 

inte så här som framtiden skulle bli, men så blev 

den. Planerna blir svaret, inte frågan. 

Om man ska beskriva planerna för Bäckaslövsgärdet 

i Växjö så är det att de är öppna, att de 

formulerar en fråga som framtiden kan besvara, 

eller formulera om. Men det är också när det 

gäller föränderligheten som skillnaden mellan 

kommunen och arkitektkontoret blir synlig. Där 

Växjö stad ser föränderligheten som möjligheten 

att omvandla bostäder till verksamheter så vill 

man på qpg snarare se en plan där förtätning ska 

kunna genomföras när vissa etapper är gjorda, en 

anpassning till nya tider. 

Ovan: Smålands Museum i Växjö, 

om- och tillbyggnad av Christer 

Malmström, 1996. Nedan: Tillbyggnad 

stadsbiblioteket Växjö av Schmidt- 

Hammer-Lassen arkitekter. Invigning 

i juni 2003. Nederst: Stadsarkitekten 

i Växjö Erland Ullstad och Växjö 

kommunfastigheters koordinator för 

nybyggnadsprojekt Hans Andrén. 


– Där har nog qpg större ambitioner än vi, säger 

stadsarkitekten Erland Ullstad. 

Med stora förtätningar blir det nog ett väldigt 

hallå, tror han. 

– Vi vill hitta en ordning som ger en gles stadsstruktur 

som sedan kan förtätas över tiden, säger 

Nisse Hassellöf på qpg. 

En förtätning som skulle ske genom att man 

först anlägger bebyggelsen i nord-sydlig riktning 

kring esplanader och gårdsgator, och sedan förtätar 

inåt kvarteren. För qpg handlar det om att 

annektera hela gärdet så snart som möjligt. Börja 

bygga en stadskultur. Ge gatorna en chans att bli 

levande, och sedan ge dem ännu mer liv genom 

förtätningen. Det var en av de centrala tankarna i 

deras tävlingsförslag till Europan 6. 

– Vi vill etablera Bäckaslövsgärdet över en lång 

tid, femtio år. Men hur fyller vi i luckorna i rätt 

ordning? Vilken planmässig lagstiftning gör det 

här möjligt? Hur ser en detaljplan ut som inte 

blockas in i ”bostäder”, ”verksamheter”, utan i en 

tidsmässig utveckling, frågar sig Nisse Hassellöf. 

Många frågor återstår att besvara. Den viktigaste 

är kanske hur man klarar att styra utbyggnadsordningen. 

Hur kommunen väljer att lägga ut 

byggoptioner, och vad de optionerna innehåller. 

Men en sak är klar när visionsdokumentet tas, 

platsen har planterats i människors medvetande. 

– Bäckaslövsgärdet går genom den här processen, 

från att vara en säljbar mark till att i folks medvetande 

bli en stadsdel. Då blir det svårare att plöja ut 

villamattor eller sälja det till högstbjudande. 

Vad Bäckaslövsvisionen också visar är en vilja 

från Växjö kommun att ta tillbaka planinitiativet. 

– I det allmänna medvetandet är det här folkets 

mark, och då kan de ställa krav på det, säger 

Nisse Hassellöf. 

Det är demokrati i skala 1:500. 

Och nog kan folkets krav komma att behövas. 

Inte sällan blir stora stadsutbyggnadsprojekt i 

städer numera till en sorts omvänd demokrati 

där staden bara har att skriva under på de krav 

som exploatörerna ställer. Qpg behöver bara titta 

ut genom sitt panoramafönster på Lindholmen 

i Göteborg för att bli påminda om det. Norra 

Älvstranden byggdes som en isolerad enklav utan 

att knytas till resten av Hisingen: 

– De såg bara en möjlighet att få hit så många 

arbetsplatser som möjligt. Det är en planeringsmiss 

av bibliska proportioner, säger Anders Eloff. 

Och i Växjö fortsätter samtalet. Nu har man 

börjat arbeta med ”Betaplaner”, en sorts visionsdokument 

som lägger sig emellan översiktsplanernas 

långsiktighet och detaljplanernas konkretionsgrad. 

– Betaplanerna ska kommunicera med medborgarna 

på ett överskådligt och opinionsvilligt vis, 

säger planeringschefen Anders Franzén. 

Erland Ullastad fyller i: 

– Drömmen är att kunna lägga ut en skiss, så 

att folk själva får säga vad de vill, inte svara på 

färdiga frågor från oss. 

Så tidigt som möjligt, så öppet som möjligt. 

– Människor vill ha de öppna frågorna. Sedan 

tror jag att de struntar i hur vi lägger våra gator. 

Det ligger nära qpg:s sätt att se på planeringen. 

Och man förstår varför samtalet har fungerat. 

”I en svensk småstad låg som i alla andra en 

järnvägsrestaurang invid stationen”. Så börjar Pär 

Lagerquists bok ”Gäst hos verkligheten”. Växjö 

är fortfarande en småstad. Men en av Sveriges 

snabbast växande. Pär Lagerquist födelsehus ligger 

kvar, men det är inte vitt som vid Lagerquists 

sekelskifte utan falurött. Sådant kan oroa. 

Liksom man kan bli lite orolig när man rullar 

in på en trädplanterad gata på en åker i utkanten 

av staden, som kantas av tjugo stycken 200 

kvadratmeter stora kataloghus. 

Är det det här som är byggboomen i Växjö? 

Mer än tio procent av det som byggs i Växjö är 

villamattor av det här slaget. 

Men stadsarkitekten är inte orolig: 

– Vi kan inte styra allt. Det går inte. Centrum 

är viktigt, universitetet är viktigt, allmännyttans 

byggande är viktigt. Allt kan inte vara viktigt, 

säger Erland Ullastad och fortsätter: 

– Vill man tillåta många viljor får man acceptera 

att det inte alltid blir på våra villkor. Man kan 

plågas och tänka ”är det tillräckligt bra”. Men 

man får se på snittet, kan vi hålla en hög nivå där 

så är det bra. 

Det kan låta som ett sätt att göra det lätt för 

sig. En sorts ”om folk vill ha det så ska de få 

det”-attityd. Bert Karlsson-populism. Men om 

man inte tänker på stadsbyggandet som ett antal 

isolerade öar, utan som en helhet, som en public 

service-verksamhet så kan saken komma i ett 

annat ljus. Kanske är den mångfald som villamattorna 

skapar, tillsammans med moskén och den 

växande staden på Bäckaslövsgärdet en tillgång. 

En samexistens. 

Flera röster i ett pågående samtal. 

Ovan: Gårdsgata, Vallen 

Växjö. Qpg, i samarbete 

med 02 landskap, fick utveckla 

sitt förslag efter ett 

parallellt uppdrag. I förslagstexten 

skrev man om 

gårdsgatan att ”Gatorna 

mellan husen gränsar på 

ena sidan direkt mot husens 

entréer. Man rör sig i 

det offentliga rummet med 

chans att stöta ihop med 

grannar som tar en kopp 

kaffe på trappen eller pysslar 

med juldekorationerna 

runt dörren. På andra sidan 

gatan ansluter marklägenheternas 

trädgårdar 

som skänker grönska och 

skapar nyfikenhet hos förbipasserande 

och grannar.” 


NYHETER 

Nyhetsredaktör: Annika Jensfelt 

annika.jensfelt@arkitekt.se 

Konflikt om Stenpriset 

Sveriges Stenindustriförbund, SSF, har på sin stämma 

i december förra året beslutat att ändra stadgarna för 

Stenpriset. Stadgarna är dock gemensamt antagna av 

SSF och dåvarande SAR och kan inte ändras ensidigt 

av en part. 

Bakgrunden till SSF:s beslut är att 2002 års 

stenpris delades ut till Kulturhuset i Betlehem, vars 

koppling till Sverige av SSF uppfattades som alltför 

svag. SSF:s stämma beslutade därför att återinföra 

en ursprunglig formulering i stadgarna med krav på 

“svensk natursten”. Den av SSF utsedda representanten 

i juryn avgick i protest mot beslutet. Det avser även 

de av SAR (nuvarande Sveriges Arkitekter) utsedda 

arkitekterna i juryn att göra om stadgarna ändras. 

Sveriges Arkitekters styrelse har beslutat att inte 

godkänna stadgeändringen. I praktiken innebär det 

att Sveriges Arkitekter avbryter samarbetet om Stenpriset 

till dess SSF:s beslut om stadgeändring upphävs. 

Nytt vårdbyggnadspris 

Föreningen Forum för vårdbyggnadsforskning har 

instiftat ett arkitekturpris i samband med sitt tioårsjubileum. 

Prisets syfte är att främja utvecklingen 

av attraktiva och funktionella lokaler som uppfyller 

vårdens och patienternas behov. 

Priset delas ut första gången i år och sedan vartannat 

år. Årets projekt ska nomineras senast den 30 april 

och kan vara såväl ombyggda delar av lokaler som en 

hel vårdbyggnad, huvudsaken är att patienter vistas 

där. Prisutdelning den 12-13 november. Mer information 

på www.vardbyggnad.nu. 

Kontorsinteriörpris 

Den europeiska organisationen för kontorsmöbler, 

FEMB, delar i samarbete med de tyska inredningsarkitekternas 

organisation, BDIA, ut priset ”Office 

of the Year”. Arkitekter, inredningsarkitekter och 

designers med projekt genomförda efter december år 

2000 får deltaga. Sista datum för ansökan är 26 maj. 

Mer info och formulär på www.femb.org. 

Saco landet runt om löner 

Under 2003 reser SACO runt för att diskutera angelägna 

frågor med medlemmar och andra från hela Sverige. 

Fram till i november besöker SACO nio städer från 

Malmö i söder till Luleå i norr. Temat är löneskillnader 

och chefers arbetsvillkor tillsammans med en diskussion 

om fackets framtida roll. 

Först ut var Sundsvall, nästa stad blir Halmstad 

den 18 september. Därefter Växjö 9 oktober, Malmö 

15 oktober, Norrköping 22 oktober, Luleå 6 november 

och Västerås 19 november. Mer info www.saco.se. 

Tre av fyra kommuner 

har anställd arkitekt 

70 procent av landets kommuner har 

egen anställd arkitekt. Två procent 

saknar arkitektkompetens i PBL-arbetet. 

Det visar en enkät som Sveriges 

Stadsarkitektförening genomfört. 

Plan- och bygglagen kräver arkitektkompetens 

vid kommunens hantering av 

PBL-frågor. Att inte använda arkitekter 

i det arbetet är alltså ett lagbrott. Hur 

vanligt det är med arkitektkompetensen 

i kommunerna har varit en mycket omdiskuterad 

fråga under senare år. 

Stadsarkitektföreningen ville få 

besked, gjorde en enkät och alla kommuner 

har svarat. 

Enkäten visar att 70 procent av alla 

kommuner har egen arkitekt anställd. 

Nästan 30 procent av kommunerna 

anlitar arkitekter som konsulter. Två 

procent av kommunerna, med färre än 

10.000 invånare, saknar helt arkitektkompetens 

i PBL-arbetet och bryter 

alltså mot lagen. Vilka de är vill SSF 

inte berätta. 

– Att 70 procent har egen arkitekt 

anställd är mycket med tanke på att 

det finns så många små kommuner 

med knappa resurser, säger Göran 

Åberg, ordförande i SSF. Det är ett 

bra resultat. 

Alla kommuner med mer än 30.000 

invånare har anställd arkitekt, 76 procent 

av kommuner med 20–30.000 invånare 

har det, 71 procent av kommuner 

Kommuner med 

anställd arkitekt, 

enligt Stadsarkitektföreningens 

enkät. 

med 10–20.000 invånare och 31 procent 

av kommuner med mindre än 10.000 

invånare har ”egen” arkitekt. 

– En helt annan fråga är om kommunerna 

har stadsarkitekt eller inte 

och om arkitektens roll i de olika kommunerna. 

Liksom vad man kan kräva 

av små kommuner med under 10.000 

invånare, säger Göran Åberg, som är 

stadsbyggnadschef i Karlstad. 

Hur det ser ut varierar på olika orter. 

I Malmö har två personer titeln stadsarkitekt, 

i Göteborg har ingen titeln 

och i vissa kommuner finns istället en 

kommunarkitekt. I många kommuner 

är stadsarkitekten förvaltningschef, i 

andra arbetar arkitekten helt ensam. 

– Några slutsatser om stadsarkitektrollen 

är svåra att dra efter en enda 

enkät. Men vi kommer att upprepa den 

igen, säger Göran Åberg. 

Kerstin Persson 

”Byggnadsnämnden skall till sitt 

biträde ha minst en person med 

arkitektutbildning och i övrigt ha 

tillgång till personal i den omfattning 

och med den särskilda kompetens 

som behövs för att nämnden 

skall kunna fullgöra sina uppgifter 

på ett tillfredsställande sätt.” 

PBL 11 kap 4 § 


Män tjänar sex procent mer 

Manliga arkitekter tjänar mellan sex 

och tio procent mer än sina kvinnliga 

kollegor. Det är en blygsam men dock 

förbättring sedan SACO senast undersökte 

saken. 

SACO har utrett löneskillnaderna 

bland SACO-förbundens medlemmar 

under åren 1996-2001. Inte mycket 

har hänt, men bland arkitekterna har 

löneskillnaderna minskat något. 

Skillnaden mellan privatanställda 

kvinnliga och manliga arkitekters 

löner var sex procent år 2001. Det 

innebär att löneskillnaden har minskat 

med 1.4 procentenheter sedan förra 

mätningen, 1996. 

Jämförelsen avser manliga och 

kvinnliga arkitekter med samma yrkeserfarenhet 

och arbetsområde. 

När SACO har jämfört alla manliga 

och kvinnliga arkitekter, oavsett 

erfarenhet och arbetsområde, visar 

lönerelationen att kvinnliga arkitekter 

2001 hade 90 procent av de manliga 

kollegornas lön. 

Medellönen för kvinnliga arkitekter 

låg på 26.757 kronor i månaden 2001 

och manliga arkitekter tjänade 29.801 

kronor i snitt år 2001. 

Arkitekternas medellön är lägre 

än snittet i SACO: Medellönen för en 

SACO-ansluten kvinna inom privat 

sektor var 28.200 kronor per månad 

2001. För männen låg medellönen på 

drygt 36.200 kronor per månad vilket 

innebär att en genomsnittlig kvinnolön 

motsvarade 78 procent av en manlig. 

Relationen har inte ändrats jämfört 

med mätningen 1996. 

De fem kvinnliga arkitektchefer 

som ingår i SACO-statistiken hade 

en medellön på 43.548 kronor medan 

deras 17 manliga chefskollegor hade en 

medellön på 47.603 kronor. 

Det fi nns olika förklaringar till 

löneskillnader: Män och kvinnor har 

olika befattningar men det fi nns också 

rent könsmässiga skillnader, konstaterar 

SACO. Inom privat sektor hade 

SACO:s män i genomsnitt 2.000 kronor 

högre ingångslön än kvinnor, per 

månad. För arkitekterna är skillnaden 

mindre. 

De största löneskillnaderna mellan 

könen fi nns bland civilekonomer 

och jurister. Lägst är de könsmässiga 

löneskillnaderna i de kvinnodominerade 

grupperna receptarier och sjukgymnaster. 

Av de SACO-anställda inom kommunal 

sektor är 64 procent kvinnor. Men 

det är män som dominerar på de högsta 

befattningarna. Bland utredare och planerare 

är fyra av fem chefer män, trots att 

de inte ens utgör hälften av grupperna. 

I början av karriären skiljer sig inte 

lönerna mellan könen inom kommunal 

och statlig sektor. Men vid 29-30 års 

ålder drar männen ifrån och sen växer 

gapet fram till pensioneringen. Barnafödandet 

bidrar, kvinnorna är hemma 

längre och de minskar sin arbetstid. 

– Ett högre tak i föräldraförsäkringen 

skulle säkert bidra till att papporna är 

hemma mer. Det skulle ha en gynnsam 

effekt på kvinnornas karriärmöjligheter, 

säger SACO i sin rapport, som 

skrivits av Thomas Ljunglöf och Galina 

Pokarzhevskaya. 

Men man ska inte bara titta på 

kontantlönen, då underskattar man 

de egentliga löneskillnaderna. Det 

fi nns också dolda 

löneskillnader 

mellan män och 

kvinnor, konstaterarSACOekonomen 

Lena 

Granqvist. 

– Tjänstebil, 

andel i vinst, fri 

bostad, konvertibler 

och optioner 

samt fri bostadstelefon 

är förmåner 

som du har 

betydligt större 

chans att få om 

du är man, konstaterar 

hon. 


1500 KR MER I MÅNADEN 

En Carl är mer än 

fyra Selmor och 

en tia. Kvinnliga 

arkitekter tjänar 

90 procent av vad 

deras manliga 

kollegor tjänar i 

månaden, visar 

SACO:s löneskillnadsutredning. 

De första resultaten från Sveriges 

Arkitekters årliga lönestatistik kom 

vid pressläggningen av detta nummer 

av Arkitekten. För privatanställda 

arkitekter har medianlönen ökat från 

27.000 kr per månad till 28.500 kr per 

månad vilket innebär 5,6 procents ökning. 

För statsanställda arkitekter har 

medianlönen ökat 3,6 procent och för 

kommunanställda 3,1 procent. 

Medianlönen för dessa grupper påverkas 

bland annat av omfattningen av 

pensionsavgångar och hur många nyexaminerade 

som anställts. Utförligare 

analys och kommentarer av lönestatistiken 

redovisas i nästa nummer av 

Arkitekten. Tabeller och lönejämförelse 

(med framräkning till 2003 års löneläge) 

kommer så snart som möjligt att 

fi nnas på www.arkitekt.se. 


NYHETER 



Råd för betongestetik 

Svenska Betongföreningen, som förra året firade 90 

år, har inrättat ett råd för estetikfrågor. Dess uppgift 

är att verka för att god estetik genomsyrar betongbyggandet 

och betongtekniken. 

Rådets ledamöter är arkitekterna Agneta Hammer, 

Elizabeth Hatz, Tage Hertzell, Gustav Rosenberg, Anita 

Stenler, Johny Lindeberg och Gert Wingårdh samt 

Johny Hedman, landskapsarkitekt, Roger Andersson, 

journalist, Fredrik Holmkvist, formgivare, Bo Göran 

Hellers, civilingenjör och universitetslektor vid KTH, 

Karl-Gunnar Olsson, universitetslektor vid CTH och 

Arne Hellström, marknadschef på Strängbetong. 

Professor i konstrådet 

Christer Malmström, biträdande professor på Sektionen 

för arkitektur vid Chalmers, har utsetts till 

ledamot av styrelsen för Statens konstråd. 

Inga pengar för Linné i Rostock 

Sverige har dragit sig ur den stora internationella 

trädgårdsutställningen i Rostock, som öppnar i april 

och pågår till oktober. Ett tjugotal länder deltar i den 

internationella delen. Sverige hade planerat att bidra 

med en Linnéträdgård, utformad av landskapsarkitekt 

Bo Tallhage, Gröna Rummet, SWECO VBB i Kalmar. 

Idén var att bygga upp det svenska kulturlandskapet, 

med lada, orangeri och lusthus, runt Linnés 

barndomshem Råshult. Svensk design skulle visas i 

en annan del av utställningen. Svenska Institutet var 

delfinansiär och de sydsvenska regionerna inom SydSam 

och näringslivet skulle stå för huvudparten. De har nu 

dragit sig ur mässan av ekonomiska skäl. 

– Vi stupade på mållinjen och det känns sorgligt, 

säger Bo Tallhage till Arkitekten. 

År 2007 firar Sverige 300-årsjubiléet av Linnés 

födelse. I bästa fall kan delar av Råshults-konceptet 

återanvändas då. 

Expertkommission i Kosovo 

Bengt O.H. Johansson, ordförande i hjälporganisationen 

Kulturarv utan gränser, professor vid Göteborgs 

universitet och tidigare länsantikvarie i Stockholm, 

har utsetts att ingå i en internationell expertkommission 

organiserad av Unesco. Uppdraget är att inventera 

och rapportera om skador på kulturarvet i Kosovo. 

Såväl albanska som serbiska kulturminnen skadades 

under konflikten och detta är den första officiella och 

opartiska undersökningen av omfattningen av dessa 

skador. 

En liknande kommission finns i Bosnien-Hercegovina 

efter beslut genom Daytonavtalet. Där ingår 

Kulturarv utan gränsers projektledare, arkitekt och 

professor Tina Wik, som en av två utländska experter. 

JM missar arkitekterna igen 

I JM:s nya bostadskatalog anges inte 

upphovsmännen till de presenterade 

projekten, trots att företaget lovat att 

så skulle ske. I ett brev till Arkitekten 

ber JM tusen gånger om ursäkt och 

förklarar missödet. 

Det var i samband med en artikel i 

Arkitekten 04.2002 som JM utlovade 

att man i vårens utgåva av bostadskatalogen 

Din nya bostad, i enlighet med 

”god sed” enligt upphovsrättslagen 

skulle ange arkitekternas namn när 

bostadsprojekten presenteras. Nu är 

den nya katalogen ute, men precis som 

förra gången är inte en enda arkitekt 

angiven, trots att ett hundratal projekt 

presenteras, ibland också med arkitekternas 

skisser och illustrationer. 

I ett brev till Arkitekten förklarar 

Bengt Runholm, chef för försäljning 

och marknad på JM och ansvarig för 

katalogen, att man inte fått in uppgifter 

om upphovsmän, trots att man, 

till dem som skickar in material om de 

olika projekten, gått ut med beslutet att 

Bilarna får byggnad 

Europas bilproducenter gillar den svenska vildmarken. 

Märkligt förklädda bilmodeller dundrar fram på norrländska 

issjöar och vintervägar. I år bygger tyska Bosch, 

med huvudkontor i Stuttgart, en testanläggning i Arjeplog. 

Efter förhandlingar med den berörda samebyn har 

Bosch köpt en hektar mark på Vaitoudden. 

I höstas ringde Bosch till 8-10 arkitektkontor i Norrland 

och förhörde sig om kontorens kvalitetssystem, CADprogram 

och timpris. Uppdraget att rita anläggningen 

gick till nystartade TM arkitektur och design i Umeå. 

Från början ett fastighets- och konsultföretag som nu 

också satsar på arkitektur. 

– Vi har jobbat stenhårt sen i november, säger arkitekt 

Ulf Nordwall. Bosch är en proffsig och strukturell beställare 

som vill ha funktionell arkitektur med hög kvalitet 

i materialen. Byggnaden ska rymma mycket specifik, 

teknisk apparatur och allt ska gå fort. Anläggningen på 

11.000 kvaderatmeter ska vara klar i december 2003. 

Kerstin Påvall 

arkitekternas namn skulle finnas med 

i katalogen. 

”När jag läser slutkorret upptäcker 

jag till min fasa att i inget av projekten 

i katalogen finns arkitektkontoret angivet! 

Jag frågar då min kollega varför 

och får svaret att endast i sju av katalogens 

alla projekt har uppgift om 

arkitektkontor skickats in. Min kollega 

hade missat att varsko mig detta 

så att jag kunnat ’jaga in’ uppgifterna 

och publicerat som tänkt och lovat. Jag 

var tvungen att ’acceptera’ detta denna 

gång eftersom att vi vid denna tidpunkt 

inte hann göra nya förändringar eftersom 

vi då riskerat trycket i tid inför 

Stora Visningsdagen”, skriver Bengt 

Runholm och fortsätter med att åter 

lova bättring: 

”Jag ber tusen gånger om ursäkt för 

denna fadäs och lovar att nu är vi flera 

personer på JM som kommer bevaka 

att misstaget inte upprepas till nästa 

utgåva i slutet av augusti 2003.” 


Arjeplog Testzentrum 

på 

Vaitoudden får tre 

zoner, en publik 

med information, 

konferens, restaurang 

och grupprum, 

en halvprivat med 

cirka 300 kontorsplatser 

och ett så 

kallat applikationsrum, 

där mätningar 

och tester görs. Efter 

prekvalificering 

gick rituppdraget 

till TM arkitektur 

och design i Umeå 

med Ulf Nordwall 

som ansvarig 

arkitekt. 


Gränslandet fortsätter 

Närmandet mellan svenska 

Haparanda och finska 

Torneå fortsätter, trots att 

folkomröstningen i Haparanda 

förra året motsatte 

sig ett gemensamt centrum 

på gränsen mellan länderna. 

Kommunfullmäktige i Haparanda 

har trots valresultatet 

antagit den översiktsplan 

som lägger ut planerna 

för en framtida gemensam 

stadskärna. 

Men man har också, på 

grund av debatten, tvingats 

skruva ner förväntningarna 

och backa några steg 

i visionerna. Inga detaljplaner 

kommer att göras 

innan tomter är sålda till 

exploatörer, kommunen 

kommer inte själv att gå 

in med några pengar i byggande 

på gränsen. 

– I kommunfullmäktiges 

beslut ligger att vi kan utveckla 

området under förutsättning 

att marknaden 

har intresse. Med beslutet 

riskerar vi inte att skuldsätta 

oss ytterligare, utan vi gör 

investeringar i området när 

det finns en köpare, säger 

Haparandas nya kommunalråd 

Sven-Erik Bucht. 

Man har också beslutat 

att börja med ett försiktigt 

byggande i anslutning till 

den egna stadskärnan istället 

för att dra upp stora 

strukturer över hela gränsområden. 

Och dessutom 

satsa på en förnyelse av den 

egna befintliga stadskärnan. 

En kompromiss som gör att 

projektet kommer att ta 

längre tid. Och att ingen av 

de offentligt finansierade 

projekt som rättscentrum 

eller utbildnings- och kulturcentret 

Mediapolis blir 

av innan den kommersiella 

etableringen tagit fart. 

Idag pågår förhandlingar 

med flera marknadsaktörer 

om exploatering, inget är 

dock klart. 

– Det är bra att man tagit 

Professor vill 

stoppa professur 

Ansökan om arkitekt Alan 

Dilanis adjungerade professur 

i design och hälsa (se 

Arkitekten 01 och 02) på 

KTH-Syd skickades aldrig 

in, erfar Arkitekten. 

Jerker Lundequist, professor 

och forskningsansvarig 

på KTH-Arkitektur, slog 

larm när han läste att Alan 

Dilani titulerar sig professor 

på KTH Syd utan att 

vara utnämnd eller, enligt 

Lundeqvist, meriterad. 

– Jag anser att det är 

ytterst allvarligt att Alan 

Dilani ljuger om sin titel. 

För utomstående kan den 

akademiska världens eviga 

tjat om titlar, examina och 

grader verka ganska löjligt, 

men detta tjat beror inte på 

att forskarna är mer fåfänga 

och titelsjuka än andra, utan 

på att de akademiska titlarna 

utgör en kvalitetsmärkning 

av den undervisning och 

forskning som bedrivs, säger 

Jerker Lundequist, som 

för övrigt var Alan Dilanis 

handledare när denne doktorerade. 

En utredning pågår nu 

om Alan Dilanis meriter. 

KTH Syds prefekt Inge Jovik 

och KTH:s vice rektor 

Christina Moberg vill inte 

kommentera ärendet så 

länge utredningen pågår. 

Arkitekten har sökt Alan 

Dilani och frågat varför han 

kallar sig professor, utan att 

få något svar. 

Kerstin Påvall 

åt sig av debatten och 

valt att satsa också på 

det befintliga centrumet 

säger Göran Wigren 

en av projektets 

planarkitekter. 

Han tycker inte 

heller det är synd att 

marknadskrafterna 

nu helt får styra utvecklingen. 

– Är de inte intresserade 

så ska inte staden 

satsa kommunala 

medel. Nackdelen är 

att det tar längre tid. 

På Torneåsidan är 

man nöjd med att svenskarna 

äntligen visat sig villiga 

att gå vidare. Torneå har 

redan antagit sin detaljplan 

för området och hittat den 

första exploatören. 

Nu börjar de två städerna 

sakta närma sig varandra 

från varsitt håll. Som ett tunnelbygge. 

Torneå lär komma 

fram först, deras område är 

mindre och de ligger längre 

fram i processen. Men Haparanda 

kommer fram en dag 

de också. 

– Försiktigt fram är bättre 

än att inte röra sig alls, konstaterar 

Göran Wigren. 

Hoppet om ett centrum 

av två nationer lever vidare. 

Nu ska det bara marknadsföring 

till för att sälja in idén 

till marknaden. 

Dan Hallemar 

Minnesplats vid Pentagon 

Bänkar och 

trädplantering i 

vinnande tävlingsförslag 

till 

minnesmärke för 

Pentagon av Julie 

Beckman och 

Keith Kaseman. 

Haparanda, i 

världes centrum 

och på gränsen till 

Finland? Planerna 

på byggandet av 

en ny stadskärna 

mellan Torneå och 

Haparanda lever 

vidare. 

I skuggan av mediecirkusen kring Nedre 

Manhattans framtida gestaltning, avgjordes 

i början av mars tävlingen om ett 

minnesmärke för Pentagon, över offren 

för terrorattacken den 11 september. Gesterna 

är betydligt mindre pompösa i Julie 

Beckmans och Keith Kasemans vinnande 

förslag, än på ground zero. 184 sittbänkar 

i aluminium, för var och en av de omkomna, 

med en egen ljusdamm under och namnet graverat på 

framsidan. Grupperingen utgår från offrens ålder, tre till 

71, förklarar de vinnande konstnärerna för Reuters. 

Minnesplatsen upptar knappt en hektar och brer ut sig 

nedanför den västra av de fem fasaderna, just där planet 

med de 184 passagerarna och fem kaparna kraschade och 

brann upp. Skuggande träd och gräs kommer att planteras 

runt minnesplatsen. 

– Vi kände vikten av att för alltid påminna om vidden 

av händelsen och förlusten av människoliv. Vi ville skapa 

184 unika platser, var och en tillägnad en individ som 

förlorat sitt liv, sa Julie Beckman vid prisutdelningen. 

Det vinnande förslaget valdes ut bland 1.126 tävlande. 

Kristiina Kyander 

ARKITEKTEN mars 2003 13 

Foto: Dan Hallemar

Marita Claëson är anställd 

på Sweco FFNS Arkitekter 

i Stockholm sedan 1974, 

klubbordförande sedan 

1998. 

Anna Axberg Olsson är 

anställd på BAU Arkitekter 

sedan kontorets start 1991. 

Hon är facklig kontaktperson, 

kontoret har ingen 

klubb. 

Anna-Kersti Palm är 

anställd på Brunnberg & 

Forshed sedan 1999, klubbordförande 

sedan ett år, nu 

uppsagd. 

Upp- 

Cirka 150 medlemmar i Sveriges Arkitekter har varit med 

om att bli uppsagda senaste halvåret. Vad innebär det att 

bli uppsagd? Hur går det till? Vilka drabbas? Vad händer 

Text: Annika Jensfelt 

Anna Axberg Olsson: Det är klart att det är något 

negativt att bli uppsagd. Men för många vänder 

det sig till något positivt. Flera av dem som blivit 

uppsagda har redan fått nya jobb. Det jobbiga är 

ändå den sortering som sker. Det är inte sist in, 

först ut som gäller rakt över, eftersom arbetsgivaren 

ställer olika krav på kompetens för de tjänster 

som ska finnas kvar. 

Marita Claëson: I ordet uppsagd ligger en oro för 

framtiden. Vi sade upp fem personer enligt LAS 

i november, men annars har det på FFNS hittills 

inte handlat om sist in först ut. Personer med lång 

anställning och nära pension har istället gått, enligt 

enskilda överenskommelser. Så uppsägningar 

är än så länge en liten bild på vårt stora kontor. 

Det var värre på 90-talet, då var det ju förfärligt. 

Anna-Kersti Palm: Ordet i sig är något negativt. 

Det är viktigt att följa LAS, för att inte plocka ut 

folk, det kan köra självförtroendet i botten på dem 

som blir uppsagda. Det är viktigt att kunna skylla 

på yttre omständigheter snarare än den egna förmågan. 

Och jag har inte upplevt att så många tar 

uppsägningen personligt. Förutsättningarna är ju 

som de är på ett arkitektkontor och cheferna sitter i 

samma båt. Det är yttre omständigheter som styr. 

Marita: Så kanske det är på ett mindre kontor, 

men FFNS är så stort, att där känns det inte som 

att man sitter i samma båt. Men samtidigt finns 

det på det större kontoret bättre förutsättningar 

att, som vi hittills gjort, ordna individuella överenskommelser 

bland äldre anställda. Det finns en 

reservation för sådana åtgärder i bokslutet, en så 

kallad föryngringsprocess. 

Anna-Kersti: Säkert skulle många äldre kunna 

tänka sig att dra sig tillbaka. Men det är svårt att 

ordna på kontor som inte är lika stora som FFNS. 

Anna: Hos oss har det inte varit åldersbundet, de 

som har fått gå har varit i olika åldrar. De anställda 

är indelade i olika kategorier; handläggare, 

medverkande och så vidare. De som får gå först 

är medverkande, och där finns både 70-, 60- och 

40-talister. 

14 ARKITEKTEN mars 2003 

* 

Anna-Kersti: Ingen är överraskad. Ingen blev 

chockad över beskedet att de är uppsagda. Vi 

har infomöten varje månad, och man inser själv 

hur läget är. Jag är själv uppsagd men har fått 

förlängd uppsägningstid en månad. De som är

sagd ? 

efter uppsägningen? Hur fungerar lagen? Dessa var några 

av de frågor som diskuterades när Arkitekten ordnade ett 

möte mellan tre representanter från tre arkitektkontor. 

mitt i ett projekt kan få förtur att jobba kvar. Men 

om det börjar handla om längre tid än en månad 

gäller turordningslistan enligt LAS. Då kan någon 

som inte arbetat med projektet tidigare ta platsen 

istället. Det är jobbigt för arbetsgivaren och är 

inte alltid lyckat gentemot beställaren, att man 

håller på och byter personal. 

Anna: Hos oss gick det väldigt fort, ett antal stora 

jobb tog slut samtidigt. De som är uppsagda pratar 

mycket med varandra. Och flera fick en väldig 

fart att söka nya jobb. Det är viktigt att man 

pratar för att inte skapa dålig stämning. På BAU 

har det tydligt poängterats att man önskar få alla 

tillbaka så snart det finns tillräckligt med projekt 

igen. Att veta att man är önskad tillbaka på kontoret 

tror jag gör uppsägningen lite lättare att bära. 

Men i samband med ett möte med Trygghetsrådet 

hörde jag ändå en av de uppsagda referera till 

dem som stannar kvar som ”A-laget”, som att de 

uppsagda skulle tillhöra något slags B-lag. 

Marita: Man vill undvika att de som blivit uppsagda 

bildar en grupp för sig och fjärmar sig. Det 

har vi alla ansvar för. 

Anna-Kersti: Eftersom vi följt den i praktiken 

kronologiska LAS-listan och de äldre, som får 

stanna kvar, också har varit med om att bli 

uppsagda, är det inte direkt någon ”vi och domkänsla”. 

Att ha blivit uppsagd en eller ett par 

gånger är normalt. Det hör till, tyvärr, när man 

är anställd arkitekt. 

Anna: Sedan nya avtalet från 1999, med kortare 

uppsägningstider, går allt ganska fort och då 

hinner inte några sådana grupper bildas. Jag tror 

överhuvudtaget att det är viktigt att det går fort. 

Ovissheten är det värsta. Även om man har förhoppningar 

att få stanna kvar måste man ju veta 

om man måste söka nytt jobb. 

Anna-Kersti: Det blir besvärligt att planera sitt 

liv. Är man uppsagd börjar man ju genast smida 

planer. Och så vill arbetsgivaren ha en tillbaka. 

Anna: Jag vet en av våra uppsagda som fick ett 

nytt jobb och som var orolig för att bli bortplockad 

från turordningslistan att bli återanställd 

på BAU. Men så är det ju inte. Vi försöker få folk 

att söka jobb direkt, att inte gå och vänta. Det är 

bättre att hoppa på något. 

Anna-Kersti: Men det där är arbetsamt mentalt. 

”Att ha blivit uppsagd 

en eller ett par gånger 

är normalt. Det hör 

till, tyvärr, när man är 

anställd arkitekt.” 


”Det är många tjejer 

som blir uppsagda. 

Och det har inte bara 

med att de är fler att 

göra, utan att det är 

småbarnsmammor 

som jobbar som medverkande 

arkitekter.” 

Upp- 

Man vill ju ge allt till det man gör, det är svårt att 

gå in halvhjärtat för ett nytt jobb. 

* 

Marita: Trygghetsrådet är bra på att ordna kurser. 

Det kan man passa på att gå om man inte får ett 

nytt jobb. I besparingstider är det ju inte så ofta 

man som anställd får gå kurs. 

Anna: Trygghetsrådet är bra. Arbetsförmedlingen 

är ju inte så mycket att hålla i handen när man är 

akademiker. Mina erfarenheter grundar sig i och 

för sig på hur det var i början av 90-talet, men då 

var det definitivt via Trygghetsrådet som man fick 

det mest kvalificerade och användbara stödet. 

Anna-Kersti: I såna här lägen märks fördelarna 

med att vara på en arbetsplats med kollektivavtal. 

Trygghetsrådet kan ge utfyllnad av a-kassan, personlig 

rådgivning och så kan de betala kurserna. 

Anna: Vår vd har lagt ner mycket tid på att prata 

med de uppsagda. Men det folk var förvånade och 

upprörda över var att det är tillåtet att dela upp de 

anställda i olika kategorier. 

Anna-Kersti: Alla under 45 var förvånade över 

att anställningstiden efter 45 års ålder fördubblas, 

att en som varit anställd i till exempel fyra år får 

räkna dem som åtta. När det blev tal om uppsägningar 

började alla göra en lista i huvudet. Men 

sedan såg listan helt annorlunda ut, då det inte 

bara handlar om anställningstid, utan även ålder. 

Det kan kännas bittert om man till exempel är 43 

och har varit anställd längre och har likvärdiga 

arbetsuppgifter som någon som just fyllt 45. Listan 

kan också kastas om under pågående förhandlingar, 

för att någon fyller år. Allt sådant sätter 

man sig ju inte in i förrän det är dags. 

Anna: Ja, reglerna skapar ju en statisk situation. 

Och man kan ibland tycka att de gynnar fel grupper. 

Är det 45-åringarna som behöver hjälp, eller 

60-åringarna? Frågan är om inte yngre barnfamiljer 

med lån drabbas värre av en uppsägning. 

Marita: Men 60-åringarna har ju å andra sidan 

svårare på arbetsmarknaden, att få ett nytt jobb. 


* 

Anna: På BAU är det många tjejer som blir uppsagda. 

Och det har inte bara med att de är fler att 

göra, utan att det är småbarnsmammor som jobbar 

som medverkande arkitekter. Vi var ju länge få 

tjejer på vårt kontor, och har satsat på att bli fler. 

Men nu får de gå. Det är tråkigt. 

Marita: Hos oss har det också bara varit tjejer 

bland de planerare och inredningsarkitekter 

som blivit uppsagda. Men om vi måste börja 

säga upp arkitekter också, kommer även män 

att drabbas. 

Anna-Kersti: Det som är positivt är att man är en 

annan människa nu än när man blev uppsagd för 

tio år sedan. Man har utvecklats. 

Marita: Men i sådana här sammanhang kan jag 

inte låta bli att tänka på de värsta fallen. Som dem 

som jobbet betyder allt för. Jag vet en 55-årig man,

sagd ? 

utan barn och familj och umgänge. Han dog ett år 

efter uppsägningen. 

Anna-Kersti: Ja, vissa bekymrar man sig för mer 

än andra. 

Anna: Det är svårt att veta hur man ska hålla 

självförtroendet uppe hos folk. Hur man ska 

peppa så att alla inser att det inte är fel på dig. 

Det är utomstående faktorer, inte du! 

Anna-Kersti: Det svåra med att vara uppsagd är 

att man på två månader ska hitta ett nytt jobb 

samtidigt som man arbetar och ska vara debiterbar. 

Att sitta där i kontorslandskapet och ringa 

efter jobb känns obekvämt och på arbetsförmedlingen 

får man veta att det är ett heltidsjobb att 

söka jobb. Det är pressat, det är som att ha två 

jobb nu. 

Anna: En del prioriterar att söka jobb, andra är 

mer lojala. 

Marita: Men arbetsgivaren måste ju se till att 

skapa luckor för att den uppsagda ska kunna 

söka jobb! Det är ju viktigt för den fortsatta 

tillvaron. 

Marita: Klubbens roll är att vara en part i 

förhandlingarna, sitta inne med kunskap om 

spelreglerna. 

* 

Anna-Kersti: Förhandlingsdelegationen har också 

varit ett stöd för ledningen. Klubben är bra både 

för dem och de anställda. 

Anna: Vi har ju ingen klubb, folk har inte 

varit intresserade av att engagera sig, några av 

ideologiska skäl, andra för att man har mindre 

goda erfarenheter av klubbarbete sedan tidigare. 

Men en klubb kan vara viktig ur psykologisk 

synvinkel, att man valt dem man har förtroende 

för. Olika grupper hade nog kunnat bli bättre 

företrädda om vi hade haft en klubb. Visst kan 

man som kontaktperson fundera över vad man 

har för roll. Jag kan känna att jag identifierar 

mig med företaget, men ändå med den anställdes 

blick. Eftersom vi inte har någon klubb, 

sker förhandlingarna alltid direkt med Sveriges 

Arkitekter. 

Marita: Det är omöjligt att hålla koll på alla 

regler, vad som gäller. Ofta handlar klubbordförandeskapet 

om ren rådgivning om var man ska 

leta efter information. 

Anna-Kersti: Det gäller att se till att förhandlingarna 

inte slutar i allmänt depp. De som är kvar 

på kontoret måste ju orka jobba vidare och dra 

in jobben som gör att de uppsagda får komma 

tillbaka. 

Anna: Ja, och kontoret vill gärna ha tillbaka de 

uppsagda. Det är en liten tröst. 

Anna-Kersti: Som fackligt engagerad har man 

kontroll över situationen, och det är skönt. Det är 

värre för dem som inte vet. Jag rekommenderar 

alla att engagera sig. 

Marita: Ja, jag brukar peppa folk att engagera sig 

”Men i sådana här 

sammanhang kan jag 

inte låta bli att tänka 

på de värsta fallen. 

Som dem som jobbet 

betyder allt för. Jag 

vet en 55-årig man, 

utan barn och familj 

och umgänge. Han 

dog ett år efter uppsägningen.” 


? 

”Det gäller att se till 

att förhandlingarna 

inte slutar i allmänt 

depp. De som är kvar 

på kontoret måste ju 

orka jobba vidare och 

dra in jobben som gör 

att de uppsagda får 

komma tillbaka.” 

i klubben med argumentet att man får insikt, att 

det är intressant att få veta vad som egentligen 

händer. 

* 

Marita: Det är ändå en helt annan situation nu än 

för tio år sedan, när hela fastighets- och byggbranschen 

var i kris. Men oron för att det ska bli som 

på 90-talet finns ju där. Vi har klarat oss genom 

att vi jobbar med olika typer av projekt. 

Anna: Jag är optimistisk och ganska övertygad om 

att det är bättre nu än då, på 90-talet. 

Anna-Kersti: Men det känns ändå som ett hån, att 

varje dag i tidningen läsa om att det ska byggas 

20.000 nya bostäder. Och så måste kontoret ändå 

säga upp folk. 

Frågor och svar 

i uppsägningstider 

Okunnig arkitekt frågar, Sveriges Arkitekters 

chefsförhandlare Christer Fritzell svarar. 

Hur illa var det egentligen på 

det omtalade 90-talet, och 

hur bra är det nu om man 

jämför? 

När det var som värst, sommaren 

1993, var 25 procent av 

våra medlemmar arbetslösa. I år 

ligger den siffran på 4 procent, 

vilket är samma som förra året. 

Visst är det skakigt och det sker 

uppsägningar, men arbetslösheten 

har inte ökat. Sedan i höstas 

har vi haft 10-15 arbetsbristförhandlingar 

per månad och det 

sägs normalt upp 1-2 per gång. 

Dessa har genomgående hittat 

nya jobb. 

Hur är det med könsfördelningen, 

är det verkligen fler 

kvinnor som blir uppsagda? 

Eftersom turordningsreglerna 

gör att det är mest unga arkitekter 

som sägs upp och vi, som 

man kunde se i förra numret 

av Arkitekten, har fler kvinnor 

än män i den åldersgruppen, så 

kan det nog stämma. 

Klubb eller inte? Spelar det 

någon roll, hur stor del av 

arkitektkontoren har klubb? 

Bland de 40 företag som har över 

20 anställda är det närmare två 

tredjedelar som har klubb. Den 

formella skillnaden är vem som 

är arbetsgivarens förhandlingsmotpart; 

finns det en klubb är 

det den som är det, annars är 

det Sveriges Arkitekter centralt 

som är den ”lokala parten”. Men 

även de som har klubb brukar 

vilja ha stöd från Sveriges 

Arkitekter, eftersom förhandlingar 

om uppsägningar är den 

allvarligaste fackliga frågan som 

uppträder på ett företag. 

Hur ska det formellt gå till att 

bli uppsagd? 

En arbetsgivare som vill minska 

antalet anställda måste förhand- 

la med fackklubbarna eller med 

förbunden som han har avtal 

med innan han fattar beslut om 

en ändrad organisation med 

färre tjänster. Det är Medbestämmandelagens 

11§ som på 

detta sätt tvingar företaget att 

lyssna på fackets synpunkter 

och argument innan man t ex 

fattar beslut om att krympa företaget. 

När man förhandlat om 

organisationen och arbetsgivaren 

har klargjort hur han avser 

att forma det framtida företaget, 

går man igenom turordningslistan 

och kollar att den är korrekt 

upprättad. Företaget redovisar 

vilka man har för avsikt att säga 

upp, och de fackliga företrädarna 

ger sin syn på om de anser 

att uppsägningarna följer lagen 

eller inte. Här är det vanligt att 

företaget och facket har olika 

åsikter om en anställds kvalifikationer 

för en viss tjänst. 

När förhandlingarna är 

avslutade och företaget lägger 

uppsägningarna är det företaget 

som har ansvaret för att 

uppsägningarna görs enligt 

lagen. Detta gäller oavsett om 

facket håller med företaget om 

turordningen eller inte. 

En arbetsgivare som inte har 

kollektivavtal behöver inte förhandla 

om organisationen som 

sådan, men måste förhandla 

om själva uppsägningarna och 

turordningen för dessa. 

Själva uppsägningen ska 

överlämnas personligen, den 

ska vara i skriftlig form och 

innehålla uppgifter om man har 

företrädesrätt till återanställning 

eller inte och om hur man 

gör om man anser att uppsägningen 

är ogiltig eller om man 

vill ha skadestånd för felaktig 

uppsägning. 

Hur fungerar turordningsreglerna, 

vilken roll spelar åldern 


och arbetsuppgifterna, får det 

ske någon kategoriindelning? 

Det är ett missförstånd att det 

skulle finnas särskilda turordningslistor 

för olika kategorier 

anställda, till exempel ingenjörer, 

husarkitekter och inredningsarkitekter. 

Alla står på samma 

lista, det som avgör är kompetensen 

att klara de arbetsuppgifter 

som finns i den nya organisationen. 

Om din tjänst blivit 

indragen, måste du ha erforderlig 

kompetens att klara en senare 

anställds arbetsuppgifter, för att 

arbetsgivaren ska ha skyldighet 

att ge dig tjänsten och säga upp 

den andre. 

I lagen finns ett extra skydd 

för äldre anställda. När man 

har fyllt 45 år får man tillgodoräkna 

sig en extra månad för 

varje månads anställning när 

turordningslistan enligt LAS 

görs upp. Man kan få högst 60 

extra månader på detta sätt. 

Och precis som Anna-Kersti 

Palm noterar i föregående 

artikel, kan det innebära att 

turordningslistan ändras under 

förhandlingarnas gång, för att 

någon fyller år. 

All anställningstid i företaget 

räknas, t ex om man var praktikant 

ett par veckor för femton 

år sedan. Om två anställda har 

lika många anställningsdagar 

har den äldre företräde. 

I Omställningsavtalet finns 

en möjlighet för företaget och 

facket att teckna avtal om annan 

turordning för uppsägning 

än enligt grundregeln i LAS, 

en så kallad avtalsturlista. Där 

anges att om företagets behov 

av kompetens inte kan tillgodoses 

med tillämpning av lagen 

så ska man komma överens 

om en bemanning som säkrar 

företagets möjligheter att vara 

konkurrenskraftigt. Det vill 

säga grundregeln i LAS ska tilllämpas, 

men med de avvikelser 

som erfordras. Om det blir aktuellt 

att diskutera avtalsturlista 

ska Sveriges Arkitekter alltid 

kontaktas. 

Vilka regler gäller när företaget 

vill behålla mig ett tag till 

genom att förlänga uppsägningstiden? 

Om det kommer in jobb har 

du företrädesrätt till visstidsanställning 

eller förlängd 

uppsägningstid enligt turordningslistan. 

I undantagsfall kan 

det vara aktuellt att förlänga 

en viss persons uppsägningstid 

ett par veckor för att slutföra 

ett projekt som den personen är 

särskilt väl insatt i och det inte 

är skäligt att behöva sätta in en 

ny person i arbetet. Det räcker 

inte att man hållit på med projektet 

eller att kunden vill att 

man ska fortsätta. Den som har 

störst rätt enligt turlistan har 

företräde till ytterligare arbete 

och lön. 

Har man rätt att söka jobb på 

arbetstid under uppsägningstiden? 

Enligt lagen har du rätt att gå 

på anställningsintervjuer på 

betald arbetstid under uppsägningstiden. 

Och i praktiken 

tillåter arbetsgivaren naturligtvis 

även att man på arbetstid 

gör telefonsamtal för att till 

exempel boka tid för en intervju. 

Till dina rättigheter under uppsägningstiden 

hör också att arbetsgivaren 

inte kan beordra dig 

att ta ut semester eller komptid, 

utan du kan välja att få ut det i 

pengar när du slutar. Detta gäller 

även om uppsägningstiden 

sammanfaller med juli månad 

och företaget stänger. 

Vad är Trygghetsrådet, hur får 

man hjälp från dem? 

Alla arbetsplatser med kollektivavtal 

är anslutna till Trygghetsrådet, 

som ger hjälp och stöd till 

den som drabbas av eller hotas 

av uppsägning. De arbetar obyråkratiskt 

och individanpassat 

och de kan liknas vid outplacementkonsulter. 

De kan hjälpa 

dig att hitta nytt arkitektjobb, 

att skriva ett bra CV och ansökningsbrev. 

De hjälper dig med 

kompletterande utbildning om 

det behövs o s v. Den som varit 

anställd i minst fem år och är 

över 40 år kan också få löneutfyllnad 

utöver a-kassetaket, upp 

till 70 procent av lönen s k AGE. 

Trygghetsrådet har kommit till 

i en överenskommelse mellan 

arbetsgivarna och facket och 

finansieras genom att arbetsgivaren 

betalar en viss procent av 

lönesumman för rådets verksamhet. 

Får jag ersättning från a-kassan 

när jag blir arbetslös? 

De allra flesta får arbetslöshetsersättning 

när de blir 

arbetslösa. Men det finns flera 

fallgropar som det gäller att se 

upp med. 

För det första är rätten till 

ersättning beroende av om du 

är medlem i a-kassan, och varit 

det minst ett år när du blir 

arbetslös. Även den som inte 

är medlem kan få ersättning, 

men den ersättningen är mycket 

lägre. För att kunna få det som 

kallas inkomstrelaterad ersättning 

måste du vara ansluten till 

en a-kassa. 

För det andra krävs det att 

du är arbetslös, i lagens mening. 

Om du exempelvis reser utomlands 

får du ingen ersättning, 

kanske inte heller om du börjar 

studera, eller gör något annat 

som anses hindra dig från att ta 

ett arbete. Chansa inte! Fråga i 

stället, innan du gör något som 

du inte är säker på att du får 

kombinera med arbetslöshetsersättning. 

Annars riskerar du att 

bli återbetalningsskyldig. 

Kan jag kombinera a-kassan 

med egna småuppdrag? 

Detta är en av fallgroparna. Tar 

du egna uppdrag, hur små de 

än är, räknas du som företagare. 

Och arbete som företagare kan 

du inte kombinera med arbetslöshetsersättning. 

Som tur är finns det vissa 

undantag. Ett är om du före 

arbetslösheten haft företag eller 

egna uppdrag som bisyssla vid 

sidan av en heltidsanställning 

under minst sex månaders 

tid. Då får du fortsätta med 

bisysslan, och samtidigt få full 

ersättning från a-kassan. Men 

du får inte utöka bisysslan under 

arbetslösheten. Gör du det 

räknas du genast som företagare 

och ersättningsrätten upphör 

helt. 

Dessutom finns det regler 

för hur mycket du får tjäna 

i en bisyssla. För att det ska 

räknas som bisyssla får du inte 

ha tjänat mer än 1.920 kronor 

i veckan. Om inkomsten från 

bisysslan ökar under arbetslösheten 

så att den överstiger detta 

belopp, dras överskjutande 

belopp av från a-kassan. 

Mer information om a-kassan 

och alla regler finns på 

www.aea.se 

Vad är SACO Inkomstförsäkring, 

hur fungerar den? 

Den högsta ersättningen från 

a-kassan är 80 procent av inkomsten, 

dock högst 730 kronor 

om dagen under de första 100 

dagarna. Det motsvarar cirka 

16.000 kronor i månaden. Efter 

100 dagar sjunker ersättningen 

till 680 kronor om dagen, cirka 

15.000 kronor i månaden. Ligger 

man över taket, och det gör 

de flesta arkitekter, får man 

betydligt mindre än 80 procent 

av sin tidigare lön. 

Det SACO Inkomstförsäkring 

gör är att fylla på ovanför 

taket, på ungefär samma sätt 

som Trygghetsrådet gör. Framför 

allt av värde för dem som 

inte omfattas av Trygghetsrådets 

regler, till exempel därför 

att man bytt jobb nyligen. 

SACO Inkomstförsäkring har 

lite längre kvalifikationskrav än 

a-kassan, genom att du måste ha 

tecknat försäkringen minst 18 

månader innan du blir arbetslös. 

I övrigt följer man i stort sett 

a-kassans regler för ersättning. 

Mer information finns på 

www.inkomstforsakring.com 


NYHETER 



Sveriges Arkitekter skär ner 

Personalstyrkan på Sveriges Arkitekters kansli ska 

minskas med tre personer. Idag arbetar 25 personer på 

kansliet, varav drygt hälften på heltid. 

– När den nya organisationen bildades lades ArkitektFörbundets 

och SAR:s kanslier samman. Det gav 

en något för stor personalstyrka, varför en anpassning 

nu görs, säger Staffan Carenholm. 

Sista Area i vår 

Tidskriften area kommer ut med sitt sista nummer i 

vår. Styrelsen konstaterade på sitt förra möte att fortsatt 

utgivning inte är möjlig, då det inte finns någon 

redaktion som är beredd att producera tidningen på 

samma sätt som förut. 

I ett sista försök att hitta en ny redaktion, skickade 

Bengt Isling, ordförande i akademin för landskapsarkitektur, 

och Staffan Carenholm, förbundsdirektör, ut 

ett upprop till landskapsarkitekter och fysiska planerare. 

Men ingen intresseanmälan kom in. 

Arkitektur flyttar 

Det blev tomt, ödsligt och dyrt för Arkitektur Förlag 

att bo kvar på Norrlandsgatan 18 efter SARs uppgående 

i Sveriges Arkitekter med personalflytt till 

Ansgariegatan 5 i Stockholm. I juni följer Arkitektur 

efter till Södermalm men stannar på Fiskargatan 8 i 

Bongska huset vid Mosebacke torg. Redaktion och 

administration på nio personer flyttar in i restaurerade 

lokaler på 160 kvm och får en hyra som är tusen 

kronor billigare per kvadratmeter. 

Bongska huset byggdes 1837 som privathus, blev 

telegrafinrättning och huvudstation för Söderarm 

– Stockholms Landsort och sedan telegrafiskola. KF 

tog över med landets då största arkitektkontor, KFAI. 

Huset byggdes om 1982. 

– Vi blir omgivna av arkitektkontor, säger Rasmus 

Waern. I huset finns såväl Peter Erséus, Johan Celsing 

som Trampolin. Samt KF Fastigheter. 

Chalmers firade 8 mars 

På initiativ av Lena Sylwan i ArkitektStudenternas 

nybildade jämställdhetsgrupp, organiserade A-styret 

på Chalmers en jämställdhetsdag på internationella 

kvinnodagen den 8 mars. Under dagen hade man 

föreläsningar med kvinnliga arkitekter från olika 

verksamhetsfält. 

Bland annat föreläste Katarina Bonnevier om 

genuskonstruktioner i arkitekturen. Vidare ordnades 

filmvisning och paneldiskussion med föreläsarna, studenter 

och Chalmers jämställdhetsansvarige. Kvällen 

avslutades med en fest. 

För att läsa mer om Chalmers jämställdhetsdag 

kan du gå in på ArkitektStudenternas hemsida på 

www.arkitekt.se/student 

Sveriges Arkitekter 

i Dagens Nyheter 

Sveriges Arkitekter ska ge ut en 

annonsbilaga i Dagens Nyheter den 

9 september. Det är ett av inslagen i 

den strategi för opinionsbildning som 

styrelsen behandlade vid sitt internatsammanträde 

den 9-10 mars. 

Arbetsnamnet på bilagan är ”Möt 

Sveriges Arkitekter”. Avsikten är att 

på ett pedagogiskt sätt visa exempel 

på arkitekter i olika yrkesroller. Budskapen 

som förmedlas ska bland annat 

lyfta fram kundnyttan och bredden i 

arbetsuppgifter och verksamhetsfält. 

Bilagan ska till största delen finansieras 

genom externa annonser. 

Kostnaderna för Sveriges Arkitekter 

beräknas bli 200.000 kronor. 

Vidare beslutade styrelsen att Ark- 

Fort, Sveriges Arkitekters och STD:s 

gemensamma utbildningsbolag, läggs 

ner. ArkFort bildades 1991 av arkitektorganisationerna 

som ett gemensamt 

bolag för att erbjuda arkitekter 

fortbildning. 

Sveriges Arkitekters 

Katarina 

Nilsson är den europeiskaarkitektorganisationen 

ACE:s 

ordförande. 

Fem frågor 

Sedan 1997 har ArkForts egen 

kursverksamhet legat nere och man 

har i stället haft ett samarbete med 

BFAB. När Sveriges Arkitekter bildades 

aviserade STD, som sedan tidigare är 

minoritetsdelägare direkt i BFAB, att 

man ville sälja sin andel i ArkFort. Nu 

likvideras bolaget och Sveriges Arkitekter 

övertar varumärket ArkFort. 

Avsikten är att Sveriges Arkitekter 

nu ska ingå ett samarbetsavtal direkt 

med BFAB. 

Styrelsen behandlade och godkände 

också i princip de verksamhetsplaner 

som akademier, arbetsgrupper och 

utskott utarbetat. Man hade en första 

diskussion kring ett par viktiga remisser: 

byggkommissionens rapport och 

AB03, som ska ersätta AB92. 

Marknads- och konjunkturläget 

behandlades förstås också. En fråga 

som kommer att engagera styrelsen 

mycket framöver är den pågående 

PBL-utredningen. 

Per Lander 

... till Katarina Nilsson, nybliven ordförande i ACE, 

Architects´ Council of Europe, som nyligen kommit hem 

från ACE´s styrelsemöte i Bryssel. Den 9-10 maj hålls Generalförsamlingen 

i Stockholm. Då samlas representanter 

från 27 medlemsorganisationer och 20 länder. 

Vilken är den största insikten du har tagit med dig hem från 

Bryssel? 

– Att stadsbyggnadsfrågorna har blivit så stora inom 

EU. Det händer mer än vi anat inom exempelvis forskning, 

policy och olika program. ACE behöver nu skaffa 

en översikt för att kunna fungera som en samordnande 

länk. 

Vilken roll och vilket inflytande har ACE gentemot EU? 

– ACE fungerar både konsulterande och lobbande. Vi 

har stort inflytande som den representant för arkitekter 

som EU talar med. 

Vilka frågor lobbar ACE för just nu? 

– Det är framförallt arkitektdirektivet och utbildningsfrågorna. 

Vilken är den, enligt dig personligen, viktigaste frågan för 

Europas arkitekter idag? 

– Jag måste säga arkitektdirektivet igen, med allt vad 

det innebär. Det är viktigt för att hålla kvaliteten uppe på 

Europas arkitektutbildningar. 

Nina Gunne 


Arkitekterna 

hörs i PBLutredningen 

PBL-kommittén fick vid en hearing på 

Sveriges Arkitekter ta del av arkitekternas 

och planerarnas erfarenheter i 

tillämpningen av plan- och bygglagen. 

– Vi förstår att här finns mycket kunskap 

och erfarenheter som vi kommer 

att ha nytta av, sade PBL-kommitténs 

ordförande Lars Eric Ericsson och 

gjorde klart att arkitekterna kommer 

att vara en självklar och viktig referensgrupp 

i PBL-utredningen, som nu 

kommit igång på allvar. 

Femton arkitekter och planerare var 

inbjudna till hearingen. Bland annat 

diskuterades översiktsplanens status 

i kommunernas planering, detaljplanerna 

samt systemet för tillsyn och 

kontroll, med de kvalitetsansvarigas 

roll i fokus. 

När det gäller översiktsplanerna 

framkom att de saknas, eller i princip 

inte används, i många kommuner. 

PBL-kommittén uppmanades att utreda 

hur planeringsverktygen används 

och undersöka behovet av alternativa 

dokument, till exempel en nivå mellan 

översikts- och detaljplan. Det konstaterades 

dock också att systemet i vissa 

kommuner fungerar bra, att det även 

handlar om den kompetens kommunen 

besitter och vilka ambitioner de har. 

Mer från hearingen och plats 

för diskussion på www.arkitekt.se/ 

akademi/planering. 


PBL-KOMMITTÉN 

är tillkallad av regeringen och har till 

uppgift att se över PBL samt lämna 

förslag till lagändringar. PBL-kommittén 

ska lämna sitt slutbetänkande i 

december 2004. Kortfattat är målen 

för kommitténs arbete att: 

Stärka PBL:s roll som ett instrument 

för hållbar utveckling. 

Utveckla PBL så att den får en utformning 

som ger bättre förutsättningar 

för god miljö, byggande av bostäder, 

etablering av handel och övrigt näringsliv 

och samhällsbyggande. 

Utveckla PBL så att den bättre 

tillgodoser kraven på en effektiv 

beslutsprocess samtidigt som kraven 

på rättssäkerhet och medborgerligt 

inflytande säkerställs och utvecklas. 

Mer info på www.sou.gov.se/pbl 

Informationsbyggnaden 

i Kattilakoski 

(som betyder 

Kittelforsen) vid 

Torne älv vann övre 

Norrlands arkitekturpris. 

Arkitekt: 

Mats Winsa. 

”Ett lika 

självsäkert 

som pedagogisktgestaltande 

av 

kvaliteterna 

i det strandnära 

med 

en byggnad 

som räcker 

ut tungan åt 

strandskyddets 

ibland 

så vrånga 

principer.” 

Winsas lada bäst i norr 

Arkitekt Mats Winsa fick motta 

norrlandsarkitekternas första arkitekturpris 

för sin informationsbyggnad 

för turister i Kattilakoski i Tornedalen. 

Priset delades ut av kulturminister 

Marita Ulvskog. 

Informationsbyggnaden var en av sex 

nominerade förslag till Sveriges Arkitekter 

Övre Norrlands nya arkitekturpris. 

Priset delades ut på Konstens 

hus i Luleå av kulturminister Marita 

Ulvskog, själv Lule-bo och en av de 

drivande bakom att Sverige nu har ett 

arkitekturpolitiskt handlingsprogram. 

Hon talade om arkitekturpolitiken utifrån 

ett lokalt Lule-perspektiv. 

Mats Winsa framhöll i sitt tacktal 

vikten av en god och ambitiös beställare 

och ansåg att byggherren Övertorneå 

kommun var en sådan. Han beskriver 

sin byggnad som en ”enkel brädlada 

med materialkänsla”. I huset finns 

restaurang, information, utställning 

och möteslokal. 

”Brädladan” vid älven är resultatet 

av en arkitekttävling 1996, som Mats 

Winsa vann. Han är glad över att en 

byggnad som stödjer regionens turistsatsning 

och näringsliv fick det första 

arkitekturpriset. 

– Det kan leda till en högre medvetenhet, 

som även gynnar oss arkitekter, 

säger Mats Winsa, som har inbjudits 

att under en halvtimme presentera sin 

byggnad för kommunfullmäktige i 

Övertorneå i april. 

Juryn fick in 19 förslag varav sex gick 

vidare till slutomgången. Om vinnaren 

skriver juryn bland annat: En byggnad 

med rak enkelhet som förenar kun- 

skapsspridande med älvlandskapets 

naturupplevelse…Ett lika självsäkert 

som pedagogiskt gestaltande av kvaliteterna 

i det strandnära med en byggnad 

som räcker ut tungan åt strandskyddets 

ibland så vrånga principer.” 

I juryn ingick arkitekterna Mats 

Carlsson och Bo Berge samt konstvetaren 

Katrin Holmqvist-Sten. 

Arkitekturpriset ska delas ut vartannat 

år och har kommit till för att öka 

intresset för god arkitektur och gott 

arkitektarbete i övre Norrland. Projekt 

genomförda i Norrbotten och Västerbotten 

under de senaste två åren kan 

nomineras. Priset fick stort genomslag 

i lokala medier, precis som lokalföreningen 

hoppats. 

Samtidigt med prisceremonin invigdes 

två vandringsutställningar om de 

nominerade förslagen, på Konstens hus 

i Luleå samt Umeå stadsbibliotek. 


MER PÅ WEBBEN! 

Mats Winsa hade ytterligare en 

byggnad nominerad, en tillbyggnad av 

radhus i Luleå. Övriga nominerade var: 

Sameskolan i Kiruna, Lars Sundström 

Arkitektkontor genom Lars Sundström, 

Institutet för rymdfysik i Kiruna, MAF 

Arkitektkontor genom Mats Jakobsson, 

biblioteket Renforsskolan i Vindeln, 

White Arkitekter i Umeå genom Lennart 

Sjögren samt 

tillbyggnad av Frälsningsarmén i Umeå, 

Frälsningsarméns arkitektkontor 

genom Ulf Ander. 

Bilder på samtliga nominerade projekt 

och film från prisutdelningen finns på 

www.arkitekt.se/ovrenorrland 

ARKITEKTEN mars 2003 21 

Foto: Mats Winsa

Christofer 

Söderström vill 

hellre arbeta 

med projektutveckling 

än att 

själv sitta vid 

ritbordet. Men 

han känner sig 

som arkitekt och 

är stolt över sin 

utbildning, även 

om han inte är 

helt nöjd med 

vad han fick ut 

av den. 

”Jag ser mig själv 

som en bra beställare” 

Christofer Söderström gick direkt efter arkitektexamen 

från KTH till att bli trainee på ett av de fyra stora byggbolagen. 

Nu arbetar han där med projektledning. Ritar 

gör han på fritiden. 

Text och foto: Annika Jensfelt 


Efter ett par år på arkitektutbildningen, 

insåg Christofer 

Söderström att det är projektutveckling 

han är intresserad av. 

– Jag kände mig tveksam till 

min egen förmåga som ritande 

arkitekt och såg möjligheten att 

läsa kurser på väg och vatten- 

och lantmäteriutbildningarna, 

säger han. 

Sammanlagt blev det tio poäng 

i byggandets ekonomi och 

organisation. 

– Det kändes otroligt stimulerande 

att komma över ”på andra 

sidan Valhallavägen”. På kurserna 

där fanns föreläsare från 

entreprenörbolagen och jag blev 

överraskad av att de uttryckte 

sig så positivt om arkitekter. På 

arkitektutbildningen hade jag 

fått höra att byggarna ser ner 

på oss arkitekter, men när jag 

kom dit förstod jag att så är det 

inte alls. 

Christofer Söderström berättar 

att det under utbildningen 

på KTH pratades mycket om 

hur arkitekterna ska ta tillbaka 

initiativet, och hur arkitekterna 

i andra länder har en starkare 

ställning. 

– En starkare ställning kan 

man som arkitekt få, om man 

väljer att jobba med projektutveckling 

istället för att bli 

konsult. Men det var det ingen 

som sa på KTH, säger han. 

Han sökte sig till JM för att 

företaget inte bara producerar, 

utan även sysslar med just projektutveckling. 

– Projektutveckling handlar 

om att förvärva potentiell mark, 

och göra något bra av den. Det 

är synd att inte fler arkitekter 

upptäckt att de är lämpade för 

och behövs i det arbetet, säger 

Christofer Söderström. 

Men JM ägnar sig heller inte 

aktivt åt att rekrytera arkitekter. 

Christofer Söderström har 

genomgått sin traineeperiod 

som ensam arkitekt bland 

väg- och vattenbyggare och 

lantmätare. 

– De rekryterar civilingenjörer 

av gammal vana. Det sitter 

i sedan tiden då JM var ett rent 

byggföretag, tror han. 

Hans traineeperiod började 

också med, som han uttrycker 

det, tidiga mornar i leran på ett 

bygge. Där fick han vara arbetsledare, 

se till att hantverkarna 

hade vad de behövde och att de 

gjorde vad de skulle. 

– Det var inte ofta man kände 

att man behärskade arbetsuppgifterna. 

Hantverkarna fick lära 

upp oss som var traineer. Men 

det var en bra erfarenhet, säger 

han. 

Till sin arkitektkompetens 

mer lämpade uppgifter fick 

han senare, när han fick arbeta 

med bland annat revidering av 

ritningar i projekteringen av ett 

småhusområde. Sitt andra traineeår 

var han inredningssäljare, 

hjälpte husköparna att välja 

tapeter och alternativa planlösningar. 

Vid sidan av arbetsuppgifterna 

fick han gå kurser i 

ledarskap, presentationsteknik, 

mötesteknik och inköps- och 

entreprenadjuridik. 

Nu är Christofer Söderströms 

treåriga traineeperiod avverkad, 

och idag är han biträdande 

projektledare för ett bostadsområde 

i Gustavsberg på Värmdö. 

Till hans arbetsuppgifter hör 

att sköta bygglovsansökningar, 

handla upp konsulter, upprätta 

tidplaner och göra brandutredningar. 

Det blir många möten. 

– Det roligaste är samarbetet 

med arkitekten, säger han och 

konstaterar att han ofta får 

positivt gensvar, när han säger 

att han själv är arkitekt. 

– Jag ser mig som en bra 

beställare. JM lever ju på att 

”skapa kundvärden”. Då handlar 

det inte om isoleringen i väg- 

garna, utan om det som syns, 

om att få till wow-känslor hos 

köparna. Som arkitekt är man 

en kunnig beställare av sådana 

värden. 

Det som utmärker en bra 

beställare är också, enligt 

Christofer Söderström, att vara 

tydlig. Det är beställaren som 

ska veta vad han vill ha och 

tydliggöra förutsättningarna, 

till exempel produktionssättet, 

för arkitekten. 

– Man ska kunna säga ”det 

här är ramarna, hur gör vi 

det bästa av det här?”, säger 

Christofer Söderström. 

Med sin arkitektutbildning 

tycker han att han möts med 

respekt också bland de andra 

projektledarna i företaget. En 

del skämtsamma gliringar har 

han fått, men de flesta har respekt 

för hans kunskaper. Men, 

tillägger han, det finns vissa saker 

man som arkitekt förväntas 

kunna, som man inte får lära sig 

på utbildningen. 

– Det handlar om sådant 

man lätt kan läsa sig till, och 

det är onödigt att man utelämnar 

det i arkitektutbildningen. 

Det förväntas till exempel att 

man har Boverkets byggregler 

i ryggmärgen, säger Christofer 

Söderström. 

Men trots att han tycker att 

det fanns mycket kvar att önska 

på arkitektutbildningen, tvivlar 

han inte på sitt yrkesval. 

– Jag känner mig som arkitekt 

och är stolt över den utbildning 

jag har, säger han. 

Och ritar, det gör han också. 

Ett hus åt en kollega och några 

småjobb åt föräldrarna har det 

blivit. 

– Jag kommer nog att rita 

ännu mer framöver, men bara 

på fritiden. Jag är tillräckligt 

duktig för att jag skulle vilja 

bo i ett egenritat hus, säger 

Christofer Söderström. 

”En starkare ställning 

kan man som arkitekt 

få, om man väljer att 

jobba med projektutveckling 

istället för 

att bli konsult. Men 

det var det ingen som 

sa på KTH.” 


SETT, LÄST, HÖRT 

Redaktör: Nina Gunne 

nina.gunne@arkitekt.se 

Varje amerikan har de senaste månaderna 

beretts tillfälle att studera Daniel Libeskinds 

klädstil. Hans svarta skinnjacka synas i sömmarna 

i Time Magazines nya modebilaga. De trendriktiga 

glasögonen och cowboybootsen är ämnet för 

en stilanalys i New York Times söndagsmagasin, där 

också konkurrenten i slutomgången av World Trade 

Centertävlingen, Rafael Viñoly, får visa upp sina två 

par glasögon. I Rolling Stone kan man ta del av en 

lista över Libeskinds favoriträtter, färger och andra 

saker. Flörten med publiken (med möjligheten att 

rösta) kunde lika gärna vara hämtad från filmvärlden. 

Historiens mest bevakade arkitekturhändelse 

har ställt deltagarnas mediala beteende på hårda 

prov. Med soffsittande hos Ophra Winfrey, dagliga 

uppträdanden i New York Tonight och andra tv-program. 

Konkurrenterna i slutomgången höll hov i var 

sin lokal för mediauppvaktning, Libeskind med en 

egen inhyrd mediakonsult, enligt New York Times. 

Tillfällen att kommentera varandras förslag har noga 

tagits till vara. Think team med Rafael Viñoly och 

Frederic Schwartz i spetsen liknade Libeskinds underjordiska 

minnesplats vid Klagomuren i Jerusalem. 

Och Libeskind kontrade med att kalla stålstrukturen 

i Think teams genombrutna tvillingskrapor för skelett, 

vilket kan upplevas som en makaber jämförelse 

för efterlevande till offren från den 11 september. De 

efterlevandes representanter har under hela tävlingen 

utsatts för en omfattande uppvaktning från deltagarna. 

Men alla har inte funnit sig lika lätt i den, för 

arkitekter, helt nya rollen i stålkastarljuset. 

– Vi trodde att det handlade om förslaget, inte om 

marknadsföring, sa Richard Meier från supergruppen 

med Peter Eisenman, Charles Gwathmey och 

Steven Holl, i en intervju. Han konstaterar att det 

mediamässiga beteendet inte föll sig naturligt för 

New Yorks eget Dream Team. Och så blev de ju inte 

heller valda, tillägger han. 

I vilken mån mediaflörten, presentationerna i 

skälvande brösttoner, trendriktigheten i framtoningen, 

påverkat juryn och den röstande allmänheten är 

svårt att veta. Men intresset för en arkitekttävling 

har aldrig varit större. Enligt vinnaren Libeskind 

kommer ingenting mer att vara sig likt när det gäller 

arkitektur: 

– Hädanefter kommer arkitektur att vara ett lika 

intressant samtalsämne som smaken på ett vin. 

Kristiina Kyander 

(källor: New York Times och Chicago Tribune) 

Arkitektur som massa 

Arkitekten Steven Holl har varit i Stockholm, invigt utställningen 

”Idea and Phenomena” på Arkitekturmuseet och 

föreläst på ABF-huset. Denna morgon, berättade han, började 

med en frukost på Sigurd Lewerentz båtklubb på Djurgården, 

kontemplerande över arkitekturens väsen. 

Annars börjar Steven Holl varje morgon med att måla en 

akvarell. Det är kanske här förklaringen ligger till kärnan i 

hans arkitektur. Liksom penseldragen fångar växlingen mellan 

färgen och det vita papperet i hans bilder så verkar hans 

byggnader skapade av lika delar massa och ljus. På bilderna 

blir det tydligt, där tycks ljuset vara en högst påtaglig materia. 

Ett element som formar rummet. Ljuset förs in i byggnaden 

genom kilar, remsor, i glipan mellan olika byggnadsmassor. 

När fönsteröppningar görs i fasaden är det som tydliga hål 

i mur. I sin essä ”Idea and Phenomenology” skriver Steven 

I Steven Holls byggnader tycks ljuset vara ett av de viktigaste byggnadsmaterialen. 

Här Kiasma i Helsingfors. 


Foto: Paul Warchol

och ljus 

Holl: “We hear the `music´ of architecture as we move 

through spaces while arcs of sunlight beam white light 

and shadow.” 

Genom akvarellerna illustreras tankeprocessen och på 

Arkitekturmuseet finns många av dem utställda tillsammans 

med modeller av hans senare verk. Här visas också 

ett bildspel där arkitekturen gestaltas som en vandring 

genom den. Hur ljuset leder rörelsen framåt i byggnaden, 

ett tomt rum som i nästa bildsekvens fylls av skridande 

eller springande människor, en utblick genom ett fönster, 

en blick uppåt mot en taklanternin, husets spegelbild i en 

vattenyta. Att befinna sig nära och långt borta. Närma sig 

eller avlägsna sig. 

Det är viktigt att inte alltid vara lydig påpekar Steven 

Holl, som vann med sitt förslag till en tillbyggnad 

av Nelson-Atkins Museum of Art, Kansas City. Detta 

trots att han gick helt på tvärs mot programmet. I hans 

förslag Stone and Feather smälter arkitektur och landskap 

samman. Byggnaden förstärker rörelsen i den befintliga 

skulpturträdgården och skapar samtidigt nya rörelser 

och upplevelser. Ovan jord syns fem huskroppar som för 

ner ljus i byggnaden under jord där besökaren rör sig i en 

intrikat meanderformad slinga. 

Tvättsvampen med sin porösa struktur och som kan 

förändras i sitt inre utan att den yttre formen påverkas, 

är en av de metaforer Holl använder. Han talar om den 

porösa byggnaden. Egentligen är det kanske ett sätt att 

tänka rumsligt snarare än en metafor. Hans byggnader 

är väldigt mycket kropp, volymer med stor massa. De 

penetreras och gröps ur till rum som fylls av ljus. Det är 

ett rumstänkande som klart skiljer sig ifrån att avgränsa 

rum genom att bygga gränsen. Tvättsvampmetaforen är 

tydligt gestaltad i studentbostäder för MIT i Cambridge. 

Holl gjorde under arbetsprocessen målningar med svamp 

doppad i bläck och byggde modeller utifrån dessa. Genom 

den rationella strukturen av studentrum bryter den från 

badsvampen hämtade formen in som en främmande 

kropp. Håligheterna bildar gemensamma sociala rum som 

binder samman våningsplanen och skapar flera rum i ett. 

Louis Sullivan var en viktig person för Steven Holl. 

När de rev Sullivans byggnader ska han ha sagt att ”det 

gör inget, det är bara idén som räknas”. Holl strävar 

också efter detta, att idén lever längre än byggnaden själv. 

Men en byggnad reducerad till metafor är inte arkitektur, 

enligt Holl. 

I en förort till Washington hade Holl till uppgift att 

rita ett litet museum, Bellevue Art Museum, på en mycket 

trång tomt; taket på ett affärscentrum. En metafor han 

här använde var tredelningen i uppdraget; museet skulle 

rymma konst, vetenskap och teknologi. Vilket låg till 

grund för en tredelning i konceptet, som innefattade flera 

aspekter och som uttrycktes arkitektoniskt i tre gallerier, 

med tre olika ljusförutsättningar och tre olika möjligheter 

till rörelse. Bilden han visar är den av en tumme och två 

fingrar som i luften visar de tre koncepten. 

Men hur går man från en enkel metafor till byggnad utan 

att bli banal? Metaforen är ett redskap för att komma 

in i arbetet, men när den är svag ska den, enligt Holl, 

lyftas ifrån byggnaden som en stege. I andra fall, såsom 

i museet för nutidskonst i Helsingfors, har metaforen om 

sammanflätning, Chiasma, mellan byggnadens massa och 

stadens geometri, varit tillräckligt stark för att ge både 

museet och adressen sitt namn. 

Och hur länge lever idén? Kanske, säger han, ska vi se 

arkitekturen som ett mysterium, och låta upplevelsen av 

byggnaden tala själv, såsom vi, när vi lyssnar till musik, 

glömmer den intellektuella aspekten dold i den. I bildspelet 

på utställningen skymtar en man stående vid ett fönster 

med ryggen mot kameran. Så höljs han av dimma och 

försvinner. Enbart arkitekturen består och kan tala om 

vad den är. 

Nina Gunne 

Bild: Steven Holl Architects 

I den rationella 

strukturen av 

studentrum bryter 

ett annat sorts rum 

in. Metaforen är 

badsvampen som 

rymmer håligheter 

och kan förändras 

i sitt inre utan att 

den yttre formen 

berörs. Färgsättningen 

i fönsternischer 

är hämtade 

från ingenjörens 

stålschema. 

I Nelson-Atkins 

Museum of Art i 

Kansas City ligger 

fem huskroppar i 

skulpturträdgården. 

De för som glaslinser 

in ljuset i resten 

av den underjordiska 

byggnaden 

där man rör sig i ett 

intrikat meanderformat 

system. 

Foto: Andy Ryan 


SETT, LÄST, HÖRT 

Redaktör: Nina Gunne 

nina.gunne@arkitekt.se 

När Carin tog över Olas program 21.30 på Tv2 i 

början av mars var det första hon gjorde att byta 

ut hans två fåtöljer mot en soffa. Och en av de första 

gästerna på den strama britsen var (alltid like) aktuelle 

Gert Wingårdh för ett rappt samtal om ambassaden i 

Washington. Tillsammans med Tomas Hansen vann han 

tävlingen för att de, enligt Wingårdh själv, lyssnade på 

vad beställaren Statens fastighetsverk ville ha, nämligen 

öppenhet och transparens. 

Carin och Gert samtalade om Libeskinds förslag 

vid World Trade Center och Wingårdh visade kontorets 

snabbskiss på World Trade Center; en grupp 

indianben som marscherade över Manhattan som en 

hyllning till indianerna som sålde Manhattan alldeles 

för billigt. ”Åtta flygplan krävs för att störta den 

byggnaden”/.../”Ett monument över urinvånarna”. Så 

fick vi se en härlig bild av Hotel Ibis, en pistagefärgad 

obeskrivlig skapelse från mitten av åttiotalet, som 

kontoret tittar på ibland när de behöver komma ner 

till jorden. ”Det fulaste jag ritat”, enligt Wingårdh. 

Martin Burgos, känd graffitimålare som tagit sig 

in i de finare konstsalongerna graffitivägen, gjorde 

Gert sällskap i soffan. ”Supercool” tyckte Burgos om 

Wingårdhs Washingtonförslag. ”Jättecoolt” tyckte 

Wingårdh om idén att rita ett hus med graffiti som 

utsmyckning. 

I Situation Stockholms marsnummer diskuterar 

några aktörer från Stockholms graffitiscen gatukonstens 

framtid och demokrati. Tobias Barenthin Lindblad 

från graffititidningen Underground Production 

vill se lagliga väggar i stan. Men till det är motståndet 

stort i Stockholms Stadshus. Graffitimålaren Pike (Jonas 

Dahlström) föreslår något mittemellan en laglig 

vägg och ett bullerplank vid tunnelbanan. 

”Vad skulle då ett demokratiskt förhållningssätt till 

graffiti bestå i?” undrar Situation Stockholm. Tobias 

svarar att då kan inte graffiti längre existera. ” Eftersom 

Stockholms innerstad är ett Skansen i storformat, 

måste man ta hänsyn överallt.” 

I februari startar Kulturhusets Lava en graffitiskola. 

Man vill se ”konstruktivt på unga människors vilja 

att göra sina röster hörda i det offentliga rummet”. 

Nina Gunne 

Parklandskap färgar koreografi 

Orkestern på scenen och dansen 

förinspelad. Musiken i nutid och 

dansen i en dåtid. Det var ombytta 

roller när Counter Phrases med 

Rosas & Ictus visades och spelades 

på Dansens Hus den 15 mars. Ändå 

fanns ett mycket starkt samspel och 

en exakt tajming mellan dans och 

musik. Föreställningen ägde rum 

just då och där trots att scenerna var 

hämtade från tio olika platser och 

tillfällen. Men så är också scenkonsten 

fiktiv och illusionen om att 

förflytta sig i rum och tid ingenting 

ovant för åskådaren. 

Film- och konstnärlig ledare 

har varit Thierry De May och för 

koreografin står Anne Teresa De 

Keersmaeker, ledare för det tjugo år 

gamla belgiska danskompaniet Rosas. 

Koreografen har tagit sitt rörelsematerial 

till tio olika platser 

i ett samarbete med 

landskapsarkitekten Erik 

Dhont. De flesta scener 

är tagna i frodiga parker 

och trädgårdar, såsom 

Park Tournay Solvay, 

men här finns också en 

scen i ett stadslandskap i 

centrala Bryssel. 

En del av det koreografiska 

arbetet ligger i 

filmteknik, klippning och 

kompositionen mellan de 

tre filmdukarna vid föreställningstillfället 

där filmerna visas i 

sekvenser ovanför musikernas huvuden. 

Kameran är oftast stilla medan 

dansarna rör sig in och ur bildfältet. 

Men kameran kan också visa rörelsen 

ur flera synvinklar samtidigt, den 

har möjligheten att zooma in och ur, 

klippa i tiden, konstruera nya rörelser 

och dra ut dem i slowmotion. 

För varje filmsekvens har en 

tonsättare i efterhand komponerat 

ett musikstycke. Där återfinns Steve 

Reich, Magnus Lindberg och Thierry 

De Mey. Musiken framförs live under 

turnén av 20 musiker från den belgiska 

musikensemblen Ictus. 

Att förflytta koreografin till en 

plats utanför scenrummet ger stora 

scenografiska vinster. Möjligheterna 

till snabba scenbyten blir större, 

liksom storleken på scenen. Kameran 

kan följa dansarna som rör sig långa 

sträckor längs med geometriskt planterade 

buskrader och allér. I balettens 

historia har man ofta försökt återskapa 

barockens och renässansens trädgårdar 

på scenen med genomarbetad 

dekor. Det djupa perspektiv man 

eftersträvat på scenerna har man 

gratis i parken. I en scen springer en 

kvinnlig dansare längs en grusad 

gång i en allé i Ossegems Park. Perspektivet 

är flera hundra meter djupt. 

Ljudet av hällande regn och hennes 

fötters tramp i gruset tränger in i 

teaterlokalen, blandas med musiken 

och knyter det musikaliska verket till 

det koreografiska. 

Illusionstricken är också enkla 

att utföra. I vattenytan på en damm 

rör sig dansen i en spegelbild bakom 

vassruggar och förvillar blicken tills 

Dans i nya rum. Koreografi av Anne Teresa De 

Keersmaeker. Konstnärlig ledare Thierry De Mey. I 

samarbete med landskapsarkitekten Erik Dhont. Park 

Tournay Solvay. 

kameran lyfter blicken och visar 

dansaren bakom spegeln. 

De Keersmaeker har använt förkoreograferat 

material, men mycket 

tycks också vara skapat på och i direkt 

relation till platsen. Rörelsen blir 

annorlunda på en stenlagd stadspark 

mellan huskroppar än bland blommande 

buskar. Eller i en lång, brant 

trappa i Foret de Soignes. Dansarna 

steppar, rullar, och dansar ner och 

uppför trappstegen som i en klassisk 

musikalscen. 

Turnéplan: se www.rosas.be 

Nina Gunne 


Foto Thierry De Mey

”I kampen om luckor och öppningar i staden drar utemiljön oftast det kortaste 

strået. Trenden i dagens stadsplanering är förtätning. Forskarna vet att utemiljön 

har betydelse för folkhälsan, men vi behöver veta mer om vad det är som 

gör att människor vill vistas på vissa platser. Det är dags för staten att ta sitt 

ansvar och tillsätta en grön ombudsman, med uppdrag att se till att kunskap 

om god livsmiljö tas tillvara och tillämpas i praktiken.” 

Två böcker om skolor 

Skolemiljø, 

fi re fortellinger 

Birgit Cold 

Kommuneforlaget 

2002 

Hur ska en ny skola se ut? Kanske 

ska den som formar en ny skolmiljö 

släppa alla traditionella föreställningar 

om skolan och låta sig inspireras 

av växthus, utställningshallar, basargator 

eller av den goda stadskärnan 

med sitt sociala liv på gator och torg. 

Det menar Birgit Cold i skriften 

Skolemiljø, fi re fortellinger. Cold har 

forskat länge om skolmiljöer och är 

arkitekt och professor i Trondheim. 

Hennes tonvikt ligger på estetik. De 

allra fl esta skolor är fula, anser hon. 

Men vad hon önskar är inte estetiska 

värden för deras egen skull. En 

byggnad eller miljö som är estetiskt 

tillfredsställande ger samtidigt goda 

förutsättningar för socialt liv, hälsa 

och välbefi nnande. 

I skolbyggnadssammanhang 

talas mycket, även i Sverige, om att 

avskaffa klassrummet och korridoren 

och att fi nna nya byggnads- och 

rumsformer som stöder nya former 

för lärande. Men de byggda exempel 

på nya skolor som fi nns att studera 

är ibland långt ifrån övertygande. 

Vid ett studiebesök nyligen tyckte 

många att en ny skola såg ut som ett 

köpcentrum, och det var inte menat 

som komplimang. Oroligt, stökigt, 

”kommersialismens avarter” var andra 

kommentarer. Det gäller att hitta en 

balans, att forma en miljö som både 

Sten Göransson, chef för Movium, i en intervju i tidningen Utemiljö nr 1.2003. 

stimulerar och lugnar ner, om det nu 

är möjligt. 

I motsats till hur det var på 

Skolöverstyrelsens tid fi nns idag 

ingen given modell och inga givna 

komponenter när det gäller att 

utforma skolor. Varje kommun har 

stor frihet om än inom ekonomiskt 

begränsade ramar, och därmed också 

ett kunskapsbehov. Men det är ont 

om relevant ny litteratur på svenska. 

Både i Danmark och Norge forskar 

man mer om sådana frågor och ger 

ut böcker som även här kan fungera 

som inspirationskällor. 

Inge Mette Kirkeby, arkitekt och 

forskare vid Danmarks byggforskningsinstitut 

har tillsammans med 

två pedagoger, Thomas Gitz-Johansen 

och Jan Kampmann skrivit Samspil 

mellem børn og skolens fysiske 

ramme. De har tittat på tre tidstypiska 

skolor byggda på 1960-, 70- och 

90-talen ur arkitektens, pedagogens 

och barnens perspektiv. Med en viss 

optimism kan man konstatera att den 

nyaste skolan är den rumsligt rikaste 

och mest stimulerande. Liksom i 

Sverige har barnomsorgen integrerats 

i skolans lägre stadier, vilket i skickliga 

arkitekters händer kan betyda 

småskaligt intrikata rumsformer och 

rumssamband. Den gammaldags 

korridorskolan har tjänat ut som 

förebild. Men alltför mycket köpcentrum 

bör det nog inte heller bli. 

Patrick Bjurström 

Samspil mellem 

børn og skolens 

fysiske ramme 

Thomas Gitz-Johansen, 

Jan Kampmann, 

Inge Mette 

Kirkeby 

Rum Form Funktion 

2001 

Fler boklådor på nätet 

Nu ökar möjligheterna att köpa bygg- och 

arkitekturlitteratur på nätet. En ny bokhandel: 

nian information, www.nian.info har öppnat 

med svensk och brittisk litteratur inom området. 

Här fi nns böcker om integration och segregation, 

inomhusmiljö, äldreboende, bostadsanpassning 

mm. Här fi nns också en särskild mapp 

för böcker om hemlöshet. Andra byggboklådor 

på nätet är www.byggbokhandeln.com, av 

Byggtjänst, och www.byggcentrum.nu av Byggcentrum. 

Helldén trogen modernismen 

Martin Rörbys avhandling ”David Helldén, 

Modernistisk visionär på traditionens grund” 

var anmäld på denna sida i nr 2 av Arkitekten. 

Vi vill poängtera att David Helldén förblev den 

modernistiska arkitekturuppfattningen trogen 

under hela sin verksamhet, samtidigt som det 

kring honom växte ett motstånd mot modernismen. 

Tre ritade Arkitektbaren 

I förra numret av Arkitekten stod att läsa att 

Birgitta Kahri hade utformat Arkitektbaren på 

Stockholm Art Fair i år. Detta stämmer, men 

hon ritade den tillsammans med Cecilia Sagren 

och Marika Strömberg. 


BILDER AV 


Turist i 

tillvaron 

Bild: Tobias Bernstrup 

Mer än någonsin, byggs det idag 

platser som, hur verkliga de än är, 

kan ge oss känslan av att de bara 

är en scenografi till ett dataspel. 

Platser som tycks vara bilder av 

en stad snarare än en stad i sig. 

Ett Potzdamer platz i Berlin eller 

ett La Defense i Paris. Konstnären 

Tobias Bernstrup tar verkliga 

platser och gör dem till platser i 

ett dataspel. Bilden vi ser på det 

här uppslaget kommer från ett 

projekt som heter ”Nekropolis”, 

och visades under vintern på 

Palais de Tokyo i Paris. Det är en 

stillbild ur en rörelse genom La 

Defense i Paris. Rörelsen börjar 

i luften, en inflygning, och dyker 

sedan ned i detta öde landskap, 

inte en människa så långt ögat 

når. En förvriden variant av 

arkitekturfotografi. Alienation. 

Världen flyttar in i datorn, och 

det tycks som om den alltid legat 

där. Men det är ett spel, en lek, 

musiken som följer med i rörelsen 

förstärker den känslan. En sorts 

blandning mellan Kraftwerks 

monotona motorvägsmusik och 

en dekadent bit Lou Reed. Tobias 

Bernstrup utforskar den här 

generella, platslösa, scenografin. 

I en text om ett tidigare projekt 

där Bernstrup utgick från Potzdamer 

platz skriver han att ”det är 

den perfekta platsen för ett dataspel, 

på den här platsen är ingen 

på riktigt, till och med berlinarna 

är turister”. 

Dan Hallemar 

Läs mer: www.bernstrup.com 

BILDEN 


TÄVLINGAR OCH UPPHANDLINGAR 

Redaktör: Kerstin Påvall 

kerstin.pavall@arkitekt.se 

Tävlingssekretariat: Thomas Nordberg, Patrick Bjurström 

Lundastart uppskjuten 

Starten av den allmänna tävlingen om ett besökscentrum 

för Lunds domkyrka, som skulle skett den 10 

mars, blev i sista stund uppskjuten. Beställaren har 

sent om sider blivit tveksam till om projektet ska 

innefatta även de nya församlingslokaler som planerats. 

Nuvarande församlingslokaler iordningställdes 

för bara några år sedan efter uppslitande diskussioner 

och nybyggda lokaler blir med all säkerhet betydligt 

dyrare. 

I skrivande stund är inget nytt startdatum spikat, 

men troligen handlar det om någon månads förskjutning. 

Inkomna och kommande beställningar av tävlingsprogrammet 

antecknas och programmet kommer 

att skickas så snart det föreligger. Aktuell information 

kan sökas på www.arkitekt.se/tavlingar 

Förskjutningen av tidplanen innebär naturligtvis 

att även inlämningsdagen kommer att flyttas fram. 

Kv. Baltic – Prekvalificering 

Stockholms stads gatu- och fastighetskontor och 

stadsbyggnadskontor avser att tillsammans med 

Svenska Bostäder AB inbjuda 5–7 arkitektkontor till 

en arkitekttävling om kv Baltic i Mariehäll. Uppgiften 

är att forma ett attraktivt bostads- och arbetsområde, 

med upp till 1000 lägenheter och 1000 arbetsplatser, 

på gammal industrimark nära Sundbybergs centrum. 

Intresseanmälan ska vara insänd före 23 april 2003. 

Se annons på sid 53. Hela TED-annonsen finns på 

www.arkitekt.se/tavlingar 

Snäv tävling om Slussen 

Som framgått av flera artiklar i dagspressen kommer 

en ny tävling om den framtida utformningen av 

Slussen – en av Stockholms känsligaste platser – snart 

att starta. Beslutet om en ny tävling fattades faktiskt 

redan av den borgerliga majoriteten. 

Slussens fortgående tekniska förfall var skälet för 

den ”kombinerade” tävling som genomfördes redan 

1991-92, och som vanns av Alexis Pontvik. Både han 

och White, som belönats för ett ”bevarandeförslag”, 

fick efter tävlingen uppdrag att bearbeta sina förslag, 

men efter några år betraktades båda förslagen som 

politiskt döda. 

Idag har det tekniska förfallet gått så långt att även 

ett ”bevarande” skulle innebära rivning och återuppbyggnad 

av bortåt 80 procent av hela anläggningen. 

Stockholms stad avser nu att genomföra en inbjuden 

tävling med ca fem tävlingsdeltagare som ska 

väljas ut genom ett öppet kvalificeringsförfarande. 

Tävlingsnämnden i Sveriges Arkitekter anser att 

detta är en alltför snäv form för denna viktiga uppgift. 

I skrivande stund pågår försök från Tävlingsnämndens 

sida att vidga möjligheterna till deltagande. 

Juryn om Washington: 

Bra arkitektur vann 

Patrick Bjurström ställde fyra frågor till Sveriges 

Arkitekters två juryrepresentanter i tävlingen om ny 

svensk ambassad i Washington, landskapsarkitekt 

Thorbjörn Andersson och arkitekt Johan Nyrén. 

1. Tävlingen fick inledningsvis en 

del kritik, bland annat på grund 

av urvalet av tävlande. Finns det 

någon typ av förslag som ni tycker 

saknades? 

Thorbjörn Andersson: Det finns en 

stor spännvidd mellan förslagen. Det 

finns också stor spännvidd inom 

vissa förslag, som är vällösta i vissa 

avseenden och svaga i andra. När 

det gäller den omdiskuterade frågan 

om kvinnlig representation bland de 

tävlande har Fastighetsverket fått ett 

intressant resultat i Santiagotävlingen 

där så många kvinnor gick till steg 

två. Alla tre utvalda är ju kvinnor, 

låt vara att en är i partnership med 

en man. 

Johan Nyrén: De inbjudna arkitekterna 

är ju mycket väl meriterade, och 

det var ju vad SFV önskade i prekvalificeringen. 

Där stod inget om kvotering 

i något avseende och då bör man 

väl inte göra det. Tävlingsuppgiften 

var mycket svår med den mycket 

låsta stadsplanen, det komplicerade 

programmet och översvämningsproblematiken. 

Om det hade varit fler 

tävlande hade vi förstås fått andra 

typer av förslag, så är det ju alltid, 

men de inlämnade förslagen var väl 

genomarbetade och gav en mycket 

bra belysning av tävlingsuppgiften. 

2. Jag är förtjust i Wingårdhs 

Motto Madeleine. 

Wingårdh 

arkitektkontor 

AB genom Gert 

Wingårdh och 

Tomas Hansen 

samt Johan Paju 

(landskap). 

vinnande förslag. Den rumsliga organisationen 

och proportioneringen, 

hur man sugs in i byggnaden och 

hur man rör sig i den. Finns det någon 

särskild kvalitet i något annat 

förslag som fick juryn att tveka? 

TA: Juryn brukar försöka ”hålla 

elden vid liv” även om ett förslag 

kan framstå som en självklar vinnare. 

Christer Malmströms förslag 

är skulpturalt starkt men är inte 

riktigt en ambassad. Celsings förslag 

har en tydlig miljöprofil och en 

takterrass med gömd trädgård som 

tilltalade juryn. ArkitektMagasinets 

sandstensfasad är också bra. När det 

gäller landskapsbehandlingen så är 

Celsings återhållna, naturliknande 

förslag ett intressant alternativ till 

Wingårdhs kanske något överambitiösa 

”temapark”. Tomten är för 

övrigt ingen bra tomt i vår mening 

utan ett knappt byggbart litet stycke 

träskmark. Men det är intressant att 

tomten vänder sig mot vattnet och att 

den ligger mitt bland folket, i motsats 

till andra ambassader. 

JN: Juryarbetet bedrevs metodiskt i 

flera steg där olika delaspekter i varje 

förslag utvärderades, innan man 

gjorde en sammanvägning och jämförelse. 

I denna slutgiltiga helhetsbedömning 

var alla i juryn överens om 

att Wingårdhs förslag var bäst, trots 

att det inte var bäst i alla delaspekter. 


Bland annat låg det inte så högt i det amerikanska miljöklassningssystemet, 

men det har en potential att kunna 

förbättras. Andra förslag hade allvarligare enskilda brister 

som bedömdes svåra att bearbeta. 

3. Det vinnande mottot, Madeleine, känns lite besvärande 

som något slags flirt, men jag ser det också som 

väl samstämt med förslaget. Andra förslag hänger inte 

ihop på samma sätt. Ett förslag får kritik för att de 

översta våningarnas uttryck inte stämmer med resten. 

Hur viktig är denna aspekt? 

TA: Mottot Madeleine är lite skamlöst, särskilt som 

Wingårdhs har använt mottona Victoria och Carl Philip 

i tidigare tävlingar. Men förslaget är ensamt om att ha 

besvarat alla frågor, som en helhet. Man kan i och för sig 

uppskatta att ett förslag inom sig innehåller olikheter. Är 

det bra gjort kan det vara en poäng att fasader har helt 

olika uttryck, som i ArkitektMagasinets förslag. 

JN: Det vinnande förslaget har en imponerande genomarbetning 

där allt hänger ihop till en helhet, som svarar bra 

mot programmets önskemål. I några förslag blir estetiken 

och konceptet den goda funktionens fiende. En av uppgiftens 

svårigheter var just att utforma fasaderna på de två 

översta våningarna, bostadsvåningarna, som ska ritas av 

andra arkitekter. 

4. Förslagens beskrivningar har väldigt olika infallsvinklar. 

ArkitektMagasinet inleder med en politisk 

reflexion, Christer Malmström med Sveriges ansikte 

utåt, Greger Dahlström med ”fyra rumskaraktärer” 

och Johan Celsing med översvämningsproblematiken. 

Wingårdh går rakt på materialfrågan – glas, trä, vitt, 

ljust och transparent. Säger detta något om arkitektrollen 

och vad som är en vinnande inställning i dagens 

arkitekturklimat? 

TA: Frågan om Sveriges ansikte utåt har fått en bra lösning 

i det vinnande förslaget, utan att det direkt tas upp i 

beskrivningen. Man kan också diskutera vad en ambassad 

är till för, i dagens nyhetsflöde och politiska värld. Diplomatkårens 

betydelse är inte lika självklar som tidigare, 

och det rent kamerala arbetet med visering kan skötas 

nästan var som helst. Men det vinnande förslaget motsvarar 

idén om ett Sweden House, med utställningsytor 

och utrymmen som kan hyras ut och där vi kan exponera 

Sverige och svenskt näringsliv. 

JN: Jag tror svaret på frågan är nej. Det är ju byggnadens 

svar på programmets önskemål och platsens krav som är 

avgörande oavsett vad man lagt tonvikt på i beskrivningen. 

Det är ett djärvt grepp att placera den nya ambassaden 

där Rock Creek flyter ut i Potomac mellan Washington 

Harbor och Watergate i Georgetown, långt ifrån alla 

andra ambassader. Väl genomfört kan det bli en succé för 

Sverige. Styrkan i Wingårdhs förslag är att om det genomförs 

kan man inte skylla på byggnaden om det inte blir 

succé. Ambassaden är öppen, välkomnande och generös 

mot omgivningen. Byggnaden har en klarhet och tydlighet 

med mycket raffinemang och bra funktion. Bra arkitektur 

helt enkelt! 

Motto River 2 . 

Christer MalmströmArkitektkontor 

AB 

genom Christer 

Malmström 

och Mikael 

Sonnsjö samt 

My Lekberg och 

Ulrika Gunnman 

(landskap). 

Motto Svea. 

FOJAB Arkitekter 

i Malmö AB 

genom Greger 

Dahlström. 

Motto Sediment. 

ArkitektMagasinet 

AB genom 

Lasse Vretblad, 

Thorbjörn Lundell, 

Catharina 

Gabrielsson och 

Stefan Anderson. 

Motto På Podiet 

vid floden. Johan 

Celsing Arkitektkontor 

AB 

genom Johan 

Celsing samt 

Wolfgang Ohme 

(landskap). 

Fastighetsverket har valt att inte 

bekosta en tryckt tävlingsdokumentation 

för denna tävling. De 

fem förslagen i tävlingen kommer i 

stället att presenteras utförligt på 

www.arkitekt.se under Tävlingar/ 

Genomförda tävlingar. 


KALENDERN 

Redaktör: Kerstin Påvall 

kerstin.pavall@arkitekt.se 

28 mars. Fritt spelrum i landskapet. Vad skulle ske 

med offentliga och privata anläggningar och trädgårdar 

om dagens landskapsarkitekter fick fritt spelrum? 

Akademin för Landskapsarkitektur tillsammans med 

Fritidsodlingens riksorganisation står bakom seminariet 

Visionär landskapsarkitektur på Stockholmsmässan 

i Älvsjö. Seminariet inleds kl 12.50 av arkitekt Leif 

Thorin, FOR, och landskapsarkitekt Bengt Isling. Läs 

mer på www.arkitekt.se/akadmi/landskap 

1 april. Trädgårdsstaden. Arkitekt Lena Steijner berättar 

om Amhult och Eklanda, två moderna trädgårdsstäder. 

Bebyggelseantikvarie Helena Lindh berättar om 

1920-talets Änggården. Arr: Centrum för Byggnadskultur. 

Köpmansgatan 20 kl 18.30, Göteborg. 

3 april. Fotgängaren – bortglömd som trafikant och 

social aktör? Fotgängarnas Förening och Sveriges Arkitekters 

akademi för fysisk planering. 13–17 på Sveriges 

Arkitekter, Ansgariegatan 5, Stockholm. Avgiftsfri 

men anmäl på www.arkitekt.se/akademi/planering. 

3 april. Stadsarkitektdag. Tema PBL. Stockholms 

Byggnadsförening. Norrlandsgatan 11, Stockholm. Ev 

platser tel 08-50557700. 

8 april. De höga husens stad. Professor Claes Caldenby: 

Varför höga hus? Ett försök att tänka efter före. Kjell 

Björkqvist, fastighetsnämnden: Därför höga hus! Arr. 

Centrum för Byggnadskultur. Köpmansgatan 20, Göteborg, 

kl 18.30. 

6–7 maj. Den framtida kyrkogården. Begravningsplatsers 

utseende och form förändras genom Svenska 

kyrkans nya roll och ökad religiös mångfald. Kurs 

på Alnarp med exkursion till Köpenhamn. Anmäl till 

Movium tel 040-41 50 00 eller www.movium.slu.se. 

15–16 maj. Landscape Modeling. Digitala tekniker 

i landskapsarkitekturen. Internationell konferens 

på Anhalt Universitetet, Dessau, Tyskland. Info: 

fiedrich@loel.hs-anhalt.de eller www.masterla.de. 

26–28 maj. Finns det rum för barn? Vadstena Forum 

i samarbete med Linköpings universitet, Boverket, 

Riksantikvarieämbetet, Vägverket m fl. Information 

om seminariet ger Gösta Blücher, tel 0455-52 242 eller 

Britt-Marie Gunnarsson tel 013-28 2772. Anmäl 

senast 22 april via www.vadstenaforum.com 

15–18 juni. Glass Processing Days. Internationell 

konferens i Tammerfors, Finland. Med bl a Juhani 

Pallasmaa i seminariet ”Current trends in glass exterior 

glazing and internal use”. Se hela programmet på 

www.glassprocessingdays.com. 

Mer på www.arkitekt.se/kalendern 

Samtida arabisk 

bild: Beirut/Libanon 

Till 21 april på Bildmuseet i Umeå. 

Utställningens hjärta och puls är 

staden Beirut, verklig och imaginär, 

bortglömd och ihågkommen, 

förlorad och återuppbyggd. Minnen 

och erfarenheter av inbördeskriget 

och Israels ockupation är bearbetade 

genom personliga berättelser av 

samtida filmare, arkitekter, konstnärer 

och författare. Arkitekterna 

Paola Yacoub och Michel Lasserre 

utforskar miljöers uttryckskraft och 

deras estetiska och politiska innebörder. 

De har intervjuat bårbärare 

som arbetade under hela kriget: ”Vi 

försökte bestämma territoriers status 

utifrån deras berättelser.” 

Utställningar 

27–30 mars. Trädgården – det 

lustfyllda uterummet. Fullskalemodell 

av det vinnande förslaget i 

den allmänna arkitekttävlingen om 

ett trädgårdshus på 10 kvm. Flera 

av de 265 förslagen visas i ritningsform. 

Prisutdelning den 28 mars 

klockan 15 på mässans stora scen 

med Birgit Friggebo som officiant. 

Arr: FritidsOdlingens Riksorganisation 

i samverkan med Sveriges Arkitekter, 

Lärarförbundet, SLU med 

flera. Stockholmsmässan i Älvsjö. 

Rouwaysset: folkligt 

och modernt i 

norra Beirut. Foto: 

Naji Assi och Tony 

Chakar. 

Om stadsdelen Rouwaysset 

handlar Naji Assis kritiska undersökning 

av hur vi ser på städer och 

deras fattiga förorter. Assi är arkitekt 

och född i Beirut 1969. Inför inställningen 

att förorten är ett obegripligt, 

irrationellt kaos har han undersökt 

hur en sådan uppfattning överförs: 

genom språk och massproducerade 

bilder eller genom arkitektritningar, 

som alltsedan renässansen utmärks 

av de logiska konsekvenserna av 

perspektivteckningen, illusionen 

av en tredimensionell rymd i vilken 

händelser äger rum. 

Se www.umu.se/bildmuseet 

11–13 april. Tidernas trädgård. 

Trädgårdsmässa på temat inspiration. 

Utemiljön vid Norrköpings 

forsar och industrilandskapet 

runt Värmekyrka i Norrköping. Se 

www.klarkullen.se 

Arkitekturpriset i Övre Norrland. 

Vinnaren, informationsbyggnad i 

Kattilakoski, och de övriga nominerade 

visas på Stadshuset i Piteå till 

2 april, på biblioteket i Vindeln till 

6 april, på biblioteket i Tärendö till 

17 april och därefter på samemuseet 

Ajtte i Jokkmokk. Se även sid 21. 


KF:s glashus i fotografi 

Till 20 april. Fotograf Max Plunger 

visar bilder av Glashuset vid Stadsgården 

i Stockholm. Utställningen 

heter Kv Tranbodarne 12. KF:s glashus 

och visas på Arkitekturgalleriet, 

Munkbron 3, Stockholm. 

Till 27 april. Utmärkt 

Svensk Form. Eksjö Museum, 

Eksjö. 

Till 4 maj. Steven Holl. 

Projekt av den amerikanske 

arkitekten presenteras i 

modeller, akvareller och film. 

Arkitekturmuseet, Fredsgatan 

12, Stockholm. 

Till 19 maj. Alvar Aalto. 

Ofullbordade göteborgsprojekt 

som stadshuset Kuria, 

Aaltoinspirerad formgiv- 

KF:s glashus från 

1974 vid Stadsgården 

i Stockholm 

ritades av Jan 

Lunding, KFAI:s 

arkitektkontor. Huset 

ska byggas om 

och renoveras med 

BSK som ansvariga 

arkitekter. Foto: 

Max Plunger. 

ning och Viborgbiblioteket. 

Arkitekturhuset/Stadshuset, 

Norra Hamngatan 12, Göteborg. 

Till 25 maj. Landskap, Under 

bron och Borg. Tre separata 

utställningar om fantasins 

gränslösa rum av Carin Ellberg, 

Lisa Jeannin och Tanja 

Rau på Dunkers Kulturhus, 

Helsingborg. 

Välkommen att delta i 

ÅRETS 

HUS 

tidningen Hus & Hems stora 

tävling för nya småhus! 

Alla typer av hus är välkomna: 

arkitektritade villor, grupphus, typhus 

och fritidshus. Det viktiga är 

att de har bra och snygga lösningar 

som passar en barnfamilj. 

Huset ska vara nybyggt, 

med inflyttning tidigast 1998. 

Vinnarhuset presenteras på Möbel- 

mässan i Älvsjö i februari 2004. 

Vinnarchecken på 25 000 kr 

går till husets ägare. 

Tävlingsbidraget ska vara 

Hus & Hem tillhanda senast 

den 27 juni 2003. 

Mer information finns på 

www.husohem.se 

och i Hus & Hem nr 4 (ute 18/3) 

och nr 5 (ute 15/4). 

ÅRETS 

HUS 


Att starta eget 

– att vara arkitektföretagare 

Sveriges Arkitekter inbjuder till starta eget-kurs 

måndag 5 – tisdag 6 maj 2003 i Stockholm. 

Det går också bra 

att anmäla sig på 

www.arkitekt.se 

Kursen vänder sig främst till den som nyligen har 

startat eget eller står i begrepp att göra det, men är 

också nyttig för den som varit företagare ett tag. 

Under två dagar går vi grundligt igenom företagandets 

förutsättningar och villkor med särskild betoning 

på det som är arkitektspecifikt, t ex branschens standardavtal 

och ersättningsmodeller, uppdragshantering, 

upphovsrätt, konsultansvar mm. 

Varje deltagare får en omfattande kursdokumentation, 

i vilken bl a ingår boken Arkitektföretaget 

– handbok i arkitektföretagande. 

ANMÄLAN 

Kursen är endast öppen för medlemmar i Sveriges 

Arkitekter. Därav den kraftigt subventionerade kursavgiften: 

1.500 kr + moms. 

Kurslokal: Meddelas senare 

Anmälan är bindande. Vid avbokning debiteras 

halva kursavgiften. Vid avbokning senare än tio dagar 

före kursstart debiteras hela avgiften. Plats på kursen 

reserve-ras i tur och ordning efter gjord anmälan. 

Kursledare är Staffan Carenholm, förbundsdirektör 

i Sveriges Arkitekter och VD i förbundets servicebolag 

för företagare, ArkitektService. 

Jag anmäler mig till kursen Att starta eget – att vara arkitektföretagare, Stockholm den 5–6 maj 2003 

Kursavgift 1.500 kr + moms 

Namn: ............................................................................................................................................................................................................ 

Adress: .......................................................................................................................................................................................................... 

Tel: .................................................................... Fax: ............................................................ Mobil: ........................................................ 

Företag: ........................................................................................................................................................................................................ 

Fakturamottagare: ................................................................................................................................................................................... 

Skickas eller faxas till Sveriges Arkitekter ArkitektService AB, box 9225, 102 73 Stockholm, fax 08-5055 7705 


Måndag 5 maj 

08.30 Morgonkaffe. Inledning och presentation av kursen. 

09.00 Att starta eget – några personliga reflektioner och 

egna erfarenheter. 

Vilka utmaningar ställs man inför? 

Arkitekt SAR/MSA Laila Strunke, vVD Temagruppen 

Arkitekt SAR/MSA Peter Sahlin, Peter Sahlin Arkitektur AB 

09.45 Arkitektföretaget och arkitektföretagets marknad. 

Arkitektföretaget och arkitektbranschen – en 

lägesbestämning. Företags- och branschkarakteristika. 

Staffan Carenholm, Sveriges Arkitekter 

10.30 Paus 

10.45 Affärsmannaskap och marknadsföring 

Hur visa sig? Hur sälja sig? Strategier för företagets 

marknads-uppträdande och positionering. 


11.30 Att hantera arkitektuppdrag 

Kontraktsregler i arkitektverksamhet. Uppdragsavtal och 

standardavtal. ABK 96. AF Konsult 97. Att skriva kontrakt 

och bekräfta uppdrag. Rutiner och regler för professionell 

uppdragshantering. 

Lars Lundenmark, jurist, STD Svensk Teknik och Design 


12.00 Lunch 

13.00 Att hantera arkitektuppdrag (forts) 

Lars Lundenmark, jurist, STD Svensk Teknik och Design 


14.30 Offentlig upphandling av arkitekttjänster. Tävlingar 

och parallella uppdrag 

Regelverket för offentlig upphandling. Vilka 

upphandlingsförfaranden finns? Tävlingsreglerna. Vad är 

tävling respektive parallellt uppdrag? 

Thomas Nordberg, tävlingssekreterare, Sveriges Arkitekter 


15.30 Eftermiddagskaffe 

16.00 Ersättningsformer och ersättningsprinciper 

Att beräkna ersättning och lämna anbud. Arvodesprinciper 

och arvodesnivåer. 


PROGRAM 

Tisdag 6 maj 

08.30 Ersättningsformer och ersättningsprinciper 

Fortsatt genomgång 


09.30 Arkitektföretagets ekonomihantering 

Val av företagsform. Uppgiftsskyldighet. 

Myndighetskontakter. 

Skatter och avgifter. Hur sköta bokföring och uppföljning? 

Rolf Fermander, ekonom, Palestrum AB 

10.45 Paus 

11.00 Arkitektens upphovsrätt 

Vad innebär upphovsrätten? Vad skyddas? Vem är 

upphovsman? 

Ideell och ekonomisk rätt. Namnangivelse och respekträtt. 

Tillåtet och otillåtet. Rättsfall inom arkitekturen. 

Ulrika Lundin, förbundsjurist, Sveriges Arkitekter 

Anna Lindvall, förbundsjurist, Sveriges Arkitekter 

12.00 Lunch 

13.00 Arkitektansvar och ansvarsföräkring 

Allmänt om arkitektansvar och behovet av försäkringsskydd. 

Sveriges Arkitekters Arkitektförsäkring. 

Tove Hellerup, försäkringsmäklare, Aon Sweden AB 

Erik Blom, försäkringsmäklare, Aon Sweden AB 

14.00 Pensionsförsäkring, vilka alternativ finns för företagare? 

Pensionssystemets uppbyggnad och företagarens behov av 

kompletterande pensionsskydd. 

Marie Källman och Kenneth Ling, försäkringsrådgivare, 

Arkitekternas Pensionskassa 

15.00 Eftermiddagskaffe 

15.30 arkitekt.nu och www.arkitektupphandling.se – 

webbtjänster från ArkitektService 

arkitekt.nu – ett sökregister för arkitekttjänster på Internet 

www.arkitektupphandling.se – annonsdatabas för offentliga 

arkitektupphandlingar 

Per Lander, chefredaktör, Sveriges Arkitekter 

16.15 Avslutande diskussion och frågestund 

Summering av kursdagarna och avslutande frågestund. 

Staffan Carenholm, Sveriges Arkitekter. 


DEBATT 

Debattredaktör: Kerstin Persson 

kerstin.persson@arkitekt.se 

Debatten i Arkitekten börjar ta fart. Ett av ämnena i 

det här numret är det föreslagna hotellet på Slussen i 

Stockholm. Den debatten började för vår del som ett 

inlägg på www.arkitekt.se från Martin Zetherström, 

som du kan läsa nedan. Snart fick han svar från Odd 

Jönsson (sid 40). Arkitekten bad arkitekten kommentera. 

Kanske fortsätter debatten med fler inlägg i 

Arkitekten eller på www.arkitekt.se 

Disney-arkitektur 

passar inte på Slussen 

Slussen tål inte en byggnad från ”i förrgår”, skriver 

Martin Zetherström. Han är kritisk till det planerade 

hotellbygget ovanpå tunnelbanan. 

Hur kan PEAB få bygglov för sitt vulgära 

hotellkomplex ovanpå Slussens 

tunnelbanenedgång? Trodde i min 

naivitet att den här typen av projekt 

inte längre sanktionerades av stad 

och myndigheter. 

Regeringen har tagit fram ett 

handlingsprogram för arkitektur i 

landet, och dessutom ska nationen bli 

världsbäst inom design & formgivning. 

För de flesta av landets arkitekter 

torde denna ambition framstå som 

direkt oförenlig med den groteska 

skapelse som efter godkännande i 

regeringen kommer att uppföras i 

området. 

Stadsrummet i Slussen är ett av 

de mest intressanta i Stockholm, och 

visar prov på byggnader från de flesta 

byggnadsepoker. Nyare och äldre 

byggnader, med skilda funktioner, 

uttryck och skala, sammanflätas genom 

trafikkarusellen till en fascinerande 

mångfacetterad dynamisk plats 

med intressant historik. Ska bekanta 

södersilhuetter framöver skymmas 

bakom ännu ett kvasiarkitektoniskt 

hotellkomplex (trodde det räckte 

med nuvarande Hilton/ Scandic), 

som enbart genom den stora volymen 

ödelägger vitala delar av platsen. 

Visst tål Slussen en hel del förändringar, 

vilka av nödvändighet kommer 

att krävas när trafikapparaten 

ska uppdateras. En byggnad som siktar 

framåt, med en för allmänheten 

tillägnad funktion, och som i skala 

och utformning relaterar till parkterrasser 

och historiska byggnadsverk i 

bergssluttningen skulle säkert med 

framgång kunna fogas till det redan 

byggda på den aktuella platsen. Vad 

staden och Slussen däremot inte tål, 

är att en byggnad från ”iförrgår” tilllåts 

demolera Stockholms intressantaste 

centrala plats. 

Sveriges Arkitekter måste som 

opinionsbildare agera för att visa 

att denna typ av projekt aldrig ska 

kunna drivas igenom via de aktuella 

instanserna. Nu får det vara nog, riv 

upp dessa beslut NU! Martin Zetherström 

Arkitekt MSA 

Arken: 

Det blir bra! 

Arkitekten bad ARKEN Arkitekter AB 

kommentera kritiken mot hotellbygget 

i kv Ormen vid Slussen. Torbjörn 

Einarsson, som arbetat tillsammans 

med Peer-Ove Skånes, valde att kommentera 

i form av frågor till sig själv, 

som han också besvarar. 

Varför ser det nya hotellet ut som det gör? 

TE: Projektet är ett segslitet ärende. Hundraden av 

varianter har prövats. Före oss. Och dussinet av oss själva. 

Olika volymer, olika uttryck. 

Tomterna hade tre räckor hus i sluttningen fram till 

1932 då allt revs för tunnelbanan. Ett provisoriskt lock har 

legat här sen 1960-talet. Efter 70 år ska ett gammalt sår 

lagas. Stadsläkning, så har vi sett det, den här gången. I 

tävlingen 1981 gjorde vi en modernistisk variant. Då blev 

det inköp. 

Är det bara att välja stil hur som helst? 

TE: Olika platser kan ge impulser till olika arkitektur. 

Här vid Slussen kan väl många sorter vara relevanta. I 

parallella uppdraget om Sergels Torg ritade vi modernistiskt, 

kubistiskt. Här vid Slussen har vi ritat både traditionalistiska 

och modernistiska varianter. På begäran från 

byggnadsnämnden, som sen, efter mycket bollande till 

olika instanser, gjort sina val. 

Inför det parallella uppdrag som kom till 1999 hade ett 

antal kubistiska försök strandat. PEAB:s arkitekt då var 

Mikael Borgström, och han är kvar i projektet, nu under 

namnet Grappa Arkitektur och Form AB. Politikerna 


Disney-arkitektur, anser Martin Zetherström 

om hotellet vid Slussen i Stockholm. 

Den ursprungliga miljön är inget att slå vakt 

om, anser Odd Jönsson. Det blir bra, svarar 

Torbjörn Einarsson på Arken Arkitekter AB, 

som ritar huset. Bilderna är från perspektivritningar 

av Arken och Borgström. Till höger 

fasad mot Katarinavägen, till vänster mot 

Peter Myndes backe. 

hade ogillat flera varianter av Borgströms 

mer kubistiska förslag. 

Lindroos ”ost” från tävlingen 1981 hade 

ju också underkänts, dels för skalan, dels för 

att nämnden inte tyckt att arkitekturen passade 

kontexten. Trots att Lindroos hänvisat 

till det rundade KF-huset mitt emot. 

Vi valde att se kontexten mer utifrån de 

småskaliga hus som fanns tätt intill och de 

hus som stått här tidigare. 

Borde inte Lindroos ha fått rita sin ”ost”? 

TE: Njae, vid en andra tävling för riksdagsmannabostäder 

1991 inbjöds de tre första 

pristagarna från 1981. Lindroos ritade 

då en ny variant på ”osten”, men juryn lät 

sig inte bevekas. I stället valdes andrepristagaren 

Chet Kanra den gången. Riksdagsmannabostäderna 

avskrevs dock efter ett 

tag. 1999, vid en ”tredje rond”, var det Chet 

som drev att det rätteligen skulle vara han 

som bort få jobba vidare. Så vid förfrågan 

ville han inte vara med vid det nya parallella 

uppdraget som kom 1999. Lindroos deltog 

inte heller. Till oss på ARKEN hade han 

sagt att han avsåg att delta – efteråt skämtade 

han om att han kommit på att han ju 

kunnat lämna in ”osten” en tredje gång. Nej, 

även om ”ostens” plan var väldigt elegant, 

så får man ju leva med att politikerna ibland 

väljer annorlunda. Och det var ju en väldigt 

stor ost. 

Men ert förslag har ju också kritiserats 

för att vara stort? 

TE: Allt är relativt. Vi kan förstå att en 

del grannar, som får en 70-årig rivningstomt 

återbyggd framför en vy man vant sig vid, 

blir besvikna. Men jämfört med projekten i 

tävlingen 1981 så är det här rejält nerkrymt. 

Politiker, Stadsmuseum, Skönhetsråd, och 

grannar har tryckt på om ”mindre mått och 

mer kontext”. PEAB ville förstås haft det 

större för att få ett mer ekonomiskt hotell. 

En granne och en debattör har kallat 

det här för Disney-arkitektur, vad säger 

ni om det? Och att bilderna luras med 

skalan! 

TE: Man kan tycka olika. Men vi tror 

nog snarare att den 3D-bild som PEAB lät 

ta fram ger ett överstort intryck. Dessutom 

är det lite skevt och kulört, så man kan förstå 

en del av dubierna. Själva har vi i modell, 

elevationer och sektioner kollat det så noga 

att vi känner oss trygga. Det blir bra. Det 

hänger förstås på mängder av detaljer som 

ännu inte är ritade. 

Själva hade vi också önskat en mer 

ingående bearbetning av SLs hall som utgör 

sockelvåning och som på 60-talet så bryskt 

drogs framför sjömanshotellets fönster. 

Men är det här ett uttryck för vår tid? 

TE: Hellre lyss till platsens sång än 

tidens, sa Asplund. Det där att uttrycka ”vår 

tid” må väl vara intressant ibland. Ibland. 

Men som pekpinneregel är det oanvändbart. 

”Vår tid” är väldigt olika för moster Agnes i 

Bjurholm, it-systemeraren i Kista, rapparen i 

Gårdsten, eller Kolhaas i sitt flygplan. 

Lindroos ritade ”osten” och det småskaliga 

kv Drottningen alldeles här intill ungefär 

samtidigt, i mogen ålder. Carl Nyréns 50-tal 

med funkisskolor, blev ett 60-tal med strukturalism 

t ex i Arrheniuslabben och Pharmacia, 

och sen ett 80-tal med regionalism som 

muséerna i Jönköping, Karlstad och Tanum. 

Niels Torp ritade parallellt modernistiskt 

SAS-kontor och regionalistiskt Giskehagen, 

Baerum och Hestra. En del arkitekter 

ändras över tiden, andra kan köra flera 

parallella spår. 

När nån ordningsman avkräver att man 

ska rita så att det ”uttrycker vår tid”, kan 

man ta det med ro. Arkitekturen är lyckligtvis 

rymligare än så. 

Varför diskuteras i så fall det här med 

tiden så mycket? 

TE: Jo, men ”tiden” är förstås intressant, 

arkitektur som hållare av tid, minnandet om 

tid, japanernas ”ma”, stämningar i ett rum 

som får en att känna tidsrymd. 

Men det är tid på ett annat sätt. Där är 

det ingen som stipulerar en så kallad ”vår 

tid”, eller att arkitekturen ska ”uttrycka vår 

tid”, allra minst i det yttre som syns på en 

bild. 

Jag tror att man kan se det så här: vissa 

neomodernister har tagit över den dåliga 

vanan hos modernismen att göra anspråk på 

sanningen. Och ärligheten. Under en minimalistisk 

period blir sånt rätt dystert. 

Tycker du att minimalismen ger en dyster 

arkitektur? 

TE: Sparsmakad arkitektur som Andos 

kan förstås vara subtil, men den har nu lett 

till horder av proselyter som alldeles för 

mycket upprepar lådor med raster och triviala 

material. Men visst verkar det som det 

håller på att gå över? En sån här allvarsam 

gråmunkeperiod kan väl inte pågå så länge 

till! En period med allvarsamma arkitekter 

helt i svart. Och legio med lådor à la Gröna 

Hulken i Malmö eller Diener & Dieners 

butik för Migros i Luzern (sid 31 i Arkitektur 

2-2003). 

Hur går hotellprojektet vidare nu? 

TE: PEAB inväntar skriftliga besked 

efter regeringens avvisande av överklagningarna. 

Vi ska arbeta vidare med Grappa 

Arkitektur och Form AB. Så är det tänkt. 

Torbjörn Einarsson, Arkitekt SAR/MSA 


DEBATT 



Slussen, en samling 

disparata element 

Att hotellprojektet på Slussen blivit 

godkänt beror inte på att det är för 

lätt att få detaljplaner och bygglov 

utan på att det är för svårt, anser 

Odd Jönsson. 

När Katarinavägen sprängdes ner i början av förra 

seklet förstärktes Södermalms bergsrygg mot norr, 

och ett antal synnerligen gemena byggnader fick 

sin baksida som framsida mot staden. Detta kallar 

Zetherström (i inlägget på förra uppslaget) för ”historiska 

byggnader i bergssluttningen”. Dessa byggnader 

är inte avsedda att stå på randen av ett stup till allmän 

beskådan. Ett bebyggande av tunnelbanetomten kommer 

att ge dessa byggnader bättre förutsättningar att 

bli sedda i en miljö som upphovsmännen ursprungligen 

måste ha tänkt sig. Det finns dock en hake. Dom 

som bor här, flera är tongivande personligheter, vill 

naturligtvis inte att deras utsikt från gårdsfönstren ska 

gå förlorad. 

”Stadsrummet i Slussen är ett av de mest intressanta 

i Stockholm, och visar prov på byggnader från de 

flesta byggnadsepoker” skriver Martin Zetherström. 

Ja, ja, här finns, förutom bergsryggen och baksidesarkitekturen 

på dess rand, ett jugendbarockpalats, stilrenoverat 

till funkiskåk, en underjordisk bensinmack, 

som även skyddar oss mot bombanfall, ett lustigt hus 

byggt inne i en klöverbladsramp, ett vackert gammalt 

hus, som tyvärr ligger med entrén fyra meter under 

gatunivån, här finns en övergiven rangerbangård, som 

används som busstation och ett utrangerat fartyg med 

ett billigt diskotek ombord. 

Intressant, ja kanske som exempel på en samling 

disparata element, som ser ut att ha hamnat där av en 

slump. Men en ”fascinerande mångfacetterad dynamisk 

plats”? Nej. 

Jag besöker ofta Slussen, det är inte dynamiskt där. 

Alltid samma trötta galleria och samma misantropiska 

trafikmiljö. 

Jag tycker inte att Peabs hotellförslag är speciellt 

lyckat. Men att det nu blivit godkänt beror inte på att 

det är för lätt att få detaljplaner och bygglov i Sverige 

utan att det är för svårt! Hade inte en kvasimiljörörelse 

stjälpt Bengt Lindroos ursprungliga förslag hade 

vi redan haft en vacker byggnad på platsen! 

Odd Jönsson, arkitekturstuderande 

Västra hamnens plan 

är redan föråldrad 

Gerard af Malmborg anser att planen för området 

kring Kockumsdockan i Malmö redan känns hopplöst 

föråldrad. 

Tag fram nr 1 av ARKITEKTEN 

2003. Läs Thomas Hellquists kommentar 

till det nya området kring 

Kockumsdockan. Jag vill göra några 

kompletterande reflektioner. Thomas 

Hellquist är skeptisk till planens 

utformning i Malmö på mycket 

goda grunder. Det annars så kritiserade 

Bo01-området har ju, trots alla 

brister och konstigheter, en oomstridd 

och mycket viktig kvalitet i 

den småskaliga stadsplanen, som ger 

vindskyddade prång och smågårdar. 

Platsens utsatta läge gör att detta är 

absolut fundamentalt om man ska nå 

ett gott resultat. 

När det gäller vattenkontakt kan 

man inte, som en del tycks göra, 

arbeta med Stockholmsmiljön som 

förebild. 

Det säkraste sättet att skapa 

ett dåligt lokalklimat är det gamla 

slentrianmässiga greppet att rada 

upp parallella huslängor, som ökar 

vindhastigheten i området. Upphovsmännen 

till den nya planen 

för Västra hamnen har missat den 

goda lärdomen från Bo01, sorgligt, 

obegripligt! 

En del av planarbetet var de 

så kallade Q-books 1, 2 och 3, ett 

mycket ambitiöst och genomarbetat 

mellanting mellan översiktsplan 

och detaljplan. Presentationen var 

lysande när den kom, i form av en 

utställning, för ett par år sedan. Men 

omdömet ”lysande ” gäller bara de 

stora skimrande plastskärmarna som 

hängdes upp med eleganta texter och 

skisser. Sakinnehållet var skrämmande, 

kyligt, minmalistiskt. Det känns 

redan hopplöst föråldrat. Det bestod 

mest av raka streck mot horisonten 

och likgiltiga glasfasader. Inga människor 

och ytterst få träd i bilderna. 

Det är betecknande att ingen diskussion 

förekom efter visningarna av 

Q-books. Många gick omkring imponerade 

av den flotta presentationstekniken, 

men åtskilliga gick därifrån 

med en stilla, olustig undran: Är 

detta verkligen rätt sätt att gestalta 

den nya stadsdelen? Var det bara 

tomt snack, det där om att det nya 

skulle så att säga växa (organiskt!?) 

ut från Malmös centrala delar? Det 

som visas nu riskerar att bli en typisk 

”förortsarkitektur” i ordets negativa 

bemärkelse. 

Thomas Hellquist är en auktoritet 

och han beskrev sina utgångspunkter 

för bedömning av hus i en 

utmärkt sammanfattning i Sydsvenska 

Dagbladet den 11 december 2002. 

Vågar man anhålla att de ansvariga 

svarar på Hellqvists kritik, inte 

bara försöker tiga ihjäl den? 

Gerard af Malmborg 

Arkitekt SAR/MSA 


Ur Arkitekten 

januari 2003 

Vi diskuterar gärna Västra Hamnen 

Bo 01 och Dockanområdet är två delområden med helt olika förutsättningar, 

skriver Christer Larsson, stadsarkitekt i Malmö, i en kommentar till Gerard af 

Malmborgs inlägg. 

Gerard af Malmborg refererar till en 

intervju med Thomas Hellquist i Arkitekten 

1/03 och kommenterar med 

den som grund planeringen av Västra 

Hamnen. Thomas Hellquists resonemang 

är, som alltid, intressanta och 

värda att beakta. Jag uppfattar däremot 

inte att intervjun lägger grunden 

till en så allvarlig kritik som Gerhard 

af Malmborg riktar mot arbetet. En 

så stor planeringsuppgift som Västra 

Hamnen genererar många frågor. 

Själv tycker jag att frågeställningen 

mellan struktur och objekt är intressant, 

hur vi på Stadsbyggnadskontoret 

kan samverka med byggherrar 

och arkitekter. Liksom frågan hur 

redskapen mellan översiktsplan och 

detaljplan ser ut. 

Ett av många försök inom det senare 

var Q-books, ett processverktyg 

bestående av en digital modell, workshops, 

föreläsningar och seminarier. 

Dessa behandlar dock inte Västra 

Hamnen och Dockanområdet utan 

Universitetsholmen. Målsättningen 

var att tillsammans med byggherrar- 

na ge förståelse och få en grund för 

fortsatt arbete. Jag vill absolut mena 

att vi nådde långt i denna process. 

Kanske kan illustrationerna uppfattas 

som kyliga men avsikten är att 

de sakligt ska presentera strukturen. 

Denna bildar sedan sammanhanget 

i vilket byggnader ska placeras och 

utformas. Vi har i Q-books inte tagit 

ställning till vilken sorts arkitektur 

det ska vara. Däremot blir det intressant 

när ”verklighetens” projekt 

möter och utvecklar strukturens 

teoretiska bild och när störningar 

uppstår. Det är alltid intressant att 

undersöka nya metoder och jag är 

övertygad om att Q-books visar sig 

vara ett bra försök. 

När Bo01 och Dockanområdet 

jämförs är det två delområden med 

helt olika förutsättningar. Bo01 var 

en utställning, som genomfördes 

samlat och med stor rådighet över 

processen. Dockanområdet ska genomföras 

av ett privat fastighetsbolag 

under lång tid, därför diskussionen 

om robusthet. Gestaltningsmässigt är 

planerna också varandras motsatser, 

där Bo01 möter Öresunds öppna vatten 

och den förhärskande sydvästvinden 

medan Dockanområdet ligger på 

läsidan och möter en relativt storskalig 

hamnmiljö. Bo01 är småskalig och 

händelserik, där vi genom program 

styrde material och kulörer till en 

god helhet. Dockans strukturella 

plan kräver i stället att en rikedom 

åstadkoms i de olika kvarteren och 

byggnaderna, utifrån ett övergripande 

resonemang om karaktärer i 

planbeskrivningen. 

Planeringen av Västra Hamnen är 

till stora delar fortfarande principiell 

och förfi nas successivt. Vi arbetar 

därför vidare med Västra Hamnen 

och önskar stor öppenhet i samtalen 

kring detta och ser gärna att gestaltning 

och innehåll diskuteras och 

kommenteras. Jag uppskattar därför 

Arkitektens intresse för stadsplanering 

och återkommer gärna. 

Christer Larsson 

Arkitekt SAR(MSA 


DEBATT 



Gräddhyllor och fattigfickor 

Ska vi ha ett boende styrt enbart av plånboksprincipen 

eller ett boende där också ett samhällsperspektiv kan 

vägas in? Och var finns arkitekterna i debatten, undrar 

Barbro Engman, ordförande i Hyresgästföreningen. 

Ett hus är inte bara ett hus. Vi bor i 

ett betydligt större sammanhang än 

den egna bostaden. Hur vi upplever 

bostaden beror inte bara på kvaliteterna 

i lägenheten eller villan utan 

också på hur området och staden 

fungerar. Kan jag cykla vart jag vill, 

rasta hunden överallt utan att känna 

mig rädd? Hurdana är mina grannar? 

Tar sig mina barn tryggt hem genom 

natten? 

Bostäder ska naturligtvis vara 

bra och funktionella och arkitektens 

uppgift är att med ljus, luft, färg 

och form komponera boningar där 

människor gärna vistas. Men hur 

förhåller sig bostaden som nod i 

samhällets nätverk till helheten, till 

det omgivande samhället? 

Dagens bostadsbyggande bygger 

oss åtskilda. I varje svensk stad 

vid vatten bygger man gräddhyllor 

på kajkanten. Bo01 i Malmö är 

trendens moder; med byggfusk och 

tomma lägenheter också en symbol 

för villfarelser och problem i dagens 

bostadsbyggande. Men vad får vi 

för slags samhälle när adressen ersatt 

taxeringskalendern? 

Idag kan de besuttna båtägarna 

i Malmö betrakta sina flytetyg från 

balkongen. Imorgon kommer de att 

rikta blicken inåt land och spana 

efter kvinnorna från Rosengård och 

Möllevången som tar sig lång väg 

för att vårda deras krämpor. Lidingö 

kommun tvingas köpa bostadsrätter 

för att få folk till vården av de äldre i 

Kyrkvikens rikemansghetton. 

Och samtidigt växer vreden och 

utanförskapet i fattigdomens ghetton. 

Unga arga män från förorterna 

gör innerstäderna otrygga. Valhänt 

förlitar sig samhället till projekt där 

hjälpare utifrån ska utveckla förortsborna. 

Om detta står de bostadspolitiska 

bataljerna idag: ska vi ha ett boende 

styrt enbart av plånboksprincipen eller 

ett boende där också ett samhällsperspektiv 

kan vägas in? 

Jag menar att blandat är bäst. Jag 

tror på områden där människor av 

olika slag och boende i villor, bostadsrätter 

och hyresrätter kan stråla 

samman i olika träffpunkter – butiken, 

dagis, skolan, föreningslokalen. 

Diskussionen om plånbok eller helhet 

gäller inte bara bostadsbyggandet 

utan också det redan byggda. 

För så är det ju: framtidens bostäder 

är redan byggda. Under senare 

delen av 1900-talet byggdes en oherrans 

massa bostäder i Sverige och de 

kommer att stå länge än. Visst var 

det skralt med helhetstänkandet även 

då. Svenska städer består av tårtbitar 

av endera småhus, hyreslägenheter 

Barbo Engman efterlyser 

arkitekterna i debatten. 

eller bostadsrätter, gärna med en 

motorled emellan som oöverstiglig 

gränsmarkör. Hur kan vi – ur ett 

samhällsperspektiv - utveckla det 

redan byggda? 

Den diskussionen ser vi lite av 

idag. Visst finns det exempel på framsynta 

hyresvärdar som gör nåt. Som 

i Hällefors. Där rev bostadsföretaget 

där fönstren gapade tomma, omgav 

de kvarvarande husen med parker 

och fyllde parkerna med skulpturer 

av Milles, Eld m fl. Där skapade man 

platser för möten – avsedda och oavsedda 

– för kärlek och känslor, för 

samvaro, upplevelser och upptäckter. 

Och människorna i lågstatusområdena 

kan känna stolthet över sina 

adresser. 

Om detta borde vi diskutera mera. 

Barbro Engman 

Hyresgästföreningen 

Ps. Varför deltar så få arkitekter i 

debatten om samhället idag? Ds. 


Foto Jerry Malmberg

Motstridiga lutningsråd 

– vartåt lutar Boverket? 

För att bryta fuktskyddets dominans över handikappanpassning 

och personsäkerhet behövs en 

regel som anger en maximigräns för lutningen. Tar 

Boverket sitt ansvar, undrar docent Gudrun Linn. 

Att våtrumsgolv ska ha fall mot avloppet 

har vanligen ansetts självklart, 

och det har föreskrivits i byggreglerna 

sedan 1975. Men hur mycket 

ska golvet luta? Därom råder delade 

meningar, sedan länge. Boverkets 

byggregler, BBR, ger ingen vägledning. 

Där står endast att golvet ska 

ha fall mot avlopp i sådana delar som 

regelmässigt utsätts för vattenbegjutning 

och att bakfall inte får förekomma 

(6:534). I handböckerna får man 

olika, rentav motstridiga, råd. 

Det vanligaste rådet är lutning 

minst 1:50 (obs ”minst”) på duschplats 

och på dolda eller svåråtkomliga 

ytor. Det sägs bland annat i 

Bostadsbestämmelser och GVK:s 

Säkra våtrum. Vissa råd anger också 

lutning minst 1:100 på övriga ytor. 

Råden återger delar av den gamla bestämmelsen 

i Boverkets Nybyggnadsregler 

1988, som krävde lutningar 

på ”minst 1:50 på duschplats och på 

dolda eller svåråtkomliga ytor (- - -)” 

och ”minst 1:100 på övriga ytor”. 

Bestämmelsen tillkom i en tid av 

skenande vattenskadekostnader och 

tillgodosåg ensidigt vattenavrinningen, 

utan att faktorer som halkrisk 

och tillgänglighet för handikappade 

beaktades. 

Rakt motsatt är lutningsrådet i 

Bygg ikapp handikapp. Där anges 

att ”en jämn lutning på max 1:50 mot 

golvbrunn” är bäst (obs ”max”). Detta 

råd stämmer med arbetsmiljöråden 

i Arbetsmiljöverkets Arbetsplatsens 

utformning, AFS 2000:42. Där sägs 

att ”lämplig lutning mot golvbrunn 

är 1:50–1:100” och att ”om golvet 

läggs omsorgsfullt så att bakfall inte 

uppstår kan lutningen ibland begränsas 

till ytan närmast golvbrunnen”. 

Vad gäller boendet behöver man 

bara tänka på duschrullstolar, äldre 

i eget boende, personer med käppar 

och assisterande anhöriga eller 

personal i krävande situationer för 

att inse att det är en maximigräns för 

lutningen som behövs. Men det gäller 

inte bara boendet och dessa grupper. 

Det visar en frisk ung mans halkolycka 

med efterföljande rättegång 

som jag beskrev i AT 10.2001. Lutningar 

kring 1:6 (!) uppmättes där. 

Ett av domstolens argument för att 

fria fastighetsägaren från ansvar var 

att det inte fanns någon maximigräns 

för golvlutning. Jag har sett flera 

sådana golv (alla med plastmatta). 

Tekniskt är det fullt möjligt att 

bygga golv med låg och jämn lutning, 

men det kräver noggrannhet i projektering 

och byggande. 

Ibland påstås att det inte är lutningen 

utan schampo- och tvållöddret 

som gör våtrumsgolven farliga 

och att s k halkhämmande golvbeläggning 

löser problemen. Visst är 

sådan beläggning bra, men lutningen 

påverkar ändå halkrisken. I stort sett 

ökar halkrisken proportionellt med 

vinkeln vid en och samma beläggning, 

oavsett om denna är hal eller 

sträv/präglad. 

Den föråldrade riktlinjen om lutning 

på minst 1:50 bör helt utmönstras! 

Den saknar idag underbyggnad 

och lever kvar av slentrian. Men 

innan en ny anvisning fastställs bör 

utformningen prövas i fullskaleförsök 

av kunnigt folk. Det har aldrig 

gjorts. Min hypotes är i korthet en 

jämn lutning på max 1:50 begränsad 

till själva duschplatsen, medan golvet 

i övrigt kan vara plant. (Avlopp nära 

vägg kräver en särskild kommentar.) 

Att den får status av regel anser 

jag nödvändigt för att den gamla 

riskabla minimiregeln i NR 1988 

ska kunna slås ut ur handböckerna. 

Detta är Boverkets uppgift. Ansvaret 

ligger ofrånkomligt där, också för att 

frågan handlar om personsäkerhet 

och därmed har en rättslig betydelse 

för den enskilde. 

Tar Boverket sitt ansvar? Gudrun Linn 

Arkitekt SAR/MSA 

(Boverket har erbjudits att svara på 

Gudrun Linns inlägg.) 


Framtidstro 

i spåren av 

Botniabanan 

Det borras och sprängs i Västernorrland. En ny järnväg ska dras 

fram utmed kusten. Arkitekten har träffat arkitekter i Örnsköldsvik 

som hoppas på en vidgad arbetsmarknad och mera jobb på orten. 

Och en föreningsordförande som tror att medlemmarna kommer att 

ta tåget till mötena. 

Text och foto: Kerstin Påvall 

Örnsköldsviks arkitektkår. Mårten Johannesen, 

Arking AB, Sven-Erik Öberg, 

kommunen(bygglov), Ove Johansson, 

kommunen (stadsträdgårdsmästare), 

Per-Eddie Bjuggstam, Pereddies 

Idéer AB, Tommy Dickens, kommunen 

(översiktlig planering) samt ansvarig 

för Botniabanan, Kerstin Rungstad, 

kommunen(detaljplaner och bygglov), 

Arne Wistedt, Sweco FFNS, Håkan 

Heldner, kommunen(planarkitekt), 

Kjell E Mattsson, Sweco FFNS. 

På bilden saknas Lillemor Dufva, 

Dufva Bygg & Inredning. 

Räls över 150 broar och genom tre mil tunnlar i 

oländig terräng kräver en hel del eftertanke. 

– Kom till Örnsköldsvik och se hur vi arkitekter 

jobbar med Botniabanan, föreslår Per-Eddie 

Bjuggstam, ordförande i Sveriges Arkitekter Mellersta 

Norrland. 

Hur Botniabanan påverkar staden och regionen 

och om kommunens framtidsplan, Vision 

2008, handlade ett möte i arkitektföreningen. Av 

hundra medlemmar kom kanske en handfull och 

de var redan insatta, berättar Per-Eddie Bjuggstam 

en svinkall vintermorgon när vi möts på 

flygplatsen i Örnsköldsvik (det går inga nattåg 

hit längre). Liksom arkitektföreningarna Övre 

Norrland och Gävle-Dala sträcker sig föreningen 

från norska gränsen i väst fram till Bottenviken. 

– Vem vill ta sig de 25 milen i minus 30 grader 

från Östersund till ett möte i Örnsköldsvik, säger 

Per-Eddie Bjuggstam, som hoppas på en ändrad 

föreningsstruktur inom Sveriges Arkitekter. 

Han tror att Botniabanan kommer att under- 

lätta både arbetspendling och umgänge i nordsydlig 

riktning. Det är för långt att bila och för 

kort att flyga. Men det blir en lagom tågresa till 

Sundsvall eller Härnösand och till Umeå på 35 

minuter. 

– Stora infrastrukturprojekt är intressanta 

för arkitektkåren, säger Per-Eddie Bjuggstam. 

Många uppdrag uppstår i kölvattnet kring projekt 

i 10-miljardersklassen. Planarkitekter jobbar 

i åratal, delvis med annat 

än de är vana vid, landskapsarkitekter 

får verkligt 

utmanande jobb, det byggs 

hus av oväntat slag kring 

ett sådant projekt. 

Kommunen vill med 

Vision 2008 (året som Botniabanan 

tas i bruk) visa hur 

man kan arbeta i demokratiska former med högre 

i tak än i den vanliga politiska processen. 

I cirka 25 arbetsgrupper ingår 400 personer, 

med uppgift att utveckla projekt som ska ge jobb 

till Örnsköldsvik. Istället för att producera ord 

försöker man beskriva sina idéer i bilder. I en hårt 

drabbad avflyttningsort kan en bild skapa glädje 

och framtidstro. I det arbetet kommer arkitektens 

förmåga att visualisera väl till pass. 

Det är lunchtid och nästan hela Örnsköldsviks 

arkitektkår träffas på en restaurang vid hamnen. 


Vad har ni på ritbordet, undrar jag? Pratet kommer 

igång. Skolor och sjukhus är nog de vanligaste 

uppdragsgivarna. Andra rituppdrag, som ökar, 

kan vara ny- eller ombyggnad av privata villor 

uppe i fjällen eller ute vid Höga Kusten. 

Botniabanan, som först upplevdes som ett 

centralt direktiv, har blivit en angelägenhet för 

hela Norrland. 8.000 människor förväntas arbeta 

på heltid med banan. De kommer att konsumera 

minst 10 miljoner tekakor. 360 000 stolpar ska 

sättas upp mellan Kramfors och Umeå. Vem bakar? 

Vem borrar? Vem bygger? Vilka nya arkitektjobb 

kommer att uppstå? 

Arne Wistedt på Sweco FFNS har ritat förslag 

till 55 bostadsrätter vid hamnpiren. Kontoret 

har lagt förslag på omdaningen av hela området 

runt ett nytt resecentrum vid förlängningen av 

Järnvägsgatan. Men man konstaterar att många 

uppdrag gått till kontor utanför Örnsköldsvik. 

Så har till exempel Arkitektkompaniet i Göteborg, 

MAF i Luleå och Landskapslaget i Stockholm 

fått ett parallellt uppdrag att skapa ett nytt 

hamnområde. Håkan Heldner som är planarkitekt 

på kommunen håller i uppdraget. På Framnäsudden 

blir det kanske en sportarena. Men placeringen 

är inte riktigt i hamn. 

I luften ligger förhoppningen om en arkitekttävling 

om tågresemiljön. Det skulle bli den 

största stadsbyggnadsförändring som staden 

någonsin har genomgått. Åtta arkitekter har tagit 

fram ett förslag åt Sweco FFNS. Kjell E Mattsson 

ritar på domar- och hopptorn och klubbhus åt den 

nya hoppbacken. 

Efter lunchen traskar var och en tillbaka till sitt 

och jag får skjuts till flygplatsen av Tommy Dickens, 

planeringschef på kommunledningskontoret 

i Örnsköldsvik och kanslichef för den regionala 

Botniabanegruppen. Han har stora förhoppningar 

på Botniabanan: privata 

tjänster kommer att öka, 

småbarnsfamiljer och äldre 

flyttar tillbaka till Örnsköldsvik. 

Arkitekterna får 

mera jobb. 

En förväntansfull stämning 

har spritt sig i kåren. 

Friska Viljors 

hoppbacke 

skulle flyttas för 

att ge plats åt 

stationsområdet. 

Per-Eddie 

Bjuggstam 

föreslog att 

lägga backen 40 

meter längre in 

i Varvsbergets 

sluttning istället. 

Och så blir det. 

Botniabanans sträckning genom 

Örnsköldsvik. Botniabanan är en förlängning 

av kustjärnvägen från Gävle 

till Umeå. År 2008 blir den en cirka 

19 mil lång järnväg mellan Nyland i 

Kramfors kommun och Umeå, till en 

kostnad av nästan elva miljarder. Banan 

ska komplettera stambanan som 

byggdes genom Norrland i slutet av 

1800-talet och som, av bland annat 

försvarsstrategiska skäl, ligger 3-10 

mil från kusten. 


Tre röster om projektet Botniabanan 

Tommy Dickens 

är arkitekt 

och chef på 

kommunledningskontoret 

i 

Örnsköldsvik och 

kanslichef för 

den regionala 

Botniabanegruppen. 

Resecentrum 

i Örnsköldsvik. 

Förslag av PG 

Hilling tillsammans 

med sju 

kollegor och en 

trafikingenjör på 

SWECO FFNS. 

Tommy Dickens: 

”Botniabanan ger 

arkitekterna jobb” 

Vad betyder Botniabanan för Örnsköldsvik? 

Det viktigaste motivet för oss att 

satsa så mycket på Botniabanan är att 

vår egen arbetsmarknad med 55.000 

invånare är för begränsad och ensidig. 

Och vi har för långa reseavstånd med 

bil till omvärlden. Med tåg blir pendlingstiderna 

rimliga till arbete och 

utbildning i Umeå och Härnösand/ 

Sundsvall, som erbjuder fler jobb och 

andra sorters jobb. 

Det är också viktigt att få alternativ 

för resor till t ex Luleå och Gävle. 

Idag är det nästan hopplöst för oss 

längs norrlandskusten att samarbeta. 

Tåget är en idealisk lösning för norrlandskusten 

där städerna ligger som 

ett pärlband. Se bara på utvecklingen 

på Ostkustbanan! 

Och för våra många exportföretag 

är det nödvändigt att få ett alternativ 

till lastbil och båt om vi för framtiden 

ska bli konkurrenskraftiga och kunna 

öka förädlingsgraden av naturresurserna. 

Vad betyder Botniabanan för Örnsköldsviks 

arkitekter? 

Projektet Botniabanan, vågar jag 

påstå, har lett till flera initiativ i 

kommunen som ger arkitekter jobb. 

En ny toppmodern golfbana byggs nu 

intill staden. Ett nytt bostadsprojekt 

planeras vid hamnen. En ny arena för 

hockey med mera utreds i centralt 

läge. Parallella skisser pågår för det 

centrala hamnområdet där kommunen 

nyss beslutat att flytta hamnverksamheten. 

Bangårdsområdet intill 

centrum kommer att friläggas när en 

ny godsterminal byggs utanför stan. 

- Och det kommer säkert mera. 100 

meter från det nya resecentrumet 

Örnsköldsvik C ligger kajen med 

utflyktsbåtar till Höga Kusten, ett 

ännu relativt okänt och oexploaterat 

turismområde. Nytt hotell diskuteras 

i centralt läge. 

Vem får mest uppdrag, landskaps- 

eller husarkitekter? 

En ny järnväg genom Höga Kustens 

kuperade landskap är en stor utmaning 

för särskilt landskapsarkitekter. 

Järnvägen går genom stadsbygd i 

Umeå och Örnsköldsvik. I Örnsköldsvik 

har vi för stadsbygden krävt 

särskild omsorg vad gäller utformning 

av banvall, slänter, skärningar, broar 

mm. 

Järnvägen medför ny- och ombyggnad 

av många byggnader. Det kräver 

arkitektarbete. En särskild fråga i 

Örnsköldsvik är hur man kan lösa de 

karaktäristiska hoppbackarna, som 

måste flyttas på grund av Botniabanan. 

Där pågår både landskaps- och 

arkitektarbete. 


Kommunen har genomfört fördjupning 

av översiktsplanen för passagen 

genom stadsbygden; två för 

infartsområdena och en för centrala 

delen (Inre hamnen). I den senare 

slås fast att kommunen ska ha höga 

ambitioner vad gäller arkitektur, 

konst och miljö. 

I planeringen har ingått att söka 

bästa möjliga lokalisering av nya 

stationer/resecentrum. Det är en 

spännande uppgift för samhällsplanerare, 

stadsbyggare med flera. 

Har folk överklagat? 

Lokaliseringen av järnvägen är en 

viktig kommunal planeringsuppgift, 

som vi tidigt bestämde att hantera i 

översiktsplan enligt PBL, parallellt 

med Banverkets planering. Det har 

fungerat utmärkt. Alla kommunerna 

har antagna översiktplaner för 

sträckningen. Den fastställda järnvägsplanen 

genom Örnsköldsviks 

tätort på cirka 12 km med omkring 

400 berörda fastighetsägare vann 

laga kraft utan överklagande. Det 

tror jag är en effekt av väl genomförd 

fysisk planering. 

Var befinner ni er i planeringen? 

Kommunen ska bygga tre resecentrum: 

Örnsköldsviks C, Örnsköldsviks 

Norra och Husum. De 

kommer att börja byggas cirka två 

år före den avtalade trafikstarten 

år 2008. Vi har genomfört parallellt 

skissande i flera steg för att få belyst 

olika placeringar och utformning 

av resecentrum. Umeå kommun har 

gjort detsamma. Projektering kommer 

senare. 

Vi har haft en lång, ännu 

resultatlös, dialog mellan kommunerna 

om hur vi kan utforma 

Botniabanans resecentrum med 

någon gemensam nämnare och tagit 

fram ett utkast till ”Tågresemiljöns 

utformning”. Vi får se vad det leder 

till. 

Magdi Dobi: 

”Prestige 

är bannlyst” 

I sitt kapitel om kvalitets- och 

miljösystem i boken Arkitektföretaget 

(Sveriges Arkitekter 2002)framhåller 

arkitekten Magdi Dobi att arkitekter 

inte har tid för att backa och rätta till 

fel, de måste förutses och förebyggas. 

Den tanken har styrt hennes kvalitetsutveckling 

av Botniabanan AB, där 

hon hjälpt projektet att skapa hållbara 

arbetsrutiner. 

I en ledare i tidningen Projekt 

Botniabanan skriver projektets vd 

Lennart Westberg om svårigheterna 

med att tolka miljöbalken: 

”När den nya miljöbalken klubbades 

igenom hade Botniabaneprojektet 

påbörjats. Även om balken då var 

känd kunde vi inte föreställa oss födslovåndorna. 

Inte heller den tid och de 

svårigheter som uppstått på vägen för 

att hitta en praktisk hanterbar nivå 

på tillämpningen av den nya lagstiftningen. 

Man kan tycka att det är olyckligt 

att Sveriges största infrastrukturprojekt 

måste dra plogen vad gäller tolkningar 

och tillämpningar av den nya 

balken. Men nu är det så, och trösten 

är att våra ibland kostsamma erfarenheter 

kommer den svenska staten 

tillgodo när framtida infrastrukturprojekt 

dras igång.” 

Magdi Dobis arbete har varit en 

hjälp på vägen. Hon har arbetat med 

att kvalitets- och miljöcertifiera (ISO 

9000 och ISO 14000) projektet. Hon 

har också drivit igenom att ledningssystemet 

innehåller informationssäkerhet, 

LIS. Hela arbetet tog två år 

och 600 arbetstimmar. 

– Första gången jag tog tåget via 

stambanan till Örnsköldsvik var i 

mars 1999 . Jag klev av i Mellansel 

tidigt på morgonen och satte mig i 

en iskall buss. När jag kom fram till 

Örnsköldsvik var jag helfrälst för 

Botniabanan! 

När en järnväg dras fram påverkas 

både natur och människor. Överkla- 

Magdi Dobi är 

arkitekt och 

kvalitetskonsult 

i Stockholm 

och har hjälpt 

Botniabanan 

AB att utveckla 

kvalitetssystem. 

ganden och beslut måste samordnas. 

En etapp blir godkänd, bygget ska 

komma igång, någon överklagar, processen 

måste göras om. Under tiden 

smälter de budgeterade 8,3 miljarderna 

som smör i solen. 

– Men invånarna i Örnsköldsvik 

förstod tidigt att banan kan rädda 

bygden. Det är en liten ort där alla 

känner alla. Markägare avstår från 

att överklaga när man vet att nu får 

kusinen jobb, säger Magdi Dobi. 

Hon lägger en tjock pärm med 

nitton kapitel på bordet. Så här ser 

det ut, det kvalitets- och miljösystem 

som Botniabanans personal har skrivit 

med hennes hjälp. 

Pärmen är som en stafettbeskrivning: 

Var slutar min process och när 

börjar din? Vem är skedesansvarig 

och vem är processansvarig? Det får 

inte råda någon oklarhet om när och 

till vem en bygghandling ska överlämnas 

till produktion. 

I höst ska Magdi Dobi träffa Botniabanans 

personal för en uppföljning. 

Certifikatet ska förfinas var sjätte 

månad. 

– Prestige är bannlyst, säger Magdi 

Dobi. Vi har granskat framgångsrika 

företag och förstått att tydlighet är 

det viktigaste. En ledning kan vara 

orolig för att bli avkrävd tydlighet 

trots att den inte har något att dölja. 

Visst måste ett beslut få mogna. Men 

under tiden kanske projektet går på 

knä och kassan sinar. 

Hon tycker inte att den gällande 

plan- och bygglagen är något hinder. 

– Det är rutinerna som borde ändras, 

inte lagen. År av malande runt 

centimetrar har knäckt många ambitiösa 

projekt. Visst ska till exempel 

ett resecentrum vara tillgängligt. Men 

kompetenta, självständiga arkitekter 

kan tänka komplext och hitta nya 

lösningar. 


Forts. röster om projektet Botniabanan 

Bengt Schibbye: 

”Det är inte lätt att bygga en stel 

järnväg i terrängen i Ångermanland” 

Vilken är den största utmaningen? 

Stora ”landskapsprojekt” har det 

dilemmat, jämfört med byggnader 

och annat som är helt konstruerat, att 

man inte i förväg vet exakt vad som 

finns i backen. Vilka spår kommer 

järnvägen att skapa i terrängen? 

För det stora i sådana här projekt 

är inte de byggda detaljerna som 

broar, hus mm utan banans sätt att 

förhålla sig till sin omgivning. Och 

det är inte lätt att bygga en stel järnväg 

i terrängen i Ångermanland - det 

blir höga bankar och djupa skärningar 

och tunnlar. 

Vad ser man från tåget? 

Vi har gjort en enkel studie av vad 

man kommer att se från järnvägen när 

man så småningom kan åka på den. 

Det visade sig att alla djupa skärningar 

och tunnlar är ett problem, framför 

allt i Ångermanland. Det 

kommer att uppmärksammas 

i detaljprojekteringen 

så att man, där det är 

möjligt, bearbetar slänter 

och släntkrön för att 

öka möjligheterna till 

utblickar. 

Hur går det med broarna? 

I projektet ingår ett 35-tal 

broar på längder mellan 

35 och 900 meter. För 

dessa ordnades en arkitekttävling, 

som vanns av 

danska arkitektkontoret 

Dissing & Weitling. Deras 

bromanual ligger till 

grund för utformningen 

av de flesta av broarna. 

Det som återstår är 

färgsättning och detaljer 

kring bullerskydd. 

Broarna över Ångermanälven 

och Umeälven 

är långa och låga i flacka 

deltalandskap. Bägge 

styrs av begränsningar i höjd, segelfri 

höjd neråt och inflygning till flygplatser 

uppåt, och av dåliga grundförhållanden. 

Här finns arkitekter utsedda 

som svarar för respektive bro: Mats 

Edblom på Umeälven och Henrik 

Rundqvist på Ångermanälven. 

Hur klarar ni bullret? 

Det finns ett gemensamt dokument 

för hanteringen av bullerskyddsplank 

längs banan. Det startade med en 

inventering och har fortsatt med landskapsanalyser 

för de ställen där plank 

ska sättas upp. 

Målet är att begränsa antalet olika 

typer, och kunna diskutera planken 

som dels en del av Botniabanan som 

helhet, dels som en del av den miljö 

där de står. Ansvarig arkitekt är Annica 

Forsberg, Tyréns Infrastruktur i 

Umeå. 

Kan ni fixa snygga teknikhus? 

Längs banan kommer det att stå 

en hel del byggnader, de flesta små 

kiosker, men vid varje mötesstation 

också ett teknikhus, stort som en 

mindre villa. Här pågår ett projekt 

för att ta fram ett gestaltningsprogram, 

där man låser utformningen 

och därmed underlättar bygglovsförfarandet. 

Ansvarig arkitekt är 

Lennart Sjögren, White arkitekter i 

Umeå. 

Ett pilotprojekt genomförs vid 

nuvarande station i Umeå. Där bygger 

man nytt signalsystem och nytt teknikhus. 

Ett provmontage av ett förslag 

till teknikhus har gjorts på fabriken 

i Nässjö, och det ser spännande ut, 

tycker jag. Nu pågår en diskussion om 

färgsättning av husen. För detta har vi 

kopplat in Åke Pallarp, konstnär och 

professor. 

Bengt Schibbye 

är landskapsarkitekt 

från 

Sundsvall. Han 

har samordnat 

alla konsultteam, 

som jobbat med 

miljöarbetet i 

projektet och är 

med i estetikgruppen, 

med 

representanter 

för berörda 

kommuner och 

länsstyrelser, oftast 

stads- och 

länsarkitekter. 

Nu byggs en 53 

meters järnvägsbro 

över väg 

334 mellan Dannemo 

travbana 

och Undrom, 

öster om 

Ångermanälven 

i Kramfors. Det 

var det danska 

arkitektkontoret 

Dissing &Weitling 

som vann 

tävlingen om en 

bromanual för 

Botniabanan. 


Annonser 


Ledare 


Sveriges Arkitekter är 

intresseorganisation 

för Sveriges arkitekter, 

inredningsarkitekter, 

landskapsarkitekter och fysiska 

planerare med över 9.000 

medlemmar. 


Wirwachs Malmgård 

Ansgariegatan 5 

Box 9225,SE-102 73 

Stockholm,Sweden 

Te l +46(0)8 5055 7700 

Fax +46(0)8 5055 7705 

kansli@arkitekt.se 

www.arkitekt.se 

Ordförande: 

Johan Nyrén 

johan.nyren@nyrens.se 

vice ordförande 

Tiina Sarap, 

tiina.sarap@tyrens.se 

Förbundsdirektör: 

Staffan Carenholm, 

staffan.carenholm@arkitekt.se 

För Sveriges Arkitekter är det 

självklart att planering har betydelse 

för kvalitén i den byggda miljön. 

Det är ännu oklart om det blir längre 

garantitider för utförandeentreprenader. 

Byggherrar och entreprenörer 

är ännu inte överens. Entreprenörerna 

motsätter sig längre garantitider, 

medan byggherrana kräver 

en förlängning från två till fem år. 

Det framgår av den remiss till nytt 

AB-avtal (Allmänna bestämmelser 

PBL måste bli bättre 

Fungerar plan- och bygglagstiftningen när 

byggsektorn ser ut som den gör idag? Den 

frågan ställdes på ett seminarium som Sveriges 

Arkitekter anordnade med anledning av att 

regeringen ser över PBL. Inbjudna var PBLkommitténs 

ansvariga och ett antal arkitekter 

som arbetar med planeringens och byggandets 

olika faser. Man kan inte svara ja på frågan 

utan förbehåll. 

Dagens lagstiftning förutsätter att byggherren 

har ett eget intresse av att förvalta projektet. 

Därför har byggherren ansvar för att samhällskrav, 

som tillgänglighet, varsamhet och lång- 

siktig kvalitet, uppfylls. Men 

när byggherren saknar egen 

kompetens och egenintresse av 

att se till att samhällskraven 

uppfylls, och när kontrollsystemet 

dessutom sätts in sent i processen, blir det 

svårt för byggherren att ta detta ansvar. 

Idag byggs fler bostadsrätter än hyresrätter. 

Byggherren bygger för fastighetsägare som tar 

över projektet när det är klart. Det blir då viktigare 

att bygga för försäljningsögonblicket än 

för förvaltningen. Bostadsrättsföreningen har 

ingen garanti för att huset klarar sig längre än 

garantitiden. Det finns nya hus där man måste 

riva upp vardagsrumsgolven för att kunna byta 

stammarna när den dagen kommer. På förstagångabyggaren 

ställs inga kompetenskrav som 

motsvarar ansvaret för att uppfylla alla de krav 

som ställs på en byggnad. 

De kvalitetsansvariga då? Titeln antyder en 

person som likt en revisor ser till att kvalitetskraven 

uppfylls. Det är inte den rollen en kvalitetsansvarig 

har. På seminariet med PBL-kommittén 

efterfrågades en undersökning av vilka 

de kvalitetsansvariga är och om antalet minskar 

nu när många certifikat ska förnyas. Finns det 

en risk att kommunerna, tvärtemot lagstiftningens 

intentioner, måste utse kvalitetsansvariga 

som inte har den formella kompetensen? 

Längre garantitid? 

för utförandeentreprenader) som 

en arbetsgrupp inom Byggandets 

KontraktsKommitté (BKK) skickat 

ut på remiss. Byggherrarna har 

länge krävt längre garantitider och 

Christer Wadelius, nyss avgången 

generaldirektör för Fastighetsverket, 

har konstaterat att ”en byggnad som 

ska stå i minst 100 år borde rimligen 

Vid seminariet pekades också på behovet 

av en planeringsnivå mellan den inte bindande 

översiktplanen och den mer projektanpassade 

detaljplanen – som svar på den rika flora av 

mellanplaner och program som utvecklats av 

kommunerna. Ett argument för detta är att 

kommunen och dess invånare på ett bättre sätt 

kan uttrycka sin vilja före de sammanlänkade 

detaljplane- och projekteringsskedena. 

Inriktningen på översiktsplanearbetet 

varierar väldigt mellan olika kommuner. En del 

ser dem som en formell nödvändighet, andra 

bedriver ett engagerat visionsarbete. Den senare 

metoden är förstås att föredra för att ge den 

fysiska planeringen en god framförhållning och 

förankring. 

PBL-utredningen ska komma med sin slutrapport 

i slutet av 2004. Då ska den också innehålla 

förslag på om och i så fall hur PBL bättre 

ska samverka med Miljöbalken och miljömålen, 

hur PBL behöver anpassas till EU-lagstiftningen 

och hur överklagandeprocedurerna fungerar. 

Utredningen kommer att behandla i princip alla 

aspekter av PBL. 

Sveriges Arkitekter kommer fortsättningsvis 

att bland annat intressera sig för hur PBL 

fungerar för olika typer av byggherrar, hur de 

långsiktiga kvaliteterna i den byggda miljön 

kan värnas och för kompetensfrågorna i plan- 

och byggprocessen. 

Sveriges Arkitekter kommer att arbeta aktivt 

med utredningen. Både genom att delta i de 

olika expertgrupper som utredningen tillsätter 

och genom att komma med förslag. 

För Sveriges Arkitekter är det självklart 

att planering har betydelse för kvalitén i den 

byggda miljön. Uppfattningen delas tydligen 

inte av alla. Eller var det bara en provokation 

när Byggentreprenörernas representant vid ett 

möte om PBLs framtid ifrågasatte behovet av 

”all denna planering och det hämmande kommunala 

planmonopolet”? 

Katarina Nilsson 

ha längre garantitid än den man får 

på en gräddvisp”. 

Efter de senaste årens diskussioner 

om kvalitetsbrister och byggfusk är 

det svårt att förstå entreprenörernas 

strategi. Att acceptera längre 

garantitider hade kunnat vara en nog 

så välbehövlig förtroendehöjande 

åtgärd. 


Fel hur man än gör? 

Går det att få i gång ett byggande 

av hyresrätter utan någon form av 

subventionering? Knappast. Samtidigt 

är det uppenbart att generella 

subventioner av det slag som fanns 

fram till början av 90-talet inte kan 

återinföras. 

Några slags subventionslösningar 

måste finnas, annars byggs inget eller 

alldeles för lite. Frågan är då vilken 

form subventioneringen ska ta sig. I 

Stockholm överväger den politiska 

majoriteten att upplåta mark till allmännyttan 

och befria från tomträttsavgäld 

under ett antal år. 

Gratis mark under kanske fem 

år är naturligtvis ett möjligt sätt att 

subventionera byggandet av hyresrätter. 

Ett annat är förslaget om ett nytt 

investeringsbidrag till smålägenheter 

(mindre än 60 kvm). Det som från 

början skulle utgöra en momssänkning 

till 6 % blev till slut ett förslag 

om ett investeringsbidrag fr o m 1 

juli i år. Förslaget får nu nedgörande 

kritik från flera håll. Sabo konstaterar 

att den främsta bostadsbristen 

JM 

har länge framstått som det särklassigt 

mest lönsamma byggföretaget. 

Nu visar det sig att JM under de 

senaste åren blåst upp sina vinster. 

Om det handlar om redovisningsfusk 

eller kreativ bokföring verkar inte 

vara helt utrett. Dock anser Dagens 

Industri att ”JM förtjänar krisstämpel”. 

För det fjärde kvartalet i fjol 

redovisade JMs affärsområde Bostad 

Stockholm en förlust på 450 MSEK. 

Det är en effekt av att resultatavräkningen 

för JM Bostad Stockholm 

varit för hög under en rad av år. Man 

har underskattat sina kostnader och 

gjort för optimistiska intäktsbedömningar. 

När nu ett köpmotstånd 

märks för dyrare bostadsrätter blir 

problemen uppenbara. 

JM behöver slå till bromsarna 

rejält och ompröva ett betydande 

antal bostadsprojekt. Det lär förvärra 

förhållandena på bostadsmarknaden 

ytterligare. 

inte gäller smålägenheter. Sveriges 

Byggindustrier anser det vara en 

allvarlig missuppfattning att Sverige 

behöver smålägenheter. Boverket 

konstaterar att förslagets begränsningar 

när det gäller hyressättningen 

kommer i konflikt med dagens system 

för hyressättning. Och Gatu-och 

Fastighetskontoret i Stockholm anser 

att förslaget, i stället för att stimulera 

till ökat byggande, helt kan stoppa 

byggandet av nya hyresrätter. 

Frågan om byggandet av hyresrätter 

är ett triangeldrama där behovet 

av att bygga billigt står mot dagens 

rigida system för hyressättning och 

det faktum att subventionerna måste 

hållas på en kontrollerad nivå för att 

återigen inte växa oss över huvudet. 

I Stockholm har den politiska ledningen 

också tänkt sig att konvertera 

industri- och kontorslokaler till lägenheter. 

Det tycker stadsbyggnadskontoret, 

på grund av de uppenbara 

merkostnaderna, inte är lönt att 

utreda. Det är inte lätt att få igång 

ett varierat lägenhetsbyggande. 

Sveriges 

Arkitekter 

ska synas mer i media och arbeta mer 

strategiskt med att föra ut arkitekternas 

budskap. Styrelsen har fastställt 

en strategi för Sveriges Arkitekters 

opinionsbildning under de kommande 

två åren. Planen för förbundets 

opinionsbildning under 2003-2004 

rymmer 17 punkter. I september utkommer 

Sveriges Arkitekter med en 

annonsbilaga i DN. Arkitekten ska 

göra ett temanummer om arkitektur 

och media och opinionsbildning. 

Samtliga lokalföreningsordföranden 

bjuds in till ett seminarium om opinionsbildning. 

Arkitektkårens duktigaste 

debattörer och skribenter ska 

samlas. Frågor som rör byggprocessen, 

PBL-frågorna, bostadspolitiken 

och arkitekturpolitiken är några av 

de centrala och självklara områdena 

för förbundets agerande. 

Du ska inte tro 

det blir sommar... 

Kolumnen 

Ylva Åborg 

ArkitektStudenterna sätter jämställdheten i fokus. På 

vårt årsmöte bildade vi en jämställdhetsgrupp som 

ska samla och sprida kunskap och erfarenheter kring 

jämställdhet. En viktig uppgift är att se över utbildningarnas 

jämställdhetsplaner och granska kursinnehållen 

utifrån ett genusperspektiv. Vi vill ha en aktiv 

jämställdhetsdiskussion som uppmärksammar och 

utmanar våra könsroller på utbildningarna. Jämställdhetsfrågan 

är viktig inom alla yrkeskårer. Arkitekter 

verkar ibland tro att man som konstnärer står lite 

utanför samhällets strukturer. Den attityden skapar 

en benägenhet att blunda för sociala problem och en 

ovilja att se och erkänna den könsdiskriminering som 

är ett faktum. Det ger diskriminering och sexuella trakasserier 

ett onödigt spelrum. Arkitekter måste börja 

bevaka jämställdheten och våga tala om problemen. 

Identifikation och förebilder spelar en central roll 

när vi formar bilden av oss själva och våra liv. För 

de flesta är kön den tydligaste identifikationen, det 

första vi uppfattar hos en annan människa och något 

vi grundar vår självbild på. När en kvinnlig arkitektstudent 

inte får se exempel på bra kvinnliga arkitekter 

kan det skapa osäkerhet. Arkitekturutbildningarna 

är dåliga på att lyfta fram kvinnliga arkitekter. Vi 

studenter identifierar oss med de begåvade männen. 

Vilken bild vi har av en bra arkitekt påverkar hur vi 

bemöter och bedömer de arkitekter och arkitektstudenter 

vi möter. Det sker ofta omedvetet och man 

måste arbeta aktivt med våra föreställningar och 

roller för att lyckas omdefiniera den bilden. Vi måste 

lära oss att vara uppmärksamma på våra attityder och 

arbeta för att undvika även omedveten diskriminering. 

Det har gjorts försök med en tvådelad projektkritik 

där kritikerna får lämna en skriftlig bedömning av 

anonymt inlämnade projekt innan studenterna gör den 

muntliga presentationen. På det sättet kan man minska 

risken för att studentens kön påverkar kritiken. 

Som blivande kvinnlig arkitekt vill man helst slippa 

definieras utifrån kön i sin yrkesroll. Tyvärr kommer 

vi inte att slippa det förrän vi blir mer medvetna om 

den könsdiskriminering som förekommer. Vi måste 

uppmärksamma problemen för att få bort dem. Därför 

måste vi få in ett genusperspektiv i utbildningarnas 

kurser, se till att få en jämn representation i styrande 

organ, sluta tolerera sexistiska attityder och våga utmana 

våra förutfattade meningar. Vi måste arbeta för 

att förändra klimatet och ta död på genikulten så att 

bilden av en bra arkitekt kan nyanseras och breddas. 

Det är dags att sätta fart. 

Ylva Åborg, arkitektstudent i Sveriges Arkitekters styrelse 


Staffan Bülow- 

Hübe är arkitekt 

SAR/MSA. Han 

var stadsarkitekt 

i Växjö 

1950–1983. Han 

har forskat i 

om företeelsen 

”spontan 

bebyggelse”och 

gett ut boken 

”Hur Öster byggdes”. 

Uppmärksamma 

spontan bebyggelse 

Gästskribent: Staffan Bülow-Hübe 

Spontan, oreglerad bebyggelse uppstod framför allt efter 

sekelskiftet 1900. Den har setts med ovilja. Man har inte 

känt till hur den började och inte brytt sig om att forska 

om den. 

Den har kanske orsakat en del omak, men den har haft 

desto större betydelse. Man hade en bekymmersam tid i 

landet, och ett politiskt beslut var av nöden. Man kom till 

ett förlösande beslut, som gav återverkningar i hela riket, 

även i Växjö. 

Så här var det. I sjuhundra år hade Sverige styrts feodalt, 

av konungen och de fyra stånden i ett växlande samspel. 

Detta skulle ju ändras under 1800-talet och det fick ta sin 

tid. Vi vet att bönderna frigjordes från bygemenskapen genom 

skiftesreformer, men att de satt fast i rådande hinder 

att dela sin jord. Städernas handelsprivilegier upphävdes, 

men borgarna satt ändå fast bakom gamla ”tullstaket”. 

Växjös fundationsjord, (själva staden), var fullbyggd. 

Växjös donationsjordar belastades av odlingslotter, s k 

kålgårdar, som var fast knutna som bihang till stadstomterna. 

Donationsjordarna behövdes också sedan gammalt 

till mulbete, vedförsörjning och annat. De var inte lätt 

åtkomliga för bebyggelse. Skillnaderna mellan stads- och 

landsförsamlingarna var djupt förankrade i medvetandet, 

och utvecklingen i Växjö stagnerade. Skattebasen kan inte 

ha varit stor när man läser att 90 procent gick åt till fattigvård, 

så man förstår att resurser saknades. Man var totalt 

låst. Dessa problem var riksomfattande och drabbade de 

flesta städer. Något måste göras. 

För att lösa knutarna var ett ingripande uppifrån 

nödvändigt. Riksdagen fattade 1896 ett salomoniskt beslut. 

Man öppnade möjligheterna att genom hemmansklyvning, 

ägostyckning och jordavsöndring dela jord på landet, på 

vad sätt som helst och till vilket ändamål som helst. Vad 

det skulle bli av denna frihet hade man nog ingen aning om. 

Problemen kunde man ta hand om när de blev uppenbara. 

Växjö stad omgavs på den tiden i norr och öster av två 

stora säterier och av bondeägd mark. Det dröjde bara några 

år in på 1900-talet, innan dessa marker blivit uppköpta av 

privata intressen och ägostyckade i småbruk och i byggnadstomter. 

Som genom ett trollslag uppläts nu markerna 

omkring staden för enskilda, och spontant uppstod ett livligt 

bostadsbyggande. Landsförsamlingen hade inget emot 

att få in nya skattebetalare, och staden kunde möjligen oroa 

sig för att någon borgare ville flytta ut. Det uppstod en 

livlig inflyttning från omlandet av folk, som grep tillfället 

att etablera sig i den frizon som öppnade sig utanför stadsgränsen. 

Friheten varade till 1940 när landsförsamlingen 

inkorporerades med staden. 

Man frågar sig nu vilken betydelse denna spontana 

bebyggelse hade för Växjö stad. Professor Lars-Olof Larsson 

ger några siffror på folkmängden och man kan läsa 

i Växjö genom 1000 år : ”Landskommunens befolkning 

hade vid inkorporeringstillfället 1940 vuxit starkt, från ca 

2000 år 1900 till 5626 vid nyåret 1940. Bakom ökningen 

döljer sig främst uppkomsten av Östregårds villasamhälle 

vilket redan 1920 hade över 1000 invånare och därför fick 

karaktären av municipalsamhälle. Fram till 1940 växte 

dess folkmängd till över 2000 och ökningen översteg även 

i absoluta tal stadens”. Jag vill ytterligare citera Larsson: 

”Ser man alltså Växjö stad (stadsförsamling) och landskommun 

(landsförsamling) som en helhet, vilket det finns ännu 

starkare skäl att göra efter sekelskiftet 1900 än tidigare, 

framstår Växjö befolkningsmässiga tillväxt långt mera 

accentuerad. Den befolkningssvacka, som framträder så 

markant 1922-37 om man bara ser till själva staden, blir då 

inte särskilt påtaglig.” Slut citat. 

Man kan summera att stadskommunens befolkning vid 

inkorporeringstillfället utgjorde 9 973 invånare och således 

växte till totalt 15 609 innevånare. Den spontana bebyggelsen 

hade löst en kris. 

Den byggnadsmark som salufördes i landsförsamlingen 

utanför stadsgränsen, kom som en skänk från ovan. Den 

öppnade för en fri och okontrollerad inflyttning av både 

folk och företag. Växjö fick en stadsmässig socken att 

inkorporera 1940. Man fick de högt värderade stadsdelarna 

Araby, Hov och Öster, som var resultatet av många 

enskilda personers insatser. Växjö hade också ryckts upp 

ur sitt feodala förflutna. Det var kanske det viktigaste. Det 

var nu den påbörjade expansionen kunde fortsätta, men i 

stadens regi. 

I alla städer och samhällen finns spontan bebyggelse, 

som nu närmar sig 1oo-årsstrecket. Den ska värderas för 

vad den har betytt för samhällena och för landet. Här finns 

många okända aspekter att utforska och ämnet bör kunna 

ge stoff till intressanta undersökningar. Det är hög tid 

att företeelsen ”spontan bebyggelse” uppmärksammas av 

forskningen.

ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template ?