Avgift till a-kassan höjs kraftigt - Sveriges Arkitekter

10 

lINshus 

Fokus på ARkiTEkTuRFoTogRAFi 

AvgIfTEN TIll A-KAssAN höjs 

TREDubbLiNg EFTER åRsskiFTET 

loKAlT globAlT 

Ny TiD kRävER NyA RuM, MENAR FoA 

oktober 2006 

ARKITEKTEN 

INTE ENs EN TummE 

Den gamla regeringen gjorde en ansats 

till att utveckla en stadspolitisk syn. En 

stadspolitisk skrivelse till riksdagen förbereddes. 

Typiskt nog fastnade denna 

skrivelse i departementsapparaten och 

nådde aldrig sitt mål, riksdagen. Det 

bidde alltså inte ens en tumme. 

LEDAREN siD 78 

ElEfANT Ej häsT 

Först vill jag säga att Hammarby 

sjöstad är – och kommer länge att vara 

– det bästa bostadsområde med service 

som den svenska planeringsmodellen 

producerat. Ambitionen har inte varit 

att göra stad. Man får inte anklaga en 

elefant för att inte vara en häst. 

DEbATT spEciAL siD 58

Arkitekten 10/06 

OMSLAGET: Alejandro Zaera Polo 

på Foreign Office Architects, FOA, 

ser globaliseringen som den största 

arkitektoniska utmaningen. Hans 

partner Farshid Moussavi föreläser på 

Arkitekturdagen. 

Foto: Tomas Lauri. 

Läs mer på sidan 17 

Arkitekten 

Medlemstidning för Sveriges Arkitekter 

ISSN 0347-058X Medlem i 

ARKITEKTEN oktober 2006 

Adress 

Ansgariegatan 5 

Box 9225, 102 73 Stockholm 

Telefon 08-5055 7700 

Telefax 08-5055 7705 

E-post: kansli@arkitekt.se 

Webb: www.arkitekt.se 

redAktion 

08-5055 7700, arkitekten@arkitekt.se 

Per Lander (ansv utgivare) per.lander@arkitekt.se 

nina Gunne nina.gunne@arkitekt.se 

kerstin Persson kerstin.persson@arkitekt.se 

tomas Lauri tomas.lauri@arkitekt.se 

Annika Jensfelt annika.jensfelt@arkitekt.se 

Bengt samuelsson bengt.samuelsson@arkitekt.se 

ina Flygare ina.flygare@arkitekt.se 

PUBLiCerinGsPoLiCy 

Åsikter som framförs i signerade artiklar står för 

författaren. Redaktionen tar inte ansvar för insänt ej 

beställt material. Allt redaktionellt material i Arkitekten 

publiceras på Sveriges Arkitekters webbplats www.arkitekt.se. 

Medarbetare som inte accepterar detta måste 

meddela förbehåll. I princip publiceras inget material 

med sådant förbehåll. 

AnnonsPriser 2006 

Fullständig annonsprislista finns på www.arkitekten.se. 

Produktannonser, exempel: 

1/1-sida sv/v 17.000 kr, 4-färg 24.000 kr 

Platsannonser, exempel: 




Sättning/originalframställning debiteras extra. 

Moms och reklamskatt tillkommer ej. 

Alla Arkitektens platsannonser införs kostnadsfritt på 

Sveriges Arkitekters webbplats www.arkitekt.se. Annonsering 

enbart på webben kostar 3100 kr + moms. 

Mitt i turbulensen kring ministeravgångar lämnade regeringen 

sin första budget, där man kraftigt försämrar villkoren 

för arbetslösa. Det var väntat. Mer osäkert var hur den aviserade 

höjningen av avgifterna till a-kassan skulle utformas. 

Nu börjar det klarna. Avgifterna kommer att minst tredubblas. 

Obligatoriskt medlemskap ska det också bli, men 

inte redan nu, det ska först utredas. 

Straffskatt på medlemskap 

i a-kassa. 

Men de höjda avgifterna ska inte 

användas för att finansiera arbetslöshetsförsäkringen. 

Den är redan 

finansierad med nuvarande medlemsavgifter 

och arbetsgivaravgifter. De höjda avgifterna ska i 

stället användas för att sänka skatten på arbete. Det blir en 

ren straffskatt för dem som är medlemmar i en a-kassa. De 

får betala en del av skattesänkningen även för dem som inte 

är med i någon a-kassa. 

Särskilt dålig affär blir arbetslöshetsförsäkringen för akademikerna. 

Enligt akademikernas a-kassa AEA:s beräkningar 

kommer medlemmarna att betala mer i medlemsavgifter än 

man får ut i ersättning. 

Roligare att se fram emot är den årliga Arkitekturdagen, 

som i år lovar att bli något alldeles extra. En försmak av 

några av programpunkterna får du i det här numret av Arkitekten. 

På Arkitekturdagen presenteras också alla Sveriges Arkitekters 

arkitekturpriser. Vi har listan med nominerade. 

Så här i pristider kan det vara läge att fundera lite kring 

fotografins betydelse för arkitekturen. Läs vad Peder Alton 

skriver i detta ämne. Och se vilka bilder som åtta svenska 

arkitekturfotografer själva väljer, när de ska presentera var 

sin bild. 

AnnonsBokninG 

Margareta Karlsson, 08-50 55 77 00 

margareta.karlsson@arkitekt.se 

Eller på www.arkitekt.se/arkitekten/annonsera 

PrenUmerAtion 

Helår 450 kr + moms 

UPPLAGA 

TS-upplaga 2005: 10.200 

tryCk 

Intellecta Tryckindustri, Solna 2006. 

UtGivninGsPLAn 

Annons- och 

Nummer manusstopp Utgivningsdatum 

11.2006 3/11 27/11 

12.2006 1/12 21/12 

1/2007 5/1 25/1 

2/2007 2/2 22/2 

3/2007 2/3 22/3 

4/2007 5/4 26/4

”Det är en klassisk rivstartsbudget, 

där man tar de jobbiga 

besluten först. Man river av 

plåstret snabbt.” 

Anna Ekström, ordförande i Saco och 

akademikernas akassa AEA nyheter sid 8 

Arkitekturfotografi 

Åtta fotografer kommenterar sina 

bilder. Peder Alton skriver om 

ämnet. Sid 39 

Arkitekt i hetluften 


…är Annelie 

Enochsson (kd), en 

av få som kryssades 

in i riksdagen genom 

personval och 

nu sitter sin andra 

mandatperiod. 

Du satt tidigare i 

bostadsutskottet 

och nu i trafikutskottet. 

Vad tycker du om det? 

– Det känns bra eftersom trafikutskottet 

rymmer frågor om infrastruktur och 

samhällsplanering. Men jag är besviken 

över att bostadsutskottet läggs ner. Själv 

har jag motionerat för ett särskilt bostadsdepartement. 

Årets avtalsrörelse i full gång 

Strukturöversyn kan ge högre lön. 

Sid 4 

Erskinestipendiet 

Andrew Freear belönas för sitt arbete 

med Rural Studio i Alabama. Sid 22 

Vad tycker du om att benämningen 

samhällsbyggnad försvinner från miljödepartementet? 

– Det betyder i praktiken att de frågorna 

lättare försvinner. Jag kommer att tala 

för ett nytt departement för samhällsbyggnad 

och miljö. I den ordningen. 

Miljöbalken och PBL går hand i hand. 

Men det är också viktigt att professionen 

driver frågan om vikten av samhällsbyggnad. 

Varför tror du att förändringen görs? 

– Jag tror att det bygger på okunskap i den 

nya regeringen. Jag vill påverka genom att 

förmedla min kunskap. Nu när jag inte 

längre är i opposition hoppas jag få större 

inflytande. 

Mer i detta nuMMer 

8 nyheter: Branschnyheter 

efter maktskiftet. 

16 ”Städer är ställen för längtan 

och drömmar”. Arkitekten 

besöker FOA. 

26 Små coola bostäder när Jagvillhabostad.nu 

samarbetar 

med arkitekter. 

30 Sett, läst, hört: 

Zork gör stad som klarar 

klimathot. Business Arena, 

Program för Södra Älvstranden, 

Kengo Kuma. 

54 debatt: Dags för fler små 

byggföretag. Förvalta stad 

och natur. Arkitektens namn 

som reklam. Arkitekturakademin 

samtalar. 

75 information från Sveriges 

arkitekter: Steg 1, 2 

och 3. 

78 Ledare: Vart tog samhällsbyggnadsfrågorna 

vägen? 

80 Sist 

Vilken fråga kring bostadsbyggande är 

viktigast för dig? 

– Att det byggs fler bra och billiga bostäder. 

Vi måste öka medvetenheten hos 

bostadsföretagen att det lönar sig att 

bygga billigare för att det efterfrågas. 

Kommunerna bör få möjlighet att anvisa 

mark med krav på en viss mängd billiga 

bostäder. Allmännyttan måste bli mer 

”nyttig för allmänheten” och ta ansvar för 

att bygga de billiga bostäderna. 

Vad betyder det i din roll som riksdagsledamot 

att du är arkitekt? 

– Min utbildning till arkitekt och min erfarenhet 

gör att jag har en förmåga att tänka 

i helheter. Arkitekter är ju inte bara esteter. 

Jag önskar att fler politiker var arkitekter. 

Nina Gunne

ARKITEKTEN oktober 2006

Löner i rörelse 

Text: Kerstin Persson Illustration: Gabriel Wentz 

Årets avtalsrörelse för arkitekter är i full gång. Lokala löneförhandlingar 

för 3.000 privatanställda arkitekter pågår runt om i landet. 

Arkitekten har talat med några förhandlare. 

Sveriges Arkitekter bedömde, innan förhandlingarna, 

att årets utfall skulle bli omkring fyra 

procent plus cirka en procent i löneglidning, 

alltså totalt fem procent. 

– Ungefär en fjärdedel av klubbarna har 

rapporterat att förhandlingarna är klara. Hittills 

ligger utfallet på i snitt 4,0 procent, säger 

chefsförhandlare Christer Fritzell på Sveriges 

Arkitekter. 

De nya lönerna gäller från 1 april i år. Årets 

lönerevision är den sista under den treåriga 

avtalsperiod som löper fram till sista mars 

nästa år. 

Enligt arkitektavtalet, som tecknats mellan 

Sveriges Arkitekter och arbetsgivarorganisationen 

Almega Tjänsteförbunden, är årets lokala 

pott 1,9 procent plus antingen en arbetstidsförkortning 

med en dag om året eller 0,5 procent. 

Hur potten fördelas är upp till varje arbetsplats, 

varje individ är alltså inte garanterad samma 

procentsats. 

Utöver potten kan en så kallad strukturöversyn 

leda till högre lön. Den innebär att klubbens 

förhandlingsdelegation och arbetsgivaren 

ser över hur hela arkitektgruppens lönestruktur 

ser ut, om det till exempel råder omotiverade 

löneskillnader mellan män och kvinnor, om 

löneläget är konkurrenskraftigt och ligger rätt 

i förhållande till den övriga marknaden, företagets 

åldersstruktur etcetera. 

Gudrun Rabenius är fackligt ombud på 

Landskapslaget i Stockholm. Hon har, tillsammans 

med Lise Hellström, förhandlat för de 

nio landskapsarkitekter som är medlemmar i 

Sveriges Arkitekter. 

– Vi drog igång förhandlingarna snabbt och 

blev klara i juni. Utfallet blev 3,6 procent och 

de som under förhandlingens gång var missnöjda 

valde då att komplettera med enskilda 

lönesamtal. 

Enligt Gudrun Rabenius är den flacka lönekurvan 

ett problem eftersom det leder till att 


det inte finns så stor plats för någon lönekarriär 

i yrket. 

– Yngre har snart samma lön som de äldre. 

Lönen är inte, och kan tydligen inte ensamt 

vara, en morot i yrket. Det är många andra faktorer 

som också bidrar till karriär och arbetsglädje, 

till exempel möjlighet till utbildning och 

resor, säger Gudrun Rabenius. 

På Landskapslaget valde man att byta ut en 

del av lönepotten mot en arbetstidsförkortning 

och tog ut två halvdagar i samband med midsommar 

och allhelgonahelgen. 

Även Ingvar Svensson på Sweco FFNS 

Arkitekter i Malmö talar om den sammanpressade 

lönebilden mellan yngre och äldre som 

ett problem för arkitektkåren. På hans företag 

kvarstår förhandlingar för tretton medlemmar i 

den gemensamma klubben för Sveriges Arkitekter/Sif. 

Enligt arkitektavtalet bör löneförhandlingen 

delas upp i fem steg: strukturöversyn, lönesamtal 

mellan den anställde och arbetsgivaren, 

lokal förhandling, information om utfallet och 

utvärdering av processen. 

– Femstegsmodellen är ett bra diskussionsunderlag, 

tycker Linda Santesson på Södergruppen 

i Stockholm. Vi har tillämpat den några år och 

den har hjälpt oss att successivt rätta till felaktigheter. 

Den har även lett till att vi nu har en 

skriftlig lönepolicy som vi kan bocka av emot. 

Strukturförhandlingarna har just satt igång 

på Södergruppen när Arkitekten ringer. Linda 

Santesson konstaterar att man inte har några 

”snedsitsar” att ta hänsyn till i årets förhandling, 

som rör sex medlemmar. Totalt finns tolv 

arkitekter på kontoret, några förhandlar själva, 

tre är delägare, 

– Vårt löneläge ligger lite över medel, säger 

hon, men någon med specialkompetens ligger 

på den övre kvartilen om man jämför med 

Sveriges Arkitekters lönestatistik. 

Arkitekterna på GF-konsult i Göteborg ingår 

arkitektavtaLet 

Treårigt löneavtal för arkitekt- och 

konsultföretag, gäller till 31 mars 

2007. 

Löneförhandling i fem steg: 

1. strukturöversyn 

2. lönesamtal 

3. förhandling 

4. information om utfallet 

5. utvärdering av processen. 

Avtalets innehåll i år: Lokal pott 1,9 

procent + 0,5 procent eller arbetstidsförkortning 

+ strukturöversyn. 

Utfall hittills 4,0 procent. 

>

i en gemensam Saco-klubb. Klubbordförande 

Gunnar Håkansson ser det som en 

styrka att kunna samordna det fackliga 

arbetet och att kunna ta del av de andra 

Saco-förbundens statistik. 

– Våra löner blev klara före semestern 

och utfallet blev 3,6 procent för medlemmarna 

i Sveriges Arkitekter. Det är svårt 

att veta hur detta resultat står sig, men 

sannolikt är det varken jättebra eller 

jättedåligt. I årets löneförhandling har vi 

betonat vikten av lönesamtal samt försökt 

rätta till löneläget för personer som 

inte haft ”rätt lön”. Dessa fick ett högre 

lönepåslag än genomsnittet, det är jag 

nöjd med, säger Gunnar Håkansson, som 

förhandlat för 18 medlemmar i Sveriges 

Arkitekter. 

GF-konsult har en egen lönemodell 

med en femgradig ”betygsskala” där 

arbetsgivaren värderar hur mycket var 

och en gjort sig förtjänt av i löneökning. 

Facket och arbetsgivaren hade olika syn 

på hur extra semesterdagar ska värderas 

och de frågorna ska förhandlas särskilt. 

På WSP är förhandlingar för 23 medlemmar 

klara. För dem ligger utfallet på 4,77 

procent. 

– Vi har hittills framförallt förhandlat 

för landskapsarkitekter och byggnadsarkitekter, 

säger Bengt Lindquist. De som 

återstår arbetar i huvudsak med plan- och 

planeringsfrågor. 

Catarina Holdar på Tyréns i Stockholm 

har förhandlat för 25 landskapsarkitekter 

som arbetar på Tyréns kontor runt 

om i landet. Utfallet blev 3,35 procent. 

– Vårt utfall brukar ligga på snittet. När 

det gäller lönestrukturen bland företagets 

landskapsarkitekter ligger vi lika med 

andra teknikkonsulter. Jämfört med andra 

arkitekter är bilden lite mer spridd. Tittar 

man på statistiken från Sveriges Arkitekter 

ligger vi lite under snittet när det gäller de 

yngre arkitekterna, säger hon. Vi förhandlar 

enligt femstegsmodellen. Det innebär 

att lönen för individen diskuteras med avdelningschefen 

direkt i lönesamtalet. Den 

fackliga förhandlingen är mer inriktad på 

struktur och nivåer i gruppen som helhet. 

Mondo Arkitekter har fem lokalkontor 

med en klubb i Stockholm samt en gemensam 

personalklubb för de övriga fyra 

kontoren. Löneförhandlingarna är samordnade 

och totalt har man förhandlat för 

15 arkitekter. Utfallet för arkitekterna blev 

ca 4,4 procent och 3,74 procent om man 

ser till all personal, berättar Claes-Göran 

Ahrén på Mondo i Falun. 

– Våra förhandlingar är ganska statistikbaserade. 

Vi diskuterar våra roller och hur 

vi ligger jämfört med förra årets statistik. 

Sen blir det individuella förhandlingar där 

ungefär hälften av medlemmarna vill ha 

stöd av klubben. Därefter kollar klubben 

resultatet generellt. 

Många arkitekter vet inte vad kollegorna 

på samma arbetsplats tjänar. Konsultbranschen 

är överlag mer ”hemlig” än 

till exempel ekonomer och jurister, säger 

Christer Fritzell på Sveriges Arkitekter. 

Att en del arkitekter förhandlar helt 

individuellt, utan hjälp av facket, ändrar 

inte lönebilden, anser han. 

– Vi påstår att klubbarnas förhandlingsresultat 

är representativa. Det borde 

bildas fler klubbar i arkitektföretag med 

tio-tolv medlemmar, tillägger han. 

Fördelen med att ha en klubb som arbetar 

med lönebildningen är bland annat 

att de anställda kan få en helhetsbild av 

företagets lönestruktur. Om alla förhandlar 

enskilt är det bara företaget som har 

en överblick över lönestrukturen, ingen 

anställd kan påtala orimliga löneskillnader. 

– Sveriges Arkitekters förhandlare och 

jurister kommer gärna ut på arbetsplatsen 

och informerar om lagar och avtal 

och hjälper till att bilda klubb, tillägger 

Christer Fritzell. 

Under den kommande vintern startar 

nästa centrala förhandlingsomgång för 

att få till stånd ett nytt arkitektavtal från 

den 1 april nästa år. Regeringsskiftet har 

lett till viss osäkerhet om stabiliteten på 

arbetsmarknaden. 

– Det är långt ifrån självklart att det 

blir ännu ett treårsavtal, säger Christer 

Fritzell. 

Förhandlingarna för de offentliganställda 

arkitekterna pågår också. Vi 

räknar med att resultatet blir ca 3 procent 

för statsanställda och mellan 2,5 och 3 

procent för kommunanställda medlemmar, 

säger Christer Fritzell. n 


nyHeter 

Nyhetsredaktör: Annika Jensfelt 

annika.jensfelt@arkitekt.se 

Foto: Lars Lööv 

➤ Centern framåt i Saco 

De nya moderaterna var valets största vinnare också 

om man räknar Saco-medlemmarnas röster. Partiet 

fick 27 procent av akademikerrösterna mot 15 procent 

förra valet. Förlorarna är socialdemokraterna och 

folkpartiet som tappat röster till moderaterna. Miljöpartiet 

ökar stadigt. 

Den största nyheten i valstatistiken är att centerpartiet 

fick hela 12 procent av akademikerrösterna, det 

vill säga högre procent än hela befolkningens röster. 

Även feministiskt initiativ är större inom Saco än i 

hela befolkningen. Fi fick 2,5 procent av akademikerrösterna 

och ännu högre blir siffran om man räknar 

bara akademikerkvinnornas röster. Sverigedemokraterna 

däremot fick lägre stöd bland akademikerna än 

bland hela befolkningen. 

➤ Miljoner till stadsutveckling 

Forskningsrådet Formas ska 2007–2009 fördela tio 

miljoner kronor till forskning som handlar om hållbar 

stadsutveckling. Hållbar stadsutveckling hör till Formas 

så kallade strategiska satsningar, där Formas forskarråd 

eller regeringen anser att det finns ett särskilt 

behov. ”Med allt fler människor koncentrerade till 

städer och stadsregioner blir en hållbar utveckling allt 

mer beroende av städernas organisering och formerna 

för stadslivet”, skriver Formas. 

Sista ansökningsdag är 11 december 2006 och 

Formas forskarråd fattar beslut i mars eller april 2006. 

Mer på www.formas.se. 

➤ Hälsingegårdar blir världsarv? 

Hälsingegårdarna kan bli Sveriges femtonde världsarv. 

Den 27 september lämnade Länsstyrelsen Gävleborg 

över världsarvsansökan till Riksantikvarieämbetet. 

Det är FN-organisationen Unesco som avgör vad 

som ska bli världsarv och beslutet kommer att fattas 

2008. Hittills finns 830 objekt på världsarvslistan. 

Drottningholms slott blev Sveriges första, år 1991. 

– Tittar man på den nuvarande världsarvslistan, är 

det ytterst få bondemiljöer 

som skyddats, utan det 

är stora ståtliga slott som 

byggts och ägts av rika 

herremän eller byggnader 

som uppförts i rent militära 

syften, säger Ingalill 

Tengvall, projektledare för Kulturarv Hälsingegårdar 

till TT. 

Det finns över tusen hälsingegårdar, men det är 

bara ett femtontal som är aktuella för världsarvslistan. 

REGERINGENS BUDGETPROPOSITION 2007: 

Avgift till a-kassan 

Regeringen aviserar i statsbudgeten 

en rad förändringar av arbetslöshetsförsäkringen 

redan från 

årsskiftet. Det handlar både om försämringar 

av försäkringsvillkoren 

och en tre-fyrdubbling av premien. 

– Det är en klassisk rivstartsbudget, där 

man tar de jobbiga besluten först. Man 

river av plåstret snabbt, kommenterar 

Sacos ordförande Anna Ekström. 

Högsta ersättning vid arbetslöshet 

sänks till 680 kronor per dag. Den förhöjda 

dagpenningen på 730 kronor de 

första hundra dagarna tas bort. Efter 

200 dagars arbetslöshet sänks kompensationsgraden 

från 80 till 70 procent. 

Ersättning kommer bara att lämnas 

under högst 300 dagar (för personer 

med försörjningsansvar för barn 450 

dagar). Man kommer inte som nu att 

Designpengar till KTH, LTH och 

LTH, Chalmers och KTH får delvis 

ersättning enligt den så kallade 

designprislappen för sina arkitektutbildningar. 

Det framgår i den nya 

regeringens budgetproposition. 

Men frågan är om det i realiteten 

innebär mer pengar till utbildningarna 

än idag. 

– Det är mycket glädjande, ett erkännande. 

Det visar att skolornas och 

Sveriges Arkitekters argumentation 

har varit framgångsrik, kommenterar 

Ulf Jansson, utbildningsansvarig på 

Chalmers beskedet att regeringen vill 

öka resurstilldelningen för landets arkitektutbildningar. 

Strax före valet gick socialdemokraterna 

ut med ett pressmeddelande där 

man lovade sammanlagt 36,9 miljoner 

direkt till arkitektutbildningarna på 

KTH, LTH och Chalmers. Det skulle 

innebära att varje student får en så 

kallad designprislapp, motsvarande 

200.000 kronor per år, för ungefär en 

tredjedel av utbildningen. 

Förslaget om den ökade resurstilldelningen 

finns med också i den nya 

kunna få en andra ersättningsperiod. 

– Att trappa ner ersättningen och begränsa 

tiden är något som Saco pläderat 

för länge, men problemet i regeringens 

förslag är att trappan börjar för långt 

ner, säger Anna Ekström. 

Arbetsvillkoret skärps också och 

studerandevillkoret tas bort helt. Den 

överhoppningsbara tiden för exempelvis 

studier begränsas till högst fem år. 

En annan förändring som genomförs 

är att avdragsrätten för avgift till 

fackförening och a-kassa försvinner. 

Regeringen aviserar också en kraftig 

höjning av avgifterna till a-kassan. 

Målet är att dra in 10 miljarder kronor 

genom höjda avgifter. Samtidigt vill 

man differentiera avgifterna mellan 

olika a-kassor. Ju högre arbetslösheten 

är inom en bransch, desto högre avgift 

ska a-kassan ta ut. På så vis ska ar- 

regeringens budgetproposition. ”Utbildningen 

finansieras från riksdagen 

med samma ersättningsbelopp som 

teknisk utbildning, trots att en stor del 

av utbildningen är konstnärlig till sin 

karaktär”, konstaterar regeringen. Enligt 

budgetförslaget ska nu högskolorna 

ges möjlighet att räkna en del av sina 

arkitektstudenter till ”utbildningsområdet 

design” och få ersättning därefter. 

LTH får designprislapp för 184 helårsstudenter, 

KTH för 123 och Chalmers 

för 96 helårsstudenter. 

I pengar räknat motsvarar detta 

socialdemokraternas vallöfte, eller till 

och med lite till. Men om det i realiteten 

innebär ökade resurser för arkitektutbildningarna 

är inte självklart. Högskolorna 

omfördelar redan idag sina 

pengar på ett sådant sätt att arkitektstudenterna 

för en del av sin utbildning 

får resurser i nivå med designprislappen. 

Nytillskotten av statliga medel fyller i 

värsta fall bara ett befintligt hål. 

– Vi har gett extra pengar till arkitektutbildningen 

i nivå med budgetförslaget 

under många år, så arkitektutbildningarna 

ska inte föreställa sig att 


höjs kraftigt 

betslöshetsföräkringen bli mer försäkringsmässig, 

är det tänkt. Höjningen 

begränsas till högst 300 kronor per 

månad. Arbetslösa slipper höjning. 

För AEA:s medlemmar får man 

räkna med en höjning från nuvarande 

90 kr till drygt 300 kr per månad, enligt 

preliminära beräkningar som AEA gjort. 

Redan idag har AEA en egenfinansieringsgrad 

på omkring 30 procent. Efter 

höjningen kommer AEA-kollektivet att 

betala mer i avgifter än man får ut i 

ersättning. 

– Det blir dyrt för våra medlemmar, 

som betalar mest och får ut minst, 

säger Anna Ekström. 

Regeringens förslag att göra arbetslöshetsförsäkringen 

obligatorisk för 

alla förvärvsarbetande genomförs inte 

redan till årsskiftet, utan är hänskjutet 

till en utredning. Annika Jensfelt 

Per Lander 

Chalmers 

de får mer pengar nu. Men vi är glada 

och tacksamma över att ha fått gehör 

för det vi gjort, för det hade varit svårt 

att fortsätta med ett underskott, säger 

Karin Lindskog på KTH:s rektor Anders 

Flodströms planeringskansli. 

Förslag om ökade resurser per student 

går i linje med den nya regeringens 

allmänna högskolepolitik att satsa på 

kvalitet framför kvantitet. Redan 2007 

ska ytterligare 120 miljoner frigöras för 

kvalitetssatsningar. 

– Vi säger nej till den gamla regeringens 

förslag att lägga pengarna på 

nya platser. Pengarna ska gå till ökad 

undervisningstid och bättre handledning, 

säger Ulf Nilsson (fp), före detta 

andre vice ordförande i utbildningsutskottet. 

Den nya regeringen satsar även på 

en femårig upptrappning av stödet till 

forskning. Det ska landa på två miljarder 

över nuvarande nivå, en procent 

av BNP. 

– De pengarna ska gå direkt till fakulteterna 

för fler fasta forskartjänster, 

säger Ulf Nilsson. 


Annika Jensfelt 

”Nya regeringen 

river 

av plåstret 

snabbt i 

början.” 

”Vi har 

gett extra 

pengar till 

arkitektutbildningen 

i nivå med 

budgetförslagetunder 

många 

år, så arkitektutbildningarna 

ska inte 

föreställa 

sig att de får 

mer pengar 

nytt rum för riksdagen 

Regeringsförklaringen och budgetdebatten inramades av 

en nyrenoverad plenisal av White arkitekter. 

Den nya utformningen ska ge en tätare debattmiljö. 

Golvet i salens främre del har höjts och rymmer ett debattforum. 

Samtliga väggpaneler har bytts ut och golvet 

har fått en ny ullmatta. Alla möbler är nyritade. 

Tillgängligheten för rullstolsbundna har också förbättrats 

med en ny hiss och åhörarläktaren har gjorts om med 

en ny brandsäker hiss. Installationerna för ventilation, el 

och tele/data har också förnyats. 

Mer ur BudGet oCH reGerinGSförkLarinG 

• Inkomstaket i sjukförsäkringen 

sänks till 7,5 prisbasbelopp från 1 

januari 2007. Arbetsgivaren ska 

kunna kräva sjukintyg från första 

sjukdagen. Arbetsgivarnas medfinansiering 

efter andra sjukveckan 

avskaffas. 

• Arbetsgivare får en subvention 

motsvarande arbetsgivaravgiften 

när de anställer en person som varit 

arbetslös i mer än ett år. 

• Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet 

byter namn till Miljödepartementet. 

• Boverket får sitt anslag nedskuret 

2008 och 2009. 

• Byggkostnadsforum avvecklas från 

2008. 

• Den statliga bostadsbyggnadssubventionen, 

räntebidraget, ska 

upphöra. 

• Investeringsbidrag inrättas för 

särskilt äldreboende. 

Ny sittning för 

riksdagen av White 

arkitekter genom 

Håkan Langseth 

(ansvarig), Lars-Erik 

Karlsson, Michael 

Dunér och Kåre 

Lundberg (inredningsarkitekt). 

• Det särskilda stödet till studentlägenheter 

och små hyresrätter 

försvinner. 

• Regeringens bostadssamordnare 

försvinner. 

• Regeringens byggsamordnare och 

byggkommitté fortsätter men ska 

få tilläggsdirektiv. 

• Rådet för arkitektur, form och 

design fortsätter ett år till enligt 

uppdraget. 

• En särskild föhandlingsman ska 

tillsättas för infrastrukturfrågor i 

Stockholmsregionen, bland annat 

med anledning av Citybanan. 

• Statliga museer, däribland Arkitekturmuseet, 

får inte längre gratis entré. 

• Regeringsuppdraget att utreda ett 

nytt Nobelmuseum fortsätter med 

redovisning 31 januari 2007. 

• Inga besked om genomförandet av 

PBL-kommitténs förslag. 

Modell och foto: White arkitekter

nyHeter 



➤ asplundbidragen ställs ut 

Alla förslag som kommer in till tävlingen om nytt 

stadsbibliotek i Stockholm kommer att ställas ut på 

Bangårdsposten, Klarabergsposten 59–63 från den 24 

november. 

Preliminära öppettider är: fredag 11-18, lördag 

12–16, söndag 12–16. 

Förslagen kommer också att läggas ut på Sveriges 

Arkitekters hemsida. 

➤ aalto lever i Hedemora 

Miljö- och byggnadsnämnden i Hedemora vill att 

Alvar Aalto ska få ett eget torg i stan. De har föreslagit 

att ett nyanlagt torg i centrala stan ska döpas till 

Aaltotorget. Det föreslås även att en staty av arkitekten 

ska pryda torget. 

Hedemora kommun har också ansökt om pengar 

från bland andra ESF-rådet för att utreda om det 

är möjligt att återuppföra den av Aalto ritade paviljongen 

som byggdes i Sveaparken 1946 i samband med 

stadens 500-årsjubileum och samma år som Aaltos 

möbler började tillverkas i den nya Artekfabriken. 

Paviljongen var byggd för sommarbruk och revs efter 

utställningen men nu vill man återuppföra den i åretruntstandard. 

”Paviljongen fick vid tiden lysande recensioner och 

anses vara mycket intressant i Aaltos produktion. 

Avancerat ljusinsläpp, lekfulla former och en demonstrativ 

enkelhet i material präglar byggnaden”, skriver 

socialdemokraterna Kurt Kvarnström och Barbro 

Hietala Nordlund i en riksdagsmotion från förra året, 

som handlade om att skapa ett Aalto-center i södra 

Dalarna. Den motionen avslogs dock. 

➤ kirunasprickor motgranskas 

Boverket vill ha en motgranskning av LKABs prognoser 

för sprickzonerna i Kiruna, skriver tidningen 

Norrländska socialdemokraten. 

I Arkitekten har vi tidigare skrivit om att LKAB 

varslar om stora förändringar i staden på grund av 

sprickbildning i malmfältsområdet. Redan inom 20 

respektive 30 år ska till exempel stadshuset respektive 

kyrkan påverkas. 

”En oberoende samhällsgranskning har sitt berättigande 

dels med tanke på att LKAB är en partsintressent, 

dels mot bakgrund av att vi i Sverige ännu inte 

definierat vilken säkerhetsnivå vi ska lägga oss på med 

avsikt på säkerhet och hälsa för invånarna”, skriver 

Boverket i en rapport. 

”Slopad citytunnel 

Beskedet att den nya borgerliga 

regeringen vill stoppa Citytunneln 

innebär inte nya förutsättningar för 

Asplundtävlingen, enligt tävlingsledningen. 

– Citybanan är en jättefråga för Stockholmsregionens 

utveckling, men Asplundtävlingen 

fortsätter oförändrat, 

säger stadsarkitekt Per Kallstenius. 

I inbjudan till tävlingen om Asplundbiblioteket, 

undertecknad av 

dåvarande finansborgarrådet Annika 

Billström (s), är den nya Citytunneln, 

med en ny station vid Odenplan, en 

av de första förutsättningarna som 

anges. 

När en månad återstod av tävlingstiden 

lät den nytillträdande borgerliga 

regeringen meddela att Citytunneln, 

vars beräknade kostnad dragit iväg 

över 13 miljardstrecket, ska stoppas, 

till förmån för en billigare spårlösning 

och motorvägen Förbifart Stockholm. 

I regeringens budget anges man ska 

pröva en ytspårlösning, men Banverket 

ska samtidigt fortsätta visst arbete med 

tre frÅGor 

... till Bengt Ahlqvist, Ahlqvist och 

Almqvist arkitekter, som genom åren 

medverkat i alla utredningar om Citybanan 

och vid tiden 

för Alliansens utspel 

om slopande 

av tunneln var i full 

gång med att göra 

systemhandlingar 

för bland annat de 

nya stationerna. 

Hur påverkas ni 

Bengt Ahlqvist. 

av beskedet om 

att slopa Citytunneln? 

– Utspelet var oväntat. Vi är en ganska 

liten del av projektet men för oss 

är det ett stort jobb, cirka tio medarbetare 

är sysselsatta. Vi kommer att 

färdigställa systemhandlingarna som 

ska vara klara till årsskiftet. 

Vad tror du om fortsättningen? 

– Politikernas utspel tyder på at de 

kanske inte är så insatta. Alternativet 

tunneln. Om det slutar med att det inte 

blir någon tunnel, blir den nya stationen 

som anges i tävlingsprogrammet inte 

längre aktuell. 

– Många faktorer 

bidrar till 

lokaliseringen av 

det nya biblioteket, 

Citybanan är 

bara en av många, 

kommenterar Per 

Kallstenius. 

Men finns det 

inte en risk att 

många tävlande 

har lagt stor vikt 

vid kopplingen till 

en ny station vid Odenplan? 

”Många faktorer 

bidrar 

till lokaliseringen 

av det nya 

biblioteket, 

Citybanan 

är bara en 

av många.” 

– Nej, det tror jag inte. Även om 

de gjort det, är kopplingen till stationen 

en plusfaktor, en möjlig potential 

framöver. Juryn kommer att göra sin 

bedömning utifrån de förutsättningar 

som finns i programmet. 

Efter den nya regeringens utspel 

skickade tävlingsledningen ut ett tilllägg 

till samtliga tävlingsdeltagare med 

är tyvärr inte av den art de hoppas. 

Ska man bygga ett tredje spår som 

skonar Riddarholmen måste man flytta 

T-banan och det är en jätteoperation. 

De mått som var godkända i början av 

90-talet när det alternativet utreddes 

gäller inte längre. Ett tredje spår var ett 

stort intrång på 90-talet och blir ett än 

större idag. Börjar man att utreda tredje 

spåret idag kan det vara byggt ungefär 

samtidigt som Citytunneln skulle varit 

byggd, inte tidigare. 

Hur stor är chansen att ni kommer 

att medverka även i ett tredje spåretprojekt? 

– Det får vi se. Tidigare engagemang 

i ett projekt kan vara både en merit och 

en belastning. Jag har hållit på med 

det här i 17 år, från att tredje spåret 

började att utredas 1989 till beslutet 

om Citytunneln 1998 och fram till nu. 

Jag har sett många möjliga och omöjliga 

förslag på vägen. 


0 ARKITEKTEN oktober 2006

påverkar inte tävlingen” 

beskedet om att det första steget i tävlingen 

genomförs oförändrat. 

– Än så länge finns inga beslut som 

ändrar förutsättningarna. Men inför 

steg två i tävlingen kommer juryn att 

Den nya regeringens besked om att 

stoppa Citybanan kom oväntat för 

många. Men tittar man tillbaka är 

det tydligt att det funnits ett växande 

tvivel för projektet även bland 

de lokala borgerliga politikerna. 

I kommunstyrelsens beslut att godkänna 

genomförandeavtalet för Citybanan, 

daterat den 31 maj 2006, gör de dåvarande 

borgarråden Kristina Axén Olin, 

Sten Nordin, Mikael Söderlund (alla 

m) och Lotta Edholm (fp) ett särskilt 

uttalande, där man förespråkar att fler 

alternativ ska redovisas för ett bättre 

beslutsunderlag. 

– Vad som hände är att på upploppet 

kom kraftiga fördyringar, kostnaderna 

sköt i höjden. Och det kom 


formulera nya direktiv för de fem som 

blir uttagna att gå vidare, säger Per 

Kallstenius. 

Inlämningstiden för steg ett i Asplundtävlingen 

gick ut den 27 oktober. 


Citybanans tänkta dragning under tävlingstomten och den planerade nya stationen och gallerian 

vid Odenplan. Ur tävlingsprogrammet för Asplundtävlingen. 

Lokala politiker var inte helt med på tåget 

fram tekniska problem som tidigare 

inte påvisats, säger Sten Nordin (m), 

borgarråd i Stockholm under förra 

mandatperioden. 

Men ni godkände ändå genomförandeavtalet? 

– Från dåvarande regeringens sida 

fanns bara tunnelalternativet. Vi ville 

inte säga nej till investeringen. Men 

hade vi haft större inflytande skulle vi 

ha prövat andra lösningar. 

I sitt särskilda uttalande håller 

Nordin, Axén Olin, Söderlund och 

Edholm med om att Citybanan skulle 

kunna lösa de kapacitetsproblem som 

järnvägen har men påpekar att ”det 

kommer att dröja länge och utan 

fortsatt utbyggnad av Mälarbanan 

kommer tågstörningarna att fort- 

planta sig nordväst om Stockholm” 

och att ”satsningen på Citybanan 

inte får innebära att andra viktiga 

infrastruktursatsningar i regionen 

uteblir”. 

Vidare anklagar de den förra majoriteten 

för att inte ha haft någon 

ambition att komma fram till en 

gemensam uppfattning utan istället 

”partipolitiserat” frågan. ”Den politiska 

hanteringen av Citybanan har 

inte varit acceptabel. Trots att blocköverskridande 

referensgrupper funnits 

både i landstinget och stadshuset har 

den rödgröna majoriteten bortsett från 

de synpunkter oppositionen pekat på”, 

skriver de. 


Den planerade 

Citytunneln under 

Stockholm. 

”Från dåvarande 

regeringens 

sida fanns 

bara tunnelalternativet. 

Vi ville inte 

säga nej 

till investeringen. 

Men 

hade vi haft 

större inflytande 

skulle 

vi ha prövat 

andra lösningar.”

nyHeter 



➤ Basta mot miljöskadliga varor 

Nu är byggdatabasen Basta i full drift, www.bastaonline.se. 

Den ska vara ett verktyg till hjälp för hela 

byggsektorn att undvika hälso- och miljöskadliga 

byggvaror. 

Basta-systemet är ett resultat av NCC:s Skanskas, 

JM:s och PEAB:s initiativ att samordna alla olika listor 

över oönskade ämnen och projektet har drivits av 

Sveriges Byggindustrier med stöd från EU:s Life-fond. 

IVL Svenska Miljöinstitutet tar nu över driften. 

Enfamiljshus i Nacka utanför Stockholm ritat av Mats Fahlander. 

➤ Svart rödfärgspristagare 

Ett svart örnäste på en bergknalle i Nacka, Villa 

Maria ritad av arkitekten Mats Fahlander får Rödfärgspriset 

2006. Falu Rödfärg delar ut priset till 

nyskapande arkitektur där Falu Rödfärg eller annan 

slamfärg har framträdande roll. Mats Fahlander 

driver företaget Fahlander Arkitekter. 

Den 1 januari 2007 bildas det nya 

förbundet Sveriges Ingenjörer, en 

sammanslagning av Civilingenjörsförbundet 

och Ingenjörsförbundet. 

Det innebär att civilingenjörer med 

femårig utbildning och högskoleingenjörer 

med treårig hamnar under 

samma tak. 

– Vi har valt att sätta som mål framför 

andra att homogenisera och samla alla i 

ett förbund. Då har vi fått acceptera att 

Konstfack tar strid 

för kandidaterna 

Sveriges Arkitekters invalsregler 

fick hård kritik vid förbundets årliga 

utbildningsforum. Personer med en 

treårig kandidatexamen kan inte bli 

medlemmar, vilket upprör inredningsarkitekterna 

på Konstfack. 

– Vi kommer att kämpa för att våra kandidater 

får den yrkesstatus som de är 

värda, sa David Öhman, projektledare 

på Konstfack. 

Efter regeringens nya högskoleförordning 

måste samtliga skolor från hös- 

ten 2007 anpassa sig 

till nivåindelningen 

kandidat, tre år, och 

master, två år. För 

Konstfacks del innebär 

det två separata 

utbildningar; en treårig 

som leder till 

kandidatexamen 

i inredningsarkitektur 

och en tvåårig som leder till 

masterexamen i inredningsarkitektur. 

Studenter som tagit kandidatexamen är 

inte som tidigare garanterade plats på 

masterprogrammet, utan måste söka 

igen, i konkurrens med andra, om de 

vill studera vidare. 

Konstfack gör gällande att den treåriga 

kandidatutbildningen är en fullgod, 

praktiskt inriktad yrkesutbildning. 

Därför är man upprörd över att Sveriges 

det inte bara kommer att vara så kallade 

”fina ingenjörer” bland medlemmarna, 

säger Civilingenjörsförbundets direktör 

Richard Malmborg. 

Det nya förbundet får cirka 120.000 

medlemmar. Även personer med endast 

gymnasieutbildning kommer att 

vara med. 

– Våra regler kommer att vara att vi 

tar in civil- och högskoleingenjörer. Sedan 

har vi ett antal gymnasieingenjörer 

från utbildningar som fanns främst på 

”Det är en fullvärdig yrkesutbildning 

och vårt ansvar 

är att vara trovärdiga 

gentemot våra studenter. 

Om vi inte kan få stöd från 

branschorganisationen 

måste vi hitta andra vägar.” 

Långa och korta ingenjörer går samman 


Foto: Tove Falk Olsson 

Arkitekter inte vill tillåta kandidater att 

bli aktiva medlemmar. 

– Det är helt absurt, sa Karin Nyrén, 

professor i inredningsarkitektur vid 

Konstfack, vid forumet som hölls på 

Chalmers. Regeringen kräver av oss 

att studenterna ska söka igen till mastersnivån 

och vår fack- och branschorganisation 

vill inte möta detta utan 

då hellre utestänga studenter som gått 

tre år. 

En av de närvarande styrelseledamöterna, 

Leif Brodersen, tillika prodekan 

på KTH, poängterade 

att det kan 

vara olyckligt att 

ta bort incitament 

för att gå fem år 

när arkitekt- och 

landskapsarkitektutbildningarnaförutsätter 

att man 

behöver fem år för 

en fullgod arkitektutbildning. Men han 

tonade också ner motsättningen. 

– Vi kommer att få en ny kundkrets 

med nya examina. Enda sättet är att 

vara pragmatisk och ha lite is i magen, 

vänta och se. Det här är inget stort 

problem, sa han. 

Men David Öhman på Konstfack 

nöjde sig inte med det. Konstfack har 

gjort om sin utbildning för att studenterna 

ska vara redo för yrkeslivet efter 

1960- och 70-talet. 

Men den gruppen 

kommer att bli 

allt mindre, man 

utbildar inte så 

längre och vi ser 

dem inte som något 

problem, de är lika 

välkomna ändå, säger 


”Vi har valt 

att sätta 

som mål 

framför andra 

att homogenisera 

och samla 

alla i ett 

förbund. ” 

Han upplever att fusionen har gått 

smidigt, utan några direkta konflikter. 


Foto: Olof Glemme 

Karin Nyrén och David Öhman tycker att en treårig kandidatexamen i inredningsarkitektur ska 

räcka för medlemskap i Sveriges Arkitekter. 

tre år. Man har lagt in mer rumsgestaltning 

på kandidatnivån, har fem 

veckors obligatorisk praktik i årskurs 

tre och har uppfyllt förre utbildningsministern 

Leif Pagrotskys önskemål 

genom att lägga in moment som ska 

förbereda studenterna för att till exempel 

starta eget. 

– Det är en fullvärdig yrkesutbildning 

och vårt ansvar är att vara trovärdiga 

gentemot våra studenter. Om vi inte 

kan få stöd från branschorganisationen 

måste vi hitta andra vägar, sa David 

Öhman och nämnde andra organisationer, 

som SIF. 

En av de närvarande Konstfackstudenterna, 

Johanna Adebäck, förklarade 

att oron bland studenterna 

främst handlar om att man inte vet 

– Vi har haft lika mycket debatt från 

båda förbunden – knappt någon alls, 

säger han. 

Sammanslagningen innebär också 

förnyelse på andra sätt. Bland annat 

har man tillsatt en samhällspolitisk 

direktör, Peter Larsson, tidigare förbundsdirektör 

för Sveriges Legitimerade 

Sjukgymnaster. Samhällspolitik 

har blivit ett viktigt område för facket, 

konstaterar ingenjörerna. 

– Jag är rädd för att många fackförbund 

är för stela och lägger allt annat åt 

sidan när det är dags för avtalsrörelse. 

Vi vill tydligare finnas med i debatterna 

om energi, miljö, tillväxt, innovationer, 


hur antagningen till masterprogrammet 

ska gå till. Samtidigt har man, till 

skillnad från studenterna på arkitekt- 

och landskapsarkitektutbildningarna, 

inget val. Man måste söka på nytt eller 

börja jobba efter årskurs tre. 

– De som vill men inte kommer in 

direkt på masterprogrammet har inget 

skyddsnät, sa hon. 

Invalsreglerna är en av de frågor 

som Sveriges Arkitekters stämma ska 

ta ställning till i november. Styrelseledamoten 

Kersti Sandin, professor i 

inredningsarkitektur vid HDK, deltog 

också vid utbildningsforumet och välkomnade 

diskussionen. 

– Vad bra, nu har vi startat en dialog 

med Konstfack, sa hon. 


teknikens roll i samhället, ingenjörernas 

betydelse för tillväxt och så vidare, 

säger Richard Malmborg. 

Regeringsskiftet är ytterligare en 

anledning till förnyelse, anser Richard 

Malmborg. 

– Nu är det många fackförbund som 

gräver skyttegravar. Men jag tycker att 

det är viktigt att vi respekterar valutgången, 

det handlar om etik och moral 

att göra det. Vi har haft en statsmakt 

som hållit oss om ryggen men nu blir 

det lite andra bud. Då gäller det att gilla 

läget, anpassa sig och vara smart för att 

inte tappa medlemmar. 

Annika Jensfelt

nyHeter 



➤ White expanderar danskt 

White arkitekter har gått samman med danska arkitektkontoret 

hs ark som har cirka 80 anställda på tre 

kontor i Danmark. 

– Konkurrensen har blivit internationell även på 

hemmaplan. För att vara ledande i Sverige måste vi 

vara ledande även i Europa och vägen dit går via Öresundsregionen, 

säger Anders Svensson, vd på White. 

Hs ark byter i och med samgåendet namn till hs 

white. I Sverige heter White fortfarande White. 

➤ Barajas Sterlingprisad 

Madrids internationella flygplats Barajas, ritat av Richard 

Rogers Partnership, har fått brittiska Ribas arkitekturpris, 

Sterlingpriset. Arkitektkontoret belönas 

med 20.000 pund, motsvarande cirka 275.000 kronor. 

➤ konstmuseum får pris 

Konstmuseet i Eskilstuna får Sveriges Arkitekter Södermanlands 

pris 2006, ”för att det är ett mycket fint 

exempel på omhändertagande av gammal fin industriarkitektur”. 

Ombyggnaden är ritad av AQ arkitekter genom 

Björn Norman. 

➤ Plakett till vaggerydbostäder 

Bostadsbebyggelsen på Gransäter 1 och 2 i Vaggeryd 

får Sveriges Arkitekter Jönköping-Kronobergs arkitekturpris 

2006. Bronsplakett får arkitekt Ing-Marie Gustafsson, 

BSV Arkitekter och Ingenjörer och byggherren 

Johan Gustafsson på PH Larssons Fastighets AB. 

➤ Prisad torso-film 

Fredrik Gerttens dokumentär ”Sossen, arkitekten och 

det skruvade huset” vann första pris i arkitekturklassen 

när den italienska kulturorganisationen DocFest 

delade ut utmärkelser. Filmen om hur Turning Torso 

byggdes i Malmö hade svensk premiär förra året. 

➤ rättelse 

I förra numret presenterade vi vinnaren i den inbjudna 

tävlingen om Stortorget i Gävle. Arkitektkontoret 

bakom vinnarförslaget heter Andersson Jönsson 

Landskapsarkitekter och inget annat. 

Årets nomineringar till Kasper Salin-priset, Guldstolen och Planpriset är 

klara. Vinnarna presenteras på Arkitekturdagen som Sveriges Arkitekter 

anordnar den 24 november. Då tillkännages även vinnarna av Kritikerpriset 

och Sienapriset. 

Foto: Guy Wenborne Foto: Studio e AB 

Foto: Ulf Celander 

Foto: Claes Hall 

Nominerade 

GULDSTOLEN 

Brios huvudkontor 

Inredningsarkitekt: Erik Jarlöv, 

Helena Glantz och Karin Ask, 

Urban Design. 

Tandkliniken ett 4 

Inredningsarkitekt: Peter Hulting 

(ansvarig), Jesper Embring 

(handläggare) och Bengt Carlsson 

(medverkande), Meter 

Arkitektur. 

HSB Nordvästra Skåne, 

huvudkontor 

Inredningsarkitekt: Jens T H Arnfred, 

Tegnestuen Vandkunsten. 

Svenska ambassadresidenset 

i Santiago 

Inredningsarkitekt: Solweig 

Sörman, Solweig Sörman aritektkontor. 

Husets arkitekt: Josefina 

Nordmark, MAF arkitektkontor. 


Nominerade KASPER SALIN-PRISET 

Bonniers konsthall, 

Stockholm 

Arkitekt: Johan Celsing, 

Johan Celsing 

arkitektkontor. 

Byggherre: Bonnier 

cityfastigheter. 

Stadsbiblioteket, 

Halmstad 

Arkitekt: Kim Holst 

Jensen, schmidt 

hammer lassen. 

Byggherre: Halmstad 

kommun. 

Aranäs gymnasium, 

Kungsbacka 

Arkitekt: Jonas 

Edblad, Wingårdhs 

arkitektkontor. 

Byggherre: Kungsbacka 

kommun. 

Vävskedsgatan 

flerbostadshus, 

Göteborg 

Arkitekt: Johan 

Lundin, White 

arkitekter. 

Byggherre: KB 

Lunden (White 

arkitekter AB/F O 

Peterson & Söner 

Byggnads AB) 

Nominerade PLANPRISET 

Planering och förverkligande 

1av Partille 

centrum med lokaler för 

handel som motverkar 

externhandel och möjliggjort 

en sammanhållen 

stadsmiljö i ett utsatt 

motorvägsläge. Ansvarig: 

stadsbyggnadschef 

arkitekt Olof Wiklund. 

Uppdragsgivare: Partille 

kommun. 


Foto: Zoltan Gavais/Scanpix 

Vindkraft i översiktsplan 

för 2Strömsunds 

kommun där planprocessen 

resulterat i nya 

och bättre lokaliseringar 

i en känslig fjällmiljö. 

Ansvarig: stadsarkitekt 

Anne Dahlgren. Uppdragsgivare: 

Strömsunds 

kommun. 

Foto: Ulf Celander Foto: Henrik Zeitler 

Stadsvision Sundsvall 

med ett 3förebildligt engagerande 

av medborgare, 

föreningar och företagare 

i framtagandet av ett tydligt 

styrdokument på kort 

tid. Ansvarig: arkitekt 

Anders Bolin, Sundsvalls 

stadsbyggnadskontor. 

Uppdragsgivare: Sundsvalls 

kommun. 

Bo 01 i Malmö med en 

upplevelserik 4stadsmiljö 

och en kraftfull satsning 

på att utveckla ett 

ekologiskt tänkande för 

staden där parker och 

vatten ges stort utrymme. 

Ansvarig: arkitekt Klas 

Tham, Arken arkitekter. 

Uppdragsgivare: Malmö 

stad. 

Vällingby centrum 

med en planering som, 

utifrån ABC-förortens 

historiska värde, metodiskt 

identifierat 5möjlig 

heter till nyexploatering 

och lett till förebildliga 

lösningar. Ansvariga: 

planarkitekt Maria 

Pettersson, Stockholms 

stadsbyggnadskontor 

och arkitekt Owe Swansson, 

White arkitekter. 

Uppdragsgivare: Svenska 

Bostäder. 

Foto: Adam Mørk

’Städer är ställen för 

längtan och drömmar’ 

Globaliseringen är den största arkitektoniska utmaningen. 

Det menar FOA, Foreign Office Architects, som samtidigt 

framhåller behovet av nya lokala typologier. 

Text: Tomas Lauri 

Länge var FOA en mindre grupp samlad i ett 

hus i västra London. Idealisterna. Makarna 

Alejandro Zaera Polo och Farshid Moussavi och 

deras kompisar. De forskade och tävlade. Emellanåt 

fick de några mindre projekt genomförda. 

Men framgången med piren i Yokohamas 

hamn har förändrat mycket. Deras nya spatiösa 

hus ligger i östra London två kvarter från 

finanscity. De närmar sig 50 medarbetare och 

har kontor i flera länder. De tävlar i inbjudna 

tävlingar, de radar upp kontorsprojekt, bland 

annat i London, Barcelona och Amsterdam, 

de ritar bostäder i Madrid, handel i Istanbul, 

stadsplanering i Eduarda, en multibyggnad i 

Amertsfoort, skolor i London och ingår i designteamet 

för OS 2012. 

I entrén finns en känsla av att de inte riktigt 

hinner med. Det är obemannat och dunkelt. 

Modellerna står utspridda som hastigt lämnade 

minnen. 

Annorlunda är det några våningar upp, 

smart och elegant inrett: stålblanka skåp och 

bord, funktionella ljusa olivgröna sammetsdraperier. 

Kostymdelegationer och unga medarbetare 

passerar. Bråda dagar. 

FOA jobbar i vanlig ordning kopiöst mycket. 

Alejandro Zaera Polo vakade förra natten. 

Senaste natten har Farshid Moussavi fortsatt 

stafetten. Det är visning av ett OS-förslag på 

gång. Det måste bli perfekt. Alejandro, som 

tar emot, berättar att FOA:s prioritet idag är 

”riktiga projekt”. De arbetar med den ”verkliga 

världen”. Men för FOA innebär det inget brott 

mot deras teoretiska ambitioner. Ena foten är 

kvar i undervisning. Alejandro är rektor på 

Berlage institut, Farshid professor på Harvard. 

De använder sig fortfarande av närmast naturvetenskapliga 

metoder. Fakta och insikt före 

spontanitet och intuition. Eller som Alejandro 

frågar: ”Är det tycke och smak eller den bästa 

lösningen på problemet som avgör?” 

Med boken ”Phylogenius” (2003) summerade 

de sina tio första år. De beskrev sin arkitektoniska 

metod som en uppsättning gener som 

på olika platser med olika förutsättningar fick 

olika utfall. I deras kommande bok ser de över 

arkitekturens typologier. En av utgångspunkterna 

är att världen i grunden har förändrats. 

– Jag är djupt engagerad i globaliseringsfrågan. 

Det går inte att ignorera städernas speciella 

roll i utvecklingen, hur de bildar centra, 

menar han. 

Han jämför det Madrid han lämnade för 

tjugo år sedan med Madrid av idag, hur gatuvimlet 

har tätnat och blivit mångkulturellt. 

Likadant i alla städer. 

– London beräknas växa med tre miljoner 

människor de närmaste tio åren. Det är bara att 

inse att städer är ”ställen för längtan och drömmar” 

i en globaliserad värld. 

FOA menar att arkitekturen släpar efter 

utvecklingen. Arketyper är inte detsamma som 

typologier. Det krävs en uppsättning nya rum, 

eller typologier, anpassade för globaliseringens 

effekter. 

– Den gängse bilden av globaliseringen är 

att den bygger på rörelse, att nätet och bärbara 

datorer gör oss mindre knutna till platser. Det 

Alejandro Zaera Polo driver FOA tillsammans 

med Farshid Moussavi. 

 

Motstående sida: 

Trinity, Östra London. 

Fotomontage. 

ARKITEKTEN oktober 2006 7 

>>> 

 

 

 

Farshid Moussavi kommer till Arkitekturdagen 

den 24 november. Program 

och anmälan på www.arkitekt.se/arkitekturdagen/2006.

Teater och auditorium, Torrevieja, Spanien. Arkitekt: FOA genom Farshid Moussavi och Alejandro Zaera Polo. Medarbetare: Jorge Arribas, Marco Guarnieri, Clara Jorger, 

Sergio López Piñeiro, David Mah, Natalia Rodriguez, Daniel Valle, Nuria Vallespin, Lluis Viu Rebes. Lokal medarbetare: Antonio Marquerie, Torrevieja. 

typiska rummet är ett öppet rum fullt av flöden, 

en flygplats. Men det är bara en del av sanningen. 

– Jag är själv väldigt fascinerad av den holländske 

filosofen Peter Sloterdigk. Han vänder 

sig emot den typen av rum. Anledningen är att 

globaliseringen istället för platta homogena 

rum, pekar mot ett behov av virtuella paketeringar. 

Ett slags bubblor. I stället för att upplösa 

rummet definierar globaliseringen en ny typ av 

rum. Platser att samlas och mötas på. 

Nu är det inte arkitekturens sak att famna 

globaliseringen okritiskt. Att kunna se konsekvenser 

och lösa knutar är viktigare, enligt 

Alejandro. 

Det han säger går att hänföra till en ny offentlighetskultur, 

ett behov av gemensamma 

plattformer som inte drar isär individer och 

skapar en mängd kulturella sfärer som lätt leder 

till hårda konfrontationer. 

Han tar de kulturella kanon, som har debatterats 

i Sverige och Danmark, som utgångspunkt. 

Många ser dem som reaktionära, nationalistiska 

och främlingsfientliga. Men kanske 

missar de poängen. 

– För ett par år sedan hade vi en liknande 

debatt här i England, då en erkänd invandrarpolitiker 

från Karibien föreslog något liknande. 

I stället för att se krav på att stärka det engelska 

som något förlegat finns det skäl att ta det som 

ett behov av gemenskap. Språket är en sådan 

sak. Ett gemensamt rum. I en globaliserad värld 

har dessa rum en speciell plats. 

– Jag är rätt övertygad om att vi har behandlat 

invandrarproblemen fel länge. Att vi 

planerar städer på ett sätt som skapar getton. 

Det är precis det vi har gjort i våra välfärdssamhällen. 

Vi har ensidigt stärkt olikheter. Om 

vi inte skapar tillräckligt med sätt att kommunicera, 

och inte skapar press på att uppsöka det 

gemensamma, leder det fram till ett samhälle av 

just getton. 

– Låt oss också tänka ut vad som är viktigt 

och avgörande för syntetisering. Vi har ett ansvar 

för de nya bubblorna, de nya typologierna. 

Alejandro radar upp olika områden som inte 

längre har ett språk. Ett är ”självklart” familjestrukturen. 

Alla mindre hushåll och alla som 

lever i flera hushåll samtidigt. Ännu har få 

> 

foa 

Etablerades 1992 av Farshid 

Moussavi och Alejandro Zaera 

Polo efter jobberfarenhet på 

bland annat OMA. 

De fick sitt internationella 

genombrott med piren i Yokohamas 

hamn där landskap och 

hus integreras. Bland senare 

verk kan nämnas en stor park 

i Barcelona. För närvarande är 

de aktuella med bland annat 

OS 2012. 

I boken ”Phylogenesis” (2003) 

beskriver de sin arkitektur som 

en uppsättning av gener som 

anpassar sig efter olika platser 

och program. 

Farshid Moussavi är professor 

på Harvard, USA, och Alejandro 

Zaera Polo rektor på Berlage 

Institute i Rotterdam. 

Farshid Moussavi föreläser på 

Arkitekturdagen. 



Foto: Kim Jongoh 

Foto: Kim Jaekyung 

Huvudkontor för Dulnyouk förlag i Paju Bookcity utanför Seoul, Sydkorea. Arkitekt: 

FOA genom Farshid Moussavi och Alejandro Zaera Polo. Medarbetare: Jorge 

Arribas, Natalia Rodriguez, Nuria Vallespin, Lluis Viu Rebes, Xavier Ortiz, Marco 

Guarnieri, Pablo Ros. Lokla medarbetare: Iroje architects Young Yoon Kim. 

Foto: Kim Jaekyung

Parque de los auditorios, Barcelona, Spanien. Arkitekt: FOA genom Farshid Moussavi och Alejandro Zaera-Polo m.fl. Landskapsarkitekt: Teresa Galí, Barcelona. 

arkitekter adresserat problemet. Ett annat 

område som är angeläget att behandla är 

kontoren. De flesta undersökningar pekar 

mot allt mer rumsligt flexibla arbetsplatser. 

De framhåller också att kontoren 

närmar sig underhållningsindustrin. 

– De senaste analyserna av kontoren 

i London säger att 75 procent av tiden 

arbetar folk inte vid sina skrivbord. 

Utvecklingen går mot att ha ett antal 

arbetsstationer som går att boka vid olika 

tidpunkter, ungefär som mötesrum. De 

samlande platserna på ett kontor blir i 

stället allt viktigare. Det går att likna ett 

kontor vid en bar eller en restaurang eller 

någon annan nöjeslokal. 

FOA har länge varit intresserat av 

ytor. I deras tidigare projekt har det varit 

frågan om horisontella ytor. Inte sällan 

parker. Öppna, vidsträckta och samtidigt 

komplexa parker som sammanför landskap 

och byggnad. Yokohama-piren är ett 

exempel, liksom den stora kustparken i 

Barcelona. 

De mer traditionella huskroppar, som 

FOA arbetar med nu, innebär att ytorna, 

eller membranen som Alejandro kallar 

dem, blir vertikala. 

I ett modernistiskt perspektiv bildar 

dessa membran gränsen mellan ute och 

inne. Men en sådan gränssättning är inte 

aktuell. För FOA gäller den snarare skillnaden 

mellan det offentliga och privata. 

Membranen blir, förutom att de ska signalera 

och paketera en verksamhet, funktionellt 

porösa, transparenta. Det offentliga 

blir en del av byggnaden, beblandar sig 

med verksamheten. 

– Genom att kontoren går mot mötesbubblor 

blir det inte viktigt att stänga ute 

trottoaren. Den kan bjudas in. Kaféer och 

restauranger och andra liknande utrymmen 

blir ett sätt att agera för företag 

och organisationer. Det här är givetvis 

inte alltid lätt för dem att smälta. Flera 

dras med en självbild av makt och lyckta 

dörrar. Men fördelarna kan vara rent 

ekonomiska, som ett mindre behov av att 

övervaka vissa ytor. 

En kritik som FOA ofta hör är att arkitekturen 

skulle bli generell och identitetslös 

i globaliseringens fotspår. Ofta följer 

ett upplyftande av det lokala och traditionella 

med kritiken. Alejandro förstår inte 

den motsättningen. Nej, det globala är 

inte motsatsen till det lokala. 

FOA har länge hävdat att arkitekturen 

anpassar sig till en plats, en kultur, ett 

program. Om resultatet blir bra eller inte 

beror mycket på arkitektens integritet. 

Alejandro nämner Norman Foster och 

Herzog & de Meuron som arkitekter att 

beundra för deras förmåga av kontinuitet 

samtidigt som de lyckas inkorporera det 

lokala, olika platser, och ge dem nytt liv. 

Alejandro blir tyst och tar en andningspaus, 

rullar sin kaffemugg mellan handflatorna. 

– Globaliseringen ersätter inte behovet 

av variationer och olikheter, säger han 

sedan bestämt. Varje plats skapar sin bild 

av globaliseringen. Den ser aldrig helt lika 

ut i Stockholm och London beroende på 

olika traditioner och olika förutsättningar. 

Olika syn på rumslighet. En plats har 

alltid en kulturell identitet som avspeglar 

sig i arkitekturen. n 


Boka in den 24 november. Då är det dags för 

Arkitekturdagen 2006. 

Plats: Nalen, Regeringsgatan 74, Stockholm. 

Program 

9.45 Registrering 

10.15 Ocean North, Birger Sevaldson 

11.00 Cameron Sinclair, ”Design Like You Give 

a Damn” 

11.45 Vinnie Maas, MVRDV 

12.30 Lunch 

14.00 Ellen van Loon, OMA 

14.45 Erskine-stipendiaten Andrew Freear 

15.30 Kaffe 

16.00 Farshid Moussavi, Foreign Office Architects 

16.45 Thorbjörn Andersson om Alain de Bottons 

bok The Architecture of Happiness 

17.00 Samtal om dagens arkitektur 

17.30 Paus 

17.45 Prisutdelning 

18.45 Visning av utställningen med alla bidrag 

till tävlingen om tillbyggnad till Stadsbiblioteket 

i Stockholm 

19.45 Party 

 

 

 

Anmälan på www.arkitekt.se/arkitekturdagen 

En stor del av dagens arkitektur präglas av kontraster, det finns ingen 

tydlig trend för hur arkitekter uppfattar världen eller hur vi arbetar. 

Biennalen i Venedig för två år sedan var en total övning i form och i år 

handlar det om de akuta frågor som världens megastäder står inför. Vi 

har bjudit in arkitekter och designers med koll på hur världsproblemen 

kan lösas, å andra sidan de arkitekter som har total koll på yta. Vem 

berör och oroar mest? Arkitekturdagen 2006 pejlar läget. 

OMA 

för den Mies van der Roheprisade nederländska 

OMA har utvecklats till samtidens mest inflytelserika 

arkitektkontor. Ellen van Loon, ansvarig 

Berlinambassaden och aktuell med ett bostadskomplex 

i Köpenhamn, berättar om kontorets 

förmåga att vända upp och ner på arkitekturens 

hörnstenar i alla världens hörn. 

Sinclair 

en idag är att ge alla skydd. Arkitekter behövs 

Cameron Sinclair är som få arkitekter direkt involverad 

i humanitära frågor. ”Den största utmaning- 

mest i områden där få har råd med dem”, skriver 

han i boken ”Design Like You Give a Damn”. 

North 

lande organiska former. Birger Sevaldson ger 

Designkollektivet Ocean North, baserat i London, 

Helsingfors och Oslo, har utmärkt sig med svind- 

prov på hur man med datorns hjälp kan optimera 

sin design, från experimentella produkter till att 

skapa hus för mänskliga rättigheter. 

MVRDV 

”KM3” försökt att ställa världen till rätta. Om de 

MVRDV har skapat sig ett världsrykte genom sin 

pragmatiska hållning. Nu senast har de i boken 

globala problem med fattigdom, svält och brist 

på naturtillgångar ska lösas, krävs drastiska arkitektoniska 

svar. 

de Botton 

Filosofen Alain de Botton har skrivit den upp- 

märksammade boken ”The Architecture of 

Happiness”, ett försvarstal för en arkitektur som 

vågar kommunicera och använda skönhet som 

ett vapen. Landskapsarkitekten och skribenten 

Thorbjörn Andersson reflekterar över boken. 

FOA 

seringen medför en ny rumslig ordning är en av 

FOA, Foreign Office Architects, integrerar 

landskap och hus på ett innovativt sätt. Globali- 

deras teser. Piren i Yokohama var deras genombrott. 

De är just nu aktuella med bland annat OS 

2012. Farshid Moussavi berättar om kontorets 

verksamhet. 

Med stöd från AP Fastigheter. 

ARKITEKTEN oktober 2006 2

I Ralph Erskines anda 

Engelsmannen Andrew Freear får årets Ralph Erskine-stipendium för sitt arbete 

för Rural Studio på Auburn University i Alabama. Studenterna ritar och bygger 

sina projekt i en av USAs fattigaste delstater. Återbruk av material och socialt 

byggande är två hörnstenar i Rural Studios verksamhet. 

Text: Nina Gunne Foto: Timothy Hursley 

Andrew Freear står på ett fält i Alabama 

en tidig morgon när jag får tag på 

honom för en intervju. Han har just fått 

bekräftat att han tilldelats Ralph Erskine-stipendiet 

för sitt arbete med Rural 

Studio. 

– Jag är både förvånad, hedrad och 

mycket glad. Ralph Erskine var en stor 

arkitekt. Det här ger vårt arbete ett 

erkännande i ett världssammanhang. Det 

visar att god arkitektur kan ges till alla i 

samhället, även till de fattiga. 

Han är glad för att en organisation så 

långt borta erkänner en arkitektur långt 

ifrån den amerikanska ”glassiga och högljudda” 

som ofta sprids genom tidskrifter. 

Andrew Freear tog år 2001 över Rural 

Studio i Newburn, Alabama, efter grundaren 

Samuel Mockbees bortgång. Studion 

är kopplad till Auburn University i Alabama. 

Studenterna arbetar med projekt som 

förbättrar livet för mindre privilegierade 

invånare i Hale County i Alabama. Resultatet 

av arbetet är en lång rad realiserade 

enfamiljshus, publika byggnader, lekplatser, 

kyrkor och parker. Ofta är de byggda 

av återanvänt byggmaterial. 

Idag driver Rural Studio tre program 

på Auburn University, för andra- respektive 

femteårsstudenter samt för studenter 

utifrån. 

Juryn för Erskinefonden fick denna 

gång – priset delas ut vart tredje år – ta 

sig över Atlanten för att hitta en pristagare 

i Ralph Erskines anda. 

– Kriterierna är tydliga, berättar Bengt 

Ahlqvist, juryns ordförande. Det ska 

tilldelas en person som verkar för god 

arkitektur eller planering för världens underprivilegierade. 

Dessutom ska projektet 

vara genomfört och byggt enligt ekologiskt 

uthålliga krav. 

Juryn har studerat flera av projekten 

från Rural Studio och Bengt Ahlqvist 

nämner bland annat brandstationen i 

Newburn som idag också fungerar som 

kommunhus och mötesplats för invånarna. 

Arkitektonisk kvalitet och social nytta 

bedöms lika och efter hårda kriterier, 

förklarar Bengt Ahlqvist. Det ska vara 

god arkitektur inriktad på de utsatta och 

mindre bemedlade. 

Juryn har bedömt resultatet av Rural 

Studios arbete som ekologiskt uthållig, 

ekonomisk och vacker arkitektur. 

– Under Samuel Mockbees tid var 

projekten mer organiska än idag, ofta av 

lera, halm och återvunna material, berättar 

Bengt Ahlqvist. Men vissa av byggnaderna 

visade sig inte tåla klimatet och 

tidens slitage. 

– Andrew Freear har utvecklat idéerna 

och både metoden och formspråket har 

blivit stramare. Byggnaderna är välstuderade 

och ekonomiskt planerade. 

Studenterna på Rural Studio bor och 

verkar i området och bygger själva sina 

projekt, allt ifrån enfamiljshus, så 

kallade ”charityhouses” för fattiga 

familjer, till offentliga byggnader och 

parker. Ibland fungerar de som projektledare 

när frivilliga från trakten deltar i 

Andrew Freear tog emot Erskinefondens 

stipendium i år för sitt arbete med Rural 

Studio på Auburn University i Alabama. 

Studenterna ritar och bygger själva projekt 

för underprivilegierade i delstaten. 


Brandstationen i Newburn var den första offentliga byggnad som uppfördes i staden som tidigare helt saknade både brandbil och station. 

Många av invånarna deltog i bygget, bland andra borgmästaren. Idag fungerar huset också som mötesplats, ett sorts ”stadshus”. 

bygget. De får också själva jobba med 

insamlingar av pengar, ett nödvändigt 

tillskott till de fasta donationer som 

kommer från välgörenhetsorganisationer 

och fonder och genom anslag från 

universitetet. 

– Många av studenterna blir så engagerade 

att de stannar efter sin examen 

för att avsluta projekt, berättar Andrew 

Freear. 

Studenterna är unga och efter Rural 

Studio börjar många arbeta på mer 

konventionella arkitektkontor. Men idag, 

fjorton år efter att det första projektet 

startade på Rural Studio, har flera av de 

tidiga studenterna återgått till att arbeta 

i Rural Studios anda. Andrew Freear menar 

att de får med sig ett grundläggande 

sätt att se på arkitektur och en metod för 

att närma sig och lösa problem. 

– Ibland ringer studenter till mig, när 

de sitter vid sin dator, och frågar varför 

jag inte berättade för dem hur det egentligen 

är att arbeta som arkitekt. Jag svarar 

dem att man alltid själv kan ta ansvar för 

hur man vill arbeta och hur man vill leva 

sitt liv. Man behöver inte bara vara ”de 

rikas leksak”. 

Han ser hur intresset för arbetssättet 

växer. Men arkitektens roll och ansvar har 

förändrats mindre än han skulle önska. 

– Jag ser fortfarande en stor passivitet 

i yrket. Om inte arkitekterna tror på planering 

och arkitektur för framtiden – vem 

ska då göra det? 

Han tycker också att arkitekter arbetar 

alltför digitalt idag. På Rural Studio uppmuntras 

studenterna att hitta en balans 

mellan det ritade, hantverket och det 

byggda. Studenterna ska känna förhållandet 

mellan den linje de ritar och den 

materia det representerar. 

– De ska veta hur mycket stålet de ritar 

väger och hur det kommer till byggplatsen. 

Och de ska kunna resa byggnaden. 

Studenterna går själva ut på byggplatsen 

och tar ibland hjälp av frivilliga i området 

för att bygga. 

Ett av de mer uppmärksammade 

projekten är brandstationen i Newburn. 

Staden hade tidigare härjats av flera 

bränder vilket bland annat ledde till att 

försäkringarna höjdes. Under ett första 

möte, då det beslutades att nya brandbilar 

skulle köpas in, kom också diskussionen 

upp om ett hus för att rymma dem. 

Till en början byggdes ett enkelt skjul, 

men Rural Studio jobbade vidare med 

projektet och resultatet är en byggnad 

som fungerar både som brandstation och 

mötesplats. 

Brandstationen var den första offentliga 

byggnad som byggdes i Newburn 

på 100 år. Andrew Freear visade under 

möten bilder på hur staden sett ut då för 

100 år sedan, en tät stad med hus nära 

gata. Sedan dess hade staden blivit allt 

glesare. Det stärkte också valet att placera 

brandstationen centralt i staden så att den 

idag fungerar som ett sorts ”stadshus”. 

Många i Newburn, till och med borgmästaren, 

hjälpte till att resa byggnaden i trä, 

stål och korrugerad plast. 

Rural Studios projekt har dragit in 

pengar till området och vissa projekt >>> 


Flertalet av Rural Studios projekt är enfamiljshus för privata familjer, så kallade charityhouses. Lucys hus 

byggdes av block av sammanpressade restprodukter från mattindustrier, stabiliserade med stål. 

lockar också turister från hela USA, vilket kan 

ge fler jobb och mer inkomster till den fattiga 

delstaten. Men framförallt ger det en ökad stolthet 

bland invånarna. 

Ett exempel är Perry Lake Park som startade 

2001 och har pågått i fem etapper. Parken hade 

vuxit igen och övergivits sedan 1970-talet och 

invånarna i Perry County hade inga egentliga 

gemensamma rekreationsytor. Första uppdraget 

var att renovera en del av parken. 

Uppdraget utvidgades till att innehålla också 

en paviljong och rastplatser som kunde fungera 

som klassrum, scen eller mötesplatser. Här 

byggdes också besökstoaletter och en bro för 

att kunna nå mer otillgängliga delar av parken. 

Där uppfördes ett fågelskådartorn på 35 meter, 

ett tidigare brandutkikstorn som köpts för 10 

dollar, monterats ner och fraktats flera mil för 

att återuppföras här. 

– Fågelskådning är stort i USA och det här 

projektet har lockat turister till Perry County. 

Idag är det en av toppattraktionerna här i Alabama, 

berättar Andrew Freear. 

Återbruk av material är en viktig del av Rural 

Studios tänkande och också nödvändigt för 

att hålla kostnader nere. När studion startade 

använde man bland annat gamla skyltar och 

bilglas och återbruket var en viktig del i uttrycket. 

Idag är uttrycket stramare och återbruk 

kan ta sig andra former. 

Det privata huset ”Christines´ house of dirt 

and newspaper” byggdes av block tillverkade 

av återvunna tidningar och röd jord från Hale 

County. Ett torn, av afrikansk typ, fungerar 

både som skorsten och för naturlig ventilation. 

När the Antioch Baptist Church behövde 

rivas användes 75 procent av materialet för att 

bygga en ny kyrka. Det handlar också om att 

återbruka byggnader. 

– Det kan ofta vara billigare att riva men 

det har ett större kulturellt värde att behålla 

byggnaden på sin plats och renovera den. 

Gamla byggnader är en del av landskapet och 

har stor betydelse för de människor som bor 

här. Det finns ofta sorg förknippad med att 

riva byggnader och vi försöker att undvika det 

om det går. 

Sedan Rural Studio startade för fjorton år 

sedan av Samuel Mockbee har arbetet vuxit 

och etablerats och intresset för metoden växer. 

Besökarna är många och förtroendet hos invånarna 

har vuxit med åren. 

– De litar på oss och vi får allt större uppdrag. 

Samtidigt är invånarna våra största kritiker och 

vi måste lyssna på deras åsikter för att kunna 

fortsätta. Vi ber dem om att vara goda kunder, 

att ge input och kritik. 

Rural Studio har stannat kvar i Alabama. 

Det är också en av grundstenarna i verksamheten. 

Att som arkitekt vara en del av grannskapet. 

Att stanna kvar. n 

 

 

 

 

Andrew Freear kommer till Arkitekturdagen 

den 24 november. Program och 

anmälan på www.arkitekt.se/arkitekturdagen/2006. 

raLPH erSkineS 

nordiSka 

StiPendiefond 

Ralph Erskine tilldelades 1982 Wolf 

Foundation Prize of Arts. Prissumman 

avsatte han 1986 till en stipendiefond, 

numera stiftelse, som 

vart tredje år utdelar ett stipendium 

om 10.000 USD. Sveriges Arkitekter 

förvaltar fonden genom en fondstyrelse 

tillsatt av Sveriges Arkitekters 

stämma. 

Stipendiet ska utdelas till ”…en 

arkitekt eller annan person, företrädesvis 

i början av sin yrkesverksamhet, 

vars arbete och inriktning 

ska präglas av Ralph Erskines arkitektursyn”. 

Stipendiet ska användas 

”… för utbildning och forskning inom 

arkitektyrket”. Detta innebär att 

stipendiet utdelas för nyskapande 

inom hus- och samhällsbyggande 

i socialt, ekologiskt och estetiskt 

avseende med samtidigt beaktande 

av funktionella och ekonomiska aspekter 

samt att det byggda resultatet 

av stipendiats arbete främst ska ha 

kommit de mindre privilegierade i 

samhället tillgodo. 



Litet men coolt 

ungas bostadsdröm 

Påtryckargruppen Jagvillhabostad.nu kräver fler små billiga bostäder för unga vuxna. 

I samarbete med unga arkitekter vill de visa gubbarna i byggbranschen hur unga vill bo. 

Det första projektet är på gång i Huddinge. Det andra har just startat. 

Text: Kerstin Persson Foto: Jonte Wentzel 

Nätverket Jagvillhabostad.nu dyker numera 

upp i alla möjliga sammanhang där 

makthavare och byggfolk träffas. Under 

Almedalsveckan i Visby i augusti inbjöd 

de politiker och företrädare för olika 

intressen till sin soffa för att diskutera 

bostadspolitik. 

Nätverkets medlemmar är drivande, 

unga och har idéer. 

– Det ger goodwill att samarbeta med 

oss, säger Sofia Larsson, statsvetare och 

projektledare i Jagvillhabostad.nu. Möjligen 

låter hon lite ironisk. 

De manliga cheferna i byggbranschen 

har hittills byggt för barnfamiljer och 55plussare, 

fortsätter hon. 

– De har ingen aning om hur dagens 

unga vill bo. Därför är de intresserade 

av vårt nätverk, vi är ju deras blivande 

kunder. 

Cool, häftig arkitektur, något som 

Ylva Westander, Sofia Larsson, Tobias Olsson från 

Jagvillhabostad.nu diskuterar framtida projekt med 

Inredningsarkitekt Katrin Greiling. Med ryggen mot 

kameran: Inredningsarkitekt Johannes Carlström och 

arkitekt Anna Roos. 

sticker ut, men som är litet och billigt är 

vad de sju tusen medlemmarna i nätverket 

önskar sig. 

En enkät bland medlemmarna, som 

alla är under 35 år, visar att de vill ha små 

lägenheter och hellre flera rum än öppna 

planlösningar. Låg hyra är viktigt. Liksom 

närhet till ett lokalt centrum. Man 

bor hellre utanför staden än centralt – om 

det ger lägre hyra. Hellre egen lägenhet 

än delad. 

Nätverket har just varit med och 

påverkat sitt första hus, det så kallade 

VillBo-huset på Klockarvägen vid pendeltågsstationen 

i Huddinge. Inflyttning sker 

i slutet av nästa år. 

– Mängden byggregler var en överraskning 

för oss, säger Sofia Larsson. Vi såg 

hur svårt det är att tänka nytt, både av 

vana och på grund av byggreglerna. 

Bakom huset står allmännyttiga Huge, 

som sökte en ung arkitekt. Efter parallellskisser 

valde man ett förslag av Lejla 

Cengic på Mondo Arkitekter. 

Jagvillhabostad.nu satt med på alla 

möten där arkitekturen utvärderades och 

Lejla Cengic beskriver dem som oerhört 

drivande. Deras speciella krav var till 

exempel att två personer, som inte är ett 

par, ska kunna dela sovrum i en tvåa med 

hjälp av avskiljbara väggar och därutöver 

kunna dela rum och kök. Lejla Cengic ritade 

ett hus med enkel volym och få hörn 

för att huset ska bli billigt att bygga. 

De minsta lägenheterna, på 33 kvm, 

har svårt att uppfylla länsstyrelsens krav 

(BBR) på minimilängd på köksutrustning 

och avskiljbarhet mellan sovdel och kök 

(vardagsrum). 

– Men efter flera omskisser och slimmade 

installationsschakt har vi fått till 

det, tycker hon. 


Boende för unga på Klockarvägen i Huddinge. Ett hus med enkel volym och få hörn som gör det billigt att bygga. Husfasaden utnyttjas maximalt till lägenheter. Hiss och 

trappa ligger i husets kärna. På varje plan finns sex lägenheter, ettor och tvåor. Även de minsta lägenheterna är ljusa och har balkong. Färgglada balkonger ger fasaden 

ett eget uttryck. Arkitekt Lejla Cengic på Mondo. 

Lejla Cengic ritade enligt den gamla 

SIS-standarden. Men från 5 maj i år 

gäller en ny, som bland annat innehåller 

enklare regler för små lägenheter. Det är 

till exempel lättare att få igenom mindre 

kök. 

– Jag välkomnar lättnader. Hade vi 

ritat efter den nya standarden hade vi 

sluppit rita om våra kök i flera omgångar. 

Jagvillhabostad.nu är väldigt nöjda 

med Huddingeprojektet. 

– Det var spännande. Jag tror att vi 

tillförde lite nya tankar, säger Sofia 

Larsson. Det gick att dra ned på kvadratmeterna, 

både i lägenheter och trapphus 

utan att det blev trist. Huge fick tänka 

om och införa kompisboende. Det var 

kul att se gubbarna tänka i nya banor! 

Det tycker även Henrik Örnblad i Huge, 

som är projektledare. 

– Ambitionen är att både bygga med 

kvalitet och till låg hyra. VillBo-huset 

är ett unikt projekt. Vi har byggt för 

kompisboende, det är mindre ettor än vi 

brukar ha samtidigt som vi naturligtvis 

måste följa alla regler. 

Hyran för 33 kvadratmeter blir 3.400 

kronor i månaden, tvåorna på 48 kvadratmeter 

ska kosta 4.200. Alla lägenheter 

får varsin liten, olikfärgad, balkong, 

arkitektens sätt att variera fasaden. 

Monteringen börjar i november (och 

huset handläggs fortfarande av länsstyrelsen 

i oktober när artikeln skrivs). 

Huge bygger totalt 171 lägenheter på 

Klockarvägen i Huddinge. VillBo-huset 

har 31 lägenheter och bara personer 

under 35 år får flytta in. Ett av de andra 

husen vänder sig till personer över 55 år. 

– Vi är nöjda med hyresnivåerna, men 

hade gärna sett ännu mindre lägenheter, 

säger Sofia Larsson i Jagvillhabostad.nu. 

Jagvillhabostad.nu startade som ett partipolitiskt 

obundet nätverk för fem år sedan av folk som tröttnat 

på bostadsbristen. Ett kansli på tre personer arbetar 

med opinionsbildning. Nätverket finansieras 

främst genom bidrag från Ungdomsstyrelsen men 

även från olika organisationer varje år. 

Nätverket har fyra krav: 

• Bygg fler bostäder. 

• Sälj inte ut – bygg ut allmännyttan 

• Inför inte marknadshyror 

• Inför kommunala eller regionala bostadsförmedlingar 

Nätverket vill utveckla en chatsida för byggbranschen 

och unga bostadssökande. Kanske med 

en arkitektdel. Byggkostnadsforum har fått en 

projektansökan. 

I Göteborg diskuterar nätverket en workshop med 

KAW Arkitekter. 

I Stockholm vill man ordna seminarium om Norra 

Stationsområdet tillsammans med Färgfabriken 

– och kanske Sveriges Arkitekter. 

Mer info på www.jagvillhabostad.nu 


Arkitekt Anna Roos, inredningsarkitekt Johannes Carlström och arkitekt Jens Almström från Nyréns diskuterar ett gemensamt projekt med Linn Matic och Ylva Westander 

från Jagvillhabostad.nu. 

Och det hade varit roligt med en arkitektur 

som sticker ut ännu mer! 

Chansen för detta ökar om arkitekten 

får vara med under processen, kommenterar 

Lejla Cengic. 

– Är arkitekten till exempel med och 

utformar byggelement kan man hitta ett 

sätt som kan vara både billigt och ge ett 

nytt och spännande arkitekturuttryck, 

påpekar hon. 

En erfarenhet som Jagvillhabostad.nu 

kan ta med sig in i nästa projekt, som redan 

har startat tillsammans med ett gäng 

unga arkitekter och inredningsarkitekter i 

Stockholm. 

I våras kontaktade Pontus Pyk på Nyréns 

Jagvillhabostad.nu för att diskutera 

samarbete. Anledningen var att han hört 

Sofia Larsson tala i något sammanhang. 

Hon nappade och under hösten har samarbetet 

kommit igång. 

Tidningen Arkitekten är med en 

tisdagsmorgon i september när åtta unga 

träffas hos Nyréns på Södermalm. Det 

är dags för gruppens tredje möte om ett 

gemensamt projekt. Runt bordet sitter arkitekterna 

Jens Almström och Anna Roos, 

inredningsarkitekterna Katrin Greiling 

och Johannes Carlström och från Jagvillhabostad.nu 

deltar hela kansliet, det vill 

säga Sofia Larsson, Tobias Olsson och 

Linn Matic. Nätverksmedlemmen Ylva 

Westander är också med. 

– Vi vill ha ett coolt hus för unga under 

35. Ett hus som signalerar ungdom, man 

ska se direkt att det är något annorlunda, 

sammanfattar Sofia Larsson. 

Man pratar lite hit och dit om byggregler, 

potentiella byggare, önskemål och 

möjligheter. 

Diskussionen lyfter när deltagarna 

kommer in på sina visioner. Gruppen 

söker inspiration. Man skickar runt en 

kopia av Tomas Lauris artikel i Arkitekten 

0305 om de danska arkitekterna Juul 

og Frosts billiga, zinkplåtsklädda lådor 

för ungdomar i Ölby utanför Köpenhamn. 

Jagvillhabostad.nu har varit där och är 

entusiastiska. 

Det gäller framför allt att hitta någon 

som vill bygga gruppens tänkta hus. 


fakta oM ByGGreGLer 

Alla bostäder ska ha rum, eller möjlighet att avskilja rum, 

för samvaro, för vila och för matlagning/förvaring av 

livsmedel. Dessutom ska det finnas plats att äta, arbeta 

och förvara. Det ska finnas minst ett rum för personhygien. 

Alla bostäder som byggs ska vara tillgängliga för 

en rullstolsburen person. Alla rum där man befinner sig 

mer än tillfälligt ska ha fönster. 

För bostäder som är högst 55 m² gäller att utrymmet 

för samvaro kan kombineras med antingen sov- eller 

köksfunktionerna. Det innebär att även i de minsta 

lägenheterna ska det gå att få till två möblerbara och 

tillgängliga rum, även om väggen inte måste finnas 

på plats från början.. 

Som ett allmänt råd till hur funktionskraven ska uppfyllas 

hänvisar byggreglerna, (BBR, Boverkets Byggregler) 

till svensk standard 91 42 21. Måtten i standarden anger 

ett sätt att uppfylla kraven. Annan likvärdig lösning 

kan också uppfylla kraven, men inte om de innebär 

en lägre/sämre nivå än standardens. 

Byggherren ansvarar för att byggnaden uppfyller 

kraven. Länsstyrelsen avgör om kraven är uppfyllda 

innan statligt bidrag ges. 

I våras kom en ny standard, som bland annat innebär 

att köksbänkar får vara 2.40 istället för 2.80 meter i de 

minsta lägenheterna. 

I bostäder för unga och studerande kan en del funktioner, 

till exempel köket, minskas i de enskilda lägenheterna 

om det istället finns kompensation i gemensamma 

utrymmen. 

reGeLSaMLinG för ByGGande 

Sommaren 2006 utkom en ny BBR – lila. Förutom 

Boverkets byggregler innehåller den byggnadsverkslagen, 

(BVL) och byggnadsverksförordningen, (BVF) och 

utdrag ur plan- och bygglagen, (PBL) och plan- och 

byggförordningen, (PBF). 

Dessutom innehåller den läsanvisningar. Den går att 

ladda ned från Boverkets hemsida www.boverket.se 

Uppgiftslämnare: Arkitekterna Maria Heymowska, 

enhetschef, och Åsa Carlestam, handläggare, på länsstyrelsens 

i Stockholm bostadsenhet. 

– Det är för tidigt att börja rita redan nu, säger 

arkitekten Jens Almström. Vi har bra idéer 

och kunskap från er enkät. Vi borde börja med 

att ta fram ett gemensamt material, som vi kan 

presentera för en eventuell byggare. Vi behöver 

hitta någon som är med på att huset ska vara 

något extra. 

– Ikano Bostäder vill samarbeta med oss. 

HSB kanske? De har både bostadsrätter och 

hyresrätter. Jag tror vi hittar någon, säger Sofia 

Larsson. 

Fulla av tillförsikt bokar de in nästa möte 

om fjorton dar. n 


sett, LÄst, HÖrt 

Redaktör: Nina Gunne 

nina.gunne@arkitekt.se 

Foto: Nikolaj Alsterdal 

Utställningen Älvmageddon på Arkitekturmuseet 

av göteborgskontoret Zork 

visar fem visioner, eller låt oss kalla det 

optimistiska dystopier, som de gjort för 

att stimulera till diskussioner om stadens, 

och därmed världens, framtid. Zork 

reflekterar över möjliga framtidsscenarier 

och visar några helt konkreta lösningar på 

hur vi kan göra om några av de klimathot, 

som faktiskt de flesta klimatforskare nu 

är överens om existerar, blir verklighet. 

Zork möter hotet om katastrofen med 

fakta och humor. Så att vi inte ska titta 

bort? Staden som ställs på styltor för att 

undvika vattenmassor har fått sjumilastövlar 

på fötterna. En sorts Noaks Ark, 

en självförsörjande stad med bostäder, 

affärer, skolor med mera, omgiven av ett 

skal av ett slutet ekosystem, sänds ut att 

flyta på vattnet när det har tagit över jorden. 

En haj simmar hotfullt runt skalet. 

Håll koll på: 

Noaks Ark går under jord 

Älvmageddon 

Av arkitektkontoret Zork 

Utställning på Arkitekturmuseet Stockholm 

Till den 3 december 

I en självförsörjande stad, inklädd med natur, ett 

renande ekosystem, tvingas vi flyta iväg när vattnet 

svämmar över. Ett av Zorks dystopiska förslag. 

Eller ska vi gräva oss under 

marken när miljöförstöringen 

har gjort jorden obeboelig? 

Marken är grå och de människor 

som tar sig upp bär skyddsdräkter. 

Skrangliga hissar för 

oss ner i den underjordiska 

staden. Därinne rör sig människorna 

i trånga gångar, som 

i de kristnas underjordiska 

katakomber i Kappadokia i nuvarande 

Turkiet där de kristna 

gömde sig undan förföljelse. 

De lekfulla modellerna tar 

ämnet på allvar och förmedlar 

en skräckslagen syn på vår 

framtid. Och Zork delar den 

med många klimatforskare. 

Fakta presenteras vid varje 

förslag i form av urklipp från 

artiklar och utvalda uppgifter. 

Stiger vattennivån en meter i 

Bangladesh får vi 40 miljoner 

nya flyktingar. FN förutspår 50 

miljoner miljöflyktingar till år 

2010. I Sverige tillförs kretsloppen 

varje år 30 miljoner ton miljö- och 

hälsofarliga ämnen. Om tio år är de flesta 

glaciärer i Alperna borta. Om hundra 

år är polarisarna försvunna. Växthuseffekten 

gör att Golfströmmen kan komma 

att stanna inom 200 år vilket ger istid i 

Skandinavien. 

Här finns också en vemodig ton, en 

sorg över mänsklighetens öde. ”Det var 

den gamla damen i lägenheten längst 

ner som hade märkt det först och tryckt 

på alarmknappen. Allt liv och rörelse 

på spångarna upphörde och alla stod 

som förstenade/…/Långsamt såg de sina 

gamla liv försvinna under vattenytan.” 

Utställningen kräver någon sorts insikt 

om att hoten är reella. I annat fall riskerar 

Zork att inte bli tagna på allvar. Den 

humoristiska tonen och lite slarviga och 

lekfulla modelltekniken andas Archigram 

men medan den brittiska arkitektgruppen 

Missa inte OMA, Cameron Sinclair, Ocean North, MVRDV, 

Alain de Botton och FOA. Den 24 november kommer de alla till 

Arkitekturdagen som i år hålls på Nalen i Stockholm. 

Se www.arkitekt.se/arkitekturdagen/2006. 

Med både humor och vemod ackompanjerar Zork sina modeller med 

text om hur klimatförändringar hotar civilisationen. Stad på styltor 

har fått sjumilastövlar. 

på 60-talet vittnade om en optimistisk 

framtidssyn blir Zorks förslag en påminnelse 

om något vi inte vill kännas vid. 

Vi öppnar ögonen för de glada modellerna 

när vi blundar över mediernas 

uppgifter. Men det är förstås inte realistiskt. 

Förslagen visar snarare: Se, så här 

kan vi inte göra. För vi har ingen som 

helst förberedelse för en naturkatastrof 

av sådana här mått. Vi vet inte vad vi ska 

göra med de miljöflyktingar som kommer. 

Vi har inte förberett någon Noaks Ark, 

vi kan inte krypa ner i några skyddsrum. 

Det finns ingen stad på styltor att klättra 

upp i när vattnet kommer. 

Zork grundades 2004 av arkitekterna 

Anders Holmer och Kristina Dalberg. De 

vill med sin arkitektur uppmuntra till 

visionär arkitektur och social debatt. 

Nina Gunne 

0 ARKITEKTEN oktober 2006 

Bild: Zork

Alla tävlingsförslag kring tillbyggnaden av Asplunds Stadsbibliotek visas på 

den utställning som öppnar den 24 november på fd postterminalen på Klarabergsgatan 

i Stockholm. Åtminstone 1.000 bidrag väntas. Utställningen öppnar 

för allmänheten den 24 november. Därifrån kan man gå direkt till Nalen där 

Arkitekturdagen hålls samma dag. 

De vägrar upprepa sig 

el Croquis 129/130 

Tema, Herzog & de Meuron 

El Croquis har följt Herzog 

& de Meurons karriär tätt inpå 

från början. Det senaste numret 

behandlar den schweiziska duons 

bedrifter från 2002–2006. I den 

inledande intervjun med Jacques 

Herzog skymtar deras utveckling 

fram. Restriktionerna som 

kantade de första åren och som 

hindrade dem från att spela ut 

hela registret, jämfört med att de 

idag väljer bort 97 procent av de 

uppdrag de erbjuds till förmån för de mest utmanande. 

Det låter som en skillnad mellan natt och dag. Men 

är det knappast. Flera av de nya projekt som hävdar 

sig bäst kan beskrivas som traditionella Herzog & de 

Meuron-projekt, som de mäktiga arenabyggnaderna 

i Peking och i München, Prada-butiken i Tokyo, De 

young-museet i San Francisco, eller Laban danscenter 

i London. Det är ornamentik av bästa märke. Och en 

materialbehandling som spelar skjortan av arkitektvärlden. 

Om man ska tro på arkitekturfotografi erna. 

I de verk där de experimenterar formmässigt, söker 

annorlunda in- och utbuktningar, är de också ett 

arkitekturkontor på glid. Det är som om de fasader 

som var ornamentik slår över till dekorativa skal. Det 

färgar också av sig på inredningarna som decimeras 

till ytskikt. Vissa egenskaper har gått förlorade. Det 

är inte längre möjligt att göra projekt som vi en gång 

gjorde dem, förklarar Jacques Herzog. Tidens gång är 

tidens gång. Något fi nns inte där längre. Något annat 

har tagit dess plats. 

Lägger man alla de El Croquis om Herzog & de 

Meuron sida vid sida bildar de ett enastående kartotek 

över det senaste årtiondets arkitektur. Från första 

stund fi nns känslan av att de är på glid där. Den har 

alltid varit en del av Herzog & de Meurons arkitektur, 

inser jag. Rörelsen bort, en vägran att upprepa sig. 

Mer än andra egenskaper är det den som framstår som 

styrkan i deras verksamhet. Att de aldrig tvekar om att 

ifrågasätta sig själva. Att de alltid har varit redo att gå 

vidare. Inget annat europeiskt arkitektkontor har under 

samma period hållit en lika hög nivå i ett lika stort 

antal byggnader. Deras mästerverk är många. 


Tomas Lauri 

Lysande vandring i Alingsås 

Ljus i alingsås 

Till den 29 oktober 

Samarbete ligger i tiden, iallafall inom arkitektur, design och 

planering, och årets Future Design Days den 13–14 november har 

underskriften ”Share”. Till Stockholmsmässan kommer arkitekten 

Jean Marie Massaud, modedesigner Issey Miyake, designetnografen 

Kelly Goto med fl era. 

Blått ljus andas över en bakgård 

i Alingsås, blir långsamt 

starkare och svagare. Genom 

det blå skär rispor av vitt ljus 

och lyser upp detaljer i rummet 

mellan Sparbanken och konsthallen. 

Längs med den lilla ån 

skymtar en jolle, en cykel under 

vattnet, en stig på andra sidan 

vattnet, belyst av färger i en 

stämningsfull vandring runt 

staden. En ”lägereld” skymtar 

längst bort på en av huvudgatorna, 

gjort av tusentals LEDlampor 

som programmerats att 

”fl addra” som eldsfl ammor. 

Skymningen är skonsammare 

i Alingsås i höst än i många andra 

städer. För sjunde året i rad 

anordnades i slutet av september 

en ljusworkshop och sedan dess 

lyses fem platser upp av ljusinstallationer. 

Grupper av studenter, 

arkitekter och konstnärer 

har letts av några av världens 

stora ljusarkitekter, bland andra 

Keith Bradshaw, ljusarkitekten 

bakom bland annat Operan i 

Köpenhamn. 

Tills ljusutställningen stänger 

den 29 oktober väntas 50.000 

besökare komma till Alingsås 

för att gå ljusvandringen genom 

staden. Längs med Kungsgatan 

visar svenska belysningsföretag 

samtidigt sina produkter i en 

egen utställning. 

Arkitekten Michael F. Rohde och feng shui-konsulten Thomas Braedikow 

driver ljus- och arkitekturföretag i Berlin och var en av ledarna 

i ljusworkshopen i Alingsås inför utställningen Ljus i Alingsås. De 

skapar en konstgjord ”lägereld” vid scoutstugan vid järnvägen. 

Foto: Robert Persson 

Nina Gunne 

Mer om 

ljusarkitektur 

i nummer 

12.2006




PPP och ägarlägenheter på fastighetsmässa 

Business arena, fastighetsmässa 

20–21 september 

Clarion Hotel, Stockholm 

Utvidgat samarbete mellan offentligt 

och privat i stadsplaneringen och nytt 

privatkapital på bostadsmarknaden genom 

ägarlägenheter var några av ämnena 

på fastighetsmässan Business Arena som 

hölls i Stockholm veckan efter valet. 

Vid ett av seminarierna fick fallet 

Birmingham stå modell för hur privata 

insatser genom kommunens medvetna 

strategier kan komma det allmänna till 

godo. Den fysiska planeraren Mike Taylor 

berättade om hur Birmingham fram till 

slutet av 1980-talet var en tillverkningsindustristad, 

en 80 hektars stadskärna 

innanför en ring av åttafilig motorväg, ett 

ingenjörsverk i Los Angeles-anda. När 

industrikrisen kom insåg staden att något 

måste göras för att locka dit andra företag 

som kunde ersätta alla de jobb som försvunnit. 

Att bryta betongringen och göra 

staden mer gångvänlig var prio ett. Kommunens 

strategi var, enkelt sagt, att själva 

investera i ett stort konferenscenter, ett 

tvåmiljardersprojekt, för att få fart på de 

privata investeringarna. Genom politisk 

styrning av markanvändningen har man 

nu både offentliga gator, torg och en stor 

stadspark som alla tillhandahålls av den 

privata sektorn. 

– Vi har inte sålt ut det offentliga! Den 

privata sektorn bidrar till allmänhetens 

Fredrik Mattson tar över stafettpinnen 

Designduon David & Martin lämnar den 18 oktober 

över pinnen i Designstafetten #6 till arkitekten 

och möbelformgivaren Fredrik 

Mattson. I kulturdepartementets 

entré visar Fredrik Mattson 

fåtöljen Snooze (i samarbete 

med Stefan Borselius) och 

Innovation C, 

en möbel med 

många sittmöjligheter. 

Båda produceras 

genom 

Blå Station. 


bästa! Det blir en win-winsituation, deklarerade 

Mike Taylor. 

Det svenska regeringsskiftet innebär 

en positivare inställning till PPP-projekten 

(Private/Public partnership), gissade 

den avgående NCC-vd:n Alf Göransson 

vid nästa seminarium, där det var dags 

att diskutera bostadsmarknaden. Anders 

Kupsu, vd för Skanskas bostadsutveckling 

i Norden, fortsatte med att hoppas 

på att regeringsskiftet i längden leder till 

ett ökat inslag av sunt bondförnuft, att 

överpolitisering i form av att hyresrätt är 

vänster och bostadsrätt höger ersätts med 

en mer pragmatisk syn, där efterfrågan 

får styra vad som ska byggas. 

När det var dags att diskutera bostadsfinansiering 

var det allmännyttiga MKB:s 

vice vd Haqvin Svensson som poängterade 

att hyresrätter är en förädlad, exklusiv 

boendeform och att människor med 

låga inkomster borde äga istället. Ulrika 

Francke, vd för SBC var inne på samma 

linje. Avskaffa bostadsproduktionsstöd 

men utveckla enskilda bostadsbidrag för 

att hjälpa de ekonomiskt svaga att komma 

åt de billigaste bostäderna, det vill säga 

bostadsrätter från 1970-talet, menade hon. 

Per Åke Eriksson, vd för Fastighetsägarna 

i Sverige, konstaterade att statens 

finanser inte räcker för att rusta upp 

Färgfabriken tittar på hela Stockholms region i projektet 

Urban Turntable som fortsätter under hösten – nu med mer 

konkreta förslag. Den 24–26 oktober hålls workshop och 

den 2 november öppnar utställningen på samtidslaboratoriet 

i Liljeholmen. 

Den nya lagen om tredimensionell fastighetsbildning 

bäddar till exempel för möjligheten att spränga 

in ägarlägenheterna i ett flerbostadshus med hyres- 

eller bostadsrättslägenheter. 

miljonprogrammet och därför måste man 

locka in privat kapital. Ägarlägenheter, en 

boendeform som idag inte finns i Sverige, 

lyder ett svar på problemet, menade Per 

Åke Eriksson och fler med honom. 

– Det är lätt att hitta hyresrätt i andra 

länder. Ägarlägenheter lockar privat kapital, 

folk äger lägenheter som de hyr ut, sa 

Per Åke Eriksson. 

MKB:s Haqvin Svensson höll med 

om att det krävs förnyelse för att få in 

riskkapital. Han ser gärna ägarlägenheter 

insprängda i regelrätta hyreshusprojekt, 

inte minst för integrationens skull. 

– Våra hyresgäster drömmer om villa, 

de drömmer om eget ägande. Om vi säljer 

vissa lägenheter till dem som vill kan de 

bli förebilder för fler människor att ta 

kontroll över sina egna liv, sa han. 


Konstfack i Shanghai 

Konstfack ställer ut fyra magisterarbeten på 

International Students’ Exhibition of Shanghai 

Biennale 2006. Biennalen pågår till 5 november 

och temat är Hyper Design. Konstfack har nu 

också fått erbjudande om att arrangera ett Stockholms 

torg vid världsutställningen i Shanghai, 

Expo 2010. Temat för utställningen – som pågår 

i sex månader och beräknas dra till sig 70 miljoner 

besökare – är hållbar utveckling av städer, 

med fokus på människa och natur i harmoni, ett 

område där Sverige ligger långt framme. 


Snabbsnack på japanskt vis blir det när Svensk Form ordnar ”Pecha- 

Kucha” den 15 november. Varje deltagare har 20 sekunder och 20 bilder 

på sig att förmedla sitt budskap. Det går bra att både sjunga, dansa och 

tala. Svensk Form, Skeppsholmen, Stockholm klockan 18. 

Livsstilsguide för arkitekters ökade ansvar 

the architecture of 

happiness 

Alain de Botton 

hamishhamilton 

I hemlandet 

Storbritannien 

har fi losofen Alain 

de Botton fått stort 

utrymme som 

arkitekturtänkare. 

Hans ”Architecture 

of happiness” har varit en försäljnings- 

försäljnings- 

succé. Han har följt upp den med TV-program 

om arkitektur, där han på ett ibland 

devot sätt försöker upprätta arkitekturen. 

För upprättelse är vad det är frågan om. 

Arkitekturen är en alldeles för genomgripande 

del av vardagen för att bara vara en 

angelägenhet för en sluten krets. Den är 

inget som får pågå i marginalen, enligt de 

Botton. Snart kommer boken på svenska 

(Brombergs förlag) och TV planerar att 

köpa in hans serie för BBC. 

De Bottons är, även om han i sina 

eleganta meningar gör sitt bästa för att 

Innehåll 

SAMMANFATTNING – DEL 2 ..................................... sid 5 

Fem lag i dialog gav ny plan 

DEL 2 – FÖRSLAG, KONSEKVENSER 

Göteborgs stadsbyggnadskontor 

har 6. nu presenterat HELHETEN en första plan över 

Södra Älvstranden. 

Det kan bli bad i Göta Älv, fl er 

skärgårdsbåtar, fl er offentliga mötes- 

7. ROSENLUND – STORA BOMMEN 

platser, bostäder i blandad bebyggelse 

längs Skeppsbron och ny spårväg. 

Planen är en syntetisering av Dialog 

Älvstranden som påbörjades den 15 

februari 2005. I Göteborgs-Posten och 

8. STORA BOMMEN 

på stadsbyggnadskontorets hemsida 

kunde Göteborgs invånare fi ck lämna 

synpunkter och idéér kring Älvstrandens 

framtida utveckling. 

9. STORA BOMMEN – LILLA BOMMEN 

Fem lag fi ck sedan ta hand om 

materialet och samtidigt titta på de 

tidigare planer som funnits. Stadsbyggnadskontoret 

har sedan använt 

lagens 10. förslag GENOMFÖRANDE för att ta fram ett första 

program, underlag för detaljplanen 

som görs under 2007. 

– Lagens förslag har varit rätt 

spretiga och det har varit svårt att 

sammansmälta dem, berättar arkitekt 


MÅLBILD ..................................................................... sid 5 

6.1 Orientering ........................................................ sid 6 

6.2 Allmän karaktär/identitet ................................... sid 8 

6.3 Övergripande struktur ....................................... sid 9 

6.4 Huvudsaklig mark- och vattenanvändning ........ sid 12 



7.3 Struktur allmänna platser .................................. sid 15 

7.4 Bebyggelsestruktur ........................................... sid 15 

7.5 Trafi kstruktur ..................................................... sid 16 

7.6 Parkering .......................................................... sid 16 


8.2 Trafi knod ........................................................... sid 17 

8.3 Informationspunkt, mötesplats .......................... sid 17 

8.4 Stora Hamnkanalen .......................................... sid 17 



9.3 Struktur allmänna platser .................................. sid 18 

9.4 Bebyggelsestruktur ........................................... sid 19 

9.5 Trafi kstruktur ..................................................... sid 19 

9.6 Parkering ........................................................... sid 19 

10.1 Älvstrandsmodellen ........................................... sid 20 

10.2 Etapper ............................................................. sid 20 

10.3 Behovsbedöming MKB ..................................... sid 20 

10.4 Temporära åtgärder .......................................... sid 21 

11. FORTSATT ARBETE ........................................ sid 21 

12. LITTERATUR .................................................... sid 21 

4 

undvika direkta konfrontationer, tydlig 

med vad som är dåligt inom arkitektur. 

Den stora boven är Le Corbusier. De 

Botton lägger ett löjets skimmer över 

honom. Villa Savoye var illa byggd och 

inte alls anpassad efter beställarfamiljen, 

inte heller hans arbetarbostäder fungerade 

och hans planer för Paris innerstad 

var teknokratiska. Le Corbusier förefaller 

vara endimensionell, en visionär utan 

markkontakt. 

Alain de Bottons mission är kommunikation 

och psykologi. Om det har han 

åtskilligt att säga. Det är arkitekturens 

roll i informationssamhället han tecknar. 

Den är bärare av budskap. ”Det vi måste 

fråga oss är hur en vacker byggnad kan se 

ut”, slår han fast redan inledningsvis. 

Han är ingen motståndare till samtida 

och modern arkitektur. Så länge den 

förhöjer livskänslan, är han där och hyllar 

den. Han tillbakavisar att en speciell 

Program för detaljplaner 

Södra Älvstranden 

stil eller att objektiv skönhet fi nns, men 

erkänner att vissa fakta ändå delas av den 

lyckliga arkitekturen. Elegans, samman- 

Läsanvisning Del 2 

Del 2 - Förslag, Konsekvenser bygger på tidigare 

planering och de parallella stadsanalyser som 

genomförts under hösten 2005. Varje avsnitt 

Lennart Widén inleds med på utvärderingsgruppens Göteborgs stadsrekommendabyggnadskontor.tioner särskilt Lagen markerade. resonerar Utvärderingsgruppens olika 

rapport i sin helhet fi nns som särskild bilaga. 

och är olika i sakinnehåll. Men det 

Programmet skall ses som ett diskussionsunder- 

fi nns också likheter mellan dem. 

lag. 

I den plan som nu presenteras syns 

Efter samrådet revideras programmet och förs 

exempelvis till kommunfullmäktige Lag ”Barn och för godkännande. Ungdoms” Pro- 

förslag till grammet ett bad blir ej i juridiskt Göta bindande, Älv. Lag men utgör en 

vägledande inriktning för det fortsatta planarbe- 

White vill tet. lämna Packhusplatsen öppen, 

omgiven av de gamla Redarpalatsen, 

ett förslag Bilagor: som SBK också tar till 

sig. 1. Samrådsredogörelse, steg 1 

2. Utvärdering av parallella stadsanalyser 

Flera lag 3. Utvärdering har föreslagit processen, dels CTH 2006 bostäder 

3. Parkerings-PM, del 1, P-bolaget 2003 

längs Skeppsbron, dels fl er mötesplat- 

4. Parkerings-PM, del 2, P-bolaget 2003 

ser och parker 5. Geotekniskt med PM, stor WSP tillgänglighet 

2003 

6. PM Buller och vibrationer, WSP 2006 

för allmänheten. 

7. MKB Götatunneln, Vägverket 1997 

– Lagen har fått oss att vidga våra 

vyer, säger Programmet Lennart har Widén. framställts av Jag Stadsbyggnads- tror 

kontoret. Arbetet har bedrivits i två intressent- 

att alla lag ska känna igen sina idéer i 

planen. 

på Stadsbyggnadskontoret, Älvstranden Utveck- 

Nu lämnas ling AB och den Länsstyrelsen till byggnadsnämn- 

har medverkat. 

den för beslut om samråd. 

Bilder och illustrationer där ej annat anges: 

Läs mer Stadsbyggnadskontoret. 

om de olika lagen och de- 

Flygbilder: Flygare Palmnäs 

ras förslag på www.alvstaden.se. 

Kom och lyssna eller bli medlem i det nybildade Arkitekter Utan Gränser, när 

lokalförening Stockholm träffas den 9 november kl 18. Ett första möte för att 

diskutera hur och med vad föreningen ska jobba. Plats Sveriges Arkitekter, Wirwachs 

Malmgård, Ansgariegatan 5, Stockholm. www.arkitekterutangranser.se 

grupper (fastighetsägare och verksamma inom 

området) samt en arbetsgrupp. Referensgrupper 

© STADSBYGGNADSKONTORET Nina 2006 Gunne 

Lundbyvass 

hang, självkännedom och balans är några 

av de egenskaper han framhåller i kapitlet 

”Arkitekturens dygder”. Centralt för arkitekturen 

är förhållandet mellan ordning 

och variation, poängterar han. Det är att 

viktigt att arkitekturen är en del av en 

ordning och att den inom den varieras. 

De radhus som W 8:s stadsplan har lagt 

grunden till i Amsterdam är ett lyckat exempel 

på hur dessa två sidor kombineras. 

”Architecture of Happiness” är på sätt 

och vis en livsstilsguide med uppsåt att 

förändra sättet vi ser på vår omgivning. 

Men för arkitekter är den mer en guide i 

ansvar. De Bottons grundtes är att skönheten 

är något som går att förklara och 

försvara. Arkitekterna kan inte stänga in 

sig i ett kollegialt skåp. De borde koncentrera 

sig på vad arkitekturen berättar för 

omgivningen. Då skulle fokus vara på de 

värden som vi alla vill leva efter snarare 

än bara på hur vi vill att saker ska se ut. 

Ett tankeväckande budskap. 

Tomas Lauri 

Alain de Botton är en av föreläsarna på Arkitekturdagen 

den 24 november. 

Heurlins plats 

Järntorget 

Göta älv 

Stora Bommen 

Stenpiren 

Skeppsbron 

Esperantoplatsen 

Rosenlund 

Frihamnspiren 

St. Badhusgatan 

Packhusplatsen 

Otterhällan 

Kvarnberget 

Smedjegatan 

St. Hamnkanalen 

Lilla Torget 

Magasinsgatan 

Operan 

S:t Eriksgatan 

Kronhusgatan 

Postgatan 

N. Hamngatan 

S. Hamngatan 

V. Hamngatan 

Programområdet Vit linje = Programområdets i Göteborg, gräns Södra Älvstranden 

Lilla Bommen 

Torggatan 

Ö. Hamngatan




Foto: Kerstin Ragab Palestinsk 

Arkitekter förvaltar livet mellan husen 

I september arrangerade Center for 

public space research i Köpenhamn konferensen 

Public Spaces – Public Life. Konferensen 

sammanföll med att Jan Gehl gick 

i pension från posten som centrets ledare. 

Med boken Livet mellan husen har Gehl 

påverkat arkitektstudenter över hela världen 

under flera decennier. Boken bygger 

på de studier av stadsliv som påbörjades i 

Köpenhamn redan på 60-talet. Staden har 

dragit lärdom av kunskaperna och kan 

därför visa upp ett blomstrande stadsliv. 

Livet i staden var det nav som konferensen 

kretsade runt, men det begrepp som 

kanske användes flitigast var management. 

Management handlar om genomförandet: 

en bra planeringsprocess, en bra byggprocess 

och en bra förvaltningsprocess. 

Köpenhamns handlingsplan för stadsrummet 

ger konkreta exempel på management 

som metod för stadsförnyelse. Planen 

bygger på tre teman: En beslutsprocess 

där dialogen med politiker, invånare 

och byggherrar ska stärkas; Strategi med 

Bejublad som en uppburen författare 

blev den palestinska arkitekten Suad 

Amiry på höstens bok- och biblioteksmässa 

i Göteborg och senare på Kulturhuset i 

Stockholm. Trots att hon bara publicerat 

ett enda skönlitterärt verk. 

Hennes bok Sharon och min svärmor 

Suad Amiry, arkitekt, författare och grundare av 

Riwaq, som värnar om Palestinas byggda kulturarv. 

Med svenskt bistånd betalar Riwaq en arbetslös 

befolkning som bygger med lokala material. 


hela staden i fokus, inte bara de 

centrala delarna; Kvalitet. Mer 

stadsrum för pengarna är målet 

för kvalitetsarbetet. Det innebär 

inte hög kvalitet överallt, utan 

framförallt rätt kvalitet. Man 

arbetar med konceptet ”enkelt 

och billigt” för att göra små förändringar 

som kan ge stor effekt. 

Man betonar kopplingen mellan 

investering och framtida drift för 

att få hållbarhet i byggandet. 

Jag funderar på varför inte 

arkitekturdebatten handlar mer om hur 

arkitektur skapas när människor tar den i 

bruk. Särskilt svårbegripligt är det när det 

gäller landskapsarkitekturen eftersom kåren 

ofta finns på plats när människor tar 

gator, torg och offentliga parker i anspråk. 

Landskapsarkitekter arbetar som förvaltare 

och intervenerar i miljöerna genom 

tillägg och förändringar. De prioriterar 

skötsel och arrangerar events. Men hela 

processen där människors upplevelse av 

arkitekt på bokmässan 

är en dråplig och skarpsinnig berättelse 

om livet utom- och inomhus under Israels 

belägring av Ramallah. Den yttre belägringen 

stod soldaterna för. Den inre hennes 

90-åriga svärmor. 

En ny bok är på gång. Den handlar om 

väninnor i klimakteriet. Politiken finns 

mellan raderna. 

Hinner du ta hand om Riwaq, undrade 

jag när vi träffas efter hennes föreläsningar, 

där hon som en god, gammaldags 

berättare trollband oss med sina historier. 

Jo, nio månader om året arbetar hon i 

Ramallah för Riwaq, Centre for Architectural 

Conservation. Tre månader bor 

hon i Neapel och skriver åt sin italienska 

förläggare. 

Suad Amiry har också medverkat i 

flera böcker om palestinsk arkitektur. 

I femton år har Riwaq dokumenterat 

och renoverat många vackra gamla hus 

i palestinska städer. Men de hårt kringskurna 

möjligheterna att röra sig i Palestina 

försvårar arbetet. Det är till exempel 

svårt att importera kraftiga träbjälkar till 

de gamla stadshusen. Suad och hennes 

Konstfack har samarbetat med Psykologiska institutionen 

vid Stockholms universitet. Resultatet av projektet visas på 

utställningen Visuella världar 2 till den 17 november. Konstfack, 

Tellusgången 2, Telefonplan. 

Slottsträdgården i Malmö är en plats där besökare 

tillåts att sätta och ta med sig intryck. 

Foto: Tim Delshammar 

miljöer formas genom ett samspel mellan 

brukare, miljö och de som förvaltar och 

utvecklar miljöerna faller på ett beklagligt 

sätt vid sidan om debatten. Tyvärr ges 

den inte heller särskilt mycket utrymme 

på landskapsarkitektprogrammet. 

Tim Delshammar 

Landskapsarkitekt , lärare och forskare vid SLU Alnarp 

kollegor på Riwaq ger inte upp. 

– Separationsmuren hindrar palestinier 

från att arbeta i Israel. Bönder kan inte 

nå drygt en miljon olivträd på palestinsk 

mark. Folk svälter. Vi ser till att skapa 

arbete och inkomst på en mycket fattig 

landsbygd. 

Riwaq anställer folk lokalt för att återställa 

förfallna offentliga hus. Istället för 

de fula betonghus som uppförs i största 

hast ser Riwaq till att byggnaderna får en 

arkitektur i sten och kalk som stämmer 

med omgivningen. Här kommer Sverige 

in i bilden. 

Riwaqs största bidragsgivare sen 1995 

är det svenska biståndsorganet Sida. 

50.000 byggnader i flera hundra palestinska 

byar och städer är nu registrerade och 

inventerade med pengar från Sida. 

Agneta Danielsson är Riwaqs handläggare 

på Sida i Stockholm. Hon är mycket 

nöjd med att Riwaq skapar sysselsättning 

på landsbygden. 

Minst tre år till är Riwaq garanterat 

ekonomiskt stöd från Sverige. 

Kerstin Påvall Ragab 


Design- och konstruktionsdagen den 20 november riktar sig till 

arkitekter, ingenjörer och konsulter inom byggbranschen. Visionära och 

högaktuella föredrag om arkitektur & teknik i förening för nya utmaningar. 

Mingel och enkel förtäring. Plats Chalmers kårhus, Runan, kl 13. Anmälan: 

lisbeth.trygg@chalmers.se. www.konstruktionscentrum.chalmers.se 

KRöNIKA DAN HALLEMAR 

Mer magi i 

landskapsarkitektur 

Jag läser om ett nytt projekt som Statens Konstråd 

producerat. Det är en gård på en gymnasieskola i Motala. 

Förslagsställarna landskapsarkitekten Håkan Johnsson 

och konstnären Backa Karin Ivarsdotter förklarar: ”Idén 

bakom denna utsmyckning är att fånga den magi som vi 

både upplevde under den tid vi gick på gymnasiet.” 

Det är fantastisk läsning. Magi. Gymnasiet. 

Det får mig att fundera på om just det här lite sentimentala 

tonfallet hade varit möjligt i ett rent landskapsarkitekturprojekt. 

Eller är det konstnären i projektet som släppt 

det fritt? 

Det talas inte sällan om magi och poesi i trädgårdssammanhang. 

På ett sätt som blivit nästan slentrianmässigt 

pratar man pioner eller rosmarin med mjuk röst och metaforer. 

Det är tillåtet. Det är också intressant att fundera 

över vad som är tillåtet inom ramen för ett yrke. 

Var går gränserna? 

”Känslan vi vill få fram är en magisk plats”, skriver 

Johnsson och Ivarsdotter avslutningsvis. Magister Magi. 

Varför inte. Men varför så sällan? Landskapsarkitektur är 

en duktig konstform. Det finns några envisa som försöker 

ta sig ur det jordnära. Som Monika Gora. Och hon får 

också berättigad uppmärksamhet i medierna. Vore inte det 

här ett exempel att följa. Mer magi i språket och tilltalet 

ger mer uppmärksamhet. 

Det blir lite roligare också. 

Men när kåren belönar sig själv är det inte magin som 

segrar. Sienapriset som nu ska delas ut har de senaste 

åren gått till kompetenta men lite präktiga kompositioner 

i stadsmiljö. Förra året förbisåg man till exempel Jonas 

Berglunds Bureplats i Sundsvall, en plats som Berglund 

själv kallat ”wagneriansk”. Bara den förklaringen borde 

förlänat honom priset. 

Ett utflyktsmål, om juryn vill ha inspiration, kan vara 

Bengt Schibbyes, Hans Petterssons och Mats Olofgörs tio 

år gamla jordskulptur i Söderhamn, döpt till ”Alirs öga” 

vid en lokal tävling. 150.000 kubikmeter massa från bygget 

av Ostkustbanan format som en, ja croissant. Men framför 

allt något helt eget. Det är så pass ovanligt att ett steg tio 

år tillbaka i tiden inte är en konstighet. 

Slutsatsen bör bli att Sienapriset utan tvekan 

går till Stapelbäddsparken i Malmö. Här finns 

lekfullheten, mångfalden, det oväntade. Men 

här syns också att andra, som det heter, kompetenser, 

har höjt landskapsarkitekturen från det 

vardagliga. 

Dan Hallemar är journalist och landskapsarkitekt 


Foto: Nikolaj Alsterdal 

En skör mur mellan arkitektur och natur 

arkitekturmuseet 

kengo kuma 

arkitektur 1994–2004 

26 september – 26 november 

Text Kristiina Kyander 

Ett hus byggt av ett enda pappersark dominerar halva 

salen. Mönstret är gjort med skarpa regelbundna snitt, 

seigai, och ger ett fladdrande skuggspel innanför. Kengo 

Kumas lilla portabla tepaviljong visas för första gången, 

på Arkitekturmuseet. Den ryms i sin hopvikta skepnad 

behändigt i ett kuvert av formatet 630x920, att fällas 

upp var helst man vill ha sin teceremoni. Rispappret 

återfinns i andra byggnader, i olika funktioner. På en 

bild syns mönstret upprepat, fast den här gången i sten. 

– Gränsen mellan arkitekturen och naturen är den 

tunna hinnan av rispapper. Vi borde tillbaka dit, säger 

Kengo Kuma. Han är i Stockholm för att föreläsa om 

sin trossats att arkitekturens mål är att utplåna sig själv, 

under rubriken Anti Object. 

Spännvidden är rejäl, från det lilla jordhuset i Shomonosaki 

för en Buddhafigur från 1100-talet till storskaliga 

affärshus i Tokyo och Osaka. Orsaken till att 

huvuddelen av verken finns i provinsen är den japanska 

ekonomins kollaps på 90-talet. Bristen på stora beställningar 

i Tokyo vände Kuma till sin fördel. De betydligt 

småskaligare uppdragen blev ett experimentfält för 

avancerade möten mellan högteknologi och tradition, att 

praktiskt pröva tankar som överbryggar det traditionella 

och det globala. 

Kiro-San-observatoriet från 1993 är en bra bit på väg 

Kengo Kumas undersökning av byggnadsmaterial som för mänskligheten 

närmare naturen omfattar ofta rispappret. Den portabla tepaviljongen 

i papper får plats i ett kuvert. 

Foto: Daici Ano 

Att bemästra stenens egenskaper till en transparent, lätt mur ser Kengo Kuma som en utmaning. 

Lotushuset är det senaste materialexperimentet med utgångspunkten i sten. 

i hans strävan att ”radera” arkitekturen, i bokstavlig 

bemärkelse. Det beställda monumentet sprängdes in 

i berget, med naturen och utsikten över vattnet orörd. 

Istället för en byggnad skapas dess motsats; den tomma 

rymden, begreppet som Kuma sedan dess alltid återkommer 

till i olika uttryck. 

– Ingenting påminner om en byggnad. Det skapar huvudbry 

för arkitekturmagasinen när de ska fotografera, 

skämtar Kengo Kuma. Inte ens taxichauffören hittar dit. 

– Formen är en sekundär fråga, det avgörande är förhållandet 

till naturen. 

Gästhuset Vatten/Glas i Atami vid Stilla havet, ritat 

bara några månader efter observatoriet i berget, ser ut 

att flyta på vatten. I ett sanslöst vattenlandskap är alla 

gränser mellan materia och natur på väg att upplösas, 

samtidigt som de är starka. Vattnet förbinder trädgården 

med de olika delarna av villan. Överraskande 

förklarar Kengo Kuma att verket är en hyllning till 

Bruno Taut, vars teorier fördjupade hans egen insikt 

om japansk tradition. Under sin tvååriga exil undan 

nazisterna på 30-talet ritade Taut två villor, en av dem i 

Atami på tomten intill Kumos vattenskapelse. Istället för 

att intressera sig för formen i klassisk japansk arkitektur, 

vilket de samtida japanska modernisterna gjorde, 

fördjupade han sig i mötet mellan trädgården och huset. 

Däcket runt Tauts hus är Kumas inspiration till det tvärt 

avskurna vattenfundamentet till glaspaviljongen, upplyser 

han. Och Bruno Tauts för tiden ovanliga medvetenhet 

om miljön fascinerar. 

–Det 21:sta århundradets filosofi handlar om naturen 

De filmade sekvenserna ger bäst rättvisa åt Kumas 

svårfotograferade arkitektur. Väggar ser ut att andas, 


Foto: Luigi Alini 

Bambun är ett levande material vars egenskaper förändras över tiden, och används för sina konstruktiva och symboliska värden. Huset anammar samma 

förhållande till terrängen som Kinesiska muren där Kumas bambuhus ingår i en grupp bostadshus ritade av asiatiska arkitekter. 

oavsett om de är i trä, sten eller papper. Skuggor och 

mönster, reflektioner av vattenglitter återspeglas av 

transparenta eller genombrutna material. Ett betonghus 

ger känslan av att kvävas, anser Kuma. 

En vandring genom museet byggt för återfunna målningar 

av Hiroshige Ando (1797–1858), ger stundtals en 

känsla av ljusspelet i en nordisk lada. Lager på lagertekniken 

arbetar med skärmar, träraster, transparens 

med solitt cederträ i väggar och det enorma sadeltaket. 

Den efterliknar Hiroshiges metod att beskriva rum med 

överlappande transparenta lager, helt i kontrast mot 

centralperspektivet. Allt eftersom hörs musiken i bakgrunden 

till filmen tydligare. I sin föreläsning förklarar 

Kuma begreppet ma som en rymd som omsluter tomheten, 

samma tomma rymd som är det fundamentala i 

musiken. 

De kompakta träinstallationerna i den meditativt 

svagt belysta utställningen inbjuder till att känna och 

leka. De utdragbara lådorna i var och en av de finsnickrade 

träskapelserna berättar om ett verk. Hantverket 

ger prov på detaljnivån i byggnaderna. En av dem visar 

The Great Wall, det enda verket utanför Japan, som 

ingår i gruppen bostadshus ritade av elva asiatiska 

arkitekter. Bambuns egenskaper drivs till sin spets, i 

zenbuddhistisk anda. I bambun ser Kuma symbolen för 

det kulturella och biologiska utbytet mellan Japan och 

Kina. Husets idé tolkar den Kinesiska murens sätt att 

följa landskapet. 

Plastic House, i tät Tokyoskala, tänjer på plastens 

experimentella möjligheter och har takterrass för teceremonier. 

Väggarna intar olika grad av genomlysning 

över dygnets timmar, på kvällen är hela huset en lykta 

med milt ljus. Ett besläktat materialexperiment, att på 

ett halsbrytande sätt minimera fasadskivorna i onyx 

till 4 mm, förvandlar Louis Vuittons affärshus i Osaka 

till en alabasterlampa i mörkret. Genomfört tack vare 

japanska flickors enorma förtjusning i handväskor, påpekar 

Kengo Kuma. 

– Att skapa en skör mur är en utmaning. n 

Den centrala delen av utställningen på Arkitekturmuseet är formgiven 

av Kengo Kuma. 

Utställningen har tidigare visats i Italien. Kommissarie och utställningsproducent 

är Luigi Alini, Syrakusas Universitet. 




Åtta 

arkitekturfotografer 

Fotografin har stor betydelse 

för hur vi uppfattar arkitekturen. 

Men innebär det att det finns 

arkitektur som fungerar bättre 

eller sämre på bild? 

Arkitekten bad åtta svenska 

arkitekturfotografer välja ut 

varsin egen bild.

Radhus, Gåshaga, Lidingö, White arkitekter. 

natasja Jovic: Se det ingen annan ser 

På vilket sätt representerar bilden dig som 

fotograf? 

– Jag gillar symmetriska bilder med bra proportioner. 

Men det är sällan jag plåtar något så här 

likformigt, kliniskt, inget bryter av och stör. 

Arkitekturen blir grafisk, till ett mönster. När 

jag fotograferar är det första jag gör att vänta 

ut rätt ljus. Det kan ta flera dagar. Det andra 

är att hitta en vinkel som gör byggnaden eller 

rummet intressant. Det tredje är att komponera 

själva bilden. Det handlar mycket om att 

få kameran att registrera det ögat ser, att inte 

förvränga något. Framförallt proportionerna är 

viktiga. 

Finns det en arkitektur som fungerar respektive 

inte fungerar på bild? 

– För att en arkitekturfotograf ska göra sig 

gällande måste denne se det ingen annan ser. 

Samtidigt är arkitekturfotografi inte den mest 

innovativa fotogenren. Arkitekturen måste vara 

igenkännlig. Det gör den till en ren genre, klassisk. 

Det är mycket upp till fotografen att vara 

unik. 


Camilla Wirseen: Hus lika med ansikten 


fotograf? 

– Det är ingen bild som är producerad för att 

göra reklam för en viss arkitekt eller ett visst 

hus. Jag vänder mig också emot de kliniska och 

rena avbildningarna som ofta förekommer idag. 

Jag ser det som om jag tar porträtt av hus, som 

om husen var ansikten, och att en personlighet 

kommer fram. Fotografin handlar så klart om 

ljus. Det här är en bild där hela fasaden speglar 

ljuset. Det ger en stark känsla av materialitet. 


Sandås pensionat i Bromarf, det första finländska masonithuset från tidigt 1900-tal. Numera rivet. 



– Fotografin har svårt att fånga rumsligheter. 

Den objektifierar. Det kan tyckas konstigt idag 

att det mesta vi känner till om arkitekturen 

ändå är genom bilder. Att ge fotografierna av 

arkitekturen ett uttryck, att porträttera byggnader, 

är ett sätt att verkligen fånga upplevelsen 

av olika rum.

Fjällstuga, Hemsödal, Norge, div.A. 

Michael Perlmutter: ett speciellt utsnitt 


fotograf? 

– Jag tycker att den sammanfattar arkitekturen 

på ett bra sätt. Kvällsbilder har den förmågan 

att de kan visa både in- och utsida. Sedan är det 

bildvinkeln. Den är ett mellanting mellan en 

front och ett perspektiv. Men också ett speciellt 

utsnitt. Hade jag flyttat linsen lite hade ett 

garage kommit med, eller hjulspåren i nysnön. 

Linjerna fungerar tillsammans, harmonierar. 

– Bra arkitekturbilder ska ge en förhöjd närvarokänsla 

åt arkitekturen. Jag ägnar mycket 

tid åt att få till rätt vinklar, se till att linjer blir 

parallella etcetera. Jag talar om att komponera 

en bild. Jag arbetar också mycket med bilderna 

efteråt i datorn för att få till kontrast och skuggor. 

Finns det en arkitektur som fungerar 

bättre respektive sämre på fotografi? 

– Jag är också arkitekt. Arkitektur för mig är 

något mer än en visuell avbildning. Den är ljud, 

texturer, lukter och annat sådant. Det här har 

fotografin svårt att registrera. Att förväxla arkitekturen 

med fotografierna av den är dumt. Ta 

Ronchamp eller Falling waters – inget fotografi 

kan göra vidden av sådana verk rättvisa. Men 

bilder har en stor betydelse som förmedlare av 

arkitekturen. Man kan vända på saken. Det är 

möjligt att göra fantastiska bilder av medioker 

arkitektur. Då blir fotografin riktigt missledande. 


fabio Galli: ett ögonblick av närvaro 

På vilket sätt representerar bilden 

dig som fotograf? 

– Jag har valt bilden för att den är lite annorlunda. 

Den talar om något unikt. Ett 

ögonblick av arkitekturen. Fönsterputsaren 

ger bilden en referens, en skala, lite 

humoristiskt, absurt, nästan surrealistiskt. 

Det är inte så att jag vill visa arkitekturen 

i en kontext, eller ett sammanhang, inte 


Bonniers Konsthall, Stockholm, Johan Celsing arkitekter. 

så, utan mer att arkitekturen har många 

sidor. Det här är en sida, ett ögonblick. 

Det ögonblickliga gör byggnaden närvarande. 


respektive inte fungerar på bild? 

– Arkitekturfotografin har många möjligheter, 

men redaktörer och arkitekter gör 

det till en smal genre, underställd deras 

krav. De lämnar inte så mycket plats åt 

fotografen och fotografin. Deras krav är 

nästan alltid att fotografin ska registrera 

eller försköna verkligheten. Det går sällan 

att uppfatta arkitekturen genom fotografierna, 

som nästan alltid ljuger. Arkitekturen 

måste upplevas på plats.

Köpenhamns nya opera, Henning Larsen Tegnestue. 

ulf Celander: osäkrat intryck 


fotograf? 

– Det beror på hur man ser det. Den är inte 

representativ för de bilder som publiceras av 

mig, men emellanåt brukar jag till jobben lägga 

till en eller flera fotografier som går utanför beställarens 

förväntningar. Att leka med skärpan, 

sneda linjer, kontrast, färger kan framförallt 

tillföra estetiska kvalitéer men också få betraktaren 

att se byggnadens volymer och ytor på 

ett nytt sätt. Inom annan fotografi till exempel 

konst-, mode- och reklamfotografi är man mer 

benägen att leka med fotografins egna uttryck. 

Att ge fotografen friare händer att tolka och 

visualisera. Jag tror att det kommer också inom 

arkitekturfotografin. 


bättre än en annan på bild? 

– Starka arkitektoniska uttryck ger som regel 

mer spännande bilder men de flesta projekt 

brukar ha kvalitéer som blir intressanta med 

kreativa bildvinklar, beskärning, ljus och så 

vidare. Jag brukar höra efter vad arkitekten är 

nöjd med och inte. Särskilt den senare frågan 

brukar förvåna. Lite märkligt kanske, eftersom 

arkitekter nästan alltid tvingats till kompromisser. 

Önskan är att arkitekturen ska visas i så 

bra dager som möjligt, helst bättre än verkligheten. 


Max Plunger: en stillsam dokumentation 



– Jag har valt den av nostalgiska skäl. Jag 

tog den för 20 år sedan. På många sätt 

står den för en fotografi jag vill komma 

tillbaka till. Kanske är den inte helt representativ 

för mitt fotografi idag. 

– Bilden är tagen med storformat på 

distans. Den har en stringent komposition. 

Är svart-vit. Ljuset faller vackert. För mig 


Arbetarbostäder, Kotka, Finland, Alvar Aalto. 

representerar den det klassiska arkitekturfotografiet 

där fotografen stillsamt 

dokumenterar de rum, den grammatik 

som själva arkitekturen svarar för. Fotografen 

skapar inte nya rum på bekostnad 

av arkitekturen. Idag föredrar tidningar 

och tidskrifter ofta en överraskande bild 

framför en representativ. Man vill ha ett 

säljande omslag som syns i tidningshyllan. 



– Fotografi handlar om ljus. Också arkitektur. 

Är ljuset platt, blir också bilden 

platt. Framför allt gör det att många 

inredningar och norrsidor av hus är svåra 

att fotografera.

En trappa i utrikesdepartementet, Brasilia, Oscar Niemeyer. 

Åke e:son Lindman: Med arkitektens ögon 



– Min utgångspunkt för arkitekturfotografi 

är den klassiska moderna arkitekturen. 

Niemeyer är en sådan. Carlo Scarpa är en 

annan. Rena linjer, ljus och skugga. Jag 

går sällan utöver motivet. Jag försöker se 

det som en arkitekt ser det. Därmed inte 

sagt att jag anstränger mig för att vara 

opersonlig, bara att jag är noga med att 

inte ställa mig och fotografins villkor i 

vägen för byggnader och rum. 



– Det finns naturligtvis en del arkitektur 

som är lättare att fotografera än andra. 

Dels beror det på personligt tycke och 

smak, dels har det mer objektivt med 

proportioner, storlek och stil att göra. 

Men generellt är det svårt att säga att en 

viss arkitektur fungerar bättre än en annan. 

Oftast går det att hitta en vinkel, en 

ingång, ett sätt att upptäcka en byggnad. 

Det är utmaningen. Det är roligt när jag 

ser att de bildvinklar jag väljer blir en 

utgångspunkt för hur man uppfattar en 

byggnad. 


En replokal i Köpenhamns nya opera, Henning Larsen Tegnestue. 

Johan fowelin: viktigt med sammanhang 


fotograf? 

– Jag strävar efter att sätta in arkitekturen i ett 

sammanhang. Jag försöker inte som den klassiska 

moderna arkitekturfotografin renodla en 

form. Jag backar ett steg, fångar motiven översiktligt, 

inga detaljstudier. Jag försöker berätta 

historier, ge en närvaro av människor. Ibland 

styr jag upp bilderna, arrangerar dem lite. I den 

här kan man bland annat se ett par skor. De är 

mina. Men till skillnad mot konstfotografin är 

jag noga med att arkitekturen kommer till sin 

rätt. Att det är en intressant och lyckad gestaltning 

av den. 



– Fotografin har svårt att fånga rumsligheter. 

Den objektifierar. Det kan tyckas konstigt idag 

att det mesta vi känner till om arkitekturen 

ändå är genom bilder. En bild kan inte förmedla 

den viktigaste upplevelsen av arkitekten, som 

rumsligheten är. 


Gästskribent: Peder Alton 

Fotografen 

förskönar 

Fotografin gör 

helt enkelt vardagen 

vackrare 

än den är. Men 

tro därför inte 

att den moderna 

arkitekturen är 

ritad för att bli 

fotograferad, 

skriver Peder 

Alton om den 

samtida arkitekturfotografin. 

Ezra Stoller, Seagram Building, New York, 

Mies van der Rohe. Det brukar räcka för att 

tydliggöra det sena 1900-talets arkitekturfotografi. 

Det är inte lika lätt att karaktärisera den 

franska sekelskiftesfotografen Eugène Atgets 

mörka kopior av det rivningsfärdiga och fattiga 

Paris under slutet av 1800-talet. Stoller och 

Atget är som hund och katt, den ene idealiserar 

och lyfter arkitekturen långt ovanför vardagen, 

den andre driver en kil rätt in i den och visar 

upp det gamla Paris som ett surrealistiskt, svårtolkat 

och nött objekt. 

Jag ser ingen anledning att välja. Med åren 

har jag lärt mig älska de stora böckerna om 

Rem Koolhaas, Álvaro Siza och alla övriga 

internationella storheter, men inte för glansen 

i bilderna och de gälla färgerna utan för det 

arkitektoniska alternativ de erbjuder till den 

befintliga staden. Detta är en form av utopi som 

går att leva med, ungefär på samma sätt som 

att se en bra fictionfilm om någon framtida stad 

eller kultur. 

Men realistisk avbildning? Knappast. Inte 

ens de tunga bokvolymerna om Sizas byggnader 

i Porto har så värst mycket med verkligheten 

att göra. Den stora monografin utgiven på 

Phaidons förlag 1999 innehåller de flesta av 

hans byggnader och visar dem i den sedvanliga 

knivskarpa utstyrseln. Vasst, koloristiskt skarpt, 

grafiskt manierat, kontrastrikt. 

När jag själv strövat i byggnaderna med kamera 

har jag sett något helt annat: en arkitektur 

ofta i svårt förfall, puts som flagnar, grova 

vattenskador, smutsiga omgivningar med illa 

tilltygade trappor och ramper. 

Bara Sizas kommunala bad i Leca da Palmeira 

har motsvarat arkitekturbildernas utseende. 

Kanske för att de från början är låsta till ett 

vardagsbruk som inte ens fotografin rår på. 

Susan Sontag har någonstans skrivit att fotografin 

kan utgöra en garanti för att något hänt 

men den är chanslös inför arkitektoniskt förfall. 

Den gör helt enkelt vardagen alltid vackrare 

än vad den är. Arkitekturfotografin är inget 

undantag. 

Under de senaste arkitekturbiennalerna i 

Venedig har den nya arkitekturfotografin givits 

stor plats. 2004 (den nionde biennalen) visades 

en rad utställningar med samtidens bästa fotografer. 

Några är välkända, Andreas Gursky, 

Thomas Ruff, men de flesta var, åtminstone 

för en svensk publik, sällan visade och förekommer 

så vitt jag vet bara i stora manifestationer 

på de internationella konstmuseerna. 

Deras hantering av fotografin är också mycket 

dyrbar: meterstora kopior limmade bakom 

glasskivor med en precision som gör åtminstone 

mig mållös. Detta är så vackert som ett 

fotografi kan bli. Transparent, självlysande, 

spegelblankt. 

Det måste vara så här många upplevde de 

första fotografierna vid mitten av 1800-talet, de 

som var framställda av Louis Jacques Mandé 

Daguerre och som kallades ”daguerrotypier”, 

en positiv, unik bild etsad direkt på en tunn 

kopparplåt och som skiftade karaktär efter hur 

ljuset föll och hur man vred på den. 

På venedigbiennalen hänger de stora glasbilderna 

på väggen och går naturlgtvis inte att 

varken vinkla eller vrida. Men de lyfter fram 

sina motiv som en glittrande, blänkande skatt. 

Utställningarna 2004 kretsade runt temat ”metamorph”, 

en sammanblandning av metamorfos 

och amorf, som ganska väl motsvarar den 


ichard Bryant: Vitra Museum, Weil am Rhein, Tyskland. Arkitekt Frank O. Gehry 


fotografi som utvecklats under de senaste åren, 

oberoende av arkitekturbiennalens teman. 

Alltså: en amorf fotografi av en lika amorf 

arkitektur. En av de intressantaste utställningskuratorerna 

2004 var Nanni Baltzer som i flera 

katalogtexter diskuterar den nya arkitekturfotografin. 

Hennes påstående är enkelt. De nya 

fotograferna fokuserar främst på det föränderliga 

och ”atmosfäriska” i ny arkitektur. De 

historiska exemplen hämtar hon från den amerikanska, 

tidiga dokumentärfotografen Alfred 

Stieglitz märkliga serie från 1920-talet av olika 

molnformationer, ”Equivalents”, och från tidigt 

tyskt och engelskt romantiskt måleri, främst 

John Constable och Caspar David Friedrich. 

”The cloudy translucence, like that of jade ...”, 

lyder till exempel en av texternas underrubriker. 

Jag måste erkänna att jag hade lite svårt att 

följa hennes resonemang, men den bild hon gav 

av det skifte som nu sker inom arkitekturfotografin 

övertygade. 

Utvecklingen går från en objektfixerad 

hyperestetisk avbildning (av Stollers karaktär) 

med tydliga fasader, avläsbara i starkt ljus, mot 

en upplöst, alltmer flyktig, atmosfärisk fotografi 

där byggnader byter utseende efter väder och 

vind. Några av de främsta namnen är Kay Fingerle, 

Inigo Manglano-Ovalle, Luisa Lambri och 

många fler. Men de bilder jag minns starkast 

är René Burris interiörbild från Le Corbusiers 

kapell i Ronchamp med ett intensivt ljus och 

Kazuyo Sejima + Ryue Nishizawas egen bild av 

ett privathus med vita väggar och upplöst fasad. 

Men även det omvända fanns med i biennalutställningen 

(”In Praise of Shadows”). Ett huvudnummer 

var ett berömt fotografi av Herzog & 

de Meurons Bibliothek Eberswalde med fasaden 

täckt av Thomas Ruffs bilder ur konst- och fotohistorien 

(screenat direkt på betongen och glasrutorna). 

Det är en av de mest befriande byggnader 

som ritats under senare år och ett sofistikerat 

svar på den vita modernismen, naturligtvis också 

på Adolf Loos krav på en dekorlös fasad. 

Vad händer med den mer traditionella bokillustrationen, 

är den utkonkurrerad och satt ur 

spel? Knappast. Men bruket har vidgats. 

Arkitekturfotografi har förvandlats till en 

säregen konstart tätt intill arkitekturen. Den 

livnär sig på de stora kontoren men seglar 

också fritt för sig själv och leker med den nya 

arkitekturen i samhällsdebatten som ett motiv 

bland många, just en alternativ värld som 

ännu knappt är byggd men som väntar på sitt 

genomslag. 

Det är också så nya arkitekturbilder, ofta en 

form av digitala kollage, används inom monografier, 

också av en alltför manipulerbar dagspress. 

I arkitekturmonografierna är det ofta 

svårt att avgöra om de byggnader som visas är 

byggda eller inte. Och i dagspressen: en strategisk 

fiktion i syfte att påverka opinionen. 

Det går inte att bortse från arkitekturfotografins 

spekulativa ambitioner. De framträder 

redan under 1930-talet i Julius Schulmans bilder 

av Richard Neutras vita västkustvillor och 

senare efter kriget av de berömda Case Study 

Houses – en legendarisk samling villor runt 

Los Angeles. Och det återkommer naturligtvis 

i dagens påkostade arkitekturutgivningar där 

bilden spelar en avgörande roll. 

Ritar nya arkitekter för kameran direkt? Frågan 

är knappast ny. Och svaret kan väl egentligen 

kvitta. I realiteten är det helt andra faktorer 

som styr en byggnads utseende. 

Det är faktiskt omöjligt att avgöra vad som 

fungerar på bild. 

Fotografins estetik har sina egna lagar, inte 

ens de byggnader jag sett under de senaste åren 

av Rem Koolhaas OMA är givna fotografiska 

succéer. 

Hans Casa da Musica i Porto, Portugal, 

borde ha blivit en läckerbit på bild men var 

nästan omöjlig att fotografera, även för de mest 

drivna arkitekturfotograferna. 

Det finns något med diagonaler, yta och djup, 

som är avgörande, men det är bara en del av 

hemligheten. En av de skickligaste arkitekturfotograferna 

i dag är Richard Bryant. I en bild 

av Vitra Museum i södra Tyskland visar han 

hur det ska gå till. Från en låg punkt har han 

vänt kameran uppåt mot en av Frank Gehrys 

genombrutna huskroppar (Vitramuseet) och 

fått fram något som liknar ett norrsken, en 



kay fingerle: Tugendhat III [Mies van der Rohe], 2001. Visad på Venedigbiennalen 2004.

ljusflamma som sträcker sig upp genom byggnaden 

men motsägs av en myckat prosaisk ruta i 

botten med några parkerade bilar. 

Att bygga för att göra den här typen av bilder 

möjliga är naturligtvis dömt att misslyckas. 

För två år sedan visade Arkitekturmuseet utställningen 

”Revision: mama ritar om historien” 

som bland mycket annat innehöll en diskussion 

om arkitekturfotografins objektivitet – eller 

snarare brist på objektivitet. 

”Olika fotografer betonar olika sidor av samma 

yttre verklighet”, hette det i katalogförordet 

och exemplifierades med bilder av Hötorget och 

Hötorgshusen. 

Det blev en märklig tidsodyssé. Från Sune 

Sundahls strikta och lätt socialistiskt, utopiska 

hötorgsskrapor ”på march mot framtiden”, över 

Åke E:son Lindmans ”effektfulla komposition 

... av monolitiska byggnadsformer” till Michael 

Perlmutters (ansvarig för analysen) ”sofistikerade 

samspel mellan nytt och gammalt”. 

En i det stora hela träffande snabbanalys av 

de senaste årens arkitektoniska och arkitekturfotografiska 

utveckling på den svenska och 

internationella arenan. 

Exemplen kan också hämtas på närmare håll. 

Byggförlaget ger sedan 2002 ut en imponerande 

serie om ”Svenska slott”, som är tänkt att avslutas 

2008/10 med ett praktverk om Tessinarnas 

Stockholmsslott. De första fyra böckerna är 

illustrerade av tre av den svenska arkitekturfotografins 

främsta namn. 

Max Plunger har fotograferat Kina slott. 

Det är den mest återhållna av de tre slottsskildringarna. 

Den roströda byggnaden vilar i 

en kaskad av tunn vårgrönska med en förfinad 

kontrast mellan skuggpartier och ljus. Det 

här är en mycket naturalistisk fotografi där de 

enskilda byggnaderna och parken får tala för 

sig själva och där skillnaden mellan arkitektur 

och natur nästan är utsuddad. Samtidigt finns 

något undanglidande i Plungers bilder som är 

svårt att sätta fingret på, en subtil ton som får 

mig att tänka på någon film av Bo Widerberg, 

ett autentiskt tilltal som jag inte kan se hos 

någon annan svensk arkitekturfotograf. Husen 

står verkligen ute (om natten) och är en del av 

marken och jorden. 

I Åke E:son Lindmans fotografi från Drottningholms 

slott går det faktiskt att ana något 

av den upplösning och ”atmosfäriska” fotografi 

som gick att se 2004 i Venedig. E:son Lindman 

markerar rörelsen, diagonalerna i rummen och 

blandar olika ljus. Slottets monumentala trapphus 

är överdådigt fotograferat, som en parisbild 

från 1800-talet av Edouard Baldus eller Charles 

Marville (Baldus bildserie av ”det nya Louvre” 

är en historia i sig). 

Den tredje boken (om Rosersbergs slott) är 

fotograferad av Lennat Durehed. Han är den 

mest klassiska av de tre och arbetar med ett 

mycket återhållet formspråk. Det här är Stoller, 

Bryant och Schulman på en gång, översatt till 

svenskt 1600- och 1700-tal. Mästerligt och utan 

några yviga maner. 

Men nog vore det intressant att se vad som 

händer om en yngre generation arkitekturfotografer 

tar sig an den svenska arkitekturhistorien. 

Skulle den vila lika tryggt på marken som i 

Max Plungers, Åke E:son Lindmans och Lennart 

Dureheds bilder? n 

Peder Alton är utbildad fotograf hos Christer Strömholm 

och arkitekturkritiker i Dagens Nyheter. Saana – kazuyo Sejima + ryue nishizawa: 

House in Plum Grove, Tokyo, 

2002. Visad på Venedigbiennalen 2004. 



DEBATT 

Debattredaktör: Kerstin Persson 

kerstin.persson@arkitekt.se 

Tel 08-5055 7734 

”Arkitekturmuseet skulle behöva en rejäl genomgång 

av sin fortsatta utställningsverksamhet. 

Stockholm står inför flera nya och omvälvande 

arkitektursatsningar men Sveriges arkitekturmuseum 

finns bara med i periferin. Och den breda 

publiken har inte en chans att hänga med i de 

internationella svängarna.” 

Peder Alton i DN 8 oktober 2006. 

”Min erfarenhet från många års arbetslivsforskning 

är att chefer ofta är överdrivet positiva och 

gör alldeles för optimistiska kalkyler när de planerar 

stora, viktiga projekt. Resultatet blir att tid 

och pengar sällan räcker och att både enskilda 

individer och verksamheten drabbas negativt.” 

Psykolog Carl Åborg debatterar i Psykologtidningen 11/2006. 

”Det krävs en större medvetenhet om designens 

funktion och betydelse i det offentliga rummet. 

Upphandling av allt från busskurer, bänkar på 

hållplatser, till papperskorgar och lyktstolpar 

utförs framför allt på kommunal och regional 

nivå. Här vill folkpartiet föra över statliga medel 

till kommuner och landsting, vilket ger ökade 

möjligheter att stödja designen.” 

Lennart Kollmats, folkpartiet, i Form 4/06. Frågeställare Karin Ahlberg. 

”Det är viktigt att vi har en lagstiftning som värnar 

upphovsrätten och skyddar mot plagiat. Det ska 

inte vara de ekonomiska musklerna som till slut 

avgör i segdragna processer. Rättssystemet ska 

vara enkelt och tydligt för alla.” 

Gunilla Tjernberg, Kristdemokraterna, i Form 4/06. 

Frågeställare Karin Ahlberg. 

”Alltså kolonialism i staden på mikronivå. Folk 

tvingas bort, kanske inte genom pistolhot men 

för att de helt enkelt inte har råd.” 

Professor Eric Clark vid Lunds universitet om gentrifiering, det vill 

säga att ett bostadsområde genomgår en klassresa. Tidskriften Mana, 

2-3 2006, tema boendesegregation. (Obunden tidskrift som utges av 

iransk-svenska solidaritetsförbundet, Malmö.) 

”Kaliforniens åtal mot bilindustrin är en klockren 

bild av världen anno 2006. Det är en värld i 

förändring. Det är en värld där man inte kan vara 

säker på att det som gäller idag också gäller i 

morgon.” 

Jan Åman, chef för Färgfabriken i Stockholm, skriver om att 

delstaten Kalifornien stämt bilindustrin och jämför med de första 

stämningarna mot tobaksindustrin och påminner om att rökförbudet 

nu sprids över hela världen. Krönika i Dagens Industri 23 sept 2006. 

Dags för fler små 

byggföretag 

Ervin Schömer vill att kommunerna 

ska släppa fram fler små byggföretag i 

bostadsproduktionen. 

Arkitekturen följer alltid det 

politiska klimatet. Den står ofta på 

makthavarnas sida, de som har den 

ekonomiska styrkan att investera. 

Arkitekterna bockar och följer maktens 

önskemål. 

Makten favoriserar sina partners. 

Små bolag och små människor är 

konsumenter och får kanske bedriva 

servicenäring. Men de har ingen 

chans att få markanvisning. Kommunernas 

fastighetskontor och 

fastighetsförvaltningar har inget 

intresse av att sälja planlagd, byggbar 

mark till hundra små enskilda 

byggbolag som tillsammans vill 

bygga, säg 1.000 lägenheter. Det 

är enklare att låta ett enda stort 

bolag bygga. De stora bestämmer 

över samhället och vi får områden 

som Tensta med flera. 

Men man kan bygga på ett annat 

sätt än vi gör i dagens Sverige. Men 

det är viktigt att stadsarkitektkontoren 

får finnas kvar och kan 

styra mot eftertraktade miljöer, utan 

påtryckningar från obehöriga. Kommunerna 

borde medverka till att vi 

får byggbara tomter med planer för 

små byggbolag och enskilda personer 

som vill uppföra stadsradhus i 

högst två våningar, mindre, två- till 

fyravånings fristående hyres- och bostadsrättshus 

samt andelshus. Samt 

enfamiljshus, gärna i grupp. Områdena 

ska planeras för en bra yttre 

miljö med parker, gång-, cykelvägar, 

vägar med blandtrafik, lokalgator 

och så vidare. Mindre arbetsplatser 

kan integreras i sådana områden. 

I Schweiz har även småfolket rätt 

att bygga flerfamiljshus på fyra–nio 

lägenheter i två till fyra våningar 

inom planlagda områden. Ägaren 

bor ofta i fastigheten och sköter om 

den. Det blir hyres- eller andelshus 

där den sociala kontrollen fungerar. 

I Sverige undviker samhället att ge 

byggrätter till privata små ägare, det 

är dumt! Vi ska naturligtvis även i 

fortsättningen ha stora byggbolag 

som producerar hus, men även mindre 

byggbolag måste få möjlighet att 

bygga. Jag har ett tiotal kunder som 

undrar varför de inte kan få byggbar 

mark för två till tio lägenheter – så 

som man kan få utomlands. 

Vi har gott om orörd mark, men 

exploateringskostnaderna är höga. 

Våra grannar i Danmark har utrett 

och bevisat att i låg och tät bebyggelse 

kan man åstadkomma hög exploatering, 

cirka netto e=0.25–0.35. 

Det motsvarar ungefär våra trevåningshusområden. 

Varför bygger 

vi inte så, gärna med småbyggare, 

som kan uppföra tio, kanske tjugo 

lägenheter inom området? 

Men jag är tveksam till att Borneo- 

Spoorenburgområdet i Amsterdam 

skulle vara ett föredöme, som 

Ola Andersson anser i en artikel i 

Arkitektens aprilnummer. De husen 

är åtta meter höga, sex–sju meter 

breda i tre våningar. Första planet 

kan innehålla verksamheter, övre 

planen bostäder. Det är krångligt 

med trappor och hiss till andra 

planet, till bostaden. Jag har sett 4,5 

meter breda enfamiljshus i Holland, 

i fem våningar. Helt tokigt! Tänk 

på föräldrarna som ska springa efter 

sina barn i trapporna! 

Våra gedigna två–tre, fyravåningshus 

med tvåspännare eller punkthus 

med tre-femspännare med hiss 

garanterar en bra bostad. De ger 

arkitekterna möjlighet att rita fina 

bostäder, fyra till tio lägenheter per 

trapphus. Ett byggobjekt som kan 

genomföras av ett litet byggföretag 

och sedan förvaltas av denne eller av 

en enskild ägare. Små byggare finns 

nästan inte i dagens Sverige. Det är 

dags att ändra på det! Arkitekter 

kan vara med och trycka på! 

Ervin Schömer 

Arkitekt SAR/MSA 


Förvalta stad och natur 

Analysera förhållandet mellan planerare och förvaltare, det är förvaltarna som möter 

brukarna, inte planerarna. Det föreslår Tim Delshammar, högskoleadjunkt på SLU Alnarp. 

Hanna Erixons text, i Arkitekten 0608, 

ger upphov till många tankar. En första 

är att hon har rätt: Motsättningen mellan 

stad och natur i planeringsprocessen lägger 

lock på alla försök till en konstruktiv dialog 

om utvecklingen av staden. Om naturvänner 

i planeringen inte tror sig kunna nå 

framgång med mindre än att exploatörerna 

förlorar saknas förutsättningar för dialog. 

En andra är att man kan vrida på perspektivet. 

Hanna Erixon ser motsättningen 

mellan naturvänner och exploatörer i 

planeringsprocessen. Jag ser en planeringsprocess 

som följs av ett förvaltningsskede. 

Här finns alltså planerare och förvaltare. 

En del skulle vilja se båda dessa grupper 

som en: samhällsplanerare. Men då missar 

man att de arbetar under olika förutsättning 

och med olika typer av uppgifter och 

redskap. Planerare landar i markanvisning 

med restriktioner för markanvändningen. 

Förvaltare, oavsett om de är parkförvaltare, 

bostadsförvaltare, kyrkogårdsförvaltare el- 

ler naturmarksförvaltare, kan lägga till eller 

dra ifrån inom ramen för de restriktioner 

som markanvisningen innebär. Ett områdes 

värden blir inte mer än vad dess förvaltare 

förmår åstadkomma. Det finns undersökningar 

som riktar sig till så kallade ickeanvändare 

av parker. Det visar att grupper 

av människor undviker att använda parker 

om de uppfattas som nedskräpade eller illa 

skötta. 

Förvaltarna är de som i första hand 

möter brukarna, inte planerarna. Genom 

sitt sätt att agera kan de stärka såväl människors 

utnyttjande av naturmiljöer som 

deras emotionella engagemang för dessa. 

Det är i förvaltningsfasen man kan koppla 

människors användning av naturen till 

naturskyddet. Människor kan engageras 

direkt i arbetet genom att delta i skötseln 

av naturområden. Det finns gott om exempel 

på det både när det gäller den urbana 

naturen och den rurala. Människors 

kunskaper om sina egna preferenser kan 

användas för att lyfta fram de värden som 

är mest skyddsvärda. Detta är en löpande 

process som måste omprövas regelbundet, 

inget som kan regleras i plan. 

Ett förslag som kan komplettera Hanna 

Erixons är därför att börja analysera förhållandet 

mellan planerare och förvaltare. 

Kanske ska planerare undvika att reglera 

stadsutvecklingen genom restriktioner i 

planer. Kanske ska förvaltare på allvar se 

sin uppgift som en kreativ utmaning. Det 

ska naturligtvis inte förnekas att alltför lite 

av den urbana utemiljön idag förvaltas med 

brukares utbyte i sikte. Tidsbrist och snäv 

ekonomi gör att man många gånger gör 

detsamma idag som man gjorde igår, men 

lite billigare, lite mindre omsorgsfullt. 

Kanske ska planerare och förvaltare ta 

upp diskussionen om var beslut ska fattas 

och vem som har bäst förutsättningar för 

att skapa en god miljö. 

Tim Delshammar 

Landskapsarkitekt MSA 


DEBATT 



Tel 08-5055 7734 

”Besöksnäringen kommer mer och mer i kommunen 

och en storälg skulle bli ett verkligt dragplåster. 

Vi har redan mycket tyskar här och det vet ju 

alla att tyskar är tokiga i älgar.” 

Mikael Reinholdsson näringslivsutvecklare i Arvidsjaur om snickaren 

Thorbjörn Holmlunds förslag/dröm om att bygga ett 1.000 kvm stort 

hus i form av en älg med konsertsal, restauranger och konferenslokaler 

bland annat. Intervjuad av Leif Aspelin i SvD 26 september 2006. 

”Det är stor skillnad på att inreda en bungalow i 

Palm Beach och en lägenhet i London.” 

Den svenske inredningsarkitekten Lars Bolander ,”the Swede 

Sensation”, inreder just nu en liten grekisk by, men ägnar sig mer 

och mer åt sina inrednings- och antikbutiker i New York, Palm Beach 

och Miami. Intervjuad av Björn Anders Olsson i Dagens Industri 30 

september 2006. 

”De slutsatser och beslut den snabbt framväxande 

kunskapen och insikten om klimatförändringarnas 

konsekvenser kan få i våra liv och samhällen 

är politiska. Debatten måste ägas av alla, inte 

bara av experterna.” 

Carl Bennet, styrelseordförande Getinge AB, Bo Ekman, 

styrelseordförande Tällberg Foundation, Birgitta Johansson-Hedberg, 

vd och koncernchef för Lantmännen, skriver om valets glömda fråga, 

den globala uppvärmningens konsekvenser, på Brännpunkt, Svenska 

Dagbladet 26 september 2006. 

”En frisk närvarande personal håller produktiviteten 

på en hög nivå. Varenda krona man satsar på 

arbetsmiljö tjänar man igen fem gånger.” 

Hälsoforskare Alan Dilani intervjuas i Råd och Rön 7/2006 

”Det skulle i stort sett innebära att vi inte kan 

ha några fönster, men det kunderna vill ha är 

ljus och stora fönster. Vi är måna om att bygga 

energisnålt, men det måste vara andra tidsplaner. 

Vad tror du skulle hända om bilindustrin plötsligt 

hade ett år på sig att halvera oljeförbrukningen?” 

Mikael Olsson, koncernchef i småhusföretaget Prevesta (Myresjöhus och 

Smålandsvillan) om propositionen om halverad elförbrukning i nya hus 

från juli nästa år. Intervjuad av Maria Sundén i SvD 11 oktober 2006. 

”Det finns en konflikt mellan gröna tak och 

modern arkitektur. Många tycker det är vackert 

med ett grönt tak, men det finns också de som 

gör allt för att slippa se det. Det finns arkitekter 

som ritar hustak med djupare ram runt takkanten 

så att den uppstickande växtligheten inte ska 

synas. Det är kanske rädda för att folk ska säga 

’Titta vilken vacker blomma!’ istället för ’titta 

vilket vackert hus!’. Ett grönt tak får ju inte stjäla 

showen för arkitekten.” 

Stephan Brenneisen, ordförande i den schweiziska organisationen för 

gröna tak, intervjuad av Anna-Klara Aspegren i Vår Bostad 10 oktober 

2006. 

Arkitektens namn 

som reklam och 

konsumentupplysning 

Vi agerar på en marknad och får inte vara blyga. 

Det skriver Tage Hertzell, som fortsätter sin kamp 

för namnangivelse och mot Anonyma Arkitekter. 

Efter besök i Kiruna och Karlstad 

i somras hade jag anledning att i 

Arkitekten 08/06 aktualisera frågan 

om namngivning av arkitektens 

namn när objekt presenteras eller 

uppmärksammas på annat sätt. I 

Kiruna gällde det Gustaf Wickmans 

kyrka som genom omröstning år 

2001, anordnad av tyckomhus.nu, 

utsetts till Sveriges mest omtyckta 

byggnad. I Karlstad hade Nyréns 

bibliotek tilldelats lokalföreningens 

pris. Inte i något av de båda fallen 

fanns uppgift om arkitekt. 

Mitt inlägg kommenterades i 

Arkitekten 09/06 av Louise Nyström 

med flera bakom omröstningen 

som antydde att jag menar ”att 

arkitektens namn alltid ska anges”. 

Jag har tydligen öppnat för en av 

dem efterfrågad debatt. Därför 

känner jag mig föranledd att med 

några synpunkter sortera relevanta 

aspekter och hoppas att detta ska 

locka fram ytterligare åsikter ifall 

frågan uppfattas som ett problem, 

eller kanske en möjlighet värd att 

diskutera. 

Redan i kommentaren från 

nämnda representanter för tyckomhus.nu 

finns ett försvar för att 

arkitekternas namn för de i flera 

avseenden utmärkta husen inte 

presenterades. Motiveringen var, 

liksom när det gäller Kasper Salinpriset, 

som tydligen fungerar som 

vägledande, att det är huset som får 

priset och då finns det inget skäl 

för att arkitektens namn ska anges. 

Allmänheten blir inte medveten om 

att det varit en arkitekt inblandad 

överhuvud taget. (I fortsättningen 

använder jag det mera generella 

begreppet verket.) 

Det är kanske inopportunt att 

ifrågasätta denna norm men det 

finns ändå anledning att fråga sig 

om den är självklar. För ett halvsekel 

sedan låg ett sådant synsätt 

helt i tiden: verket skulle tala och 

”verkmästaren” skulle vara dold. 

Arkitekter fick inte göra någon som 

helst reklam för sin verksamhet. 

För att kringgå detta fanns det exempel 

på fingerade platsannonser! 

Tydlig namnangivelse. Bengt Lindroos har angivit arkitektens namn på den fejkade betongdörren, 

hans första betongskämt. Finns på kv Drottningen på Södermalm i Stockholm. Kasper 

Salinpriset 1986. 


Man fick heller inte ange specialitet; 

alla arkitekter ansågs kunna 

allt. Den mentaliteten motsägs inte 

av principen för plaketterna men 

det är väl knappast inställningen 

hos dagens arkitekter, eller? 

Det är klart att verket med sin 

plakett på bröstet inte upplever 

samma glädje som dess arkitekt 

känner. Men det är nog så att 

de som har ansvaret för verkets 

fortlevnad är motiverade att hålla 

det i gott skick och det kan ju vara 

till glädje för båda. Väsentligare 

är problemets pejling mot frågan 

om konsumentupplysning: hur 

ska konsumenten agera för att få 

mera för investeringen, till sin egen 

fördel och, altruistiskt, för miljön? 

Han ska anlita en arkitekt, och en 

duktig sådan, borde vara det naturliga 

svaret. 

I den andra änden av relationen 

konsument – ”producent” torde 

uppmärksamheten vara till heder 

och glädje för upphovsmannen så 

länge han själv lever, därefter för 

själva namnet eller för det fortlevande 

kontoret. Det är väl ingen 

tvekan om att det kan inspirera 

till större engagemang och därmed 

bättre arkitektur. 

Man kan se på fotografernas 

framgångsrika princip för marknadsföring: 

fotografen kommer ofta 

i första hand. Frågan om ”alltid” när 

det gäller arkitektens namn faller på 

sin egen orimlighet. Tänk ett hus 

som är det enda som visas på bilden 

för att där har förövats ett brott. 

Det vore givetvis löjligt att i det 

fallet hävda en regel att arkitekten 

alltid ska anges. I det fallet bjuder 

vi gärna in fotografen. Skälet för 

att arkitekten ska nämnas bör, som 

exempel, vara att verkets utseende 

motiverar bilden, att det har ett 

arkitektoniskt värde, nyhetsvärde eller 

kanske rentav ett marknadsvärde. 

Detta gäller givetvis också i hög 

grad planritningar, kanske till och 

med i bostadsannonser. 

När det är fråga om avbildningar 

finns det försvar för att båda 

anges, arkitekten och fotografen; 

de är båda ansvariga för bildens 

innehåll och kvalitet. När det gäller 

hus med plakett så behövs ingen 

fotograf, där står vi inför verkligheten. 

Detta resulterar i den väsentliga 

frågan huruvida några andra har 

medverkat till både verklighet och 

bild. Det kan vara motiverat att 

byggherren anges eller den som håller 

verket i visat skick. Kanske också 

den som byggt verket, men bara under 

förutsättning att byggaren inte 

har följt ritningarna. Det måste vara 

andra än här angivna motiv som 

skulle tala emot detta konstaterande. 

Det vore intressant att höra vilka. 

Men varför framhäver entreprenören 

gärna sig själv och ofta glömmer 

arkitekten? Givetvis därför att 

firman vill visa vad den har gjort 

och för att få fler jobb. Arkitekten 

kan ha samma motiv men onekligen 

med mera tungt vägande 

argument. Vi agerar på en marknad 

där vi inte får vara så blyga! 

Om vi skulle kunna vara överens 

om att angivande av upphovsman 

är korrekt från principiell synpunkt 

och till fördel för marknadsföring 

av god arkitektur så finns det en hel 

del praktiska frågor att behandla 

och också relationsfrågor. Det kan 

gälla arkitektens egen aktivitet vid 

offentliggörande av projekt, till 

exempel läsbara namn på ritningar, 

byggplatsskyltar, kontakter med 

journalister och fastighetsmäklare. 

Och vad mera? Vad skulle andra 

medverkande säga om en skylt med 

arkitektens namn på den färdiga 

byggnaden? 

Vilka andra möjligheter finns om 

man inte vill vara med i Anonyma 

Arkitekter? 

Vad tycker du? 

Debattera i Arkitekten! 

Tage Hertzell 

Arkitekt SAR/MSA 


DEBATT SPECIAL 



Tel 08-5055 7734 

Akademisamtal 

är en arbetsform som akademierna inom Sveriges Arkitekter valt för 

att utveckla en fri, reflekterande och kritisk diskussion. Ofta inbjuds 

gäster till samtalen. Syftet är snarare att identifiera viktiga frågeställningar 

än att formulera enkla svar. 

Den 23 februari 2006 höll Arkitekturakademin ett samtal om Hammarby 

Sjöstad och Järla Sjö. Den 6 april höll delar av Planakademin 

och delar av Arkitekturakademin ett gemensamt samtal om processen 

bakom Hammarby Sjöstad. 

Nedan återges några repliker ur samtalen. Läs hela den redigerade 

utskriften av samtalen på www.arkitekt.se/akademi/arkitektur. 

Rolf Wohlin: Jag såg inget stadsliv i Hammarby Sjöstad. Jag 

tycker inte vi var i någon stad. Stockholms planarkitekt Jan 

Inghe talade någon gång om att ”bygga en stad”. Jag tycker det 

är en missuppfattning. Man kan inte bygga en stad. Lika lite 

som att bygga ett korallrev eller plantera en skog. Man kan bara 

sätta träd och riskera att åstadkomma monokulturer. Det vi sett 

i dag är för glest för att vara stad – det är bostadsreservat för 

högstandardboende. Men Järla Sjö var fascinerande att se. Det 

verkar vara mer korallrev än Hammarby Sjöstad. 

RW är författare, fotograf och debattör från Stockholm 

Anders Landström: I Hammarby Sjöstad har arkitekter och 

byggherrar haft en dirigent som skapat en symfoni där helheten 

är bättre än delarna. Där finns en balans mellan det enskilda 

och det gemensamma, mellan arkitekturen och stadsplanen. 

AL är arkitekt SAR/MSA och var juryledamot i Kasper Salin-juryn 2005 

Lars Marcus: När arkitekter talar om bildspråk betonar de 

det kommunikativa. Men medan andra konstarter refererar till 

verkligheten, så konstruerar arkitekturen den. Arkitekturen 

refererar också, men referensen till till exempel äldre städer sker 

ofta rent bildmässigt. Man talar ibland om representerande respektive 

performativ konst. Arkitekturen är performativ. Den gör 

något, den ger upphov till ett stadsliv. En förnyelse av arkitekturen 

måste innebära att man förändrar dess performativitet; hur 

den påverkar människors handlande. 

LM är arkitekt SAR/MSA och forskare vid KTH 

Ylva Sohlman: Stadsliv och urbanitet är olika saker. I mina 

ögon är Hammarby Sjöstad inte urbant. Många flyttar dit på 

grund av naturvärdena, Hammarbybacken, promenaderna och 

vattnet. Stadens kant har just de kvaliteterna som många söker 

– alla vill inte till det mest urbana vid Sergels torg. 

YS är arkitekt SAR/MSA och var juryledamot i Kasper Salin-juryn 2005 

Mats Egelius: Önskan om kvartersstad formulerades också 

av politiker. Redan i Norra Hammarbyhamnen talades om att 

”förlänga Södermalm” och ”innerstaden ska flytta ut”. Vi var en 

generation arkitekter som bejakade kvarter, gård, gata och torg 

som stadens byggstenar. I Hammarby Sjöstad blev det livliga 

diskussioner om hur man ”bryter upp kvarter” för att få utblickar 

mot vatten, kontakt mot Söder osv. Ibland talades det om att 

ha både innerstadens och förortens kvaliteter – både tydlig form 

och ljus/luft. 

ME är arkitekt SAR/MSA och delägare i WHITE AB i Stockholm 

Jerker Söderlind: Först vill jag säga att Hammarby Sjöstad 

är – och kommer länge att vara – det bästa bostadsområde 

med service som den svenska planeringsmodellen producerat. 

Ambitionen har inte varit att göra stad. Man får inte anklaga 

en elefant för att inte vara en häst. Strax innan politikerna gav 

planen bakläxa som tråkig, för mycket förort och för gles höll 

jag en föredragning för några av dem. Kanske är jag därför lite 

medansvarig för projektets utveckling. En gradvis utveckling 

mot ”staden” kan ses i delarna från Sickla udde till Hammarby 

gård. I tredje delen har man faktiskt en kaj och inte en vassrugg 

längs vattnet. 

Utan planering, utan medvetna beslut, finns i stadsbyggandet 

en tendens att bygga monokulturer. Marknadskrafterna drar 

mot monokulturer. Det är alltså inte så att vi får en varierad 

stad om bara politikerna låter bli att lägga sig i. Politikerna kan 

styra mer! Hade vi haft starkare politiker så hade vi fått mer 

småverksamheter, konstnärsateljéer och så vidare. 

JS är arkitekt SAR/MSA, författare och forskare vid KTH 

Thomas Hellquist: Vad säger ni om relationen hem, bostad och 

stad? Bostaden formas av arkitekten som en ram som ska tillåta 

olika brukare att inreda olika hem. Hemmet formas av brukaren 

och ingår i den identitetsskapande processen – som i vår tid 

drivs nästan till besatthet. Via hemmet ska individen definiera 

sin identitet, skapa bilden av sig själv. Hur påverkas stadsbyg- 

58 ARKITEKTEN oktober 2006 

Foto: Per Lander

Järla Sjö, föremål för akademisamtal. Arkitekt: Småstaden arkitekter. Ansvariga arkitekter, projektering Bengt Smideman, gestaltning Vernon Gracie och mark Håkan Jersenius. 

gandet av all denna betoning på identitet? Tanken på staden 

som scen för alla sorters liv – är den gammalmodig? Måsta vi 

acceptera skräddarsydda stadsdelar? 

TH är arkitekt SAR/MSA och gästprofessor i Arkitektur och gestaltning vid BTH 

Erland Ullstad: Om vi ritar en karta över staden där båda bor 

gör du en karta och jag en annan. Bostaden är viktig för den 

personliga kartan. Det måste man acceptera. Men även city är 

viktigt. Och viktigast är att det inte finns barriärer mellan stadsdelarna. 

Där låg felet med grannskapstanken och miljonprogrammet. 

Staden måste vara en öppen och kontinuerlig historia. 

EU är arkitekt SAR/MSA, professor i stadsbyggnad vid Växjö universitet samt ledamot 

av Rådet för arkitektur, form och design 

Katarina Dahlgren: Enligt en del franska filosofer ska man 

inte underskatta leken. Låtsaslekar, att spela livets teater: att 

föreställa sig hur mitt liv ska utspela sig och se ut på den här 

spelplanen. I en broschyr om Hammarby Sjöstad står det: ”Det 

är en stadsdel för människor som tänker självständigt. De som 

flyttar hit söker något nytt och något annorlunda. De vill ha 

impulser och intryck och kunna forma sitt liv efter eget huvud.” 

Problemet är att man inte får några impulser av de här nybyggda 

miljöerna. Allt är utlagt. Allt är färdigt. 

Byggandet tycks gå allt mer åt det hållet. Stadsdelar blir en 

scen som man passar in i eller inte. Och på ett sätt är det spännande: 

”det här livet vill jag leva!”. Men det förutsätter att man 

vet i förväg vilken livsstil man vill ha. 

KD är journalist verksam i Stockholm 

Christer Malmström: En ändring som började på 1930-talet 

och etablerades ordentligt på 1950-talet är att man inte får, som 

på Strandvägen, lägga stora bostadspalats längst fram med den 

finaste utsikten. Sedan dess strävar vi efter att det ska vara lika 

fint för alla; sjöutsikt åt alla. På 1950- och 60-talen löstes det 

genom att huskropparna placerades egalitärt – alla bostäder fick 

ungefär samma kvaliteter. Men så vill vi inte göra nu. Det blir 

för glest och ointressant. Vad ska vi då göra? Stadsplanering 

blir mycket svårare. Vi har ett politiskt/moraliskt tänkande som 

säger att alla ska behandlas lika fast det inte går ihop med den 

artikulerade stadsstruktur vi önskar. Det är en konflikt som vi 

inte riktigt talar om idag. 

CM är arkitekt SAR/MSA, professor vid CTH samt ledamot av 

Rådet för arkitektur, form och design 

Peter Lindroos: Stockholms malmar byggdes på så sätt att det 

allmänna investerade i utläggandet av ett rutformat gatunät. 

Sedan bebyggdes rutorna efter hand av enskilda exploatörer. 

Hammarby Sjöstad liknar mer ett projekt – och svagheten är att 

det i så hög grad är ett barn av sin tid. När vi om tjugo år tycker 

att nyfunkis är skit, så finns där en homogen struktur som inte 

innehåller hela stadens historia utan bara sin egen tids. Och i en 

sådan stad kan det bli svårare att byta ut delar än på malmarna. 

PL är arkitekt FPR/MSA och verksam i SWEC0 FFNS i Göteborg 

Lars Fränne: I Hammarby Sjöstad ska en samfällighet på över 

2.000 lägenheter byggas. Man kan inte bara säga ”bygg så här”. 

Man måste få alla byggherrarna med sig. I stort har vi lyckats. 

Men någon som Jan Inghe måste driva diskussionen, bevaka 

kvaliteten. Det väcker frågan om utbildningen av arkitekter 

– särskilt planarkitekter. Det handlar om ett speciellt kunnande 

bland annat i att föra en dialog och driva en diskussion. 

LF är projektchef för Hammarby Sjöstad 

Carl Gustav Hagander: Idag är det svårt att hitta arkitekter för 

den offentliga positionen, som ju kräver något annat än att rita 

hus. Det är ett kreativt arbete också att vara moderator, projektledare, 

handledare. Ibland tror man att en samhällsplanerare från 

universitetet kan vara processledare. Det kan fungera på ett sätt, 

men inte på andra. Som offentliganställd planarkitekt måste man 

kunna ta pennan. Jag hoppas på den yngre generationen. 

CGH är arkitekt SAR/MSA och verksam vid Länsstyrelsen i Stockholm 


SverigeS ArkitekterS profeSSionAliSeringSprogrAm – Steg 1 oCH 2 

Sedan starten har nu 160 medlemmar genomfört steg 1 och 40 har genomfört steg 2. Omdömena 

som programmet får är genomgående positiva och fl era företag väljer att återkommande 

skicka sina medarbetare till programmet. Intresset från Malmö och Göteborg är nu också 

stort. Därför väljer vi att hålla vårens program på dessa orter. 

Stärk ditt infl ytande i processen 

Sveriges Arkitekter tar som professionens 

intresseorganisation ett långsiktigt ansvar 

för att stödja sina medlemmars kontinuerliga 

yrkesutveckling. 

Professionaliseringsprogrammet vänder 

 

Steg 1 

i Göteborg 

YRKESROLLEN 

Steg 1 vänder sig främst till yngre medlem i Sveriges Arkitekter som är 

på väg in i eller har arbetat några år i rollen som handläggande arkitekt. 

Steg 1 omfattar totalt 80 timmar varav 40 timmar föreläsningar och 

debatter. Härutöver ingår krav på sex inlämnade arbetsuppgifter samt 

inläsning av obligatorisk litteratur i anslutning till respektive kursmoment. 

Steg 1 i Göteborg (pris 14.700:- exkl moms) 

1–2 februari Profession och regelverk 

8–9 mars Byggherren och samhället 

29–30 mars Arkitekten och byggandet 

26–27 april Programarbete och a ärsmässighet 

25 maj Slutseminarium 

sig till arkitekter som inriktat sig på byggnader, 

inredningar, landskap, stadsbyggnad 

eller samhällsplanering och är medlemmar i 

Sveriges Arkitekter. 

Steg 3 hålls i Stockholm. 

Steg 2 

i Malmö 

PROCESS 

Steg 2 vänder sig till arkitekter med längre erfarenhet som är på väg 

in i en mer ansvarstagande roll och som har eller är på väg att få eget 

uppdragsansvar. 

Steg 2 omfattar totalt 140 timmar varav 70 timmar är schemalagda. 

Härutöver ska deltagarna läsa in den obligatoriska kurslitteraturen och 

skriva en rapport om hur de kan tillämpa något av kursens redskap i sin 

verksamhet. 

Steg 2 i Malmö (pris 17.400:- exkl moms) 

25–26 januari Processutveckling 

15–16 mars Kommunikation 

19–20 april Försäljning 

10–11 maj A ärsmässighet 

31 maj–1 juni Fastighetsutveckling 

15 juni Handledning 

10 augusti Rapport 

24 augusti Slutseminarium 

SVERIGES 

ARKITEKTER 

INFORMERAR 

Anmälan på Sveriges Arkitekters webbplats 

www.arkitekt.se/steg1 respektive 

www.arkitekt.se/steg2. Deltagarantalet är 

begränsat. Plats bereds i den ordning anmälan 

inkommer. 


SVERIGES 

ARKITEKTER 

INFORMERAR 

Steg 3 

i Stockholm 

LEDARSKAP 

Inriktning 

Sveriges Arkitekter startar i 

april 2007 den första kursen 

i vår ledarskapsutbildning, 

som är det tredje, och översta 

steget i vår professionaliseringstrappa. 

Steg 1 vänder sig till 

yngre arkitekter med några års 

erfarenheter och är inriktat på 

yrkesrollen. Steg 2 vänder sig till 

arkitekter i eller på väg in i mer 

ansvarstagande roller och har 

en inriktning mot de processer 

man som arkitekt är del i. 

Steg 3, som nu lanseras, är 

en kvalifi cerad ledarskapsutbildning.Ledarskapsprogrammet 

vänder sig till chefer eller 

blivande chefer i arkitekt- eller 

konsultföretag, i offentlig 

verksamhet eller i ledarroller i 

annan verksamhet, t ex inom 

byggherresfären eller i andra 

företag och organisationer. 

Utbildningen är ett program 

i ledarskap med fokus på: 

• personlig utveckling 

• ledarutveckling i företaget 

eller organisationen 

Ledarskapsprogrammet är inte 

sektors- eller branschinriktat 

utan har en inriktning mot 

ledarskapsfrågor, oberoende av 

verksamhetssektor eller bransch. 

Programmet vänder sig dock 

bara till arkitekter, varför 

ledarskapsfrågor i arkitetledd 

eller arkitektnära verksamhet 

SverigeS ArkitekterS profeSSionAliSeringSprogrAm – Steg 3 

naturligen går som en röd tråd 

genom hela programmet. 

Personlig utveckling – 

nyttan för dig 

Den bärande tanken är att medvetna 

ledare med god självkännedom 

på ett konstruktivt sätt 

utvecklar sitt ledarskap. Din 

erfarenhet, personliga framtoning 

och stil och din förmåga 

att kommunicera påverkar dina 

medarbetare. Vi belyser hur just 

du kan bidra till god utveckling 

och god kultur i din organisation. 

Nästan all framgång och alla 

problem i en organisation beror 

på de människor som fi nns i 

den. I en ledares uppgift ingår 

att se och utveckla de processer 

som leder till framgång, t ex ge 

förutsättningar för medarbetarna 

att växa i sin uppgift och 

sitt ansvar. 

Ledarutveckling – Nyttan 

för ditt företag eller organisation 

Företagandets uppgift är att 

skapa värden i affärer och 

relationer. Överfört till offentlig 

verksamhet handlar det om att 

utveckla samhällsuppdraget och 

relationerna, internt och till det 

omgivande samhället och dess 

aktörer. 

På sikt kan ett företag eller 

en organisation inte överleva om 

man inte är framgångsrik i de 

värdeskapande processerna. 

I ett allt snabbare tempo förändras 

emellertid innehållet i och 

förutsättningarna för relationer 

till kunder, leverantörer, medarbetare, 

ägare och samhälle. 

Vi tror på ett värdeskapande 

affärsmannaskap som förmår att 

uppfatta, tolka och agera utifrån 

dessa förändringar. 

Preliminärt program 

Det program som här presenteras 

är ett preliminärt program. 

Redan i Arkitektens novembernummer 

kommer det defi nitiva 

och fullständiga programmet 

presenteras. Flertalet medverkande 

och föreläsare är redan 

kontrakterade, men vi avvaktar 

med föreläsarnamnen intill dess 

att allt är klart, vilket det kommer 

att vara redan nästa månad. 

Att vi redan nu presenterar 

det preliminära programmet har 

att göra med att vi vill ge intresserade 

deltagare god tid på sig 

att överväga och planera in den 

satsning det innebär att ta steget 

in i ledarskapsprogrammet. 

Programmet startar i april 

2007 och löper under trekvarts 

år med kursavslutning och diplomering 

i december 2007. 

Deltagande och anmälan 

Maximalt antal deltagare är 25. 

Plats reserveras vartefter anmälan 

görs. Man kan redan nu 

göra en intresseanmälan (inte 

bindande) som en bekräftelse 

på intresse för deltagande i programmet. 

Glädjande nog fi nns 

redan en rad intresseanmälningar, 

trots att programmets 

innehåll och inriktning tidigare 

inte alls offentliggjorts. 

Deltagande i Sveriges Arkitektersprofessionaliseringsprogram 

förutsätter medlemskap 

i Sveriges Arkitekter. Vår 

professionaliseringssatsning 

är ett led i vår medlemsservice 

och vi prissätter därför också 

kurserna i programmet utifrån 

en självkostnadsprincip. 

Intresseanmälan kan göras 

på Sveriges Arkitekters webbplats,www.arkitekt.se/professionaliseringsprogrammet. 

Som indikation för kursavgiften 

kan intervallet 30.000 

– 35.000 kr anges. Moms 

tillkommer, likaså övernattningskostnader 

och eventuella 

resekostnader. Som jämförelse 

kan nämnas att prisnivån för 

ledarskapskurser på marknaden 

av jämförbar kvalitet ligger i 

intervallet 60.000–80.000 kr 

exkl moms och tillkommande 

kostnader. 

Frågor om programmet besvaras 

av Pehr Mikael Sällström 

och Annika Borgman-Mejhert 

(efter 1 november), på telefon 

08-50 55 77 00. 


SverigeS ArkitekterS profeSSionAliSeringSprogrAm – Steg 3 

PROGRAM 

2007 

Programmet är upplagt 

i sju tvådagarsseminarier 

med övernattning. 

Under och 

mellan seminarierna 

arbetar varje deltagare 

med sin egen 

plan för utveckling. 

Vid seminarietillfällena 

får varje deltagare 

tillfälle att få coachning/handledning. 

Organisation och 

kreativitet 

Torsdagen den 13 september 

9.30 Morgonkaffe 

10.00 Återsamling 

10.30 Ledarskap och utveck- 

ling av organisationen, 

företaget 

12.00 Lunch 

13.00 Ledarskap i uppdrag och 

projekt. Att mobilisera 

och prioritera insatser 

18.00 Middag 

19.00 Träning i ledarskap i pro- 

jekt och uppdrag 

Fredag den 14 september 

8.30 Reflektion på gårdagen 

9.00 Förändringsbenägenhet 

12.00 Lunch 

13.00 Kreativitet och nytänkande 

15.00 Uppföljning, erfarenhets- 

utbyte mellan seminarie- 

deltagarna 

17.00 Avslutning 

Motivation för 

ledarskap 

Torsdagen den 12 april 


10.00 Välkommen 

10.15 Presentation och utgångspunkter 

för programmet 

Så här kommer vi att 

arbeta! 

Presentation av deltagare 

12.00 Lunch 

13.00 Livet och ledarskapet. 

16.00 Etik och moral 

18.00 Middag 

19.00 Gruppsamtal och redovisning 

Fredagen den 13 april 


9.00 Vi arbetar med självin- 

sikt och självförtroende 

12.00 Lunch 

13.00 Globalisering och inte- 

gration och genuspers- 

pektiv i ledarskapet 

15.00 Vi genomför tester inför 

nästa seminarium och 

går igenom plan för egen 

utveckling 


Ekonomi och företagsledning 

Torsdagen den 11 oktober 



10.30 Ledarskap och lönsamma 

företag och organisationer 

12.00 Lunch 

13.00 Grundläggande företags- 

ekonomi 

15.00 Finansiell analys och 

strategi 

18.00 Middag 

19.00 Jämförelse mellan några 

företag. Gruppuppgift 

Fredagen den 12 oktober 

8.30 Kapital och kapitalför- 

sörjning 

12.00 Lunch 

13.00 Datorbaserat övningsspel. 

Gruppuppgift och redo- 

visning. 

16.00 Uppföljning, erfarenhets- 

utbyte 


Ledarskap och 

personlig utveckling 

Torsdagen den 24 maj 



10.30 Ledarskap och personlig 

utveckling. Resultat av 

tester. Gruppträning 

12.00 Lunch 

13.00 forts 

18.00 Middag 

19.00 Gruppövningar och redo- 

visning 

Fredagen den 25 maj 


9.00 Drivkrafter, roller och 

resultat 

12.00 Lunch 

13.00 Hur skapar jag glädje 

och lust 

15.00 Teamarbete 


Omvärldsanalys och 

erfarenhetsåterföring 

Torsdagen den 8 november 



10.30 Ledarskap och omvärlds- 

analys 

12.00 Lunch 

13.00 Ständigt lärande. Fram- 

gångsrecept 

15.00 Förberedelser inför nästa 

seminarium, handledning 

18.00 Middag 

19.00 forts förberedelser 

Fredagen den 9 november 

8.30 Förstå marknadens 

förändringar 

12.00 Lunch 

13.00 Presentationsteknik 


Kommunikation och 

det egna ledarskapet 

Torsdagen den 14 juni 



10.30 Personlig utveckling 

Våga leda! 

12.00 Lunch 

13.00 Forts 

15.00 Kommunikation 

18.00 Middag 

19.00 Träning i kommunikation 

Genomgång av testresul- 

tat sker med var och en 

av deltagarna. Resultat 

av test och egna tankar. 

Råd och tips 

Fredagen den 15 juni 


9.00 Konfliktlösning och 

svåra samtal 

12.00 Lunch 

13.00 Att ge feedback 

15.00 Seminariedeltagarna 

redovisar sina egna 

utvecklingsplaner, erfaren- 

hetsutbyte. 


Avslutningsseminarium 

Torsdagen den 6 december 



10.30 Avslutningsseminarium 

med erfarenhetsutbyte 

och egna projekt 

Lära av varandra. Delta- 

garna presenterar sina 

projekt under hela dagen 

12.00 Lunch 

13.00 forts projekt 

19.00 Avslutningsmiddag 

Fredag den 7 december 

9.00 Gästföreläsning 

12.00 Avslutning och diplomutdelning 

13.00 Lunch 


SverigeS 

Arkitekter 

LeDAre 

Att det inte finns någon större 

ambition att sätta upp utvecklingen 

av våra samhällen och städer på 

den politiska dagordningen får vi 

sannolikt också lära oss att leva med. 

Sveriges Arkitekter är 

intresseorganisation för Sveriges 

arkitekter, inredningsarkitekter, 

landskapsarkitekter och fysiska 

planerare med 9.500 medlemmar. 

Sveriges Arkitekter 

Wirwachs Malmgård 

Ansgariegatan 5 

Box 9225,SE-102 73 

Stockholm,Sweden 

Te l +46(0)8 5055 7700 

Fax +46(0)8 5055 7705 

kansli@arkitekt.se 

www.arkitekt.se 

Ordförande: 

Klas Brunnberg, 

klas.brunnberg@fojab.se 

vice ordförande 

Laila Strunke, 

laila.strunke@telia.com 

Förbundsdirektör: 

Staffan Carenholm, 

staffan.carenholm@arkitekt.se 

vart tog samhällsbyggnadsfrågorna 

vägen? 

I den regeringsförklaring den nya 

regeringen lämnade till riksdagen för 

några veckor sedan finns i princip inga 

deklarationer om samhällsbyggande och 

bostadspolitik. Endast två saker sägs: 

• För att bryta boendesegregationen 

bör 

bostadsrättsombildning 

i storstädernas 

förorter underlättas 

och hyresboendet 

utvecklas. 

• Ett investeringsstöd kommer att införas 

för att öka platserna i särskilt boende 

för äldre. 

I övrigt kommenteras inte samhällsbyggnadsfrågorna 

på något särskilt sätt och 

inte framträder heller några andra ställningstaganden 

gällande bostadsbyggande 

och bostadspolitik. 

Det hittillsvarande miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet 

byter namn 

till miljödepartementet. Ordet samhällsbyggnad 

utmönstras alltså, vilket väl inte 

får ses som en lapsus. Till det nya miljödepartementet, 

med Andreas Carlgren 

som chef, kommer bostadsfrågorna att 

höra, men knappast alltså samhällsbyggnadsfrågor 

i vidare bemärkelse. Även om 

energifrågorna lyfts bort från det nya 

departementet finns det anledning att tro 

att vi får större fokus på allmänna miljöfrågor 

än på byggande och boende. 

Man kan på goda grunder fråga sig 

om samhällsbyggande framgent kommer 

att ses som ett politikområde. 

Nu kanske skillnaden i förhållande till 

den gamla regeringens politik ändå inte 

blir så stor. När, sent omsider, det sammanlagda 

miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet 

skapades av den förra regeringen 

fanns det förhoppningar om att 

samhällsbyggnadsfrågorna skulle lyftas 

fram som ett viktigt politikområde. Av 

det blev nu inte särskilt mycket. Försöken 

att etablera en helhetssyn på samhällsbyggandet 

blev tämligen trevande och 

man får konstatera att olika och snäva 

sektorsmål, inte minst inom miljöområdet, 

aktivt har förhindrat framväxten av 

en samhällsbyggnadspolitik som kan stå 

över alla dessa detaljmål som alltid finner 

vältaliga förespråkare, men som allt 

som oftast förhindrar en helhetssyn på 

samhällsbyggandet. 

Den gamla regeringen gjorde en ansats 

till att utveckla en stadspolitisk syn. 

En stadspolitisk skrivelse till riksdagen 

förbereddes. Typiskt nog fastnade denna 

skrivelse i departementsapparaten och 

nådde aldrig sitt mål, riksdagen. Det 

bidde alltså inte ens en tumme. 

Frågor om samhällsbyggande, bygg- 


sektorn, bostäder och bostadspolitik lyste 

på ett påtagligt sätt med sin frånvaro i den 

nyligen avslutade valrörelsen. Sannolikt 

går vi också in i en period där vare sig 

regeringen eller oppositionen kommer att 

ägna dessa frågor någon större uppmärksamhet. 

Att bostadspolitik i stort saknats sedan 

många år tillbaka har vi vant oss vid. Att 

det inte finns någon större ambition att 

sätta upp utvecklingen av våra samhällen 

och städer på den politiska dagordningen 

får vi sannolikt också lära oss att leva 

med. 

Det politiska vakuum som har rått, och 

som sannolikt kommer att fortsätta att 

råda i dessa frågor gör det nödvändigt för 

andra, inte minst Sveriges Arkitekter, att 

försöka lyfta dessa viktiga framtidsfrågor 

till en politisk nivå. Sveriges Arkitekter 

ska, enligt sina stadgar, värna arkitekturens 

och planeringens samhällsbetydelse. 

Kanske är det dags att börja göra praktisk 

politik av detta uppdrag. I uppdraget ligger 

rimligen att peka på det goda samhälle 

som är och kan bli resultatet av samhällelig 

satsning på arkitektur och planering. 

Staffan Carenholm 

förbundsdirektör 

StuDent 

SpALten 

Mångfald i spåren av Bologna 

Vi befinner oss mitt uppe i en förändring som är väldigt 

spännande. Bologna kan komma att ha stora konsekvenser för 

såväl utbildningarna som professionen. 

Det kan lätt verka som att omställningen handlar om att 

implementera en europeisk stad i utbildningsväsendet, när det 

egentligen är en process som utgår ifrån en ambition att gemensamt 

utveckla Europas högre utbildningar. Hur processen 

utvecklar sig, vilka vägval som görs, är väldigt mycket upp till 

utbildningarna och professionerna som berörs. Det är därför 

viktigt att hela tiden ha med frågan: Vad vill vi? 

Den övergripande konsekvensen av Bolognaprocessen är 

att det finns en reell möjlighet till förändring. Hur definierar 

vi en arkitekt? Vilken kunskapsbas ska yrkesrollen vila 

på? Vilka förutsättningar behöver ämnesområdet för att 

utvecklas? Hur kan arbetslivet och karriärvägar komma att 

förändras? 

På utbildningsforum den 25 september diskuterade representanter 

från alla åtta arkitektskolor Bolognaprocessens 

konsekvenser. Den mest brinnande frågan var hur förbundet 

ser på arkitekter med kandidatexamen i inredningsarkitektur 

som väljer att inte ta en master. Ska en ny yrkestitel inrättas 

för denna kategori arkitekter och finns det plats inom förbundet 

för dem? Frågeställningar som dessa har inga självklara 

svar och innebär flera olika vägval. 

Inom några år kommer vi förhoppningsvis även få alltfler 

som studerar arkitektur på mastersnivå men i botten är ingenjörer, 

designers, samhällsplanerare, eller kulturgeografer. Hur 

kommer utbildningarna och Sveriges Arkitekter öppna sig för 

dessa kompetenser? 

Kan vi värna om arkitektkompetensen utan att protektionistisk 

sluta oss? 

Själv är jag klar med tredje året och har börjat praktisera. 

Två tydliga erfarenheter från min praktik är att kontor 

faktiskt har stor användning av arkitekter med endast tre års 

utbildning samt att det finns många duktiga projekterande ingenjörer 

som efter en mastersutbildning skulle kunna tillföra 

mycket som arkitekter. Jag ser fram emot en utveckling som 

tack vare Bolognaprocessen och Sveriges Arkitekter skapar en 

ännu mer dynamisk arkitektkår, där utbildning och praktik 

varvas i längre och kortare intervaller. En arkitektkår med en 

bred mångfald av utbildningsvägar och erfarenheter, men med 

en gemensam hög kompetens som arkitekter. 

Edvin Bylander 

Ordförande ArkitektStudenterna 


sist 

Bara några dagar efter maktskiftet i 

Stockholm börjar saker hända. 

I Högalidsparken på Södermalm står 

plötsligt en förgylld parksoffa och en lika 

guldglänsande papperskorg. Stolt lysande 

vid sidan av sina normala, lite luggslitet 

gröna grannar. 

Hur ska det tolkas? 

Som att första och andra klass införs 

bland stadens utemöbler? 

Eller att gyllene tider nu stundar för 

kommunens parker? 

Kerstin Persson

Avgift till a-kassan höjs kraftigt - Sveriges Arkitekter

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?