12 EN ljussAgA - Sveriges Arkitekter

Tid över?
Härlig julledighet stundar. Men vid Sveriges Arkitekters stämma i slutet av
november var det stress i arbetslivet som satte fart på de fria diskussionerna.
Även om arbetet är roligt, glöm inte bort omsorgen om dig själv, lyder
samtalsterapeuten Bengt Näslunds bästa tips.
Text: Annika Jensfelt Illustration: Gabriel Wentz
Jobbar ni för mycket, eller?
Så lät startskottet för vad som
kom att bli en engagerad diskussion
bland ledamöterna vid årets
stämma. Det var arkitektstudenten
Andreas Nordström som ställde
frågan till sina arbetande kolleger.
– Jag har precis gått ut på praktik
och har fått uppfattningen att
många jobbar natt och helger, precis
som på skolan, säger han som
förklaring till att han ville starta
diskussionen.
Att man som lärande student sitter
och sliter nätterna igenom tycker
han kan vara förklarligt. Men att
det sker också på stora etablerade
arkitektkontor förvånar honom.
– Jag tror att det är ytterst
ovanligt att till exempel en ingenjör
på Skanska kommer till jobbet
klockan nio på morgonen och går
hem klockan sex på kvällen nästa
dag. Är vi sämre på att planera eller
tar vi bara på oss för mycket, frågar
han sig.
Av stämmoledamöternas kommentarer
framkommer tydligt att
det finns en stor medvetenhet kring
frågan. Flera vittnade om att de
från utbildningen har med sig att
arkitektyrket är ett kall och att vissa
lärare tittade snett på dem som
gick hem i normal tid. Och att det
finns en sådan kultur även i arbetslivet.
Men ingen som uttalade sig
försvarade en sådan kultur. Många
har sett kollegor gå in i väggen och
den allmänna uppfattningen var att
övertid är en ledarskapsfråga. Bra
ledarskap är att säga åt folk att gå
hem när arbetsdagen är slut.
– På vårt kontor föredrar vi att
hålla den linjen. Att folk ska sitta
och jobba över finns inte. Alla vi
som jobbar här har barn, så det
fungerar helt enkelt inte, säger arkitekt
Martin Stintzing, som var en av
dem som uttalade sig på stämman.
Planering och god framförhållning
är nyckelorden, menar han. Att
se arkitektyrket som ett kall som
ska uppfylla all ens tid är inget ideal
längre.
– Det blir improduktivt i längden
om man missköter sitt liv. Vi ska ju
hålla i åtminstone 25 år till, säger
Martin Stintzing.
Han har valt att bära med sig
vad han fick höra av läraren Anders
Bodin när han själv gick på KTH:
– Han sa att om vi alltid sitter
över tiden har vi ingen reserv att
ta av när det verkligen behövs. Det
var en bra kommentar att få tidigt,
säger Martin Stintzing.
Men det är inte bara övertid som
kan vara slitsamt. I diskussionen
på stämman framhöll bland andra
landskapsarkitekt Göran Lindberg
den nya tekniken som en ytterligare
stressfaktor i arbetslivet. Med
mobiltelefoner och e-mail förväntas
snabba svar, det märks om man inte
svarar. Och med de nya snabba ritverktygen
finns risken att tiden för
mognad och granskning i projekten
kapas.
– Förr fanns det en större respekt
för att en ritning tar tid. Idag har
man ritningar som vid första anblicken
ser färdiga ut och som läggs
ut på gemensamma pooler på Internet
där granskningen sker successivt.
I värsta fall blir det rörigt. En
förstudie kan råka hamna på bygget.
>>>
ARKITEKTEN december 2006