Den talande bokens poetik - Doria

150
inte fick äta skinka där hemma ens (1KM).
Det var ju nog medkänsla också som gjorde att hon
inte ringde till polisen sen fast hon hade tänkt det
(1, 2, 3, 4 KM). Hon ville inte att hunden skulle bli
tvungen att sitta instängd i såna där små, trånga
burar (2KM, 3KM) på själva julafton (2KM), och
sen skulle de väl ha skjutit den om ingen skulle ha
hört av sig (4KM). Så hon börja faktiskt överväga
att behålla den själv (4KM). Hon hade väl börja
tycka att det kändes ganska bra att ha nån att vara
tillsammans med (4KM) och bry sig om faktiskt
(1KM). Men sen löste det ju sig när hon upptäckte
den där namnlappen på halsbandet och då kände
hon sig faktiskt dum (1KM, 3KM) och skämdes
(4KM) för att hon inte märkt den tidigare. Själv sku
jag nog ha märkt det med detsamma (1, 2, 3, 4KM)
och det är nog det första jag skulle ha gjort, ringt till
ägarna (1, 2, 3, 4KM). Innerst inne kände hon sig
lite lättad över att hunden sku’ komma till rätta
(2KM) och hon var också glad för hundens skull
(3KM). Men när hon sa’ att de bar sig fånigt åt och
var löjliga (3KM, 4KM) tror jag att det beror på att
hon kände sig både lessen (1KM) och ensam (4KM)
för att den for hem, för inte var det nu kanske så
trevligt att vara ensam heller (2KM). Hon hade väl
nog som sagt börjat tycka om den lite (2KM) och
trott att hon skulle få behålla den (4KM) och på så
sätt ha nån vän (4KM). Jag tror nog att hon kände
lite avundsjuka också över att nån blir så där glad
över att se nån annan (1KM). Kanske hon var lite
avundsjuk också för att hunden fick så mycket
uppmärksamhet och inte hon (4KM). Hon förstod
nog inte riktigt hur glad man kan bli när man får
tillbaka en hund, som man redan har berett sig på
att ha mistat (2KM).
Jag tror nog att hennes julafton var ganska tråkig
när hunden hade farit (4KM), att hon fundera
mycket på den (4KM) och att det var ganska ensamt
(1KM). Vad hade hon kvar sen? Int’var det väl så
mycket att vänta på. Hon drack väl upp sin glögg
och gick och lade sig (2KM). Int’ fanns det väl
något annat (2KM). Möjligen kan det ha varit det
där då, att hon tyckte att hon gjort en god gärning
när hon hjälpte hunden att komma till rätta (3KM),
som gav henne lite goda vibrationer.
hundar, nedvärderande.
Identifierar ändring i
kvinnans känslor.
Tolkar kvinnans tankar, hon
tyckte att det var bra med en
hund som sällskap. Bra att
ha någon att bry sig om.
Använder tolkande kod.
Evaluerar och framhåller
eget handlingssätt
Tillskriver kvinnan ambivalenta
känslor i förhållande
till att mista hunden.
Evaluerar och gör
perspektivbyten. Rör sig
mellan olika positioner,
egenvärld – fiktiv värld.
Ser avundsjuka som
förklaringsmodell – hunden
fick mera uppmärksamhet än
hon …
Förankrar i självupplevd
erfarenhet av att ha mistat en
kär hund.
Evaluerar utgående från
egen livssyn, en ensam
julafton kan inte kännas bra.
Visar empati mot den fiktiva
personen.
Ger konklusion: Att hjälpa
någon annan känns bra.