Den talande bokens poetik - Doria

165
(29MM). Hon tyckte int’ riktigt att de sku få ta
hem den (30MM) då de en gång hade släppt den
lös (31MM). Därför tyckt’ hon att de var fåniga när
de kom och hämta den (31MM). Fast hunden
sprang ju dit för att möta dem (31MM) och han
blev jätteglad när han såg dem (29MM). Han vifta’
på rumpan! (30MM, 32MM). Och så blev den så
glad så glad så den for hem (30MM).
Och då blev hon nog sorgsen, för hon visst’ att
hunden sku int’ kom’ … va’ med henne (29MM).
Jag tror att hon först var glad för att ägarna
äntligen kom och tog den … och sen tror jag att
hon blev ledsen för att hon int’ brytt sig om hunden
alls .. så jag tror det var en ganska tråkig julafton
för henne. .. Jag tror nog att den där damen
fundera’ långt efteråt att men varför, efter vad jag
hörde på kassetten så lät det nog som om … på
kassetten blev det tal om en bok och glögg, men
jag tror nog att om hunden hade varit där, så tror
jag nog att hon sku ha ägnat mera uppmärksamhet
åt honom än åt bok och glögg. Eftersom hunden
försvann i ett enda nafs, så fick hon ta det på det
där sättet. (29MM).
Sensmoral: fel att ta hem den
igen när de en gång hade
släppt den lös.
Hundens glädje.
Reflektion på hög nivå.
Grundläggande beskrivning och tolkningsmönster, narrativ 6
Empatiskt tolkande till slut.
Tolkar in ångerkänslor hos
kvinnan.
Perspektivbyte
Kontakt med ett levande
väsen (”mänsklig kontakt”?)
viktigare än materiella ting.
Man får finna sig i sitt öde.
Hos den manliga informanten som fått lyssna på monologversionen av novellen
Bonnie blir hans utsaga att kvinnan inte ville ha hunden fast den var snäll
styrande för hans meningsarbete med novellens tema. Han är mycket irriterad på
kvinnan i berättelsen för att hon inte förstår sig på hundar och för att hon verkar
sätta mera värde på musik och materiella ting än på kontakt med andra levande
väsen: Vet du en sån där människa förstår sig inte på hundar int’, om de aldrig
har haft hundar själv, så vet de inte hur en hund ... Och därför var hon lite
otrevlig mot den. För hon var mera van vid Schubert än med hundar hon! Hans
irritation förstärks av att han identifierar sig med hunden och känner empati för
den. På samma sätt som den kvinnliga informanten ur undersökningsgruppen
tror han att hunden rymde hemifrån för att den inte ville bo där mera när de var
så elaka med honom och han tycker inte heller att det är riktigt rätt att ägarna får
den tillbaka när de en gång hade släppt den lös. Informanten har identifierat
olika känslolägen som både kvinnan och hunden går igenom och kan beskriva
dem. Han kommenterar också förändringen i kvinnans attityd till hunden, men
verkar fortfarande sårad över hur hon till en början behandlat hunden ovänligt