Den talande bokens poetik - Doria

85
och vilka perspektiv läsaren väljer att undersöka. Perspektiven presenterar
”grader av öppna möjligheter” inom texten (Østern & Heikkinen 2001).
Några andra begrepp, som Iser använder för att beskriva hur meningsbyggandet
går till är bakgrund och förgrund, tema och horisont. Termerna bakgrund och
förgrund har vissa likheter med begreppen figur och bakgrund, som används
inom gestaltpsykologin men är ändå olika. Inom gestaltpsykologin beskriver
termerna perceptionsfältet. Människans perception är selektiv och det som hon
uppfattar och fäster sig vid utgör ”figuren”, medan det som hon inte fäster någon
större vikt vid i en aktuell situation benämns ”bakgrund”. En människas
förväntningar bestämmer i stor utsträckning vad hon uppfattar, vad hon ”väljer”
att bli medvetna om. Iser menar att figuren, i gestaltpsykologisk betydelse, alltid
kommer att vara omgiven av diffusa data som inte har beaktats. Om det som
befunnit sig i bakgrunden av någon anledning kallar på vår uppmärksamhet och
blir figur, fylls vi av förundran och får kanske nya insikter. Iser menar att hans
litterära begrepp förgrund och bakgrund skiljer sig mycket från
gestaltpsykologins figur och bakgrund, men begreppen har också likheter. Den
viktigaste skillnaden är att gestaltpsykologins begrepp refererar till existerande
data medan de litterära begreppen inte är givna utan beror på val som har gjorts
(av författaren) före perceptionen. I ett litterärt verk är bakgrunden den kuliss
mot vilken händelseförloppet utspelas. Den kan utgöras av en bestämd situation
eller en bestämd kultur. Det som händer och som uppmärksamheten riktas mot
vid läsningen kallas förgrund. Men precis som i det verkliga livet kan förgrund
och bakgrund byta plats i den fiktiva världen. Läsaren fylls då av samma
förundran som i det verkliga livet, reflekterar över de olika perspektiven och får
nya insikter.
Tema betecknar hos Iser det som stiger fram i förgrunden, då något i den
skönlitterära texten problematiseras. Temat kan vara knutet till t.ex. en karaktär,
ett händelseförlopp eller en plats. Under läsningen kan olika teman avlösa
varandra beroende på det perspektiv, som intas i texten och det är detta som Iser
kallar ”wandering viewpoints”. Begreppet horisont står för det perspektiv som
olika teman belyser vart och ett på sitt sätt. Staffan Thorson (2005), som använt
Isers teorier som instrument vid analys av elevers reception av skönlitteratur,
anser att tema–horisont-strukturen bygger en vital länk mellan text och läsare,
eftersom den aktiverar läsaren att utveckla ett sammanhang mellan de olika
perspektiven och genom det skapa det dynamiska förloppet. Den faktiska eller
empiriska läsaren, som Iser beskriver, gör kopplingar till samtiden eller andra
tider, till platser, villkor och situationer utanför berättelsens universum, skriver
Thorson.
Begrepp omkring textens obestämdheter har Iser lånat från Roman Ingarden men
han betraktar läsarens interaktion med texten som ett aktivt tankearbete med att
kombinera olika fragment eller mönster i texten i stället för att bara fylla ut
tomrum. I The Act of reading skriver han på följande sätt: