lansering av nintendo wii nu lämnar christer johansson få nyheter på ...

REPORTAGE
46 RATEKO&FOTO 11/2006
Tio frågor till
Åsa, Lotta
och Kjell Flodén
Med 46 års branscherfarenhet har
Kjell Flodén åtskilligt av den kompetens
och kunskap som krävs för att
lyckas i en bransch med stenhård
konkurrens. Men när Rateko&Foto vill
ställa frågor om framtiden tycker han
det är bättre att ställa dem till döttrarna
Åsa och Lotta. Det är nämligen
så det är tänkt, för Lottas del i Ådalens
TV-service med placering i Lunde, och
för Åsa med maken Mats Holmberg i
Sony Center i Sundsvall.
”Gillar centrumläge, men vill
inte ha för höga tittarsiffror”
TEXT OCH FOTO: JAN BJERKESJÖ
Måndagen den 9 oktober är en klar och vacker höstdag.
Sundsvall ligger där Selångerån möter Bottenhavet,
som staden gjort sedan 1640-talet då drottning
Kristina fl yttade den i hopp om att förhindra ryskt anfall.
I Sundsvalls centrum, på östra delen där Storgatan övergår till
gågata, ligger Sony Center som 24 november fi rar ettårsjubileum
sedan nystarten. Butiken drivs av svärsonen Mats med
Kjell som ägare. Kjell driver också Ådalens TV-service i Lunde
– i en bygd som befolknings-
mässigt nästan halverats under
senare år. Totalt är 14 personer
anställda inom rörelsen.
1. Hur började det för din del i
branschen?
– Jag började inom radio och
TV-handeln 1960. Teknikintresset
började redan när jag
var en tvärhand hög, Pappa var
snickare, men jag hade en farbror som sålde vitvaror och hade
radiohandel i Ådalen.
Och det var där Kjell skulle komma att hamna efter uppväxten
i Östersund.
– Då fanns det bara en TV-kanal och när för många började
ringa på lördagkvällar och söndagar sa farbrodern åt mig att ta
över verksamheten. 1962 köpte jag verkstadsdelen och sedan
dess har jag varit egen företagare.
För döttrarna Åsa Holmberg och Lotta Sahlén har valet att
fortsätta den traditionen inte varit svårt. Åsa har visserligen
inte varit med i rörelsen förrän i våras efter att ha jobbat på
bank och inom telefoni. För Lotta blev det dock radiohandel
direkt efter gymnasiet efter en tripp till USA.
2. När startade du Sony Center i Sundsvall?
- Jag drev Bang&Olufsen i centrala Sundsvall, som vi 2001
kompletterade med landets första Sony Center på 50 kvadratmeter
vägg-i-vägg. Då fanns inget koncept utan det fi ck vil
uppfi nna på egen hand och det var inte alldeles rätt. Alla detaljer,
som utformning och grafi sk design, skulle först godkännas
på högre ort, säger Kjell med ett leende.
3. Är det bra att ha centrumläge?
– Ja, absolut. Hit kan kunden ta bilen, vi ligger centralt men
ändå inte mitt på gågatan, säger Mats.
– Vi vill vi inte ha för höga ”tittarsiffror”, säger Lotta och
menar då kunder som bara tittar och inte köper.
– Det där var ett bra uttryck, ”tittarsiffror”, säger Kjell.
Konkurrensen är stenhård i Sundsvall som på de fl esta andra
platser i landet. Ett stort köpcentrum i utkanten av Sundsvall
lockar kunder, inte minst när Ikea byggt ut, men även cityhandeln
satsar stort på att locka tillbaka kunderna till kvarteren vid
torget och esplanaden. Inom kort kommer en ny galleria att
öppnas längs Storgatan – ”Norrlands största galleria” – och till
centrum har också spanska Zara lockats att öppna en butik, den
första i landet utanför storstäderna.
Några planer att lämna Sundsvalls centrum har man inte.
Döttrarna ska ta över
Tanken är att döttrarna ska ta över rörelsen efter Kjell, men
det fi nns ingen utsatt plan för övertagande. Några större
problem efter ändringarna av
arvskatt och gåvoskatt lär det
dock inte bli. Sedan hänger
det också på det här med
barnbarnen.
– Jag hade väl från början
inte tänkt jobba längre än till
50 eller 55 år. Men när man
väl var där så gällde det ju att
ha någonting att göra. Och
jag har sagt att så länge Åsa och Lotta levererar barnbarn så
hänger jag kvar, säger Kjell med glimten i ögat.
Och hittills har det blivit tre, Åsa har en dotter på fem år och
Lotta har två barn, fem och tre år gamla.
– Jag tror att pappa ägnar mer tid åt sina barnbarn än han
ägnade oss, säger Åsa.
”Jag hade från början inte tänkt
jobba längre än till 50 eller 55 år.
Men när man väl är där så gällde
det ju att ha någonting att göra.
Och jag har sagt att så länge Åsa och Lotta
levererar barnbarn så hänger jag kvar.