Handbok om integration - European Commission

Tredje utgåvan 

Handbok om integration 

för politiska beslutsfattare och praktiskt 

verksamma på området 

Generaldirektoratet 

för rättvisa, frihet och säkerhet 

Europeiska kommissionen


för politiska beslutsfattare och praktiskt 

verksamma på området 

Tredje utgåvan, april 2010

Denna handbok har författats av Jan Niessen och Thomas Huddleston vid Migration Policy Group 

(MPG), för Europeiska kommissionens räkning (generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet). 

Den kan laddas ner från Europeiska kommissionens webbplats på Internetadress http://ec.europa.eu/ 

justice_home/ och från europeiska webbplatsen om integration www.integration.eu 

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på Internet 

via Europa-servern (http://europa.eu). 

Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. 

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2010 

ISBN 978-92-79-13525-5 

doi:10.2758/20173 

© Europeiska unionen, 2010 

Kopiering tillåten med angivande av källan. 

© Grafisk formgivning: Ruben Timman / www.nowords.nl 

© Fotografi: MM Production/Corbis 

Printed in France 

TRYCKT PÅ ICKE KLORBLEKT PAPPER 

Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar 

på dina frågor om Europeiska unionen 

Gratis telefonnummer (*): 

00 800 6 7 8 9 10 11 

(*) Vissa mobiltelefonoperatörer tillåter inte 00 800-nummer eller avgiftsbelägger dem.

Innehåll 

Förord 6 

Inledning 8 

■ Kapitel 1: Europeiskt utbyte av information och god praxis 13 

1.1 Målinriktat europeiskt integrationssamarbete 15 

1.2 Handboken i fokus 21 

■ Kapitel 2: Massmedier och integration 25 

2.1 Utmaningar och möjligheter i mediemiljön 26 

2.2 Utveckling av en eff ektiv mediestrategi 31 

2.3 Skapande av mer mångkulturella medier 37 

Slutsatser 46 

■ Kapitel 3: Åtgärder för att öka medvetenheten och invandrarnas egenmakt 49 

3.1 Åtgärder för att öka medvetenheten: informera opinionen och aktivera allmänheten 51 

3.2 Kapacitetsuppbyggnad och val av åtgärder 66 

Slutsatser 73 

■ Kapitel 4: Dialogplattformar 77 

4.1 Inrättande och drift av en plattform: att överkomma hindren 80 

4.2 Roller för en ledande off entlig myndighet eller framstående 

organisationi det civila samhället 94 

Slutsatser 99

4 Handbok om integration

■ Kapitel 5: Förvärvande av medborgarskap och utövande 

av aktivt medborgarskap 101 

5.1 Olika begrepp och mångfalden av intressen i en delad framtid i 

ett mångkulturellt samhälle 103 

5.2 Förvärvande av medborgarskap 108 

5.3 Administrativa förfaranden som uppmuntrar blivande medborgare 113 

5.4 Från förvärvande av medborgarskap till aktivt medborgarskap 

för gamla såväl som nya medborgare 120 

Slutsatser 125 

■ Kapitel 6: Invandrarungdomar, utbildning och arbetsmarknad 129 

6.1 Förbättring av skolsystemet 130 

6.2 Investering i eleverna 140 

6.3 Underlättande av övergången till högre utbildning och till arbetsmarknaden 147 

Slutsatser 156 

Bilaga I : Gemensamma grundprinciper för en integrationspolitik 

för invandrare inom europeiska unionen 159 

Bilaga II : Verktyg för riktmärkning av integration 161 

Bilaga III : Nationella kontaktpunkter på integrationsområdet 165 

Bilaga IV : Källor i urval 171 

Teckenförklaring : 

För 

* 

att göra handboken mer överskådlig har vi använt textrutor och olika symboler: 

= Slutsats som belyser tidigare erfarenheter. 

$ 

Z 

= Exempel på god praxis. 

= Webblänk till ytterligare information. Webblänkar har infogats när så har varit 

möjligt. Observera att länkarna var aktuella när handboken utarbetades, men kan komma 

att ändras.

Förord 

Vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki för sju år sedan framhöll stats- och regeringscheferna 

värdet av en ökad dialog om integrationsfrågor. En sådan dialog skulle 

bl.a. kunna underlätta för medlemsstaterna att lära av varandras erfarenheter, och 

Europeiska kommissionen beslutade att ställa samman en handbok för god praxis inom 

integrationsområdet. Detta skedde i samarbete med de nationella kontaktpunkterna på 

integrationsområdet, som består av experter som möts regelbundet. 

I dag kan vi presentera den tredje upplagan av denna handbok. Den behandlar ett 

antal viktiga områden, under rubrikerna Massmedier och integration, Åtgärder för att 

öka medvetenheten och invandrarnas egenmakt, Dialogplattformar, Förvärvande av 

medborgarskap och utövande av aktivt medborgarskap samt Invandrarungdomar, utbildning 

och arbetsmarknad. Idéutbytet kring dessa huvudteman bedrevs under mer än ett och ett 

halvt år, och närmare 600 experter från off entlig administration och från organisationer 

inom det civila samhället deltog. Arbetet resulterade i de många konkreta och inspirerande 

exempel som presenteras i denna nya upplaga av handboken. Men den nya handboken är 

bara ett av resultaten av expertsamarbetet, som under de sju år det har bedrivits har gett 

upphov till tre upplagor av handboken, 14 fackseminarier med deltagande från hundratals 

experter och framväxten av en väl fungerande gemenskap mellan dem som arbetar 

praktiskt med integrationsfrågor. 

Flera svåra frågor återstår, men handboken innebär ett viktigt steg mot fungerande 

lösningar. I tidigare upplagor behandlades ämnen som introduktionsprogram, medborgardeltagande, 

indikatorer, integrationsperspektiv på andra politikområden, boende i 

stadsmiljö, ekonomisk integration samt integrationsförvaltning. I och med denna tredje 

upplaga har handböckerna behandlat i stort sett alla de viktiga områden som omfattas av 

de gemensamma grundprinciper som medlemsstaterna enades om 2004. 

De som arbetar med integrationsfrågor är en växande grupp. I fj ol skapades ett öppet 

forum för sektorn i form av den europeiska webbplatsen om integration (European Website 

on Integration). De hundratals exempel på god praxis som tas upp tjänar som en fortsatt 

inspiration till nya idéer och projekt av hög kvalitet, varav vissa fi nansieras av Europeiska 

fonden för integration av tredjelandsmedborgare. 


Genom denna tredje upplaga av handboken och inrättandet av webbplatsen fullbordar vi nu 

den första etappen i 2005 års gemensamma agenda för integration. Lissabonfördraget ger 

också utrymme för att stödja och uppmuntra till integrationsåtgärder i medlemsstaterna. 

I och med de ytterligare impulserna från Stockholmsprogrammet, ministerkonferenserna 

om integration och debatterna inom Europeiskt integrationsforum börjar nu en dynamisk 

period i arbetet mot det gemensamma målet, nämligen att verka för välbefi nnande för alla i 

ett samhälle präglat av mångfald. Europeiska kommissionen är fast besluten att föra denna 

process framåt. 

Jonathan Faull 

Generaldirektör 

GD Rättvisa, Frihet och Säkerhet 

Europeiska kommissionen 

Handbok om integration 7

Inledning 

Denna handbok om integration innehåller god praxis och lärdomar från erfarenheter som 

har gjorts av politiska beslutsfattare och praktiskt verksamma i hela Europa. Genom den 

sammanställning och presentation av konkreta exempel från olika integrationsområden som 

handboken innehåller bidrar den till en bredare politisk process på integrationsområdet i 

Europeiska unionen (EU), och särskilt till utvecklingen av en europeisk ram för integration. 

Liksom tidigare utgåvor av handboken innehåller denna tredje utgåva en blandning 

av ”sakliga” och ”metodologiska” teman. Den täcker tre tematiska ämnen och tre 

förvaltningsstrategier. I kapitlen om mediernas roll, förvärvande av medborgarskap och 

utövande av aktivt medborgarskap samt invandrarungdomars erfarenheter i utbildningssystemet 

och på arbetsmarknaden ges exempel på praxis och tidigare lärdomar inom 

dessa särskilda områden. I kapitlen om europeiskt utbyte av information och god praxis, 

åtgärder för att öka medvetenheten och invandrarnas egenmakt samt dialogplattformar 

granskas de strukturer och mekanismer som används för att genomföra framgångsrika 

integrationsstrategier inom olika politikområden. Denna tredje utgåva grundar sig på en 

rad fackseminarier som anordnats av integrationsministerierna i Wien (november 2007), 

Paris (november 2007), Aten (mars 2008), Dublin (maj 2008), Lissabon (november 2008) och 

Tallinn (februari 2009). 

I ett blomstrande Europa är målet att säkerställa ett långsiktigt välbefi nnande för alla 

invånare i alla samhällen. Olika invandrargrupper kommer att fortsätta att anlända och 

bosätta sig i europeiska samhällen, som hela tiden omvandlas under påverkan av de 

socioekonomiska och demografi ska förändringarna. 

Integrationspolitiken syftar till att med tiden uppnå ett konvergent samhällsresultat för 

alla. Detta förutsätter att alla medborgare och invånare deltar aktivt, både de som har 

invandrarbakgrund och de som inte har det. Alla medborgare kan använda sina färdigheter 

och sin kompetens för att bidra till det sociala, ekonomiska, kulturella och medborgerliga 

livet i samhället. 

Varje person har en förmåga till livslångt lärande och kan bidra till en förändring mot 

integrerade samhällen. Delaktighet möjliggörs genom likvärdiga rättigheter och 

skyldigheter samt genom att öppna upp de allmänna institutionerna. 

Invånare med invandrarbakgrund kan möta svårigheter på grund av sitt ursprung eller sina 

boendeförhållanden eller på grund av diskriminering. Invånare som inte har invandrarbakgrund 

kan möta svårigheter när det gäller att leva tillsammans med sina nya grannar, 

anpassa sig till den ökade mångfald som omger dem och hantera den nya synen på 

medborgarskap och delaktighet. 


Nya möjligheter till aktivt medborgarskap skapas genom att undanröja hindren och bygga 

vidare på allt det som underlättar integrationen i samhället. Off entliga myndigheter, det civila 

samhället och den privata sektorn hjälper sig själva och underlättar integrationsprocessen 

genom att bli ”lärande organisationer”. De skaff ar sig interkulturell kunskap och vidtar 

proaktiva åtgärder som anpassas efter de ändrade behoven och den sociala dynamiken och 

syftar till att främja välbefi nnandet hos den alltmer mångkulturella befolkningen. 

Kapitel ett skiljer sig från de övriga kapitlen, eftersom det handlar om hur utbytet av 

information och god praxis för närvarande fungerar inom ramen för det målinriktade 

europeiska integrationssamarbetet. De få exemplen på praxis avser verksamheten på 

EU-nivå, inte nationell praxis. I kapitlet berörs fastställandet av rättsliga normer och 

rapporteringen om deras genomförande. Vidare berörs fastställandet av politiska prioriteringar 

på europeisk nivå och beskrivs kortfattat de viktigaste komponenterna i den 

gemensamma agendan för integration, såsom den europeiska webbplatsen om integration 

och det europeiska integrationsforumet. Framför allt beskrivs processen med att utarbeta 

handboken om integration, bl.a. de tre serier av fackseminarier som har lett fram till de tre 

utgåvorna av handboken. 

Temat för kapitel två är massmediernas roll i integrationen av invandrare. I liberala 

demokratier där pressfriheten garanteras är mediernas roll att tillhandahålla information, 

utbildning och underhållning. Massmedierna fungerar som en plattform för öppen 

och uppriktig kommunikation om de positiva och negativa sidorna av den sociala 

verkligheten, bl.a. invandringen. De är ett kraftfullt instrument när det gäller att påverka 

attityderna i samhället och tillhandahålla information för alla i samhället, även invandrarna. 

Medieorganisationerna håller på att lära sig att fånga behoven hos en alltmer mångskiftande 

publik, undanröja hindren och ge människor med invandrarbakgrund tillgång till de 

möjligheter som mediebranschen och medieorganisationerna erbjuder. De som arbetar 

i mediebranschen, myndigheterna, politikerna, allmänheten, organisationerna i det civila 

samhället och de privata företagen har alla en roll att spela. I det här kapitlet beskrivs 

strategier för hur man kan utveckla kompetensen hos de olika parter i medievärlden som 

arbetar för integration. 

I kapitel tre beskrivs åtgärder för att öka allmänhetens medvetenhet och åtgärder för att öka 

invandrarnas egenmakt som två kompletterande strategier. Båda dessa strategier bygger på 

tanken att integration i samhället är en dubbelriktad process av ömsesidigt tillmötesgående 

mellan invandrare och övriga invånare. Genom åtgärder för ökad medvetenhet bidrar de 

politiska beslutsfattarna och de praktiskt verksamma på området till att öka allmänhetens 

kunskap om integrationsfrågor och göra den mer mottaglig för hur människor i samhället 

har det. Åtgärder för ökad medvetenhet bidrar till att öka invandrarnas egenmakt, eftersom 

de särskilda grupper som berörs utvecklar bättre underbyggda åsikter om mångfalden och 

förmår bidra mer aktivt till att förändra åsikterna. Genom ökad egenmakt kan invandrarna 

aktivt förbättra sin situation. Åtgärder för ökad egenmakt utgår ifrån invandrarnas kunskaper 

om egna behov och ökar deras resurser och kapacitet inom de områden där behoven 

fi nns. Därigenom kan invandrare och invandrarorganisationer göra mer informerade val 


och engagera sig mer för att påverka integrationen. Åtgärderna för ökad egenmakt bidrar 

till att öka medvetenheten allt eftersom man inom olika projekt börjar erkänna och använda 

sig av invandrarnas unika färdigheter när det gäller att öka medvetenheten. Genom 

åtgärderna för ökad medvetenhet och egenmakt åstadkoms en frekvent samverkan mellan 

alla invånare, som volontärer, när de får tillträde till allmänna institutioner och nya partnerskap 

mellan organisationer, och som medborgare, när de deltar i det politiska beslutsfattandet 

om integrationen och i nya former av lokalt medborgarskap och samhällsmedborgarskap. 

Kapitel fyra handlar om dialogplattformar som ett verktyg för att förbättra integrationen. 

Dialogplattformar främjar varaktig ömsesidig förståelse och förtroende, och kan förhindra 

och lösa konfl ikter inom och mellan grupper av invandrare, invånare och medborgare med 

eller utan invandrarbakgrund, samt mellan dessa olika grupper och myndigheter. I kapitlet 

beskrivs varje steg i processen för att inrätta och genomföra tillfälliga och mer permanenta 

dialogplattformar. Vidare beskrivs de praktiska hinder som de praktiskt verksamma ofta 

måste ta sig förbi och rollen som handledare, som ofta kan byggas in för en ledande off entlig 

myndighet eller en organisation i det civila samhället. Inom en framgångsrik plattform 

är åsiktsutbytet öppet och respektfullt, och när den genomförs väl kan deltagarna hitta 

en gemensam grund för samarbete för att tillgodose behoven i samhället. Uppföljande 

verksamhet, som tar vid där plattformen tar slut, kan leda till nya nätverk mellan människor 

och organisationer, vilket resulterar i en gemensam identitetskänsla och ett delat intresse 

av varandras välbefi nnande. 

Kapitel fem handlar om förvärvande av medborgarskap ur ett medborgarcentrerat 

perspektiv på integration. Invandrare som ser sin framtid i ett land vill kunna bo där och 

ha likvärdiga rättigheter, skyldigheter och möjligheter till deltagande. EU-medlemsstaterna 

har, som invandringsländer, intresse av att uppnå en fullständig socioekonomisk och 

politisk integration genom att öka naturaliseringstakten för varaktigt bosatta invandrare 

i första generationen och garantera medborgarskap för deras barn som är födda i landet. 

Vissa hinder i konventionell medborgarskapslagstiftning som oavsiktligen utestänger eller 

avskräcker invandrare från att ansöka om medborgarskap erkänns och undanröjs. De delar 

av det administrativa förfarandet som orsakar störst förseningar eller störningar i processen 

förenklas. Detta leder till ett mer eff ektivt genomförande och större tillfredsställelse 

med tjänsterna hos de blivande medborgarna. En åtgärd för att underlätta förfarandena 

och som fl era medlemsstater alltmer prioriterar är att öka allmänhetens engagemang 

och intresse. Genom att uppmuntra aktivt medborgarskap bland såväl nya som gamla 

medborgare kan man forma en gemensam framtid i ett mångkulturellt samhälle. Genom 

aktivt medborgarskap länkas medborgarnas mångfald av identiteter samman och de 

får möjlighet att fullt ut bidra till det ekonomiska, sociala, kulturella, medborgerliga och 

politiska livet i samhället. 

I kapitel sex beskrivs olika strategier för att förbättra invandrarungdomarnas utbildningsprestationer 

och framgångar på arbetsmarknaden. De praktiskt verksamma på området 

vet att förutfattade meningar i skolsystemet eller enskilda socioekonomiska faktorer och 

språkkunskaper kan ha stor inverkan på de möjligheter och utmaningar som elever med 


invandrarbakgrund möter i varje skede av sin utbildning, från barndom till ung vuxen ålder. 

Genom olika åtgärder kan man bygga upp invandrarungdomarnas förmåga och förbättra 

kapaciteten hos de allmänna institutioner som ansvarar för att tillgodose alla elevers 

inlärningsbehov, oavsett om de är invandrare eller infödda. I kombination med en ordentlig 

interkulturell utbildning främjar denna strategi nya och utvidgade former av medverkan i 

en alltmer mångkulturell skola och ett alltmer mångkulturellt samhälle. Genom att förbättra 

undervisningens och utbildningens kvalitet och eff ektivitet och göra den tillgänglig för 

invandrarna skapas fl er och bättre yrkesmöjligheter, vilket främjar landets ekonomiska 

konkurrenskraft och sociala sammanhållning. 



Kapitel 1 

Europeiskt utbyte 

av information och god praxis 


Europeiskt utbyte av information och god praxis 

Invandring och integration har gått från att vara en fråga av intresse för endast 

ett fåtal specialiserade parter till att ha placerat sig högst uppe på agendan för ett 

stort antal olika organisationer. Inom många områden påverkas den nationella 

och regionala politiken alltmer av beslut som fattas på EU-nivå. Utformningen 

av politiken på EU-nivå kan vara en utdragen och komplicerad process, där de 

nationella regeringarna, det civila samhället och EU-institutionerna deltar i mindre 

eller större utsträckning. Europeiska kommissionen har en central roll, ofta som 

initiativtagare och samordnare. För att förstå sin egen situation måste de politiska 

beslutsfattarna och de praktiskt verksamma på lokal, regional och nationell 

nivå känna till hur politiken utformas på EU-nivå och kunna delta i de europeiska 

samarbetsmekanismerna. 

I den första delen av det här kapitlet redogörs kortfattat för hur det målinriktade 

integrationssamarbetet på EU-nivå för närvarande fungerar. Inom många olika områden 

av gemenskapsrätten fastställs normer som har stor inverkan på integrationen av 

invandrare. Det rättsliga samarbetet i integrationsfrågor utvecklas samtidigt med nya 

politiska åtaganden och tekniskt samarbete. Inom en ram som samordnas av Europeiska 

kommissionen sker ett strukturerat informationsutbyte mellan de nationella kontaktpunkterna 

på integrationsområdet och kommissionen, och detta utbyte används sedan 

även som underlag vid integrationsministrarnas möten. I sina slutsatser anger integrationsministrarna 

prioriteringarna för nya områden av EU-samarbetet, där fi nansiering 

ska tillhandahållas för projekt som genomförs av olika parter samt lokala, regionala och 

nationella myndigheter i hela EU. 

I det här kapitlet behandlas inte den mer omfattande frågan om införlivande av ett integrationsperspektiv 

på EU-nivå, som har behandlats i Europeiska kommissionens meddelande 

från 2005 om en gemensam agenda för integration. Integrationen av olika kategorier av 

invandrare, bl.a. fl yktingar, beaktas även inom EU:s övriga samarbetsområden, t.ex. när det 

gäller kultur, utbildning, sysselsättning, företagande, lika möjligheter, hälsa, fl erspråkighet, 

den allmänna opinionen, forskning, social integration och stadspolitik. Vidare fi nns det två 

oberoende EU-organ vars arbete är relevant för integrationen av invandrare: EU:s byrå för 

grundläggande rättigheter, som fi nns i Wien och som bygger på det tidigare Europeiska 

centrumet för övervakning av rasism och främlingsfi entlighet samt Europeiska institutet för 

förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound), som fi nns i Dublin. 

I kapitlets andra del redogörs för de tre serier av fackseminarier som har lett fram till de tre 

utgåvorna av handboken om integration. Genom sammanställningen av konkreta exempel 

från olika integrationsområden bidrar handboken till den bredare processen med att 

utveckla en europeisk ram för integration. 


1.1 Målinriktat europeiskt integrationssamarbete 

Under det senaste årtiondet har de nationella regeringarna i EU:s medlemsstater gjort åtaganden 

för att öka EU-institutionernas befogenheter och vidareutveckla deras arbetsprogram i fråga 

om integration av tredjelandsmedborgare som uppehåller sig lagligt i EU. 

Fastställande av normer 

Genom Amsterdamfördraget från 1997 utökades EU:s rättsliga befogenheter inom områdena 

frihet, säkerhet och rättvisa. År 1999 när fördraget trädde i kraft enades medlemsstaterna, 

genom slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors, om att en mer kraftfull 

integrationspolitik bör syfta till att garantera en rättvis behandling av invandrare från 

länder utanför EU som lagligen vistas i ett EU-land. Medlemsstaterna ska garantera dessa 

tredjelandsmedborgare rättigheter och skyldigheter som ligger så nära EU-medborgarnas 

som möjligt. De ska även erbjudas möjlighet att få medborgarskap i respektive land. 

Gemenskapslagstiftning som innehåller EU-normer som påverkar integrationen har trätt i 

kraft inom vissa områden. 

Följande två rättsakter som påverkar integrationen av invandrare har antagits: 

Direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening 

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32003L0086:SV:NOT 

Direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares 

ställning 

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32003L0109:sv:NOT 

Genomförandet av de båda direktiven har för Europeiska kommissionens räkning undersökts 

av Odysseusnätverket, som är ett nätverk av sakkunniga akademiker. Rapporterna fi nns på : 

www.ulb.ac.be/assoc/odysseus/index2.html 

Vidare har två rättsakter mot diskriminering antagits: 

Direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 (direktivet om likabehandling oavsett ras eller 

etniskt ursprung) 

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32000L0043:sv:HTML 

Handbok om integration 15 

Z 

Z 

Z 

Z

Z 

Z 


Direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 (direktivet om likabehandling i arbetslivet) 

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32000L0078:sv:HTML 

Europeiska kommissionens nätverk av oberoende rättsliga experter inom området antidiskriminering 

ger kommissionen och medlemsstaterna råd och stöd när det gäller att införliva 

och genomföra de båda rättsakterna. 

http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=615&langId=sv 

Fastställande av prioriteringar 

De nationella regeringarna har även gjort politiska åtaganden och använder sig av 

EU-samarbetet för att enas om gemensamma prioriterade insatsområden. Genom 

slutsatser i rådet 2004 antog medlemsstaterna gemensamma grundprinciper för politiken 

för integration av invandrare. Slutsatserna återges i bilaga I. 

De gemensamma grundprinciperna syftar till att 

bistå medlemsstaterna vid utformningen av deras integrationspolitik genom att ge dem 

enkel, icke bindande vägledning, enligt vilken de kan bedöma och utvärdera sina egna 

insatser, 

tjäna som grundval för medlemsstaterna vid utforskningen av hur myndigheter på 

EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå kan samverka för att utveckla och 

genomföra integrationspolitik, 

bistå rådet när det gäller att överväga och på sikt enas om de mekanismer och den politik 

på EU-nivå som krävs för att stödja de integrationspolitiska insatserna på nationell och 

lokal nivå. 

Vid varje europeisk ministerkonferens om integration fastställs nya politiska åtaganden och 

prioriteringar för EU-samarbetet. Tre konferenser har hållits i Groningen (2004), Potsdam 

(2007) respektive Vichy (2008), och nästa konferens kommer att äga rum under det spanska 

ordförandeskapet 2010. 

Tekniskt samarbete 

Det tekniska samarbetet i integrationsfrågor inrättades genom Haagprogrammet, ett 

femårigt program för närmare samarbete som EU:s medlemsstater enats om i syfte 

att stärka utvecklingen av ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa. Ny 

betoning läggs på detta samarbete genom Stockholmsprogrammet 2010–2014. 

Kommissionens meddelande från 2005, En gemensam agenda för integration, var 

kommissionens första åtgärd för att utarbeta en samordnad EU-ram. Genom samarbetsmekanismer 

för utbyte av erfarenheter och information mellan olika parter i EU-länderna ska 


medlemsstaterna uppmuntras att tillämpa de gemensamma grundprinciperna och stärka 

sitt integrationsarbete. De mekanismer som beskrivs i det här avsnittet är den nya ramens 

hörnstenar. 

De nationella kontaktpunkterna för integrationsfrågor inrättades 2002, som ett mellanstatligt 

nätverk på EU-nivå för utbyte av information mellan företrädarna för de nationella 

ministerier som ansvarar för integrationsfrågor samt Europeiska kommissionen. Nätverket 

arbetar med att verkställa och förbättra det tekniska samarbetet, utforma gemensamma 

mål, fastställa delmål eller riktmärken samt stärka samordningen mellan den nationella 

politiken och EU-politiken. 

Kommissionen har strukturerat informationsutbytet och har gett ut fl era jämförande 

undersökningar av integrationspolitiken och praxisen inom EU. Kommissionens tre 

årsrapporter om invandringen och integrationen i EU bygger till stor del på information som 

de nationella kontaktpunkterna tillhandahållit om invandringspolitiken och invandringsstatistiken 

och om genomförandet av de gemensamma grundprinciperna för integration. 

Handböckerna om integration för politiska beslutsfattare och praktiskt verksamma på 

området har varit den främsta drivkraften bakom de nationella kontaktpunkternas utbyte 

av information och praxis. 

Genom den europeiska webbplatsen om integration tas det strukturerade informationsutbytet 

till en högre nivå. Webbplatsen är avsedd för samtliga parter och fungerar som en 

off entlig portal för utbyte av information och praxis mellan alla medlemsstater och om alla 

frågor som rör integrationen. Syftet med webbplatsen är att främja integrationspolitik och 

praxis genom att sprida information om framgångsrika strategier och stödja samarbetet 

mellan regeringarna och organisationer i det civila samhället i hela EU. Webbplatsen är 

öppen för alla och besökarna har möjlighet att dela med sig av god praxis, få kännedom 

om fi nansieringsmöjligheter och leta efter projektpartner, hålla sig uppdaterade om den 

senaste utvecklingen på EU-nivå samt på nationell och lokal nivå och hålla kontakten med 

andra som arbetar med integrationsfrågor i EU. Webbplatsen fungerar som en bro mellan 

de praktiskt verksamma på integrationsområdet och de politiska beslutsfattarna, tillhandahåller 

lättillgänglig information om integrationen med ett högkvalitativt innehåll från 

hela Europa och främjar samarbetet mellan de praktiskt verksamma på området. 

Webbplatsen (www.integration.eu) innehåller följande: 

– En samling innovativa exempel på god praxis för integration, som presenteras på ett 

tydligt och jämförbart sätt. Alla exempel kommer från EU-projekt, nationella projekt, 

lokala myndigheter och organisationer i det civila samhället. De samlas in med hjälp av 

en enhetlig mall så att de lätt kan jämföras med varandra. 

– Information om utvecklingen på EU-nivå, t.ex. EU-direktiv, rådets slutsatser och 

kommissionens meddelanden. 

– Informationsblad om länderna med de senaste uppgifterna om lagstiftning och politiska 

program. 


Z

Z 


– Olika verktyg, t.ex. ett verktyg för att hitta projektpartner. Detta är ett verktyg som 

stöder nätverkssamarbete och utveckling av gemensamma projekt och tillhandahåller 

allt från grundläggande uppgifter om organisationer med verksamhet inom integrationsområdet 

till en förteckning över personer som har registrerat sig på webbplatsen 

och vill förmedla sina kontaktuppgifter. 

– Information om fi nansieringsmöjligheter: Uppdaterad information är viktigt för 

potentiella användare av webbplatsen. Webbplatsen innehåller sammanställd 

– 

information om de olika fi nansieringsmöjligheter som Europeiska kommissionen 

erbjuder de praktiskt verksamma samt om fi nansieringsprogram som genomförs av 

medlemsstaterna och privata stiftelser. 

Ett bibliotek med omfattande dokumentation som innehåller rapporter, policydokument, 

lagstiftning och konsekvensbedömningar. 

– Diskussionsforum: I det modererade onlineforumet är inläggen ordnade så att deltagarna 

enkelt kan se vad som har tillkommit och snabbt kan avgöra om de ska svara. 

– Regelbunden uppdatering om nyheter och evenemang: Genom en e-postbulletin 

informeras om användbart bakgrundsmaterial och fallstudier som är relevanta för 

aktuella evenemang. 

– En länksamling till externa webbplatser. 

Webbplatsen lanserades av Europeiska kommissionen vid det europeiska integrationsforumets 

första möte i april 2009. Utvecklingen av det europeiska integrationsforumet 

sker i samarbete med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, som har lagt 

fram ett förberedande yttrande om det civila samhällets roll när det gäller att främja 

integrationspolitiken. 

Det europeiska integrationsforumet är en mekanism för samråd mellan det civila samhället 

och Europeiska kommissionen. I EU:s gemensamma agenda bekräftas att en övergripande 

strategi för integrationspolitiken förutsätter att parter från alla myndighetsnivåer involveras 

mer på EU-nivå. Forumet är ett sätt att involvera aktörer från det civila samhället i processen. 

Genom en liknande process på stadsnivå, Integrating Cities, samarbetar Europeiska 

kommissionen med Eurocities, som är ett nätverk av större europeiska städer. Vid en rad 

årliga konferenser skapas broar mellan de många myndighetsnivåerna och framförs nya 

idéer om hur de gemensamma grundprinciperna kan genomföras i praktiken. 

www.inticities.eu/ 


Genom det europeiska integrationsforumet kommer det civila samhällets företrädare 

för integrationsfrågor att kunna göra sig hörda, särskilt när det gäller EU:s agenda för 

integration, och kommissionen kommer att kunna anta en proaktiv roll i diskussionerna. 

Forumet kommer att innebära ett mervärde som en kompletterande källa till information, 

samråd och utbyte av sakkunskap samt vid utformningen av rekommendationer. Forumets 

verksamhet kommer att vägledas av de gemensamma grundprinciperna för integration. 

Vid ministerkonferenserna i Potsdam och Vichy enades medlemsstaterna om ”europeiska 

moduler” som ett nytt sätt att vidareutveckla utbytet av information och god praxis. 

Modulerna för aktuella integrationsfrågor är avsedda som praktiska instrument som ska 

bistå de politiska beslutsfattarna och de praktiskt verksamma på området. De kan resultera 

i normer, riktmärken, inbördes utvärderingar och andra verktyg samt användbara praktiska 

anvisningar för ett framgångsrikt genomförande. Modulerna är ett sätt att föra framåt 

och vidareutveckla det arbete som redan utförts genom de olika formerna av europeiskt 

integrationssamarbete, inbegripet de tre utgåvorna av handboken. 

En nyckelprioritering för det framtida integrationspolitiska samarbetet är att utveckla 

verktyg för utvärdering och riktmärkning. De politiska beslutsfattarna kan försäkra sig 

om att integrationspolitiken grundar sig på praxis och väl belagda uppgifter genom att 

genomföra konsekvensbedömningar, självutvärderingar och inbördes utvärderingar 

samt genom att göra undersökningar av den allmänna opinionen samt opinionen hos 

invandrarna, som är svårare att nå. Indikatorer kan användas för ändamålet. 

Enligt grundprincip nr 11 är det nödvändigt att utarbeta ”indikatorer och utvärderingsmekanismer 

… för att anpassa politiken, utvärdera framstegen … och göra informationsutbytet 

eff ektivare”. Enligt denna gemensamma grundprincip behövs det verktyg och mått för 

att förbättra regeringarnas förmåga att utvärdera politikens och praxisens relevans, 

ändamålsenlighet, eff ektivitet, hållbarhet och inverkan. Indikatorbaserade utvärderingar 

efterfrågas alltmer på EU-nivå och nya fi nansieringsmöjligheter har inrättats för 

jämförande indikatorer och utvärderingsramar. Under de senaste femton åren har 

Europeiska kommissionen beviljat stöd till ett halvt dussin forskningsprojekt om olika slag 

av indikatorer samt till genomförbarhetsstudier om utvecklingen av en gemensam EU-ram 

för riktmärkning. 


Målinriktade fi nansiella instrument 


Integrationsrelaterade prioriteringar har återspeglats i fl era av de konventionella fi nansieringsprogrammen, 

såsom Europeiska socialfonden, samt inom områdena stadsutveckling, 

utbildning och kultur. När det gäller den målinriktade politiken för integration av tredjelandsmedborgare 

som lagligen vistas i ett EU-land inriktades den första fi nansieringsrundan på 

Inti-programmets transnationella åtgärder (18 miljoner euro delades ut till 64 projekt från 

2003 till 2006). Dessa projekt bidrog till utvecklingen av det tekniska samarbetet genom att 

främja en dialog med det civila samhället, utvärdera praxis och inrätta nätverk på EU-nivå. 

Sedan 2007 fi nansierar Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare 

(825 miljoner euro för 2007–2013) medlemsstaternas årliga program (93 % av den totala 

budgeten) samt gemenskapsåtgärder (7 %). 

Integrationsfondens allmänna mål är att stödja medlemsstaternas insatser för att göra det 

möjligt för tredjelandsmedborgare att uppfylla villkoren för bosättning samt att underlätta 

deras integration i de europeiska samhällena. För att uppnå detta bidrar integrationsfonden 

till utvecklingen och genomförandet av nationella integrationsstrategier när det 

gäller alla aspekter av samhället, särskilt med beaktande av principen om att integration är 

en dubbelriktad dynamisk process med ömsesidigt tillmötesgående mellan alla invandrare 

och invånare i medlemsstaterna. 

Enligt artikel 3 i beslutet om inrättande av integrationsfonden ska den bidra till att följande 

särskilda mål uppnås: 

Förenkla utvecklingen och genomförandet av inreseförfaranden som avser och som 

stöder integrationsprocessen för tredjelandsmedborgare. 

Utveckla och genomföra integrationsprocessen för nyligen anlända tredjelandsmedborgare 

i medlemsstaterna. 

Öka medlemsstaternas förmåga att utveckla, genomföra, övervaka och utvärdera 

politiken och åtgärderna för att integrera tredjelandsmedborgare. 

Utbyta information och bästa metoder samt samarbeta inom och mellan medlemsstaterna 

för att utveckla, genomföra, övervaka och utvärdera politiken och åtgärderna för att 

integrera tredjelandsmedborgare. 


1.2 Handboken i fokus 

Tanken på en europeisk handbok om integration uppkom efter Europeiska rådets möte i 

Thessaloniki i juni 2003. Stats- och regeringscheferna hade där understrukit vikten av att 

utveckla samarbetet och utbyta information inom det nyinrättade nätverket av nationella 

kontaktpunkter på integrationsområdet, i syfte att lära av varandra. Som ett svar på denna 

uppmaning utarbetades handboken för att få fart på utbytet och göra det mer strukturerat. 

Handboken var avsedd att bli en kontinuerlig, inkluderande process, ett levande instrument 

som stegvis förbättras över tiden och som innehåller uppdaterade uppgifter om ny 

utveckling samt nya lösningar och utvärderingsresultat. 

Avsikten är att politiska beslutsfattare och praktiskt verksamma inom området ska använda 

sig av praxisen och slutsatserna i handboken när de utarbetar och främjar prioriteringar 

eller initiativ. I allmänhet utformar de politiska beslutsfattarna de övergripande 

integrationsmålen på respektive myndighetsnivå, ställer resurser till förfogande, övervakar 

genomförandet och utvärderar resultaten. De praktiskt verksamma omsätter målen 

i konkreta program, uppställer delmål och genomför verksamhet för att uppnå dem. 

Handboken är inte avsedd att täcka utformningen av övergripande integrationslagstiftning 

och -politik. Inte heller är den avsedd att detaljerat beskriva särskilda program. Varje 

kapitel i de tre utgåvorna av handboken innehåller i stället en redogörelse för ”kritiska 

framgångsfaktorer” grundade på praxis, en icke uttömmande beskrivning av god praxis 

från olika länder i EU som uppfyller en eller fl era av dessa faktorer samt en rad slutsatser. Att 

ett visst land nämns i samband med en särskild verksamhet innebär inte att liknande praxis 

inte skulle fi nnas i andra EU-länder. I bilagorna till handboken förklaras hur politiken kan 

omsättas i projekt och vice versa, samt hur politiska beslutsfattare och praktiskt verksamma 

kan lära sig av varandra för att förbättra integrationsarbetets resultat. 

Kapitlen i handboken grundar sig på resultaten av fj orton fackseminarier som anordnats 

av de nationella myndigheterna. Varje värdmedlemsstat har föreslagit ett fackseminarium 

om en fråga som rör integrationspolitiken eller integrationsförvaltningen och har 

därefter, tillsammans med Europeiska kommissionen och de nationella kontaktpunkterna 

på integrationsområdet, valt tema för seminariet och talare från olika länder i EU. 

Den första utgåvan hade tre teman, som speglade de prioriteringar som fastställts i 

Europeiska kommissionens meddelande från 2003 om invandring, integration och sysselsättning. 

Seminarierna i Köpenhamn (februari 2004), Lissabon (april 2004) och London (juni 

2004) resulterade i följande tre kapitel: 

Introduktion för nyanlända invandrare och erkända fl yktingar. 

Medborgardeltagande. 

Indikatorer. 



I den andra utgåvan började man behandla teman som nämns i de gemensamma 

grundprinciperna och EU:s gemensamma agenda. Fem seminarier i Tallinn (maj 2005), Rom 

(juli 2005), Dublin (oktober 2005), Berlin (december 2005) respektive Madrid (april 2006) 

resulterade i följande fyra kapitel: 

Att få med ett integrationsperspektiv. 

Boende i stadsmiljö. 

Ekonomisk integration. 

Integrationsförvaltning. 

Även den här utgåvan, som är den tredje, innehåller en blandning av sakliga och 

metodologiska teman. Sex seminarier som hölls i Wien (november 2007), Paris (november 

2007), Aten (mars 2008), Dublin (maj 2008), Lissabon (november 2008) respektive Tallinn 

(februari 2009) har resulterat i följande kapitel: 

Europeiskt utbyte av information och god praxis. 

Massmedier och integration. 

Åtgärder för att öka medvetenheten och invandrarnas egenmakt. 

Dialogplattformar. 

Förvärvande av medborgarskap och utövande av aktivt medborgarskap. 

Invandrarungdomar, utbildning och arbetsmarknad. 

Inför varje seminarium anmodades de nationella kontaktpunkterna att utse en delegation 

på tre personer med erfarenhet och sakkunskap om temat och som kunde företräda landet 

(dvs. regionala/lokala myndigheter, akademiker, experter, icke-statliga parter). Företrädare 

från samtliga EU-medlemsstater samt från länder utanför EU, bl.a. Australien, Kanada, 

Norge, Schweiz och USA, deltog i seminarierna. Omkring etthundra deltagare från alla 

hörn av EU och från olika myndighetsnivåer och organisationer bidrog till vart och ett av 

seminarierna. Alla dessa kan betraktas som ”författare” till handboken, eftersom en stor 

del av informationen och exemplen i de olika kapitlen har hämtats från deras skriftliga och 

muntliga bidrag. 

Kommissionen, de nationella kontaktpunkterna och den oberoende konsulten Migration 

Policy Group (MPG) kan betraktas som ”redaktörer”, eftersom de har utarbetat en 

begreppsram, sammanställt informationen från varje seminarium, utformat en utvärderingsram 

för att välja ut praxis och utfört kompletterande skrivbordsforskning. Den 

oberoende konsulten har skrivit en rad temadokument för att förbereda seminarierna och 

ange ramen för diskussionerna, och har även skrivit slutdokumenten för seminarierna. 

Dessa dokument har sedan diskuterats av de nationella kontaktpunkterna. Alla dessa delar 

utgör tillsammans de grundläggande byggstenarna i handboken. 


Den första utgåvan presenterades vid ministerkonferensen om integration i Groningen den 

9–11 november 2004 under det nederländska ordförandeskapet. Den andra utgåvan spelade 

en viktig roll vid det informella mötet mellan EU:s integrationsministrar i Potsdam den 

10–11 maj 2007 under det tyska ordförandeskapet. EU:s medlemsstater har genom rådets 

slutsatser upprepade gånger uppmanat de nationella kontaktpunkterna och kommissionen 

att fortsätta att utveckla handboken samt ge den en bredare spridning som är anpassad 

till den avsedda publiken. Det har därför beslutats att handboken ska översättas till EU:s 

offi ciella språk. Alla de tre utgåvorna fi nns på www.integration.eu. 

Z 



Kapitel 2 

Massmedier och integration 



I liberala demokratier där pressfriheten garanteras är mediernas roll att tillhandahålla 

information, utbildning och underhållning. Massmedierna fungerar som en plattform 

för öppen och uppriktig kommunikation om de positiva och negativa sidorna av 

den sociala verkligheten, bl.a. invandringen. De är ett kraftfullt instrument när det 

gäller att påverka attityderna i samhället och tillhandahålla off entlig information till 

invandrargrupper och det övriga samhället. Den kulturella och språkliga mångfalden 

i de europeiska samhällena ökar alltmer till följd av invandringen, men denna 

förändring speglas inte alltid i medierna, varken i representationen eller bilden av 

invandrare eller i sammansättningen av dem som arbetar i branschen. 

Initiativ för att skapa och upprätthålla medier som bättre tjänar och speglar den kulturella 

mångfalden i de europeiska samhällena kommer inte endast att främja jämlikheten, utan 

kommer också att underlätta integrationen och stödja sammanhållningen i samhället. 

Medieorganisationerna, de som arbetar i mediebranschen, de självreglerande organen, 

regeringarna, politikerna, allmänheten, organisationerna i det civila samhället och de 

privata företagen har alla en roll att spela. I det här kapitlet beskrivs strategier för utveckling 

av kompetensen hos olika parter på integrationsområdet. 

2.1 Utmaningar och möjligheter i mediemiljön 

Globalisering 

Globaliseringen och de tekniska framstegen har förändrat själva mediernas karaktär. 

Människor har tillgång till nyheter, information och underhållningsprogram som produceras 

i länder i hela världen såväl som till det som produceras på nationell, regional eller lokal 

nivå. Människor får information genom en rad olika medier – tv, dagstidningar, tidskrifter, 

radio och Internet. Det ökade utbudet av medier förklarar delvis utvecklingen av parallella 

medierum där invandrarna i Europa kan titta på satellit-tv, lyssna på radiosändningar och 

delta i diskussionsforum på Internet eller läsa nyheter från sitt ursprungsland eller sin 

ursprungsregion eller från etniska medieorganisationer i Europa. Invandrare anser ofta att 

informationen från deras hemland eller hemregion är mer tillförlitlig och trovärdig än den 

som förmedlas av medierna i värdlandet. Detta kan orsaka problem i kommunikationen 

mellan olika kulturer i samhället, vilket i sin tur kan hindra integrationen. 


Konkurrens 

Globaliseringen i förening med de tekniska framstegen innebär att konkurrensen mellan 

medieorganisationerna ökar. För att överleva på en konkurrensutsatt marknad måste 

medieorganisationerna se till att skräddarsy sina produkter efter konsumenternas behov 

och önskemål. Detta är i allt högre grad fallet för såväl public service-radio/tv som för 

privata medieföretag. Konkurrensen innebär således både en möjlighet och en utmaning 

för integrationen. 

En kombination av omvälvningar i branschen och tekniska förändringar har lett till att 

sysselsättning blivit mer osäker och att investeringarna i utbildning och redaktionellt 

innehåll har minskat, vilket påverkar den journalistiska standarden och kvaliteten. Tids- och 

budgetpressen gör det svårare för dem som arbetar inom medierna att göra bakgrundsforskning 

och dubbelkontrollera information. Många nyhetsleverantörer lever dessutom 

efter den gamla devisen ”dåliga nyheter säljer”, vilket uppmuntrar sensationshistorier 

och panikspridning om invandringen. I program och artiklar tenderar därför invandrarnas 

röst att ges en mindre framträdande plats och mindre trovärdighet, invandrare visas i 

stereotypa roller, de fi nns sällan med i medieinslag som inte är invandrarrelaterade och 

man använder sig av en episodisk inramning (enskilda händelser) i stället för en tematisk 

inramning som ger den bakgrund och information som krävs för att öka förståelsen och 

empatin i invandrarfrågor. 

Den andra sidan av myntet är att invandrarna och deras efterkommande är en växande 

konsumentgrupp i Europa. För medieorganisationerna representerar invandrarna en 

potentiell ökning av publikstorleken och distributionen. För att behålla lönsamheten 

måste medieorganisationerna se till att deras produkter uppfyller behoven på en 

alltmer mångkulturell marknad. Om de konventionella medierna misslyckas med att 

eff ektivt uppfylla invandrarnas behov och önskemål, kommer etniska medier att få en 

mer framträdande plats, liksom användningen av satellit-tv och radiosändningar samt 

nyhetssidor och diskussionsforum på Internet från invandrarnas ursprungsländer och 

ursprungsregioner. 

Mediernas spegling av samhället 

Medierna inverkar på allmänhetens syn på invandrarna. De speglar emellertid också 

de åsikter och attityder som råder i samhället – vissa toleranta, vissa intoleranta, andra 

öppet fi entliga och vissa likgiltiga. På samma sätt sträcker sig mediernas behandling 

av invandrings- och integrationsfrågor från sympati till aktivt engagemang, och 

från oavsiktliga och ogenomtänkta fördomar till avsiktlig främlingsfi entlighet. 

Medieorganisationerna kan uppmuntras att ge en korrekt och rättvis bild av invandrarna. 

Medierna kan emellertid inte förväntas främja en integrationsagenda, om det inte ligger 

i deras intresse att göra det. 


Reglering av medierna 


Diskussionerna om medierna och integrationen rör även de grundläggande rättigheterna 

och friheterna. Yttrandefriheten är en grundläggande rättighet i varje fungerande 

demokrati och får inte äventyras. Denna rättighet, som är inskriven i artikel 10 i den 

europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och även i många länders 

grundlagar, innebär att kontroversiella tankar och diskussioner får läggas fram i medierna, 

även sådana som ger en negativ bild av invandrare och som kan hindra integrationen. 

Det är emellertid också varje fungerande demokratis uppgift att skydda människor från 

rasistiska och främlingsfi entliga uttalanden som väcker hat. Utmaningen för de europeiska 

samhällena är att skydda människor från hatiska uttalanden samtidigt som man skyddar 

rätten till yttrandefrihet. 

Självreglering av medierna, särskilt pressmedierna, förekommer, men kritiseras ofta för 

att inte vara tillräckligt eff ektiv när det gäller att stoppa felaktig sensationsrapportering 

och skydda invandrarna från diskriminering. Jämfört med de tryckta medierna är public 

service-radio/tv mer reglerade i en del länder, vilket kan innebära kvoter för multikulturellt 

innehåll och krav på positiv särbehandling. Det fi nns dock gränser för hur mycket radio- och 

tv-branschen kan regleras i EU på grund av skillnader i mångfaldsnivåerna och invandrarkoncentrationen 

i medlemsländerna samt invandringens ställning på den politiska agendan. 

Medierna anser i allmänhet att den befi ntliga regleringen inkräktar på pressfriheten och 

den oberoende journalistiken. Regeringarna och organisationerna i det civila samhället 

däremot betraktar ofta ökad reglering som en patentlösning. Många experter anser att det 

regelverk som är nödvändigt för att uppnå en rättvis och balanserad bild av invandrarna 

i medierna redan till stor del existerar och att problemen inte beror på en brist på lagar, 

koder och riktlinjer, utan på deras bristfälliga genomförande. 

Att förstå medieaktörerna 

Många människor ser ”medierna” som en enda enhet. En sådan förenkling är både felaktig 

och oändamålsenlig. Mediemiljön är otroligt skiftande och omfattar olika nivåer (global, 

nationell, regional och lokal), format (tv, radio, tryck och Internet), ägarförhållanden och 

publiker. 

Medierna utgör ett universum i sig och det kan vara svårt för integrationsaktörerna att 

hitta rätt i mängden av medieorganisationer, som alla har sitt eget uppdrag och sina egna 

intressen. Integrationsaktörer som vill påverka medierna måste förstå de strukturer och 

mekanismer som gäller för mediernas och mediefolkets arbete och detta kan de göra 

genom att kartlägga mediemiljön på lokal, regional, nationell eller europeisk nivå. 

Mediebranschen är mycket komplicerad, eftersom det fi nns många aktörer som är beroende 

av, påverkar och samarbetar med varandra. De berörda parterna utgörs av lagstiftare, 

medieägare, investmentbolag, produktionsbolag, servicebolag, reklambolag, institut 


som arbetar med publikforskning och mäter tittarsiff ror, intervjuare, rekryteringsbyråer, 

utbildningsinstitut, konsumentorganisationer, minoritetsorganisationer, arbetstagarförbund, 

lärarförbund, religiösa organisationer, politiska partier, lobbygrupper, journalister, 

personalvård, programtillverkare och opinionsbildare. 

Aktörer som vill kartlägga mediemiljön måste ta hänsyn till fyra huvudområden: 

Producerande och sändande medieorganisationer 

Integrationsaktörer som vill öka mångfalden inom medierna eller förmå dem att ge en mer 

balanserad bild av invandrarna måste för det första avgöra vilket slag av medieorganisation 

som det är lämpligast att arbeta med. Bör den vara lokal, regional, nationell eller global och 

bör den vara allmännyttig eller kommersiell? Hur och var sänder den, vilka syften och mål 

har den, vad kännetecknar just denna medieorganisation och vilket förhållande har den till 

andra organisationer? Vidare måste de veta i vilken miljö mediebolaget är verksamt och vilka 

parter som är involverade, t.ex. vem äger bolaget, vilken policy har bolaget (när det gäller 

aff ärer, journalistik, programplanering, personal, mångfaldsfrågor, sponsor- och pr-frågor 

samt politiska förbindelser) och vilka bolag producerar och sänder deras program? Det är 

också viktigt att skaff a sig kunskap om olika medieyrken och avdelningar i organisationen 

samt deras roll. 

Lagstiftning och kontrollorgan som bestämmer hur medierna får 

bedriva sin verksamhet 

För att bekämpa rasism och få medierna att ge en mer balanserad bild av invandrarna 

är det viktigt att ha kunskap om de mekanismer för pressklagomål som tillhandahålls av 

medierna eller journalistförbunden och genom lagstiftningen mot rasism. Om det rör sig 

om ett kontrollorgan, är det nödvändigt att först identifi era dess ställning. Är det ett statligt 

organ, inför vilket medierna är ansvariga enligt lag, eller är det ett organ som inrättats 

genom mediernas egen självreglering? När och vad är medierna skyldiga att anmäla? 

Har allmänheten tillgång till anmälningarna? Vilka skyldigheter har kontrollorganet om 

medierna inte fogar sig efter kraven? 

Medieanvändarna 

Medieanvändarnas passiva roll som publikdeltagare håller på att utvidgas och bli mer 

interaktiv. Medieanvändarna deltar alltmer i program, utvecklar egna webbplatser och 

fungerar som informella kontrollörer av medierna, t.ex. genom tittarsiff ror och klagomål. 

Integrationsaktörer som vill påverka medierna kan dra nytta av medieanvändarnas 

ökande infl ytande. Detta kan göras genom att uppmuntra medieanvändarna att utnyttja 

klagomålsstrukturerna mer, skapa sina egna medieplattformar, delta i interaktiva 

diskussioner om medierna och främja medieutbildningen i skolorna för att förbättra 

mediekunskapen. 


Z 

Z 

* 

Arbetsmarknaden 


Integrationsaktörer som på kort eller lång sikt vill uppnå större mångfald hos arbetsstyrkan 

i mediebranschen måste först identifi era de parter och personer som kan åstadkomma 

förändringar och som ansvarar för allmänna arbetsmarknadsfrågor såsom yrkesutbildning, 

yrkesorientering, handledning för arbetssökande och sysselsättningspolitik. 

Dessa innefattar arbetstagarförbund, arbetsgivarföreningar, yrkesutbildningsinstitut 

och nationella rådgivningscentrum för medieyrkena, vilka bestämmer miljön för nya 

arbetstagare i mediebranschen och kan stimulera arbetsgivarna att utbilda de anställda så 

att de får ny interkulturell kompetens och nya färdigheter. 

Närmare information om hur man kartlägger mediemiljön fi nns i dokumentet Thinking 

forward: Making the Media more Diverse and the Role of “Change Agents”: 

www.eumap.org/advocacy/advoc_eumap/media/TV_followup/index 

Se även Media4Diversity: taking the pulse of diversity in the media: 

http://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=nl&catId=423&newsId=512&furtherNews=yes 

Att kartlägga mediemiljön kan vara en tidskrävande uppgift. Många integrationsaktörer 

kan komma att märka att kartläggningen hindras av begränsade resurser. Det är därför 

värdefullt att sprida information om organisationer som har kartlagt olika mediemiljöer så 

att dessa organisationer kan fungera som en resurs för andra. 

När en kartläggning väl har genomförts är det mycket lättare för aktörerna att veta 

om, hur och varför en viss medieorganisation kan vara intresserad av ett partnerskap. 

Integrationsaktörer och medieorganisationer kan ha gemensamma, överlappande 

eller motstridiga intressen. Kartläggningsprocessen hjälper aktörerna att föra fram sitt 

meddelande på rätt nivå och till rätt person. 

Genom att ta sig tid att kartlägga mediemiljön – dvs. huvudaktörer, regelverk, användare 

och arbetsmarknad – kan integrationsaktörerna lättare förstå varför, hur och vilka medieorganisationer 

som är intresserade av att samarbeta för att åstadkomma en korrektare och 

mer balanserad bild av invandrarna och öka arbetsstyrkans etniska mångfald. 


2.2 Utveckling av en effektiv mediestrategi 

För många integrationsaktörer kan medierna vara antingen en passiv allierad eller en 

fi ende. Integrationsaktörerna bör överväga att utveckla en mediestrategi, anpassa den 

efter medieorganisationens (-organisationernas) uppdrag, formulera sitt budskap och 

utveckla strategiska allianser. 

Det är sannolikt att mediestrategin blir mer eff ektiv om aktören har kartlagt mediemiljön 

och identifi erat och analyserat parterna. Integrationsaktörerna bör även överväga att 

utarbeta en proaktiv, mer långsiktig mediestrategi, eftersom en varaktig medietäckning är 

eff ektivast om man vill ändra attityderna. 

How to communicate: Strategic communication on migration and integration, som har getts ut 

av Kung Baudouinstiftelsen, Belgien, innehåller praktiska råd för organisationer i det civila 

samhället som vill ha ett bättre samarbete med medierna. 

www.kbs-frb.be/uploadedfi les/KBS-FRB/05)_Pictures,_documents_and_external_ 

sites/09)_Publications/PUB_1624_How_to_Communicate.pdf 

Integrationsaktörerna bör fundera över hur deras agenda överensstämmer med medieorganisationens 

och dess avdelningars uppdrag och anpassa sin mediestrategi därefter. 

Följande är exempel på strategier som stöder medieorganisationens uppdrag: 

Att förse journalister med konsekvent och tillförlitlig information. Journalisterna arbetar under 

allt större press och har mycket mindre tid att göra bakgrundsforskning till sina artiklar. Ett 

välskrivet pressmeddelande är ovärderligt för att få medietäckning, och användarvänliga 

fackpublikationer (med en bra sammanfattning) kan ge journalisterna nödvändig 

bakgrundsinformation. 

Att se till att den egna webbplatsen innehåller uppdaterad, relevant information och 

är användarvänlig så att journalisterna lätt kan få tillgång till information, pressmeddelanden 

och publikationer. 

Att skapa en databas om mångfald i syfte att hjälpa journalisterna att hitta talespersoner, 

experter och enskilda invandrare som kan berätta om sina egna erfarenheter. 

Integrationsaktörerna kan generera större närvaro i den lokala mediemiljön genom att 

införliva pr i sin strategiska planering och anpassa sin strategi så att den överensstämmer 

med medieorganisationernas övergripande uppdrag och kvalitetsstandarder. 

Integrationsaktörerna måste fastställa tydliga syften och mål för sin mediestrategi, 

identifi era den publik som man riktar sig till och skräddarsy sitt budskap därefter. Olika 

delar av den off entliga förvaltningen sänder ofta blandade budskap om invandringen 

och dess önskvärdhet. Regeringar och andra aktörer kan korrigera blandade budskap och 

missuppfattningar om invandrare genom att använda medierna som ett medel för att utbilda 

allmänheten om invandrings- och integrationsfrågor, och kan också fi nansiera oberoende 

forskning om invandrarnas roll och bidrag till värdsamhället samt använda medierna för att 

sprida forskningsresultaten. 


Z 

*

* 

Z 


Aktörerna måste fundera över hur allmänhetens medvetenhet om invandringsfrågorna kan 

ökas. De kan t.ex. fokusera på liknande värderingar eller den mänskliga aspekten genom att 

använda sig av personliga berättelser och fallstudier. De kan uppmuntra medieaktörerna 

att undvika defi nitiva uttalanden som framkallar delade reaktioner. Hänsyn måste också 

tas till målorganisationens mediestil. Till exempel kan kvällspressen förväntas nappa på 

känslosamma historier och det kan därför vara mer eff ektivt att föra fram invandrarnas 

egna berättelser, medan dagstidningarna kanske vill ha kvantitativa uppgifter och 

bakgrundsinformation. 

Exempel på strategier som garanterar att budskapet förs fram eff ektivt: 

Utbilda specialiserade talespersoner som legitimt kan tala för invandrargrupperna och 

kan förklara och föra fram frågor på ett medievänligt sätt. 

Skaff a sig ett bredare stöd. Många organisationer i det civila samhället går i fällan att 

endast vända sig till sina befi ntliga medlemmar i stället för att vända sig till en majoritet 

av allmänheten. 

Använda sig av lokalpressen. Lokalpressen har stort infl ytande, eftersom lokaltidningar 

som utkommer en gång i veckan har en stor läsekrets, och eftersom folk berörs av 

integrationen på lokal, inte nationell, nivå. Historier som det skrivs om i lokalpressen 

fångas ofta upp av nationella medier. 

Odla produktiva arbetsförbindelser med redaktörer och journalister, inte endast de som 

stöder invandringsfrågor, utan också de som inte gör det. 

Utbilda allmänheten till att vara mer kritisk mot medieutbudet genom att förklara hur 

den kulturella och sociala bakgrunden påverkar presentation såväl som tolkning. 

Övervaka medieutbudet och diskutera resultaten med medieorganisationer, journalister 

och redaktörer, samt vid behov vända sig till olika klagomålsorgan (ombudsmän, 

jämlikhetsorgan eller pressetiska råd). 

Integrationsaktörerna bör utgå från det lokala sammanhanget och tidigare erfarenheter för 

att få idéer om hur de ska rikta och utforma sitt budskap för att nå en viss publik. 

Central Offi ce of Information i Storbritannien gav 2004 ut en publikation där man undersökte 

de sociala, kulturella och attitydmässiga faktorer som påverkar etniska minoritetsgruppers 

kommunikationsbehov och som innehöll strategisk och kreativ vägledning om hur man 

kommunicerar med etniska minoritetsgrupper. 

www.coi.gov.uk/documents/common-good-bme-exec-summ.pdf 


Mediemiljön är helt enkelt för omfattande och mångskiftande för att en enda integrationsaktör 

ska kunna ändra den. Integrationsaktörerna bör överväga att samarbeta med andra 

parter för att kunna sända ett konsekvent och starkt budskap på lokal, regional, nationell 

eller europeisk nivå. 

Organisationer i det civila samhället kan utveckla förbindelser med statstjänstemän för 

att stämma av budskapen eller, om budskapen är motstridiga, för att se till att regeringen 

beaktar det civila samhällets synpunkter och att det civila samhället i sina åtgärder tar 

hänsyn till regeringens ståndpunkter. 

Integrationsaktörerna kan skapa kontakter mellan olika befi ntliga initiativ och parter samt 

underlätta och stödja samhälleliga medieinitiativ. Samarbete mellan regeringar, akademiska 

institutioner och forskningsinstitut kan bidra till utvecklingen av grundläggande forskning 

och data som via medierna kan informera debatten om invandringen. 

Strategiska allianser mellan det civila samhället, regeringen, forskningsinstitut och 

branschorganisationer kan göra det lättare att åstadkomma en inverkan inom ett så brett 

och mångskiftande område som medierna. 

Projektet MIGRACE, som genomförts av People in Need (Clovek v tisni), en icke-statlig 

organisation som samarbetar med den tjeckiska televisionen, motverkade stereotypa åsikter 

genom att ge invandringsfrågorna publicitet i massmedierna (tv, radio, dagstidningar, 

tidskrifter, veckotidningar samt kulturella program och utbildningsprogram) och informera 

den tjeckiska allmänheten om de utmaningar och möjligheter som invandringen innebär. 

www.diskriminace.info/dp-migrace/program_migrace.html 

The Leicester Mercury, en brittisk lokal dagstidning, är partner med Multicultural Advisory 

Group i Leicester, som består av ledande personer från kommun, samhälle, trossamfund, 

frivilligorganisationer och högskolor. I tidningens ledare förs en regelbunden dialog 

som syftar till att uppnå större förståelse mellan medierna och olika grupper i samhället. 

Partnerskapet har resulterat i mer välinformerade artiklar och utgivningsbeslut, en ny daglig 

kolumn som skrivs av olika lokala personligheter och ökad kontakt med läsare i svårnådda 

invandrargrupper. 

http://83.137.212.42/sitearchive/cre/about/sci/casestudy5_leicester.html 

Forum on Migration and Communications, som drivs av Dublin Institute of Technology, 

är ett forum för invandrade och infödda medieproducenter, icke-statliga organisationer/ 

samhällsaktivister samt sociala och politiska forskare. Syftet är att genom en rad medieledda 

projekt som belyser personliga och kollektiva berättelser om familjeåterförening och 

odokumenterad invandring föra fram invandrarröster och perspektiv som inte tidigare 

behandlats i medierna, eller som sensationaliserats eller marginaliserats. 

www.fomacs.org 


* 

$ 

Z 

Z 

Z

Z 

* 


Delstatsregeringen i den österrikiska delstaten Tyrolen har samarbetat med medierna för att 

genomföra sin integrationsagenda. Genom fokuserad rapportering av ledande journalister 

och journalister med invandrarbakgrund får allmänheten insyn i invandrarnas dagliga liv 

och hur de bidrar till värdsamhället. Teman som behandlats är invandrarnas roll på och 

bidrag till arbetsmarknaden, livet i familjer som lever med två kulturer, invandrarnas bidrag 

till sport och underhållning samt den sociala situationen för olika grupper av invandrare, 

t.ex. asylsökande, fl yktingar, invandrare med permanent uppehållstillstånd, tillfälliga 

arbetare/säsongsarbetare och studerande. 

www.tirol.gv.at/themen/gesellschaft-und-soziales/integration 

Utveckling av medieorganisationernas interkulturella kompetens 

De som arbetar i mediebranschen behöver utveckla sin interkulturella kompetens för att 

kunna arbeta eff ektivt i en mångkulturell miljö och detta kan även resultera i ökad korrekthet, 

opartiskhet och rättvisa. Vid det sjätte transnationella mötet anordnat av EquaMedia som 

hölls i Rom 2004 fastställdes att journalister behöver följande interkulturella kompetens: 

Kunskap: Kunskap om vilka huvudaktörerna i samhället är, deras roll i samhället och 

deras bakgrund (religion, kulturvanor och historia). 

Färdigheter och erfarenheter: Interkulturella kommunikationsfärdigheter samt förmåga 

att hitta och utveckla resurser, göra en journalistisk produkt om ett mångkulturellt ämne 

och skapa interkulturella nätverk. 

Attityd: Att vara öppensinnad, vetgirig (gå direkt till källan i stället för till gruppens 

talesperson) och villig att ge dem som intervjuas större kontroll. 

Interkulturell kompetens kan införas som ett ämne i medieskolornas kursplaner. Eftersom 

många kommer in i yrket utan formella journalistkvalifi kationer eller mediestudier, kan 

interkulturell utbildning också infogas i de vidareutbildningskurser och den utbildning 

på jobbet som erbjuds av medieorganisationer, branschorgan och förbund. Fortlöpande 

utbildning i interkulturell kompetens är viktig, eftersom både samhällets sammansättning 

och invandrardebatten hela tiden förändras. Utbildningsinitiativen bör inriktas på redaktörer, 

journalister, undervisningspersonal och självreglerande organ. Integrationsaktörerna kan 

bistå medie- och journalistskolor i utvecklingen av kurser om invandring och kulturell 

mångfald. 

Att tillhandahålla material, utbildning och dialogplattformar om interkulturell kompetens 

är ett mycket praktiskt sätt att arbeta direkt med mediefolk under deras studier och hela 

deras yrkeskarriär. Det första steget är att förvissa sig om ett åtagande från medieutbildare 

och administratörer. 


Society of Editors och Media Trust i Storbritannien har utarbetat vägledningen Reporting 

Diversity för att hjälpa journalister att rapportera rättvist om invandrarfrågor. Vägledningen 

ger en ögonblicksbild av ett samhälle i förändring, belyser särskilda problem som journalister 

ställs inför vid rapporteringen om samhällsfrågor och ger exempel på god praxis från olika 

mediesammanhang. 

www.societyofeditors.co.uk/userfi les/fi le/Reporting%20Diversity.pdf 

Den österrikiska integrationsfondens (Österreichischer Integrationsfonds) temamagasin, 

Integration im Fokus, som utkommer fyra gånger per år, är en lättillgänglig informationskälla 

som särskilt riktar sig till journalister och nyckelkommunikatörer såsom politiker 

och utbildare. Massmediernas synnerligen positiva bemötande av publikationen och en 

upplaga på 17 000 exemplar visar att den fyller en lucka i marknaden för medier inom 

specialområden. 

www.integrationsfonds.at/index.php?id=130 

För att utbildningen ska vara eff ektiv måste alla parter engagera sig, den högsta 

ledningen måste stödja målen och utbildningsprogrammen måste ha en nära koppling till 

medieutbudet. Ledningens stöd kan säkerställas genom att koppla utbildningens resultat 

till ledningens önskan om internationellt erkännande, kravet att följa lagstiftningen, 

utlovande av påtagliga förbättringar och studieresor utomlands. Stöd från journalister och 

annat mediefolk kan uppmuntras genom att erbjuda ökade färdigheter och kunskaper eller 

incitament såsom priser, studieresor, intyg, möjligheter till nätverkssamarbete eller helt 

enkelt ett avbrott i rutinerna och en trevlig erfarenhet. 

Vid interkulturell utbildning bör ett praktiskt fokus läggas på att bygga upp kompetensen, 

t.ex. bör rapporter om invandringen utarbetas som en del av utbildningen. Utbildningen 

bör också omfatta rådgivning om hur man kommunicerar bättre med integrationsaktörer 

såsom statliga organ, organisationer i det civila samhället och invandrargrupper. 

Utbildningens ändamålsenlighet bör utvärderas. Detta kan bäst göras genom att övervaka 

medietäckningen före och efter utbildningen. 

European Broadcasting Union har tillsammans med Svenska ESF-rådet och EU:s byrå 

för grundläggande rättigheter utarbetat handboken Verktyg för mångfald för fakta- och 

nyhetsprogram i public service-tv, som är avsedd att hjälpa dem som arbetar med tv att 

främja principerna om kulturell mångfald inom hela organisationen. Denna verktygslåda 

innehåller praktisk information (checklistor, referenser) och råd om god praxis som man 

kan använda, tillämpa och lära sig av. Den innehåller en dvd med utdrag från nyhets- och 

aktualitetsprogram från ett dussin europeiska länder som illustrerar några av svårigheterna 

för journalister vid rapporteringen om minoriteter. 

http://fra.europa.eu/fraWebsite/attachments/media-toolkit_diversity_en.pdf 


$ 

Z 

Z 

$ 

Z

Z 

$ 

Z 

* 

$ 

Z 


Det spanska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfi entlighet har i samarbete 

med de mest relevanta konventionella medierna och invandrarmedierna utarbetat en 

praktisk handbok för mediefolk om mediebehandlingen av invandringsfrågor. Den 

innehåller viktiga rekommendationer för rapporteringen om invandringsfrågor, praktiska 

verktyg och råd om hur dessa kan tillämpas i det dagliga arbetet samt en förteckning över 

relevanta kontakter och webbsidor för dem som arbetar i mediebranschen. 

www.oberaxe.es/fi les/datos/47d1394b65cc8/GUIA%20MEDIOS%20ELECTRONICANIPO.pdf 

Redaktörer och journalister kan utveckla sina nätverk för att skaff a sig en bättre förståelse 

för invandrargrupperna och deras problem, så att de bättre kan tillgodose deras behov och 

tala antingen med personer som är direkt involverade i händelsen/problemet, eller med en 

person som korrekt och legitimt kan tala för de berördas räkning. 

Diskussionsplattformar kan också inrättas för att bättre förstå mediernas inverkan på 

integrationen. Konstruktiva dialoger med utvalda parter från medierna gör det också 

möjligt att snabbt bemöta förändringar på området. 

Genom Perslink (Presslink), ett initiativ som genomförts av Mira Media, de nederländska 

off entliga programföretagen och det nederländska journalistförbundet, har olika 

instrument, bl.a. en databas om mångfald, utarbetats för att förbättra kontakten mellan 

etniska minoritetsgrupper och medierna i syfte att tillhandahålla mer balanserad 

information om det mångkulturella samhället och invandrarna. Talespersoner får medieutbildning, 

och nätverksmöten anordnas mellan talespersoner och journalister. 

www.perslink.nl 

Integrationsaktörerna kan utnyttja sin erkända sakkunskap och kompetens i integrationsfrågor 

på bästa möjliga sätt genom att erkänna och belöna god mediepraxis. På detta sätt 

skapar de incitament för redaktörer och journalister att arbeta på mediebilden av invandrare 

och låta invandrarna komma till tals i medierna. 

Medieorganisationerna, regeringarna och det civila samhället kan uppmuntra god 

mediepraxis genom att dela ut priser för utmärkta insatser. 

Mediestiftelsen CIVIS delar bl.a. ut CIVIS europeiska tv-pris och CIVIS tyska tv-pris (i kategorin 

information) samt CIVIS tyska radiopris (för kortare respektive längre program). 

www.civismedia.eu/tv/civis 


Journalistpriset ”För mångfald. Mot diskriminering” delas ut av Europeiska unionen för 

att hedra journalister som genom sitt arbete bidrar till att öka allmänhetens förståelse av 

fördelarna med mångfald och till att bekämpa diskriminering i samhället. 

http://journalistaward.stop-discrimination.info 

Under skotska fl yktingveckan, som anordnas av Asylum Positive Images Network, som består 

av Oxfam, det nationella journalistförbundet, Amnesty International, brittiska röda korset och 

det skotska fl yktingrådet (Scottish Refugee Council), delas mediepriser ut till journalister som 

har bidragit till framstående och rättvisande rapportering om asylfrågor i Skottland. 

www.refugeeweek.org.uk/scotland 

Minderhedenforums ”Trefmedia” (Flandern, Belgien) delar årligen ut ett interkulturellt 

tv-pris. Program som behandlar etnisk och kulturell mångfald ur en icke stereotypisk 

synvinkel kan nomineras till priset. 

www.trefmedia.be 

2.3 Skapande av mer mångkulturella medier 

Det fi nns ett antal skäl till att invandrare inte är så intresserade av en mediekarriär, men detta 

kan ändras genom olika rekryteringsstrategier. Orsakerna till det bristande intresset är att 

det saknas förebilder, både i den egna befolkningsgruppen och på synlig plats i medierna. 

I många kulturer är ett medieyrke inte heller önskvärt, utan man prioriterar säkrare anställningsförhållanden. 

Vidare saknar invandrargrupperna kunskap om vilka arbeten som fi nns 

i mediebranschen. 

Den demografi ska förändringen i de europeiska samhällena innebär att unga invandrare 

i framtiden kommer att utgöra en betydande andel av arbetskraften. De rekryteringsstrategier 

som medieorganisationer och utbildningsinstitut genomför måste visa 

unga invandrare och deras föräldrar att mediebranschen kommer att ta dem på allvar 

och erbjuda dem lika möjligheter (det fi nns lagstiftning som skyddar invandrare från 

diskriminering på grund av ras, etniskt ursprung eller religion, men inte på grund av 

invandrarstatusen i sig). 

Medieorganisationerna kan anordna yrkesdagar i högstadier och gymnasier, erbjuda 

särskilda program för arbetserfarenhet och tillhandahålla högskolestipendier. Fackföreningar, 

arbetsgivarorganisationer och samhällsorganisationer spelar också en viktig roll 

när det gäller att uppmuntra unga invandrare att välja ett medieyrke. Samhällsorganisationer 

kan t.ex. involvera unga invandrare i medieprojekt i lokalsamhället. 

Feedback från grupper som är underrepresenterade inom medierna kan användas för 

att utforma riktade rekryteringsstrategier i syfte att göra journalistyrket till ett mer attraktivt 

yrkesalternativ för unga invandrare. 


$ Z 

Z 

Z 

*

$ 

Z 

Z 

Z 

* 


CREAM är ett europeiskt projekt som genomförs i samarbete med mediebranschen och 

som omfattar olika medieutbildningsverksamheter och yrkesorienteringsevenemang för 

ungdomar. De olika verksamheterna och evenemangen ger eleverna, särskilt från etniska 

minoritetsgrupper, möjlighet att pröva på att arbeta inom medierna och uppmuntrar dem 

att välja studier som förbereder dem för ett medieyrke. 

www.olmcm.org/section.php?SectionID=10 

Mundoprojektet i Finland är ett projekt för medieutbildning och arbetsplatsutbildning 

som riktar sig till invandrare och fl yktingar. Projektet erbjuder en allsidig medieutbildning, 

inbegripet arbetsplacering i medieorganisationer, och syftar även till att få fram personliga 

mentorer för mediestuderande som är invandrare eller tillhör en etnisk minoritet och har 

invandrarbakgrund. 

www.yle.fi /mundo 

DigiTales uppmuntrar invandrarnas intresse för ett yrke inom medierna genom att engagera 

dem i projekt för digitalt bildberättande där de gör en kortfi lm om sitt liv. Under processens 

gång kan de lära sig hur man skriver manus, spelar in en berättarröst samt editerar foton, 

videofi lmer och teckningar till en fi lm. 

www.digi-tales.org 

Genom mentorsprogram och särskilda utvecklingsmöjligheter ges enskilda personer 

makt och förmåga att maximera sin potential. Detta kan uppnås genom realistiska 

och genomförbara karriärutvecklingsprogram, genom att hjälpa individen att ta sig 

förbi de hinder i organisationen som hämmar befordran och framsteg och genom att 

utveckla kompetensen och öka motivationen. Personer med invandrarbakgrund som 

arbetar i mediebranschen kan också uppmuntras att bilda nätverk via fackföreningar 

och arbetsgrupper i syfte att ge varandra stöd i yrkeslivet, inbegripet råd om utbildning, 

arbetstillfällen och karriärutveckling. 

Etniska medieorganisationer kan främja integrationen och samtidigt bevara den etniska 

och kulturella identiteten. Genom denna dubbla strategi öppnas möjligheter till en 

alternativ dialog med de konventionella medierna, samtidigt som man skapar en bro till 

ursprungslandet och ursprungskulturen. Etniska medier kan spela en viktig roll när det 

gäller att påverka allmänhetens uppfattningar. De ger invandrargrupperna en röst och 

ger dem möjlighet att presentera sig själva på ett rättvisande sätt, inleda en dialog med 

värdsamhället och påtala missförhållanden. Av dessa skäl bör medieorganisationer och 

integrationsaktörer överväga att erbjuda mentorskap och utvecklingsmöjligheter för dem 

som arbetar inom etniska medier. 

Mentorskap och utvecklingsmöjligheter för såväl nybörjare som redan verksamma i 

mediebranschen med invandrarbakgrund är effektiva verktyg för att förbättra en medieorganisations 

mångfaldspolicy när det gäller rekrytering, befordran och behållande av 

anställda. 


Mediam'Rad är ett treårigt europeiskt program som genomförs av Institut Panos Paris 

i syfte att öka åsiktspluralismen och åsiktsmångfalden i medierna genom att stödja 

varaktigt samarbete och partnerskap mellan etniska medier och konventionella medier. 

Verksamheten omfattar workshoppar för utbyte av arbetsmetoder och arbetserfarenheter, 

europeiska mediemöten, jämförande innehållsanalyser av medieinformation som 

publicerats av etniska respektive konventionella medier samt en fond för att uppmuntra 

partnerskap. All denna verksamhet erbjuder utvecklingsmöjligheter för dem som arbetar 

inom etniska medier. 

www.mediamrad.org/ 

Mot bakgrund av bristen på personer med etnisk bakgrund som arbetar inom medierna, är 

mediefolk som utbildat sig utomlands en underutnyttjad resurs. Ofta erkänns deras kvalifi kationer 

och erfarenheter inte av arbetsgivarna eller fackföreningarna. Informationen om 

arbetstillfällen i mediebranschen sprids dessutom ofta från mun till mun, vilket utestänger 

mediefolk som för tillfället inte studerar eller arbetar i branschen. Medieorganisationer, 

branschorganisationer, fackföreningar och arbetsgivarorganisationer bör överväga att 

i sina rekryteringsstrategier inrikta sig på arbetskraft som utbildat sig utomlands samt 

anordna utbildning som ger de färdigheter och den kunskap som krävs för att personer 

som utbildat sig utomlands ska kunna arbeta eff ektivt i värdlandet. 

Utländska journalister som förföljs på grund av sitt yrke kan tvingas att fl y från sitt land 

och kan på denna grund få fl yktingstatus i ett europeiskt land. Sådana personer bör få sina 

kvalifi kationer erkända och få stöd så att de kan fortsätta sitt yrke i Europa. Detta skulle kunna 

uppnås genom kompetensbedömnings- och utbildningsprogram, arbetsplaceringsprogram, 

forsknings- eller studiestipendier för journalister i landsfl ykt samt inrättande av nätverk för 

journalister i exil så att de kan utbyta information om utbildnings- och arbetstillfällen. 

Statliga myndigheter och aktörer i det civila samhället spelar en nyckelroll när det gäller att 

förbättra anställningsmöjligheterna för en ofta outnyttjad resurs – mediefolk som utbildat 

sig utomlands, särskilt journalister i exil – samt underlätta erkännandet av deras färdigheter 

och kvalifikationer. 

Det brittiska Exiled Journalists’ Network bistår med hjälp av det nationella journalistförbundet 

och MediaWise Trust journalister som har fl ytt till Storbritannien för att undkomma 

förföljelse på grund av sitt arbete. Nätverket är en fortsättning på RAM-projektet, som stödde 

journalister i exil genom att tillhandahålla arbetsplaceringar, utbildning och information 

om den brittiska mediemiljön, hjälp med att sätta upp egen medieverksamhet, hjälp att 

komma in i arbetslivet samt vidareutbildning. Särskilda utbildningskurser tillhandahålls 

även av det nationella journalistförbundet. Inom RAM-projektet har dessutom ett register 

inrättats över journalister i exil för att uppmuntra redaktörer inom tryckta medier såväl som 

sändningsmedier att erbjuda dessa journalister anställning eller uppdrag. 

www.exiledjournalists.net 


$ 

Z 

* 

$ 

Z

$ 

Z 

Z 

Z 

Genomförande av mångfaldsstrategier 


Eff ektiva mångfaldsstrategier tenderar att ha följande gemensamma särdrag: 

De läggs fram som ett nödvändigt svar på demografi ska förändringar i publiken och 

arbetskraften. 

De integreras i alla aspekter av medieorganisationen och speglas i den verkställande 

direktörens och chefernas åtgärder samt i rekryteringsstrategierna, på arbetsplatsen, i 

valet av inslag och program, i förbindelserna med samhället samt i marknadsföring och 

information. 

De innehåller tydliga åtaganden och mål. Framstegen övervakas noggrant och 

sammanställs i årsrapporter. 

En särskild mångfaldsbudget har anslagits för genomförandet. 

Den nederländska regeringen antog 1996 en medie- och mångfaldspolitik och anslog även 

en särskild budget som är avsedd för initiativ som genomförs av icke-statliga organisationer, 

tryckt press och programföretag. De nederländska off entliga programföretagen har 

ett resultatkontrakt med regeringen som bl.a. innehåller mångfaldsmål. Till exempel är de 

enligt lag skyldiga att avsätta 20 % av tv-sändningstiden och 25 % av radiosändningstiden 

till multikulturella program. 

Den brittiska radio- och tv-lagen innehåller bestämmelser om mångfald och lika anställ - 

ningsmöjligheter, men det fi nns också särskild av regeringen fastställd mångfaldspolitik 

som rör olika aspekter och aktörer inom medierna. BBC är skyldigt att spegla mångfalden 

i Storbritannien och göra sina tjänster tillgängliga för alla medborgare. BBC:s mångfaldscentrum 

(Diversity Centre) utför regelbundna undersökningar av den bild som ges av 

invandrarna och bedömningar av representationen av minoriteter på bästa programtid/ 

täckningen på regional och nationell nivå. 

www.bbc.co.uk/info/policies/diversity.shtml 

Det belgiska programföretaget VRT fastställde 2003 en mångfaldsstadga, som har legat till 

grund för inrättandet av dess mångfaldsenhet. Enheten inrättar nätverk med minoritetsföreningar, 

ungdomsorganisationer och interkulturella medier med det dubbla syftet 

att hitta nya talanger och tillhandahålla kontaktuppgifter till möjliga programdeltagare. 

Enheten arbetar också för att öka medvetenheten bland kollegerna och utbilda dem om 

mångfald samt tillhandahåller kontaktuppgifter till experter på minoritetsfrågor och ger 

råd om hur mångfaldsfrågor kan integreras i den allmänna programplaneringen. 

www.vrt.be/vrt_master/over/vrt_overvrt_diversiteit_engagement_charter_bis/index.shtml 

År 2004 lanserade France Télévisions en handlingsplan för integration. Företaget ansvarar, 

i samarbete med Radio France International, för projektet PlurielMedia, som genomför 

forskning om mångfalden vid France Télévisions samt tillhandahåller mångfaldsutbildning 

för chefer, interkulturell utbildning för journalister och utbildning för unga tv-anställda från 

etniska minoritetsgrupper. 

www.francetelevisions.fr 


Medieorganisationer kan inrätta ett utbyte av information och praxis för att lära av varandras 

erfarenheter. 

Framgångsrika mångfaldsstrategier kräver att medieorganisationerna utformar genomförandemekanismer 

och övervakar effektiviteten. 

De ledande brittiska programföretagen har skapat ett nätverk för kulturell mångfald för 

att åstadkomma en rättvis representation av den etniska befolkningen i rutan och bakom 

kameran. Deltagarna stöder branschövergripande initiativ och utbyter sakkunskap, resurser 

och god praxis. 

www.culturaldiversitynetwork.co.uk 

Rikta medieutbudet till invandrargrupperna 

Medieorganisationerna kan i sin programplanering ta större hänsyn till den ökande etniska 

mångfalden hos publiken och dess behov. Detta kan göras genom att dra full nytta av 

informationskällornas mångfald, ge invandrargrupperna och dem som rapporteringen 

handlar om möjlighet att uttala sig, utarbeta olika programformat om olika invandrargrupper 

och deras dagliga liv samt i populära program visa mångfalden som en normal del 

av samhället. 

I den sjätte gemensamma grundprincipen för integration framhävs vikten av att ge 

invandrare tillträde till off entliga tjänster på samma grund som inhemska medborgare 

och utan diskriminering. I egenskap av off entligfi nansierade verksamheter har off entliga 

programföretag en skyldighet att tillgodose behoven hos sina olika publiker, även 

invandrare och etniska minoriteter, och att främja social sammanhållning. 

Invandrarna bör uppmuntras att delta i program som aktörer, intervjuobjekt, medverkande, 

publikdeltagare eller experter och att utveckla sina egna komedi- och underhållningsprogram. 

För att garantera att bilden av invandrare i dokusåpor och dramatiseringar är 

rättvisande, bör man använda invandrade aktörer och manusförfattare när handlingen 

utspelas i en interkulturell miljö eller för att spela invandrarkaraktärer. 

I en mångfaldsstrategi ingår att vid beslut om innehåll och programplanering ta hänsyn till 

invandrarnas behov, önskemål och representation på samma sätt som för övriga 

publikgrupper som man riktar sig till. 


* 

$ 

Z 

*

$ 

Z 

* 


EBU:s interkulturella programgrupp (Eurovision Intercultural and Diversity Group) 

underlättar interkulturellt utbyte av tv-program. Deltagarna i gruppen har möjlighet att 

utbyta korta dokumentärer som speglar de europeiska samhällenas mångkulturella och 

mångskiftande karaktärer och anpassa dem efter sina egna sändningsbehov. 

www.eurovisiontvsummit.com/pdf/interculturaldiversity_va.pdf 

Nederländska PSB NOS använder sig av undersökningen Monitor för att kartlägga 

tv-utbudet genom en kvantitativ analys av representationen av olika grupper (inbegripet 

etnicitet), som ett instrument för politiskt beslutsfattande. Undersökningen ger svar på 

följande frågor: ger den nederländska televisionen en representativ bild av den sociala 

mångfalden, fi nns det någon skillnad mellan de publika och de kommersiella kanalerna när 

det gäller andelen infödda/invandrare och vilka kopplingar fi nns det mellan olika gruppers 

tittarvanor och de personer och karaktärer som framträder i givna tv-program? 

Säkerställa och främja en eff ektiv reglering 

Kontrollorganen innefattar oberoende sändningsmyndigheter, pressetiska råd, organ 

för klagomål mot pressen, ombudsmän, parlament och pressministerier. En reglering av 

medierna kan åläggas av regeringen (vilket ofta är fallet med tv- och radiosändningar), eller 

kan ske genom frivillig självreglering av mediebranschen (vilket ofta är fallet med tryckta 

medier). Medierna regleras också indirekt genom lagar som förbjuder hatiska uttalanden 

eller ärekränkning och förtal. Medierna regleras inte endast på nationell nivå, utan även på 

europeisk och internationell nivå (Unesco, EU, Europarådet, OSSE). Genom EU:s rambeslut 

om bekämpande av rasism och främlingsfi entlighet förbjuds t.ex. avsiktliga gärningar som 

innebär off entlig uppmaning till våld eller hat riktat mot en grupp av personer på grund av 

ras, hudfärg, religion, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung. Det nya direktivet 

om audiovisuella medietjänster måste införlivas i nationell lag före utgången av 2009. 

Precis som i det föregående direktivet, direktivet om television utan gränser, föreskrivs att 

programföretagen ska bekämpa uppammande till hat grundat på ras, kön, religion eller 

nationalitet. 

Föreskrifter om bekämpning av diskriminering och främjande av mångfald finns redan på 

nationell, europeisk och internationell nivå, men kan tillämpas mer effektivt av medier och 

integrationsaktörer. 


Den viktigaste uppgiften för det tyska pressetiska rådet och dess klagomålskommittéer är att 

utreda och besluta i enskilda klagomål mot sådant som publicerats eller mot förehavanden 

inom pressen. Eftersom det pressetiska rådet är ett privaträttsligt organ som inrättats av de 

stora pressorganisationerna, kommer dess bemyndigande, i egenskap av frivilligt självövervakande 

organ, från anseendet som en kvalifi cerad privat kritiker som vem som helst kan 

vända sig till med klagomål. På senare tid har riktlinjerna utvidgats och uppdaterats vid 

fl era tillfällen: t.ex. när det gäller förbudet mot diskriminering, förhärligandet av våld och 

det lämpliga i att ange människors namn vid rapporteringen om brott. 

www.presserat.info 

När täckande bestämmelser saknas kan medlemsstaterna stödja sig på Unescokonventionen 

om kulturell mångfald (2005) och Europarådets förklaring om public service-uppdraget i 

informationssamhället (2006) samt rekommendationen från dess ministerkommitté till 

medlemsstaterna om mediernas och medieinnehållets mångfald (2007). 

Självreglering hindrar inte i sig felaktiga och diskriminerande uttalanden om invandrare 

och invandrargrupper. Detta beror till stor del på följande omständigheter: 

Klagomål på grund av ras, etniskt ursprung, nationalitet, religion eller tro kan ofta endast 

lämnas in av den eller de personer som namnges i en artikel, inte av andra som känner 

sig kränkta. Vidare kanske det inte fi nns något förbud mot diskriminerande hänvisningar 

till grupper av människor, t.ex. invandrare och asylsökande. 

Vid klagomål på grund av felaktigheter måste man kunna visa att felaktigheten 

är betydande. Detta bedöms vanligen i förhållande till felaktighetens betydelse 

sett mot artikeln som helhet, och inte betydelsen för klaganden eller den sociala 

sammanhållningen. 

Påföljderna för att inte följa förfarandereglerna är inte särskilt hårda. Redaktören kanske 

endast måste publicera regleringsorganets kritik, vilket ofta sker fl era månader senare, 

när det inte längre har någon betydelse och inte kan minska den skada som gjorts. 

För att undanröja dessa hinder måste branschens och organisationernas förfaranderegler 

inriktas på orsakerna till snedvridningen och den felaktiga informationen i 

invandrarfrågor. 

Medieorganisationerna kan enas om nya självregleringsinstrument, såsom en 

uppförandekod eller etisk kod och riktlinjer för en utgivningspolicy för tolerans. 


$ 

Z 

*


Enligt en genomgång av forskningen om rasism och kulturell mångfald i europeiska medier 

som gjordes 2003 behöver följande aspekter av nyhetsinnehållet åtgärdas: 

Källanvändning: Invandrarna själva används sällan som källa, även om en artikel eller 

ett program påverkar dem direkt. Invandrarnas uttalanden ges en mindre framträdande 

plats och mindre trovärdighet, ofta citeras invandrare selektivt i samband med negativa 

ämnen och/eller porträtteras i stereotypiska roller. Medierna lyckas inte spegla hela 

mångfalden av åsikter, utan återger ett begränsat antal företrädares synpunkter. 

Dessutom förekommer invandrare sällan i mediernas täckning av ämnen som inte är 

invandrarrelaterade. 

Avsaknad av bakgrundsinformation: Rapporteringen om bakgrunden är knapp och 

information om invandrarfrågor placeras därför sällan i ett sammanhang. Knappt 

någon uppmärksamhet ägnas åt invandrarnas dagliga liv och förhållanden, eller de 

bakomliggande skälen till dessa. Till exempel händer det att medierna porträtterar 

asylsökande som att de lever av staten, utan att nämna att den off entliga politiken gör 

det olagligt för dem att arbeta. 

Betoning på negativa saker: Nyhetsartiklar kan vara sensationalistiska och selektiva 

och spela på allmänna fördomar. Nyhetsartiklar om brott, där invandrare ofta är 

överrepresenterade, kan förstärka tron eller uppfattningen att brottslig verksamhet är 

oupplösligen förbunden med vissa invandrargrupper. Positiva artiklar, särskilt om hur 

invandrarna bidrar ekonomiskt till samhället, är ofta mer sällsynta. 

Förbindelserna mellan medierna och politiken: Den politiska agendan har ett stort 

infl ytande på hur invandrare porträtteras i medierna. Invandrare kan av extremister 

beskrivas som ett hot mot den nuvarande livsstilen – mot kulturella normer och 

värderingar, den nationella identiteten, levnadsstandarden, välfärdsstaten och 

möjligheterna till sysselsättning. 

Genom uppförandekoder kan man även försöka hindra användningen av felaktig (och 

provocerande) terminologi, t.ex. ”illegal asylsökande”. 

Redaktörerna kan uppmuntra journalisterna att främja interkulturell förståelse genom att 

rapportera om negativa nyheter på ett balanserat och kritiskt sätt. I sådan rapportering 

förekommer inte provocerande språk eller stereotyper. Genom att tillhandahålla 

bakgrundsinformation garanterar man att artikeln är grundad på fakta istället för 

antaganden. Journalister kan också motverka förutfattade meningar genom att intervjua 

invandrare i samband med andra nyheter som inte rör invandrare, eller genom att utöka 

sin rapportering om invandringen till nya områden såsom mat, sport, kultur, musik, fi lm 

och mode. 


För att säkerställa relevans och exakthet kan riktlinjer också utarbetas i samarbete med 

organisationer i det civila samhället och ledare för olika invandrargrupper. Riktlinjerna kan 

innehålla vägledning om följande: 

Korrekt och lämplig terminologi vid rapporteringen om invandrarfrågor. 

Den etniska sammansättningen i det land, den region eller det samhälle invandrargrupperna 

kommer ifrån samt deras kulturella och religiösa seder. 

Kontaktpersoner i invandrargruppen och inom etniska medier. 

Medieorganisationerna kan försäkra sig om att åtgärder snarast möjligt vidtas vid 

överträdelser av uppförandekoden, t.ex. att en rättelse omedelbart publiceras eller att det 

fi nns en läsarombudsman, som i många fall kan medla för att undvika rättsliga åtgärder. 

Klagomålsorganen och medieombudsmännen kan spela en konstruktiv roll vid självregleringen 

av branschen, förstärka etiska standarder och stödja integrationen genom att 

övervaka vad som skrivs och visas i medierna i invandrarfrågor, 

öka allmänhetens medvetenhet om självregleringen, 

tillhandahålla kostnadsfria och öppna klagomålsförfaranden, 

se till att besluten fattas trovärdigt och snabbt och även verkställs, 

öka medvetenheten hos journalister och redaktörer om befi ntliga koder och etiska 

standarder. 

Resultatet kan övervakas av oberoende observationsorgan, tillförlitliga pressetiska råd och 

andra berörda parter på integrationsområdet. 

Självregleringen kan utvärderas genom effektiva klagomålsförfaranden mot medierna och 

övervakning som handhas av en rad trovärdiga parter. 

Det portugisiska kommissariatet för invandring och interkulturell dialog (ACIDI) övervakar 

mediernas porträttering av invandrarna och invandringen. Det diskuterar resultaten med 

medierna för att uppmärksamma dem på klyftan mellan rapporteringen och verkligheten 

och utfärdar off entliga uttalanden med offi ciella uppgifter för att motverka stereotypisk 

nyhetsrapportering. 

www.acidi.gov.pt 

Den lettiska tankesmedjan PROVIDUS årliga övervakningsrapport Shrinking citizenship 

innehåller en textuell analys av de tryckta mediernas behandling av nyanlända invandrare, 

fl yktingar, nya medborgare och andra etniska grupper och minoritetsgrupper. Analysen 

syftar till att mobilisera stöd för minoriteterna och göra de icke-statliga organisationerna 

mer aktiva i den off entliga politiska debatten. 

www2.providus.lv/public/27124.html 


* 

$ 

Z 

Z

Slutsatser 


1. Genom att ta sig tid att kartlägga mediemiljön – dvs. huvudaktörer, regelverk, 

användare och arbetsmarknad – kan integrationsaktörerna lättare förstå varför, hur och 

vilka medieorganisationer som är intresserade av att samarbeta för att åstadkomma 

en korrektare och mer balanserad bild av invandrarna och öka arbetsstyrkans etniska 

mångfald. 

2. Integrationsaktörerna kan generera större närvaro i den lokala mediemiljön genom att 

införliva pr i sin strategiska planering och anpassa sin strategi så att den överensstämm 

er med medieorganisationernas övergripande uppdrag och kvalitetsstandarder. 

3. Integrationsaktörerna bör utgå från det lokala sammanhanget och tidigare e rfarenheter 

för att få idéer om hur de ska rikta och utforma sitt budskap för att nå en 

viss publik. 

4. Strategiska allianser mellan det civila samhället, regeringen, forskningsinstitut och 

branschorganisationer kan göra det lättare att åstadkomma en inverkan inom ett så 

brett och mångskiftande område som medierna. 

5. Att tillhandahålla material, utbildning och dialogplattformar om interkulturell 

kompetens är ett mycket praktiskt sätt att arbeta direkt med mediefolk under deras 

studier och hela deras yrkeskarriär. Det första steget är att förvissa sig om ett åtagande 

från medieutbildare och administratörer. 

6. Medieorganisationerna, regeringarna och det civila samhället kan uppmuntra god 

mediepraxis genom att dela ut priser för utmärkta insatser. 

7. Feedback från underrepresenterade grupper inom medierna kan användas för att 

utforma riktade rekryteringsstrategier i syfte att göra journalistyrket till ett mer 

attraktivt yrkesalternativ för unga invandrare.. 

8. Mentorskap och utvecklingsmöjligheter för såväl nybörjare som redan verksamma 

i mediebranschen med invandrarbakgrund är eff ektiva verktyg för att förbättra 

en medieorganisations mångfaldspolicy när det gäller rekrytering, befordran och 

behållande av anställda. 

9. Statliga myndigheter och aktörer i det civila samhället spelar en nyckelroll när det 

gäller att förbättra anställningsmöjligheterna för en ofta outnyttjad resurs – mediefolk 

som utbildat sig utomlands, särskilt journalister i exil – samt underlätta erkännandet 

av deras färdigheter och kvalifi kationer. 

10. Framgångsrika mångfaldsstrategier kräver att medieorganisationerna utformar 

genomförandemekanismer och övervakar eff ektiviteten. 


11. I en mångfaldsstrategi ingår att vid beslut om innehåll och programplanering ta 

hänsyn till invandrarnas behov, önskemål och representation på samma sätt som för 

övriga publikgrupper som man riktar sig till. 

12. Föreskrifter om bekämpning av diskriminering och främjande av mångfald fi nns 

redan på nationell, europeisk och internationell nivå, men kan tillämpas mer eff ektivt 

av medier och integrationsaktörer. 

13. Medieorganisationerna kan enas om nya självregleringsinstrument, såsom en 

uppförandekod eller etisk kod och riktlinjer för en utgivningspolicy för tolerans. 

14. Självregleringen kan utvärderas genom eff ektiva klagomålsförfaranden mot medierna 

och övervakning som handhas av en rad trovärdiga parter. 



Kapitel 3 

Åtgärder för att öka medvetenheten och 

invandrarnas egenmakt 


Åtgärder för att öka medvetenheten och invandrarnas egenmakt 

Genom åtgärder för ökad medvetenhet får människor större kunskap om och blir 

mer mottagliga för frågor som rör integration. Berörda grupper kan skapa sig en mer 

informerad åsikt om mångfalden och delta på ett mer meningsfullt sätt i integrationsprocessen. 

Genom ökad egenmakt ökas invandrarnas resurser och förmåga så att de 

kan göra mer informerade val och vidta åtgärder för att främja integrationen. 

Begreppen ökad medvetenhet och egenmakt återspeglas i de gemensamma grundprinciperna 

nr 1, 6, 7 och 9, där det betonas att integrationen är en dubbelriktad process av 

ömsesidigt tillmötesgående mellan invandrarna och invånarna i värdländerna. Båda dessa 

grupper kan som invånare engagera sig genom ofta förekommande samspel: som volontärer, 

genom tillträde till allmänna institutioner och partnerskap mellan organisationer, och som 

lokala medborgare, genom att delta i det politiska beslutsfattandet i integrationsfrågor. 

Det här kapitlet är indelat i två avsnitt där det förklaras hur de praktiskt verksamma på 

området kan använda sig av dessa strategier i olika steg av projektförvaltningen. 

Dynamiken mellan ökad medvetenhet och ökad egenmakt för 

invandrarna 

Det första avsnittet handlar om hur man steg för steg kan öka människors medvetenhet. 

Dessa åtgärder genomförs ofta i form av informationskampanjer och evenemang som 

inriktas på en särskild målgrupp (allmänheten, politiska beslutsfattare, invandrare etc.) och 

där man förmedlar fakta och erfarenheter om en viss integrationsfråga. När målgruppens 

kunskaper och medvetenhet ökar kan de skapa sig en mer informerad åsikt om mångfalden 

och delta mer aktivt i integrationsprocessen, vilket påverkar alla medborgares ömsesidiga 

anpassning. 

Det andra avsnittet handlar om egenmakt. Åtgärder för ökad egenmakt genomförs 

ofta i form av utbildning, partnerskap, arbetsplacering och ger enskilda invandrare och 

företrädare för invandrarföreningar möjlighet att formulera sina behov och agera därefter. 

När invandrarnas förmåga och resurser ökar kan de göra sina egna val i fråga om sin integrationssituation 

och vidta åtgärder för att förbättra den, vilket möjliggör större delaktighet 

och representativitet i samhällslivet. 

Ökning av medvetenheten och ökning av egenmakten är två skilda men ömsesidigt 

stärkande åtgärder som syftar till att motverka diskriminering och marginalisering. 

Åtgärder för att öka medvetenheten som bygger på enskilda invandrares berättelser och 

invandrarföreningarnas sakkunskap ökar i sin tur invandrarnas egenmakt genom att ge 

dem en starkare off entlig röst, utvidga deras verksamhetsområde och skapa möjligheter till 

partnerskap med andra organisationer. Åtgärder för ökad egenmakt höjer på motsvarande 

sätt invandrarnas profi l och för upp integrationsfrågorna på den off entliga agendan. 

Invandrare som har både förmåga och resurser bidrar avsevärt till att öka medvetenheten 

genom att ge allmänheten en bättre informerad och mer välbalanserad syn på invandringen 

och integrationen. 


3.1 Åtgärder för att öka medvetenheten: informera 

opinionen och aktivera allmänheten 

Allmänhetens missuppfattningar om invandrarnas attityder, särdrag och närvaro i 

bosättningslandet (migrationsfl ödet, antal invandrade arbetstagare på arbetsmarknaden 

etc.) skapar en grogrund för etnocentrism och diskriminering hos befolkningen, 

segregering och marginalisering bland invandrarna samt inaktivitet eller tillbakagång i 

politiken. Som exempel kan nämnas att de närmare 800 europeiska företag som svarade 

på ett frågeformulär som GD Sysselsättning, socialpolitik och lika rättigheter vid Europeiska 

kommissionen skickade ut 2005 i samband med sin undersökning Business Case for 

Diversity uppgav att bristen på korrekt information och den bristande medvetenheten i 

värdsamhället är den viktigaste utmaningen när det gäller att skapa mångfald och motverka 

diskriminering på arbetsplatsen. De fl esta ansåg att den nuvarande verksamheten för att 

öka medvetenheten inom området var otillräcklig och välkomnade mer information från 

såväl arbetsgivarorganisationer som nationella regeringar. 

Genom kampanjer och evenemang för ökad medvetenhet kan alla medborgare få kunskap 

om invandringen och integrationen samt få information om hur de kan delta i integrationsprocessen. 

Vidare skapas möjligheter till frekvent samverkan mellan invandrare och 

nationella medborgare, vilket utvecklar alla parters interkulturella kompetens. 

Enligt rapporten Migration and Public Perception som sammanställts av Rådgivarbyrån för 

Europapolitik vid Europeiska kommissionen kännetecknas framgångsrika åtgärder för ökad 

medvetenhet av att de är skräddarsydda och välinriktade samt beaktar särskilda samhällsfaktorer, 

den historiska verkligheten samt lokala, regionala och nationella identiteter. 

Åtgärderna kan också kombineras med bättre uppgiftsinsamling och djupgående 

sociala forskningsprojekt. Framgångsrika åtgärder för ökad medvetenhet resulterar i en 

bättre förståelse för integrationsprocessen hos allmänheten och bättre möjligheter för 

allmänheten att bidra till den. 

En evidensbaserad strategi för ändring av uppfattningarna 

Jämförbar information om invandrargrupper och den övriga befolkningen kan klarlägga 

olika informationsklyftor i integrationsfrågor. Olika studier och opinionsundersökningar 

kan också visa hur nationell praxis påverkar allmänhetens uppfattningar (och omvänt). 

Longitudinella studier och opinionsundersökningar kan hjälpa politiska beslutsfattare 

och forskare att utvärdera inverkan av strategier som syftar till att öka allmänhetens 

medvetenhet och förbättra dess uppfattningar. 

Om målet för åtgärder för ökad medvetenhet är att bekämpa missuppfattningar, måste dessa 

missuppfattningar identifi eras, mätas och analyseras genom en rad olika verktyg för informationsinsamling. 

De som utformar opinionsundersökningar får inte låta sig avskräckas från att 

ställa en fråga i undersökningen av rädsla för svaret. Undersökningarna kan senare användas 

för att motverka verkliga rädslor, missuppfattningar och fördomar hos allmänheten. 


*

$ 

Z 

Z 

Z 


De som utformar projekt har tillgång till ett antal undersökningsmetoder. Kvantitativa 

undersökningar som omfattar hela EU är ett sätt att placera varje lands erfarenheter i ett 

vidare perspektiv. Eurobarometern, Eurostat, den europeiska arbetskraftsundersökningen 

och den europeiska socialundersökningen tillhandahåller jämförbara uppgifter om 

invandring och integration på europeisk nivå. Kvantitativa representativa undersökningar 

på medlemsstatsnivå kan eff ektivt skräddarsys så att de inriktas på särskilda befolkningsgrupper 

och frågor för att hjälpa politiska beslutsfattare och berörda parter att fatta 

välinformerade beslut på olika myndighetsnivåer. Kvalitativa verktyg kan också användas 

som en startpunkt för ökande av medvetenheten och främjande av integrationen. 

EU-MIDIS var den första EU-omfattande undersökningen någonsin av invandrargruppers 

och etniska minoritetsgruppers erfarenheter av diskriminering och viktimisering i det 

dagliga livet. I undersökningen, som hade beställts av EU:s byrå för grundläggande 

rättigheter, ställdes frågan huruvida vissa invandrargrupper och etniska minoritetsgrupper 

har utsatts för diskriminering och rasistiskt våld, varför de har eller inte har anmält dessa brott 

och huruvida de känner till och har förtroende för de organisationer och tjänstemän vars 

uppgift det är att hjälpa dem. Personliga intervjuer genomfördes med 23 500 personer från 

utvalda invandrargrupper och etniska minoritetsgrupper i Europeiska unionens samtliga 

27 medlemsstater. Dessutom intervjuades 5 000 personer från majoritetsbefolkningen för 

jämförelse av resultaten. 

http://fra.europa.eu/fraWebsite/eu-midis/eumidis_details_en.htm 

Den danska analysbyrån Catinét genomför regelbundet intervjuer med omkring 1 000 

invandrare och deras efterkommande för att övervaka deras erfarenheter av diskriminering, 

deras subjektiva uppfattningar om integration samt deras åsikter om politiska förslag och 

den off entliga debatten. Enligt analysbyrån har invandrarundersökningar kommit att bli en 

del av dess kärnverksamhet, eftersom invandrarnas åsikter och erfarenheter är viktiga, men 

ofta är obekanta för dem som deltar i integrationsdebatten. 

www.catinet.dk/ 

I länder som Nederländerna och Portugal genomförs regelbundna integrationsundersökningar 

i de viktigaste invandrargrupperna. För mer information om tillgängliga 

undersökningar, se 

www.prominstat.eu 

En evidensbaserad strategi kan vara till hjälp på ett viktigt område där kampanjerna för 

ökad medvetenhet kan förbättras: utvärderingen. Genom insamling och uppdatering 

av grundläggande data kan man spåra förändringar i målgruppernas uppfattningar och 

handlande på kort, medellång och lång sikt. Man kan spåra orsakssambanden mellan 

integrationsnyheter, medietäckningen och förändrade uppfattningar. Information 

kan användas för att fortlöpande anpassa kampanjernas uppdrag, språk, budskap och 

målgrupp. 


Särskilda Eurobarometerundersökningar om diskrimineringen i EU beställdes såväl före som 

efter Europeiska året för lika möjligheter för alla 2007. Jämförande analyser av de särskilda 

Eurobarometerundersökningarna 263 och 296 gör det möjligt för europeiska politiska beslutsfattare 

att följa hur uppfattningar och åsikter förändrades under året, då man genomförde 

430 nationella åtgärder och 600 evenemang för att öka medvetenheten om diskriminering. 

http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_296_sum_en.pdf 

Sedan 2002 har Scottish Executive genom sin långsiktiga kampanj ”One Scotland, 

Many Cultures” försökt att öka medvetenheten om den negativa inverkan av rasistiska 

attityder och om hur personer från andra kulturer bidrar på ett positivt sätt till det skotska 

samhället. Forskningsprojekt genomförs regelbundet för att undersöka rasistiska attityder 

och erfarenheter av rasism samt bedöma kampanjens eff ektivitet och dess inverkan 

på målgruppen. Utvärderingarna gör det möjligt att över tiden jämföra spontan och 

framkallad medvetenhet, vad man erinrar sig av budskapet samt förändringar i attityderna. 

Det görs årliga bedömningar av kampanjen som är tillgängliga för allmänheten och där 

man utvärderar budget, medietäckning, synlighet och inverkan på medvetenheten. 

www.scotland.gov.uk/News/Releases/2007/01/26113250 

I Spanien görs regelbundna undersökningar i syfte att fastställa de grundläggande 

tendenserna i den allmänna opinionen om invandringen och följa utvecklingen av främlingsfi 

entliga och rasistiska tendenser. Allmänhetens uppfattning om invandringen undersöks av 

det nationella statistikinstitutet genom en nationell undersökning om invandringen. Den 

senast tillgängliga dokumentationen om främlingsfi entliga och rasistiska tendenser utgörs 

av en undersökning från 2008 av utvecklingen av rasism och främlingsfi entlighet i Spanien. 

Mer specifi ka opinionsundersökningar syftar till att följa situationen för invandrargrupper 

av muslimskt ursprung i Spanien och spanska ungdomars uppfattning om invandringen. 

www.oberaxe.es 

De som arbetar med projekt som fokuserar på små grupper och enskilda personer bör vara 

införstådda med att det inte är sannolikt att de kommer att lyckas förändra de övergripande 

attityderna. Inverkan kan i stället mätas genom djupintervjuer och riktade undersökningar 

bland deltagarna på kort sikt och övervakning av förändringar i agendor och partnerskap 

på medellång och lång sikt. 

En evidensbaserad strategi för ökad medvetenhet inleds med en särskild kartläggningsfas, 

där man genom studier och opinionsundersökningar tar fram grundläggande information 

om invandrarnas och allmänhetens uppfattningar, och denna information kan sedan 

regelbundet utvärderas. 

Efter kartläggningsfasen behövs en särskild analysfas för att få grepp om kompletterande 

men motstridiga resultat (t.ex. skillnader i invandrarnas och allmänhetens uppfattningar), 

jämföra resultaten med den nationella debatten, identifi era målgrupper och välja ut de 

lämpligaste åtgärderna. Studier och opinionsundersökningar är inte självförklarande när 

man vill ha en bild av den allmänna opinionen. 


$ 

Z 

Z 

Z 

*

Z 

* 


Forskning på relevant myndighetsnivå hjälper till att förklara vilka faktorer som påverkar en 

persons eller grupps attityder mot invandrarna och integrationen av dem. 

I en rapport från 2005, Majority Populations’ Attitudes towards Migrants and Minorities, som 

sammanställts av föregångaren till Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter 

fi nns en översikt över hur den allmänna opinionen om invandring och minoriteter har 

utvecklats samt över faktorer som kan förklara utvecklingen. 

http://fra.europa.eu/fraWebsite/attachments/Report-1.pdf 

Det fi nns många oförklarade faktorer bakom skälen till varför folk ser på eller uppfattar 

invandringen som de gör. De praktiskt verksamma på området kan ändå använda resultaten 

av kartläggningen för att identifi era nyckelfaktorer och bestämma en lämplig målgrupp för 

sina åtgärder för ökad medvetenhet. Ett antal forskningsstudier har t.ex. visat att de mest 

positiva och toleranta attityderna fi nns hos 

ungdomar, 

personer med högre socioekonomisk status, 

personer med högre utbildning, 

tjänstemän, 

personer som har större kontakt med invandrare. 

Sociala, geografi ska och historiska faktorer inverkar också, och allmänhetens 

uppfattning om invandrare varierar därför mycket mellan medlemsstaterna. Förutom 

att de förberedande undersökningarna har en kartläggnings- och analysfunktion 

bidrar de också till att öka medvetenheten och sprida information. En analys av den 

särskilda Eurobarometerundersökningen 263 om diskrimineringen i EU har t.ex. visat att 

sannolikheten är större att människor i länder med ordentlig lagstiftning mot diskriminering 

är informerade om sina rättigheter om de eventuellt skulle råka ut för diskriminering och att 

de anser att diskrimineringen är utbredd. 

Opinionsundersökningar vid rätt tidpunkt kan göra allmänheten och medierna 

uppmärksamma på nyckelfrågor och ange debattvillkoren för kommande initiativ. 

Tidpunkten för när en undersökning off entliggörs har således en avgörande betydelse 

för projekten för ökad medvetenhet och även för den politiska beslutsprocessen. När 

allmänhetens medvetenhet om integrationsfrågor ökar, ökar också dess förväntningar på 

politiska åtgärder. 

Genom analys av undersökningsresultaten klarläggs faktorerna bakom olika uppfattningar, 

vilket gör det lättare att fastställa en lämplig målgrupp. Undersökningsresultaten kan också 

användas för att göra medierna och allmänheten uppmärksamma på lanseringen av en 

kampanj för ökad medvetenhet. 


Den off entliga debattens inverkan 

Den off entliga debattens form och innehåll kan inverka positivt eller negativt på 

den allmänna opinionen om invandrare och integration. Den politiska debatten och 

mediedebatten fokuserar ibland på mindre viktiga integrationsfrågor och det görs även 

ogrundade kopplingar mellan invandringen och andra samhällsfrågor. Invandringen 

väcker därför ofta osäkerhetskänslor på grund av allmänhetens oro över konkurrensen om 

arbetstillfällen och bostäder, de ökande kraven på välfärdsstaten och en generell oro över 

den nationella säkerheten. 

Det bör inte glömmas bort att allmänhetens uppfattning om invandrare indirekt förbättras 

genom politiska åtgärder för styrd invandring, bättre kontroll av de yttre gränserna, 

trovärdiga asylsystem, antidiskrimineringsåtgärder och eff ektiv integration. Bättre och 

jämförbara statistikuppgifter om fenomenen invandring och integration utgör också en 

användbar informationsbas för off entliga debatter och politiskt beslutsfattande. Åtgärder 

för ökad medvetenhet ger en viktig politisk återkoppling och ökar stödet för olika 

förbättringar av invandrings- och integrationspolitiken. 

Huruvida regeringens integrationspolitik och de budskap som sänds är konsekventa 

kan inverka betydligt på trovärdigheten och eff ektiviteten hos åtgärderna för ökad 

medvetenhet, särskilt när det gäller kampanjer som genomförs eller fi nansieras av staten. 

Partnerskap på lokal nivå kan vara mer eff ektiva och gensvaret kan bli större om åtgärderna 

för att öka medvetenheten avser särskilda frågor som rör städer eller lokalsamhällen. 

Genom en informationskampanj som genomfördes av utvecklingspartnerskapet ”Arbeta 

och leva tillsammans” i staden Linz i Österrike lyckades man framgångsrikt öka intresset 

hos de arbetsgivare den riktades till, framför allt små och medelstora företag, samt hos de 

lokala politiska beslutsfattarna för att undersöka fördelarna med en gränsöverskridande 

arbetsmarknad och tillhandahålla interkulturell utbildning för fackliga ombud och 

arbetstagare med invandrarbakgrund. 

http://ec.europa.eu/employment_social/equal/data/document/etg1-suc-liv&work_en.pdf 

Under lokalvalen i Graz i Österrike i januari 2008 inrättade antidiskrimineringsexperter ett 

valövervakningssystem i syfte att öka medvetenheten om diskriminering och förbättra de 

deltagande partiernas nyckelbudskap. 650 texter utvärderades enligt en ”trafi kljusmetod” 

(röd/gul/grön) och resultaten presenterades senare vid fyra presskonferenser och i samband 

med en avslutande politisk debatt. Övervakningen mottogs positivt av de fl esta partierna 

och kan enkelt anpassas för andra städer och regioner. 

http://wahlkampfbarometer-graz.at 

Aktörer såsom lärare, poliser och läkare, som ofta uttalar sig i frågor som rör integration, kan 

vara mer auktoritativa röster när det gäller att öka medvetenheten om frågor som särskilt 

rör deras områden. 


$ 

Z 

Z

$ 

Z 

* 

$ 

Z 

Z 

Z 


Hälso- och sjukvården genomför ofta blodgivningskampanjer. Under tio år har den 

italienska frivilligorganisationen för blodgivning, Avis, genomfört riktade kampanjer för 

att öka antalet invandrare som ger blod och därigenom öka allmänhetens uppskattning 

av invandrarna och skapa möjligheter till interkulturell dialog. Erfarenheterna har använts 

för att inrätta ett observationsorgan för att främja blodgivning, som har undertecknat 

samarbetsavtal med hälso- och sjukvårdsorganisationer i invandrarnas ursprungsländer. 

www.avis.it/usr_view.php/ID=0 

Genom ett nära samarbete med dem som arbetar ”på fältet” kan verksamhet för ökad 

medvetenhet få mycket större uppmärksamhet från allmänheten. Kampanjer som inte har 

lokalt fokus kan i annat fall uppfattas som att de inte rör vanliga människor och endast 

handlar om politiska klyschor. Genom lokala partner kan kampanjen också få information 

om förändringar i de lokala uppfattningarna. De fungerar således som ett system för tidig 

varning när det gäller att identifi era förändringarna och vidta åtgärder. 

När politiken inte är konsekvent eller budskapen är förvirrande och motstridiga, kan 

åtgärder för ökad medvetenhet även användas för att höja den politiska agendan. 

Eftersom regeringens politik och budskap har stor betydelse för en kampanjs trovärdighet 

och effektivitet, kan politiska beslutsfattare och opinionsbildare vara några av de viktigaste 

målgrupperna för kampanjen i fråga. 

Projektet ”Folk som vi” i Slovakien syftade till att öka kunskapen och toleransen hos 

allmänheten såväl som hos dem som arbetar med att genomföra invandringspolitiken. 

Människor i nya mottagarländer med en liten invandrarbefolkning behöver få information 

om invandrarnas liv och verkliga exempel på hur invandrarna dagligen bidrar till samhället. 

Kampanjen genomfördes via tv och genom möten med skolor, myndigheter och 

gränskontrolltjänstemän. 

www.ludiaakomy.sk 

På grundval av nyinsamlade uppgifter om nyanlända i departementet Haut-Rhin i Alsace, 

har det regionala observationsorganet för integration och stadspolitik, Oriv, anordnat 

möten med 160 lokala tjänstemän och parter för att öka medvetenheten och diskutera 

rekommendationerna om respektive stads specifi ka metoder och villkor för att ta emot de 

nyanlända. 

www.oriv-alsace.org 

En av den österrikiska integrationsfondens (Österreichischer Integrationsfonds) viktigaste 

motiv för att off entliggöra sin andra statistiska årsbok om invandring och integration var att 

tillhandahålla faktauppgifter och få bort en del av känslosamheten i den politiska integrationsdebatten. 

10 000 exemplar har tryckts och skickas ut till viktiga aktörer i hela Österrike, 

t.ex. journalister, politiker och borgmästare. 

www.integrationsfonds.at/wissen/zahlen_und_fakten_2009 


Att fastställa rätt målgrupp och informera opinionen 

De som har stora förväntningar på att lyckas påverka allmänheten och förbättra opinionen 

måste inse att kampanjer för ökad medvetenhet är ett långsiktigt åtagande. Det krävs 

många olika strategier och åtgärder över tiden: mediekampanjer, evenemang, projekt, 

förändringar av politiken etc. 

De som inte har lika stora resurser kanske ska överväga att i stället inrikta sig på särskilda 

grupper, framför allt beslutsfattare och opinionsbildare. Arbetsgivare, hyresvärdar, banker, 

off entliga tjänstemän och olika slag av tjänsteleverantörer kanske inte känner till vilken 

status och vilka rättigheter olika invandrarkategorier har, t.ex. fl yktingar, och kanske därför är 

tveksamma till att tillhandahålla nödvändigt stöd på grund av att de saknar information. 

Genom att fastställa en lämplig målgrupp (dvs. ändrad uppfattning hos allmänheten, 

invandrare eller utvalda parter eller befolkningsgrupper) definieras tydligt vad som krävs 

för att kampanjen ska bli framgångsrik. 

Delstaten Berlins informationskampanj 2006 ”Berlin behöver dig!” inriktades samtidigt 

på den stora arbetslösheten bland invandrarungdomar och på inskränkta attityder i den 

off entliga sektorn. Framgångsindikatorn för kampanjen fastställdes därför till andelen 

praktikanter med invandrarbakgrund som fi ck anställning i den off entliga sektorn. Mellan 

2006 och 2008 ökade andelen från 8 % till 14,5 %. Vid de utvärderingar som gjorts noterade 

man ett ökat intresse bland de invandrarungdomar som kampanjen riktats till och en ökad 

öppenhet för interkulturalism i off entliga debatter och bland de anställda i den off entliga 

sektorn. 

www.berlin-braucht-dich.de 

”OXLO – Oslo Extra Large” är en långsiktig kampanj som lanserades av Oslo kommun 2001 

till följd av ett rasistiskt mord. Kampanjens mål är att öka medvetenheten och göra de 

off entliga tjänsterna mer inkluderande och den har främst inriktats på skolor, daghem och 

hälso- och sjukvårdsmottagningar. År 2005 hade antalet anställda med en annan bakgrund 

ökat med nästan 30 %. 

www.oslo.kommune.no 

I Grekland har det grekiska migrationspolitiska institutet vidtagit åtgärder som inriktats 

på skolbarn genom projektet ”Insidan ut” och på organisationer i det civila samhället 

såsom panhellenska föreningen för kvinnliga idrottare (Pan-Hellenic Athletic Women’s 

Association). 

www.imepo.gr/imepo-mission-en.html 


* 

$ 

Z 

Z 

Z

$ 

Z 

Z 

Att känna till målen och hitta de rätta medlen 


Bland de olika strategierna framstår konst och kultur som ett särskilt användbart medel att 

utveckla målgruppens förmåga att göra välgrundade val och bidra till att öka medvetenheten. 

Genom att ge en röst åt dem som annars inte skulle ha kunnat göra sig hörda och visa bilder 

som annars inte skulle ha blivit sedda kan konsten skapa en grund för diskussioner om 

mångfald och hur man ska hantera olikheterna. 

En verklighetsbild av invandrare och mångkulturella samhällen 

När det gäller integration fi nns det en stor klyfta mellan uppfattningar och verklighet. 

Uppfattningarna snedvrids t.ex. av mediernas eller den off entliga debattens fi xering 

på vissa grupper, t.ex. asylsökande, papperslösa invandrare eller invandrare som har ett 

annat utseende eller en annan kulturell, språklig eller religiös bakgrund. I de europeiska 

länder där undersökningar har gjorts har allmänheten en helt felaktig bild av andelen 

utomlandsfödda, med överdrifter på från 60–70 % (i Danmark, Norge, Tyskland och Sverige) 

till 150–200 % (i Frankrike och Storbritannien). Undersökningar i Storbritannien har visat 

att folk i genomsnitt uppskattade att det fanns fyra gånger fl er invandrare i landet än det 

verkligen fanns. Mer än en fj ärdedel uppskattade dessutom att invandrarna utgjorde mer 

än hälften av befolkningen i Storbritannien. Undersökningar i Storbritannien har vidare 

visat att folk grovt överskattar det ekonomiska stöd som asylsökande kan få via förmånssystemet 

och anser att Storbritannien bär en mycket större andel av världens fl yktingbörda 

(tio gånger större) än man verkligen gör. 

Kampanjer för ökad medvetenhet kan belysa de verkliga omständigheterna kring 

invandringen och invandrarnas levnadsförhållanden samt de samhälleliga förändringarna 

och fördelarna för bosättningsstaden, -regionen eller -landet. Fokus kan läggas på de 

särskilda omständigheterna på en viss ort, eftersom allmänheten bättre kan få grepp om 

abstrakta fenomen som invandring och integration om de kan jämföra sina antaganden 

med uppgifter och fakta som rör det samhälle de känner bäst. 

Initiativet ”Fresh Talent Initiative” som genomförs av Scottish Executive bygger delvis på 

antagandet att Skottland kan bli en mer attraktiv plats att bo, arbeta och studera på, om 

framtida potentiella invandrare ges korrekt information om möjligheterna och bosättningsvillkoren. 

Var sjätte månad (2005 till 2007) har en off entlig utvärdering gjorts av projektet 

med hjälp av frivilliga frågeformulär om de möjligheter och utmaningar som de invandrare 

som rekryterats genom initiativet har ställts inför. 

www.scotlandistheplace.com 

År 2007 inledde den spanska regeringen en stor kampanj för ökad medvetenhet via reklaminslag 

på tv och i radio samt annonser i skrivna medier och på off entliga platser. Kampanjen grundade 

sig på invandrarnas många olika sociala behov och budskapet var ”Genom integration av 

invandrarna, vinner vi alla”, med underrubriken ”Alla olika, alla nödvändiga”. 

www.tt.mtin.es/periodico/spot/inmigra.htm 


Genom olika initiativ kan man bekämpa den stereotypa bilden, viktimiseringen och 

stigmatiseringen av invandrarna som grupp och föra fram invandrarnas, deras familjers 

och invandrargruppernas livshistorier. För att påverka den allmänna opinionen genom en 

strategi som syftar till att ge en verklighetsbild av invandrare bör man 

utarbeta och fastställa tydliga, exakta och realistiska mål, 

identifi era målgrupper och utarbeta lämpliga metoder, 

basera mål och metoder på forskningsresultat och teorier om attitydförändring, 

noggrant bestämma en lämplig tidsplan och geografi ska utsträckning för initiativet, 

utveckla goda arbetsförbindelser med medierna, 

fastställa strategier och anslå tillräckliga resurser för utvärdering av initiativets inverkan. 

Mytkrossande initiativ förbättrar den allmänna opinionen genom att ge en verklighetsbild 

av invandringen baserad på fakta och personliga berättelser. Dessa initiativ ökar 

medvetenheten i samhället om invandrargruppernas särdrag och behov, framför allt de 

mest sårbara och stereotypiserade grupperna, såsom papperslösa invandrare, asylsökande 

och invandrarkvinnor. 

Den irländska interkulturella och antirasistiska veckan, som fi nansieras genom den nationella 

handlingsplanen mot rasism, ger ut sin publikation Challenging Myths and Misinformation 

on Migrant Workers & their Families i samband med sina evenemang för ökad medvetenhet, 

som anordnas för att förbättra tillhandahållandet av tjänster inom olika områden till etniska 

minoritetsgrupper. 

www.nccri.ie/pdf/MythsMigrantWorkers.pdf 

Kampanjen ”Är jag en invandrare?”, som 2008 genomfördes av det belgiska centret för 

lika möjligheter, syftade till att främja ökad medvetenhet om ens (eget) ursprung. Inom 

ramen för kampanjen presenterades berömda personligheter som få skulle tänka på 

som ”invandrare” i syfte att konfrontera publiken med sina stereotypa uppfattningar om 

invandring och integration. 

www.journeedesmigrants.be/www.dagvandemigrant.be 

Den tyska federala kulturstiftelsen lanserade 2002 ”Projekt Migration”, som har fungerat som 

ett kunskapscentrum för mer än 120 evenemang och projekt som skildrar de samhällsförändringar 

som migrationen inneburit. Information togs fram på ett tvärvetenskapligt sätt som 

tydliggjorde kopplingarna mellan samhällsvetenskapliga, dokumentära och konstnärliga 

resultat samt mellan olika slag av partner i Tyskland och Europa. Projektet uppmuntrade 

särskilt ”migrationsprojekt” som genomfördes av personer med invandrarbakgrund. 

www.projektmigration.de 


* 

$ 

Z 

Z 

Z

$ 

Z 

$ 

Z 

Z 


Allmänna museer, särskilt de som är ägnade åt mångfald samt emigrationens eller 

invandringens historia, lämpar sig väl för utställningar, evenemang, utbildningsprogram, 

forskning, debatter och internationellt utbyte. Att införliva de ofta marginaliserade 

berättelserna om invandring i den större nationella historien är en komplex och ibland 

kontroversiell uppgift för museernas personal. Vid konferensen ”Migration in Museums: 

Narratives of Diversity in Europe” som genomfördes 2008 framhävdes behovet att utvidga 

museernas kapacitet att forska om den globala historien, fi nna innovativa metoder att 

skildra kulturella förändringar samt samla in och dokumentera invandrarnas subjektiva 

och mycket personliga skildringar samt skildringar av mångfalden i invandrargrupperna. 

Genom användning av arkiv där nytt material hela tiden läggs till, utställningar och en 

tvärvetenskaplig strategi förbättras museernas förbindelser med olika parter på integrationsområdet 

och med olika ursprungsländer. 

Museet Cité nationale de l’histoire de l’immigration i Paris visar Frankrikes historia som 

ett traditionellt invandringsland som har byggts och formats genom integration av de 

olika invandringsvågorna. Samlingen består till stor del av enskilda vittnesberättelser och 

artefakter. Sedan juni 2007 har museet haft en relativt god medietäckning samt relativt 

många besökare och förbindelser med skolor, forskare och icke-statliga organisationer. 

www.histoire-immigration.fr 

När det inte fi nns särskilda invandringsmuseer, kan utställningar fylla en liknande 

funktion. 

Eftersom den europeiska kulturhuvudstaden 2007 i Luxemburg grundade sig på 

ett unikt gränsöverskridande samarbete med Belgien, Frankrike och Tyskland, blev 

invandring årets grundtema. Det var det enda av de fem temana som var populärt bland 

företagssponsorerna. Utställningarna om invandringen bedömdes som intressanta av 

80 % av befolkningen i Luxemburg och ökade kulturkonsumtionen särskilt hos två nya 

publikgrupper: ungdomar och tidigare invandrare. Av de portugisiska medborgare som 

bor i storhertigdömet besökte 43 % fl er kulturevenemang än vanligt under 2007. 

www.mcesr.public.lu/presse/annee_culturelle_2007/portail_luxembourg_2007/ 

Rapport_fi nal_anglais.pdf 

Museet för lokalhistoria i distriktet Friedrichshain-Kreuzberg i Berlin introducerade 2005 en 

ny del i sin permanenta utställning ”Jeder nach seiner Façon? 300 Jahre Migrationsgeschichte 

in Kreuzberg”. Den lokala fokuseringen ökar besökarnas intresse och acceptans för ämnet, 

och den kronologiska presentationen visar hur grundandet av Kreuzberg och dess tillväxt 

hängde samman med invandringen. 

www.kreuzbergmuseum.de 

Också biblioteken spelar en viktig roll som förmedlare av information om kulturell mångfald 

och lokal mötesplats för en mångkulturell befolkning. 


Sedan 2002 har boksamlingar om lokala invandrargruppers och etniska minoritetsgruppers 

historia och traditioner och deras situation distribuerats till 500 bibliotek i Tjeckien, 

Danmark, Tyskland och Nederländerna genom projektet ”Diversity in libraries”. Genom 

interaktiva workshoppar har bibliotekschefer fått utbildning i interkulturell kompetens. 

I ett andra skede fokuserar det Inti-fi nansierade ”Libraries as gateways” på att utvidga 

genomförandestrategierna och utforma ytterligare riktlinjer och pr-verksamhet. 

www.mkc.cz/en/libraries-for-all.html 

Asylsökande 

Allmänheten anser ofta att antalet asylsökande ökar okontrollerat, trots att antalet asylansökningar 

minskar och nu är på en lägre nivå än på fl era år. Det råder också oklarheter om 

skillnaden mellan asylsökande och illegala invandrare som kommit för att arbeta. Ett sätt 

att förbättra allmänhetens uppfattning om asylsökande är att fi nansiera projekt där man 

utarbetar och sprider berättelser som ger asylsökandena ett ansikte och direkt identifi erar 

fl yktingarna med de konfl ikter de har fl ytt ifrån. 

I handboken Understanding the Stranger: Building bridges community handbook har Information 

Centre about Asylum and Refugees i Storbritannien granskat 21 projekt som syftade till 

att mildra spänningarna och bygga broar mellan lokala värdsamhällen samt asylsökande 

och fl yktingar. Projekten visar att med noggrann planering, regelbunden information och 

möjligheter att träff a asylsökande kan lokalsamhället komma att acceptera och välkomna 

nyanlända som annars kanske hade mötts av fi entlighet, fördomar och rädsla. 

www.icar.org.uk/uts 

European Council of Refugees and Exiles (ECRE) har inom ramen för projektet ”Refugee 

Stories Project” samlat in personliga berättelser från 120 personer i olika skeden av 

asylförfarandet i tolv EU-länder. Man kan söka bland berättelserna på ursprungsregion, 

bestämmelseland och livstema. Berättelserna syftar till att ”gå tillbaka till grunden” genom 

att den politiska debatten omfokuseras på förväntningarna, behoven och erfarenheterna 

hos asylsökande i Europa. 

www.ecre.org/refugeestories 

Inom ramen för ”Refugee Awareness Project” i Bristol, Nottingham och Liverpool i augusti 

2005 deltog 4 772 personer från allmänheten i 192 interaktiva, skräddarsydda workshoppar. 

Mer än hälften sade att de fi ck en betydligt bättre förståelse för de asylsökandes och 

fl yktingarnas situation. Många av de deltagande grupperna medverkade i uppföljande 

verksamhet för att få fl yktingarna att känna sig mer hemma i det nya samhället. 

www.refugee-action.org.uk 


$ 

Z 

$ 

Z 

Z 

Z

Z 

$ 

Z 

Z 


Projektet ”Best Refugee Story”, som genomförts i samarbete mellan UNHCR i Slovakien 

och Comeniusuniversitetets journalistfakultet, uppmuntrade till mer omfattande och 

djupgående täckning av fl yktingarnas problem vid en tid när dessa frågor ännu var ganska 

okända i detta nya bestämmelseland. Priser delades ut till de bästa berättelserna om 

livsöden, integrationsprocessen och levnadsförhållandena. Programmen och artiklarna 

riktades inte endast direkt till allmänheten, utan var också avsedda att öka medvetenheten 

hos de statstjänstemän som läste och diskuterade dem som ledamöter av tävlingsjuryn. 

www.unhcr-budapest.org/slovakia/images/stories/pdf_new/bulletin2002_04.pdf 

Ett antal internationella organisationer och organisationer i det civila samhället har tagit 

fram utbildningsverktyg, böcker, spel och broschyrer specifi kt för utbildningsinstitut. De 

innehåller rollspelsövningar som simulerar asylsökandes, fl yktingars och andra invandrargruppers 

upplevelser. 

UNHCR:s ”Passages” är ett simuleringsspel som utformats för att skapa bättre förståelse 

för de problem som fl yktingar ställs inför. Deltagarna tar sig genom ett antal nivåer 

som simulerar fl yktingarnas upplevelser från fl ykten till ankomsten till fl yktinglägret, 

svårigheterna att integreras och återsändandet av fl yktingar till ursprungslandet. 

www.unrefugees.org/atf/cf/%7Bd2f991c5-a4fb-4767-921f-a9452b12d742%7D/Passages.pdf 

”Enséñame, Africa”, som var en årslång kampanj för ökad medvetenhet som genomfördes 

på Kanarieöarna 2005, nådde målet att få 1 000 studerande att delta i workshoppar om 

motiven och de grundläggande orsakerna till invandringen från Senegal, under vilka de 

utformade eget material för ökad medvetenhet som skulle användas i skolor i Spanien, 

samt målet att donera skolmaterial till skolor på den senegalesiska landsbygden. 

www.aulaintercultural.org/breve.php3?id_breve=359 

Invandrarkvinnor 

Den stereotypa bilden av invandrarkvinnan som en beroende och förtyckt hemmafru är inte 

endast en uppfattning som är i otakt med den pågående feminiseringen av invandringsfl 

ödena, men kan i sig skapa hinder för deras deltagande på arbetsmarknaden och i det 

sociala livet. 

Information kan sammanställas och spridas om invandrarkvinnors olika situationer och 

profi ler samt om den pågående förändringen av relationerna mellan könen i invandrargrupperna. 

Det första steget är att tillhandahålla mer detaljerad statistik som beaktar 

könsfrågorna. Följande steg är att ge invandrarkvinnorna en röst och ett ansikte, både de 

som bestämmer över sig själva och de som är off er för exploatering. 


Europeiska kvinnolobbyn genomförde 2001 en kampanj om kvinnliga asylsökande där 

man tryckte 20 000 vykort och skapade en särskild webbsida för att förbättra allmänhetens 

förståelse för kvinnliga asylsökandes situation, särskilt de som har utsatts för extremt 

könsrelaterat våld såsom våldtäkt och exploatering. Sedan dess har Europeiska kvinnolobbyn 

stött inrättandet av ett europeiskt nätverk för invandrarkvinnor, som har som ett av sina 

långsiktiga mål att belysa frågor som påverkar kvinnornas integration och lägga fram dem 

för politiska beslutsfattare på nationell nivå och EU-nivå. 

www.womenlobby.org/asylumcampaign/EN/CAM/why.html 

Ökad medvetenhet genom ökat deltagande i värdsamhället 

De praktiskt verksamma på området bör vara medvetna om begränsningarna med 

att använda ”verklighetsbildsstrategin” som den främsta mekanismen för att öka 

medvetenheten. Att förse människor med korrekt information för att motverka missuppfattningar 

leder inte alltid till attitydförändring. Fakta kan förändra attityderna hos dem 

som är ganska likgiltiga för frågorna, men förbättrar i allmänhet inte inställningen hos dem 

som är mest fi entliga (utan kan till och med stärka dem i deras åsikter). Inom ramen för 

”One Scotland Initiative” upptäckte man t.ex. efter sex år att allmänheten hade blivit mer 

informerad, men att andelen personer med rasistiska åsikter fortfarande var densamma. 

Informerade medborgare kan fortsätta att anta en passiv roll i integrationsprocessen, om 

de inte känner till möjligheterna att delta i de integrationsåtgärder och den interkulturella 

dialog som pågår inom många områden av deras liv: på arbetet, i närområdet, i föreningar 

eller religiösa grupper etc. 

Kampanjer för ökad medvetenhet kan uppmuntra till deltagande i åtgärder som leder till 

meningsfulla kontakter mellan invandrarna och värdsamhället. Särskilda evenemang och 

festivaler ger tillfälle att visa upp hur invandrarna bidrar till livet och kulturen i bosättningslandet. 

De är också en ”marknadsplats” för organisationer som tillhandahåller utbildning och 

möjligheter till volontärarbete. Festliga tillfällen av detta slag kan förbättra allmänhetens 

uppfattning om invandrarna och uppmuntra utvecklingen av interkulturell kompetens. 

Närmare 250 organisationer som arbetar med integration deltog med montrar vid den 26:e 

årliga festivalen för invandring, kulturer och medborgarskap (Festival des migrations, des 

cultures et de la citoyenneté) i Luxemburg 2009. 

www.restena.lu/clae/html/m2sm1.html 

Regnbågsfestivalen på Cypern är en multikulturell festival som syftar till att öka det 

cypriotiska samhällets medvetenhet om rikedomen i andra folks kulturer och civilisationer, 

samt främja mångfalden och respekten för invandrarnas, fl yktingarnas, de asylsökandes 

och alla icke-cyprioters rättigheter. 

www.kisa.org.cy/EN/activities/cultural_events/586.html 


$ 

Z 

$ 

Z 

Z

$ 

Z 

Z 

Z 

* 

$ 

Z 

Z 

Z 


Invandrade konstnärer och artister kan bjudas in för att göra kulturella festligheter mer 

lockande för allmänheten. De kan välja att representera sin traditionella ursprungskultur 

eller nya interkulturella uttrycksformer som utvecklats i bosättningslandet. 

I Spanien genomför stiftelsen Directa ett fl erårigt projekt kallat ”Entre 2 Orillas”, som är en 

webbplats för interkulturellt utbyte. Webbplatsen innehåller bl.a. en katalog över artister 

med invandrarbakgrund inom områdena musik, teater, måleri, fi lm, dans, skulptur, foto 

m.m. och bidrar på så sätt till att synliggöra invandrade artisters bidrag. 

www.entredosorillas.org 

Kassandra, som är en multikulturell konstförening i Helsingfors, använder sig av 

konstnärsworkshoppar och teaterföreställningar för att öka allmänhetens medvetenhet 

och skapa en plats för samarbete och nätverkande mellan infödda och invandrade artister 

samt visa upp de sistnämndas talang för medierna. 

www.kassand.net/english 

Zakk (Zentrum für action, kommunikation und kultur) bildades för att bli ett nav för integrationsevenemang 

i Düsseldorf. Zakks interkulturella evenemang har vuxit betydligt i antal 

och publiktillströmning och väcker allt större intresse bland utländska medborgare bosatta 

i Düsseldorf. 

www.zakk.de 

Nationella helgdagar och sportevenemang kan göras mer inkluderande med avseende på 

invandrare och kulturell mångfald. FN har inrättat internationella dagar såsom världsfl yktingdagen 

och den internationella invandrardagen för att uppmuntra nationella plattformar 

och åtgärder och samordning mellan dem. 

Allmänna festligheter och kulturevenemang gör invandrarnas bidrag och mångfaldens 

fördelar mer synliga för allmänheten, samtidigt som de utgör en marknadsplats för 

rekrytering av volontärer till organisationer som arbetar med integration. 

Många sådana evenemang lanserades av EU och medlemsstaterna som en del av Europeiska 

året för interkulturell dialog 2008: 

www.interculturaldialogue2008.eu 

Europarådets webbportal om interkulturell dialog innehåller också länkar till fl era databaser 

om liknande praxis: 

www.coe.int/t/dg4/intercultural/database_EN.asp 

”För mångfald. Mot diskriminering.” var en femårig alleuropeisk informationskampanj 

som avslutades 2007. Kampanjen informerade allmänheten om lagstiftningen mot diskriminering 

och fördelarna med mångfald. Särskilda fokusgrupper i länderna användes för att 

utforma nationella och regionala åtgärder, som vidareutvecklades i nära samarbete med de 

nationella regeringarna, arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer. 

www.stop-discrimination.info 


I den fl amländska delen av Belgien hölls 2008 den andra årliga integrationsdagen för 

att hedra invandrare som har deltagit i ett integrationsprogram. Detta evenemang och 

den stora nationella och regionala mediekampanj som genomförs i samband med det 

syftar till att visa samhällets uppskattning för de nya medborgarnas engagemang och 

ansträngningar. 

www.binnenland.vlaanderen.be/inburgering/dagvandeinburgeraar.htm 

Genom ett Inti-projekt för integration genom idrotten (Integration at Sports), har en 

handbok om bästa praxis delats ut till tusentals idrottsklubbar, ungdomsföreningar och 

skolor i Österrike, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland och Slovenien. 

www.united-by-sports.net/en 

Kollektiv verksamhet: en samhällsstrategi för ökad egenmakt 

De mest eff ektiva åtgärderna för att öka medvetenheten är sådana som skapar mötesplatser 

för meningsfull och varaktig kontakt mellan enskilda personer och organisationer. Det är 

här som kopplingen till ökad egenmakt är som starkast. I rapporten Challenging attitudes, 

perceptions and myths som sammanställts för Commission on Integration and Cohesion i 

Storbritannien, dras slutsatsen att en kortvarig eller ytlig kontakt utan verkligt engagemang 

inte räcker för att främja respekt utan till och med kan förvärra fördomarna. 

Kollektiv verksamhet kan förbättra allmänhetens uppfattningar och främja integrationsprocessen 

om den 

stärker allas identitetskänsla, 

leder till att särskilda fördomsfulla attityder och beteenden identifi eras och utmanas, 

ger insyn i andras erfarenheter och väcker empati, 

skapar en förståelse för olikheter, 

tydliggör att det fi nns en gemensam grund samt gemensamma värderingar och 

intressen, 

uppmuntrar och skapar vänskap över gränser som leder till långsiktiga och ömsesidiga 

åtaganden. 

Mötesplatserna kan vara virtuella, såsom allmänna webbaserade forum, eller faktiska, 

såsom medborgarinitiativ. Projekt som grundar sig på gemensamma, praktiska mål anses 

mer eff ektiva för att bryta igenom stereotyper och uppmuntra en mer konstruktiv syn på 

integrationsprocessen. 

En samhällsstrategi för att öka egenmakten genom ökad medvetenhet innebär att tillhandahållandet 

av information direkt kopplas till mötesplatser för meningsfull och varaktig 

samverkan mellan enskilda invandrare och allmänheten. 


Z 

Z 

*

$ 

Z 


Genom projektet ”Turista hemma” som genomfördes i Turin i februari 2000 fi ck 600 lokala 

invånare vägledning för att upptäcka mångfalden bland stadens butiker och restauranger. 

En karta över områdets mångkulturella attraktioner delades ut i 200 000 exemplar via 

den lokala dagstidningen. Projektet främjade utvecklingen i ett område med en hög 

koncentration av invandrare. En stor andel av deltagarna var invandrarföretagare, som fi ck 

möjlighet att diversifi era sin kundbas. 

I Leicester i Storbritannien fi nns ”instrumentbiblioteket”, som är en unik verksamhet som 

har främjat utvecklingen av ett nytt interkulturellt nätverk av musiker. BBC organiserar 

donationer av begagnade musikinstrument från allmänheten. Det lokala biblioteket lånar 

sedan ut dem till nyanlända asylsökande och fl yktingar som är musiker. Projektet ger dem 

en plats att uppträda på och hjälp att ta sig in på den lokala musikscenen. 

www.interculturemap.org/upload/att/200612111049220.Instrument%20Library%20 

CASE%20STUDY_INFO.pdf 

3.2 Kapacitetsuppbyggnad och val av åtgärder 

Syftet med åtgärder för att öka enskilda personers och organisationers egenmakt är att 

förbättra invandrarnas och invandrarföreningarnas kapacitet att ingå partnerskap med 

allmänna organisationer samt delta i samhället och samhällslivet. 

Nyanlända invandrare har olika kapacitet och många hoppas kunna utveckla det kapital, 

de kunskaper och resurser som de redan har genom att skaff a sig ytterligare färdigheter 

under integrationsprocessen. Även invandrare som redan bor i landet kan vilja förbättra 

sin livssituation genom att ta sig förbi de personliga eller institutionella hinder som hindrar 

dem från att få tillgång till tillgängliga resurser och rättigheter, delta i samhällslivet eller 

leva ett självständigt, värdigt liv baserat på egna val. 

Aktivt och jämlikt deltagande från beslutsfattande till genomförande 

Att låta enskilda invandrare eller företrädare för invandrarföreningar fatta egna beslut 

om hur de ska ändra sin livssituation eller delta i samhällslivet bidrar till att bryta beroendemönster 

och förmyndaraktiga attityder. 

I projekt med en strategi för ökad egenmakt betraktas invandrarna som seriösa deltagare i 

den politiska debatten. Det uttryckliga målet för många åtgärder för ökad egenmakt är ofta 

att hjälpa invandrarna att göra sig hörda och delta aktivt i politikutvecklingen. Information, 

nätverkssamarbete och plattformar är ofta nyckelverktyg för att ge invandrare större 

egenmakt. Deltagarna i målgruppen informeras om nyckelfrågorna och beslutsprocesserna, 

precis som beslutsfattarna informeras om hur de kan lära sig av invandrarnas erfarenheter 

och agera utifrån dem. På detta sätt kan man genom åtgärder för ökad egenmakt ta hänsyn 

till slutanvändarnas behov och önskemål och direkt påverka deras livssituation. Juridiska 


frågor som rör avtal, skillnaden mellan frivilligt och betalt arbete samt verksamhetens 

frivilliga karaktär måste tas upp för att garantera ett bra resultat av frivilligarbetet som en 

mekanism som underlättar social integration. 

Principen ”inget om oss utan oss” är avgörande för att åtgärder för ökad egenmakt ska bli 

framgångsrika. Denna princip förutsätter att slutanvändarna är huvudaktörer i planerings-, 

genomförande- och övervakningsfaserna. 

Behovsbedömning och behovsanalys av och med invandrarna 

En åtgärd för ökad egenmakt inleds på projektets undersöknings- och behovsbedömningsstadium, 

där det bekräftas om och hur invandrarna har livsproblem som är unika 

för deras situation. Undersökningen ökar de berörda personernas eller organisationernas 

medvetenhet om de huvudsakliga problemområdena och hjälper dem att avgöra hur de 

ska omsätta bedömningarna i handling. 

Det nederländska Equalprojektet ”Vrijbaan” har utvecklat en rad diagnostiska instrument 

för hur man själv kan ta hand om sin integration. Genom självbedömningar kan enskilda 

personer mäta i vilken utsträckning de tror att de själva bestämmer sin väg i den omgivning 

de lever i. 

http://ec.europa.eu/employment_social/equal/data/document/etg1-suc-vrijbaan_en.pdf 

Migrant Rights Centre Ireland har funnit att dess strategi för samhällsarbete är mest 

framgångsrik när de som deltar kan gå längre än till det enskilda fallet och analysera 

strukturella ojämlikheter, maktdynamik och grundorsaker. Strategin skapar förutsättningar 

för kollektiva resultat som gynnar alla i samhället och främjar solidaritet mellan grupper 

(t.ex. hembiträden, svampplockare och invandrarkvinnor). 

www.mrci.ie/activities/index.htm 

Migrant and Refugee Communities Forum i Storbritannien genomför ett projekt för ökad 

egenmakt i samhället, som innebär att man gör bedömningar av invandrarorganisationernas 

behov. Sedan skräddarsys ett erbjudande om fortlöpande tjänster för att förbättra 

de tjänster och det stöd som organisationen erbjuder medlemmarna. 

www.mrcf.org.uk/#cep 

Partnerskapsprogrammet för ungdomars egenmakt som genomförs i Mannheim- 

Neckarstadt West i Tyskland använder en liknande strategi för att öka medvetenheten om 

lokala strukturella problem som hindrar integrationen och sedan utforma behovsstyrt stöd 

för enskilda ungdomar med sämre förutsättningar. 

www.yepp-community.org/yepp/cms 


* 

$ 

Z 

Z 

Z 

Z

Z 

* 

$ 

Z 

Z 


År 2003 fi ck fyrtiosju afrikanska och etniska minoritetsgrupper utbildning för att genomföra 

det brittiska hälsodepartementets projekt ”Black and Minority Ethnic Drug Misuse Needs 

Assessment Project”. Deras undersökningar visade att medvetenheten om drogmissbruk 

är låg i alla grupper (särskilt över generationerna). Detta föranledde de olika grupperna att 

utforma egna konkreta förslag om hur man kan främja integrationen och förbättra tjänsternas 

kvalitet. Projektet ökade gruppernas deltagande i det lokala politiska beslutsfattandet och 

deras rekommendationer ledde till konkreta förbättringar i tillhandahållandet av tjänster. 

www.uclan.ac.uk/old/facs/health/ethnicity/reports/documents/rep1comeng1.pdf 

Behovsbedömningar är, som en innovativ metod för deltagarorienterad forskning, ett av de 

sätt som kan användas för att få forskare att delta i projekt med de praktiskt verksamma på 

området och invandrarna själva. 

En bedömning och analys av behoven, som utförs av dem som en åtgärd för ökad egenmakt 

är avsedd att gynna, kan användas som ram för utvärdering av den egna personliga eller 

samhälleliga/organisationsmässiga situationen. 

Inom ramen för forskningsprojektet ”Politis” har 76 forskarstuderande som inte är 

EU-medborgare intervjuat 176 samhällsaktiva invandrare. Man upptäckte att en av de 

viktigaste avgörande faktorerna för att de deltog i samhället var att de helt enkelt tillfrågats 

av en organisation. Detta ledde till det uppföljande projektet ”WinAct: Winning immigrants 

as active members”. Vuxna professionella utbildare, många med invandrarbakgrund, 

utbildades för att hålla lokala workshoppar för politiska partier och fackföreningar om hur 

de kan genomföra framgångsrika strategier för att nå ut till och rekrytera invandrare. 

www.politis-europe.uni-oldenburg.de 

Social- och hälsovårdsministeriet i Finland fi nansierade 2003 respektive 2005 två omgångar 

av ett forskningsprojekt avseende invandrargrupper som genomfördes vid Tammerfors 

universitet. Forskare som är invandrare och forskar om socialarbete fastställde den 

konceptuella ramen för undersökningen och forskningens mål. De valde att fokusera sina 

rapporter på frågor såsom synen på mentalhälsotjänster och primärvårdstjänster samt 

andra generationens yrkesambitioner. 

www.uta.fi /laitokset/sospol/migrant/abstr/clarke.pdf 

Fastställa rätt målgrupp och förbättra dess situation 

Samtal med invandrare och organisationer genom deltagarorienterad forskning och 

behovsbedömning kan avslöja mycket olika behov beroende på en rad faktorer: ålder, 

kön, utbildning, rättslig status, status på arbetsmarknaden, färdigheter och kompetens, 

motivation etc. Genom rådgivningsstrukturer vid fl yktingmottagningar kan t.ex. 

asylsökande och fl yktingar få ge feedback på olika aspekter av mottagandet och 

integrationen och involveras i att driva anläggningen. För att åtgärder för egenmakt ska bli 

framgångsrika behöver ofta en mycket specifi k målgrupp fastställas. 


Projektet ”Kommit” för att öka invandrarorganisationernas egenmakt, som har genomförts 

i Brandenburg i Tyskland, fokuserade på att bygga upp de färdigheter och förmågor som 

hade angetts av de deltagande invandrarorganisationerna. 30 ledare från invandrarorganisationer 

fi ck direkt temautbildning under 80 timmar, medan 1 000 personer deltog i 

workshoppar om samhället och nätverksmöjligheter. Framgångsindikatorer för projektet 

var deltagarnas tillfredsställelse med ämnen, metoder och kvalitet. Den handbok som gavs 

ut efter projektet innehöll mycket positiva utvärderingsresultat samt kvalitetsstandarder 

för framtida vuxenutbildningsprogram för invandrarorganisationer. 

www.integrationsbeauftragte.brandenburg.de 

Åtgärder för att öka egenmakten i specifi ka målgrupper kan vara en framgångsrik strategi 

om grupperna är svåra att nå, t.ex. invandrarkvinnor. De som genomför projekten måste 

förstå att deltagarna kanske väljer att delta på annorlunda eller mindre aktiva sätt. Off entliga 

myndigheter och andra fi nansiärer kan eventuellt bidra genom att ersätta kostnader och 

minska hindren för deltagande. 

Flexibla åtgärder som skräddarsys efter de särskilda behov som deltagarna uppgett 

uppfyller deltagarnas förväntningar och det slutliga målet för ökningen av egenmakten, 

som är att förbättra deras situation. 

Kvinnocentret Delfshaven i Rotterdam drivs helt av invandrarkvinnor, vilket skapar en 

atmosfär där kvinnor i olika åldrar och av olika nationaliteter (även nederländsk) känner sig 

bekväma. Centrumet har på ett informellt sätt hjälpt många kvinnor att ta sig ur sin isolering 

och har tillhandahållit utbildning för hundratals personer i form av språkkurser och kreativa 

kurser på basen av bedömningar av deras möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden. 

www.eukn.org/eukn/themes/Urban_Policy/Social_inclusion_and_integration/ 

Emancipation-centre-for-and-by-women-in-Delfshaven_2033.html 

När Clientenbelang Utrecht (en intressegrupp för patienter och kunder) har en politikrelaterad 

fråga som rör invandrade mödrar, ställer de den direkt till ”Wmo Watchers”, som är 

ett nätverk av invandrarmammor med barn i skolåldern. Dessa kvinnor samlar in nödvändig 

information från sitt utbredda sociala nätverk och utformar ett informellt svar för att bidra 

till en bättre politik. 

www.senia.nl 

Programmet E.L.S.A. använde sig av deltagarorienterad forskning för att påverka den 

lokala välfärdspolitiken i den italienska provinsen Forlì-Cesena. Genom projektet erbjöds 

invandrarkvinnor som är vårdgivare den information, utbildning och rådgivning som de 

efterfrågade. Projektet underlättade kontakterna med de lokala myndigheterna och en 

fackförening som var projektpartner. Det tillhandahöll även stödinitiativ för vårdtagare och 

deras familjer för att underlätta och legalisera vårdgivarnas arbete. 

www.palliative.lv/45/70 


$ 

Z 

* 

$ 

Z 

Z 

Z

* 

$ 

Z 

Z 


Att veta vilka målen är och hitta de rätta medlen för att 

öka egenmakten 

Vid de olika slagen åtgärder för att öka invandrarnas och organisationernas egenmakt 

tillämpas en dynamisk, resultatorienterad strategi för lika möjligheter. De som tar initiativ 

till åtgärderna måste bestämma vilka medel som är lämpliga för att uppnå de eftersträvade 

målen för den särskilda målgruppen och måste lämna gott om utrymme för olika former av 

eff ektiv verksamhet. Åtgärder för ökad egenmakt ökar således invandrarens eller organisationens 

förmåga till förändring och ger dem möjlighet att använda denna förmåga. Sådana 

möjligheter kan fi nnas inom organisationer/myndigheter genom arbetsplacering eller 

placering på en beslutspost eller genom nya målinriktade program. 

Möjligheter till utbyte och beslutsfattande mellan invandrare och allmänna organisationer 

är nyckelbegrepp som gäller för alla dessa åtgärder. Program för arbetsplacering inom 

konst och kultur är ett exempel. 

Det som skiljer en åtgärd för ökad medvetenhet från många av de utbildningsprogram som 

införts inom området integration av invandrare är kombinationen av utbildning och 

verksamhet, som ger målgrupperna en unik möjlighet att använda sina nya kunskaper. 

Kärntanken bakom British Councils projekt ”Inclusion and Diversity in Education” är att 

låta elever från skolor med etnisk och kulturell mångfald ta ledningen när det gäller att 

fastställa agendan, förhandla om överenskommelser och skapa en stadga för inkluderande 

skolor. Grupper av unga leder genomförandeprojekt som syftar till att öka egenmakten för 

bredare grupper av elever, föräldrar och samhället i stort. 

www.britishcouncil.org/netherlands-youthprojects-indie-homepage.htm 

”Jump in!”, som är ett program för arbetsplacering inom det kulturella området, syftar till 

att öka representationen av unga konstnärer och studerande från etniska minoriteter i 

nederländska kulturorganisationer. Genom det här lokala verktyget för interkulturell dialog 

upprättar värdorganisationerna direkta kommunikationskanaler med konstnärer från olika 

invandrargrupper, samtidigt som konstnärerna får direkt erfarenhet som kan hjälpa dem 

i deras yrkesmässiga utveckling. Programmet bygger på pilotprojekt såsom den interkulturella 

kommittén vid Zuidpleinteatern i Rotterdam, som sedan 1998 har haft mätbar 

inverkan på teaterpublikens mångfald. 

www.eurocult.org/we-focus-on/jump-in 

Åtgärder för ökad medvetenhet innebär en idealisk möjlighet för invandrare och deras 

organisationer att leda utbyte och verksamhet. 


Genom det Equalfi nansierade radioprojektet ”Commedia.Net” har medieintresserade 

invandrare, fl yktingar och asylsökande i Grekland fått möjlighet att delta i programplaneringen, 

skaff a sig ökade kunskaper om den egna folkgruppen och andra folkgrupper samt 

förmedla dessa kunskaper via radioprogram. Yrkesutbildningen och arbetsplaceringen gav 

dem en nyckelroll när det gäller att öka medvetenheten och ändrade sättet att informera 

allmänheten om invandringen. 

www.commedia.net.gr/default.en.asp 

Mellan 2003 och 2008 utbildade MiMi-projektet ”med invandrare för invandrare” 600 

invandrare i 35 tyska städer till interkulturella medlare. De genomförde 900 evenemang på 

32 språk för att förklara det tyska sjuk- och hälsovårdssystemet och angränsande ämnen 

för uppskattningsvis 10 000 människor med invandrarbakgrund, och nådde ytterligare 

100 000 via broschyrer och en sjukvårds- och hälsovägledning. 

www.aids-migration.de 

Projektet ”STOP – Finland framåt utan diskriminering” har utbildat invandrare och personer 

ur etniska minoritetsgrupper samt anordnat workshoppar för att öka medvetenheten hos 

skolor och nationella off entliga myndigheter. Invandrarnas deltagande var avgörande 

i ledningskommittén samt under planeringsskedet, genomförandet och projektutvärderingen. 

Positiv feedback och publicitet ledde till att projektet utvidgades till 

antidiskrimineringsutbildning för blivande lärare och poliser. 

www.stop-discrimination.info/134.0.html 

Att involvera invandrarna och deras föreningar i allmänna 

organisationer: en situation som gagnar alla parter 

Åtgärder för ökad egenmakt vidtas ibland på gräsrotsnivå av invandrarna själva och 

fi nansieras senare av allmänna organisationer, t.ex. off entliga myndigheter, arbetsmarknadens 

parter, den privata sektorn eller det civila samhället. I andra fall tar allmänna 

organisationer initiativ till åtgärderna för att senare ingå partnerskap med invandrarna 

(enligt principen ”gör det inte för oss, gör det med oss”). De kan försöka öka egenmakten 

för enskilda invandrare genom att tillhandahålla tjänster, diversifi era medlemsbasen genom 

program för att nå ut till invandrare eller tillhandahålla en plattform för invandrarnas 

deltagande i samhällslivet. 

Det bör inte glömmas bort att både invandrare och allmänna organisationer gynnas av 

åtgärder för ökad egenmakt, som ju handlar lika mycket om anpassningar i värdsamhället 

som om invandrarnas deltagande. Allmänna organisationer förväntar sig att partnerskapen 

ska vara inriktade på en särskild integrationsutmaning eller förbättra deras hantering av 

integrationsfrågor. De potentiella fördelarna ger dem ett stort egenintresse av att öka 

invandrarnas egenmakt och vidta åtgärder för att försäkra sig om att fördelarna förverkligas. 


$ 

Z 

Z 

Z

* 

$ 

Z 

Z 

Z 

Z 


Kvalitetsstandarder kan utvecklas för att bedöma huruvida allmänna organisationer 

genomför förfaranden för att öka invandrarnas och personalen egenmakt, och huruvida 

dessa förfaranden mätbart har påverkat organisationens policy och uppdrag. 

De allmänna organisationerna gynnas också av de åtgärder de vidtar för att öka invandrarnas 

egenmakt. Deras förbättrade kapacitet, resurser och interkulturella kompetens höjer 

kvaliteten på beslutsfattandet och tjänsterna och gör dem mer inkluderande. 

Europeiska kulturstiftelsens ”Stranger Festival” syftar till att skapa en situation som 

gagnar alla parter. Den grundar sig på tanken att man genom att öka förmågan hos unga 

människor med mångkulturell bakgrund att använda nya webbaserade medier kommer att 

förbättra de deltagande organisationernas (europeiska icke-statliga organisationer, kulturinstitut, 

medier och regeringar) kapacitet att senare arbeta med ungdomar inom ramen för 

interkulturella dialogprojekt. 

www.eurocult.org/we-focus-on/strangerfestival 

”Involve” var ett deltagarorienterat forskningsprojekt som fi nansierades av Inti och 

handlade om hur man kan underlätta frivilligarbete i den dubbelriktade process som 

integrationen utgör. Sexton konkreta rekommendationer utformades för politiska beslutsfattare 

på olika nivåer och för praktiskt verksamma inom såväl allmänna organisationer 

som invandrarorganisationer. 

www.cev.be/data/File/INVOLVEreportEN.pdf 

Publikationen Ethnicity Monitoring Guidance: Involvement, som det brittiska ministeriet för 

lokalsamhällen och lokal styrning gav ut 2005, är avsedd att främja afrikanska och etniska 

minoritetsgruppers deltagande i verksamhet för stadsdelsförnyelse genom att uppmuntra 

lokala partnerskap med samhällsföreningar. 

www.neighbourhood.gov.uk/page.asp?id=771 

Invandrarföreningar, icke-statliga organisationer samt lokala och regionala off entliga 

myndigheter deltar i utvecklingspartnerskapet Pangea i den spanska regionen Kastilien-La 

Mancha. ”Interkulturella länkar” eller medlare har kunnat nå ut till mer än hälften av alla 

invandrare som bor i detta landsbygdsområde och har erbjudit dem integrerad och 

särskild utbildning, rådgivningstjänster och program för arbetsplatsstöd. Åtgärderna för 

ökad medvetenhet är kopplade till forskning om hur invandrarbefolkningen t.ex. bidrar 

socioekonomiskt och kulturellt i en given kommun (”interkulturell barometer”). 

http://ec.europa.eu/employment_social/equal/practical-examples/employ-06pangea_en.cfm 


Slutsatser 

1. Genom kampanjer och evenemang för ökad medvetenhet kan alla medborgare få 

kunskap om invandringen och integrationen samt få information om hur de kan delta 

i integrationsprocessen. Vidare skapas möjligheter till frekvent samverkan mellan 

invandrare och nationella medborgare, vilket utvecklar alla parters interkulturella 

kompetens. 

2. En evidensbaserad strategi för ökad medvetenhet inleds med en särskild kartläggningsfas, 

där man genom studier och opinionsundersökningar tar fram grundläggande 

information om invandrarnas och allmänhetens uppfattningar, och denna information 

kan sedan regelbundet utvärderas. 

3. Genom analys av undersökningsresultaten klarläggs faktorerna bakom olika 

uppfattningar, vilket gör det lättare att fastställa en lämplig målgrupp. Undersökningsresultaten 

kan också användas för att göra medierna och allmänheten 

uppmärksamma på lanseringen av en kampanj för ökad medvetenhet. 

4. Eftersom regeringens politik och budskap har stor betydelse för en kampanjs 

trovärdighet och eff ektivitet, kan politiska beslutsfattare och opinionsbildare vara 

några av de viktigaste målgrupperna för kampanjen i fråga. 

5. Genom att fastställa en lämplig målgrupp (dvs. ändrad uppfattning hos allmänheten, 

invandrare eller utvalda parter eller befolkningsgrupper) defi nieras tydligt vad som 

krävs för att kampanjen ska bli framgångsrik. 

6. Mytkrossande initiativ förbättrar den allmänna opinionen genom att ge en 

verklighetsbild av invandringen baserad på fakta och personliga berättelser. Dessa 

initiativ ökar medvetenheten i samhället om invandrargruppernas särdrag och behov, 

framför allt de mest sårbara och stereotypiserade grupperna, såsom papperslösa 

invandrare, asylsökande och invandrarkvinnor. 

7. Allmänna festligheter och kulturevenemang gör invandrarnas bidrag och mångfaldens 

fördelar mer synliga för allmänheten, samtidigt som de utgör en marknadsplats för 

rekrytering av volontärer till organisationer som arbetar med integration. 

8. En samhällsstrategi för att öka egenmakten genom ökad medvetenhet innebär att 

tillhandahållandet av information direkt kopplas till mötesplatser för meningsfull och 

varaktig samverkan mellan enskilda invandrare och allmänheten. 

9. Principen ”inget om oss utan oss” är avgörande för att åtgärder för ökad egenmakt 

ska bli framgångsrika. Denna princip förutsätter att slutanvändarna är huvudaktörer i 

planerings-, genomförande- och övervakningsfaserna. 



10. En bedömning och analys av behoven, som utförs av dem som en åtgärd för ökad 

egenmakt är avsedd att gynna, kan användas som ram för utvärdering av den egna 

personliga eller samhälleliga/organisationsmässiga situationen. 

11. Flexibla åtgärder som skräddarsys efter de särskilda behov som deltagarna 

uppgett uppfyller deltagarnas förväntningar och det slutliga målet för ökningen av 

egenmakten, som är att förbättra deras situation. 

12. Det som skiljer en åtgärd för ökad medvetenhet från många av de utbildningsprogram 

som införts inom området integration av invandrare är kombinationen av utbildning 

och verksamhet, som ger målgrupperna en unik möjlighet att använda sina nya 

kunskaper. 

13. De allmänna organisationerna gynnas också av de åtgärder de vidtar för att öka 

invandrarnas egenmakt. Deras förbättrade kapacitet, resurser och interkulturella 

kompetens höjer kvaliteten på beslutsfattandet och tjänsterna och gör dem mer 

inkluderande. 




Kapitel 4 

Dialogplattformar 



Dialog mellan kulturella traditioner används för att främja ömsesidig förståelse och 

förtroende samt för att förhindra och lösa konfl ikter. Tillfälliga och kontinuerliga 

dialogplattformar kan användas för att främja integrationen genom att avhjälpa den 

brist på ömsesidig förståelse och förtroende som kan förekomma inom och mellan 

grupper av invandrare, invånare och medborgare med eller utan invandrarbakgrund, 

samt mellan dessa olika grupper och myndigheter på alla nivåer. 

En framgångsrik plattform genererar ett öppet och respektfullt utbyte av åsikter och hjälper, 

när den genomförs på rätt sätt, deltagarna att hitta en gemensam grund för samarbete. 

En dialogplattform är en plats där man kan förhandla om motstridiga intressen och hitta 

gemensamma lösningar. Uppföljande verksamhet tar sedan vid där dialogplattformen tar 

slut, vilket kan stärka de sociala nätverken och föreningsnätverken i samhället och skapa en 

gemensam identitetskänsla i mångkulturella samhällen. 

Det här kapitlet bygger vidare på den första av de gemensamma grundprinciperna, som 

defi nierar integration som en dubbelriktad process med ömsesidigt tillmötesgående mellan 

alla invandrare och invånare i medlemsstaterna. Regeringarna uppmuntras att inbegripa 

både invandrarna och medborgarna i integrationspolitiken samt att tydligt underrätta 

dem om deras ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. En grundläggande mekanism är, 

enligt den sjunde gemensamma grundprincipen, ett ofta förekommande och meningsfullt 

samspel på lokal nivå mellan invånarna, oavsett om de har invandrarbakgrund eller inte. 

I det här kapitlet beskrivs de olika stegen i processen för att inrätta och driva en dialogplattform 

och de praktiska hinder som ofta måste undanröjas. Först behandlas frågan om 

vilken lagstiftningsram som är tillämplig, vems problem och behov som plattformen ska 

fokusera på, vem som ska delta, vilka grundläggande färdigheter som ska krävas och vilka 

regler som ska gälla för plattformen. Vidare visas hur ömsesidig förståelse och förtroende i 

en dialog kan utvecklas till ett mer omfattande samarbete i samhället. En ledande off entlig 

myndighet eller framstående aktör i det civila samhället kan underlätta en dialogplattform 

genom att ta på sig olika roller i syfte att ge plattformen mer eff ektiva arbetsmetoder, en 

mer eff ektiv uppföljning och större samhällsinverkan. I det här kapitlet förklaras vilka roller 

den off entliga myndighet eller aktör i det civila samhället som sammankallar plattformen 

kan ha i olika skeden av en dialogplattform. Tidigare erfarenheter kan fungera som 

inspiration för plattformar på lokal, kommunal, regional och nationell nivå – eller till och 

med på EU-nivå, där det europeiska integrationsforumet lanserades i april 2009. 

Den internationella migrationen har ökat EU:s etniska, kulturella, religiösa och språkliga 

mångfald och kommer att fortsätta att göra det. I 2007 års Flash Eurobarometer nr 217 uppgav 

en majoritet av EU-medborgarna att de nyligen haft positiv kontakt med människor som har 

ett annat etniskt ursprung eller en annan religion eller nationalitet. Även om de som deltog 

i undersökningen fann det svårt att defi niera vad som menas med begreppet ”interkulturell 

dialog”, associerades det med många positiva innebörder, från kommunikation mellan olika 

grupper till gränsöverskridande rörlighet, tillgång till kultur och språklig mångfald. På lång 


sikt kommer EU att se mångfaldens alla fördelar för den ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften, 

kreativiteten och EU:s ställning i världen. 

Befolkningens ökande mångfald förutsätter att off entliga tjänster och andra samhällsarrangemang 

anpassas till den nya mångkulturella verkligheten. Det sätt på vilket man – på 

nationell såväl som lokal nivå – anpassar sig till mångfalden på kort och medellång sikt kan 

öka eller minska det ömsesidiga förtroendet och förståelsen i samhället. Ny forskning tyder 

t.ex. på att höga mångfaldsnivåer (dvs. olika slag av människor som lever tillsammans i ett 

samhälle) kan utlösa ”självisolering” och ”socialt avstånd” mellan människor. Jämfört med 

genomsnittspersonen tenderar människor som lever i mycket heterogena områden att 

Veta mindre om sina grannar och lita mindre på dem, oavsett om de har samma bakgrund 

eller inte, 

Ha mindre förtroende för (men inte nödvändigtvis mindre kunskap om) lokala politiker, 

ledare och medier, 

Engagera sig politiskt på olika sätt, t.ex. genom gatuprotester och grupper för social 

reform, 

Känna sig mindre välmående, 

Tro att de har mindre inverkan på politiska beslut och att man i deras område inte lika 

gärna skulle samarbeta för att lösa ett gemensamt problem. 

Dessa resultat varnar för att om samhällen i omvandling lämnas åt sig själva, kan den 

ömsesidiga förståelsen och förtroendet tillfälligt minska inom majoritetsgrupper såväl 

som minoritetsgrupper, mellan majoriteter och minoriteter samt gentemot de lokala 

myndigheterna. 

Lägre nivåer av ömsesidig förståelse och förtroende tillskrivs ofta lägre nivåer av socialt 

kapital (dvs. färre sociala nätverk och organisationsnätverk). Vänskapsrelationer och 

det civila samhället ger individen lokala möjligheter till meningsfull samverkan och 

meningsfulla förbindelser. Det sociala nätverkets och föreningsnätverkens styrka påverkar 

förtroende- och solidaritetsnivån i samhället samt invånarnas personliga och ekonomiska 

välbefi nnande. Den ökande mångfalden är endast en av många faktorer bakom den 

allmänna nedgången i det sociala kapitalet i många västerländska samhällen, där människor 

inte längre är lika aktiva socialt och medborgerligt som de brukade vara. 

Samhällsintegrationen påverkas negativt av försvagningen av de sociala nätverken och 

föreningsnätverken, som kan leda till extrem individualism och likgiltighet för andras 

välbefi nnande, ömsesidig stereotypisering och ömsesidiga beskyllningar, förbiseende av 

sårbara grupper, ovilja att ta itu med verkliga samhällsproblem, konfl ikter om fördelningen 

av resurser, olika former av diskriminering och extremism av alla de slag. 

Denna försvagning påverkar också integrationen av nyanlända invandrare, som är de 

som drabbas hårdast. Under processen för att fi nna sig till rätta i det nya samhället förlitar 


79

* 


sig många nyanlända, i större utsträckning än vad infödda medborgare eller etablerade 

grupper gör, på befi ntliga sociala nätverk och föreningsnätverk för att kompensera för sin 

avsaknad av socialt kapital i landet. 

En varaktig och meningsfull interkulturell samverkan hjälper de lokala invånarna att förstå 

hur andra som de, eller personer med en annan bakgrund, förändras i det alltmer mångkulturella 

samhället. De förstår varandra bättre och litar mer på varandra när de börjar se sig 

själva som fullvärdiga medlemmar i ett samhälle med en gemensam identitet och ett delat 

intresse av varandras välbefi nnande. 

4.1 Inrättande och drift av en plattform: att överkomma 

hindren 

Stora tidningsrubriker om sociala konfl ikter föranleder ofta de politiska beslutsfattarna att 

inleda en dialog för att lugna befolkningen. Konfl ikterna kan vara symtom på större problem 

som beror på bristande jämlikhet och sämre förutsättningar i ett mångkulturellt samhälle 

(dvs. utestängning från arbetsmarknaden, fattiga stadsområden eller rasism). Vid sådana 

spänningar krävs relevanta integrationspolitiska åtgärder för att lösa problemet i fråga. 

En dialogplattform kan ses som en startpunkt för att komma fram till vilka relevanta 

politiska åtgärder som bör vidtas. Den kan utgöra en första kontaktpunkt när det gäller 

att undanröja missuppfattningar och misstänksamhet. En dialogplattform sätter i gång 

samtal om ett särskilt problem genom att tillhandahålla en samhällelig mötesplats för ett 

öppet och respektfullt åsiktsutbyte. Beroende på var bristen på förståelse och förtroende 

ligger, kan åsiktsutbytet ske mellan invandrare, med invånare i samma område eller med 

regeringen. Parterna deltar i en process för ömsesidigt lärande. De jämkar sina olika synsätt 

för att komma fram till en gemensam förståelse av problemet, utvecklar ett grundläggande 

förtroende och hittar en gemensam grund för att tillsammans lösa problemet. 

En dialogplattform är en samhällelig mötesplats där ett öppet och respektfullt åsiktsutbyte 

kan inledas mellan invandrare, med invånare i samma område eller med regeringen. Målet 

är att deltagarna ska få förtroende för varandra och komma fram till en gemensam förståelse 

av ett särskilt problem samt hitta en gemensam grund för att lösa det tillsammans. 

Eftersträvade resultat och inverkan av en dialogplattform 

Framgångsrika dialogplattformar leder till att det mellan deltagarna utvecklas fungerande 

förbindelser, som resulterar i gemensam off entlig verksamhet, partnerskap och nya 

mekanismer för kontinuerligt samråd. Genom den uppföljande verksamheten skapas 

nya möjligheter till meningsfull samverkan, nu med en bredare publik. På medellång sikt 

främjar dialogplattformar nya och starkare sociala nätverk och föreningsnätverk samt 


samråd med regeringen. Partnerna bildar en ny organisation, eller införlivar samarbetet 

i sin organisations kärnverksamhet. I vardera fallen bör samarbetet stå för sig självt, utan 

behov av stöd från en dialogplattform. 

På lång sikt kan den process som startas genom en dialogplattform minska det sociala 

avståndet och ömsesidigt stärka alla invånares sociala kapital och välbefi nnande. Den kan 

bidra till att sammanföra och förändra identiteter på lokal nivå, stadsnivå och kanske till 

och med på regional, nationell eller europeisk nivå. Politiska ledare och ledare i det civila 

samhället kan använda dessa samhälleliga mötesplatser för att integrera mångfalden i en 

starkare, mer allmänt delad identitetskänsla och för att utveckla ett mer inkluderande språk 

för att diskutera gemensamma problem. 

I inrikes- och utrikespolitiken kan invandringen ge upphov till frågor om vilka värderingar 

som är gemensamma i ett alltmer mångkulturellt EU. På detta svarar EU med sitt motto 

”enighet i mångfalden”, som i ingressen till EU-fördraget förklaras med orden ”som önskar 

stärka solidariteten mellan sina folk samtidigt som de respekterar deras historia, kultur och 

traditioner”. Europarådet har i sin vitbok om interkulturell dialog tagit fasta på denna tanke 

och har slagit fast att den är lika relevant när det gäller integration av invandrare som när 

det gäller europeisk integration: ”An absence of dialogue does not take account of the lessons 

of Europe’s cultural and political heritage. European history has been peaceful and productive 

whenever a real determination prevailed to speak to our neighbour and to cooperate across 

dividing lines … Only dialogue allows people to live in unity in diversity”. (”När dialog saknas 

betyder det att man inte tar hänsyn till lärdomarna från Europas kulturella och politiska arv. 

Europas historia har varit fredfull och produktiv under de perioder när det fanns en verklig 

beslutsamhet att tala med sina grannar och samarbeta över skiljelinjerna … Endast genom 

dialog kan människor leva eniga i mångfald.”). 

För fl er idéer och exempel på interkulturell dialog och plattformar se följande : 

Verksamheten under Europeiska året för interkulturell dialog 2008: 

www.interculturaldialogue2008.eu 

The Rainbow Paper: Intercultural Dialogue: From Practice to Policy and Back, som utarbetats av 

Platform for Intercultural Europe: 

http://rainbowpaper.labforculture.org/signup/public/read 

White Paper on Intercultural Dialogue: Living Together as Equals in Dignity, som utarbetats av 

Europarådet: 

www.coe.int/t/dg4/intercultural/default_en.asp 


$ 

Z 

Z 

Z 

81

$ 

Z 

* 

$ 

En rättslig ram som underlättar dialog 


En dialogplattform kan inrättas i ett särskilt sammanhang: arbetet, skolan, det kulturella 

området, off entliga tjänster, det religiösa livet, grannförbindelser, utrikes frågor etc. 

Alla dessa sammanhang innebär egna möjligheter till åsiktsutbyte och gemensamt 

beslutsfattande. De politiska beslutsfattarna bör se till att landets egna medborgare och 

tredjelandsmedborgare har lika möjligheter att delta i dessa sammanhang. Beroende på 

de befi ntliga principerna för politiskt deltagande omfattar detta rätten att bilda föreningar, 

politiska partier eller arbetsrelaterade organ, ta emot fi nansiering för kapacitetsuppbyggnad, 

rösta i val eller på kontinuerlig basis konsulteras av regeringen. 

Principerna för politiskt deltagande gör det möjligt för olika folkvalda företrädare och andra 

aktörer att träda fram och delta i plattformar. Detta aktiva medborgarskap kan betraktas 

som den infrastruktur som möjliggör dialogplattformar i ett givet samhälle. 

År 2006 antog det tjeckiska inrikesministeriet en mer inkluderande tolkning av lag 83/1990, 

så att varje fysisk person – inte endast de som är medborgare – kan bilda en förening. 

Därförinnan kunde icke-medborgare bilda en förening endast om minst tre tjeckiska 

medborgare deltog. 

I Spanien har konstitutionsdomstolen i sitt beslut nr 236/2007 slagit fast att det fi nns vissa 

grundläggande rättigheter som gäller alla personer oavsett administrativ status, bl.a. rätten 

att bilda föreningar, hålla möten och demonstrera samt rätten till utbildning. 

I Österrike infördes år 2006, genom lagen om Bundesarbeitskammer och lagen om den 

institutionella ramen på arbetsplatsen, en rätt för alla arbetstagare som är tredjelandsmedborgare 

att ställa upp i val till förtroendemän (en fackföreningsrepresentant som 

företräder sina medarbetare inför ledningen) och som delegater till Bundesarbeitskammer 

(en plattform som företräder alla privatanställda). 

De nationella program som omfattas av Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare 

kan användas för att fi nansiera utvecklingen av nationella, regionala och lokala 

rådgivande organ samt program som syftar till att bygga upp tredjelandsmedborgares och 

deras föreningars kapacitet att delta i den demokratiska processen. 

http://ec.europa.eu/justice_home/funding/integration/funding_integration_en.htm 

En nationell eller lokal myndighet som har visat att den är öppen för ett strukturellt, 

kontinuerligt samråd och har byggt upp förtroende och förståelse kan använda dessa 

färdigheter för att leda en ny dialogplattform och gå vidare till känsligare ämnen. 

Genom att undanröja lagbestämmelser som hindrar invandrarnas medborgardeltagande 

skapas möjligheter till utveckling av det civila samhället och rådgivande organ, som sedan 

kan bli nyckelaktörer i en dialogplattform. 

Rådet for Etniske Minoriteter i Danmark är ett nationellt rådgivande organ som består av 

lokala folkvalda integrationsråd. När en tv-undersökning visade att tillfredsställelsen med 

de lokala integrationsråden var låg bland medlemmarna och att de lokala politikerna inte 

hade förtroende för dem, använde Rådet for Etniske Minoriteter sina befi ntliga strukturer för 

att främja fem regionala dialogplattformar om hur man bäst kan föra en dialog i framtiden. 


Ledamöterna från de lokala integrationsråden fungerade som nyckelpersoner som kunde 

mobilisera transetniska nätverk och få med deltagare från kommunen och medierna. 

www.rem.dk 

Minderheden Forum är en oberoende paraplyorganisation för 15 förbund som företräder 

mer än 1 000 lokala invandrarorganisationer i Flandern och Bryssel. Finansieringen och 

det offi ciella erkännandet från den fl amländska regionen ger forumet kapacitet att delta 

som extern part i nya dialoger inom regeringen och fastställa agendan. Internt anordnar 

forumet arbetsgrupper och plattformar för medlemmarna. Regeringen har en ”genväg” till 

olika minoritetsgrupper utan att löpa risken att välja ut en som ”godtycklig talesperson”. 

Medlemmarna kan göra sig hörda genom forumet och använda dess strukturer för att 

bygga upp sin organisations kapacitet. 

www.minderhedenforum.be 

Fokus på ett särskilt problem på grundval av samhällsbehovet 

Dialogplattformar bör undvika en bred räckvidd som omfattar hela integrationsbegreppet 

och i stället fokusera på särskilda behov eller frågor, t.ex. hälsa, sysselsättning, utbildning 

eller trakasserier. En behovsbaserad plattform grundar sig på de problem som är mest 

relevanta för ett särskilt område – för invandrare såväl som infödda. Genom att fokusera på 

behoven och problemen som en gemensam referenspunkt kan det vara möjligt att undvika 

de ibland onödiga distinktioner som görs på grundval av t.ex. grupptillhörighet. Avgörande 

för att en behovsbaserad plattform ska vara framgångsrik i en särskild integrationsfråga är 

att man lyssnar både på de infödda och på invandrargrupperna. Man måste lyssna inte 

endast i utformningsskedet, utan under hela genomförandet. Detta förutsätter att en 

avsevärd period särskilt avsätts för samråd, svar och feedback. 

Behovet av en plattform bedöms genom att den berörda gruppen uppmanas att identifiera 

sina viktigaste problem samt uppge huruvida de tror att andra känner till deras problem 

och huruvida de litar på att andra kan samarbeta med dem för att lösa det. 

Refugee & Migrant Forum Manchester vill ge fl yktingar och asylsökande möjlighet att 

uttrycka sina särskilda behov och önskningar i syfte att påverka beslutsfattandet på lokal 

och nationell nivå. Forumet bygger upp respekt och samarbete mellan fl ykting- och 

invandrarbefolkningen i Manchester och tillhandahåller en möjlighet att utbyta färdigheter, 

information och resurser. Forumet inrättades 2006 på grundval av fl yktingstadgan för 

Manchester, som är ett uttalande om rättigheter och skyldigheter som har skrivits av 

fl yktingar och asylsökande och signerats av 100 politiska beslutsfattare och opinionsbildare 

i Manchester, inbegripet stadsfullmäktige. 

www.mrsn.org.uk/forum 


Z 

Z 

* 

$ 

Z 

83

$ 

Z 

* 


En samrådsprocess innan en plattform inrättas visar vilka nyckelfrågor som skapar 

meningsskiljaktigheterna och misstänksamheten och hindrar samarbetet i samhället. 

Samrådsprocessen förutsätter att man når ut till transetniska nätverk, involverar oberoende 

aktörer och använder ny teknik för att stödja den dialog som pågår utanför plattformen. 

Ramprogrammet för nya grannar i Barcelona är en kommunal plattform som omfattar 

tjänsteleverantörer, off entliga myndigheter och icke-statliga organisationer som arbetar för 

att underlätta familjeåterförening. I planeringsskedet identifi erades de särskilda behoven 

och skräddarsyddes plattformens fokus genom en telefonundersökning med personer 

som ansökt om familjeåterförening, fokusgrupper med tidigare sökande och deras familjer 

samt möten med skolinskrivningskontoret om svårigheterna i utbildningssystemet. 

Inti-projektet ”Integration Exchange” som genomförs av Quartiers en Crise – European 

Regeneration Areas Network har inrättat åtta lokala åtgärdsgrupper med lokala parter och 

fl erspråkiga plattformar på Internet för att samla lokal och regional expertis för transnationella 

sakkunnigbedömningar av det lokala genomförandet av och medvetenheten 

om de gemensamma grundprinciperna. Ömsesidigt lärande och utbyte inom grupperna 

kommer att bygga upp kapaciteten och skapa fungerande förbindelser mellan deltagande 

off entliga organ, samhällsbaserade organisationer, lokala antidiskrimineringsorganisationer, 

arbetsgivare, fackföreningar och forskare. 

www.qec-eran.org 

Behoven bör förklaras på ett lättförståeligt sätt för att förbättra potentialen för ett brett 

stöd från alla parter. Det är lättare att hitta en gemensam grund när frågorna formuleras 

som att bekämpa social utestängning av olika minoritetsgrupper eller förbättra arbetsförhållandena 

eller förbindelserna mellan föräldrar och lärare. Behoven bör också anpassas 

efter de föränderliga verkliga omständigheterna, vilket ger möjlighet till öppningar i det 

rådande politiska sättet att tänka. 

När en plattforms fokus väl har bestämts är det lättare för deltagarna att finna gemensam 

grund om problemet formuleras på ett inkluderande sätt som omfattar alla invånare. 

På frågan om vem som bör delta i en dialogplattform, kan de sammankallande antingen 

använda en demokratisk strategi där man väljer ”företrädare”, eller en mer teknisk strategi 

där man utser ”deltagare”. Utmaningen är att välja den metod som är lämpligast för det 

aktuella problemet, är trovärdigt i de berörda parternas ögon och beaktar den asymmetriska 

maktdynamiken mellan statliga myndigheter, medborgare och icke-medborgare med 

begränsade politiska möjligheter – särskilt nyanlända. 

En dialogplattform blir representativ genom att man tillämpar en demokratisk process. 

Detta förfarande tillämpas också för offi ciella rådgivande organ. De lokala rådgivande 

organen i länder som Danmark, Tyskland, Luxemburg, Österrike, Portugal och Sverige, 

som följer den här rekommendationen, kan hävda att deras ledamöter företräder hela 

mångfalden av i landet bosatta tredjelandsmedborgare. 


I artikel 5.2 i Europarådets konvention från 1992 om utlänningars deltagande i samhällslivet 

på kommunal nivå rekommenderas att rådgivande organ ska säkerställa ”att företrädare för 

utlänningar … kan väljas av utlänningar inom kommunens område eller utses av enskilda 

invandrarföreningar”. 

http://conventions.coe.int/Treaty/en/Treaties/Html/144.htm 

De fl esta plattformar för dialog med invandrare i EU väljer att använda en mer formell 

strategi. De sammankallande vill att plattformen ska bestå av de mest relevanta och eff ektiva 

deltagarna. Relevansen bestäms av deltagarnas sakkunskap om det problem som diskuteras, 

deras allmänna öppenhet för en dialog och deras kontakter. Eff ektiviteten bestäms av deras 

potentiella kapacitet att åstadkomma förändringar. När det gäller denna strategi är frågan 

inte huruvida plattformen kommer att vara representativ, utan snarare huruvida den kommer 

att bestå av de mest relevanta och eff ektiva personerna och organisationerna. 

Ett forum kan också ha ett blandat deltagande. Direktvalda personer företräder sina 

väljares åsikter och har en ledande roll i dialogen och beslutsfattandet, medan mer tillfälliga 

deltagare tillför sakkunskap och kapacitet att främja uppföljande verksamhet. 

Medlemmarna i en plattform är ”företrädare” när de väljs in genom fria val och ”deltagare” 

när de utses på grund av sina kontakter och sin effektivitet i fråga om det aktuella problemet. 

De sammankallande måste bedöma huruvida det krävs en demokratisk eller formell strategi 

för att deras plattform ska ses som en trovärdig samhällelig mötesplats. 

Kriterierna för deltagande bör vara objektiva och tydliga och tillämpas allmängiltigt på alla 

som vill delta. Principerna för dialog förutsätter att deltagandet är frivilligt och sker utan 

tvång. Om de sammankallande särskilt utser vissa personer eller lägger sig i, tenderar det att 

undergräva plattformens trovärdighet och eff ektivitet (särskilt om de är myndigheter), och 

resultaten betraktas som partiska eller uppgjorda på förhand för att passa vissa intressen. 

Det kan vara lämpligt att låta en plattform vara öppen och inte tillämpa några deltagandekriterier 

eller urvalsförfaranden. Många plattformar är begränsade till väldigt specifi ka 

områden och branscher (t.ex. sjukhusadministratörer i en viss stad) eller i tiden (dvs. en 

enda gång, kortvarig eller tillfällig). De mest relevanta deltagarna kommer ändå att infi nna 

sig på grund av plattformens räckvidd och mål. 

De icke-statliga organisationernas plattform om EU:s asyl- och invandringspolitik är öppen 

för alla icke-statliga organisationer i Bryssel som har ett europeiskt nätverk som aktivt deltar 

i debatten om utvecklingen av EU:s asyl-, fl ykting- och invandringspolitik. Plattformen 

har inrättats på initiativ av UNHCR, Amnesty International och Churches’ Commission for 

Migrants in Europe och fungerar som en öppen, informell och politiskt neutral mötesplats 

för utbyte av information om olika expertområden samt samordning av stödstrategier och 

stödarbete med nationella medlemsorganisationer eller organisationer i ursprungsländerna 

som fokuserar på fl yktingar, asylsökande eller invandrargrupper. 

www.caritas-europa.org/module/FileLib/NGOPlatformfactsheetlayout.pdf 


Z 

* 

$ 

Z 

85

Z 

$ 

Z 

Z 


Diaspora Forum for Development (DFD) i Nederländerna består av 21 nationella 

Diasporaorganisationer som företräder invandrare och fl yktingar från sexton 

ursprungsländer. Forumet fungerar som ett samordnande organ som ger organisationerna 

en utökad stödjande krets, skapar strategiska övergripande allianser mellan dem och ger 

dem en starkare röst i det politiska beslutsfattandet om invandring och utveckling. Ledare 

för olika invandrargrupper har bedömts vara lämpliga som deltagare på grundval av sin 

förmåga att omsätta praktiska erfarenheter i modeller för politiska instrument. Mötena 

genomförs så att en ohämmad diskussion mellan människor med olika bakgrund främjas. 

www.basug.nl/activities/DiasporaForumforDevelopment.pdf 

Ett antal plattformar utgår från plattformens sammansättning när det beslutas vem som får 

delta i den. De fl esta plattformar vill uppnå en balans mellan invandrargrupper och infödda 

grupper. Andra går ännu längre och vill ha med olika perspektiv inom invandrargrupperna 

såväl som inom de infödda grupperna. Jämvikten mellan könen betonas ofta i länder där 

detta föreskrivs i lagen eller där man har en stark kultur av jämställt beslutsfattande. För 

värdsamhället är ålder en viktig faktor för att man ska kunna beakta en så stor mångfald av 

åsikter som möjligt. För invandrare kan generation (dvs. första, andra, tredje generationen) 

vara ett viktigt kriterium. Beroende på den fråga som ska diskuteras kanske de som anordnar 

plattformen vill ha en jämvikt mellan religiösa, kulturella eller etniska organisationer. Detta 

garanterar att nya, mindre eller mer fragmenterade grupper inte ”faller mellan springorna”. 

Sedan 1997 utgör den nationella dialogstrukturen för etniska minoritetsgrupper, i 

enlighet med de demokratiska principerna, en stabil rättslig och ekonomisk grund 

för den nederländska regeringens samråd med etniska minoriteter. Eventuella tvister 

mellan dialogdeltagarna och regeringen avgörs av det nederländska parlamentet. Ett av 

de fyra formella målen för dialogstrukturen är att den ska vara ett kanaliseringsverktyg 

i tider av social spänning. Kriterierna för fi nansiering och deltagande är fastställda i lag. 

Minoritetsorganisationer måste vara landstäckande, ha kvinnor och andra generationens 

invandrare i ledande ställningar samt ha en styrelse med kompetens och sakkunskap inom 

olika viktiga politikområden såsom bostäder, arbetsmarknad och utbildning. Under 2004 

och 2005 genomfördes en utvärdering av minoritetsorganisationernas representativitet i 

förhållande till vart och ett av kriterierna och de organisationer som inte uppfyllde villkoren 

uteslöts. 

www.minderheden.org/lom.html 

Den europeiska integrationsfondens nationella program kan också användas för att öka 

medborgardeltagandet från vissa svårnådda eller av tradition utestängda grupper såsom 

familjemedlemmar till personer som omfattas av invandringsprogram, barn, kvinnor, äldre, 

analfabeter eller personer med funktionshinder. 

http://ec.europa.eu/justice_home/funding/integration/funding_integration_en.htm 


De olika kriterierna garanterar att en plattform inte ignorerar interna motsättningar och 

konfl ikter i invandrargrupperna eller hos den infödda befolkningen. Det skapar möjligheter 

för dessa grupper att träff as, vilket leder till större nätverkande och samarbete. 

Branschspecifika, kortvariga plattformar kan ha ett öppet, differentierat medlemskap. 

Andra plattformar kan tillämpa deltagandekriterier som avser relevans, effektivitet och en 

balanserad sammansättning. Kriteriernas syfte är att involvera de parter som har störst 

sakkunskap och störst inverkan på olika delar av samhället. 

Regler för deltagande: jämlikhet och ömsesidig respekt 

mellan deltagarna 

Alla deltagare måste iaktta principerna om jämlikhet och respekt och respektera de 

allmängiltiga mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Ingen deltagare kan hävda 

att han ensam förespråkar eller slår vakt om dessa grundläggande värderingar, oavsett om 

han företräder värdsamhället eller regeringen eller är invandrare. Detta åtagande speglas i 

den stora öppenheten i diskussionerna mellan deltagarna. 

I praktiken innebär principen om lika behandling att alla deltagare får delta i utformningen 

av plattformens agenda och får yttra sig på jämlik grund. Deltagarna kan inte förvänta sig 

att få dominera dialogen eller avgå som ”vinnare” som i en debatt, eftersom syftet är att 

utveckla en grundläggande ömsesidig förståelse och tillit som underlättar koalitionsbyggandet 

och det praktiska samarbetet. 

I en process där principen om lika behandling av deltagarna respekteras måste hänsyn tas till 

de inneboende ojämlikheterna i partnerskap mellan off entliga myndigheter/privata parter/ 

icke-statliga organisationer och i maktdynamiken mellan majoritet/minoritet. Icke-statliga 

organisationer i värdsamhället kan ha off entliga statliga funktioner och större tillgång till 

resurser, vilket ger dem större kapacitet att delta än mindre icke-statliga organisationer som 

drivs av invandrare. Tillgången till resurser och religiöst och kulturellt erkännande kan de 

facto vara orsaken till just det spänningsförhållande som man hoppas lösa genom dialogen. 

Om eventuella maktobalanser inte åtgärdas, kan dialogplattformen bli ett symtom på det 

problem som den var avsedd att åtgärda. Deltagarna kan visa att de är medvetna om denna 

dynamik genom att vidta åtgärder som ger invandrarrepresentanterna möjlighet att bidra 

på ett lika värdefullt och värderat sätt. 

”Initiative Minderheiten” är en plattform för minoriteter i Österrike som arbetar för att 

minoriteter ska behandlas lika och ha samma rättigheter. Med minoriteter avses de som 

utsätts för diskriminering på grund av etnisk, social eller religiös tillhörighet, sexuell läggning 

eller funktionshinder. Defi nitionen är inte baserad på antalet personer i gruppen, utan på att 

de saknar makt att leva sitt liv som de vill och bemötas rättvist och jämlikt. Den icke-statliga 

organisationens mål är att skapa allianser mellan föreningar, organisationer och enskilda 

personer från dessa olika grupper i syfte att stödja särskilda socialpolitiska appeller. 

www.initiative.minderheiten.at 


* 

$ 

Z 

87

* 

$ 

Z 

Z 

Z 

Finansiering: en partnerskapsstrategi för jämlikhet och respekt 


Eftersom många icke-statliga organisationer och invandrarföreningar drivs av volontärer 

och arbetar med mångkulturella grupper som är svåra att nå, kan plattformar överväga 

”partnerskap” för att överkomma viktiga hinder för verksamheten, t.ex. fi nansieringen. 

Partnerskap kan vara mer användbara för organisationer i det civila samhället och minoritetsorganisationer 

som tillämpar andra modeller för deltagande och har en annan ekonomisk 

verklighet än statliga aktörer, arbetsmarknadens parter eller andra väletablerade parter. 

Beslutsfattandet om fördelningen av resurser stör inte dialogprocessen när det sker 

decentraliserat, evidensbaserat och fullständigt öppet. På det här sättet kan organisationer 

få formella medel att delta som dialogpartner utan att deras grundläggande skyldigheter 

som demokratiska företrädare för väljarna eller medlemmarna påverkas eller kan anses ha 

påverkats. 

En partnerskapsstrategi innebär att de som sammankallar plattformen finansierar de 

icke-statliga organisationernas och frivilligorganisationernas deltagande i utbyte mot 

sakkunskap och kontakter. 

Kontoret för tekniskt stöd till invandrarföreningar, Gatai, i Portugal samarbetar med 

rådgivande rådet för invandrarfrågor när det gäller att besluta om erkännande av invandrarföreningar 

och tillhandahålla tekniskt stöd till ett nätverk av olika invandrargrupper. 

Utgångstanken är att de föreningar som har status som invandrarföreningar är legitima 

företrädare och bäst lämpade som partner för kulturell verksamhet. Gatai tillhandahåller 

lokaler, utrustning och teknisk sakkunskap samt deltar i, bedömer och övervakar projekt 

och anordnar regelbundna möten med invandrarföreningar. Mellan juli 2002 och februari 

2005 godkändes 88 ansökningar om ekonomiskt stöd till ett sammanlagt belopp av 

omkring 962 000 euro. 

www.acidi.gov.pt/modules.php?name=News&fi le=article&sid=2674 

Caisa är en internationell kulturcentral som grundades 1996 och som stöds av Helsingfors 

kulturcentral. Caisa stöder etniska gruppers kulturella verksamhet på stadsnivå som ett sätt 

att underlätta samverkan mellan invandrare och den övriga befolkningen i Helsingfors. 

En nyligen genomförd utvärdering har visat att invandrarföreningarna har stor nytta av 

det materiella stödet och stödet in natura, eftersom de inte själva kan generera tillräckliga 

resurser för att organisera sin verksamhet och rikta sig till en fi nländsk publik. 

www.caisa.fi 

Minoritetshuset i Prag, Tjeckien, tillhandahåller kontorslokaler och bidrag till medborgarföreningar 

för minoriteter. Huset fungerar som en kontaktpunkt för samarbete och möten 

mellan nationella minoriteter och den intresserade allmänheten. 

www.dnm-praha.cz 


Uppbyggnad av grundläggande kunskaper och färdigheter 

Utbildning och briefi ng kan användas för att informera alla partner om spelreglerna, ge dem 

grundläggande kunskaper och interkulturell kompetens samt tillhandahålla en verktygslåda 

med färdigheter och strategier. Ledarskapsutbildning och medlingskompetens kan också 

förbättra den sammankallandes förmåga att leda dialogplattformen. Dialogplattformar 

kan på så sätt vara en del av organisationernas strategi för interkulturellt lärande. 

Plattformen ”Generation” (Geração) i Amadora nära Lissabon, Portugal, syftade till att 

utveckla en bättre förståelse för dynamiken bakom känslor av social utestängning, skolk 

och avbruten skolgång bland invandrarungdomar i detta mindre gynnade stadsområde. 

En ungdomskongress och workshoppar anordnades av distriktsstyrelsen, frivilligorganisationer, 

statliga skolor och stadsdelsnämnden. Fem lokala ungdomar utbildades för att 

fungera som broar mellan stadsdelen och samhället utanför. 

www.eukn.org/binaries/portugal/bulk/practice/2008/3/generation.pdf 

Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) tillhandahåller medlemmarna en forskningsrapport 

och en handlingsplan för kollektiva förhandlingar om frågor som rör arbetstagare 

som är invandrare eller tillhör etniska minoriteter. Rapporten och handlingsplanen kan 

användas som ett verktyg för dialog om integration på arbetsplatsen. Dokumenten 

innehåller de huvudpunkter som policyn för kollektivförhandlingar bör täcka och belyser 

olika framgångar i nationella förbund eller medlemsorganisationer. 

www.etuc.org/r/113 

Association Migration Solidarité et Echanges pour le Développement (AMSEAD) i Strasbourg, 

Frankrike, anordnade ett två veckors utbyte kallat ”Ett möte mellan kulturer” för 36 ungdomar 

från tre mottagande EU-länder (Tyskland, Frankrike och Sverige) och tre avsändarländer 

i Medelhavsområdet (Algeriet, Libanon, Turkiet). Man anordnade halvdagsseminarier, 

kulturella workshoppar och studiebesök om invandringen och ojämlikheterna mellan nord 

och syd, minoriteternas identitet och kulturella mångfald, religionens roll för integrationen 

och hur EU bör hantera invandrarnas rättigheter. 

http://amsed.fr/echanges.php 

En praktisk strategi 

Vid besluten om hur en plattform ska genomföras och drivas (dvs. struktur, mötesplats 

och tidsplanering) kan man tillämpa en praktisk strategi som grundar sig på principen om 

aktiv inkludering. Denna strategi innebär kreativa och fl exibla lösningar, såsom samråd på 

kvällstid med arbetstagare, barnomsorg för föräldrar samt täckning av transportkostnader 

för dem som behöver det. Eftersom människors faktiska språkkunskaper och bekvämlighet 

med situationen i praktiken kan vara lägre än vad de faktiskt uppger, kan tolkar användas 

för att garantera att språkkunskaperna inte blir ett hinder för att bygga upp ett ömsesidigt 


$ 

Z 

Z 

Z 

89

* 

$ 

Z 

$ 

Z 


förtroende och en ömsesidig förståelse genom dialog. Slutligen bör man på agendorna 

och i tidsplaneringen lämna utrymme för de nya frågor som oundvikligen kommer att dyka 

upp när partnerna sammankallats och processen redan är igång. 

När beslut om hur plattformen ska genomföras (dvs. struktur, mötesplats, tidsplanering, 

tolkning) grundas på principerna om aktiv inkludering, bidrar varje litet praktiskt steg till att 

skapa en kultur med öppen och respektfull dialog. 

En nyckelprioritering för den nationella interkulturella hälso- och sjukvårdsstrategi som 

genomförs av irländska Health Service Executive är att övervaka den etniska jämlikheten. 

I arbetet för att göra planeringen och utvärderingen mer lyhörd och evidensbaserad 

ingår att ha kunskap om hälsobehoven och hälsoutfallet hos tjänsteanvändare från olika 

bakgrunder. Inom ramen för strategins samrådsprocess har många fl exibla och kreativa 

åtgärder använts för att aktivt involvera grupper som är svåra att nå, såsom invandrade 

arbetstagare, papperslösa och kvinnor med konservativ bakgrund som inte känner sig 

bekväma med att delta i off entliga möten. Samordnarna arrangerar samråd på kvällstid, 

använder olika format från stora workshoppar och undersökningar till små fokusgrupper 

och personliga intervjuer, hjälper till med transporter och barnomsorg och ser till att tolkar 

är tillgängliga vid behov. 

www.lenus.ie/hse/bitstream/10147/45775/1/9101.pdf 

Säkerställande av koherens mellan olika 

sektorer och myndighetsnivåer 

I hela EU har dialogplattformar vuxit fram på ett oplanerat och ojämnt sätt inom många 

olika sektorer. I nordvästra Europa har det funnits statliga rådgivande organ eller riktlinjer 

för integrationsfrågor vid kollektivförhandlingar sedan efterkrigstiden, medan nationella 

dialoger över religionsgränserna är nyare företeelser. Under det senaste årtiondet har ett 

stort antal projekt inletts på det kulturella området och utbildningsområdet, särskilt under 

Europeiska året för interkulturell dialog 2008. 

Dialogplattformar kan behöva ta upp angränsande ämnen, t.ex. tillgång till bostäder, hälso- 

och sjukvård och utbildning. När en off entlig myndighet tar på sig rollen som sammankallande 

av en dialogplattform är den skyldig att säkerställa konsekvens mellan politik och dialog. 

Inom partnerskapen för jämlikhet (Equalities Partnerships) i Storbritannien samlas 

lokala myndigheter och off entliga nyckelorgan såsom polisen, primärvårdsförvaltningar 

och leverantörer av frivilligtjänster för att diskutera och samordna sitt jämlikhets- och 

mångfaldsarbete när det gäller tillhandahållandet av tjänster i samhället. Ett exempel är 

jämlikhetspartnerskapet i Sefton. 

www.sbp.sefton.gov.uk/Default.aspx?page=357 


Från tillfällig till kontinuerlig dialog och verksamhet 

Lanseringen av en plattform väcker förväntningar hos allmänheten och parterna på att de 

aktuella problemen kommer att åtgärdas framgångsrikt. Särskild uppmärksamhet måste 

därför fästas vid att planera för resultaten. De sammankallande kommer att ägna mycket 

tid åt att behålla plattformens fokus och hantera deltagarnas mångfald av intressen. De 

måste se till att involvera parter som har förmåga att leverera och uppfylla plattformens 

mål. I annat fall kanske plattformen bara blir en massa prat, vilket kan leda till att parterna 

tröttnar på samrådet och förlorar intresset för att delta i nästa plattform, om inget gjorts 

med det som sades i den förra. 

Dialogplattformar kan inte förväntas att fungera som en snabblösning. För att omsätta 

dialog i handling krävs att deltagarna redan från första början ser plattformen inte som ett 

engångsevenemang, utan som en del i en process där de kan göra ett ”kritiskt åtagande”. 

Skyldigheten att följa upp arbetet är störst för arrangörerna själva, särskilt om det är en 

off entlig myndighet som sammankallat plattformen. 

Beroende på graden av ömsesidig förståelse och förtroende som uppnås mellan deltagarna 

kan en plattform förväntas ha olika resultat och inverkan på deltagarna och samhället. 

Ett exempel: Dialogen har formen av ett ömsesidigt utbyte av information. Deltagarna 

förklarar hur de tolkar och ser på en given situation. Den omständigheten att de olika 

parterna satte sig ner för ett öppet och respektfullt utbyte av åsikter kan ha en lugnande 

inverkan på allmänheten, om än symboliskt och tillfälligt. 

Efter dialogen har deltagarna en nyfunnen mottaglighet för olika åsikter. Som ett tecken på 

förtroende anpassar de sin retorik för att ta hänsyn till olikheterna. Dessa små anpassningar 

påverkar så småningom människors sätt att tänka på och tala om frågan. I det här 

scenariot tillmötesgår deltagarna varandra genom att uttrycka sig mindre radikalt och mer 

inkluderande. 

Om man går ytterligare ett steg kommer deltagarna fram till en gemensam, mer komplex 

förståelse av frågan och identifi erar en gemensam grund och fördelar med mångfalden. 

Partnerna avslutar med att uttrycka ett ömsesidigt förtroende och uppmana till samhällsverksamhet 

i avsikt att inspirera till uppföljning från allmänheten och det civila samhället. De 

här resultaten kan ha en större inverkan på folks sätt att tänka och tala. Uppmaningarna till 

verksamhet kan resultera i särskild verksamhet som åtminstone tillfälligt stärker de sociala 

nätverken och föreningsnätverken i samhället. 


91

$ 

Z 

$ 

Z 

Z 


Den tyska islamkonferensen (DIK) är en kontinuerlig dialogprocess mellan inrikesmi - 

nisteriet samt infödda tyskar och medborgare med muslimsk bakgrund om ämnen 

såsom integration, extremism samt social- och religionspolitiska principer. Till följd av 

plenarsessionerna i augusti 2007 enades de 15 deltagarna från olika myndighetsnivåer 

och de 15 deltagarna från de tyska muslimska samfunden om en sammanfattning 

av de fyra DIK-arbetsgruppernas slutsatser, där det rekommenderas att man ska 

defi niera en gemensam syn på integrationsfrågorna, fi nansiera forskning för att samla 

in mer empiriska data om situationen för muslimer i Tyskland, föreslå sätt att påskynda 

införandet av muslimsk religionsundervisning i off entliga skolor, öka medvetenheten i 

medierna och inrätta ett kunskapscentrum för ytterligare samarbete. En ny webbplats har 

skapats i syfte att öka insynen i samråden och rekommendationerna, öka acceptansen för 

dialogen genom att förbättra möjligheterna att delta i den samt öka objektiviteten i tyska 

databaser om islamska religiösa seder. 

www.deutsche-islam-konferenz.de 

Under dialogens gång kommer deltagarna också fram till konkreta ramar för uppföljande 

verksamhet. 

De kan besluta att dialogen ska göras varaktig genom att plattformen institutionaliseras. 

Om det är en off entlig myndighet som har sammankallat plattformen, kan den införlivas 

i det/de relevanta regeringsdepartementens samrådsinfrastruktur. En sådan institutionell 

förändring leder bl.a. till starkare föreningsnätverk och en delad känsla av meningsfullhet 

bland de organisationer som arbetar med samma fråga. 

”Runda bordet för muslimer” och det muslimska rådet inrättades för att skapa kontakt 

mellan företrädare för muslimska organisationer och viceborgmästaren i München. 

Plattformarna är numera väletablerade nätverk som har resulterat i stadsfullmäktigeförslag 

om muslimska begravningar och om att införa muslimsk religionsundervisning i nära 

samarbete med skolorna i München och runda bordet. 

www.muenchen.de/interkult 

Den nationella rådgivande kommittén om rasism och interkulturalism (NCCRI) i 

Irland fungerade från 1997 till 2008, när den införlivades i regeringsarbetet, som en 

plattform för interkulturell dialog som syftade till att skapa samförstånd och påverka 

politikutvecklingen. 

www.nccri.ie 

Deltagarna kan även besluta att inrätta nya plattformar om andra problemfrågor. 

Medlemskapet kan öppnas på nytt och anpassas, medan rollen som sammankallande 

roterar. Deltagarna kan då dra nytta av den ömsesidiga förståelsen och förtroendet inom 

ett område för att gripa sig an ett annat område, i hopp om en positiv spridningseff ekt. 


Deltagarna gör inom ramen för vart och ett av sina arbetsprogram kortsiktiga åtaganden att 

genomföra gemensam verksamhet. Vid denna off entliga verksamhet används deltagarnas 

nyfunna ömsesidiga förståelse och förtroende som startpunkt för att öka förståelsen och 

förtroendet hos deras väljare och allmänheten. Resultatet är temporärt starkare föreningsnätverk 

och sociala nätverk. Samordnings- och verkställighetsmekanismer införs för att garantera att 

verksamheten genomförs kollektivt inom en given tidsram och på ett strukturerat sätt. 

I syfte att omsätta dialog i handling efter det första integrationstoppmötet i Tyskland i juli 

2006 fastställdes tydliga mål i den nationella integrationsplanen samt mer än 400 åtgärder 

och frivilliga åtagande från statliga och icke-statliga aktörer på olika myndighetsnivåer. En 

första rapport om framstegen lades fram i november 2008. 

www.bundesregierung.de/nn_6516/Content/EN/StatischeSeiten/Schwerpunkte/ 

Integration/kasten1-der-nationale-integrationsplan.html 

De som sammankallar en plattform bör undvika att vara alltför föreskrivande när möjlig 

verksamhet diskuteras. Det är större chans att en plattform stöder uppföljande verksamhet 

om den själv föreslagit den. I de ”kritiska åtagandena” ingår t.ex. rätten att protestera, göra 

framställningar, stödja och företräda olika intressen. Deltagarna och allmänheten förväntar 

sig också att regeringen ska infoga den föreslagna verksamheten i sin framtida arbetsplan. 

Förbundsstaten Berlins handlingsprogram för social sammanhållning anslog en halv 

miljon euro 2007 och en miljon euro i september 2008 till ”tandemprojekt” för att bygga 

varaktigt samarbete mellan invandrarorganisationer och institutioner i värdsamhället/ 

off entliga institutioner. Gemensamma projekt genomförs som avser ungdomsutbildning, 

antidiskriminering och vuxenutbildning med det kortsiktiga målet att överföra kunskap 

och bygga upp invandrarföreningarnas kapacitet. 

www.berlin.de/lb/intmig/index.html 

Religionsrådet i Genua har genomfört regelbundna dialogmöten med 16 religiösa samfund 

och två ekumeniska föreningar i syfte att uppmuntra bättre kunskapsöverföring och 

kommunikation med den off entliga förvaltningen. Religionsrådet försöker att varje år 

åstadkomma minst en gemensam publikation och gemensam verksamhet som involverar 

medborgare från olika kultur och religioner. 

www.comune.genova.it 

Deltagarna gör mer långsiktiga samarbetsåtaganden i hopp om att de kortsiktiga resultaten 

ska vara längre, till och med efter det att dialogplattformen upphört och allmänheten och 

den politiska agendan har vänt sin uppmärksamhet mot andra frågor. De bygger därför in 

mekanismer för off entlig utvärdering och feedback om utförandet och resultaten av de 

gemensamma verksamheterna. 


$ 

Z 

$ 

Z 

Z 

93

$ 

Z 

Z 


”Dialogdagen” i Rotterdam genomförs för närvarande av en plattform med företrädare 

från 74 olika organisationer. Medlemmarna utbildar facilitatorer för dialogdagen vars 

uppgift det är att skapa en trygg miljö där deltagande invånare i Rotterdam kan lära sig av 

varandras erfarenheter när det gäller centrala ämnen såsom livet tillsammans i en multikulturell 

stad, tillhörighetskänsla och identitet. Medlemmarna använder också sina respektive 

nätverk för att nå ut med information om dagen till ett brett tvärsnitt av staden utan en stor 

pr-budget. Medlemmarna säger att samarbetet inom plattformen har blivit ett mål i sig för 

organisationerna. I dialogdagen 2007 deltog 1 700 invånare i Rotterdam. Utvärderingar har 

visat att deltagarna är mycket entusiastiska inför processen. Arrangörerna har noterat att 20 

nederländska städer samt Berlin och Bryssel har tagit efter idén. 

www.dagvandedialoog.nl 

Birmingham Women’s Peace Group (1993–2006) var en liten bönegrupp som hade bildats 

som en del av en bönekedja för kvinnor som hade inrättats till följd av krigen i Bosnien. 

Den växte från att vara en liten ekumenisk grupp till att överbrygga klyftorna mellan olika 

trosriktningar och omfattade när den var som störst, vid varje möte, 80–100 kvinnor från 30 

olika nationaliteter och med olika tro, ras, ålder och social bakgrund. Deltagarna ökade sin 

förståelse för de andras tro, arbete och livserfarenheter genom öppna diskussioner. Deras 

dialog ledde till ett växande antal samhällsprojekt, gruppresor och nätverkssamarbete med 

andra integrationsaktörer samt insamling av medel till katastrofhjälp, fl yktingkvinnor och 

organisationer som tillhandahåller tjänster för invandrare. Ett av de viktigaste resultaten var 

att muslimska, sikhiska och hinduiska kvinnliga präster anlitades av sjukhusen i Birmingham. 

I stadsdelen Nørrebro i Köpenhamn i Danmark gick invandrarpappor samman 1997 i 

en grupp för att göra samhället säkrare. Till följd av våldsamma sammandrabbningar 

mellan polisen och andra generationens invandrarungdomar inledde 70 pappor och den 

lokala imamen en dialog med en grupp pojkar om personligt ansvar och samhällsansvar. 

Stadsfullmäktige och frivilligarbetare från Röda korset började stödja projektet, som 

utvidgades till att omfatta andragenerationens fl ickor och även undervisning i danska 

och arabiska. Projektet har enligt utvärderingen ökat förtroendet mellan papporna, 

ungdomarna och stadsfullmäktige. 

www.idebanken.no/english/Goodexamples/bibliotek_engelsk/ProsjektID. 

asp?ProsjektID=256 

4.2 Roller för en ledande offentlig myndighet eller 

framstående organisation i det civila samhället 

En plattform behöver stödjas av erkända off entliga personer som kan införliva den i 

processen för politiskt beslutsfattande om integration och interkulturell kompetens. 

Politiken skapar ramen för dialogen i det civila samhället. Off entliga myndigheter kan 

införliva dialogen i sitt arbete och öka dess inverkan genom att länka den till olika nivåer 

och sektorer. De som är bäst ägnade att stödja en plattform behöver emellertid inte ha 

kapacitet att leda eller organisera den. 


I enlighet med subsidiaritets- och närhetsprinciperna är myndigheter på lägre nivåer, som 

befi nner sig närmast invånarna, särskilt trovärdiga och lämpade som sammankallande 

och ordförande. En stads arbete med enskilda invandrargrupper, invandrarsamhället, 

lokalområdet och hela kommunen samordnas bättre genom en plattform, som i sig blir ett 

synligt tecken på det mångfaldiga samhällsengagemanget. 

Plattformar kan också bildas på initiativ av det civila samhället, mellan likartade organisationer 

inom kultur, utbildning och religion. Stiftelser, arbetsmarknadsparterna eller andra 

aktörer i den privata sektorn kan också vara drivkraften bakom att plattformar skapas. 

Alla dialogplattformar genomgår fyra faser, nämligen överenskommelse och förberedelse, 

dialog och utbyte, refl exion och rapportering samt utvärdering och handling. Som ledare 

har off entliga myndigheter och det civila samhället olika uppgifter under dessa faser. 

Överenskommelse och förberedelse 

Myndigheter på lokal, regional, nationell och europeisk nivå kan fungera som fi nansiärer och 

kan uppmuntra utvecklingen av dialogplattformar genom prioriteringar och kravspecifi kationer 

i sina förslagsinfordringar. En särskild fond kan också inrättas för ändamålet. I annat 

fall kan myndigheterna hjälpa till med att skaff a fi nansiering genom att upprätta kontakter 

med andra möjliga givare och styra deras förväntningar. 

Den dialog som uppkommer inom en plattform är resultatet av omfattande förberedelser 

och diskussioner mellan partnerna och deras respektive organisationer. För att bäst bidra 

till en överenskommelse om målen kan off entliga myndigheter stödja en utredning för att 

utvärdera den aktuella situationen, olika parters förväntningar och lämpliga dialogmetoder. 

De kan fi nansiera eller tillhandahålla utbildning, forskning och information om livssituationen 

för invandrare och om relevant politik inom områdena samhällsekonomi, integration och 

antidiskriminering. De kan också hjälpa till med att anordna möten mellan dialogpartnerna 

och de organisationer, medlemmar eller invånare som de företräder. Myndigheterna kan 

behöva överväga åtgärder eller fi nansiera en policy för eventuell adjungering, särskilt av 

invandrarorganisationer. 

Offentliga myndigheter eller ledare från det civila samhället möjliggör en dialogplattform 

genom att finansiera förberedande behovsbedömningar och samråd med samhället, 

plattformens sekretariat samt medlemmarnas deltagande och utbildning. 

I Spanien innehar stiftelsen Luis Vives den här rollen och förbättrar kapaciteten hos 

icke-statliga organisationer, framför allt invandrarorganisationer, genom att tillhandahålla 

särskilt tekniskt stöd och särskilda bidrag. 

www.fundacionluisvives.org 


* 

$ 

Z 

95

* 

$ 

Z 

Z 

Dialog och utbyte 


Den minst aktiva av de roller som off entliga myndigheter kan inneha är som en observatör som 

lyssnar och lär av plattformens utbyte. De kan även behöva ställa upp som talare i egenskap 

av sakkunniga inom ett särskilt politikområde. Off entliga myndigheter kan även tilldelas 

den mer formella rollen av sammankallande. Denna roll kan delas med aktörer i det civila 

samhället, stiftelser och arbetsmarknadsparter, som ofta ligger bakom dialogplattformarna. 

Denna roll innefattar att vara värd för plattformen och organisera mötena samt hålla ett 

inledande eller avslutande anförande. De kan anmodas att ta på sig den mer aktiva rollen som 

moderator med ansvar för att vara ordförande under mötena och samordna agendan med 

de olika partnerna. Deras åtagande kan öka om en stor misstro mellan partnerna kräver att de 

medlar. Slutligen kan off entliga myndigheter delta direkt i dialogen som de mest relevanta 

och representativa partnerna när det gäller att behandla en överbryggande fråga, särskilt i 

samband med en dramatisk politisk eller samhällelig händelse. 

Myndigheter och aktörer i det civila samhället kan ha flera olika roller: ”ärlig mellanhand” 

som underlättar ett öppet och respektfullt utbyte av åsikter, sammankallande eller 

moderator, vanlig deltagare, tillfrågad sakkunnig eller intresserad observatör. 

Stadsfullmäktige i Dublin främjar integrationen genom politiskt deltagande i ”Migrant 

Voters Project”. Unga betrodda invandrarledare, särskilt från nyanlända grupper, utbildas 

och erhåller fl erspråkigt pr-material och resurser för att hålla möten om rösträtt i den grupp 

de tillhör. 

www.dublin.ie/arts-culture/migrant-voters-campaign.htm 

I Spanien driver den off entliga stiftelsen ”Pluralismo y Convivencia” (Pluralism och leva 

tillsammans) en dialogplattform med företrädare från olika religiösa minoritetsgrupper 

och stöder sedan de projekt som plattformen utvecklar inom områdena kultur, utbildning 

och social integration. En annan verksamhet består i att sprida information om dessa 

religiösa grupper i det spanska samhället i syfte att bekämpa stereotyper och fördomar 

hos allmänheten. 

www.pluralismoyconvivencia.es 

Refl exion och rapportering 

Dialogen är inte slut i och med utbytet, utan den är en fortlöpande process med svar 

och omprövningar, enighet och motsägelser, likheter och olikheter, protokoll och experimenterande. 

Processen går vidare med ytterligare diskussioner, bilaterala möten, forskning, 

samrådsmöten etc. 


I rollen som sammankallande eller moderator kan även ingå att sköta sekretariatets uppgifter. 

Till sekretariatets ansvar hör att underlätta kommunikationen och se till att plattformen 

fungerar smidigt. Sekretariatet registrerar och uppdaterar resultaten av plattformens arbete 

och kan därför även fungera som kunskapskälla. Med resultat avses interna texter såsom 

protokoll, arbetsordningar samt dokument och utvärderingsrapporter. Det fi nns en lång 

rad möjliga externa resultat, från ramavtal om minimistandarder för dialog till ramar för 

gemensamma åtgärder, riktlinjer och uppförandekoder för organisationer, gemensamma 

politiska prioriteringar, gemensamma ståndpunkter, förklaringar, verktygslådor etc. Dessa 

resultat är tillgängliga för allmänheten, som kan använda materialet för vidare dialog och 

uppbyggande verksamhet. 

Bistånd från de off entliga myndigheterna med informationsspridningen kan vara en viktig 

del av en dialogplattforms strategier för att nå ut. Stöd vid utvecklingen av en kommunikationsstrategi 

kan förbättra dialogplattformens förmåga att väcka pressens intresse och 

få kontakt med utbildningsinstitut, det civila samhället och politiska aktörer i andra 

medlemsstater och på EU-nivå. Off entliga myndigheter kan övervaka processen för att se 

till att informationen når fram till samhällets olika grupper, även utsatta grupper. De kan 

också göra uttalanden som sätter dialogen i ett sammanhang och hantera förväntningarna 

från olika aktörer och allmänheten. 

År 2008 lanserade Dublin City Council Development Board en ny ram för samarbete mellan 

staten, lokala myndigheter, företag och arbetsmarknadsparter kallad ”Towards Integration: A 

City Framework”. Parterna i plattformen uppmuntras att främja partnerskap för genomförande 

av integrationspolitiken. De ser t.ex. över och anpassar sin politik och sina prioriteringar på 

grundval av en gemensam stadga som innehåller åtaganden i 10 punkter. Plattformen är 

avsedd att vara en startpunkt för samråd med invandrargrupperna för att identifi era viktiga 

problemområden, kontaktpunkt för nätverk och forskning samt facilitator för en årlig integrationsdialog 

och för lokala integrationsforum. 

www.dublin.ie/uploadedFiles/Culture/Towards%20Integration%20Final.pdf 

Utvärdering och handling 

I rollen som sammankallande, moderator och ofta även fi nansiär kan off entliga myndigheter 

anmodas att göra en utvärdering. Utvärdering av dialogplattformar är ett problematiskt 

område, som enligt de praktiskt verksamma behöver diskuteras ytterligare. Även om parterna 

gör en positiv bedömning av dialogen kan de alla ha dragit olika slutsatser av utbytet och 

kommit fram till motstridiga åsikter, samtidigt som de bakomliggande samhällsproblemen 

sannolikt fi nns kvar. I rollen som utvärderare måste de off entliga myndigheterna hitta olika 

sätt att mäta resultaten av dialogplattformar. De måste klarlägga de deltagande partnernas 

intressen och åsikter genom olika kvalitativa och kvantitativa åtgärder såsom undersökningar 

och intervjuer. I en andra fas kan överläggningar hållas innan man kommer fram till de slutliga 

slutsatserna. 


$ 

Z 

97

$ 

Z 

$ 

Z 

Z 


I augusti 2007 organiserade det österrikiska förbundsinrikesministeriet och den 

österrikiska integrationsfonden en integrationsplattform dit man inbjöd företrädare för 

regeringen, förbundsstaterna, religiösa samfund, invandrarorganisationer och icke-statliga 

expertorganisationer. Inrikesministeriets nationella handlingsplan användes som grund 

för en landsomfattande diskussion där experternas slutsatser kopplades samman med 

medborgarnas idéer och olika samhällsinitiativ. 40 000 personer besökte webbplatsen och 

6 000 deltog i en informationskampanj som turnerade runt till 20 städer, vilket resulterade 

i att man fi ck in mer än tusen förslag. Resultaten av integrationsplattformen, inbegripet 

expertrapporterna, har bidragit till utvecklingen av en nationell handlingsplan för 

integration i Österrike. 

www.integration.at 

Avslutningsvis kan off entliga myndigheter välja att omsätta dialogens resultat i handling 

med bistånd av de olika dialogpartnerna. Plattformar kan ge upphov till nya dialogplattformar, 

informationskampanjer, framställningar, folkomröstningar, kurser, off entliga tjänster, 

handböcker, festivaler, volontärprojekt, broschyrer, forskningsrapporter, skolböcker, 

webbplatser, konstprojekt etc. Off entliga myndigheter eller andra tredjeparter kan 

fi nansiera eller övervaka genomförandet av eventuella överenskommelser om gemensam 

verksamhet som en dialogplattform har lett fram till. De kan också säkerställa en långsiktig 

kontinuitet genom att skapa återkopplingar med andra dialoger eller införliva dialogen i 

sina samrådsförfaranden. På det här sättet bidrar off entliga myndigheter till att befästa det 

samarbete och förtroende som genererats genom dialogen. 

Kommun- och stadsfullmäktige i Storbritannien kan använda nationella resultatindikatorer 

som visar bästa värde för att avgöra på vilken jämlikhetsnivå de befi nner sig och själva 

bedöma kvaliteten och framstegen i sitt jämlikhets- och mångfaldsarbete. För att uppnå 

nivå 2 krävs att den lokala myndigheten har inrättat utvecklingsbedömningar och samråds - 

plattformar som sammanför de olika delarna av myndigheten. 

www.communities.gov.uk/localgovernment/performanceframeworkpartnerships/ 

bestvalue/bestvalueperformance 

Accenture Institute for Public Service Value har genomfört åtta globala forum (bl.a. i London, 

Berlin, Paris och Madrid) där man samlade fokusgrupper med 60–85 lokala invånare som var 

representativa för demografi n i respektive stad. Feedbacken användes för att utarbeta en ram 

för styrning av off entliga tjänsters värde (”Public Service Value Governance Framework”), som 

en mer samhälleligt engagerad styrningsmodell som ger invånarna möjlighet att samarbeta 

med folkvalda tjänstemän för att forma och rikta de off entliga tjänsterna. 

www.accenture.com/NR/rdonlyres/468CFD7A-73CC-4047-B56D-D647DF271D45/0/ 

ExecutiveOverview_051508.pdf 


Slutsatser 

1. En dialogplattform är en samhällelig mötesplats där ett öppet och respektfullt åsiktsutbyte 

kan inledas mellan invandrare, med invånare i samma område eller med regeringen. Målet 

är att deltagarna ska få förtroende för varandra och komma fram till en gemensam förståelse 

av ett särskilt problem samt hitta en gemensam grund för att lösa det tillsammans. 

2. Genom att undanröja lagbestämmelser som hindrar invandrarnas medborgardeltagande 

skapas möjligheter till utveckling av det civila samhället och rådgivande 

organ, som sedan kan bli nyckelaktörer i en dialogplattform. 

3. Behovet av en plattform bedöms genom att den berörda gruppen uppmanas att 

identifi era sina viktigaste problem samt uppge huruvida de tror att andra känner till deras 

problem och huruvida de litar på att andra kan samarbeta med dem för att lösa det. 

4. När en plattforms fokus väl har bestämts är det lättare för deltagarna att fi nna 

gemensam grund om problemet formuleras på ett inkluderande sätt som omfattar 

alla invånare. 

5. Medlemmarna i en plattform är ”företrädare” när de väljs in genom fria val och 

”deltagare” när de utses på grund av sina kontakter och sin eff ektivitet i fråga om 

det aktuella problemet. De sammankallande måste bedöma huruvida det krävs en 

demokratisk eller formell strategi för att deras plattform ska ses som en trovärdig 

samhällelig mötesplats. 

6. Branschspecifi ka, kortvariga plattformar kan ha ett öppet, diff erentierat medlemskap. 

Andra plattformar kan tillämpa deltagandekriterier som avser relevans, eff ektivitet 

och en balanserad sammansättning. Kriteriernas syfte är att involvera de parter som 

har störst sakkunskap och störst inverkan på olika delar av samhället. 

7. En partnerskapsstrategi innebär att de som sammankallar plattformen fi nansierar de 

icke-statliga organisationernas och frivilligorganisationernas deltagande i utbyte mot 

sakkunskap och kontakter. 

8. När beslut om hur plattformen ska genomföras (dvs. struktur, mötesplats, tidsplanering, 

tolkning) grundas på principerna om aktiv inkludering, bidrar varje litet praktiskt steg 

till att skapa en kultur med öppen och respektfull dialog. 

9. Off entliga myndigheter eller ledare från det civila samhället möjliggör en dialogplattform 

genom att fi nansiera förberedande behovsbedömningar och samråd med 

samhället, plattformens sekretariat samt medlemmarnas deltagande och utbildning. 

10. Myndigheter och aktörer i det civila samhället kan ha fl era olika roller: ”ärlig mellanhand” 

som underlättar ett öppet och respektfullt utbyte av åsikter, sammankallande eller 

moderator, vanlig deltagare, tillfrågad sakkunnig eller intresserad observatör. 


99


Kapitel 5 

Förvärvande av medborgarskap och 

utövande av aktivt medborgarskap 


Förvärvande av medborgarskap och utövande av aktivt medborgarskap 

Medborgarskapet anger människors rättsliga förhållande till en stat. Medborgarna 

och staten har vissa skyldigheter och vissa rättigheter gentemot varandra. 

Medborgarskap kan erhållas genom olika rättsliga processer, t.ex. naturalisering eller 

enligt principen ius soli (född i landet). Det fi nns många olika slag av medborgarskap 

i dagens värld, men grundkonceptet handlar om att utöva de rättigheter och 

skyldigheter som följer av att vara medlem i en liberal demokratisk gemenskap 

(som nationell medborgare, EU-medborgare, lokal invånare, ekonomisk, social och 

kulturell aktör etc.). Genom aktivt medborgarskap länkas medborgarnas mångfald 

av identiteter samman och de får möjlighet att bidra till det ekonomiska, sociala, 

kulturella, medborgerliga och politiska livet i samhället. 

Det här kapitlet fokuserar på en dubbel strategi för att främja integrationen av invandrare 

genom förvärvande av medborgarskap. En medborgarcentrerad strategi för integration 

innebär att det inrättas många olika samhällsverksamheter som underlättar förvärvandet av 

medborgarskap. Vissa rättsliga och politiska hinder som oavsiktligt utestänger eller avskräcker 

invandrare från att ansöka kan avlägsnas, vilket leder till större öppenhet hos allmänheten och 

medborgarskap för fl er invandrare. De delar av det administrativa förfarandet där det fi nns 

störst möjlighet att snabba på processen kan förbättras, vilket leder till ökad tillfredsställelse 

med tjänsterna hos nya medborgare och större eff ektivitet i genomförandet av olika åtgärder, 

t.ex. språkbedömningar. En metod för att underlätta förfarandena som särskilt har prioriterats i 

fl era medlemsstater är att involvera allmänheten mer, t.ex. genom naturaliseringsceremonier. 

Genom att uppmuntra aktivt medborgarskap bland nya och gamla medborgare får de 

möjlighet att forma en delad framtid i ett mångkulturellt samhälle. 

Frågor som rör erhållande av nationellt medborgarskap, och följaktligen EU-medborgarskap, 

regleras uteslutande genom medlemsstaternas lagstiftning och politik. Frågor som rör 

medborgarskap har emellertid tagits upp vid fl era ministermöten och möten i Europeiska 

rådet samt i fl era meddelanden från Europeiska kommissionen. EG-domstolen har också 

upprepade gånger behandlat mål som rört medlemsstaternas medborgarskapslagstiftning. 

År 1999 stödde Europeiska rådet i Tammerfors målet att tredjelandsmedborgare som 

lagligen vistats längre tid i en medlemsstat ska erbjudas möjlighet att få medborgarskap 

i den stat där de vistas. 

Enligt den gemensamma agendan för integration från år 2005 bör genomförandet av 

gemensam grundprincip nr 9 (invandrarnas medverkan i den demokratiska processen) 

stärkas på nationell nivå genom utarbetandet av nationella förberedande program om 

medborgarskap och naturalisering. 

Vid det informella mötet i Potsdam 2007 föreslog EU:s integrationsministrar att man 

inom ramen för det europeiska samarbetet ska undersöka och förtydliga ”de olika 

uppfattningar om och inställningar till de idéer om deltagande och de olika uppfattningar 

om medborgarskap som nu diskuteras och samtidigt beakta det EG-regelverk som berörs 

när det gäller invandrares integration och medlemsstaternas konstitutionella och rättsliga 

system samt diskutera och utbyta erfarenheter om system för naturalisering som tillämpas 

av medlemsstaterna”. 


5.1 Olika begrepp och mångfalden av intressen i en delad 

framtid i ett mångkulturellt samhälle 

Begreppen ”medborgarskap” och ”medborgarrätt” används i samma betydelse i dagligt tal. 

I ett antal europeiska språk är det till och med svårt att skilja mellan de båda begreppen. 

Den europeiska konventionen om medborgarskap undertecknades i Strasbourg 

den 6 november 1997 och trädde i kraft den 1 mars 2000. Denna vittomfattande 

Europarådskonvention innehåller de väsentliga principer och regler som är tillämpliga på 

alla aspekter av medborgarskap, såsom förhindrande av statslöshet, icke-diskriminering 

och respekt av rättigheterna för personer med varaktig hemvist på territoriet i fråga. 

Konventionen har hittills undertecknats av 18 EU-medlemsstater och ratifi cerats av 11. 

http://conventions.coe.int/Treaty/Commun/QueVoulezVous.asp?NT=166&CM=1&DF=7/5/ 

2007&CL=ENG 

I den europeiska konventionen om medborgarskap defi nieras ”medborgarskap” som 

”det rättsliga förhållandet mellan en person och en stat; termen har inte avseende på en 

persons etniska ursprung”. Medborgarskap medför rättigheter (politiska, ekonomiska, 

sociala, kulturella etc.) och skyldigheter som är förbehållna medborgare i en stat. Flerfaldigt 

medborgarskap defi nieras som samtidigt innehav av två eller fl era medborgarskap för en 

och samma person. I artikel 15 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna 

(1948) fastställs att envar har rätt till en nationalitet och att ingen godtyckligt får berövas sin 

nationalitet. På samma sätt har en person rätt att ändra nationalitet genom att avsäga sig 

sitt medborgarskap och/eller erhålla ett annat. Naturalisering är en av de lagliga processer 

genom vilka icke-medborgare kan erhålla medborgarskap i en stat. 

”Medborgarrätt” handlar om att utöva de rättigheter och skyldigheter som följer med att vara 

eller bli medlem i en särskild enhet (dvs. en stat, en region, en stad, en branschorganisation, 

politiska partier, samhällsrörelser eller religiösa organisationer). Det är mindre ett rättsligt än 

ett politiskfi losofi skt begrepp. Enheten åtar sig att öppna medlemskapet genom att anpassa 

reglerna för inträde i syfte att uppmuntra potentiella nya medlemmar, samt att skapa förutsättningar 

för dem att delta som aktiva medlemmar. De nya medlemmarna, som kommer från 

olika grupper, åtar sig att bidra till den nya enhetens framtid och utnyttja sina möjligheter 

till aktivt deltagande som medlemmar. Befi ntliga medlemmar åtar sig att välkomna nya 

medlemmar, behandla dem som jämlika och dela enhetens framtid med dem. 

”Nationellt medborgarskap” är den klassiska länken mellan det rättsliga och det politiskfi 

losofi ska begreppet och kan defi nieras som att man tar på sig och utövar de rättigheter 

och skyldigheter som är förbehållna medborgare. 


Z

Z 

Z 

Z 


Medborgarrätt och medborgarskap som begrepp har emellertid också delats upp och i 

nutida politik har de många olika innebörder. Nya rättsliga former av supranationellt och 

subnationellt medborgarskap har skapats genom europeiskt och internationellt samarbete. 

Möjligheterna och villkoren för att delta i dessa former av medborgarskap ses regelbundet 

över på internationell nivå. 

”Samhällsmedborgarskap” är ett begrepp som uppkommit inom ramen för det europeiska 

integrationssamarbetet och som syftar till att öka solidariteten och skapa en delad känsla av 

tillhörighet mellan medborgarna, EU-medborgarna och tredjelandsmedborgare som vistas 

lagligt i medlemsstaterna. Staten åtar sig att bevilja tredjelandsmedborgare som vistas lagligt 

i landet större rättigheter och skyldigheter på basen av hur länge de varit bosatta där. 

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:52000DC0757:SV:HTML 

”Medborgarskap i Europeiska unionen” grundar sig på medborgarskap i en EU-medlemsstat. 

EU-medborgare bör ha samma grundläggande rättigheter och skyldigheter oavsett var i EU 

de är bosatta. De har t.ex. rätt att fritt röra sig och bosätta sig i en annan EU-medlemsstat, 

bo där tillsammans med sin familj samt rösta och ställa upp i kommunalval och i val till 

Europaparlamentet. 

Sedan 1974 har EU-medborgarskapets subjektiva sida regelbundet följts genom Standard 

Eurobarometer, som har undersökt EU-medborgarnas känsla av tillhörighet, deras syn på 

viktiga politiska frågor, deras stöd för medlemskap, deras bild av EU och deras förtroende 

för EU-institutionerna. Uppgifter är också tillgängliga om utövandet av rättigheterna som 

EU-medborgare. 

http://ec.europa.eu/public_opinion/standard_en.htm 

www.eurofound.europa.eu/pubdocs/2006/59/en/1/ef0659en.pdf 

Vidare har nya, icke-rättsliga former av medborgarskap utvecklats kring det aktiva 

utövandet av rättigheter och påtagandet av skyldigheter i samfund som är verksamma på 

nivåer ovanför respektive under den nationella nivån. 

Europeiska kommissionen har gjort en mätning av aktivt medborgarskap när det gäller 

deltagandet i det politiska livet, det civila samhället och samhällslivet samt de gemensamma 

värderingar som behövs för aktivt medborgarskap (dvs. mänskliga rättigheter, demokrati, 

interkulturell förståelse). 

http://active-citizenship.jrc.it/Documents/active%20citizenship/Measuring%20Active%20 

Citizenship%20across%20Europe.pdf 


Samhällsverksamhet som underlättar förvärvandet 

av medborgarskap 

När första generationens invandrare skaff ar sig rötter i bosättningslandet, väljer de att delta 

i samhället på olika sätt. Stater, regioner, kommuner, arbetsgivare och utbildningsinstitut – 

alla kan bidra till att skapa och främja samhällsverksamhet som gör det lättare för invandrare 

att förvärva medborgarskap. Den här medborgarcentrerade strategin för integration kan 

beskrivas som åtgärder som undanröjer hindren för invandrarnas deltagande och stöder 

organisationer som erbjuder nya former av samhällsdeltagande som är öppna för såväl 

invandrare som infödda invånare. Dessa åtgärder sträcker sig från medborgarrättsundervisning 

i skolor, samhällsundervisning, rösträtt i lokalval och informationsåtgärder till 

utvecklingsprogram som genomförs tillsammans med ursprungsländerna. Verksamheter 

som främjar ett aktivt, frivilligt deltagande bör utformas så att de är 

livskraftiga (låg tröskel för inträde och deltagande), 

varierade (invandrarnas egen förmåga och önskemål beaktas), 

öppna för alla invånare (främjar frekvent samverkan och lika behandling), 

välarrangerade (i linje med kvalitetsstandarder för aktivt medborgarskap och livslångt 

lärande). 

Medborgarnas och blivande medborgares intressen 

Invandrare som avser att bli kvar i det land där de uppehåller sig har intresse av att erhålla 

medborgarskap och de fullständiga rättigheter och skyldigheter som det medför, inbegripet rätten 

att ta anställning inom olika delar av den off entliga sektorn, rätten till fri rörlighet och fullständiga 

formella demokratiska rättigheter. I en gränsöverskridande undersökning som omfattade 

icke-statliga organisationer som erbjuder stöd vid ansökan om naturalisering identifi erades även 

andra motiv beroende på det nationella sammanhanget: att säkerställa uppehållsrätten och lika 

sociala rättigheter samt att få ett slut på de administrativa svårigheterna. 

En sökande kan se naturalisering som det slutliga integrationsmålet, eller också inte. 

Erhållandet av rättslig status som medborgare innebär ingen garanti mot bestående 

utestängning eller diskriminering på grund av etniskt, religiöst eller nationellt ursprung, 

vilket kan åtgärdas genom politiskt deltagande och åtgärder mot diskriminering. 

Invandrare som ser sin framtid i ett land har intresse av att bo där stadigvarande som 

fullvärdiga medlemmar av den nationella gemenskapen. 

Medborgarskap och medborgarrätt är frågor som uppmärksammas alltmer i politiska kretsar 

och av det civila samhället. Invandring och integration kan vara den drivkraft som kopplar 

samman olika identitetsnivåer. De lokala invånarna känner sig mer internationella, den 

nationella historien känns mer universell och relevant i en sammankopplad värld. De olika 

identitetsnivåerna blir mer kompletterande och en invånare i Cardiff kan samtidigt känna sig 

som Walesisk, brittisk, europeisk, som samväldesmedborgare och som världsmedborgare. 


*

* 


Även om medborgarskap beviljas i enlighet med lagen, utvecklas identiteterna och blir mer 

dynamiska genom aktivt medborgarskap. Det ligger i de mottagande samhällenas intresse 

att uppmuntra invandrare att förvärva medborgarskap, så att gamla och nya medborgare 

kan forma en gemensam framtid i ett mångkulturellt samhälle. 

Medborgarnas och de blivande medborgarnas intressen sammanfaller ofta när det 

handlar om den nya generationen. Invandrarnas barn och barnbarn, som är födda i landet 

och är lika anpassade till samhället som de inföddas barn, utgör en betydande andel av 

befolkningen i många länder som historiskt sett varit invandringsländer. Den s.k. andra och 

tredje generationen ser ofta sitt födelseland som en viktig del av sin identitet och har inget 

annat land som de ser som sitt eget. 

Invandringslandets intressen 

Staten har ett demokratiskt, socialt och ekonomiskt intresse av att göra det lättare för 

icke-medborgare som uppehållit sig länge i landet att erhålla medborgarskap, särskilt barn 

födda i landet. 

Erhållandet av medborgarskap förhindrar att det på lång sikt uppstår ett demokratiskt underskott 

när tredjelandsmedborgare upptäcker att de hamnat utanför de demokratiska förfarandena i 

ursprungslandet såväl som i den EU-medlemsstat där de uppehåller sig. Ursprungslandet kan 

inte förväntas ingripa i bosättningslandets angelägenheter för medborgare som länge har bott 

utomlands eller tillhör en generation som inte har någon anknytning till landet. Det är här som 

principen om medborgarrätt träder i funktion, vilken innebär att de som lever enligt ett lands 

lagar ska ha lika mycket att säga till om när det gäller deras utformning. 

Långvariga underskott av social och ekonomisk integration kan motverkas genom förvärvande 

av medborgarskap och utövande av ett aktivt medborgarskap. Förutom de många påtagliga och 

uppenbara fördelarna med medborgarskap har man vid komparativ forskning noterat att det 

fi nns en icke påtaglig ”medborgarskapspremie”. Arbetsgivarna tenderar att föredra att anställa 

invånare som har medborgarskap i landet framför dem som inte har det. Den off entliga sektorn 

uttrycker i sina anställningskrav en liknande preferens för medborgare. Idén om en medborgarskapspremie 

förklaras därför genom den större avkastning på investeringarna som följer 

med större möjligheter till deltagande och större öppenhet i värdsamhället mot naturaliserade 

medborgare. 

En av de viktigaste noterade eff ekterna av att bli medborgare är att anställningshindren 

undanröjs. Longitudinella undersökningar har visat att under åren närmast efter naturaliseringen 

åtnjuter nya medborgare, särskilt f.d. tredjelandsmedborgare, större arbetsrörlighet 

och en snabb lönetillväxt medan de ”kommer i fatt” det nationella genomsnittet. Fördelarna 

med naturalisering varierar i skala beroende på strukturella faktorer (den premie som staten 

och värdsamhället sätter på nationellt medborgarskap) och personliga faktorer (t.ex. ålder). 

Förvärvande av medborgarskap är ytterligare ett verktyg som främjar lika möjligheter, 

eftersom tredjelandsmedborgare som uppehåller sig varaktigt i en medlemsstat kommer 

att omfattas av medlemsstaternas och EU:s lagstiftning mot diskriminering. 


Det ligger i invandringsländernas intresse att säkerställa fullständig socioekonomisk och politisk 

integration genom att bevilja fullvärdigt medborgarskap för varaktigt bosatta invånare. 

Åtgärdande av en låg naturaliseringstakt 

Det förhållandet att den invandrarbefolkning som uppehåller sig varaktigt i EU har ökat under 

det senaste kvartsseklet innebär att det är fl er som har rätt att ansöka om medborgarskap i en 

EU-medlemsstat. Antalet personer som erhåller medborgarskap tenderar att öka i de fl esta 

medlemsstaterna, även om det fi nns stora variationer och olikheter. Från 1996 till 2005 var 

antalet relativt statiskt i länder såsom Spanien och Italien, medan det fl uktuerade avsevärt 

mellan olika år i Danmark och Ungern. I en del länder har antalet ökat över tiden, såsom i 

Finland och Storbritannien. I andra har det ökat kraftigt för att sedan sjunka, såsom i Belgien 

och Österrike. I andra slutligen har antalet gått ner, ibland kraftigt, såsom i Nederländerna. 

Trots den allmänna ökningen av antalet nya medborgare är naturaliseringstakten låg i 

hela EU, särskilt jämfört med traditionella invandringsländer såsom Australien och Kanada, 

som betonar vikten av att invandrargrupper erhåller medborgarskap. Till exempel år 2006 

beviljades endast 25 medborgarskap per 1 000 utländska invånare i EU-27. Endast en liten 

andel av de icke-medborgare som har rätt att ansöka om medborgarskap gör det. Resten 

förblir ”samhällsmedborgare” under hela sitt liv, antingen därför att de väljer det, eller på 

grund av olika omständigheter eller komplikationer i naturaliseringsprocessen. 

Det fi nns många förklaringar till den oföränderligt låga naturaliseringstakten i EU 

och skillnaderna mellan länderna. En förklaring är att motivationen för att ansöka om 

medborgarskap är lägre för dem som uppehållit sig länge i ett land och för EU-medborgare 

som bosatt sig i en annan medlemsstat. Personer som har uppehållit sig länge i ett land 

har t.ex. ett relativt säkert uppehälle och har redan samma rättigheter som nationella 

medborgare när det gäller arbete, utbildning, hälso- och sjukvård och lokalval. Det fi nns 

även ytterligare aspekter av medborgarskapspolitiken och medborgarskapsförfarandena 

som påverkar möjligheterna att integreras och delta som nationella medborgare. 

En oföränderligt låg naturaliseringstakt kan ökas genom att avlägsna vissa element i 

nationell lagstiftning som oavsiktligt skapar stora hinder som avskräcker varaktigt bosatta 

icke-medborgare från att ansöka om medborgarskap. 

En kartläggning av EU-medlemsstaternas politik för erhållande av medborgarskap och dess 

kopplingar till invandringen fi nns i 

Acquisition and Loss of nationality: policies and trends in 15 European Countries, som utarbetats 

av NATAC-projektet 

www.aup.nl/do.php?a=show_visitor_book&isbn=9789053569498 

Citizenship policies in the new Europe, som utarbetats av CPNEU-projektet 

www.aup.nl/do.php?a=show_visitor_book&isbn=9789053569221&l=2 

Z 

Z 


* 

*

* 

$ 

Z 

Z 


5.2 Förvärvande av medborgarskap 

Överkomliga krav på vistelse för nyanlända 

Två viktiga krav för att en person ska ha rätt att ansöka om naturalisering är att personen i 

fråga ska vara varaktigt bosatt i landet och ska ha haft sin hemvist där under ett visst antal år. 

Enligt den europeiska konventionen om medborgarskap är den längsta hemvisttid som får 

krävas tio år. Därvid tas inte hänsyn till staternas prioritering av att underlätta integrationen av 

invandrare. I den förklarande rapporten till den europeiska konventionen om medborgarskap 

anges att naturalisering kan underlättas genom minskade krav på hemvisttid, mindre stränga 

språkkrav, ett enklare förfarande och lägre avgifter för förfarandet. 

Många första generationens invandrare har skaff at sig verklig och faktisk anknytning samt 

praktiska kunskaper om landet efter endast några få års vistelse. De kanske uppfyller villkoren 

för medlemskap och vill åtnjuta de rättigheter och fullgöra de skyldigheter som nationellt 

medborgarskap medför. I fl era länder får invandrare rätt att ansöka om naturalisering 

ungefär samtidigt som de får permanent uppehållsrätt i enlighet med EU:s direktiv. De kan 

då välja mellan att bli fullvärdiga nationella medborgare eller ”samhällsmedborgare”. 

Kriterierna för rätten att ansöka om naturalisering kan spegla det förhållandet att vanliga 

nyanlända kan uppfylla kraven för och vara angelägna om att bli nationella medborgare 

efter att ha bott i ett land några år. 

Avsikten med reformerna av den belgiska medborgarskapslagen åren 1984, 1991 och 

2000 var att underlätta integrationen av icke-medborgare genom att göra det lättare att 

erhålla medborgarskap. Genom reformen 2000 sänktes det godtyckliga parlamentariska 

förfarandets krav på laglig vistelse från fem till tre år för vanliga första generationens 

invandrare. Reformen 2000 underlättade också den villkorslösa rätten till medborgarskap 

genom avgivande av en försäkran efter sju år. På tio år föll andelen invandrare utan belgiskt 

medborgarskap från två tredjedelar 1995 till omkring hälften. Sedan 2003 har naturaliseringstakten 

sjunkit och ligger nu stadigt på 1997 års nivåer. 

www.diplomatie.be/en/services/nationalitydetail.asp?TEXTID=42519 

Genom reformen 1999–2000 av den tyska medborgarskapslagen erkändes, som en del 

av en ny övergripande invandringsstrategi, att det med hänsyn till Tysklands status som 

invandringsland är önskvärt att fl er erhåller medborgarskap. Kravet på hemvist i landet 

sänktes från femton till åtta år och detta ökade avsevärt utlänningarnas vilja att bli tyskar. 

Naturaliseringstakten är fortfarande högre än någonsin före 1998. 

www.bundesregierung.de/Webs/Breg/DE/Bundesregierung/BeauftragtefuerIntegration/ 

Einbuergerung/einbuergerung.html 


Lägre krav för vissa grupper 

Det lägsta kravet på hemvisttid gäller grupper ur första generationen med särskild verklig och 

faktisk anknytning i den mening som avses i den europeiska konventionen om medborgarskap. 

Enligt olika internationella rättsliga instrument ska lägre krav gälla t.ex. för personer med 

personligt behov av skydd, såsom erkända fl yktingar, statslösa personer och statslösa barn 

födda inom landets gränser. I artikel 34 i fl yktingkonventionen föreskrivs att staterna så mycket 

som möjligt ska underlätta naturaliseringen av fl yktingar genom att så mycket som möjligt 

påskynda naturaliseringsförfarandet och minska avgifterna och kostnaderna. 

Många EU-medlemsstater underlättar naturaliseringen för fl yktingar och statslösa 

personer. Genom den belgiska reformen år 2000 sänktes kravet på hemvist för dessa 

grupper till två år. Inom naturaliseringsförfarandet i t.ex. Luxemburg och Irland uppfylls 

kravet på internationellt skydd genom att fl yktingar undantas från fl era materiella krav, 

såsom språkkunskaper. 

I 2002 års lag om ändring av medborgarskapslagen tog Slovenien hänsyn till internationella 

rättsliga normer och mildrade kraven för naturalisering för bl.a. erkända fl yktingar och 

statslösa personer. Reformen har lett till minskad tillämpning av undantagsförfarandet och 

en avsevärt ökad användning av den förenklade metoden. 

I nationell medborgarskapslagstiftning beviljas makarna eller partnerna till medborgare 

ofta en självständig ställning. Denna strategi garanterar jämställdhet mellan kvinnor och 

män samt att hela familjen kan ha samma medborgarskap. 

I Spanien kan makar till medborgare ansöka om medborgarskap när de har vistats i landet 

och varit gifta i ett år, och i Italien gäller sex månader om maken redan var medborgare 

när de gifte sig. I länder som Belgien och Portugal omfattas även partner eller sambor till 

medborgare. 

Ett fåtal länder underlättar fortfarande naturaliseringen för ”prioriterade” etniska eller 

nationella grupper på grundval av historisk anknytning till landet. En invandrare kan på 

grund av sin nationalitet eller sitt etniska ursprung ha viss verklig och faktisk anknytning 

till landet (dvs. språkkunskaper och familjeband). Men allt eftersom invandrarströmmarna 

globaliseras ökar mångfalden av etniska och nationella ursprung hos invandrarbefolkningen 

i många europeiska länder. Integrationen av den nya befolkningen kan underlättas 

om det förenklade förfarandet öppnas för alla invandrare oavsett nationalitet och etniskt 

ursprung, förutsatt att de uppfyller de bakomliggande villkoren. 


$ 

$

$ 

Z 

* 


Under 1996–2005 hade Portugal en av de lägsta naturaliseringstakterna i OECD, dvs. omkring 

0,5 % av den utlandsfödda befolkningen. Invandrare i stort antal från Moldavien, Rumänien 

och Kina har ändrat de traditionella efterkoloniala invandrarströmmarna. Ukrainarna utgör 

numera en av de största invandrargrupperna i landet. Syftet med den nya portugisiska 

medborgarskapslagen av den 17 april 2006 var att motverka de faktorer som leder till 

social utestängning, förenkla förfarandena för att erhålla medborgarskap och främja 

integrationen i egenskap av ett nytt invandringsland. Genom den nya lagen öppnades 

den kortare hemvisttid som tidigare reserverats för medborgare från portugisisktalande 

länder (sex år) till alla första generationens invandrare som har grundläggande kunskaper i 

portugisiska och ett rent brottsregister. Lagens framgång beror till stor del på att de största 

politiska partierna enades om att inte göra politik av frågan. Detta samförstånd ledde till ett 

enhälligt godkännande av lagen i parlamentet. 

www.acidi.gov.pt/modules. 

php?name=FAQ&myfaq=yes&id_cat=32&categories=Nacionalidade 

En strategi för den nya generationen 

Många medlemsstater har antagit en generationsbaserad strategi för att uppfylla integrationsmålen 

i den nationella lagstiftningen. 

Införandet av principen ius soli för invandrarnas efterkommande innebär att det som 

grundkriterium för att ha rätt till medborgarskap räcker att man är född i landet. Enligt 

forskningen om en ”medborgarskapspremie” är fördelarna med att erhålla medborgarskap 

störst för de yngsta. Ju yngre en ny medborgare är desto större är avkastningen på 

investeringen, eftersom de kommer att ackumulera nytta under en hel livstid av personlig 

och yrkesmässig utveckling. Ju längre ett barn väntar med att bli medborgare, desto troligare 

är det däremot att deras status som icke-medborgare kommer att medföra nackdelar i ett 

formbart skede av deras utveckling som är svåra att göra ogjorda senare i livet. 

I traditionella invandringsländer som Kanada eller USA har den andra generationen automatiskt 

rätt till medborgarskap vid födseln. I EU varierar praxisen mellan medlemsstaterna 

och en liknande rätt tillkommer antingen tredje generationen, andra generationen först en 

viss tid efter födseln och/eller endast dem som är födda av lagligt bosatta invånare. 

Införande i lagstiftningen av principen om ius soli för första generationens efterkommande 

kan bidra till att ge barn födda i landet lika rättigheter och ge dem en bättre start på skol- 

och yrkeskarriären. 

I Irland får invandrarbarn som föds i landet bli irländska medborgare vid födseln, om 

föräldrarna har varit lagligt bosatta i landet under tre av de senaste fyra åren. Liknande 

bestämmelser som baserar sig på föräldrarnas status fi nns i länder som Belgien, Portugal 

och Storbritannien. I Belgien, Irland, Nederländerna, Portugal och, sedan den 1 januari 2009, 

Luxemburg blir alla tredje generationens barn automatiskt medborgare vid födseln. 


Flera länder har, när de har reformerat sin medborgarskapslagstiftning, också beaktat 

situationen för ”generation 1,5”. Den här generationen utgörs av invandrarnas biologiska 

eller adopterade barn som anländer på basen av tillstånd till familjeåterförening. Ett 

skäl till att bevilja medborgarskap är familjesammanhållningen. De här barnen blir 

automatiskt medborgare när deras föräldrars ansökan om naturalisering godkänns. Ett 

annat skäl är socialisation. De kan bli medborgare genom egna meriter efter några år i 

utbildningssystemet. Deras föräldrar ansöker oftast för deras räkning, men de har också, i 

enlighet med artikel 12 i konventionen om barnets rättigheter, rätt att bli hörda i beslut om 

medborgarskap som påverkar dem. 

I Sverige kan minderåriga invandrarbarn genom en enkel anmälan som görs av föräldrarna 

bli svenska medborgare efter att ha bott i landet i fem år. I de nordiska länderna har 

invandrarbarn från 12 års ålder, och i Österrike från 14 års ålder, rätt att yttra sig om eller 

själva lämna in en ansökan om naturalisering. 

Inkomst som en tröskel för nationellt medborgarskap 

Eftersom icke-medborgare som ansöker om naturalisering inte ännu åtnjuter medborgarskapspremien 

som ger dem högre lön, kan inkomstvillkor eller höga avgifter få den 

icke avsedda eff ekten att de försämrar integrationen på arbetsmarknaden, i stället för att 

stimulera inträde i arbetslivet. Det är värt att ta i beaktande att inkomstkravet, i egenskap av 

en klassbaserad tröskel för fullvärdigt medborgarskap och rösträtt, tidigare har avlägsnats 

i fl era länder. Eftersom många av dem som ansöker om medborgarskap redan är varaktigt 

bosatta och har samma rätt som landets medborgare till socialhjälp och socialskydd, kan 

medborgarskapet mer handla om att få tillträde till demokratiskt deltagande än att få 

tillträde till välfärds- eller arbetslöshetsförmåner. 

Inkomstprövning och avgifter kan utvärderas med hänsyn till hur de bidrar till den 

ekonomiska integrationen och påverkar den demokratiska styrningen. 

Kravet på tillräckliga medel för sitt uppehälle ströks ur naturaliseringsprocessen i Sverige 

1976, i Nederländerna 1977, i Belgien 2000 och i Portugal 2006. I Portugal är alla registreringar 

och anmälningar avseende medborgarskap samt alla nödvändiga intyg kostnadsfria 

för dem som har en inkomst som högst motsvarar den nationella minimilönen. 

I Belgien, Spanien, Frankrike och Luxemburg är naturaliseringsförfarandet kostnadsfritt. 

Genom ett estniskt regeringsbeslut av den 6 februari 2006 återbetalas numera 100 % av 

alla kostnader för den språkundervisning som krävs för ansökan om naturalisering. 


$ 

*


Skyldighet att avsäga sig ett tidigare medborgarskap 

För en stat kan fl erfaldigt medborgarskap innebära två slag av problem. Det första rör 

statens förhållande till andra stater. Om personer som ansöker om naturalisering får behålla 

sitt tidigare medborgarskap, kan detta tänkas skapa konfl ikter mellan stater inom områden 

såsom militärtjänst, värnplikt och beskattning. Det andra rör statens förhållande till 

medborgarna. Det fi nns olösta frågor som avser lojalitet (på vilket sätt uttrycker medborgare 

lojalitet gentemot staten?), bosättning utomlands (behåller medborgare som fl yttar från 

landet en faktisk anknytning och förtjänar de samma rättigheter t.ex. till konsulärt skydd?) 

och kulturella infl uenser (förväntas de som erhåller medlemskap i det land där de är bosatta 

att anta en särskild kultur som bestäms av staten och överge sin ursprungskultur?). 

Trots dessa sedan länge olösta problem har fl erfaldigt medborgarskap blivit rättslig 

verklighet. Sedan slutet av 1900-talet har många europeiska länder undanröjt de rättsliga 

hinder för fl erfaldigt medborgarskap som de hade infört i början och mitten av århundradet. 

Skälen till den förändrade inställningen till dubbelt medborgarskap i en del medlemsstater 

är att deras egna medborgare har blivit alltmer rörliga och har allt fl er globala kontakter, 

invandrarbefolkningen har ökat och blivit mer bofast och principen om ius soli har införts i 

medborgarskapslagarna. Många erkänner de jure eller de facto fl erfaldigt medborgarskap 

för sina egna medborgare, nya medborgare och deras barn. Andra godkänner det endast 

för vissa grupper eller i vissa situationer. På nationell nivå har detta föranlett problem när 

det gäller konsekvent tillämpning av bestämmelserna om fl erfaldigt medborgarskap. 

Flerfaldigt medborgarskap har också blivit en demografi sk realitet, eftersom toleransen 

för fl erfaldigt medborgarskap har ökat antalet s.k. dubbla medborgare. Medlemsstaternas 

medborgare migrerar och gifter sig med medborgare i andra länder. Vidare har avskaff andet 

av skyldigheten att avsäga sig sitt tidigare medborgarskap inneburit att naturaliseringstakten 

i de fl esta EU-länder ökade mellan 1996 och 2005. 

Skälen till att nyanlända är mer villiga att ansöka om naturalisering i länder som godkänner 

fl erfaldigt medborgarskap har ofta mer att göra med en personlig eller pragmatisk 

anknytning till ursprungslandet än med integrationssituationen i det land där de vistas. 

Invandrare i ett land som erkänner fl erfaldigt medborgarskap kan naturaliseras utan att det 

påverkar deras släktband eller sociala band utanför landet. När man får behålla sitt tidigare 

medborgarskap behåller man den viktiga rätten till rörlighet och ställs inte inför nya 

visum- och resebegränsningar som kan bli väldigt kostsamma. En grupp som med större 

sannolikhet väljer fl erfaldigt medborgarskap när denna möjlighet fi nns är personer som 

har ett större humankapital, t.ex. invandrade företagare och aff ärsmän som arbetar med 

gemensamma utvecklingsprojekt. Önskan att hålla fast vid ett tidigare medborgarskap kan 

också bero på i vilket land man är född. I t.ex. många länder på Balkan, i Nordafrika och i 

Mellanöstern är det antingen olagligt att avsäga sig sitt medborgarskap eller också medför 

det höga avgifter och att man förlorar sin arvs- och egendomsrätt. 


Mot bakgrund av utvecklingen mot ökad tolerans försöker staterna hantera sina traditionella 

problem genom andra politiska instrument. Genom internationella rättsliga riktlinjer som 

nyligen utarbetats har man undanröjt oron för eventuella mellanstatliga konfl ikter genom 

att företräde getts åt bosättningslandet. Olösta frågor om lojaliteten i en liberal demokrati, 

rättigheterna för nya och gamla medborgare som väljer att emigrera samt kulturella 

infl uenser kan åtgärdas genom medborgarrättsutbildning och ökad samverkan mellan 

medborgare som har fl erfaldigt medborgarskap och medborgare som inte har det. 

En fördel med den rättsliga och demografiska utvecklingen mot erkännande av flerfaldigt 

medborgarskap är att naturaliseringstakten har ökat i många av EU:s medlemsstater. I dessa 

stater får det inga negativa sidoeffekter för en invandrares familj eller sociala och ekonomiska 

anknytning om han väljer att naturaliseras. 

I en rad länder, från Cypern och Frankrike till Ungern och Slovakien, krävs det inte att naturaliserade 

medborgare ska avstå från sitt tidigare medborgarskap. Belgien, Irland, Frankrike, 

Portugal och Storbritannien tillåter dubbelt medborgarskap för första generationens barn 

som föds i landet. 

År 2003 enades de fi nländska politiska partierna om att ett erkännande av fl erfaldigt 

medborgarskap skulle främja landets konkurrenskraft och internationella kontakter samt ha 

positiva eff ekter för nyanlända invandrargrupper i Finland. Det skulle också överensstämma 

med utvecklingen i andra EU-länder (t.ex. erkände Sverige fl erfaldigt medborgarskap 2001). 

Reformen fördubblade intresset för att bli fi nländsk medborgare, vilket ledde till att Finland 

2004 hade den snabbaste naturaliseringstakten i EU eller 6,4 %. 

www.migri.fi /netcomm/content.asp?path=8,2477,2652 

Målet för den luxemburgska lagen av den 28 oktober 2008 var att anpassa medborgarskapslagen 

till den föränderliga verkligheten i samhället och befästa integrationen av 

utlänningar som har beslutat att bosätta sig permanent i landet. Att en person vill skaff a sig 

fl erfaldigt medborgarskap visar att personen i fråga har starka band till Luxemburg och vill 

integreras, men även har anknytning till sitt ursprungsland och sin ursprungskultur. 

www.luxembourg.public.lu/fr/actualites/2009/01/01-droit-nationalite/index.html 

5.3 Administrativa förfaranden som uppmuntrar blivande 

medborgare 

När olika kriterier och villkor måste uppfyllas för beviljande av naturalisering uppstår 

problemet med myndigheternas breda utrymme att göra egna bedömningar. Både de 

sökande och förvaltningen förbinder sig att uppfylla de villkor som föreskrivs i lagen. 

Tydliga, noggranna och bindande riktlinjer för god förvaltning garanterar att de off entliga 

kriterierna för naturalisering faktiskt tillämpas och att förfarandena är öppna, snabba, 

hanterbara och inte för kostsamma. Det kan t.ex. i lagstiftningen mot diskriminering 

uttryckligen föreskrivas att alla som ansöker om medborgarskap ska behandlas lika. 


* 

$ 

Z 

Z

* 

Z 

* 


Staterna kan tolka och genomföra sin politik så att förfarandena underlättas och invandrarna 

välkomnas att ansöka om medborgarskap. 

Alla medlemsstater i EU har, i egenskap av undertecknare av den internationella 

konventionen om avskaff ande av alla former av rasdiskriminering (1965), godkänt artikel 

1.3 i konventionen, där det föreskrivs att konventionens bestämmelser inte får tillämpas 

på ett sätt som diskriminerar någon särskild nationalitet, oavsett ländernas medborgarskapslagstiftning 

och medborgarskapspolitik. 

www.unhchr.ch/html/menu3/b/d_icerd.htm 

I en strategi för god förvaltning ingår att det i myndighetskulturen erkänns att sökandena 

är framtida nationella medborgare. Uppförandekoder för administrativ praxis, övervakning 

av att reglerna följs, utvärderingsmekanismer och program för riktmärkning och inbördes 

utvärdering är några av de verktyg som kan användas på fl era olika myndighetsnivåer. 

Genom att avskaffa myndigheternas breda utrymme för egna bedömningar och tillhandahålla 

ordentlig vägledning och tillsyn främjas iakttagandet av rättsstatsprincipen och 

effektiviseras naturaliseringsförfarandena. 

I de fl esta länder är naturalisering ett förfarande där myndigheterna fattar egna beslut. I 

Tyskland ersattes genom reformen 2000 den skönsmässiga praxisen med rätten att erhålla 

medborgarskap, på grundval av ett erkännande av att naturalisering ligger i allmänhetens 

intresse. På förbundsstats- och delstatsnivå enades man om gemensamma administrativa 

riktlinjer och genomförde upprepade förhandlingar för att rätta till inkonsekventa regionala 

tolkningar och metoder. Även i Österrike har otydliga rättsliga kriterier korrigerats genom 

regelbundna möten mellan företrädare för den federala nivån och delstatsnivån samt ett 

antal beslut av förvaltningsdomstolen. 

En del av förklaringen till den ökande naturaliseringstakten i Ungern sedan 1990 är de 

konstitutionella reformerna, som har inskränkt inrikesministeriets befogenhet att göra egna 

bedömningar i medborgarskapsärenden. Ministeriet måste garantera att naturalisering 

beviljas om sökandena uppfyller de villkor som föreskrivs i lagen. 

Dokumentation 

Under de administrativa förfarandena kan man ta hänsyn till situationen i ursprungslandet 

och lätta på dokumentationskraven. Att få fram handlingar från ursprungslandet kan vara en 

mödosam process som innebär oöverstigliga kostnader och kräver upprepade resor samt 

översättningar och intyganden av konsulära tjänstemän. För personer från vissa länder eller för 

statslösa personer kan det av säkerhetsskäl vara omöjligt att skaff a fram handlingarna. Flexibilitet 

och tydliga riktlinjer om undantag kan göra det möjligt att undvika upprepade förfrågningar om 

dokument och missförstånd mellan involverade organ som leder till att förfarandena försenas 

och att dokument som har begränsad giltighetstid hinner bli ogiltiga innan ett beslut kan fattas. 


I Finland godtar migrationsverket en försäkran från sökanden när det är omöjligt att skaff a 

fram vissa dokument, förutsatt att den är tillförlitlig och konsekvent. Denna fl exibla strategi 

när det gäller dokumentation har i kombination med ett förenklat beslutsfattande gjort det 

möjligt att inleda handläggningen omedelbart och fatta beslut inom några månader. I de 

fall där klargöranden är nödvändiga har den genomsnittliga handläggningstiden minskat 

från tre till två år från 2003 till 2009. 

www.migri.fi /download.asp?id=kansalaisuus%5Fhakemuksesta%5Feng%2C+kansalaisuus 

%5Fhakemuksesta%5Feng;1080;{A73BFF7B-BDFC-481E-8B45-90C365CBA821} 

I Nederländerna löser man potentiella problem med dokumentationen, främst födelse- och 

äktenskapsintyg, i ett tidigt skede när invandrarna först registrerar sig hos kommunen. I 

många fall räcker då ett pass och ett uppehållstillstånd för att ansöka om medborgarskap. 

Home Offi ce Nationality Group i Storbritannien tillhandahåller i partnerskap med olika 

lokala myndigheter i England och Wales en tjänst kallad Nationality Checking Service (NCS). 

Den minskar onödiga förseningar i ansökningsprocessen för brittiskt medborgarskap. Mot 

en avgift som endast täcker kostnaderna och som är lägre än den som tas ut av privata 

advokater kontrollerar de lokala myndigheterna att ansökningarna har fyllts i korrekt och 

att nödvändiga underlag är bifogade. 

www.ukba.homeoffi ce.gov.uk/britishcitizenship/applying/checkingservice/#header1 

Längsta tid för handläggning av ansökningar 

I den europeiska konventionen om medborgarskap föreskrivs att handläggningen ska 

slutföras inom skälig tid. En tendens är att man fastställer längsta tidsgränser för handläggningen 

som ett riktmärke för de administrativa förfarandena och en garanti för sökandena. 

Förvaltningarna kan då avdela mer personal och ekonomiska resurser för utmaningarna i 

efterföljande steg, såsom att åtgärda eftersläpande ärenden, hålla sökandena uppdaterade 

om läget för deras ansökan och tillhandahålla skriftliga motiveringar vid negativa beslut. 

Sedan 2003 har irländska Information Commissioner krävt att naturaliseringsförfarandet 

ska vara förenligt med informationsfrihetslagen (Freedom of Information Act) och att 

avslag därför ska åtföljas av ett motiverat beslut. 

www.foi.gov.ie 

Det svenska migrationsverket införde 2006 riktlinjer enligt vilka naturaliseringsförfarandet 

får ta högst åtta månader. Den nuvarande väntetiden för beslut är i genomsnitt en till sex 

månader. Även i Belgien, Nederländerna och Österrike är den längsta handläggningstiden 

fastställd till under ett år. 

www.migrationsverket.se/english.jsp?english/estudier/estuduniv.jsp 


$ 

Z 

Z 

$ 

Z 

Z

$ 

Z 


Kvalifi kationstid för att få rehabiliterade sökande tillbaka på rätt väg 

Staterna har ett legitimt intresse av att säkerställa att det under naturaliseringsförfarandena 

upptäcks om en sökande har dömts för grova brott. I många länder utgör emellertid en tidigare 

dom för ett grovt brott automatiskt grund för avslag, utan att principerna om rehabilitering 

beaktas. En lösning har varit att tillämpa en ”kvalifi kationstid” som innebär att de som dömts för 

vissa brott ges en andra chans. De avtjänar sitt straff på samma sätt som andra förbrytare och 

godkänns sedan, om de uppfyller villkoren, som medborgare efter en viss tid. Skönsmässiga 

beslut från myndigheternas sida kan minskas genom rättvisa, öppna och tydliga kriterier som 

fastställs i lag samt olika beräkningsmetoder för särskilda brott och domar. 

I Sverige kan personer som ansöker om naturalisering och har begått ett brott godkännas 

efter en väntetid. Väntetidens längd bestäms av hur grovt brottet var och vilken dom 

som utdelats. Väntetiden räknas från den dag då brottet begicks eller, vid längre straff , 

från dagen för frisläppandet. Myndigheterna kan på detta sätt ta hänsyn till den enskilde 

sökandens nuvarande uppförande. I Danmark, Finland och Norge används ett system med 

graderade väntetider. 

www.migrationsverket.se/english.jsp?english/evisum/index.jsp 

Språk- och integrationsvillkor som eff ektivt 

uppmuntrar sökandena och ger dem möjlighet att lyckas 

I de fl esta länder anses det skäligt att förvänta sig att de fl esta av de sökande i första 

generationen, som får ansöka om naturalisering först efter fl era års vistelse i landet, ska 

ha inhämtat grundläggande kunskaper i något av landets språk. Standarderna för och 

eff ekterna av fl era nyligen antagna språkvillkor eller integrations-/medborgarskapsvillkor, 

inbegripet kurser och prov, behöver fortfarande utvärderas externt för att fastställa 

huruvida de är ändamålsenliga och eff ektiva, innan de bekräftas som integrationsfrämjande 

åtgärder. En del medlemsstater har antagit dessa villkor med motiveringen att 

de uppmuntrar invandrare som vistats länge i landet att förbättra sina språkfärdigheter och 

sina kunskaper om de off entliga institutionerna och det politiska systemet. Samtidigt har 

andra medlemsstater avlägsnat eller minimerat just dessa samma villkor, eftersom de anser 

att de hindrar naturaliseringen och tjänar andra politiska mål och har en orimlig eff ekt för 

vissa grupper, t.ex. de med lägre utbildning eller lägre socioekonomisk status. 

I ett första skede kan olika språk- eller integrationsvillkor eller prov införas för att eff ektivt 

minska skönsmässiga beslut från myndigheternas sida. Intyg på att man har deltagit i en 

kurs, eller betyg eller andra bevis på att man klarat ett prov är mer standardiserade och 

jämförbara, mer oberoende av administrativ inblandning och eff ektivare vid handläggning 

av ett stort antal ansökningar. Risken för en godtycklig, inkonsekvent eller potentiellt 

diskriminerande rättstillämpning är mindre än vid andra mer personliga eller subjektiva 


former av administrativ bedömning. Vaga kriterier kan således antingen avskaff as eller 

ersättas med tydligare bedömningsmetoder som behöver analyseras och diskuteras. 

I den luxemburgska lagen av den 24 juli 2001 har ordalydelsen från 1940 att utlänningar 

måste ”visa att de är tillräckligt assimilerade” ersatts med ”visa att de är tillräckligt 

integrerade”. Språkprov och medborgarskapskurser har formaliserats och olika verktyg 

underlättar allmänhetens tillgång till information, t.ex. en jourtelefon. 

Under diskussionerna om 2000 års reform av den belgiska medborgarskapslagen fann man 

att det tidigare integrationsprovet i praktiken inte var särskilt användbart när det gäller 

naturalisering. Bevis på huruvida en sökande var ”villig att integreras” skulle fastställas 

genom utredningar som gjordes av den lokala polismyndigheten, vilket ledde till väldigt 

subjektiva och inkonsekventa bedömningar. Nu visar invandrare sin vilja att integreras 

genom sin ansökan om naturalisering och en försäkran om att de vill bli belgiska medborgare 

och uppfylla kraven i dess konstitution, lagar och den europeiska konventionen om skydd 

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 

Svenska medborgarskapslagar har aldrig innehållit något krav på språkbedömningar, och 

godtyckliga bedömningar har i praktiken varit förbjudna sedan slutet av 1970-talet. Förslag 

om att språkbedömning ska införas har fl era gånger avvisats mot bakgrund av att det fi nns 

viktigare integrations- och rättvisefrågor och på grund av att man inte kunnat enas om 

syftet och standarderna för en bedömning. 

I ett andra skede kan språk- eller medborgarskapsvillkor införas för att öka antalet 

ansökningar eller bibehålla det över tiden och för att garantera att en mycket hög andel 

klarar proven, vilket resulterar i samma eller en högre andel godkända ansökningar. Genom 

att fokusera på andelen som ansöker, andelen som klarar proven och andelen som erhåller 

medborgarskap kan förfarandena bli mer eff ektiva och politiken mer trovärdig. Dessa 

faktorer kan fungera som riktmärken för invandrarnas intresse av, satsning på och positiva 

inställning till naturalisering som en väg till integration. 

Det är mer sannolikt att invandrarna ansöker om naturalisering, eller fortsätter att ansöka i 

samma grad, om det fi nns kostnadsfria, kvalitetscertifi erade kurser, som är tillräckligt fl exibla 

för att motsvara sökandenas inlärningsbehov och praktiska behov. Statens roll kan vara 

att garantera kvaliteten, antingen genom att tillhandahålla kurser, eller genom att offi ciellt 

godkänna yrkescertifi erade icke-statliga organisationer och utbildningsorganisationer. Staten 

kan också tillhandahålla information samt personliga rabattkuponger eller skatteavdrag så att 

tjänsterna blir kostnadsfria eller man endast betalar en liten symbolisk avgift. Yrkesintyg är i en 

del fall billigare och mer ändamålsenliga för både sökanden och myndigheterna. 

En mycket hög andel godkända i proven kan också möjliggöras genom kostnadsfria och 

lättillgängliga förfaranden och förberedelsematerial för självstudier, såsom studiehandböcker 

och exempel på prov. Vidare kan de som utformar proven eller kurserna använda 

sig av gemensamt överenskomna standarder såsom den gemensamma europeiska 

referensramen för språk (CEF). Riktlinjer, referensstandarder och relevanta fallstudier har 

utarbetats av Europarådets språkpolitiska enhet. 


$

$ 

Z 

Z 

Z 


European observatory on citizenship (EUCITAC) fi nansieras av den europeiska integrationsfonden. 

Förutom att tillhandahålla information om medborgarskapsnormer, lagstiftning, 

politik och analyser kommer webbplatsen att innehålla tillgänglig och uppdaterad offi ciell 

statistik om erhållande och förlust av medborgarskap i EU:s 27 medlemsstater och i 

angränsande länder. Den statistik som redan är tillgänglig via NATAC-projektet kommer att 

utökas genom identifi ering av nationella tendenser i siff ror och genom olika jämförelser. 

I Ungern tillhandahålls en förteckning med provfrågor och en studiehandbok inför ett 

muntligt prov i grundläggande kunskaper om politik och historia. Frågorna och handboken 

kan skrivas ut till mycket liten kostnad eller laddas ner kostnadsfritt från Internet. Även i 

länder som Danmark, Estland, Lettland, Österrike och Storbritannien tillhandahåller 

myndigheterna studiehandböcker. 

www.bmbah.hu 

De som ansöker om naturalisering i Portugal måste lämna in bevis på att de har 

grundläggande kunskaper i portugisiska, t.ex. i form av ett betyg från ett språkprov. Alla 

offi ciella portugisiska utbildningsinstitut kan utfärda betyget. Exempel på prov är också 

allmänt tillgängliga utan kostnad. 

www.acidi.gov.pt/modules. 

php?name=FAQ&myfaq=yes&id_cat=32&categories=Nacionalidade 

I den fi nländska lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av 

asylsökande föreskrivs att varje invandrare som är arbetslös eller får utkomststöd har rätt 

till en personlig integrationsplan, som kan omfatta språkkurser, multikulturella kurser, 

en introduktion i fi nländskt samhällsliv och yrkesinriktade studier. Personer som ansöker 

om naturalisering kan visa sina språkfärdigheter på ett antal olika sätt, t.ex. genom 

avgångsbetyg från fi nländsk grundskola. 

www.suomi.fi /suomifi /english/subjects/migration/guidance_for_immigrants_and_ 

integration/index.html 

När det gäller prov kan man säkerställa att en hög andel klarar dem genom testning i 

utformningsfasen eller inom ramen för ett pilotprojekt. All testning görs med en felmarginal 

och eventuella svåra eller felaktiga frågor måste tas bort innan provet börjar användas 

offi ciellt. I ett senare skede kommer det genom frekventa offi ciella översyner och den 

ökade politiseringen att framgå för allmänheten hur svårt det är att objektivt fastställa och 

motivera en standard för vad som är grundläggande eller tillräckligt. 

Det fi nns också utrymme för att beakta en enskild invandrares omständigheter. Vid 

storskaliga, ofta datoriserade prov kan den verkliga förmågan underskattas. En del länder 

gör undantag för utsatta och mindre gynnade personer såsom minderåriga och gamla, 

analfabeter, personer som inte har gått ut grundskolan eller har psykiska problem. Många 

människor förmår inte att göra bra ifrån sig på ett prov, trots en vilja att lära sig och att 

erhålla nationellt medborgarskap. 


Personer som ansöker om naturalisering i Nederländerna behöver inte genomgå något 

prov, om de har bott i landet och gått i grundskola där i åtta år, har examen från ett 

nederländskt universitet eller är nederländsktalande från Surinam eller Belgien. Andra är 

åtminstone delvis befriade om de har medicinska problem, språkproblem eller läs- och 

skrivsvårigheter. Även i Estland beviljas automatiskt befrielse från medborgarskapsprovet 

för personer med begränsad aktiv rättskapacitet eller särskilda hälsoproblem. I Österrike är 

befrielse även möjlig för överlevande från förintelsen, minderåriga barn som går i låg- eller 

mellanstadiet, äldre och personer som har medicinska skäl. 

Utanför EU:s gränser ersatte den australiska regeringen i oktober 2007 den subjektiva 

intervju som tidigare tillämpats med ett första försök till medborgarskapsprov. En markant 

minskning av antalet ansökningar och en stor andel som misslyckades i provet, särskilt 

bland invandrare med humanitära skäl, tvingade i januari 2008 regeringen till en översyn av 

medborgarskapsprovet och off entligt samråd. Regeringen och invandrarorganisationerna 

godkände översynens rekommendationer att syftet med medborgarskapsprovet ska vara 

att avgöra om en person uppfyller de rättsliga kraven. Detta visas inte genom kunskap om 

oviktigheter i det australiska samhället, utan genom kunskap om vad det innebär att vara 

medborgare – kort sagt om det högtidliga åtagande som sökandena gör när de blir australiensiska 

medborgare. Provfrågorna och undervisningsmaterialet kommer att formuleras 

på enklare, tydligare engelska. En eff ektivare process kommer att resultera i en rad olika 

provmetoder och undantag för att ta hänsyn till behoven hos utsatta och mindre gynnade 

personer. Ett enhetligt nationellt medborgarskapsprogram för låg- och mellanstadiet 

kommer också att genomföras. 

www.citizenshiptestreview.gov.au 

När det genom en mätning av ändamålsenligheten väl har fastställts att ett visst språk- eller 

medborgarskapsvillkor fortsättningsvis uppmuntrar och möjliggör för invandrare att ansöka 

om och erhålla medborgarskap i samma grad, kan en slutlig eff ektivitetsmätning göras. I 

utformningsfasen kan en longitudinell undersökning med kontrollgrupper genomföras. 

Resultaten kommer att visa huruvida det för den grupp som uppfyllt kravet i fråga har 

skett några kvantifi erbara förbättringar i deltagandegraden (socialt, ekonomiskt, politiskt 

etc.) och i deras egen bedömning av välbefi nnande och tillhörighetskänsla. Resultaten 

kan sedan användas vid den off entliga debatten om skärningspunkten mellan nationellt 

medborgarskap och långsiktig integration. 

Ett ändamålsenligt språk- eller medborgarskapsvillkor för naturalisering införs på så sätt att 

ansökningar även fortsättningsvis uppmuntras, och genomförs på så sätt att det är möjligt 

för sökandena att lyckas. Ett sådant villkor är effektivt, om de som uppfyllt villkoret deltar 

mer i det sociala, ekonomiska och politiska livet och uppger att de har en större känsla av 

tillhörighet än tidigare. 


$ 

Z 

*

$ 

Z 

Z 

* 

$ 

Z 


I samband med den brittiska rapport om medborgarskap som 2007 utarbetades av Lord 

Goldsmith QC (Lord Goldsmith QC Citizenship Review) gavs en skrift ut där man rekommenderar 

en longitudinell utvärdering av hur de nya proven och naturaliseringskraven inverkar på 

invandrarnas väg till medborgarskap. År 2005 gav dåvarande Commission for Racial Equality 

ut en rapport kallad Citizenship and Belonging: what is Britishness?, där britter från många 

olika bakgrunder hade ombetts att ge sin syn på en gemensam defi nition av brittiskhet. 

www.justice.gov.uk/reviews/citizenship.htm 

www.ethnos.co.uk/what_is_britishness_CRE.pdf 

5.4 Från förvärvande av medborgarskap till aktivt 

medborgarskap för gamla såväl som nya medborgare 

En aktiv off entlig informationspolicy 

Information om fördelarna med medborgarskap samt om de villkor och bestämmelser som 

gäller för att få medborgarskap gagnar alla medborgare. Invandrarna och allmänheten 

uppvisar ofta bristande kunskaper om naturaliseringsprocessen och tror att den är väldigt 

enkel i länder där den faktiskt är ganska besvärlig, och tvärtom. Många av klagomålen 

från sökande till icke-statliga stödorganisationer beror på att de fått felaktig information. 

Myndigheterna å sin sida klagar över oläsliga eller ofullständiga ansökningar, som ytterligare 

ökar deras arbetsbörda. Missuppfattningar bland allmänheten om naturaliseringspolitiken 

och dess mål för landet som invandringsland ger också upphov till invandringsfi entlighet, 

som kan hindra det politiska beslutsfattandet. 

En aktiv kommunikationsstrategi stöder och uppmuntrar dem som ansöker om 

medborgarskap samtidigt som den informerar allmänheten om naturaliseringens fördelar 

för landet som invandringsland. 

Den pågående kampanjen ”Passt mir!” som genomförs av Berlins integrationsombudsman 

uppfyllde sitt huvudmål redan under kampanjens första år som var 2006: att öka Berlins 

naturaliseringstakt för första gången på sex år. Det viktigaste resultatet av kampanjen är en 

broschyr, som ser ut som ett tyskt pass, där kändisar i Berlin, t.ex. boxningsmästaren Oktay 

Urkal, förklarar vilka fördelar naturaliseringen har för den sociala och politiska integrationen 

och även förklarar själva processen. Broschyren har kompletterats med en kampanj för att 

öka medvetenheten hos allmänheten och som bl.a. innefattar debatter och pr-aktiviteter 

vid off entliga institutioner i skolor och i etniska minoritetsmedier. 

www.berlin.de/lb/intmig/passt_mir.html 


Webbplatser för kostnadsfri självbedömning kan skapas och kvalitetskontrolleras av 

myndigheter eller icke-statliga organisationer. Genom att svara på enkla frågor tar sig 

potentiella sökande steg för steg igenom lagbestämmelserna och får reda på om de 

uppfyller villkoren och vad de kan förvänta sig och bör tänka på under processen. 

www.migri.fi /kansalaiseksi/eng/en-intro-2.html 

www.allrights.be/index.php?option=com_wrapper&Itemid=494 

I Portugal fi nns nationella centrum för stöd till invandrare (CNAI) som hela tiden anpassar sina 

tjänster efter de politiska förändringarna och behoven hos det växande antalet invandrare 

som vistas varaktigt i landet, men även hos landets medborgare. Allt fl er portugisiska 

medborgare har börjat använda tjänsterna, som inte är begränsade till personer med en 

viss rättslig status. När den nya medborgarskapslagen antogs 2006 öppnade det centrala 

registreringskontoret enheter vid CNAI för att handlägga ansökningar från invandrare och 

deras efterkommande födda i Portugal. Rättshjälpsbyråer tillhandahåller behovsbaserade 

tjänster av hög kvalitet. 

www.oss.inti.acidi.gov.pt 

En del av övervakningen av integrationen kan vara att följa hur medborgarnas och icke-medborgarnas 

syn på medborgarskap utvecklas. År 2000 visade övervakningen av integrationen 

i Estland att huvuddelen av icke-estländarna är inriktade på att erhålla medborgarskap och 

värdesätter det särskilt för sina barns, sin makes och sina föräldrars räkning. Övervakningen 

2005 visade att en allt större tolerans har förbättrat den estniska allmänna opinionen och 

att 54 % stöder ett förenklat förfarande för erhållande av medborgarskap för rysktalande 

invånare födda i Estland. 

www.meis.ee/eng/raamatukogu/?k=monitoring&a=&t=&y=&view=search 

Ceremonier som samlingspunkt 

Tidigare har själva akten när medborgarskapet erhålls varit ganska enkel och byråkratisk 

och har enbart bestått i att medborgarskapshandlingar utfärdats. Off entliga medborgarskapsceremonier 

kan koppla samman olika identitetsnivåer: lokal, regional, nationell 

och internationell. Även om ceremonierna ofta inrättas inom ramen för debatter om den 

nationella identiteten, genomförs de ofta på lokal nivå, vilket gör att de får olika särdrag 

och innebörder som ligger närmare invandrarnas och allmänhetens dagliga verklighet. De 

erinrar om landets demokratiska historia och har en motsvarighet i andra medborgerliga 

ceremonier, t.ex. ceremonier för ungdomar som fått rösträtt. 

Det är viktigt att allmänheten, politikerna och medierna deltar i ceremonierna. Deras 

deltagande gör ceremonierna till en plattform som ökar medvetenheten och, framför allt, 

ger de nya medborgarna ett ansikte. Aktörer som arbetar med aktivt medborgarskap och 

mångfald kan använda dem som samlingspunkter för att rekrytera nya volontärer eller 

registrera nya väljare. 

Z 

Z 


Z 

Z

* 

$ 

Z 

Z 

Z 


Off entliga eder och ceremonier är visserligen fortfarande ovanliga i Europeiska unionen, 

men är ett dynamiskt inslag i den nuvarande medborgarskapspolitiken. Länder med en 

historia av off entliga ceremonier har återupplivat traditionen (Norge gjorde det efter ett 

avbrott på 30 år). Andra har börjat från början, inspirerade av nordamerikanska modeller, 

som diskuteras och omformas. Ceremonier anordnas nu i Estland, Frankrike, Storbritannien, 

i en del Österrikiska delstater, i Nederländerna på ”naturaliseringsdagen” (den 24 augusti) 

och i Danmark (i det nationella parlamentet). 

Det största problemet är eventuella krav som kan utestänga dem som erhållit medborgarskap 

från att delta eller ta emot sitt nationella medborgarskap. Arrangörerna bör även försöka 

öka deltagandet, följa upp inbjudningar och åtgärder för att nå ut med information till 

allmänheten samt avdela tillräckliga off entliga resurser. 

Medborgarskapsceremonier utgör en plattform för ökad medvetenhet och aktivt 

medborgarskap för såväl nya som gamla medborgare. 

Sedan 2006 är de franska prefekturerna skyldiga att anordna frivilliga ceremonier för att 

välkomna invandrare som erhållit franskt medborgarskap. Nödvändiga handlingar delas 

ut oberoende av ceremonin. Händelsen är avsedd att vara både högtidlig och festlig, och 

såväl tjänstemän som politiker deltar. Enligt en utvärdering via frågeformulär som utfördes 

2008 anser nästan alla prefekturer att ceremonierna fungerar bra och tas väl emot av den 

inbjudna allmänheten. 

http://vosdroits.service-public.fr/particuliers/F15868.xhtml 

I Storbritannien resulterade ett samrådsförfarande 2002 i att man utarbetade medborgarskapsceremonier 

för att välkomna nya medborgare in i samhällsgemenskapen. De 

lokala myndigheterna har frihet att bestämma hur de lokala ceremonierna ska utformas 

och kan använda sig av nationella eller lokala symboler, en ed/försäkran till drottningen 

och ett högtidligt löfte om att försvara de demokratiska värderingarna och upprätthålla 

de medborgerliga skyldigheterna. Från och med den 1 juni 2007 kan nyblivna brittiska 

medborgare i Wales svära eden och avge det högtidliga löftet på walesiska. Mellan februari 

2004 och juli 2005 deltog 77 900 vuxna i medborgarskapsceremonier. 

http://ukba.homeoffi ce.gov.uk/britishcitizenship/applying/ceremony 

Invandrings- och naturaliseringsenheten vid det nederländska justitieministeriet har 

instruerat de lokala myndigheterna att vid ceremonierna inrikta sina tal på de nyblivna 

medborgarnas nyförvärvade grundläggande rättigheter, deras rätt att rösta och ställa upp i 

val till underhuset, provinsförsamlingarna och Europaparlamentet samt deras möjlighet att 

inneha vilken tjänst som helst inom den off entliga förvaltningen, såsom minister, domare, 

ambassadör eller polis. 

www.justitie.nl/onderwerpen/immigratie_en_integratie/naturalisatieceremonie 


Om man ser på vad som har hänt i länder utanför EU med långvarig erfarenhet av 

ceremonier, t.ex. USA, var dessa ceremonier av central betydelse för projektet ”New 

Americans Democracy Project”, som samordnades av Illinois Coalition for Immigrant and 

Refugee Rights. Från 2004 till 2006 registrerades 42 000 invandrare som nya väljare. Enbart 

under 2008 registrerade 20 fältorganisatörer i hela Chicagoområdet omkring 20 000 väljare 

och mobiliserade omkring 50 000 inför presidentvalet i november 2008. 

http://icirr.org/en/nadp 

Medborgarskapsprojekt och utbildning för såväl gamla som 

nya medborgare 

Aktivt medborgarskap handlar om hur enskilda personer kan delta i det civila samhället, 

samhällslivet och det politiska livet på olika nivåer och på ett sätt som bygger upp deras 

kollektiva sociala kapital. Det som krävs för att utöva aktivt medborgarskap bestäms av 

rådande politiska normer och rättsstatsprincipen: gemensamma värderingar såsom 

mänskliga rättigheter, demokrati och interkulturell förståelse. 

Inom frivillig- och medborgarskapsorganisationer deltar såväl nya som gamla medborgare 

som jämlikar i konkreta, dagliga situationer, och bidrar på så sätt till utformningen av 

framtida medborgarskapspolitik och identitetsdebatter. 

Initiativ för och utbildning om aktivt medborgarskap i den obligatoriska skolan uppmuntrar 

utövandet av de rättigheter och skyldigheter som följer med medborgarskap, vilket främjar 

en delad känsla av tillhörighet i ett mångkulturellt samhälle. 

Det nederländska centrumet för politiskt deltagande är en oberoende, opartisk 

organisation som har anordnat fl era specialkurser, diskussionsmöten, forskningsprojekt 

och nätverksverksamhet för att öka det politiska deltagandet bland medborgare med 

invandrarbakgrund och öka deras andel i kommun- och distriktsfullmäktige. 

www.publiek-politiek.nl/English 

New Citizens Voice är en ideell organisation som sedan 2003 har arbetat för att höja statusen 

och synligheten för naturaliserade brittiska medborgare och samväldesmedborgare som 

har rösträtt. Målet är att ge dem möjlighet att vara likvärdiga spelare i utvecklingen av 

Storbritannien. Verksamheten består av fokusgrupper om invandringen, workshoppar, 

medborgarskapsrundturer och en radiostation för nyblivna medborgare. Enligt organisationen 

har arbetet lett till ökad stolthet och självkänsla hos deltagarna och ökad medverkan 

i det lokala samhällslivet och i medborgarroller som skolstyrelseledamöter, fullmäktigeledamöter 

och till och med parlamentsledamöter. 

www.newcitizensvoice.com 


Z 

* 

$ 

Z 

Z

Z 

$ 

Z 

Z 


I Italien antogs 2006 en stadga om värderingar, medborgarskap och integration för att 

förklara vilka värderingar och principer som är tillämpliga på alla medlemmar av det 

italienska samhället. Stadgan täcker mänsklig värdighet, sociala rättigheter, familjeliv, 

sekularism och religionsfrihet samt Italiens internationella åtagande. Stadgan och de första 

44 artiklarna i den italienska konstitutionen är tillgängliga på Internet på många av de 

invandrarspråk som talas i Italien. 

www.interno.it/mininterno/export/sites/default/it/assets/fi les/14/0919_charter_of_ 

values_of_citizenship_and_integration.pdf 

Medborgarrättsutbildning i den obligatoriska skolan kan betraktas som en startpunkt för 

aktivt medborgarskap i ett mångkulturellt samhälle. 

År 1999 genomförde International Association for the Evaluation of Educational 

Achievement en undersökning av medborgarskapsundervisningen (Civic Education Survey) 

som omfattade 90 000 14-åriga elever i 28 länder, bl.a. England, Sverige, Tyskland, Schweiz 

och den fransktalande delen av Belgien. Ungdomar från socialt mindre gynnade etniska 

minoriteter ansåg i större utsträckning att de lär sig något av medborgarskapsundervisningen 

i den obligatoriska skolan. Undersökningen visade att de stöder medborgerliga 

värderingar (såsom patriotism, förtroende och jämställdhet mellan könen) i precis lika 

hög grad som infödda ungdomar med samma sociala bakgrund, och betraktar dessa 

värderingar som universella i stället för som specifi ka för en viss kultur eller identitet. De 

visar även större solidaritet och tolerans mot invandrare och är mer engagerade i skolan 

och i politiken. 

http://nces.ed.gov/surveys/CivEd 

I Österrike och särskilt i Wien har kurser i etik införts sedan 1997, delvis som ett svar på den 

ökande religiösa mångfalden. Kursplanen hjälper eleverna att få gemensamma kunskaper 

om mänskliga rättigheter, komparativa religionsstudier och grundläggande medborgerliga 

värderingar. En utvärdering har visat att elevernas kunskaper och de jämförande diskussionerna 

om religiös och kulturell tro har ökat. Lärarna å sin sida har välkomnat kursplanen 

som ett komplement till religionsundervisningen och en bro som underlättar dialogen. 

Networking European Citizenship Education, som är ett transnationellt initiativ som 

genomförs av den tyska Bundeszentrale für politische Bildung, underlättar överföring 

av färdigheter och hjälper befi ntliga nationella initiativ att få en ny europeisk räckvidd. 

Konferenser har anordnats för att diskutera en ny utformning av medborgarrättsutbildningen 

i europeiska invandringsländer. 

www.bpb.de/themen/NL4E3C,0,0,Networking_European_Citizenship_Education_(NECE). 

html 


Slutsatser 

1. Invandrare som ser sin framtid i ett land har intresse av att bo där stadigvarande som 

fullvärdiga medlemmar av den nationella gemenskapen. 

2. Även om medborgarskap beviljas i enlighet med lagen, utvecklas identiteterna och blir 

mer dynamiska genom aktivt medborgarskap. Det ligger i de mottagande samhällenas 

intresse att uppmuntra invandrare att förvärva medborgarskap, så att gamla och nya 

medborgare kan forma en gemensam framtid i ett mångkulturellt samhälle. 

3. Det ligger i invandringsländernas intresse att säkerställa fullständig socioekonomisk 

och politisk integration genom att bevilja fullvärdigt medborgarskap för varaktigt 

bosatta invånare. 

4. En oföränderligt låg naturaliseringstakt kan ökas genom att avlägsna vissa element 

i nationell lagstiftning som oavsiktligt skapar stora hinder som avskräcker varaktigt 

bosatta icke-medborgare från att ansöka om medborgarskap. 

5. Kriterierna för rätten att ansöka om naturalisering kan spegla det förhållandet att 

vanliga nyanlända kan uppfylla kraven för och vara angelägna om att bli nationella 

medborgare efter att ha bott i ett land några år. 

6. Införande i lagstiftningen av principen om ius soli för första generationens 

efterkommande kan bidra till att ge barn födda i landet lika rättigheter och ge dem en 

bättre start på skol- och yrkeskarriären. 

7. Inkomstprövning och avgifter kan utvärderas med hänsyn till hur de bidrar till den 

ekonomiska integrationen och påverkar den demokratiska styrningen. 

8. En fördel med den rättsliga och demografi ska utvecklingen mot erkännande av 

fl erfaldigt medborgarskap är att naturaliseringstakten har ökat i många av EU:s 

medlemsstater. I dessa stater får det inga negativa sidoeff ekter för en invandrares 

familj eller sociala och ekonomiska anknytning om han väljer att naturaliseras. 

9. Staterna kan tolka och genomföra sin politik så att förfarandena underlättas och 

invandrarna välkomnas att ansöka om medborgarskap. 

10. Genom att avskaff a myndigheternas breda utrymme för egna bedömningar och 

tillhandahålla ordentlig vägledning och tillsyn främjas iakttagandet av rättsstatsprincipen 

och eff ektiviseras naturaliseringsförfarandena. 

11. Ett ändamålsenligt språk- eller medborgarskapsvillkor för naturalisering införs på så 

sätt att ansökningar även fortsättningsvis uppmuntras, och genomförs på så sätt 

att det är möjligt för sökandena att lyckas. Ett sådant villkor är eff ektivt, om de som 

uppfyllt villkoret deltar mer i det sociala, ekonomiska och politiska livet och uppger att 

de har en större känsla av tillhörighet än tidigare. 



12. En aktiv kommunikationsstrategi stöder och uppmuntrar dem som ansöker om 

medborgarskap samtidigt som den informerar allmänheten om naturaliseringens 

fördelar för landet som invandringsland. 

13. Medborgarskapsceremonier utgör en plattform för ökad medvetenhet och aktivt 

medborgarskap för såväl nya som gamla medborgare. 

14. Initiativ för och utbildning om aktivt medborgarskap i den obligatoriska skolan 

uppmuntrar utövandet av de rättigheter och skyldigheter som följer med 

medborgarskap, vilket främjar en delad känsla av tillhörighet i ett mångkulturellt 

samhälle. 




Kapitel 6 

Invandrarungdomar, 

utbildning och arbetsmarknad 


Invandrarungdomar, utbildning och arbetsmarknad 

Genom att undervisningens och utbildningens kvalitet och effektivitet förbättras och den 

görs tillgänglig för invandrarna skapas fl er och bättre yrkesmöjligheter. Detta underlättar 

deras inträde på arbetsmarknaden, vilket främjar den sociala sammanhållningen. 

Socioekonomiska faktorer och språkkunskaper har stor inverkan på de möjligheter och 

utmaningar som invandrarna möter i varje skede av sin utbildning, från barndom till ung 

vuxen ålder. Åtgärder kan vidtas för att bygga upp invandrarungdomarnas förmåga och 

för att förbättra kapaciteten hos de allmänna institutioner som ansvarar för att tillgodose 

deras inlärningsbehov. 

I det här kapitlet beskrivs strategier för hur man kan förbättra invandrarelevernas skolprestationer 

genom att förbättra skolsystemet, bygga upp lärarnas och skolförvaltningens 

kapacitet samt aktivt engagera unga invandrare och deras föräldrar. 

Det här kapitlet bygger på gemensam grundprincip nr 5, där det betonas att 

”undervisnings- och utbildningssystemen i medlemsstaterna spelar en viktig roll för 

integrationen av nyanlända invandrarungdomar och även ungdomar i andra och tredje 

generationen, särskilt när det gäller språkinlärning”. 

6.1 Förbättring av skolsystemet 

Huruvida första och andra generationens sämre skolprestationer beror på familjens 

språkfärdigheter och att familjen har invandrat och bosatt sig i ett nytt land – eller på andra 

faktorer – skiljer sig mellan olika skolsystem och ändras över tiden. Hur bra ett invandrarbarn 

klarar sig i skolan korrelerar i allmänhet med deras socioekonomiska status, men detta är 

inte hela förklaringen. I en del länder tenderar de att ha sämre – eller bättre – skolresultat 

än andra barn med liknande socioekonomisk status. I olika skeden av utbildningssystemet 

har invandrareleverna olika möjligheter och möter olika hinder. Hinder som inte åtgärdas 

i ett tidigt skede kan leda till värre svårigheter senare i livet, medan möjligheter som tidigt 

tas tillvara kan leda till nya och bättre inlärnings- och jobbmöjligheter. 

Tyngden av dessa ogynnsamma faktorer i olika skeden och i olika skolsystem bestämmer 

vilken blandning av politiska åtgärder som är lämpligast. Forskningen har visat att i en 

del länder eller skeden av skolsystemet påverkas en elevs prestationer mest av deras 

socioekonomiska status. I dessa fall blir politiken effektivare om man använder allmänna 

åtgärder med en bred målgrupp som omfattar såväl invandrarelever som infödda elever. 

Målgruppen kan utgöras av underpresterande elever, elever med en viss inriktning eller 

i ett visst skede, eller elever från familjer med låg socioekonomisk status. Alternativt 

kan en elevs prestationer, enligt vad forskningen har visat, påverkas mest av språkfärdigheterna 

eller av huruvida eleven i fråga har invandrarbakgrund eller inte. I dessa 

länder och skeden av skolsystemet blir politiken mer effektiv om man använder riktade 

åtgärder som specifi kt gynnar vissa kategorier av invandrare och deras efterkommande. 


Målgruppen kan vara nyanlända, andra och tredje generationerna eller elever från 

hushåll där man inte talar landets språk som sitt modersmål. I skolsystemen används 

därför såväl riktade som allmänna åtgärder, beroende på vad som enligt forskningen är 

effektivast för att förbättra prestationerna. 

Europeiska kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur inledde 2008 en 

diskussion i EU om dessa frågor genom sin grönbok Migration & rörlighet: utmaningar 

och möjligheter för EU:s utbildningssystem. 

Fler analyser och exempel på praxis fi nns i följande dokument: 

Den undersökning som åtföljde grönboken: Education and the Integration of 

Migrants: 

www.efms.uni-bamberg.de/pdf/NESEducationIntegrationMigrants.pdf 

Integrating Immigrant Children into Schools in Europe, som har utarbetats av 

Eurydikenätverket vid GD Utbildning och kultur: 

http://eacea.ec.europa.eu/ressources/eurydice/pdf/0_integral/045EN.pdf 

What Works in Migrant Education? A Review of Evidence and Policy Options, som har 

utarbetats inom ramen för OECD:s tematiska översyn av utbildning för invandrare: 

www.olis.oecd.org/olis/2009doc.nsf/NEWRMSFREDAT/NT00000B0A/$FILE/ 

JT03259280.PDF 

Where Immigrant Students Succeed: A Comparative Review of Performance and 

Engagement in PISA 2003, som har utarbetats av OECD: 

www.oecd.org/dataoecd/2/38/36664934.pdf 

Vilken roll har de politiska beslutsfattarna på utbildningsområdet, 

integrationsområdet och andra politikområden? 

Att förbättra skolprestationerna i första och andra generationen är ett mål som berör 

många regeringsdepartement och myndighetsnivåer. De fl esta av de faktorer som gör 

det svårare för invandrarelever i skolsystemet och vid inträdet på arbetsmarknaden faller 

inom det utbildningspolitiska ansvarsområdet. 

Utbildningsministeriet ansvarar för att besluta om allmänna eller riktade åtgärder. Det kan 

således underlätta horisontell samordning och projekt som genomförs med avdelningar 

vid andra ministerier, inbegripet de som arbetar med integrationsfrågor. När invandrings- 

eller integrationsministeriet antar riktade ungdomsprogram kan det använda sig av den 

sakkunskap, de principer och standarder som fi nns inom utbildningspolitiken. Andra 


Z 

Z 

Z 

Z

* 


ministerier kan involveras när det gäller särskilda frågor: ministerier med ansvar för 

bostads- och stadsutvecklingsfrågor när det gäller segregering mellan skolor, ministerier 

med ansvar för familjefrågor och sociala frågor när det gäller förskoleutbildning, eller 

ministerier med ansvar för sysselsättning och lika möjligheter när det gäller program 

för arbetsmarknadsintegration. Organ som sköter den vertikala samordningen är 

också viktiga när det gäller att bygga operativa partnerskap som ska genomföra de 

politiska målen på relevant myndighetsnivå. Dessa organ kan också användas för att 

bygga strategiska partnerskap, t.ex. för att lokala initiativ ska få infl ytande och väcka 

uppmärksamhet hos parter och fi nansiärer på en högre nivå. 

De bredare samhälleliga förhållanden som regleras av politiken på andra områden, t.ex. 

invandring, boende, sociala frågor och sysselsättning, kan antingen främja eller motverka 

en effektiv utbildningspolitik. 

Tillgång till grundskole- och gymnasieutbildning för alla 

I de fl esta medlemsstater gäller rätten till utbildning alla barn i grundskole- och 

gymnasieåldern oavsett deras rättsliga status eller hur länge de har vistats i landet. 

Denna rättighet fastställs i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna 

och FN:s konvention om barnets rättigheter. Endast en handfull medlemsstater har 

underlåtit att vidta åtgärder för att förplikta skolorna att ta emot barn med irreguljär 

status, eller barn som har vistats i landet eller förväntas vistas i landet endast en kort 

tid. Mottagningsförfarandena för asylsökande kan t.ex. ses över för att garantera att en 

ordentlig behovsbedömning görs och att barn till asylsökande skrivs in i skolan så snart 

som möjligt efter anländandet eller inlämnandet av ansökan. 

Eventuell skolsegregering är delvis en produkt av boendesegregeringen. Invandrare med 

låg socioekonomisk status kanske inte har råd att bo (eller i fall av diskriminering, inte 

släpps in) i områden med kvalitetsskolor, medan infödda familjer kanske fl yttar bort från 

områden med en ökande invandrarbefolkning (så kallad ”vit fl ykt”). En del elever har 

lyckats komma in vid kvalitetsskolor utanför deras eget område genom skolvalsprogram 

som ger föräldrarna större möjligheter att välja vilken skola deras barn ska gå i. Många 

av dessa skolvalsprogram gynnar emellertid inte familjer med invandrarbakgrund eller 

lägre socioekonomisk status. Infödda familjer utnyttjar oftare möjligheten att välja skola 

och väljer bort skolor med en hög andel invandrare. OECD har föreslagit att man inom 

ramen för skolvalsprogrammen skulle använda enkla lotterimekanismer för att minimera 

det sämre utgångsläge som invandrarna har som ”outsiders”. 

En strategi för att bryta kopplingen mellan koncentrationen av invandrare i vissa områden 

och dåliga skolprestationer är att fokusera på att förbättra skol- och undervisningskvaliteten 

på skolor med en stor andel invandrare. 


Genom det schweiziska programmet ”Kvalitet i multikulturella skolor” (QUIMS) höjs 

utbildningsstandarden och tillhandahålls kvalitetssäkring för skolor med minst 40 % 

elever med invandrarbakgrund i syfte att locka fl er infödda schweiziska elever och 

medelklasselever till dessa skolor. Vid dessa skolor erbjuds extra resurser och professionellt 

stöd inom särskilda områden såsom språkundervisning, görs bedömningar av det 

fortsatta stödbehovet och tillämpas inkluderande, icke-diskriminerande etiska normer. 

www.quims.ch 

En annan strategi är att blanda skolor med en övervägande andel infödda och invandrarskolor. 

Till exempel kan skolor med en övervägande andel infödda elever erbjuda 

ekonomiska incitament för att locka till sig invandrare. En del fördelar kan uppnås genom 

att utveckla starka schemalagda och icke schemalagda partnerskap mellan närliggande 

skolor med en hög andel infödda elever respektive en hög andel invandrade elever. 

En idé är att minska segregeringen i både invandrarskolor och skolor med en stor andel 

infödda elever i enlighet med Köpenhamnsmodellen för integration från 2006. Skolor 

med en övervägande andel invandrade elever kan använda olika strategier för att nå 

ut till och locka elever från etniska danska familjer, medan skolor med en övervägande 

andel etniska danska elever kan anställa integrationsarbetare och tolkar för att locka till 

sig elever från invandrarfamiljer. Det bör noteras att omkring 15 % av prestationsgapet 

mellan invandrade och infödda elever förklaras av koncentrationen av invandrare och 

föräldrarnas utbildningsnivå. 

www.kk.dk 

Undanröjande av förutfattade meningar vid urval och gruppindelning 

i skolsystemet 

Koncentrationen av invandrare kan också vara ett resultat av inbyggda förutfattade 

meningar i utbildningssystemet. Det är vanlig praxis att eleverna nivågrupperas efter 

om de har ”större” eller ”mindre” förmåga. Forskningen har emellertid visat att barn 

med lägre socioekonomisk status eller invandrarbakgrund tenderar att placeras i en lägre 

grupp än klasskamrater som har samma resultat i standardiserade tester. Detta förklaras 

av användningen av subjektiva lärarrekommendationer, gruppindelningen i tidig ålder, 

mängden olika skoltyper och en eventuell feldiagnostisering av elever med invandrarbakgrund 

eller från etniska minoriteter som elever med ”särskilda behov”. 

Utbildningsreformer har nyligen inletts i många av EU:s medlemsstater. Gruppindelningen 

kan göras relativt sent så att det fi nns tillräckligt med tid för utjämning av elevernas olika 

utgångslägen. Olika skoltyper kan slås samman till en enda, så att alla elever i samma ålder 

kan omfattas av en högkvalitativ kursplan som ställer stora krav. Bedömningarna kan då 

baseras på mer objektiva kriterier, så att inverkan av stereotyper och missuppfattningar 


$ 

Z 

$ 

Z

* 

$ 


minimeras. Specialister som utför bedömningar av ”särskilda behov” kan utbildas för att 

känna igen språksvårigheter, kulturellt annorlunda beteenden och negativa stereotyper 

hos invandrarelever. Genom att motiverade barn erbjuds ett extra år i grundskolan kan 

de få möjlighet att klara inträdesprovet till en utbildning de annars inte hade kunnat 

komma in på. Det är för tidigt att säga huruvida dessa olika lovande åtgärder kommer 

att leda till mer korrekta bedömningar och en lämpligare gruppindelning. 

Invandrarelever tenderar att klara sig bra i skolsystem med färre skoltyper, senare 

nivågruppering och objektiva bedömningsmetoder, även när det rör sig om elever med 

särskilda behov. 

Korrekt bedömning av nyanlända elevers tidigare inlärning utomlands 

Utbildningsinstituten måste göra en korrekt bedömning av nyanlända elevers tidigare 

utbildningsnivå i ursprungslandet. Myndigheterna kanske överlåter på skolans personal 

att göra bedömningen från fall till fall. Skolorna har ofta inte kompetens eller resurser 

att bedöma utbildningsnivån och likvärdigheten mellan skolsystemet i ursprungslandet 

och skolsystemet i värdlandet. Om bedömningen inte helt eller delvis görs på elevens 

modersmål, tenderar man att placera eleven i en klass under sin åldersgrupp, vilket inverkar 

negativt på elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling. Avsaknad av enhetliga 

kriterier tenderar att leda till en inkonsekvent tillämpning inom landet. En placering på fel 

nivå eller i fel årskurs och det missriktade stöd för nyanlända elever som detta resulterar i 

kan förbli oupptäckt om det inte görs några översyner av elevernas placering. 

Myndigheterna bör, för bedömningen av tidigare inlärning, fastställa enhetligt tillämpliga 

kriterier som baserar sig på uppdaterad information om ursprungslandet. Samtidigt kan 

instrument för bedömning av kunskaperna i undervisningsspråket användas för att 

utforma lämpliga språkstödsprogram. De åtgärder för bedömning av tidigare inlärning 

som ett antal länder nyligen infört underutnyttjas ofta, eftersom invandrarna och de 

myndigheter som ska erbjuda dem inte känner till deras existens. 

Vid inskrivning i den obligatoriska grundskolan i länder såsom Belgien, Luxemburg, 

Ungern, Malta, Portugal och Rumänien görs en bedömning av tidigare inlärning 

utomlands på grundval av objektiva kriterier. 

I Belgien kan asylsökande eller fl yktingar avlägga en högtidlig försäkran, om de inte 

kan visa upp de handlingar som krävs för erkännande av utländska avgångsbetyg eller 

utbildningsbevis från grundskola och gymnasium. 

I Frankrike görs en bedömning av skolnivå och språkkunskaper hos nyanlända elever. 

Bedömningen utförs av en särskild enhet vid utbildningsministeriet på ett språk som 

eleven förstår. 


Nyanlända elever, särskilt de som inte talar landets språk, bör få delta i orienteringsprogram 

för att klara av de inledande hinder som beror på avbrottet i skolgången och 

familjens boendeförhållanden. Det slutliga målet är att övergången för varje elev ska 

vara så smidig och snabb som möjligt. Dessa program är intensiva, är ofta begränsade till 

några få månader och följer en särskild kursplan där eleverna lär sig om landet och dess 

skolsystem. Europarådet rekommenderar att utbildningsmyndigheterna ska överväga 

att låta nyanlända elever få en del av undervisningen på sitt modersmål under orienteringsprogrammet. 

Barn som börjar i ett nytt skolsystem behöver inte bli efter sina infödda 

klasskamrater ytterligare, om de kan fortsätta att utveckla de kognitiva färdigheter och 

den inlärningsförmåga som är nödvändiga för att de framgångsrikt ska kunna fortsätta 

sin skolgång på undervisningsspråket. 

En hög, enhetlig nivå på bedömningen av tidigare inlärning samt orienteringsprogram 

garanterar att nyanlända elever placeras på rätt nivå i skolsystemet. 

Genom ”Starting Point”, som genomförs inom ramen för ”Gateway Refugee Project” i 

Bolton, Storbritannien, får nyanlända fl yktingar som inte talar engelska en introduktion 

till det engelskspråkiga brittiska utbildningssystemet. I genomsnitt deltar barnen i Starting 

Point i sex veckor. Syftet med Starting Point är att erbjuda eleverna en trygg och säker 

miljö. Genom att deras självförtroende, kommunikationsfärdigheter och kunskaper i ett 

antal olika skolämnen förbättras klarar de sig bättre i den vanliga skolan. 

www.refugee-action.org.uk/ourwork/projects/Gateway.aspx 

Systematiskt fortlöpande stöd på behovsbasis för invandrarelever 

Invandrarelevernas kunskaper i skolans undervisningsspråk är avgörande för deras 

prestationer och i invandringsländerna har detta blivit en högt prioriterad fråga för de 

utbildningspolitiska beslutsfattarna. Efter den inledande perioden när eleverna fi nner sig 

till rätta begränsas fi nansieringen av det systematiska, fortlöpande stödet i allmänhet till 

så kallade ”utsatta elever”. Undersökningar av hur invandrarnas erfarenheter inverkar 

på skolprestationerna har visat att ett av de största hindren på alla skolnivåer för en 

effektiv språkinlärning är tillgången till stöd. Ytterligare stöd bör erbjudas för alla åldrar 

och på alla färdighetsnivåer samt omfatta mer än enbart språkstöd, eftersom invandrare 

som talar samma språk som infödda elever också behöver stöd för att komma i fatt när 

det gäller innehållet. 

Metoder, kvalitet och genomförandegrad för det ytterligare stöd som erbjuds skiljer sig 

avsevärt mellan EU:s medlemsstater och ibland även inom enskilda stater. En del skolor 

har valt ”integrationsmodellen”. Efter det att nyanlända elever har placerats i rätt årskurs 

och avslutat orienteringsprogrammet börjar de direkt i den allmänna undervisningen. 

Språkbad i en vanlig klass kompletteras med ytterligare systematiskt språkstöd, antingen 

efter skolan eller under normal lektionstid. I det sistnämnda fallet tas eleverna från klassen 


* 

$ 

Z

* 

$ 

Z 


för några timmars undervisning. Andra skolor använder sig av ”separationsmodellen”. 

Efter den inledande orienteringen placeras nyanlända barn i separata klassrum som 

skräddarsytts efter deras särskilda behov. De måste nå en viss språkfärdighetsnivå innan 

de överförs till den allmänna undervisningen. Det slutliga målet för båda modellerna 

är integrerad undervisning som ett sätt att underlätta skapandet av sociala band och 

främja prestationerna för samtliga elever i den allmänna undervisningen. 

Fortlöpande stöd hjälper invandrareleverna att komma ifatt så snabbt och smidigt som 

möjligt. För dessa kurser tillämpas väletablerade och regelbundet utvärderade kvalitetsstandarder 

för andraspråksinlärning och ett nära lärarsamarbete kring integrerad 

innehållsinlärning. 

De två modellernas lämplighet och strukturering behöver utvärderas och diskuteras 

ytterligare. OECD har t.ex. påpekat att det varken är nödvändigt eller ändamålsenligt 

att kräva att invandrarbarn ska behärska undervisningsspråket fullständigt innan de får 

delta i den allmänna undervisningen. Språkutvecklingen och den kognitiva utvecklingen 

går hand i hand, vilket innebär att invandrarelever lär sig språket bättre i en meningsfull, 

praktisk och interaktiv omgivning. 

Av det ovanstående följer att andraspråksinlärning bör innefatta innehållsinlärning som 

motsvarar lektionerna i den allmänna kursplanen. De mest framgångsrika programmen 

omfattar 

systematiskt höga standarder och krav för andraspråksinlärning, 

ett nära samarbete mellan lärare i allmänna ämnen och språklärare, 

centralt utvecklat klassrumsmaterial, 

åtgärder som leder till fl er – och inte färre – antal timmar enskild undervisning för 

nyanlända elever som deltar i programmet, 

åtgärder för att motverka stigmatisering av deltagarna. 

Länder med väletablerade och tydligt utformade program för språkstöd har relativt sett 

mindre prestationsklyftor mellan invandrarelever och infödda elever, eller mellan första 

och andra generationens invandrarelever. 

Invandrarelever i Sverige går en kurs i svenska som andraspråk tills de kan uttrycka 

komplexa tankar i tal och skrift. De undervisande lärarna måste vara certifi erade som 

lärare i svenska som andraspråk och följer en särskild kursplan. Svenska som andra 

språk läses inom ramen för en integrationsmodell och har samma kursinnehåll och 

färdighetskrav som svenska som modersmål och ger samma behörighet för vidare 

studier. 

www.sweden.gov.se/sb/d/2063 


Den estländska integrationsfonden tillhandahåller i ett tidigt skede ett systematiskt, 

fl erspråkigt ”språkbadsprogram”, som har utvecklats på grundval av liknande program i 

Kanada och Finland. De som genomgått programmet har en högre språkfärdighetsnivå 

än klasskamrater som inte deltagit i programmet, samtidigt som deras resultat i 

matematik och naturvetenskapliga ämnen samt modersmålet ligger på jämförbar nivå. 

Dessa resultat och föräldrarnas stora tillfredsställelse med programmet beror på dess 

frivilliga natur, ett nära samarbete mellan föräldrarna och de som utformat programmet 

samt fortlöpande stöd i modersmålet och kulturell vägledning. 

www.meis.ee/eng/immersion 

Mekanismer för resurstilldelning 

För att garantera tillräckligt stöd för de nyanländas övergång till skolsystemet och 

upprätthålla en välkomnande skolmiljö behövs ytterligare resurser antingen på 

individuell nivå eller på skolnivå. Kompletterande fi nansiering är mindre en kostnad 

än en investering för en stad, en region eller ett land där en del av befolkningen lär 

sig landets språk som andraspråk. Skolorna erhåller inte endast fi nansiering, utan kan 

också satsa på att utveckla sin sakkunskap om integration och andraspråksundervisning, 

vilket senare kan leda till ett erkännande och ett utbyte med mindre erfarna skolor på 

kommunal, regional eller nationell nivå. 

För att identifi era de skolor som har störst behov måste de politiska beslutsfattarna bestämma 

målgruppen för de resurser som ska tilldelas (utlandsfödda elever, elever som inte har landets 

språk som modersmål, elever med låg socioekonomisk status eller elever från mindre gynnade 

områden), fi nansieringens fördelning mellan olika utbildningsnivåer (förskola, låg- och 

mellanstadium, högstadium och gymnasium) och vilken myndighetsnivå som ska distribuera 

medlen inom landets utbildningssystem (kommunal, regional eller nationell). 

”Ethnic Minority Achievement Grant” (EMAG) i Storbritannien tilldelar medel för ytterligare 

behovsbaserat stöd på grundval av antalet elever i skolan som kommer från nationellt 

underpresterande etniska minoritetsgrupper eller lär sig engelska som andraspråk. En 

nyligen genomförd utvärdering har visat att fokus har fl yttats från språkstöd till underprestering, 

genom att tydliga mål har fastställts för att minska prestationsklyftorna och de 

lokala myndigheterna har involverats för att tillhandahålla stödstrategier. 

www.qca.org.uk/qca_7278.aspx 

Inom det program för ”prioriterade utbildningsområden” (ZEP) som 1981 inrättades i 

Frankrike i syfte att främja lika möjligheter tillämpas en blandning av geografi ska och 

ursprungsbaserade kriterier för tilldelningen av offentliga resurser. Ett av kriterierna är 

t.ex. andelen barn med åtminstone en utlandsfödd förälder. 

www.educationprioritaire.education.fr/ 


Z 

$ 

Z 

Z

$ 

Z 

* 


Utbildning och rekrytering av lärare för mångkulturella klassrum 

Utbildningsexperterna är eniga om att lärarna är den viktigaste resursen i utbildningssystemet 

när det gäller att förbättra skolprestationerna, särskilt hos elever med 

invandrarbakgrund eller med en mindre gynnad bakgrund. Ändå är det dessa elever som 

har minst chans att få högkvalitativ undervisning. Forskningen har visat att konventionella 

verktyg för bättre undervisningskvalitet – mindre klasstorlekar och fl er kvalitetslärare och 

assistenter – är effektivare för att höja prestationerna hos invandrarelever och mindre 

gynnade elever än hos den genomsnittliga eleven. Ju yngre eleverna är när de får tillgång 

till högkvalitativ undervisning, desto större inverkan har det på hela deras skolkarriär. 

När mångkulturella skolor anställer fl er kvalitetslärare och assistenter kan de uppmuntra 

ansökningar från personer med invandrar- eller minoritetsbakgrund. Det fi nns vissa 

belägg för att lärare med invandrar- eller minoritetsbakgrund har en positiv effekt på 

invandrarelevernas resultat, eftersom de tenderar att ha en mer positiv syn och mer 

positiva förväntningar på invandrareleverna samt en mer positiv samverkan med dem. 

Vem som kan bli en kvalitetslärare för invandrarelever bestäms av en rad olika faktorer, 

varav bakgrunden är ett viktigt, men inte det enda, rekryteringskriteriet. Att öka andelen 

lärare med invandrarbakgrund är ett effektivt men underutnyttjat sätt att öka skolans 

interkulturella kompetens och skapa broar till olika grupper i lokalsamhället. 

Möjliga positiva åtgärder som skolorna kan vidta är bl.a. att underlätta erkännandet av 

utländska lärarexamina, t.ex. genom kurser för återkvalifi cering och informationskampanjer 

i samarbete med utbildningsmyndigheter och lärarutbildande institutioner. 

Training and Development Agency for Schools i England och Wales verkar för att öka 

antalet lärare med minoritetsbakgrund genom riktad reklam, mentorsprogram, utbildningsbidrag 

och rekryteringsmål för lärarutbildande institutioner. 

www.tda.gov.uk/partners/recruiting/diversesociety.aspx?keywords=ethnic 

En annan riktad strategi för att förbättra lärarkvaliteten är att införa ett krav på att alla 

lärare ska skaffa sig den grundläggande kompetens som är nödvändig för att undervisa 

i en klass med kulturell och språklig mångfald. 

Att anställa fler kvalitetslärare är ett av de mest effektiva sätten att förbättra prestationsnivåerna, 

särskilt för elever med invandrarbakgrund eller med en mindre gynnad 

bakgrund. En ökning av antalet lärare med invandrarbakgrund och/eller utbildning i 

interkulturell undervisning förbättrar elevernas prestationer, lärarnas förväntningar och 

kvaliteten på hela inlärningsmiljön. 


Språkinlärning sker under alla lektioner, oavsett om det handlar om litteratur, algebra 

eller kemi. För undervisningen krävs interkulturell kompetens, förmåga att hantera 

kulturella skillnader, förmåga att lösa konfl ikter, diagnostiska färdigheter för att skilja 

mellan språkproblem och inlärningssvårigheter samt kompetens att utveckla didaktiska 

instrument och inlärningsstrategier. Lärare som inte är väl förberedda eller utbildade för 

att hantera mångfald i klassrummet har en mindre positiv syn och lägre förväntningar 

på barn som är av en annan ras eller har en annan etnisk, religiös eller social bakgrund, 

vilket påverkar elevernas skolprestationer och självkänsla. 

I t.ex. Belgien, Finland, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien har man 

specifi cerat vilken interkulturell kompetens lärare måste skaffa sig under sin utbildning. 

Kraven avser kunskap om situationen för elever med annan kulturell bakgrund, lärarens 

syn på dessa elever och förmåga att hantera relationer mellan elever med olika kulturellt 

ursprung. 

De lärarutbildande institutionerna och incitamentsbaserad utbildning i tjänsten är av 

central betydelse för att förse framtidens och dagens lärare med olika professionella 

utvecklingsverktyg, såsom riktlinjer för god praxis vid språkstöd och undervisning 

i andraspråk. Universitet och kunskapscentrum för interkulturell utbildning och 

andraspråksinlärning kan utforma gemensamma högkvalitativa kursplaner, utbildningsmoduler 

och genomföranderiktlinjer för lärare och politiska beslutsfattare. Denna 

lärarutbildning kan ha den positiva sidoeffekten att lärarna blir mer medvetna om att de 

potentiellt, om än oavsiktligt, har lägre förväntningar, vilket ändrar deras beteende. 

Genom ett brittiskt pilotprogram kallat "Raising the Achievement of Bilingual Learners in 

Primary Schools” erbjuds fortbildning och material om bästa praxis för att öka låg- och 

mellanstadielärarnas sakkunskaper och självförtroende. Programmet antogs som en nationell 

strategi 2006 efter det att utvärderingar hade visat att i de skolor som deltagit i programmet 

hade elevernas förväntningar, deltagande i klassen och kunskaper i engelska ökat till den 

grad att de utklassade liknande skolor som inte deltagit i programmet. 

www.dcsf.gov.uk/research/data/uploadfi les/RR758.pdf 

Prioriterat genomförande av interkulturell utbildning 

För att en strategi för interkulturell kompetens ska lyckas förbättra lärarnas och skolans 

kvalitet krävs ändringar i själva institutionen. En enskild lärares förmåga att använda 

de färdigheter och det material som han skaffat sig under sin utbildning är beroende 

av i vilken grad skolan som helhet engagerar sig i interkulturell utbildning. Vid en 

undersökning ansåg t.ex. studerande vid lärarutbildande institutioner i Katalonien i 

Spanien samt i Nederländerna och Sverige att interkulturell utbildning måste prioriteras 

mer, inte endast under själva kurserna utan också under praktiken. 


$ 

$ 

Z

* 

$ 

Z 

Z 


Den utbredda offentliga debatten om vikten av interkulturell utbildning måste omsättas 

i handling av skolförvaltningarna. Man kan t.ex. införa interkulturell utbildning 

och medborgarskap som moduler eller ämnen samt multietniska representationer 

i undervisningsmaterialet och mer icke schemalagd mångkulturell verksamhet. Vid 

den danska regeringens europeiska konferens om ett aktivt samhällsdeltagande av 

ungdomar från etniska minoriteter 2006 föreslogs att särskilda centrum skulle inrättas 

för att tillhandahålla utbildning i konfl iktlösning och kommunikationsfärdigheter samt 

interkulturella mentorsprogram för att främja ungdomarnas egenmakt och höja deras 

ambitioner och prestationer. 

Genom ett fullständigt genomförande av interkulturell utbildning i kursplanen, 

undervisningsmaterialet och den icke schemalagda verksamheten ökar de infödda 

elevernas medvetenhet och invandrarelevernas självförtroende. 

Sedan 2004 har mångfald och multikulturalism varit ett obligatoriskt betygsämne i 

brittiska skolor för elever i åldern 11 och 19 år. Ämnet täcker frågor som rör det mångkulturella 

samhället, bl.a. etniska och religiösa samfund och deras kulturer, förändringar i 

de interna och externa migrationsmönstren samt politiska och ekonomiska orsaker till 

migrationen i Storbritannien och utomlands. 

http://curriculum.qca.org.uk/index.aspx 

I Tjeckien övervakas hur den interkulturella strategin genomförs i enskilda skolor. 

Inspektörer kontrollerar att skolans rektor, lärare och övrig personal genomför 

riktlinjerna i det direktiv om bekämpning av rasism, främlingsfi entlighet och intolerans 

i skolornas etiska normer, som utfärdats av ministeriet för utbildnings-, ungdoms- och 

idrottsfrågor. 

www.msmt.cz 

6.2 Investering i eleverna 

Det ligger i de utbildningspolitiska beslutsfattarnas intresse att alla invånare erbjuds 

förskola eller barnomsorg. Förskoleverksamhet ger små barn de bästa utvecklingsmöjligheterna. 

Barn som går i en högkvalitativ förskola utvecklar en bättre förmåga att 

resonera och lösa problem, är mer samarbetsvilliga och tar större hänsyn till andra, 

utvecklar en bättre självkänsla och är bättre rustade att börja skolan. Förskolans fördelar 

fortsätter att ge resultat i grundskolan såväl som gymnasiet och underlättar övergången 

till högre utbildning och till arbetsmarknaden. Förskolan ger också mödrarna möjlighet 

att delta mer aktivt i samhället och på arbetsmarknaden. 


Internationell forskning har bekräftat att förskoleverksamhet hjälper barn från socioekonomiskt 

mindre gynnade familjer att klara sig bättre i skolan. På samma sätt får 

barn från utländsktalande familjer en tidig och fortlöpande kontakt med värdlandets 

undervisningsspråk, just i den ålder när de är som mest mottagliga för att lära sig 

språket. 

Låginkomstfamiljer, bland vilka invandrarna kanske är överrepresenterade, sätter inte lika 

gärna sina barn i barnomsorg eller förskola. Alla föräldrar kan ha svårt att få tillgång till 

barnomsorg i områden där antalet platser är begränsat eller avgifterna är höga. Föräldrar 

som är låginkomsttagare eller invandrare kanske inte heller får tillräcklig information 

om befi ntliga alternativ, de kanske litar mindre på att främmande människor kan ta 

hand om deras barn och väljer hellre att använda sig av familj och släkt som ser efter 

barnen i hemmet. Invandrarföräldrar som utnyttjar förskoletjänster kanske upplever 

att det saknas en dialog, förståelse och empati mellan dem själva och personalen, när 

personalen inte har interkulturell erfarenhet eller, vilket är mer avgörande, färdighet att 

lära ut värdlandets språk som andraspråk. Många förskolor klarar vidare inte av att göra 

en korrekt bedömning av invandrarbarnens språkliga färdigheter i syfte att garantera att 

de får tillgång till lämplig språkinlärning och stödprogram (när sådana fi nns). 

Högkvalitativa förskolor måste uppfylla behoven hos familjer som talar andra språk eller 

är socioekonomiskt mindre gynnade. Myndigheterna kan effektivt ge låginkomstfamiljer 

möjlighet att sätta sina barn i förskola genom riktat ekonomiskt stöd eller kostnadsfritt tillträde 

till förskolans tjänster. Det kan krävas att förskolelärare ska ha utbildning i andraspråksundervisning 

och dessutom kan nya rekryteringsförfaranden införas som prioriterar 

andraspråkslärare och utlandsfödda sökande med lämplig utbildning. För att vara effektiva 

bör undervisningsmetoderna och programmen vara direkt jämförbara med dem som används 

i låg- och mellanstadiet. Informationsstrategier kan användas för att förskolelärarna och 

invandrarföräldrarna ska ha möjlighet att informera varandra om fördelarna med förskolan å 

ena sidan och familjens särskilda behov och förväntningar å den andra. 

I Danmark, Finland och Sverige har man försäkrat sig om ett högt deltagande bland 

invandrarna genom en åldersintegrerad strategi som kombinerar olika förskole- och 

barnomsorgsprogram i samma lokaler för barn i åldern ett till sex år. 

Eurydike rekommenderar i sin rapport från 2009, Early childhood education and care 

in Europe: tackling social and cultural inequalities, att det inrättas ett enhetligt system 

med avdelningar för alla åldersgrupper mellan 0 och 6 år, där all personal erhåller 

högkvalitativ utbildning om inlärningsstrategier och kulturella strategier, och att aktiva 

partnerskap inrättas med föräldrar som kommer från en mindre gynnad bakgrund eller 

har en annan bakgrund: 

http://eacea.ec.europa.eu/ressources/eurydice/pdf/0_integral/098EN.pdf 


$ 

Z

* 

$ 

Z 

Z 


Information till och partnerskap med föräldrar med en mindre 

gynnad bakgrund 

Föräldrarna har en viktig roll i barnens utbildning och kan hjälpa dem med språkinlärning, 

läxläsning, yrkesval, yrkesförväntningar och som förebilder. Föräldrar med lägre 

socioekonomisk status, däribland invandrare, tenderar emellertid att delta mindre i 

skolverksamheten. Internationella undersökningar har bekräftat att invandrarföräldrar 

har höga förhoppningar på sina barns utbildning, men att det fi nns mycket som hindrar 

dem från att delta, t.ex. att de har begränsade ekonomiska resurser, saknar kunskaper om 

utbildningssystemet, känner sig ovälkomna i en obekant skolmiljö, inte behärskar språket 

och inte har samma kulturella förväntningar på familjens roll i utbildningsprocessen. 

Skolan kan underlätta förhållandet mellan föräldrar och barn genom strategier för att 

utveckla föräldrarnas kompetens samtidigt som man stöder barnen, som ofta får rollen 

att tolka eller förklara olika saker mellan föräldrar och lärare. 

Ett effektivt sätt att nå ut med information till föräldrarna är att i det informationspaket som 

de får som nyanlända bifoga lättillgänglig information om landets skolsystem och tillgången 

till kompletterande inlärningsmöjligheter och språktjänster såsom översatt material och 

tolkar. Skolorna kan också satsa avsevärt på orienteringsprogram för invandrarföräldrar om 

inskrivningen i skolan, hur man fi nner sig till rätta, aktivt deltagande och hur man hittar 

information om framtida val i skolsystemet. Stödet kan sträcka sig från administrativ hjälp 

(t.ex. översatt information om skolsystemet för föräldrar och elever, tillgång till tolkar, särskild 

personal för att tillgodose invandrarelevernas och deras familjers behov samt särskilda möten 

för invandrarfamiljer) till psykosocialt stöd. Hembesök tillämpas allmänt och är ett riktigt bra 

verktyg för att få kontakt med familjer som har en mindre gynnad bakgrund. 

Aktiva informationsstrategier för att nå ut till invandrarföräldrar och mindre gynnade 

föräldrar samt frivilliga vuxenutbildningsprogram som är öppna för alla genererar bättre 

närvaro- och skolresultat och ökar föräldrarnas deltagande i de evenemang och den 

verksamhet som skolan arrangerar. 

I Irland fi nns information om skolsystemet på sex språk på utbildnings- och 

vetenskapsministeriets webbplats. Det organ som ansvarar för mottagnings- och 

integrationsfrågor (Reception and Integration Agency) ger också ut en informationsbroschyr 

på de huvudsakliga invandrarspråken som kan användas av föräldrarna till 

asylsökande och fl yktingar samt ensamanländande barn. 

www.education.ie/ www.ria.gov.ie 

Sedan 1997 har AOE-projektet (Ausbildungsorientierte Elternarbeit) i Frankfurt am 

Main utbildat 60 ”medlare” från invandrarorganisationer och skolor. Enbart under 

2006 genomförde de orienteringsworkshoppar på 17 olika språk för 3 450 personer 

om det tyska utbildnings- och yrkesutbildningssystemet samt om frågor såsom dyslexi, 

hyperaktivitet, yrkesvägledning och fl erspråkighet. 

www.stadt-frankfurt.de/amka 


I Sverige måste tolkning vid behov tillhandahållas vid särskilda introduktionsmöten för 

nyanlända familjer för att förklara de rättigheter och grundläggande värderingar som 

gäller i förskolan och skolan. Föräldrarna har också rätt till tolkning för att delta i de 

personliga utvecklingssamtal som genomförs två gånger per år. 

Det internationella initiativet ”Home Instruction Programme for Preschool Youngsters” 

syftar till att öka medvetenheten och förmågan hos föräldrar med mindre gynnad 

bakgrund, inbegripet de som är invandrare eller tillhör etniska minoriteter, genom 

att erbjuda tillgång till handledare som tillhör samma samfund. Enligt regelbundna 

utvärderingar i länder såsom Tyskland och Nederländerna har de deltagande barnens 

kognitiva förmåga avsevärt förbättrats jämfört med andra barn. 

www.hippy.org.il 

Flera länder har experimenterat med frivilliga vuxenutbildningsprogram för att se om de 

uppfyller invandrarföräldrarnas behov samt för att göra skolan till en mötesplats mellan 

infödda och invandrare. Dessa program, som har en bred bas, är samhällsinriktade och 

erbjuder integrerade tjänster, grundar sig på tanken om att uppmuntra föräldrarnas 

deltagande. Att föräldrarna får tillgång till kostnadsfri undervisning i värdlandets språk och i 

hemspråket samt till tjänster såsom idrott och Internet kan resultera i ett bättre förtroende för 

skolan samt höja deras förväntningar på och öka deras stöd för barnens skolprestationer. 

Genom projektet ”Rucksack”, som genomförs av RAA Essen (Tyskland) som tillhandahåller 

språkundervisning och annan utbildningsverksamhet i förskola och grundskola, 

utbildas invandrarmödrar så att de kan leda lokala grupper med andra invandrarmödrar 

och bygga upp deras kompetens så att de kan stödja sina barns inlärning. Den kvalitativa 

utvärdering som projektdeltagarna gjort visar att projektet har lett till positiva och 

varaktiga förändringar i förbindelserna mellan föräldrar och lärare. 

www.essen.de/module/bildungsangebote/index.asp?version=integrationsatlas 

Projektet ”Mother Child Education Project” syftar till att informera föräldrar av 

turkiskt ursprung i Belgien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Schweiz om 

utbildningssystemet i bosättningslandet och hjälpa dem, särskilt kvinnorna, att skaffa 

sig de färdigheter och medel som krävs för att delta i lokal social verksamhet och 

utbildningsverksamhet. Den icke statliga stiftelsen med samma namn (Mother Child 

Education Foundation, AÇEV) samarbetar med lokala invandrar- och kvinnoföreningar, 

representativa rådgivande organ samt allmänna föreningar i det civila samhället. AÇEV 

övervakar och utbildar instruktörer i respektive land som sedan utarbetar stödprogram 

och kurser både på turkiska och på bosättningslandets språk. En extern akademisk 

jämförande utvärdering av familjer som deltagit i AÇEV:s projekt och familjer som inte 

deltagit har visat att projektet ökar mödrarnas självkänsla och intresse för skolarbetet. 

Projektet fi ck också en positiv bedömning när det gäller genomförandets effektivitet och 

ändamålsenlighet samt informationsspridningen. 

www.acev.org/educationdetail.php?id=16&lang=en 


Z 

$ 

Z 

Z

Z 

* 


I Frankrike inleddes i november 2008 den nya experimentella verksamheten ”Ouvrir 

l’école aux parents pour réussir l’intégration” i 61 grundskolor och gymnasieskolor. 

Verksamheten kommer att utvärderas 2009. Syftet med detta frivilliga initiativ är att 

bekanta föräldrarna till första och andra generationens barn med skolsystemet, dess mål 

och hur det fungerar, så att de kan bli mer delaktiga och hjälpa barnen med skolarbetet. 

Inom programmet erbjuds också frivilliga språkkurser. 

www.education.gouv.fr/bo/2008/31/MENE0800648C.htm 

Modersmålsundervisning 

I de fl esta länder erbjuds någon form av stöd för modersmåls- och kulturinlärning. 

Detta stöd grundar sig traditionellt på teorin om ömsesidigt beroende (interdependence 

hypothesis), enligt vilken invandrarelever inte kan behärska ett nytt språk innan de 

formellt lärt sig, och tänker kritiskt på, det språk de först lärde sig och kanske använder 

hemma. OECD fann i sin översyn av forskningen inga resultat som tydligt stöder eller 

förkastar denna teori, vilket förklarar den förvirring och politisering som kan uppstå när 

det gäller modersmålsundervisningens roll. 

Flerspråkighet prioriteras i de industriländer som betraktar sig själva som kunskapsbaserade, 

innovativa och globalt sammankopplade samhällen. När elever som talar både 

sitt andraspråk och sitt modersmål fl ytande kommer in på arbetsmarknaden, innebär 

de som humankapital avsevärda ekonomiska och sociokulturella fördelar för bestämmelselandet, 

särskilt när de förutom kunskaperna i modersmålet även har kunskap om 

och nätverk i sina ursprungsländer. 

Modersmålsundervisningen kan vara hörnstenen i en skolas interkulturella undervisning 

och i dess kursplan i utländska språk. Elever med invandrarbakgrund kan upprätthålla och 

utveckla denna form av humankapital, och kan sedan dela med sig av sina kunskaper till 

intresserade elever som inte har invandrarbakgrund. I dessa skolor har infödda elever fl er och 

bättre möjligheter att lära sig främmande språk och att skaffa sig de interkulturella färdigheter 

som är nödvändiga för att arbeta och bo i ett mångkulturellt samhälle eller utomlands. Det 

kan vara alltför resurskrävande för enskilda skolor att erbjuda högkvalitativa tvåspråkiga 

utbildningsalternativ för alla de olika språkgrupperna i elevunderlaget. Det fi nns emellertid 

en rad olika kostnadseffektiva kursplansalternativ som kan erbjudas alla intresserade elever, 

oavsett om de har invandrarbakgrund eller inte. I grundskola och gymnasium kan kursplanen, 

inbegripet avancerade ämneskurser, integreras i de främmande språk som erbjuds. Ett annat 

alternativ är att under vissa lektioner använda sig av tvåspråkiga klassassistenter i den vanliga 

klassen. En sådan konkret tillämpning av en skolas interkulturella utbildningsstrategier 

förbättrar inlärningen och skapar möjligheter att knyta sociala band. 

Kunskaperna i hemspråk och om hemländernas kultur förbättrar invandringsländernas 

humankapital, vilket de politiska beslutsfattarna kan maximera som en funktion av sina 

mål för en utbildning i världsklass och en konkurrenskraftig arbetsmarknad. 


”Språklig mångfald i den portugisiska skolan” är ett projekt som syftar till att främja 

interkulturell och fl erspråkig kompetens samt motverka segregering genom att tillhandahålla 

tvåspråkiga pilotskolor för kapverdisk kreolska och kinesisk mandarin som 

är öppna både för invandrare som har språket som sitt modersmål och för infödda 

portugisiska elever. 

www.iltec.pt/projectos/em_curso/turmas_bilingues.html 

Modersmålskurserna (och framför allt modersmålsläraren) kan också spela en viktig roll 

för att underlätta förbindelserna mellan familjerna och skolan. Anordnandet av sådana 

kurser kan ingå i skolans aktiva åtgärder för att nå ut till föräldrarna och mobilisera 

invandrarfamiljer och invånare i samhället. Skolorna kan tillhandahålla resurser och 

utrymmen för undervisning i sina lokaler, eller subventionera program som erbjuds 

utanför skolan. 

Supplementary Schools Forum i Bristol, Storbritannien, består av 25 frivilliga samhällsbaserade 

skolor som tillhandahåller extraundervisning i hemspråk och kultur samt i allmänna ämnen 

såsom engelska. Vid en utvärdering som genomfördes 2005 fann man att dessa skolors 

positiva inverkan på skolprestationerna, självkänslan och identiteten kunde förbättras genom 

en plattform för bästa praxis. Forumet har uppmuntrat till större utbyte och partnerskap 

mellan etablerade och nyanlända grupper samt med allmänna skolor. 

www.bristol.gov.uk/ccm/navigation/community-and-living/equality-and-diversity 

I Sverige har elever i den obligatoriska grundskolan och gymnasiet rätt till modersmålsundervisning 

förutsatt att en eller båda föräldrarna/vårdnadshavarna har ett annat modersmål 

än svenska, språket utgör en daglig kommunikationsform för eleven, eleven redan har 

grundläggande kunskaper i språket och eleven vill få undervisning. Undervisningen genomförs 

om minst fem elever och en lärare är tillgängliga, vilket gör den till normal praxis i skolor 

med en hög andel invandrarelever och i fristående skolor med språkprofi l. Ny forskning har 

visat att en kurs i modersmålet kan inverka positivt på barnets betyg, identitetskänsla och 

tillhörighetskänsla samt öka föräldrarnas engagemang i skolarbetet, oavsett inkomst- och 

utbildningsnivå. 

http://eacea.ec.europa.eu/ressources/eurydice/eurybase/pdf/section/SE_EN_C10_7.pdf 

Tillhandahållande av förebilder och mentorer för invandrarelever 

Mentorer kan spela en värdefull roll när det gäller att stödja och vägleda ungdomar under 

deras utbildning. För att ge invandrarelever extra stöd kan yrkesverksamma unga vuxna med 

invandrarbakgrund engageras som medhjälpare i undervisningen (mot ersättning eller på 

frivillig grund). På detta sätt får invandrareleverna inte endast hjälp med skolan, utan också 

positiva förebilder. Detta kan vara särskilt värdefullt när etniska samfund har delats upp i två 

distinkta grupper – en underklass och en framväxande medelklasselit. Mentorer på väg upp 

kan erbjuda inspiration och vägledning för elever med sämre skolresultat. 


$ 

Z 

$ 

Z 

Z

* 

$ 

Z 

* 

$ 

Z 

Z 

Z 


Mentorskap ökar invandrarelevernas självförtroende och skapar band med förebilder 

från en framväxande invandrarelit. 

Institutet för multikulturell utveckling (FORUM) och de Baak (arbetsgivarorganisationen 

VNO-NCW:s utbildningsinstitut) underlättar personligt stöd för högutbildade ungdomar 

med invandrarbakgrund i slutskedet av deras studier. En mentor hjälper dem att utveckla 

sin personliga kompetens och ledaregenskaper. 

www.forum.nl/wereldstalent/organisaties.html 

Hjälp efter skolan för att förbättra resultaten och bygga broar 

Rekreationsverksamhet, t.ex. idrottsevenemang och sommarläger, kan underlätta 

kommunikationen mellan invandrarbarn och infödda. Barnens föräldrar kan uppmuntras 

att delta och om möjligt hjälpa till med att organisera verksamheten. Evenemang kan 

också arrangeras i samarbete med invandrarorganisationer. 

Verksamhet efter skolan bygger broar mellan de invandrarelever och infödda elever som 

deltar samt mellan de arrangerande skolorna, föräldrarna och invandrarföreningarna. 

Jacobs Foundation i Schweiz stöder sommarläger för andraspråksinlärning för barn från 

invandrarfamiljer. Olika metoder prövas, t.ex. teaterutbildning, och deltagarnas och 

kontrollgruppernas resultat utvärderas över tiden i syfte att öka kunskapen och sprida 

information om framgångsrika metoder. 

www.jacobsfoundation.org 

Sedan 1991 har franska grundskolor och gymnasier genom programmet ”École Ouverte” 

öppnat dörrarna för kulturell verksamhet, fritidsverksamhet, undervisning i främmande 

språk och annan inlärningsverksamhet på onsdagar och lördagar samt under olika skollov, 

t.ex. sommar- och vinterlov. Programmet är öppet för alla elever som bor i problemområden 

i städerna eller som kommer från mindre gynnade ekonomiska och kulturella miljöer, 

däribland nyanlända invandrarelever. Kvalitativa utvärderingar har visat att programmet 

är ett effektivt sätt att motverka konfl ikter i olika stadsområden och förbättra den sociala 

integrationen, skolmiljön och förbindelserna mellan lärare, föräldrar och lokalsamhället. 

http://eduscol.education.fr/D0116/accueil.htm 

I Frankrike införde utbildningsministeriet i september 2008 även ett komplement till 

undervisningen, som ett frivilligt alternativ i grundskolan. Under två timmar efter skolan 

kan lärarna hjälpa eleverna med läxorna eller ge möjlighet till extraundervisning, idrottsverksamhet 

eller kulturell och konstnärlig verksamhet. 

www.education.gouv.fr/cid5677/accompagnement-educatif.html 


6.3 Underlättande av övergången till högre utbildning och 

till arbetsmarknaden 

I EU erkänns högre utbildning som en avgörande strategi för att främja innovation, 

produktivitet och tillväxt i ett kunskapsbaserat samhälle. Andelen unga invandrare som 

avslutar en högre utbildning varierar avsevärt mellan de olika invandrarsamfunden. Dessa 

olikheter uppstår när ungdomar tvingas avbryta sin utbildning (såsom är fallet med de 

fl esta asylsökande och fl yktingar) och/eller kommer från länder där färre människor har 

tillgång till utbildning och följaktligen inte har de kvalifi kationer som krävs för att komma 

in på en högre utbildning. Olikheterna speglar också vilket värde föräldrarna fäster vid 

högre utbildning. 

Regeringen, utbildningsinstitut, organisationer i det civila samhället, stiftelser och 

privata företag kan öka antalet stipendier och program för begåvade ungdomar med 

invandrarbakgrund (och deras föräldrar). 

I Frankrike har olika program utarbetats för att främja mångfalden vid kunskapscentrum 

inom högre utbildning. Den statsvetenskapliga högskolan Institut d’Études 

Politiques (Sciences-Po) har antagit hundratals studerande (varav två tredjedelar med 

en utlandsfödd förälder) genom ett anpassat urvalsförfarande. Det treåriga handledningsprogrammet 

”Une grande école? Pourquoi pas moi” som startades av Essec, 

en handels- och ekonomihögskola, har införts av trettio elitskolor och omfattar nu 

3 000 studerande. Genom ”Cercle Passeport Telecoms” tillhandahåller de stora franska 

telekombolagen ett liknande individuellt stöd inom olika teknik- och handelsprogram. 

www.sciences-po.fr / www.pourquoipasmoi.essec.fr / www.passeport-telecoms.com 

Alternativ skolgång 

För att utveckla sin kompetens behöver ungdomar som inte vill gå i traditionell skola 

ett alternativ som de uppfattar som lockande och relevant. Utbildning som består av 

behovsbaserade moduler, är praktiskt inriktad och använder modern teknik är mycket 

mer tilltalande för ungdomar. Avsikten med t.ex. ”skolor för en andra chans” är att 

erbjuda nya möjligheter för utestängda ungdomar som saknar de färdigheter och 

kvalifi kationer som krävs för att komma in på en utbildning eller på arbetsmarknaden. 

Yrkesutbildning 

Ett av målen för Lissabonagendan från oktober 2000 för att göra EU till den mest 

dynamiska och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin i världen är att öka 

antalet ungdomar som går ut gymnasiet. Högre utbildning anses vara det bästa sättet 

att skaffa sig de färdigheter som är nödvändiga för ett kunskapssamhälle. Även om man 


$ 

Z

$ 

Z 

Z 

Z 


på alla sätt kan försöka se till att invandrarungdomar får den kompetens som krävs för 

att slutföra en gymnasieutbildning, behövs yrkesutbildning som ett andra alternativ för 

dem som, trots stödet, troligen inte kommer att klara en gymnasieutbildning och därför 

kommer att lämna skolan med mycket begränsade utsikter. 

Invandrarna är underrepresenterade inom vidareutbildning och andelen som hoppar av 

är stor. Program för att nå ut med information till invandrarna om tillgängliga kurser 

kan vara ineffektiva eller saknas kanske helt, kurserna kan vara dåligt anpassade till 

invandrarnas olika utbildningsbakgrunder och deras kulturella och/eller språkliga 

bakgrunder. Kurserna kanske inte är uppbyggda på ett fl exibelt sätt som garanterar att 

eleverna även hinner med familj och arbete. Åtgärder för att undanröja dessa hinder 

kommer att uppmuntra unga invandrare att fortbilda sig och dem som har hoppat av 

skolan eller lämnat sina studier att åter börja studera 

Det danska integrationsministeriets kampanj ”Brug for alle unge” syftar till att uppmuntra 

fl er unga invandrare att börja och även slutföra en yrkesutbildning. Kampanjen innefattar 

en insatsgrupp som främjar bästa praxis och bistår yrkesskolorna med att genomföra 

initiativ för att minska andelen invandrare som hoppar av skolan. 

www.brugforalleunge.dk/fi leadmin/bruger_upload/Billeder/Publikationer/ 

English_Summary_evaluation_BFAU_fi nal-version.pdf 

Den danska integrationsplanen ”Ny chance til alle” syftar till att integrera arbetslösa 

från etniska minoriteter på arbetsmarknaden. Den innefattar obligatoriskt deltagande 

i allmän utbildning eller yrkesutbildning för alla unga mottagare av kontantförmåner. 

Särskilda program hjälper unga människor under 25 år som inte har slutfört något 

ungdomsutbildningsprogram. Programmen ger också ungdomar de kvalifi kationer de 

behöver för att slutföra en yrkesutbildning. 

www.nychance.dk 

Genom projektet PALMS inrättades ett nätverk bestående av 250 experter och socialarbetare 

i italienska kommuner. Syftet var att skapa möjligheter för ensamanländande barn 

att integreras och komma in på arbetsmarknaden så att de skulle få rätt att ansöka om 

uppehållstillstånd när de fyllde 18. Individuella åtgärder utformades för 260 minderåriga 

som anlänt ensamma till Italien, varav 179 fi ck praktikplats, 157 fi ck stipendium och 110 

efter utbildningen fi ck det nödvändiga arbetet. 

www.comune.torino.it/stranieri-nomadi/min_stranieri/progetti/equal.htm 

Första och andra generationens elever kan ha ett sämre utgångsläge än sina infödda 

klasskamrater när det gäller att få ett första arbete, på grund av familjernas socioekonomiska 

status, deras svagare sociala nätverk och otillräckliga kunskaper om 

förhållandena på arbetsmarknaden. Man får inte heller glömma bort att det förekommer 

diskriminerande anställningsförfaranden. 


Uppmuntrande av tidigt inträde på arbetsmarknaden 

Vid rekryteringsförfaranden tenderar arbetsgivarna att fästa större vikt vid invandrarnas 

arbetserfarenheter inom landet än vid tidigare arbete/utbildning utomlands eller 

intyg på att man deltagit i kurser i värdlandets språk. Genom anställningsavtal som 

kombinerar arbete och inlärningsmöjligheter får eleverna möjlighet att skaffa sig olika 

arbetsfärdigheter, språkfärdigheter och andra ”mjuka” färdigheter samt att inse sin egen 

potential och värdet av sitt arbete. Språkinlärning som är yrkesinriktad och tillhandahålls 

på arbetsplatsen rekommenderas för att garantera att undervisningen i värdlandets 

språk blir ändamålsenlig och effektiv. Program som genomförs på arbetsplatsen kan 

också vara användbara för dem som fått sin arbetserfarenhet/utbildning utomlands och 

behöver ytterligare intyg. 

En strategi för att åtgärda ungdomsarbetslösheten är att öka antalet unga invandrare 

på praktikplatser och i lärlingsprogram. Förutom åtgärder på utbudssidan krävs också 

strategier för att uppmuntra fl er unga invandrare att skaffa sig en yrkesutbildning. 

Framgångarna för olika praktikprogram beror på kvaliteten på samarbetet med de 

företag som ställer platser till förfogande. Myndigheterna kan göra en kontroll av 

lediga platser eller praktikplatser och intyga att personen i fråga har de nödvändiga 

grundläggande språkkunskaper och den kompetens som behövs för att utföra arbetet i 

fråga. De kan också träda in för att se till att de praktikplatser som skolor, organisationer 

i det civila samhället och olika slag av arbetsgivare kommit överens om håller en jämn 

och hög kvalitet och ger bra resultat. Små och medelstora företag är en särskilt svår 

arbetsgivargrupp att nå ut till. 

Tidiga arbetserfarenheter genom kvalitetssäkrade praktikplatser och arbets-/inlärningsprogram 

har visat sig ha särskilt stor betydelse för hur unga invandrare klarar sig på 

arbetsmarknaden. 

Tyskland och Österrike har system med väletablerade praktikplatser som erbjuds i 

ett tidigt skede och under avsevärd tid, varefter personen i fråga får ett betyg och 

ett arbetserfarenhetsintyg. Forskningsprojektet TIES har kommit fram till att turkiska 

andragenerationens invandrare i dessa länder är bättre rustade för att komma in på 

arbetsmarknaden, drabbas mindre av diskriminerande anställningsförfarande och klarar 

sig bättre när det gäller sysselsättning än i länder som inte har praktiksystem. 

www.tiesproject.eu 

I Wien har man lyckats öka antalet praktikplatser för ungdomar med invandrarbakgrund 

med hjälp av fl erspråkiga reklamblad och webbplatsannonser. Alla praktikanter får 

information om mångfald och genomgår en interkulturell utbildningsmodul. 

Programmet Step2Work i Nederländerna hjälper elever som går ut skolan utan specialinriktning 

att komma in på arbetsmarknaden genom att skaffa fram en arbetsplatsplacering 


* 

$ 

Z

Z 

$ 

Z 


och fi nansiera den under ett år, varefter arbetsgivaren bör vara villig att förhandla 

om ett vanligt anställningsavtal. Under arbetsplatsplaceringen får deltagarna gå en 

förberedande kurs och erhåller fortlöpande utbildning. Projektet nådde sina mål för det 

första året: 102 av de 120 deltagarna fi ck ett anställningsavtal, en grupp med utbildade 

rådgivare inrättades och en testad utbildningsplan antogs. 

www.nuon.com/nl/Images/Jaarverslag%20Step2Work_tcm164-66002.pdf 

I Mannheim, Tyskland, genomförs ett projekt kallat ”Nätverk för yrkesträning – yrkesträning 

hos utländska företagare” som fokuserar på ett dubbelt problem: invandrarungdomar som 

går ut skolan och inte kan hitta en praktikplats och invandrarföretagarnas begränsade 

förmåga att tillhandahålla praktikplatser. Projektet underlättar inrättandet av nya praktikplatser 

inom handel och restaurang samt tillhandahåller kompletterande utbildning om 

interkulturell kompetens och fl erspråkighet. I projektet deltar 120 invandrarföretagare och 

antalet ökar med 12–15 per år. Av deltagarna har 80 % fått fast anställning av företaget i 

fråga, medan resten har hittat annat arbete eller börjat studera. 

Positiv särbehandling 

Regeringar och privata företag kan anta uppförandekoder för att uppfylla vissa kriterier 

som garanterar att mångfalden respekteras vid rekrytering. Den offentliga sektorn och 

företag som tilldelas offentliga upphandlingsavtal, lån, bidrag eller andra offentliga 

förmåner kan vara rättsligt skyldiga att främja jämlikhet och mångfald. När det gäller små 

och medelstora företag som det är särskilt svårt att nå ut till har direkta statliga lönebidrag 

eller skatteavdrag visat sig vara mycket effektiva för att uppmuntra rekryteringen 

av personer som traditionellt har sämre förutsättningar på arbetsmarknaden (unga 

invandrare, långtidsarbetslösa, funktionshindrade etc.) 

”Rosetta-planen” i Belgien innebär att arbetsgivarna får en nedsättning av socialförsäkringsavgifterna 

om de förbinder sig att anställa minst 3 % unga, med dubbel 

viktning för invandrarungdomar. 

http://pdf.mutual-learning-employment.net/pdf/offi cial-paper-belgium-jun01.pdf 

Skräddarsydd politik som beaktar unga invandrares behov 

I de europeiska sysselsättningsriktlinjerna, som innehåller gemensamma prioriteringar för 

medlemsstaternas nationella sysselsättningspolitik, rekommenderas att medlemsstaterna 

genomför en rad åtgärder för att garantera att ingen enda ung människa lämnas utan 

utbildning eller sysselsättning. Strategier skräddarsys för att uppfylla de särskilda behoven 

hos vissa grupper av invandrarungdomar med sämre möjligheter på arbetsmarknaden. 

De politiska beslutsfattarna inom områdena utbildning och integration har utarbetat 


program för att hjälpa eleverna att förbereda sig inför, skaffa sig eller till och med 

själva skapa sitt eget första jobb inom ett yrke som motsvarar deras färdigheter och 

ambitioner. Genom programmen ska ungdomarna ges möjlighet att skaffa sig större 

självförtroende, ”mjuka” arbetsmarknadsfärdigheter, yrkesinriktade stödnätverk, olika 

intyg eller till och med en praktikplats eller anställning. Programmen är avsedda att 

påverka den socioekonomiska integrationen och synliggöra hur unga invandrare kan 

bidra och har bidragit till det ekonomiska livet. 

Många unga invandrare som inte har anställning eller går en utbildning deltar i 

verksamhet för ökad egenmakt, som ska ge dem drivkraft och resurser att förändra sig, 

en tro på att detta är möjligt och förmåga att göra det. Medborgarcentrum kan tilldelas 

resurser för att ge ungdomar tillgång till information, Internet, språkkurser och träning 

i ”mjuka” färdigheter. 

Elevernas ”mjuka” färdigheter, som förbättrar utsikterna till ett första arbete, kan främjas 

genom olika program som ger större möjligheter till informellt lärande, såsom 

resurscentrum, olika slag av träning, mentorer och tillgång till nätverk. 

”Jugendmigrationsdienste” (JMD) i Tyskland är en fokuserad integrationstjänst för 

ungdomar med invandrarbakgrund. Det fi nns sammanlagt 360 JMD som har som mål 

att förbättra unga människors möjligheter till integration när det gäller språk, skola och 

utbildning samt deras övergång till yrkeslivet, genom att erbjuda individuell rådgivning 

och anpassade åtgärder, gruppmöten, social rådgivning och nätverksmöjligheter. 

www.jmd-portal.de/_template.php?browser=ie 

Kreativa metoder för att engagera invandrarungdomar 

och deras familjer 

Programmen för egenansvar innebär att eleverna och partnerna väljer ett projekt, i 

stället för att projektet väljer elever och partner. Inom dessa program försöker man i så 

stor utsträckning som möjligt utgå från det lokala sammanhanget. Programmen hjälper 

invandrarelever att själva ställa diagnos på sin formella och icke formella utbildning och 

sina arbetsmöjligheter. Dialogplattformar med invandrarorganisationer och samfund, 

särskilt sådana som företräder ungdomar, kan vara användbara för att identifi era hinder 

på arbetsmarknaden och strategier för att överkomma dem. 

Arbetsvägledningstjänsterna bör vara kulturellt anpassade. Lättillgänglig information kan 

erbjudas genom översättning av material och webbsidor samt genom att tillhandahålla 

tolkar eller tvåspråkig personal. Unga invandrare kan nås genom modern kommunikationsteknik 

såsom interaktiva webbplatser och elektroniska medier. Det fi nns otaliga 

exempel på åtgärder som kan vidtas, från hembesök och jourtelefoner till jobbmässor, 

rekryteringskampanjer eller till och med reklamjippon. 


* 

$ 

Z

$ 

Z 

Z 

$ 

Z 


Det österrikiska Equal-utvecklingspartnerskapet ”Join In” gjorde en turné genom 

Tyrolen med en informationskampanj där man erbjöd minipraktik, utbildning och 

jobbmässor samt workshoppar. Personer ur målgruppen utbildades som interkulturella 

mentorer för projektet och visade sig vara effektivare på rekrytering än den infödda 

österrikiska personalen. Den regionala arbetsförmedlingen fi ck riktlinjer för att se över 

sina uppgifter om kunderna i syfte att ringa in grupper med invandrarbakgrund och 

ompröva det aktuella utbudet för dessa grupper, och har nu utvidgat sina informationsprojekt 

för att nå ut till dessa och till områden utanför städerna. 

www.join-in.at 

”Agenda X” riktar sig till ungdomar i ett mångkulturellt samhälle och har utformats och 

drivs av ungdomar för ungdomar. Den största enskilda verksamheten bland verksamheterna 

för att hjälpa infödda ungdomar och invandrarungdomar att komma in på 

arbetsmarknaden är jobbsökningskursen ”Jobb X”. Flera hundra unga i åldern 15 till 26 

år har deltagit och av dessa har 80 % lyckats få ett arbete kort efter kursen, vilket är en 

avsevärt högre andel än för dem som deltar i de standardkurser som tillhandahålls av 

den norska arbets- och välfärdsförvaltningen. Skälen till de komparativa fördelarna med 

jobbsökningskursen är att den fokuserar på verklig kompetens och individuella styrkor 

samt har fl er lärare per elev. 

www.agendax.no 

Småskaliga initiativ i hela Europa använder informations- och kommunikationstekniska 

verktyg för att utbilda unga invandrare. Dessa initiativ erbjuder interkulturella och 

individuellt utformade inlärningsmöjligheter samt möjligheter att förbättra läs- och 

skrivförmågan och förvärva språkliga, ämnesspecifi ka, digitala och mediala färdigheter 

som kan öppna dörrarna till en anställning. Verktygens dynamiska och multimediala 

egenskaper tilltalar unga människor och får dem att (på nytt) engagera sig i en inlärningsmiljö 

som är mer interaktiv och skräddarsydd efter deras särskilda behov. Eleverna 

kan t.ex. göra övningar utan att använda språket, och använder i stället ikoner eller 

översättningar från och till modersmålet. Två förutsättningar för att kunna utnyttja dessa 

möjligheter är att man har tillgång till en dator och grundläggande digitala färdigheter. 

Programmet ”Escolhas” (Valmöjligheter) i Portugal är ett program som genomförs 

nedifrån och upp och som sedan 2001 har fi nansierat och gett stöd till 121 projekt. 

Projekten grundar sig på lokala föreningars egna diagnoser av hur man kan förbättra 

skol- och arbetsmarknadsprestationerna för ungdomar i alla åldrar som befi nner sig i 

riskzonen och bor i mindre gynnade områden, särskilt invandrarbarn. Sedan 2006 har 

110 lokalt baserade ”digitala integrationscentrum” (CID@NET) tillhandahållit fri tillgång 

till Internet för 27 000 användare för jobbsökning och stödverksamhet av olika slag. Till 

exempel har en kursplan för ”anställbarhet” utarbetats som ger digitala färdigheter med 

inriktning på Microsoft. 

www.programaescolhas.pt 


LIFT-projektet i Hamburg syftade till att bygga upp och förbättra invandrarelevernas 

språkfärdigheter och interkulturella kompetens samt deras färdigheter i att använda 

nya medier. Projektet, som riktade sig till mindre gynnade ungdomar i åldern 12–16 år 

med invandrarbakgrund, tillhandahöll en webbaserad inlärningsmiljö med tillgång till 

inlärningsenheter och spel. 

Fler exempel på bra praxis fi nns i IPTS-rapporten Overview of Digital Support Initiatives 

for/by Immigrants and Ethnic Minorities in the EU27 som gavs ut 2008: 

http://ipts.jrc.ec.europa.eu/publications/pub.cfm?id=1888 

Mentorer och förebilder 

Förebilder bevisar för andra unga människor att det är möjligt att bli framgångsrik genom 

utbildning och på arbetsmarknaden. Personliga mentorer ger inte endast inspiration, utan 

kan också ge unga invandrare riktad handledning och vägledning. Genom olika program 

kan elever från mindre gynnade bakgrunder sammanföras med volontärer inom ett visst 

yrke (anställda eller pensionärer) eller med yrkescertifi erade jobbcoacher. Förebilder med 

liknande bakgrund har visat sig vara särskilt framgångsrika som mentorer, rekryterare och 

projektledare för dessa program. Genom att framgångsrika deltagare erbjuds anställning 

som mentorer kan programmen uppfylla det övergripande målet att hjälpa unga invandrare 

att komma in i ett yrke som motsvarar deras unika färdigheter och erfarenheter. 

Genom projektet ”Work-Up” i Belgien tillhandahåller fältkonsulenter med invandrarbakgrund 

individuell vägledning för arbetslösa invandrarungdomar. De skapar en 

bro mellan arbetssökande och offentliga arbetsförmedlingar genom att identifi era 

de särskilda problemen i det enskilda fallet och föreslå hur tjänsterna kan förbättras. 

Deltagande invandrarföreningar tillhandahåller den kompletterande rådgivning och 

utbildning som inte kan fås från de offentliga förmedlingarna. 

www.minderhedenforum.be/2pers/documents/Work-up_004.pdf 

Genom Equal-projektet ”SpraKuM” i Tyskland infördes ”kvalifi cering för språk- och 

kulturmedlare” för att erbjuda unga invandrare, fl yktingar och asylsökande utbildning 

samt en möjlighet att arbeta som medlare för att förbättra de grundläggande tjänsterna 

för mer utsatta invandrare samt deras hälsa och sociala situation. 

http://ec.europa.eu/employment_social/equal/practical-examples/asyl-07-detranskom_en.cfm 


Z 

$ 

Z 

Z

$ 

Z 

$ 

Z 

Utvidgning av nätverken 


Många hittar ett arbete genom sitt sociala nätverk. Unga invandrare har i allmänhet 

mindre utvecklade nätverk än infödda och detta ger dem ett sämre utgångsläge. 

Regeringen, det civila samhället, utbildningsinstitut och privata företag kan alla spela 

en roll när det gäller att bygga nätverk. Arbetsgivare i branscher där det är vanligt att 

rekryteringen sker genom informella nätverk kan t.ex. erbjuda särskilda riktade program 

för arbetsplatsintroduktion. Nationella ”talangpooler” fungerar som plattformar där 

arbetssökande kan få kontakt med potentiella arbetsgivare eller med frivilligorganisationer 

som söker volontärer, vilket kan ge ungdomarna möjlighet att bättra på sitt cv. 

”Fra bænken til banen” är ett projekt som inrättats av en av de största fotbollsklubbarna 

i Danmark, Brøndby IF, i samarbete med Brøndby kommun och integrationsministeriet. 

Projektet syftar till att skapa kontakter mellan ungdomar med invandrarbakgrund och 

klubbens nätverk av omkring 350 sponsorföretag. Sedan 2003 har mer än 130 ungdomar 

med invandrarbakgrund fått praktikplats eller fast anställning. 

http://brondby.com/article.asp?aid=51211 

Frivilligarbete och deltagande i ungdomsnätverk kan förbättra unga invandrares kompetens 

och ge dem större nätverk och självförtroende. Invandrarungdomar på högstadie- och 

gymnasienivå kan också uppmuntras att ta tillfälliga arbeten under skolloven eller på 

fritiden, eftersom detta kan ge dem värdefull arbetserfarenhet, hjälpa till att förbättra 

deras språkfärdigheter och utveckla deras sociala och mellanmänskliga färdigheter. 

Det nederländska Equalprojektet ”Catch the Coach to Be” motverkar unga invandrares 

sociala problem genom att uppmuntra dem att själva bli ungdomsarbetare. Projektet 

innefattar utarbetande och genomförande av undervisningsprogram, praktisk 

handledning, förstärkning av ungdomsarbetets multikulturella karaktär, utökning av 

antalet inlärnings-/arbetsplatser genom att ta kontakt med arbetsgivare samt utveckling 

och genomförande av en metod för inlärning via multimedier. 

www.osa-amsterdam.nl/index.php?option=com_content&task=view&id=135&Itemid=88 

Motverkande av indirekt diskriminering på grund av ursprung och 

social situation 

Beroende på den lokala situationen kan unga invandrare vara oproportionerligt 

koncentrerade till ekonomiskt mindre gynnade områden, där invånarna oftare bor 

i subventionerade bostäder, är arbetslösa, är dåligt utbildade, ägnar sig åt kriminell 

verksamhet eller har psykiska problem såsom depression. I sådana områden fi nns 

det knappast någon blomstrande företagsverksamhet, och kommunikationerna och 

sysselsättningsmöjligheterna är ofta dåliga. Möjligheterna för ungdomar som växer upp 


i ekonomiskt och socialt mindre gynnade områden är mycket mer begränsade. De lokala 

myndigheterna bör uppmuntra arbetsgivare utanför segregerade områden och mindre 

gynnade områden att anställa unga människor från dessa områden och när så är möjligt 

överväga att reservera ett särskilt antal praktikplatser för dem. 

Det svenska projektet ”Lugna Gatan”, som genomförs i fl era städer, syftar till att 

återintegrera ungdomar som bor i mindre gynnade områden och riskerar att hamna 

utanför samhället. Efter tre månaders utbildning anställs unga människor som förebilder 

för att etablera kontakt med andra ungdomar i området. Flera hundra arbetslösa 

ungdomar har fått hjälp till utbildning och arbete och tusentals andra har arbetat som 

frivilliga. Den största delen av dem som arbetar eller har arbetat för projektet arbetar nu 

heltid eller studerar. 

www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=020919974.pdf&url=/ 

dynamaster/fi le_archive/050118/fa1a18c360e97265c5f6f9c2eea61910/020919974.pdf 

Syftet med det franska programmet ”Zones Franches Urbaines” (stadsområden 

där företagen är befriade från skatter och sociala avgifter) är att, genom att öka de 

ekonomiska incitamenten för privata företag, få fart på den ekonomiska verksamheten, 

minska arbetslösheten och underlätta fysisk och social nydaning i områden där en stor 

andel elever hoppar av skolan. 

www.ville.gouv.fr/IMG/pdf/zfu-pratique_cle714cfb.pdf 


$ 

Z 

Z

Slutsatser 


1. De bredare samhälleliga förhållanden som regleras av politiken på andra områden, 

t.ex. invandring, boende, sociala frågor och sysselsättning, kan antingen främja 

eller motverka en effektiv utbildningspolitik. 

2. Invandrarelever tenderar att klara sig bra i skolsystem med färre skoltyper, senare 

nivågruppering och objektiva bedömningsmetoder, även när det rör sig om elever 

med särskilda behov. 

3. En hög, enhetlig nivå på bedömningen av tidigare inlärning samt orienteringsprogram 

garanterar att nyanlända elever placeras på rätt nivå i skolsystemet. 

4. Fortlöpande stöd hjälper invandrareleverna att komma ifatt så snabbt och smidigt 

som möjligt. För dessa kurser tillämpas väletablerade och regelbundet utvärderade 

kvalitetsstandarder för andraspråksinlärning och ett nära lärarsamarbete kring 

integrerad innehållsinlärning. 

5. Att anställa fl er kvalitetslärare är ett av de mest effektiva sätten att förbättra 

prestationsnivåerna, särskilt för elever med invandrarbakgrund eller med en mindre 

gynnad bakgrund. En ökning av antalet lärare med invandrarbakgrund och/eller 

utbildning i interkulturell undervisning förbättrar elevernas prestationer, lärarnas 

förväntningar och kvaliteten på hela inlärningsmiljön. 

6. Genom ett fullständigt genomförande av interkulturell utbildning i kursplanen, 

undervisningsmaterialet och den icke schemalagda verksamheten ökar de infödda 

elevernas medvetenhet och invandrarelevernas självförtroende. 

7. Aktiva informationsstrategier för att nå ut till invandrarföräldrar och mindre 

gynnade föräldrar samt frivilliga vuxenutbildningsprogram som är öppna för alla 

genererar bättre närvaro- och skolresultat och ökar föräldrarnas deltagande i de 

evenemang och den verksamhet som skolan arrangerar. 

8. Kunskaperna i hemspråk och om hemländernas kultur förbättrar invandringsländernas 

humankapital, vilket de politiska beslutsfattarna kan maximera som 

en funktion av sina mål för en utbildning i världsklass och en konkurrenskraftig 

arbetsmarknad. 

9. Mentorskap ökar invandrarelevernas självförtroende och skapar band med 

förebilder från en framväxande invandrarelit. 

10. Verksamhet efter skolan bygger broar mellan de invandrarelever och infödda 

elever som deltar samt mellan de arrangerande skolorna, föräldrarna och 

invandrarföreningarna. 


11. Tidiga arbetserfarenheter genom kvalitetssäkrade praktikplatser och arbets-/ 

inlärningsprogram har visat sig ha särskilt stor betydelse för hur unga invandrare 

klarar sig på arbetsmarknaden. 

12. Elevernas ”mjuka” färdigheter, som förbättrar utsikterna till ett första arbete, kan 

främjas genom olika program som ger större möjligheter till informellt lärande, 

såsom resurscentrum, olika slag av träning, mentorer och tillgång till nätverk. 



Bilaga I 

Gemensamma grundprinciper 

för en integrationspolitik för 

invandrare inom europeiska unionen 


1. Integration är en dynamisk dubbelriktad process med ömsesidigt tillmötesgående 

mellan alla invandrare och invånare i medlemsstaterna. 

2. Integration innebär respekt för Europeiska unionens grundläggande värderingar. 

3. Sysselsättningen är en väsentlig del av integrationsprocessen och är avgörande 

för invandrarnas delaktighet, för invandrarnas bidrag till värdsamhället och för att 

synliggöra dessa bidrag. 

4. Grundläggande kunskap om värdsamhällets språk, historia och institutioner är 

absolut nödvändig för integrationen. Att ge invandrarna möjlighet att förvärva denna 

grundläggande kunskap är viktigt för en framgångsrik integration. 

5. Utbildningsinsatser har avgörande betydelse för att göra invandrarna, och i synnerhet 

deras efterkommande, beredda att bli mer framgångsrika och aktiva deltagare i 

samhällslivet. 

6. Invandrares tillträde till institutionerna samt till off entliga och privata varor och 

tjänster på samma grund som inhemska medborgare och utan diskriminering har 

grundläggande betydelse för en bättre integration. 

7. Ofta förekommande samspel mellan invandrare och medlemsstaternas medborgare 

är en grundläggande mekanism för integration. Gemensamma forum, en interkulturell 

dialog, utbildning om invandrare och invandrarkulturer och stimulerande levnadsförhållanden 

i stadsmiljön ökar samspelet mellan invandrare och medlemsstaternas 

medborgare. 

8. Utövandet av olika kulturer och religioner garanteras i stadgan om de grundläggande 

rättigheterna och måste tryggas, om utövandet inte strider mot andra okränkbara 

europeiska rättigheter eller den nationella lagstiftningen. 

9. Invandrarnas medverkan i den demokratiska processen och i utformningen av integrationspolitik 

och integrationsåtgärder, särskilt på lokal nivå, stöder deras integration. 

10. Att integrera integrationspolitiken och integrationsåtgärderna i alla relevanta 

politikområden och myndighetsnivåer och off entliga tjänster är en viktig faktor vid 

utformningen och genomförandet av den allmänna politiken. 

11. Att utarbeta tydliga mål, indikatorer och utvärderingsmekanismer är nödvändigt för 

att anpassa politiken, utvärdera framstegen när det gäller integrationen och göra 

informationsutbytet eff ektivare. 


Bilaga II 

Verktyg för riktmärkning av integration 


I bilagorna till den första och den andra utgåvan av handboken beskrivs metoder för 

hur politiken kan omsättas i projekt och de politiska beslutsfattarna kan omsätta 

resultaten av de praktiskt verksammas aktiviteter i nya initiativ. Den här bilagan 

innehåller ett verktyg för politiska beslutsfattare och praktiskt verksamma som vill 

lära sig av och med varandra i syfte att systematiskt och kontinuerligt förbättra sina 

arbetsmetoder, normer och tjänster. 

Alla de parter som betraktar sig som integrationsaktörer (politiska beslutsfattare, tjänsteleverantörer, 

aktörer i det civila samhället) kan tillsammans riktmärka sitt arbete på grundval 

av ett gemensamt mandat och en gemensam uppsättning mål och verksamheter. 

Som metod vid riktmärkningen används en jämförande analys som utförs av och med de 

praktiskt verksamma. Av grundläggande betydelse för att metoden ska vara framgångsrik 

är att deltagarna är villiga att lära sig med och av varandra. Under processen identifi erar 

deltagarna följande: 

Nyckelområden där förbättringar kan göras. 

Relevanta internationella rättsliga och yrkesmässiga normer. 

Bästa praxis som uppfyller dessa normer och de faktorer som är avgörande för att 

uppfylla dem. 

Erfarenheter som kan överföras från en situation till en annan och som leder till 

anpassningar av ens egen politik och praxis. 

Nedan beskrivs ett riktmärkningsverktyg som integrationsaktörer kan använda för att 

genomföra en riktmärkning i syfte att skaff a sig lärdomar och förbättra sin politik och 

praxis. Deltagarna går tillsammans igenom nedanstående checklista över riktmärkningens 

fyra faser och olika steg: 

1. Planering 

Ämne: Integration är en mångdimensionell process. Vilket specifi kt område avser ditt 

arbete? 

Hitta en fungerande defi nition av processen: Divergerande integrationsbegrepp 

eller integrationsmodeller kan hindra samarbete och jämförande analys. Hur uppfattar 

din organisation att dess arbete bidrar till långsiktigt välbefi nnande och en konvergens 

i samhällsresultatet för alla medlemmar i ett mångkulturellt samhälle? Främjar ditt 

arbete aktivt deltagande, förvärvande av färdigheter och kompetens eller institutionell 

öppenhet och kulturell förändring? 

Leta efter potentiella deltagare: Vem har du ett delat intresse av att lära dig av och 

med? Vill du ingå partnerskap med organisationer med liknande verksamhet, men i 

andra städer eller länder? Eller föredrar du att lära dig av organisationer med ett liknande 

mål, men med verksamhet inom andra sektorer? 


Fastställ riktmärkningens struktur: Organisationens ledning visar att den är villig att 

genomföra riktmärkningen och anslår tillräckliga resurser. Vilken metod, vilka regler för 

åtagandet och vilken uppförandekod kommer deltagarna att använda? 

2. Undersökning 

Defi niera din direkta målgrupp: Mångfalden i Europa ökar än mer genom ankomsten 

av nya invandrare som representerar en ännu större mångfald. Vilka medlemmar i 

ett mångkulturellt samhälle är den direkta målgruppen för ditt integrationsarbete? 

Är det särskilda kategorier av invandrare, olika generationer, allmänheten, off entliga 

institutioner eller annat? 

Identifi era auktoritativa datakällor: Eftersom luckor i uppgiftsinsamlingen på nationell 

såväl som internationell nivå kan göra det svårt att hitta jämförbara uppgifter, kan de 

som genomför riktmärkningen vara sin egen bästa resurs. Vilka källor är tillgängliga för 

ej aggregerade, jämförbara uppgifter om din målgrupp? 

Samla in uppgifter och kartlägg svårigheterna för din målgrupp: Inom ditt 

arbetsområde, vilka problem uppger din direkta målgrupp mest hindrar deras långsiktiga 

välbefi nnande? Om du inte har någon information om deras erfarenheter, vilka problem 

är det som de praktiskt verksamma oftast ser och hör om? 

Omvandla hindren till områden där förbättringar kan göras: Vilka tydliga och 

verksamhetsinriktade mål kan din organisation anta för att undanröja hindren och 

bygga vidare på faktorer som främjar integrationen? 

Kartlägg policyer: Vilka varor, tjänster och policyer tillhandahåller olika organisationer 

för att åstadkomma förbättringar inom dessa områden? 

3. Analys 

Gör retrospektiva och prospektiva konsekvensbedömningar: Hur har ditt 

tidigare arbete inverkat på dessa områden? Vilka alternativ kan förbättra din inverkan 

i framtiden? 

Fastställ normer: Vilka internationella rättsliga och yrkesmässiga normer är direkt 

tillämpliga på ditt arbetsfält? 

Leta fram och studera bästa praxis: Vilken praxis fi nns det som bäst uppfyller de olika 

kriterierna i dessa normer? 

Utforska praxisen och organisationerna: Metoderna sträcker sig från en enkel 

genomgång av allmänt tillgänglig information till gruppbesök, seminarier och mer 

sofi stikerade metoder såsom inbördes bedömningar, utbyte och partnerskap för att 

lära av varandra. Hur har en annan organisation använt dessa normer för att utforma 


praxisen? Vilka ”nästa steg” ska man se upp med i genomförandet? Vilka faktorer 

förklarar deras framgång? 

4. Genomförande 

Förbättra policyn och praxisen: Vidta nya åtgärder för att sluta eller minska klyftan 

mellan nuvarande praxis och bästa praxis. Hur kan din praxis uppfylla eller till och med 

överträff a normerna? 

Enas om åtföljande allmänna indikatorer, mål och riktmärken: Hur kan de 

förbättringar du har gjort omvandlas till allmänna mått och dimensioner för att utvärdera 

hur ditt arbete har bidragit till integrationen totalt sett? 

Rapportera, se över och justera riktmärkningsprocessen: Hur kan processen 

förbättras över tiden i syfte att kontinuerligt förbättra dina resultat inom området eller 

ta itu med nya områden? 


Bilaga III 

Nationella kontaktpunkter 

på integrationsområdet 


Belgien 

Vice premiärministerns kansli, minister för sysselsättning och lika möjligheter 

(Vice-Première ministre, ministre de l’Emploi et de l’Egalité des chances / Vice Eerste 

minister, minister van Werk en van Gelijke Kansen) 

Avenue des Arts/Kunstlaan 7, 1210 Bruxelles/Brussel, Belgique/België, fax +32 22 20 20 67 

Centrum för lika möjligheter och kamp mot rasism (Centre pour l’égalité des chances et la 

lutte contre le racisme / Centrum voor gelijkheid van kansen en voor racismebestrijding) 

Rue Royale/Koningsstraat 138, 1000 Bruxelles/Brussel, Belgique/België, fax +32 22 12 30 30 

Bulgarien 

Ministeriet för arbetsmarknads- och socialpolitik (Ministry of Labour and Social Policy / 

Министерство на труда и социалната политика) 

Direktoratet för fri rörlighet för personer, migration och integration (Free Movement of 

Persons, Migration and Integration Directorate) 

2 ul. Triaditza, 1051 Sofi a, Bulgarien/Bulgaria, fax +359 29 87 39 80 

Cypern 

Inrikesministeriet (Ministry of Interior / Υπουργείο Εσωτερικών) – Avdelningen för 

EU-frågor och internationella frågor (EU and International Relations Section) 

Demosthenis Severis Avenue, 1453 Nicosia, Cypern/Cyprus, fax +357 228 67 83 83 

Danmark 

Ministeriet för fl yktingar, invandrare och integration (Ministeriet for Flygtninge, 

Indvandrere og Integration) – Enheten för integrationspolitik (Kontoret for Integrationspolitik) 

Holbergsgade 6, 1057 Köpenhamn K, Danmark, fax +45 33 11 12 39 

Estland 

Kulturministeriet (Kultuuriministeerium) 

Suur-Karja 23 15076, Tallinn, Estland/Estonia, fax +372 628 22 00 

Finland 

Inrikesministeriet (Sisäasiainministeriö) 

Migrationsavdelningen, Integrationsenheten 

Berggatan 20 A, Helsingfors, postadress: PB 26, FI-00023 Statsrådet, Finland, fax +358 916 

04 29 40 

Frankrike 

Ministeriet för invandring, integration, nationell identitet och solidarisk utveckling 

(Ministère de l'Immigration, de l'Intégration, de l'identité nationale et du développement 

solidaire) 

Avdelningen för mottagning, integration och medborgarskap (Department of Reception, 

Integration and Citizenship) 

101 rue de Grenelle, 75323 Paris Cedex 07, Frankrike/France, fax +33 172 71 68 25 


Grekland 

Ministeriet för inrikesfrågor, decentralisering och e-styrning (Ministry of Interior, 

Decentralisation and E-Government / Υπουργείο Εσωτερικών, Αποκέντρωσης και 

Ηλεκτρονικής Διακυβέρνησης) – Generaldirektoratet för migrationspolitik och social 

integration, avdelningen för social integration (Directorate General for Migration Policy & 

Social Integration, Social Integration Division) 

Evangelistrias 2, 105 63 Aten/Athens, Grekland/Greece, fax +30 21 03 74 12 39 

Irland 

Integrationsministerns kontor (Offi ce of the Minister for Integration) 

Dún Aimhirgin, 43-49 Mespil Road, Dublin 4, Irland/Ireland, fax +353 16 47 31 19 

Italien 

Inrikesministeriet (Ministero dell’Interno) – Avdelningen för medborgerliga friheter och 

invandring – Centrala direktoratet för invandrings- och asylpolitik (Department for Civil 

Liberties and Immigration – Central Directorate for Immigration and Asylum Policies) 

Palazzo Viminale, Via A. Depretis, 00184 Rom/Rome, Italien/Italy, fax +39 06 46 54 97 51 

Ministeriet för sysselsättning, hälsa och socialpolitik (Ministero del Lavoro, della Salute 

e delle Politiche Sociali) – Generaldirektoratet för invandring (Directorate General for 

Immigration) 

Via Fornovo 8, 00192 Rom/Rome, Italien/Italy, fax +39 06 36 75 47 69 

Lettland 

Justitieministeriet (Latvijas Republikas Tieslietu ministrija) 

Brivibas bulvaris 36, Riga, LV-1536, Lettland/Latvia, fax +371 67 28 55 75 

Litauen 

Arbetsmarknads- och socialministeriet (Socialinės apsaugos ir darbo ministerija) 

– Avdelningen för internationella frågor (International Aff airs Department) 

A. Vivulskio g. 11, LT-03610 Vilnius, Litauen/Lithuania, fax +370 52 66 42 09 

Luxemburg 

Ministeriet för familjefrågor och integration (Ministère de la Famille et de l’Intégration) – 

Luxemburgs mottagnings- och integrationskontor (Offi ce luxembourgeois de l’accueil et 

de l’intégration – OLAI) 

7-9, avenue Victor Hugo, 1750 Luxemburg /Luxembourg, fax +352 24 78 57 20 

Malta 

Ministeriet för familjefrågor och social solidaritet (Ministeru għall-Familja u Solidarjeta’ Soċjali) 

Palazzo Ferreria, 310 Republic Street, Valletta CMR 02, Malta, fax +356 25 90 31 21 

Nederländerna 

Ministeriet för bostäder, fysisk planering och miljö (ministerie van VROM) 

Generaldirektoratet för boende, bostadsområden och integration (Directorate General for 

Housing, Communities and Integration) 


Avdelningen för aktivt medborgarskap och integration (Department for Civic Citizenship 

& Integration), 

Rijnstraat 8, Postbus 30941, 

2500 GX Den Haag, Nederländerna/the Netherlands, fax +31 703 39 06 18 

Polen 

Arbetsmarknads- och socialministeriet (Ministerstwo Pracy i Polityki Społecznej) – 

Avdelningen för socialt bistånd och integration (Department of Social Assistance and 

Integration) 

1/3/5 ulica Nowogrodzka, 00-513 Warszawa/Warsaw, Polen/Poland, fax +48 226 61 11 40 

Portugal 

Premiärministerns kansli (Presidência do Conselho de Ministros) 

Rua Prof. Gomes Teixeira, 1399-022 Lissabon/Lisbon, Portugal, fax +351 213 92 78 60 

Rumänien 

Förvaltnings- och inrikesministeriet (Ministerul Administraţiei şi Internelor) – Rumänska 

invandringskontoret (Romanian Immigration Offi ce) – Enheten för social integration 

(Social Integration Unit) 

Str. Tudor Gociu 24 A, Bukarest/Bucharest 4, Rumänien/Romania, fax +40 214 50 04 79 

Slovakien 

Ministeriet för arbetsmarknadsfrågor, sociala frågor och familjefrågor 

(Ministerstvo práce, sociálnych vecí a rodiny SR), 

Avdelningen för migration och integration (Department of Migration and Foreigner 

Integration) 

Špitálska 4, 816 43 Bratislava, Slovakien/Slovak Republic, fax +421 220 46 16 23 

Inrikesministeriet (Ministerstvo vnútra SR) 

Invandringsavdelningen 

Pivonková 6, 812 72 Bratislava, Slovakien/Slovak Republic, fax +421 243 41 47 59 

Slovenien 

Inrikesministeriet (Ministrstvo za notranje zadeve) – Direktoratet för migration och 

integration (Migration and Integration Directorate) 

Beethovnova 3, SI-1000 Ljubljana, Slovenien/Slovenia, fax +386 14 28 46 95 

Spanien 

Arbetsmarknads- och socialministeriet (Ministerio de Trabajo e Inmigración) – 

Statssekretariatet för immigration och emigration (State Secretariat for Immigration and 

Emigration) 

Generaldirektoratet för integration av invandrare (General Directorate for the Integration 

of Immigrants) 

C/ José Abascal, 39 -1ª Planta-, 28003 Madrid, Spanien/Spain, fax +34 913 63 70 57 


Storbritannien 

UK Border Agency – Immigration Policy 

Whitgift Centre B Block, 9th Floor West Wing, 15 Wellesley Road, Croydon, Surrey CR9 4AR, 

Storbritannien/United Kingdom, fax +44 20 86 04 68 94 

Sverige 

Integrations- och jämställdhetsdepartementet – Enheten för integration och urban 

utveckling 

103 33 Stockholm, Sverige, fax +46 84053578 

Tjeckien 

Inrikesministeriet (Ministerstvo vnitra České republiky) – Avdelningen för asyl- och 

migrationspolitik (Department for Asylum and Migration Policy) 

Nad Štolou 3, poštovní schránka 21, 170 34 Prag/Prague 7, Tjeckien/Czech Republic, fax 

+420 974 83 35 12 

Tyskland 

Förbundsinrikesministeriet (Bundesministerium des Innern) – Enhet MI2 

Integrationspolitik (Unit MI2 Integration Policies) 

Alt-Moabit 101 D, 10559 Berlin, Tyskland/Germany, fax +49 301 86 81 29 26 

Ungern 

Justitie- och polisministeriet (Igazságügyi és Rendészeti Minisztérium) 

– Avdelningen för samordning av rättsliga och inrikes frågor samt migration (Department 

of Coordination in Justice and Home Aff airs and Migration) 

Kossuth Lajos tér 4., 1055 Budapest, Ungern/Hungary, fax +36 14 41 35 99 

Österrike 

Österrikiska integrationsfonden (Österreichischer Integrationsfonds) 

Schlachthausgasse 30, 1030 Wien/Vienna, Österrike/Austria, fax +43 171 01 20 35 91 

Observatörer 

Norge 

Arbetsmarknads- och integrationsdepartementet (Arbeids- og 

inkluderingsdepartementet) – 

Avdelningen för integration och mångfald (Integrerings- og mangfoldsavdelingen) 

P.O. Box 8019 Dep. 0030 Oslo, Norge, fax +47 22 24 02 65 

För nationella webbplatser, se den europeiska webbplatsen om integration på 

www.integration.eu (under avsnittet ”Country profi les”) 


Bilaga IV 

Källor i urval 


Denna handbok bygger på skrivbordsforskning samt på temadokument, 

slutdokument och skriftliga och muntliga bidrag från fackseminarierna. Ytterligare 

källor anges nedan. 

Acquisition and Loss of nationality: policies and trends in 15 European Countries, 

NATAC-projektet, www.aup.nl/do.php?a=show_visitor_book&isbn=9789053569498 

Citizenship policies in the new Europe, CPNEU-projektet, 

www.aup.nl/do.php?a=show_visitor_book&isbn=9789053569221&l=2 

Discrimination in the European Union, Särskild Eurobarometer nr 263, 

http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_263_en.pdf 

Verktyg för mångfald för fakta- och nyhetsprogram i public service-tv, European Broadcasting 

Union, Svenska ESF-rådet, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, 

http://fra.europa.eu/fraWebsite/attachments/media-toolkit_diversity_en.pdf 

Education and the Integration of Migrants, Europeiska kommissionens generaldirektorat för 

utbildning och kultur, 

www.efms.uni-bamberg.de/pdf/NESEducationIntegrationMigrants.pdf 

Den europeiska konferensen om ett aktivt samhällsdeltagande av ungdomar från etniska 

minoriteter, Köpenhamn, Danmark, www.nyidanmark.dk/NR/rdonlyres/10CF2C4E-CFDC- 

49DA-9B73-8B86C82117AF/0/european_conference_web.pdf, www.nyidanmark.dk/ 

resources.ashx/Resources/Publikationer/Konferencer/UK/issuepaper_youthevent.pdf 

För mångfald. Mot diskriminering., kampanjmaterial, Europeiska året för lika möjligheter för 

alla 2007, www.stop-discrimination.info/4895.0.html 

Good practice database: Compendium – Cultural Policies and Trends in Europe, Europarådets 

databas för god praxis, 

www.culturalpolicies.net/web/intercultural-dialogue-database.php 

Handbook for local consultative bodies for foreign residents, Europarådet, 

http://book.coe.int/EN/fi cheouvrage.php?PAGEID=36&lang=EN&produit_aliasid=1750 

How to communicate: Strategic communication on migration and integration, Kung 

Baudouinstiftelsen, www.kbs-frb.be/uploadedfi les/KBS-FRB/05)_Pictures,_documents_ 

and_external_sites/09)_Publications/PUB_1624_How_to_Communicate.pdf 

Integrating Immigrant Children into Schools in Europe, Eurydikenätverket vid GD Utbildning 

och kultur, http://eacea.ec.europa.eu/ressources/eurydice/pdf/0_integral/045EN.pdf 

Intercultural dialogue in Europe, Flash Eurobarometer nr 217, 

http://ec.europa.eu/public_opinion/fl ash/fl _217_sum_en.pdf 

INVOLVE – Integration of migrants through volunteering, Centre for European Volunteering, 

www.cev.be/data/File/INVOLVEreportEN.pdf 


Jobs for Immigrants (Vol. 2): Labour market integration in Belgium, France, the Netherlands, 

and Portugal, OECD, www.oecd.org/els/migration/integration/jobs2 

Locating immigrant integration policy measures in the machinery of the European 

Commission, Migration Policy Group, www.migpolgroup.com/projects_detail.php?id=21 

Majority Populations’ Attitudes towards Migrants and Minorities, Europeiska centrumet för 

övervakning av rasism och främlingsfi entlighet, 

http://fra.europa.eu/fraWebsite/attachments/Report-1.pdf 

Media4Diversity – Taking the pulse of diversity in the media, Internews Europe, Media 

Diversity Institute, IFJ, 

http://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=nl&catId=423&newsId=512&furtherNews=yes 

Migration and Integration – Europe’s big challenge: What role do the media play?, 

www.miramedia.nl/media/fi les/Reader_WorkingGroups(1).pdf 

Migration and Public Perception, Rådgivarbyrån för Europapolitik vid Europeiska 

kommissionen, http://ec.europa.eu/dgs/policy_advisers/publications/docs/ 

bepa_migration_fi nal_09_10_006_en.pdf 

Moving Europe: EU research on migration and policy needs, Europeiska kommissionens 

generaldirektorat för forskning, ftp://ftp.cordis.europa.eu/pub/fp7/ssh/docs/ 

ssh_research_migration_20090403_en.pdf 

Overview of Digital Support Initiatives for/by Immigrants and Ethnic Minorities in the EU27, 

IPTS-rapport, http://ipts.jrc.ec.europa.eu/publications/pub.cfm?id=1888 

POLITIS: Building Europe with New Citizens? An Inquiry into the Civic Participation of 

Naturalised Citizens and Foreign Residents in 25 Countries, 

www.politis-europe.uni-oldenburg.de/ 

Racism and cultural diversity in European media: a review of research, Jessika ter Wal, 

www.ekr.admin.ch/themen/00114/00120/00121/00122/index.html?lang=de&download 

=NHzLpZeg7t 

Racism, Xenophobia and the Media: Towards respect and understanding of all religions and 

cultures: conference report, EU:s österrikiska ordförandeskap och Europeiskt centrum för 

övervakning av rasism och främlingsfi entlighet, 

http://fra.europa.eu/fraWebsite/attachments/euromed_en.pdf 

Sharing Diversity: national approaches to intercultural dialogue in Europe, 

www.interculturaldialogue.eu/web/fi les/14/en/Sharing_Diversity_Final_Report.pdf 

The Rainbow Paper: Intercultural Dialogue: From Practice to Policy and Back, Platform for 

Intercultural Europe, www.eurocult.org/uploads/docs/886.pdf 

Thinking forward: Making the Media more Diverse and the Role of Change Agents 

www.miramedia.nl/media/fi les/guide_for_change_agents.pdf 


TIES: The integration of the European second generation, www.tiesproject.eu 

What Works in Migrant Education? A Review of Evidence and Policy Options, OECD:s 

tematiska översyn av utbildning för invandrare, www.olis.oecd.org/olis/2009doc.nsf/ 

NEWRMSFREDAT/NT00000B0A/$FILE/JT03259280.PDF 

Where Immigrant Students Succeed: A Comparative Review of Performance and Engagement 

in PISA 2003, OECD, www.oecd.org/dataoecd/2/38/36664934.pdf 

White Paper on Intercultural Dialogue: Living Together as Equals in Dignity, Europarådet, 

www.coe.int/t/dg4/intercultural/default_en.asp 


Europeiska kommissionen 

Handbok om integration för politiska beslutsfattare och praktiskt verksamma 

på området, tredje utgåvan, april 2010 

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå 

2010 — 174 s. — 17 x 24 cm 

ISBN 978-92-79-13525-5 

doi:10.2758/20173

Var får man tag i EU:s publikationer? 

Publikationer för försäljning 

• Via EU Bookshop (http://bookshop.europa.eu). 

• I bokhandeln. Ange titel, förlag och/eller ISBN-nummer. 

• Genom att kontakta ett av våra försäljningsombud. Deras kontaktuppgifter hittar du under 

”Försäljningsombud” på följande webbadress: http://bookshop.europa.eu 

Du kan också skicka ett fax till följande nummer: +352 2929-42758. 

Kostnadsfria publikationer 

• Via EU Bookshop (http://bookshop.europa.eu). 

• Vid Europeiska kommissionens representationskontor och delegationer. 

Deras kontaktuppgifter hittar du på följande webbadress: http://ec.europa.eu 

Du kan också skicka ett fax till följande nummer: +352 2929-42758.

Denna handbok innehåller god praxis och erfarenheter från 27 medlemsstater såväl 

som andra invandringsländer på följande områden: europeiskt utbyte av information 

och god praxis, massmedier och integration, åtgärder för att öka medvetenheten 

och invandrarnas egenmakt, dialogplattformar, förvärvande av medborgarskap 

och utövande av aktivt medborgarskap samt invandrarungdomar, utbildning och 

arbetsmarknad. 

Den har utarbetats i nära samarbete med de nationella kontaktpunkterna på integrationsområdet. 

Syftet är att främja införandet av en konsekvent europeisk ram för integration 

genom att underlätta utbytet av erfarenheter och information. Handboken riktar sig till 

politiska beslutsfattare och praktiskt verksamma på lokal, regional och nationell nivå samt 

på EU-nivå. 

ISBN 978-92-79-13525-5 

9 789279 135255 

NE-32-09-134-SV-C

Handbok om integration - European Commission - Europa

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Handbok om integration - European Commission - Europa

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?