Setara tundra, an emerging parasite of reindeer and an ... - Evira
Setara tundra, an emerging parasite of reindeer and an ... - Evira
Setara tundra, an emerging parasite of reindeer and an ... - Evira
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Sauli Laaksonen<br />
Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong><br />
Forskningsenheten för fisk- och vilthälsa<br />
Setaria <strong>tundra</strong>, en allt v<strong>an</strong>ligare parasit bl<strong>an</strong>d renar; sjukdomsutbrott bl<strong>an</strong>d finska renar<br />
2003–2006<br />
Resumé<br />
Den insektburna rundmasken Setaria <strong>tundra</strong> orsakade ett omfatt<strong>an</strong>de och snabbspritt<br />
massinsjukn<strong>an</strong>de bl<strong>an</strong>d renar åren 2003–05. Parasiten hör till familjen Filarioidea som är en globalt<br />
betydelsefull grupp <strong>parasite</strong>r som påverkar häls<strong>an</strong> hos tiotals miljoner människor och djur.<br />
Doktorsavh<strong>an</strong>dlingen beh<strong>an</strong>dlar <strong>parasite</strong>ns S. <strong>tundra</strong> inverkningar på renens och hjortdjurens hälsa<br />
på individ- och populationsnivå utgående från den senaste och tidigare utbrutna epidemier i<br />
Sk<strong>an</strong>dinavien, identifiering av <strong>parasite</strong>n utgående från uppbyggnaden och genetiken och<br />
diagnostisering av infektioner. Avh<strong>an</strong>dlingen redogör för <strong>parasite</strong>ns livscykel i den nordliga naturen<br />
och faktorerna som bidrar till uppkomsten av en epidemi, <strong>parasite</strong>ns värddjur, eventuella bärare<br />
bl<strong>an</strong>d viltlev<strong>an</strong>de hjortdjur och insektvektorer. I avh<strong>an</strong>dlingen söks också modeller på lösningar,<br />
med vilka <strong>parasite</strong>n eventuellt kunde bekämpas inom rennäringen. Avh<strong>an</strong>dlingen visar att det finns<br />
ett samb<strong>an</strong>d mell<strong>an</strong> det att <strong>parasite</strong>n blivit allt v<strong>an</strong>ligare och det att sommartemperaturen höjts.<br />
Utgående från dessa observationer dryftas konsekvenserna som klimatförändringen eventuellt k<strong>an</strong><br />
medföra för hjortdjurspopulationerna, ursprungsnäringarna som är beroende av dessa djur och<br />
livsmedelsproduktionen i de nordliga ekosystemen.<br />
Rundmaskfamiljen Filarioidea<br />
Parasiterna i familjen Filarioidea är globala <strong>parasite</strong>r som har en stor inverk<strong>an</strong> på människors och<br />
djurs hälsa, särskilt inom jordklotets varma zoner. Observationerna som på senare år gjorts i såväl<br />
nöt- som renslakterier tyder på att de insektburna rundmaskarna (Filarioidea) och förändringarna<br />
som dessa medför blir allt v<strong>an</strong>ligare även i Finl<strong>an</strong>d. Rundmaskarna Filarioidea håller till i<br />
värddjurets vävnader eller kroppshåligheter och producerar larver (mikr<strong>of</strong>ilaria) i värddjurets hud<br />
eller blodomlopp. Blodsug<strong>an</strong>de leddjur tjänar som mell<strong>an</strong>värdar och aktiva vektorer.<br />
Släktet Setaria<br />
Parasiterna i släktet Setaria (Onchocercidae) är <strong>parasite</strong>r på klöv- och hovdjur. Släktet består av 43<br />
arter som normalt håller till i värddjurets bukhåla och producerar mikr<strong>of</strong>ilarier i blodomloppet.<br />
Blodsug<strong>an</strong>de insekter är kända vektorer.<br />
Setaria <strong>tundra</strong> -<strong>parasite</strong>ns historia i Finl<strong>an</strong>d
De första nedtecknade observationerna av <strong>parasite</strong>n Setaria bl<strong>an</strong>d renar i Sk<strong>an</strong>dinavien gjordes i<br />
börj<strong>an</strong> av 1970-talet. Massförekomsten av <strong>parasite</strong>n förknippades med den bukhinneinflammation<br />
bl<strong>an</strong>d renar som förekom i Sverige och Norge år 1973. Samma år avled i Finl<strong>an</strong>d tiotals tusen renar<br />
och allmänna obduktionsfynd var då svår bukhinneinflammation och en stor mängd Setaria -<br />
<strong>parasite</strong>r i bukhål<strong>an</strong>. Efter det minskade förändringarna förknippade med <strong>parasite</strong>n Setaria och<br />
observationerna av <strong>parasite</strong>n bl<strong>an</strong>d finska renar till så gott som obemärkta ströfynd för upp till 30<br />
år.<br />
Bukhinneinflammationsepidemin<br />
I börj<strong>an</strong> av renslaktsäsongen hösten 2003 kom det in oroväck<strong>an</strong>de rapporter från renslakterierna i<br />
södra och mellersta renskötselområdet om en bl<strong>an</strong>d renkalvar allmänt förekomm<strong>an</strong>de svår<br />
bukhinneinflammation och om massförekomst av <strong>parasite</strong>r i bukhål<strong>an</strong>. Kasseringarna av org<strong>an</strong> och<br />
bukhinnor från kalvar i köttbesiktningen till följd av parasitförändringar ökade stark, det var fråg<strong>an</strong><br />
om en epidemi. Epidemin medförde kännbara ekonomiska förluster och en ökad arbetsbörda i<br />
renslakterierna. Epidemins centrum försköts med en hastighet på cirka 100 km om året norrut så<br />
att endast renarna i Övre Lappl<strong>an</strong>d var fria från parasitförändringar år 2005. Samtidigt avtog<br />
epidemin i det område där den börjat, de södra delarna av renskötselområdet. Sjukdomsalstraren<br />
visade sig utgående från <strong>parasite</strong>ns uppbyggnad och genetiska egenskaper vara Setaria <strong>tundra</strong>.<br />
Symptom på S. <strong>tundra</strong> -infektion och fynd<br />
Utseendet hos kalvarna med svår S. <strong>tundra</strong> -infektion vittnade om försämrad kondition och deras<br />
vinterpäls var svagt utvecklad. V<strong>an</strong>liga fynd i köttbesiktningen var en ökad mängd halm- eller<br />
blodfärgad vätska med gröna partiklar i bukhål<strong>an</strong>, grönskift<strong>an</strong>de eller gulaktigt sediment på<br />
seros<strong>an</strong>, bindvävnadssamm<strong>an</strong>växningar mell<strong>an</strong> bukhinn<strong>an</strong> och olika org<strong>an</strong> och lev<strong>an</strong>de 3 – 8 cm<br />
långa ljusa rundmaskar och ibl<strong>an</strong>d döda <strong>parasite</strong>r i olika tillstånd av sönderfall. Histopatologiska<br />
undersökningar bekräftade att förändringarna orsakats av <strong>parasite</strong>r; lymfoplasmocytisk och<br />
eosin<strong>of</strong>il inflammatorisk cellreaktion och -<strong>an</strong>samling. Även om den inflammatoriska reaktionen <strong>of</strong>ta<br />
verkade mycket varaktig, kunde ingen specifik bakterieflora observeras. Bukhinneinflammationen<br />
orsakade inte heller betyd<strong>an</strong>de förändringar i köttets pH-värden eller dess org<strong>an</strong>oleptiska kvalitet.<br />
Ju större <strong>an</strong>talet <strong>parasite</strong>r i bukhål<strong>an</strong> var desto allvarligare var också den inflammatoriska<br />
reaktionen. En starkare inflammatorisk reaktion minskade å sin sida tjockleken på fettlagret på<br />
ryggen som <strong>an</strong>vändes som mätare på renens kondition. Bl<strong>an</strong>d vuxna renar förekom också allmänt<br />
S. <strong>tundra</strong> -infektion, men bukhinneinflammation förekom ytterst säll<strong>an</strong>. I sin helhet bekräftade<br />
undersökningarna den uppfattningen att S. <strong>tundra</strong> -infektionen är skadlig med t<strong>an</strong>ke på<br />
renkalvarnas hälsa.<br />
Mikr<strong>of</strong>ilarierna i blodomloppet
Såsom bukhinneinflammationen var också allmänheten och tätheten hos mikr<strong>of</strong>ilarierna av<br />
<strong>parasite</strong>n S. <strong>tundra</strong> i renkalvarnas blodomlopp betydligt större än hos vuxna renar. Variationen i<br />
mikr<strong>of</strong>ilariernas förekomst beskrev epidemins v<strong>an</strong>dring norrut, i söder minskade <strong>an</strong>talet infekterade<br />
renar samtidigt som <strong>an</strong>talet inflammatoriska reaktioner som uppdagades i slakterierna minskade.<br />
Mikr<strong>of</strong>ilarierna visade sig naturligt i de infekterade renkalvarnas blodomlopp i november-december.<br />
Mängderna mikr<strong>of</strong>ilarier var som störst sommaren därpå då de största tätheterna var inemot 4000<br />
st./ml blod. Efter det försv<strong>an</strong>n mikr<strong>of</strong>ilarierna ur blodomloppet inom ett år. Det tar cirka 4 månader<br />
för <strong>parasite</strong>n att bli vuxen i renen och livstiden är minst 14 månader.<br />
Setaria <strong>tundra</strong> i viltlev<strong>an</strong>de hjortdjur<br />
För att utreda <strong>parasite</strong>ns värdar och naturreservoarer insamlades blodprover även från viltlev<strong>an</strong>de<br />
hjortdjur. Då hela renpopulationens S. <strong>tundra</strong> -infektionsprocent var 42% var den 23 % för<br />
skogsvildren 1.4-1.8% för älg och 44 % för rådjur. Utgående från undersökningen k<strong>an</strong> skogsvildren<br />
och rådjur tjäna som naturliga symptomfria bärare och spridare av <strong>parasite</strong>n. Den höga<br />
förekomsten av bukhinneinflammation som samtidigt konstaterades hos skogsvildren väcker också<br />
frågor om ett eventuellt samb<strong>an</strong>d med den drastiska minskningen i skogsvildsrenspopulationen<br />
som samtidigt ägde rum i Kaj<strong>an</strong>al<strong>an</strong>d. Att älgen haft del i uppkomsten av epidemin bl<strong>an</strong>d renar<br />
denna gång är inte s<strong>an</strong>nolikt. Massförekomsten av S. <strong>tundra</strong> bl<strong>an</strong>d älgar år 1989 orsakades av en<br />
<strong>an</strong>n<strong>an</strong> haplotyp av <strong>parasite</strong>n.<br />
Insektvektorer<br />
Mygg<strong>an</strong>, särskilt släktet Aedes är S. <strong>tundra</strong> -<strong>parasite</strong>ns viktigaste mell<strong>an</strong>värd och vektor i Finl<strong>an</strong>d.<br />
Under epidemin var 0,5-2,5 % av myggorna i naturen bärare av <strong>parasite</strong>n. Mikr<strong>of</strong>ilarierna som<br />
mygg<strong>an</strong> fått med blodmåltiden utvecklas till en infektionsduglig larv på cirka två veckor. Hur snabbt<br />
utvecklingen sker beror på temperaturen i omgivningen så, att värme påskyndar utvecklingen.<br />
I Sverige förknippades massförekomsten av <strong>parasite</strong>n S. <strong>tundra</strong> år 1973 med en ov<strong>an</strong>ligt varm<br />
sommar och en påtagligt riklig förekomst av myggor. Somrarna 2002 och 2003 var ytterst varma<br />
också i Finl<strong>an</strong>d. Enligt våra undersökningar gynnar varma somrar <strong>parasite</strong>ns livscykel och<br />
eventuella sjukdomsutbrott. Värmen gynnar själva mygg<strong>an</strong>s livscykel och minskar dödligheten som<br />
köld medför och påskyndar <strong>parasite</strong>ns utveckling i mygg<strong>an</strong>. Varmt väder får också renarna att<br />
tränga ihop sig på myggrika myrar och våtmarker, där <strong>parasite</strong>n har idealiska möjligheter att sprida<br />
sig.<br />
Setaria <strong>tundra</strong> -<strong>parasite</strong>ns livscykel<br />
Vuxna <strong>parasite</strong>r håller till i värddjurets bukhåla och producerar mikr<strong>of</strong>ilarier i dess blodomlopp,<br />
särskilt under sommarmånaderna. Hon<strong>parasite</strong>ns livstid är minst 14 månader. Mikr<strong>of</strong>ilarierna<br />
kommer med blodmåltiden in i mygg<strong>an</strong> som tjänar som mell<strong>an</strong>värd. De tränger igenom väggen i
mygg<strong>an</strong>s tarmk<strong>an</strong>al och utvecklas via två skinnömsningar till infektionsdugliga larver av tredje<br />
graden. Hur snabbt utvecklingen sker beror på temperaturen, men i en temperatur på 21 °C sker<br />
utvecklingen på cirka två veckor. Då insekten nästa gång suger blod bryter sig larverna ut och<br />
tränger in i det nya värddjuret via sticksåret. Parasiten utvecklas via två skinnömsningar till en<br />
könsmogen individ på cirka fyra månader.<br />
Bekämpning<br />
Huvuddelen (ca 80%) av våra avelsrenar beh<strong>an</strong>dlas årligen mot <strong>parasite</strong>r med läkemedlet<br />
ivermektin. Ivermektininjektionen visade sig vara effektiv mot vuxna S. <strong>tundra</strong> -<strong>parasite</strong>r i renens<br />
bukhåla och mikr<strong>of</strong>ilarier i blodomloppet. Det ger en möjlighet och skyldighet att beh<strong>an</strong>dla kalvar<br />
som lider av svår infektion. På populationsnivå är det möjligt att reducera mängden infektionsbärare<br />
bl<strong>an</strong>d avelsrenarna och så förebygga att sjukdomsalstraren överförs till kalvarna. Att epidemin trots<br />
en omfatt<strong>an</strong>de och intensiv beh<strong>an</strong>dling av renarna mot <strong>parasite</strong>r ändå ohjälpligt spridde sig norrut<br />
visar att <strong>parasite</strong>n har en ytters effektiv spridnings- och fortpl<strong>an</strong>tningsförmåga och att myggvektorn<br />
är mycket effektiv.<br />
Klimatet och vädret<br />
Klimat- och väderfaktorerna påverkar betydligt förekomsten och spridningen av sjukdomar som<br />
myggorna förmedlar. Därför k<strong>an</strong> klimatförändringen i Norden få o<strong>an</strong>ade följder med t<strong>an</strong>ke på<br />
förekomsten av <strong>parasite</strong>r. Enligt våra forskningsresultat k<strong>an</strong> m<strong>an</strong> förutse att <strong>parasite</strong>n S. <strong>tundra</strong> blir<br />
allt v<strong>an</strong>ligare utgående från temperaturen under de två föregående somrarna; en<br />
medelsommartemperatur på över 14 °C ’är alarmer<strong>an</strong>de. Det är uppenbart att klimatförändringen<br />
medverkar till att <strong>parasite</strong>n S. <strong>tundra</strong> och dess släktingar och de förändringar eller skadliga<br />
inverkningar som dessa eventuellt orsakar i sina nya värddjur sprids till de subarktiska<br />
ekosystemen. De k<strong>an</strong> ha o<strong>an</strong>ade inverkningar på djurpopulationerna och därmed också på<br />
livsmedelsproduktionen i området, samhällena som är beroende av dessa djurpopulationer och<br />
människors hälsa.<br />
Undersökningen påvisade den lucka som hänför sig till forskningen kring dessa insektburna<br />
<strong>parasite</strong>r i Norden som tidigare betraktats som problem som närmast gäller de tropiska områdena.<br />
Fortsatta undersökningar som inriktas på insektburna <strong>parasite</strong>rs ekologi, dynamik, infektionsvägar<br />
och uppföljningen av dessa i däggdjurspopulationen och deras inverk<strong>an</strong> på såväl människors som<br />
djurs hälsa krävs oundvikligen.
Change language