ORKESTERKONSERT: LEKFULLT OCH DRAMATISKT
ORKESTERKONSERT: LEKFULLT OCH DRAMATISKT
ORKESTERKONSERT: LEKFULLT OCH DRAMATISKT
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
foni den 18 april 1937. Tonsättaren själv fann<br />
många likheter mellan den fjärde och femte<br />
symfonin, och många av hans protester har<br />
gått vidare till den femte. Men han uttryckte<br />
sig på ett helt annat sätt. Med femte symfonin<br />
blev han åter allmänt uppskattad, kanske för<br />
att han bifogat en brasklapp: ”en sovjetkonstnärs<br />
svar på en rättvis kritik”. Om dessa ord<br />
var ärligt menade eller en tvingande nödvändighet<br />
är svårt att i efterhand avgöra, men<br />
faktum kvarstår att Sjostakovitj nu skrivit en<br />
symfoni i den stora ryska traditionen. Den<br />
är mäktig, gripande och grandios. Uruppförandet<br />
togs omhand av Leningradfilharmonikerna<br />
och dirigenten Jevgenij Mravinskij och<br />
ägde rum den 21 oktober 1937, på den ryska<br />
revolutionens tjugoårsdag. Musiken hyllades<br />
med långa ovationer.<br />
Sjostakovitj hade komponerat en symfoni<br />
i traditionell form, men den över femton<br />
minuter långa, långsamma första satsen<br />
bryter mönstret. Det är en grandios inledning<br />
med bred dramatik, men det är samtidigt<br />
en kompromisslös musik som är kemiskt<br />
fri från utåtriktad folklighet. Andra satsen<br />
rymmer raffinerad parodi och den tredje är<br />
patetiskt laddad. Det krävdes stort civilkurage<br />
att skriva sådan abstrakt och subjektiv<br />
musik, och egentligen är det märkligt att den<br />
blev så framgångsrik. Förmodligen var det<br />
finalen som lurade makthavarna. De hörde<br />
segerrikt stöveltramp. Men den känsliga<br />
delen av premiärpubliken grät, för den hörde<br />
maktens kreatur klampa in i en ekande tomhet,<br />
in i en tragedi utan återvändo. ”Väntan<br />
på avrättningen är ett av de teman som hela<br />
livet plågat mig”, skrev Sjostakovitj i sina<br />
(kanske fejkade) memoarer, och orden passar<br />
bra in även här. Femte symfonin återupprättade<br />
Sjostakovitjs rykte och blev hans mest<br />
spelade i såväl öst som väst. Nog måste man<br />
ha undrat vart den fjärde tog vägen. Den<br />
uruppfördes inte förrän under det politiska<br />
”tövädret” nyåret 1961.<br />
Programkommentarer: Stig Jacobsson<br />
medVerkande<br />
ViOLin i<br />
ViOLin ii<br />
Irene Fitzgerald-Cherry, SNOA, konsert- Nadezda Galaktionova, SNOA<br />
mästare<br />
Isa Hammarsten, MuKk<br />
Amna Khawaja, SNOA<br />
Rocio Vilaplana, SNOA<br />
Felix Bäckström, MuKk<br />
Kristin Freidlitz, MuKk<br />
Louise Andersson, MuKk<br />
Linnea Fredriksson, MuKk<br />
Sofia Hallberg, SNOA<br />
Gaianeh Pilossian, SNOA<br />
Helena Åberg, interpretation<br />
Diana Lewtak, SNOA<br />
Emelie Molander, SNOA<br />
Sara Skansholm, Malmö<br />
Sofie Börjesson, MuKk<br />
Lovisa Kowalczyk, Malmö<br />
Victoria Stjerna, MuKk<br />
Andreas Nyberg, SNOA<br />
Lajos Kaldewey, MuKk<br />
Laura Rubio, Barcelona<br />
Matthew Jøssing, MuKk
Change language