29.08.2013 Views

Vägvisare till Halmstads naturreservat

Vägvisare till Halmstads naturreservat

Vägvisare till Halmstads naturreservat

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Edens lustgård kallas också paradiset.<br />

Där levde Adam och Eva ett mycket behagligt<br />

liv. Människor har ofta föreställt sig att livet<br />

en gång för länge sedan varit mycket lättare<br />

att leva än vad det sedan blev. På så sätt<br />

har berättelser som den om Edens lustgård<br />

uppkommit.<br />

Välkommen <strong>till</strong> <strong>naturreservat</strong>en<br />

i <strong>Halmstads</strong> kommun!<br />

<strong>Vägvisare</strong><br />

<strong>till</strong> <strong>Halmstads</strong><br />

<strong>naturreservat</strong>


Gå <strong>till</strong> källorna!<br />

www.halmstad.se/natur Kommunens informationssida om<br />

natur, rekreation och vatten.<br />

www.n.lst.se På länsstyrelsens hemsida presenteras samtliga<br />

<strong>naturreservat</strong> i Halland. Här kan du också läsa om aktuella<br />

skötselåtgärder i reservaten och följa myndighetens arbete<br />

med att avsätta och skydda nya värdefulla naturområden i<br />

länet.<br />

www.nrm.se Naturhistoriska riksmuseet ligger i Stockholm<br />

men via hemsidan kan du ta del av museets kunskap och<br />

samlingar. Den virtuella floran visar tusentals svenska växter i<br />

ord och bild.<br />

www.sofnet.org Sveriges ornitologiska förening visar och<br />

informerar om fåglar du kan se och höra i vår natur.<br />

www.artdata.slu.se ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet<br />

(SLU) i Uppsala svarar bland annat för de svenska<br />

listorna över hotade och missgynnade växter, svampar och<br />

djur – i internationell terminologi kallade rödlistor. Arterna<br />

grupperas enligt ett system med kategorier och kriterier som<br />

på ett översiktligt sätt betecknar grad av utdöenderisk.<br />

I början av 2002 fick ArtDatabanken riksdagens uppdrag att<br />

skapa Nationalnyckeln <strong>till</strong> Sveriges flora och fauna, ett nationellt<br />

referensverk som beskriver alla svenska djur, växter och<br />

svampar. Hit<strong>till</strong>s är 6 volymer – av beräknade 100 – färdiga.<br />

www.svampguiden.com En träffpunkt för svampälskare. Sidan<br />

drivs ideellt och innehåller all tänkbar vetskap om nordiska<br />

svampar, såväl biologiskt som kulinariskt.<br />

www.vattenportalen.se Hemsida från Naturvårdsverket i samarbete<br />

med Boverket, SGU (Sveriges geologiska undersökning)<br />

och Vattenmyndigheterna. Du kan bl a söka information om<br />

och påverka åtgärder som har betydelse för vattendrag, brunnar,<br />

bad och fiskevatten i dina trakter.<br />

www.naturvardsverket.se Naturvårdsverket är Sveriges centrala<br />

miljömyndighet och världens äldsta i sitt slag. Friluftslivet är<br />

en del av naturvården. På verkets hemsida finns praktiska<br />

upplysningar om t ex badvattnets kvalitet, motortrafik i naturen,<br />

fridlysta växter och djur, fjällvandring, allemansrättens<br />

innebörd.<br />

www.skogsstyrelsen.se ”Skogen – en plats för alla” ger vardagsnära<br />

råd och tips som gör även den kortaste utflykt <strong>till</strong> en<br />

innehållsrik upplevelse. Från klädval och matförslag <strong>till</strong> presentation<br />

av djur och växter du möter. En lektion i naturkunskap,<br />

både för nybörjare och mer vana skogsluffare.


– en guide <strong>till</strong> <strong>Halmstads</strong><br />

<strong>naturreservat</strong>


Register/områdesindelat<br />

Översiktskarta sid 4<br />

Reservat Öst<br />

Områdeskarta sid 6<br />

1 Lillared - Klövaberget sid 8<br />

2 Råmebo sid 9<br />

3 Stavsbjär sid 10<br />

4 Svarta klippan sid 11<br />

5 Alenäs sid 12<br />

6 Mogölsmyren sid 13<br />

7 Sutarebo sid 14<br />

8 Porsbjär sid 15<br />

9 Långhultamyren sid 16<br />

10 Sundsholm sid 18<br />

11 Bröda sid 19<br />

12 Veka sid 20<br />

13 Hule norra sid 22<br />

14 Hule södra sid 23<br />

15 Danska fall sid 24<br />

16 Hyltan sid 25<br />

17 Gårdshult norra sid 26<br />

18 Gårdshult södra sid 27<br />

19 Kvarnaberget sid 28<br />

20 Hallaskår sid 29<br />

Reservat Syd<br />

Områdeskarta sid 30<br />

21 Årnarp sid 32<br />

22 Brogård sid 33<br />

23 Gullbranna - Tönnersa sid 34<br />

24 Hagön sid 35<br />

Reservat Väst<br />

Områdeskarta sid 36<br />

25 Aleskogen sid 38<br />

26 Eketånga sid 39<br />

27 Möllegård sid 40<br />

28 Tylön sid 41<br />

29 Vilshärad sid 42<br />

30 Haverdal sid 43<br />

31 Särdal sid 44<br />

32 Enet sid 45<br />

33 Steninge - Stensjö strand sid 46<br />

34 Skipås sid 48<br />

35 Suseån sid 49<br />

Reservat Nord<br />

Områdeskarta sid 50<br />

36 Biskopstorp sid 52<br />

37 Vapnö mosse sid 53<br />

38 Getabäcken sid 54<br />

39 Övraböke sid 55<br />

40 Almeberget sid 56<br />

41 Skrockeberg sid 57<br />

42 Nissaström sid 58<br />

43 Virsehatt sid 59<br />

44 Rågetaåsen sid 60<br />

Alle mans rätt – och ansvar sid 61<br />

Hallands landskapssymboler sid 62<br />

Ordförklaringar sid 64<br />

Register/bokstavsordning<br />

Alenäs 5 sid 12<br />

Aleskogen 25 sid 38<br />

Almeberget 40 sid 56<br />

Biskopstorp 36 sid 52<br />

Brogård 22 sid 33<br />

Bröda 11 sid 19<br />

Danska fall 15 sid 24<br />

Eketånga 26 sid 39<br />

Enet 32 sid 45<br />

Getabäcken 38 sid 54<br />

Gullbranna - Tönnersa 23 sid 34<br />

Gårdshult norra 17 sid 26<br />

Gårdshult södra 18 sid 27<br />

Hagön 24 sid 35<br />

Hallaskår 20 sid 29<br />

Haverdal 30 sid 43<br />

Hule norra 13 sid 22<br />

Hule södra 14 sid 23<br />

Hyltan 16 sid 25<br />

Kvarnaberget 19 sid 28<br />

Lillared - Klövaberget 1 sid 8<br />

Långhultamyren 9 sid 16<br />

Mogölsmyren 6 sid 13<br />

Möllegård 27 sid 40<br />

Nissaström 42 sid 58<br />

Porsbjär 8 sid 15<br />

Rågetaåsen 44 sid 60<br />

Råmebo 2 sid 9<br />

Skipås 34 sid 48<br />

Skrockeberg 41 sid 57<br />

Stavsbjär 3 sid 10<br />

Steninge - Stensjö strand 33 sid 46<br />

Sundsholm 10 sid 18<br />

Suseån 35 sid 49<br />

Sutarebo 7 sid 14<br />

Svarta klippan 4 sid 11<br />

Särdal 31 sid 44<br />

Tylön 28 sid 41<br />

Vapnö mosse 37 sid 53<br />

Veka 12 sid 20<br />

Vilshärad 29 sid 42<br />

Virsehatt 43 sid 59<br />

Årnarp 21 sid 32<br />

Övraböke 39 sid 55<br />

Utgivare: <strong>Halmstads</strong> kommun, stadskontoret<br />

Kontakt: kommunekolog, tel 035-13 70 00<br />

Texter: Hans Helander<br />

Grafisk form och kar<strong>till</strong>ustrationer: Tecknargården/Willy Lindström<br />

Foto: Dan Karlsson (där ej annat anges)<br />

Tryck: NRS Tryckeri AB, Huskvarna 2008


Foto: Willy Lindström<br />

En lust att leva<br />

I <strong>naturreservat</strong>en bevaras något av<br />

skapelsens mångfald. Rikedomen på<br />

livsyttringar – från osynliga bakterier och<br />

oansenliga insekter <strong>till</strong> praktfulla fåglar<br />

och spännande däggdjur – är en skatt<br />

som aldrig får förskingras. Välkommen<br />

att ta din del!<br />

Varje gång får du en dos frisk luft,<br />

stegrad livslust och ny kunskap.<br />

Naturens läkande krafter är gratis-<br />

medicin – utan biverkningar – mot vardagsmödornas<br />

slitage på kropp och själ.<br />

En vital miljö som ger energi och glädje<br />

åt besökaren. En livsviktig miljö för den<br />

biologiska mångfalden.<br />

Välkommen i Lustgården!


4<br />

RESERVAT VÄST<br />

Stensjö strand<br />

Steninge<br />

Enet<br />

Särdal<br />

Skipås<br />

Steninge<br />

Haverdal<br />

Tylön<br />

Haverdal<br />

Vilshärad<br />

Villshärad<br />

Getinge<br />

Harplinge<br />

Gullbrandstorp<br />

Frösakull<br />

Suseån<br />

Möllegård<br />

Aleskogen<br />

Eketånga<br />

Tylösand<br />

RESERVAT NORD<br />

Kvibille<br />

Holm<br />

Övraböke<br />

Getabäcken<br />

Almeberget<br />

Biskopstorp<br />

Halmstad<br />

Hagön<br />

Slättåkra<br />

Gullbranna -Tönnersa<br />

RESERVAT SYD<br />

Vapnö mosse<br />

Senna<br />

Åled<br />

Trönning<br />

Elds<br />

Gullb


n<br />

e<br />

Skrockeberg<br />

berga<br />

ranna<br />

Nissaström<br />

Oskarström<br />

Årnarp<br />

Brogård<br />

Virsehatt<br />

Rågetaåsen<br />

Lillared-Klövaberget<br />

Hule norra<br />

Simlångsdalen<br />

Tönnersjö<br />

Råmebo<br />

Stavsbjär<br />

Bröda<br />

Veka<br />

Hule södra<br />

Danska fall<br />

Hyltan<br />

Kvarnaberget<br />

Hallaskår<br />

Sutarebo<br />

Sundsholm<br />

Gårdshult norra<br />

Alenäs<br />

Gårdshult södra<br />

RESERVAT ÖST<br />

Mogölsmyren<br />

Svarta klippan<br />

Porsbjär<br />

Långhultamyren<br />

5


RESERVAT ÖST<br />

6<br />

Oskarström<br />

Skedala<br />

Röinge<br />

Johansfors<br />

Årnarp<br />

Stjärnarp<br />

Toftasjön<br />

Spenshult<br />

Reservat öst<br />

På tröskeln <strong>till</strong> Sydsvenska<br />

höglandet ligger ett antal<br />

<strong>naturreservat</strong> med vida<br />

utsikter 26 över berg och dal.<br />

Nissan<br />

Sennan<br />

Torvsjön<br />

Tolarp<br />

Nissaström<br />

Naturen präglas av myrar,<br />

skogar, klippbranter och<br />

vattendrag. Djur- och växtlivet<br />

är artrikt och intensivt – orren<br />

Sennan<br />

spelar och öringen hoppar i<br />

Fjällgime<br />

orörda, tysta trakter.<br />

I de stora viddernas mitt lyser<br />

Ättarp<br />

kulturbygden runt sjöarna i<br />

Åled<br />

Simlångsdalen med pastorala<br />

Enslöv<br />

idyller och välbevarade<br />

odlingslandskap från äldre<br />

tider.<br />

Natur och kultur, var för sig<br />

eller <strong>till</strong>sammans, finner du i<br />

dessa trakter.<br />

Marbäck<br />

Öppinge<br />

Skärkered<br />

Stora<br />

skärsjön<br />

Långesjön<br />

Amböke<br />

Fylleån<br />

Sennan<br />

Hertered<br />

Ågarp<br />

Simlångsdalen<br />

25<br />

Iglasjön<br />

Tönnersjö<br />

Skavböke<br />

19 Kvarnaberget<br />

Älvasjön<br />

Karlstorp<br />

Hyltan<br />

Ältas<br />

2 Råmebo<br />

1 Lillared/<br />

13 Hule<br />

16 Hyltan<br />

B<br />

17 Gårdshult<br />

20 Hallaskår


jön<br />

rearedssjön<br />

Torared<br />

Sandsjön<br />

Yasjön<br />

Klövaberget<br />

norra<br />

norra<br />

Simlången<br />

mot Mästocka<br />

Mahult<br />

14 Hule södra<br />

15 Danska fall<br />

Assman<br />

18 Gårdshult södra<br />

Bökhult<br />

Ryaberg<br />

Gyltigesjön<br />

Töddesjön<br />

11 Bröda<br />

3 Stavsbjär<br />

Gyltige<br />

12 Veka<br />

Attavarasjön<br />

Fylleån<br />

Sutarebo<br />

Svalilt<br />

Bårared<br />

10 Sundsholm<br />

7 Sutarebo<br />

Håralt<br />

Håraltasjön<br />

25<br />

Roshult<br />

Fröböke<br />

5 Alenäs<br />

4 Svarta klippan<br />

9 Långhultamyren<br />

Sävseredssjön<br />

Esmared<br />

Fylleån<br />

St Frillen<br />

RESERVAT ÖST<br />

Bygget<br />

6 Mogölsmyren<br />

8 Porsbjär<br />

7


RESERVAT ÖST<br />

8<br />

1 Lillared – Klövaberget<br />

Det är lätt att bli betagen och<br />

få pirr i magen av vyn från<br />

Klövaberget. Simlångsdalen ligger<br />

för dina fötter och det är drygt<br />

tjugo meter fritt fall <strong>till</strong> marken –<br />

gå försiktigt! Klippan har bildats<br />

av lodräta rörelser i jordskorpan<br />

och kallas förkastningsbrant.<br />

Naturens krafter har även skapat<br />

de släta stenblocken nedanför.<br />

Här togs sten på 1200-talet då<br />

man byggde kyrkan i Breared och<br />

berget kallades Kyrkokleven.<br />

Reservatets naturmiljö har sina<br />

rötter i äldre tiders småskaliga<br />

jord- och skogsbruk. Kreaturens<br />

bete har efterlämnat stora träd<br />

och ett rikt växt- och djurliv<br />

frodas i de omväxlande markerna.<br />

På bokarnas stammar hittar du<br />

många lavar och mossor, här<br />

finns världens kanske tätaste<br />

förekomst av den sällsynta<br />

bokvårtlaven! Lunglaven växer på äldre bokar och ekar. Den är<br />

känslig för luftföroreningar och visar att luften är ren – andas<br />

djupt och njut!<br />

Tidigt om våren lyfter blåsippan på markens lövtäcke och<br />

lite senare bäddar vitsippan rent i backarna. Sommartid lyser<br />

lundarvens stjärnor i tusental längs Klövabäcken. Mellan<br />

bäcken och branten lever så många olika slags snäckor och<br />

sniglar – landmollusker – att området avsatts för forskning om<br />

dessa djur.<br />

Den omväxlande vegetationen med många gamla döda träd<br />

ger näring åt fågellivet. Trastar, sångare, mesar och finkar<br />

tävlar om din uppmärksamhet. Nötväckan ränner längs<br />

stammarna efter läckra larver. Titta noga, så ser du att den<br />

faktiskt klättrar lika bra neråt som uppåt med huvudet före –<br />

den konsten kan ingen annan av Sveriges alla fåglar.<br />

Info Kuperat med väl utbyggt stigsystem.<br />

Rastplats med utsikt på Klövaberget.<br />

Tips Längs bäcken på Lillaredssidan finner du Hallands landskapsmossa<br />

skirmossa. Namnet syftar på de nästan genomskinliga bladen.<br />

Hitta 1) Ta av i Simlångsdalen mot Oskarström, efter knappt 1 km p-plats<br />

öster om vägen.<br />

2) Fortsätt förbi Breareds kyrka i Simlångsdalen, efter ca 500 m<br />

liten väg t v skyltad ”Lillaredsstigen”. P-plats vid vägens slut.


2 Råmebo<br />

Strax norr om Simlångsdalen, på en västlig utlöpare av<br />

Sydsvenska höglandet, ligger Råmebo <strong>naturreservat</strong>. Det är<br />

knappt två mil från kusten och höjden över havet drygt 150<br />

meter.<br />

Här finns lågvuxen hundraårig bokskog som är rik på hålträd,<br />

högstubbar och lågor (döda liggande trädstammar) och därför<br />

en idealisk miljö för flera arter sällsynta kryptogamer.<br />

Delar av bokskogen gallras för att främja <strong>till</strong>växten – vartefter<br />

träd åldras och dör skapas goda livsvillkor för t ex alger,<br />

mossor och svampar.<br />

Bokens släta, grå bark får med tiden en brokig klädnad av<br />

bl a lavar. Inte minst i regnig grådager lyser stammarna med<br />

sällsam mättnad – gå tätt inpå och frossa i färger!<br />

Råmebo gård ligger utanför reservatet väster om landsvägen<br />

och är numera hembygdsgård. Första kända namnet är<br />

”Rompeboe” (1580) som antas beteckna något smalt och långsträckt<br />

i terrängen, kanske en äng. P:et har senare uteslutits, i<br />

förskönande syfte får man tro.<br />

Info Några av reservatets<br />

vägar är framkomliga även<br />

med barnvagn. Relativt<br />

lättgången terräng men<br />

delvis våt mark som kan<br />

kräva stövlar.<br />

Tips Kryptogamer är ett äldre<br />

samlingsnamn för flera<br />

vitt skilda organismgrupper:<br />

alger, lavar, mossor,<br />

svampar och ormbunksväxter.<br />

Den gemensamma<br />

nämnaren var att man då<br />

inte visste hur de förökade<br />

sig, <strong>till</strong> skillnad mot fanerogamer (fröväxter). Ordet kryptogam är<br />

av grekiskt ursprung och kan översättas med ”bröllop i det dolda”.<br />

Hitta Ta av i Simlångsdalen mot Oskarström, efter ca 6 km ligger<br />

reservatets parkering <strong>till</strong> höger om vägen.<br />

RESERVAT ÖST<br />

Foto: Karin Valtinat<br />

9


RESERVAT ÖST<br />

10<br />

3 Stavsbjär<br />

Så kan det inre av Halland en gång ha sett ut: mäktig, orörd<br />

bokskog där de äldsta träden snart firar två sekler på rot.<br />

Högstubbar, lågor och torrträd – död ved – visar hur naturen<br />

sköter avverkning och förnyelse på egen hand. Resultatet<br />

är stor artrikedom, både bland växter och djur. Insekter och<br />

larver frodas i trädresterna och blir föda åt hålhäckande fåglar<br />

som gröngöling, spillkråka, större hackspett och kattuggla.<br />

Här kan du uppleva storskogens sus, dofter och syner – och<br />

myllrande liv.<br />

Vid foten av den storblockiga rasbranten mot Fylleåns dal står<br />

riktigt gamla och resliga granar. Sommartid cirklar bivråken<br />

runt topparna på spaning efter jordgetingens bon; dess feta<br />

larver är favoritfödan. Sänker du blicken kan du beundra<br />

markens mönster av mossor i alla nyanser av grönt.<br />

På de gamla bokarnas stammar växer ymnigt med lunglav.<br />

Den har fått sitt namn av likheten med en lunga, och förr<br />

trodde man att den kunde bota lungsjukdomar. Idag vet vi att<br />

den signalerar ren luft och troligen har sällskap i skogen av<br />

mer sällsynta lavar.<br />

Info Området är stiglöst och starkt kuperat.<br />

Tips På lav- och mossbevuxna trädstammar kan du leta efter<br />

spolsnäckor. De äter bakterier och svamp som i sin tur lever på<br />

död ved.<br />

Hitta Kör från Simlångsdalen mot Mahult och Ryaberg. En knapp km efter<br />

Ryaberg finns p-plats på vänster sida längs vägen.


4 Svarta klippan<br />

Svarta klippan reser<br />

sig 100 meter över<br />

Fylleåns dalgång<br />

och bjuder storslagna<br />

utsikter, bland annat mot<br />

Stavsbjärs <strong>naturreservat</strong>.<br />

Dalsidan består av<br />

grovblockiga rasbranter<br />

och klippväggar i flera plan<br />

och är klädd med lövskog,<br />

mest bok av olika ålder. Det<br />

stora inslaget av högstubbar,<br />

lågor och hålträd förstärker<br />

karaktären av orörd urskog<br />

– Svarta klippans bokskog<br />

finns på karta redan 1650.<br />

Delar av reservatet har dock<br />

säkert tidvis varit betesmark<br />

och längre österut mot<br />

Kilastugan finns ett område<br />

med förhistoriska odlingsrösen.<br />

Bokstammarna har en rik flora av<br />

mossor och lavar, <strong>till</strong> exempel den<br />

hotade och sällsynta levermossan<br />

pepparporella. Hela fjorton rödlistade<br />

(=hotade) lavar har upptäckts här. På<br />

stenblocken växer mörk husmossa<br />

vilket också indikerar lång skoglig<br />

Mindre hackspett Foto: Mikael Nord<br />

kontinuitet. Mellan blocken reser<br />

sig hässlebrodd, ett flerårigt nära två meter högt gräs som<br />

blommar i juni-juli.<br />

I all den döda veden frodas ett rikt insektsliv och här trivs<br />

hålhäckande fåglar som större och mindre hackspett samt<br />

skogsduva. Nötväckan kallas ibland trädrännaren. Det är lätt<br />

att förstå när du sett fågelns ivriga födosök längs insektsrika<br />

trädstammar.<br />

Info Utsikt från klippans topp. En brukningsväg korsar reservatet i väst-<br />

östlig riktning.<br />

Tips För att lätt höra skillnad på duvornas läten finns en ramsa:<br />

turkduvan i staden låter ”men gå då”, ringduvan ”men gå då,<br />

ändå”, skogsduvan bara ”gå då”.<br />

Hitta Kör från Simlångsdalen mot Mahult och Ryaberg. Strax efter<br />

Ryaberg, ta höger mot Bårared och korsa Fylleån. Sväng vänster<br />

efter 200 m, sedan höger efter ytterligare 100 m. Vid vägens slut<br />

finns parkeringsplats och informationsskylt.<br />

RESERVAT ÖST<br />

11


RESERVAT ÖST<br />

12<br />

5 Alenäs<br />

På det regnrika sydsvenska<br />

höglandet finns gott om våtmarker<br />

med säregen flora och fauna.<br />

Vid Alenäs gjordes en sjösänkning<br />

på 1880-talet för att skapa<br />

ny åkermark av en grund vik i<br />

sjön Stora Frillen. Den torrlagda<br />

Skägglav<br />

marken var inte bra att odla på<br />

och planterades med gran. Över blåbärsgranskogen reser sig<br />

nu tallbevuxna höjder som en gång var holmar. Av viken i sjön<br />

återstår krympande ytor öppet vatten, omgivna av kärr och<br />

mossmarker.<br />

De vattendränkta partierna har efterhand utvecklats <strong>till</strong> en<br />

ostörd fågellokal. Under vår och höst är Alenäs en uppskattad<br />

rastplats för änder, grågäss och blå kärrhök. Här häckar också<br />

pärluggla, kattuggla, trana, sångsvan och skogssnäppa. Vid<br />

den lilla sjön Pickelsbohålan finns ett torn där du kommer<br />

fåglarna inpå livet.<br />

I verkningsfull kontrast <strong>till</strong> våtmarkens miljö står Ekhulten<br />

vid Alenäs gård i reservatets sydöstra del. Små – sedan<br />

länge obrukade – tegar och slåtterängar slingrar sig mellan<br />

ekkullarna och formar ett kulturlandskap med rötter i medeltiden.<br />

Rösena är upplagda av generationer bönder när de<br />

röjt sten ur åkern. Träden har långa tovor av skägglav som<br />

indikerar ren luft. Här smakar kaffet extra gott!<br />

Info Stövlar krävs nästan hela året, inga markerade stigar.<br />

Vid Pickelsbohålan finns ett fågeltorn.<br />

Ekhulten, Alenäs gård<br />

Tips Fåglar reder gärna boet med skägglav och andra lavar, eftersom det<br />

håller äggen varma.<br />

Hitta Från Simlångsdalen norrut mot Mahult, Bygget och Femsjö. Cirka<br />

2 km norr om Bygget går väg mot ”Pickelsbo”. Efter 3 km ta <strong>till</strong><br />

höger på skogsbilväg och kör ytterligare drygt 1 km fram <strong>till</strong> Alenäs.<br />

P-plats och informationstavla vid gården.


Tranor<br />

6 Mogölsmyren<br />

RESERVAT ÖST<br />

Vatten, tystnad, dofter – så kan den ostörda naturen på<br />

Mogölsmyren enkelt beskrivas. Det överallt närvarande vattnet<br />

bärs hit av fuktiga västvindar som tömmer sitt innehåll då de<br />

möter sydsvenska höglandet. Mogölsmyren är en del av det<br />

stora myrkomplexet Ringsmossen-Troppamossen. Den består<br />

av en torrare mittdel – högmossen – och kärrmarker runtom<br />

med bitvis öppet vatten.<br />

Tuvorna smyckas av kråkris, ljung, klockljung och rosling;<br />

i de fuktigare höljorna trivs vattenklövern. Dess rötter kan<br />

väva mattor som bär vandraren över våtmarken. Porsen växer<br />

rikligt här – smula ett blad eller frö mellan fingrarna och njut<br />

med näsan! Hjortron och tranbär är andra typiska växter i<br />

reservatet.<br />

Skogens konung älgen – Europas största däggdjur – gör gärna<br />

matbesök ute på myren där den rör sig suveränt på långa<br />

ben. Det är långt <strong>till</strong> närmsta väg och hus – här hörs bara<br />

naturen själv, <strong>till</strong> exempel ljungpiparens vemodiga vissling<br />

över vidderna.<br />

Info Stövlar eller vattentäta kängor är nästan ett måste på den stiglösa<br />

myren, även sommartid. Det är ändå lätt att gå ner sig i höljorna –<br />

ett ombyte byxor och strumpor kan gärna medfölja matsäcken.<br />

Tips Runt månadsskiftet juli-augusti mognar hjortronen.<br />

Hitta Från riksväg 25 i Simlångsdalen kör norrut mot Mahult, Bygget och<br />

Femsjö. Ca 1 km efter Byggets samhälle, tag höger på liten väg (före<br />

bron över Fylleån). Följ vägen ca 1,5 km.<br />

Gå ca 300 m österut i terrängen fram <strong>till</strong> reservatet.<br />

13


RESERVAT ÖST<br />

14<br />

Stjärtmes<br />

7 Sutarebo<br />

Vill du vandra i typisk äldre<br />

halländsk blandskog – bitvis<br />

med stark urskogsprägel –<br />

är Sutarebo rätta platsen.<br />

Reservatet ligger i en brant<br />

sluttning öster om Gyltigesjön<br />

i Simlångsdalen och har<br />

strövstigar som underlättar<br />

upptäcktsfärden. Ta dig <strong>till</strong><br />

toppen så får du en aning<br />

om hur Halland kan ha sett<br />

ut för cirka 400 år sedan när<br />

ståtliga bokskogar ännu hade<br />

stor utbredning. I bäckravinerna<br />

finns rikligt med gamla<br />

träd och död ved som ger<br />

liv åt ett myller av svampar,<br />

lavar, mossor och insekter.<br />

Västerut vidtar jordbruksmark<br />

med gamla vidkroniga hagmarksekar;<br />

runt dem formar<br />

hasselbuskage, ängsbackar<br />

och småtegar en mosaik som<br />

är ett arv från äldre tider.<br />

Detta är en gammal inäga<br />

med spår efter tre gårdar som<br />

finns omnämnda redan 1697.<br />

En fägata löper genom ett av<br />

reservatets vackraste partier.<br />

Dess stenmurar skyddade<br />

åker och äng – den odlade<br />

jorden närmast gårdarna –<br />

då boskapen drevs på utmarksbete.<br />

Info Från Simlångsgården strax<br />

norr om reservatet utgår<br />

två strövstigar.<br />

Tips ”Sutare” är ett gammalt ord<br />

för skomakare (jfr latin:<br />

sutor = skomakare).<br />

Hitta Från Simlångsdalen mot<br />

Mahult, sedan mot Gyltige.<br />

Strax efter avfarten mot<br />

Simlångsgården går väg<br />

<strong>till</strong> höger mot Håralt. Direkt<br />

efter avtaget finns p-plats<br />

på vägens högra sida vid<br />

reservatsgränsen.


8 Porsbjär<br />

RESERVAT ÖST<br />

Porsbjär är ett av de ganska<br />

sällsynta våtmarksområden i<br />

södra Sverige som människan<br />

lämnat ifred under de senaste<br />

100 åren. Här blir du gäst på<br />

naturens villkor, stigarna är få<br />

och avstånden stora. I gengäld<br />

bjuds du på ett säreget landskap<br />

med ovanligt växt- och djurliv.<br />

Dagens ödemark har förr använts<br />

<strong>till</strong> både bete och slåtter. Skogen<br />

återkom på naturlig väg i slutet<br />

av 1800-talet och sedan dess är<br />

det bara åskbränder och stormar<br />

Dvärgbjörk<br />

som påverkat Porsbjär.<br />

I juli bildar myrliljan hela fält av gult och senare på sommaren<br />

lyser klockgentianan blå. Porsbjär ligger högt och har riklig<br />

nederbörd vilket skapar ett lokalklimat där dvärgbjörk och<br />

dytåg känner sig hemma. Normalt finner du dessa växter i<br />

fjällvärlden och övriga Nordsverige.<br />

Porsbjärs mosaik av terrängtyper gynnar många fågelarter. På<br />

öppna våtmarker ser du trana, ljungpipare och duvhök; i den<br />

täta barrskogen häckar pärluggla, tjäder, orre och nötkråka.<br />

Info Stövlar, kängor eller grova skor rekommenderas, även sommartid.<br />

Tips Dvärgbjörken är en överlevare från istiden. Den följde tundravegetationen<br />

som bredde ut sig då isen smälte bort och finns<br />

huvudsakligen i fjällvärlden.<br />

Hitta 1) Väg 25 mot Ljungby. Sväng vänster vid Esmareds kapell mot<br />

Klerekull. Efter 3 km ta höger mot Hylteberg, passera gården och<br />

kör ytterligare ca 2 km <strong>till</strong> p-plats och informationsskylt. Här börjar<br />

en kortare naturstig.<br />

2) Mot Klerekull som ovan men ta höger efter ca 5 km mot Bassalt.<br />

Sväng vänster sedan höger i Bassalt. Vid vägslutet p-plats och<br />

informationsskylt. Här börjar en stigslinga som tar dig runt myrens<br />

centrala delar.<br />

Foto: Mattias Lindström<br />

15


RESERVAT ÖST<br />

16<br />

9 Långhultamyren<br />

Här kan du höra hur tystnad låter. Här möter<br />

du orren i gryningen. Här får du vandra på<br />

gungande mosstäcken bland liljor och ljung.<br />

Här kan du glida på utmärkta skidleder. Här<br />

kan du njuta utsikten från Långhulten i sällskap<br />

med fritt betande boskap. Långhultamyrens<br />

<strong>naturreservat</strong> är ett av Sveriges mest värdefulla<br />

våtmarksområden med särpräglad natur, flora<br />

och fauna – och ett uppskattat besöksmål året om.<br />

Myren är bildad av den ymniga nederbörden från fuktiga<br />

västvindar och har en flora av karaktäristiska växter. Myrlilja,<br />

ängsull och vitmossor i de våtare delarna – klockljung, ljung,<br />

pors och blåtåtel i de torrare.<br />

Mitt ute i myrvidden ligger det lilla torpet Björnön, in<strong>till</strong><br />

nyligen bebott och ännu omgivet av ett småskaligt<br />

odlingslandskap som sakta återtas av naturen. Det påminner<br />

om att stora delar av området på 17- och 1800-talen var<br />

ljunghed som hölls öppen genom bete och regelbunden<br />

bränning. När betesdriften upphörde runt 1900 planterades<br />

stora ytor med gran och tall. De har efterhand fått<br />

naturskogskaraktär, vilket gynnar bland annat orre, tjäder


och duvhök. Ljungheden runt Långhulten håller nu på att<br />

återskapas genom att planterad granskog avverkas, boskap<br />

släpps på bete och bränning sker på nytt.<br />

Info Följ helst reservatets<br />

vandringsleder (gul 1 km,<br />

röd 4 km) och två skidspår<br />

(blått 5 km, rött 10 km).<br />

Det är lätt att gå vilse –<br />

ta med kompass.<br />

Tips En tidig morgon i mars - maj<br />

har du stora möjligheter att<br />

uppleva orrspel från gömslet<br />

mitt på myren. Plats för ett<br />

mindre antal personer.<br />

Hitta Väg 25 mot Ljungby. Cirka<br />

5 km efter Simlångsdalen är<br />

det skyltat mot ”Långhulte-<br />

backen” <strong>till</strong> vänster. Därefter<br />

grusväg cirka 1,5 km som<br />

slutar med p-plats vid<br />

myrkanten.<br />

OBS! Vinterparkering<br />

vid väg 25 då grusvägen<br />

inte plogas.<br />

Myrlilja<br />

RESERVAT ÖST<br />

17


18<br />

RESERVAT ÖST<br />

Sundsholm har två<br />

ansikten: dels ett vackert<br />

kuperat kulturlandskap<br />

med åker och betesmark<br />

vid Töddesjön, dels<br />

branta bergssluttningar<br />

med gammal och<br />

<strong>till</strong> stora delar orörd<br />

blandskog. Betesmarken<br />

rymmer fascinerande<br />

bildningar från istidens<br />

slut för 13 000 år sedan<br />

i form av terrasser och<br />

åsar. På sluttningen<br />

växer drygt 100-årig<br />

tallskog, och högre upp<br />

finns en ravin med äldre<br />

bok och al. Österut<br />

vidtar åter talldominerad<br />

skog.<br />

Enbär<br />

10 Sundsholm<br />

Slåttergubbe<br />

I soliga gläntor mellan enbuskar<br />

och gamla aplar växer en rik<br />

hagmarksflora. Lägg särskilt<br />

märke <strong>till</strong> slåttergubbe och<br />

stagg. Traditionen säger att, när<br />

slåttergubbens sidoblommor<br />

(”drängarna”) slog ut var det dags<br />

att slå ängen. Staggen har få<br />

vänner – växten lagrar kisel som<br />

gör lien slö och de styva tuvorna<br />

ratas ofta av boskapen.<br />

Skogen är spontant uppkommen på gammal ljunghed eller<br />

glest skogbevuxen mark som under mycket lång tid fått<br />

utvecklas fritt. Området är därför ytterst rikt på död ved,<br />

främst tall. På tallågor (liggande stammar) växer bland annat<br />

svamparna timmerticka och citronticka. Insekter i veden<br />

är föda åt den färgstarka hackspetten gröngölingen. Över<br />

barrskogens toppar svävar duvhök, ibland så högt att den<br />

knappt syns.<br />

Info Från p-platsen går en strövstig upp <strong>till</strong> en utsiktsplats.<br />

Tips Duvhöken är fridlyst i Sverige. Kråkor visar stor respekt för denna<br />

fågel – en duktig fågelskådare kan på kråkornas skrik avgöra om en<br />

duvhök är i närheten.<br />

Hitta Från Simlångsdalen mot Mahult där du tar höger mot Femsjö. Strax<br />

efter bron en väg <strong>till</strong> höger mot Sundsholms gård, följ den drygt<br />

500 m <strong>till</strong> reservatets p-plats.


11 Bröda<br />

Brödaområdet ger<br />

en representativ<br />

Sländor, parningshjul<br />

bild av det gamla<br />

odlingslandskapet<br />

med dess växling<br />

mellan barr- och<br />

lövskog, betesmarker<br />

och åkrar. Den<br />

välbevarade fägatan<br />

på höjden bakom<br />

gården påminner<br />

om äldre tiders<br />

markanvändning och<br />

är i sig en upplevelse.<br />

Här kan du vandra<br />

bakåt i historien och<br />

låta dig imponeras av<br />

förfädernas odlarmöda.<br />

I branten ner mot<br />

Simlången står<br />

högvuxen bokskog<br />

som fått utvecklas<br />

fritt under lång tid.<br />

Skalbaggar lever av<br />

den döda veden och<br />

blir i sin tur mat åt<br />

fåglarna. Om våren<br />

ljuder skogen av<br />

grönsångare och<br />

trast. En liten bäck<br />

bildar forsar och fall<br />

i ravinen innan den lugnt slingrar ut genom betesmarken vid<br />

Simlångens strand. Har du tur kan du se strömstaren dyka i<br />

bäcken efter insekter. Från bergstoppen i områdets södra del<br />

– på andra sidan landsvägen – har man en härlig sikt över ås<br />

och sjö.<br />

Info Inom reservatet finns markerade strövstigar, bland annat<br />

Hallandsleden, vilka bitvis är mycket branta. Mellan gårdarna går<br />

lättframkomliga grusvägar.<br />

Tips Blodrotens små intensivt gula blommor syns hela sommaren.<br />

Roten är röd inuti – därav namnet – och den har förr använts<br />

mot blödningar. Blodrot ansågs även hjälpa mot magplågor och<br />

tandvärk och den har nyttjats som brännvinskrydda och <strong>till</strong><br />

garvning av hudar.<br />

RESERVAT ÖST<br />

Hitta Väg 25 från Simlångsdalen mot Ljungby går rakt igenom reservatet.<br />

En knapp kilometer efter bron mellan Simlången och Brearedssjön<br />

finns p-platser på båda sidor om vägen vid skylten ”Bröda”.<br />

19


RESERVAT ÖST<br />

20<br />

12 Veka<br />

På den branta dalsidan öster om sjön Simlången ligger det<br />

tudelade <strong>naturreservat</strong>et Veka, granne med Sundsholm i norr<br />

och Bröda i söder. Marken är kuperad och övervägande skogsklädd<br />

med stort inslag av lövträd. I sluttningarna mot Veka by<br />

står gammal bokskog med gott om död ved som ger näring åt<br />

en rik flora av lavar och mossor.<br />

Emellanåt ger skogen plats för enebackar med imponerade<br />

höga buskar. Detta är rester av byns utmarker som förr hölls<br />

öppna av kreaturens bete och regelbunden bränning. Sedan<br />

dessa metoder övergavs har skogen efterhand återkommit,<br />

naturligt och genom plantering. Granbestånden är nu under<br />

avveckling och kommer att<br />

ersättas med lövskog. I båda<br />

reservatsdelarna är det gott<br />

om hassel; nötterna blir föda<br />

åt nötskrika och nötkråka.<br />

Invid norra parkeringsplatsen<br />

finns spår efter ett kanalsystem<br />

som betjänat en tidigare<br />

kvarn i Vekaån. Härifrån<br />

leder en stig <strong>till</strong> enebacken<br />

på bergskrönet, där du kan<br />

öppna matsäcken och njuta av<br />

vyn över Simlångsdalen.<br />

Naggbägarlav


Info Flera strövstigar<br />

och småvägar<br />

med start vid<br />

båda P-platserna.<br />

Tips Enen kan växa <strong>till</strong><br />

14 meters höjd<br />

och bli upp <strong>till</strong><br />

2000 år.<br />

Enbäret tar tre år<br />

på sig att att<br />

mogna, från grönt<br />

<strong>till</strong> blått och<br />

slutligen svart.<br />

Hitta Från Simlångs-<br />

dalen mot<br />

Mahult, efter<br />

ca 3 km ta<br />

höger vid skylt<br />

mot Veka. Cirka<br />

800 m efter bron<br />

mellan Töddesjön<br />

och Simlången<br />

syns p-platsen för<br />

norra reservats-<br />

delen. Veka södra<br />

når du genom<br />

att ta höger i<br />

vägskälet och<br />

följa vägen <strong>till</strong><br />

en liten parkering<br />

inom reservatet.<br />

Vekaån<br />

RESERVAT ÖST<br />

2121


RESERVAT ÖST<br />

22<br />

13 Hule norra<br />

Naturreservatet Hule består av två områden, sydost respektive<br />

nordväst om sjön Simlången nära samhället med samma<br />

namn.<br />

Hule norra ligger nordväst om sjön Simlången. Genom reservatet<br />

gick förr järnvägen Halmstad-Bolmen längs Simlångens<br />

strand. Utblicken mot sjön och bergen bortom kan fortfarande<br />

avnjutas från banvallen som numera är gång- och cykelväg<br />

och del av ”Hylteslingan”. Hoppa av cykeln ett slag och ta för<br />

dig av blåbären om du är här i juli!<br />

Vid sjöstranden finns grillplatser som inbjuder <strong>till</strong> en längre<br />

matpaus. I vattnet gungar gula näckrosor och i hagen norrut<br />

kan du botanisera i en artrik ängsflora. Marken runt de vidkroniga<br />

ekarna och askarna betas nu åter av får vilket gynnar<br />

kulturmarksväxter, <strong>till</strong> exempel prästkragen. Här träffar du<br />

även på vildapel, enbuskar och hasselbuskage. De är rester<br />

från en tid då Hules totalt 22 hektar (norra + södra reservatet)<br />

försörjde en bondfamilj, en arrendator samt en torpare.<br />

Info Inom reservatet finns markerade och relativt<br />

lättgånga stigar. Den gamla banvallen passar<br />

även barnvagnar och rullstolsburna.<br />

Tips Vid stranden finns grillplatser med bord och<br />

bänkar.<br />

Hitta Från Simlångsdalen följer man vägvisare mot<br />

Mahult. Efter 1 km finns parkeringsplats<br />

på höger sida. Den vackraste vägen <strong>till</strong> Hule<br />

norra är med cykel på ”Hylteslingan” längs<br />

den gamla banvallen.


14 Hule södra<br />

Hule södra är delvis starkt<br />

Flickslända<br />

kuperat och ligger i Sydsveriges<br />

regnrikaste trakt med en<br />

genomsnittlig årsnederbörd på<br />

runt 1 200 mm. De brantaste<br />

partierna har genom spontan<br />

igenväxning fått urskogskaraktär<br />

med ett stort antal torrakor<br />

(stående döda träd), lågor<br />

(liggande döda träd) och högstubbar<br />

i olika nedbrytningsstadier.<br />

Död ved ger goda förutsättningar för ett rikt insektsliv<br />

och därmed gott om föda åt skogens alla fåglar.<br />

De många enbuskskeletten visar att dagens täta skog förr var<br />

öppen ljunghed där boskapen betade året om. I området finns<br />

enstaka tallar och bokar<br />

av respektingivande höjd<br />

Torraka<br />

och ålder. Under deras<br />

vida kronor finner du<br />

bland annat den vackra<br />

men giftiga tibasten, vildkaprifol<br />

och stensöta.<br />

Info Inom reservatet finns<br />

inga markerade vand-<br />

ringsleder.<br />

Tips Glöm inte badkläder<br />

om du besöker Hule<br />

under varma årstiden –<br />

efter en härlig skogstur<br />

lockar sandstranden vid<br />

Brearedssjön!<br />

Hitta Väg 25 från Simlångs-<br />

dalen mot Ljungby. Ca<br />

400 m efter bron över<br />

sundet mellan Sim-<br />

lången och Breareds-<br />

sjön finns en P-plats<br />

just där grusvägen<br />

börjar. Härifrån är det<br />

är bara några hundra<br />

meters promenad <strong>till</strong><br />

reservatsgränsen.<br />

Alternativt kan man<br />

gå <strong>till</strong> fots (en dryg km)<br />

från motsatt håll<br />

via vägen <strong>till</strong> gården<br />

Höjden. Parkering vid<br />

badplatsen.<br />

RESERVAT ÖST<br />

23


RESERVAT ÖST<br />

24<br />

15 Danska fall<br />

Vattenfallet Danska fall i ån Assman har gett namn åt<br />

reservatet. Välmärkta stigar inbjuder <strong>till</strong> besök alla årstider<br />

och Hallandsleden passerar här. Marken runt husen på gården<br />

Eriksköp – inägan – var odlad jord och äng långt in på<br />

1900-talet och hålls nu öppen av betesdjur.<br />

Naturen domineras av orörd bokskog med uppåt 200 år<br />

gamla träd, vilket gynnar djur- och växtlivet. På stammarna<br />

finns en rik flora av rödlistade lavar: liten lundlav, violettgrå<br />

porlav, stor knopplav och mussellav. Skogen ger hackspetten<br />

både kost och logi – den äter trädlevande larver och hackar<br />

sitt bo ur döda trädstammar.<br />

Assman bildar en brant kanjon med tvära bergväggar där<br />

vattnet skummar och dånar. På 1700-talet tog Jöransfors<br />

järnbruk sin kraft här; enstaka husgrunder längs åns nedre<br />

lopp vittnar om denna tidiga industriepok i Simlångsdalen.<br />

I lugnare partier kan du korsa ån genom att hoppa från sten<br />

<strong>till</strong> sten. Du kanske får se strömstaren eller forsärlan på jakt<br />

efter insekter. I ån finns öring som lever av bottenfaunan med<br />

sländlarver som en viktig ingrediens.<br />

Info Från P-platsen <strong>till</strong> Danska fall går en grusväg som är fram-<br />

komlig med barnvagn men svår med rullstol pga branta<br />

backar. En väl markerad slinga leder runt reservatet. Från fallen<br />

fortsätter en stig mot <strong>naturreservat</strong>et Gårdshult norra.<br />

Tips Varför heter det Danska fall? Enligt sägnen tvingades danska<br />

soldater fly på en försåtligt byggd bro över Assman. Den brast<br />

och ån blev danskarnas fall, både <strong>till</strong> gagnet och namnet!<br />

Hitta Från Halmstad väg 25 mot Simlångsdalen. I början av sam-<br />

hället tag höger mot Tönnersjö. Följ skyltning mot Danska fall.


16 Hyltan<br />

RESERVAT ÖST<br />

Naturreservatet Hyltan kring Börjeån har rötter i 1600-talet.<br />

Ek- och bokskogar täckte då trakten men förvandlades<br />

genom bete och avverkning på 17- och 1800-talen <strong>till</strong><br />

Tönnersjöhedens öppna marker. Den o<strong>till</strong>gängliga terrängen<br />

runt ån räddade Hyltan från samma öde – dess långa, obrutna<br />

historia som skogsmark förklarar det rika växt- och djurlivet.<br />

Gammelskogens trädruiner – död ved av alla slag – ger föda<br />

och boplatser åt stenknäck, skogsduva, ormvråk, gröngöling<br />

och spillkråka. Med lite tur kan du i maj-juni höra mindre<br />

flugsnapparens vackra sång. Floran av lavar och mossor är<br />

extra intressant – så kallade signalarter som violettgrå porlav,<br />

hållav och dunmossa bekräftar också skogens höga ålder.<br />

I ravinens fuktiga, lägre partier finner du gullpudra,<br />

dvärghäxört och småvänderot, högre upp växer mattor av<br />

murgröna och rikligt med hassel.<br />

Gården Hyltan ligger på en kulle strax ovanför reservatet i<br />

ett kuperat beteslandskap där några väldiga odlingsrösen<br />

vittnar om förfädernas odlarmöda. Om du fortsätter vägen<br />

förbi gården kommer du efter ca 800 m <strong>till</strong> <strong>naturreservat</strong>en<br />

Kvarnaberget och Hallaskår.<br />

Info Branta sluttningar med löst markskikt. Stiglöst och delvis sankt.<br />

Tips Bland de många vedsvamparna upptäcker du lätt fnösketickan<br />

som växer på bok. Det torkade fruktköttet – fnösket – användes<br />

redan på stenåldern när man gjorde upp eld. Fnöske fungerar även<br />

som blods<strong>till</strong>ande medel.<br />

Hitta Kör från Halmstad österut mot Mästocka. Efter 15 km är det skyltat<br />

mot gården Hyltan <strong>till</strong> höger. Du är nu inne i reservatet.<br />

25


26<br />

RESERVAT ÖST<br />

17 Gårdshult norra<br />

Naturreservatet Gårdshult består av två skilda områden med<br />

olika karaktär. Dels det idylliska kulturlandskapet i Gårdshult<br />

norra kring den gamla byn på höjden, dels våtmarkerna och<br />

naturskogen på Söderängarna – Gårdshult södra.<br />

Gårdshult norra är en kvarleva från ett ålderdomligt och småskaligt<br />

kulturlandskap med vällagda gärdsgårdar, långa fägator,<br />

blomsterrika slåtterängar och små åkertegar. Under föroch<br />

högsommar blir markerna en palett av blommande örter,<br />

luften fylls av fjärilar och dofter. Grönvit nattviol, slåttergubbe,<br />

svinrot, jungfrulin, gökärt och knägräs är några av alla arter du<br />

hittar. Mossen lyser gul av myrliljor och i väster blånar utsikten<br />

mot kusten och Kattegatt.<br />

Den tidigare inägomarken kring byn brukas nu som ”museijordbruk”.<br />

Här odlas äldre sorter av spånadslin och spannmål,<br />

bland annat dinkel eller speltvete (Triticum spelta). I åkrarna<br />

sås också ogräs som trängts undan av moderna odlingsmetoder,<br />

intensiv gödsling och kemisk bekämpning, t ex blåklint,<br />

klätt, spikvallmo, åkerskallra. På linåkern kan man finna<br />

linsnärja, oljedådra och jättespärgel.<br />

Traditionell slåtter av de fuktiga sidvallsängarna mot ån Assman<br />

i öster har lockat fram klockgentiana och tätört. I ån växer den<br />

ståtliga och sällsynta ormbunken safsa eller kungsbräken.<br />

Info Vid informationstavlan på parkerings-<br />

platsen finns en gratis folder om Gårdshult.<br />

Tips Dinkelmjöl har högt näringsvärde, goda<br />

bakegenskaper och angenäm smak. Pröva!<br />

Hitta Väg 25 <strong>till</strong> Simlångsdalen, sväng söderut<br />

mot Eldsberga och därefter vänster mot<br />

Danska fall. Efter ca 5 km finns skylt mot<br />

Gårdshult <strong>till</strong> vänster.<br />

Grönvit nattviol


18 Gårdshult södra<br />

Våtmarkerna och naturskogen söder om Gårdshult – Söderängarna<br />

– har förr ingått i byns utmark av betad ljunghed<br />

och slåttermyrar. Området bildar nu <strong>naturreservat</strong>et<br />

Gårdshult södra.<br />

Från 1800-talets mitt började man att odla kreatursfodret på<br />

vall. Då minskade utmarkens betydelse och runt 1920 var den<br />

redan <strong>till</strong> stora delar täckt med spontant uppkommen skog av<br />

tall, gran och björk. Spåren efter en tidvis omfattande torvbrytning<br />

på Söderängarna visar områdets ekonomiska betydelse i<br />

senare tid.<br />

Reservatets flora är artfattig men fågellivet desto rikare. Skogens<br />

stora hönsfåglar orre och tjäder vistas här, och i högstubbarnas<br />

håligheter bygger spillkråkan sina bon. I maj anländer<br />

bivråken från Afrika för att häcka i Nordens skogar.<br />

Info Från P-platsen är det ca 1 km på bra väg <strong>till</strong> reservatsgränsen.<br />

Stigarna inom reservatet är dock inte farbara med rullstol och<br />

barnvagn.<br />

Tips På fem <strong>till</strong> tio meters höjd hackar<br />

spillkråkan ut sitt bo som kan vara<br />

en halv meter djupt eller mer.<br />

Arbetet kan ta upp <strong>till</strong> en månad<br />

och båda föräldrarna hjälps åt. Ofta<br />

hackas ett nytt bohål upp varje år.<br />

Hitta Passera Gårdshult norra (reservat 17)<br />

och kör ytterligare ca 1 km <strong>till</strong><br />

p-platsen för Gårdshult södra.<br />

Puktörneblåvinge<br />

RESERVAT ÖST<br />

Tjäder<br />

27


28<br />

RESERVAT ÖST<br />

19 Kvarnaberget<br />

Kvarnaberget täcks av gammal ekskog med klena och krokiga<br />

stammar. Sådan skog kallas krattekskog och är en rest av de<br />

stora lövskogar som bredde ut sig när Tönnersjöheden började<br />

växa igen för drygt 150-år sedan. På mager moränmark<br />

växer eken långsamt vilket förklarar trädens säregna utseende.<br />

Utmarksbete har också bidragit <strong>till</strong> att forma träden. Troligen<br />

har ollonsvin hållits här och genom sitt bökande hjälpt eken<br />

att etablera sig. Idag finns det gott om både vildsvin och<br />

rådjur på Kvarnaberget.<br />

Syftet med reservatet är att bevara krattekskogens orörda<br />

karaktär med dess flora och fauna. Exempel på rödlistade<br />

arter som man har funnit här är lavarna mussellav och grynig<br />

lundlav samt svampen ekskinn. Markens låga näringsinnehåll<br />

gör att floran för övrigt är artfattig. Främst blåbär bildar en<br />

matta över hela området, med inslag av bland annat kruståtel,<br />

blåtåtel och lingon.<br />

Naturreservaten Hyltan respektive Hallaskår ligger mindre än<br />

en kilometer från Kvarnaberget.<br />

Kattuggla, unge<br />

Info Reservatet avgränsas åt tre håll av skogskörvägar. Inga markerade<br />

stigar finns men terrängen är relativt lättgången. Kraftiga skodon<br />

underlättar.<br />

Tips Se Kullaberg från Kvarnaberget! Stormen Gudrun har öppnat<br />

milsvida utsikter mot havet genom den planterade granskogen runt<br />

reservatet.<br />

Hitta Kör från Halmstad mot Mästocka. Efter ca 15 km – strax hitom<br />

Bökhult – sväng höger mot gården Hyltan. Efter drygt 1 km ligger<br />

Kvarnaberget <strong>till</strong> höger om vägen.


Vattenklöver<br />

20 Hallaskår<br />

RESERVAT ÖST<br />

Naturreservatet Hallaskår klyftan i berget har fått sitt namn av<br />

en ravin med uppemot fem meter höga klippväggar på ena<br />

sidan. Ravinen har en urskogsartad prägel med stora, grova<br />

ekar och ett flertal döda stående träd, högstubbar samt halvliggande<br />

ekar och gamla lågor.<br />

Mikroklimatet här är skuggigt och fuktigt med en rik<br />

kryptogamflora. På ekstammarna finns det gott om tickor,<br />

mossor och lavar, bland annat de rödlistade lavarna grynig<br />

lundlav, mussellav och stor knopplav. Ravinens branta väggar<br />

täcks av svällande mossmattor och svartbräken. Tvärs genom<br />

Hallaskår rinner en bäck som mynnar i ett litet alkärr där bl a<br />

vattenklöver växer.<br />

Hallaskår är sen länge orört och täcks av 150 år gammal<br />

ekskog med klena och krokiga stammar, så kallad krattekskog.<br />

Denna skogstyp är en rest av tidigare omfattande ekskogar på<br />

svag moränmark och växer också i det närliggande reservatet<br />

Kvarnaberget. Från 1600-talet <strong>till</strong> 1800-talet var denna trakt<br />

skoglös och en del av Tönnersjöheden.<br />

Info Stigarna inom reservatet är bitvis blockerade av stormfällda träd.<br />

Tips På ravinens botten, bland gamla ekar och mellan mossklädda<br />

branter, är tystnaden kompakt och naturens närvaro nästan<br />

översinnligt stark. En plats för meditation och fascination!<br />

Hitta Reservatet är lite svårt att nå med bil. Kör från Halmstad mot<br />

Mästocka. Efter ca 15 km, sväng höger mot gården Hyltan. Passera<br />

Kvarnabergets <strong>naturreservat</strong>, efter ca 600 m går väg <strong>till</strong> vänster mot<br />

Hallaskår. Strax efter bäckövergången finns stig <strong>till</strong> vänster<br />

mot reservatet.<br />

29


RESERVAT SYD<br />

30<br />

Reservat Syd<br />

Vattnets kretslopp förenar de fyra <strong>naturreservat</strong>en<br />

sydost om Halmstad. Havsvindarna ger rikliga regn<br />

över bergen i öster och fyller åarna som mynnar i<br />

havet i väster. Här gör laxen sin tur- och returresa<br />

mellan salt och sött, här flockas örter, fåglar och<br />

markens många djur.<br />

Reservaten speglar landskapets skiftande karaktär,<br />

formad av vattnets lopp: från otämjda forsar och<br />

sävliga slingor <strong>till</strong> återföreningen med Kattegatt.


Vapnö<br />

Holm<br />

Halmstad<br />

Biskopstorp<br />

26<br />

24 Hagön<br />

Laxvik<br />

Gullbranna<br />

23 Gullbranna - Tönnersa<br />

Nissan<br />

Åled<br />

Skedala<br />

Röinge<br />

Genevadsån<br />

Fjällgime<br />

Enslöv<br />

22 Brogård<br />

Årnarp<br />

Stjärnarp<br />

Tönnersa skog<br />

RESERVAT SYD<br />

Ättarp<br />

Sennan<br />

Toftasjön<br />

21 Årnarp<br />

Eldsberga<br />

Torvsjön<br />

Tolarp<br />

Marbä<br />

Öppin<br />

31<br />

G


RESERVAT SYD<br />

32<br />

21 Årnarp<br />

Där Fylleån forsande lämnar<br />

Sydsvenska höglandet för<br />

att lugnt slingra vidare mot<br />

Laholmsbukten ligger Årnarps<br />

<strong>naturreservat</strong>. Branta klippor<br />

med otämjd skog och det<br />

brusande vattnet för tanken <strong>till</strong><br />

avlägsna vildmarker – ändå är<br />

det bara några hundra meter<br />

<strong>till</strong> bördiga åkrar och sävligt<br />

Kärrviol<br />

betande kreatur. Trakten kring<br />

ån är gammal kulturbygd med<br />

många fornlämningar, <strong>till</strong> exempel gångriften vid Tolarp, men<br />

reservatet domineras av ostörd natur. Reservatets västra del<br />

präglas av traditionellt jordbruk och djurhållning.<br />

På stränder och sluttningar står urskogen tät av olikåldriga<br />

träd och buskar. Ek, lönn, sälg, asp, alm, al, björk, hassel,<br />

kaprifol, hägg och olvon formar ett komplett ekosystem av<br />

stort vetenskapligt värde tack vare artrikedomen hos växter<br />

och djur. Hålträd och liggande döda stammar ger mat och<br />

husrum åt gulsångare, stenknäck, mindre hackspett och<br />

sommargylling. Vid ån kan du få se kungsfiskare, strömstare<br />

och forsärla. I forsarna hoppar lax och havsöring uppströms<br />

mot lekplatserna.<br />

Info Reservatet saknar <strong>till</strong>fartsväg<br />

och stigar och är bitvis<br />

svårforcerat pga av tät<br />

vegetation och brant terräng.<br />

Oömma kläder och grova skor<br />

rekommenderas.<br />

Tips Här finns gott om vildsvin –<br />

ett tecken på reservatets relativa isolering och ostörda miljö, trots<br />

närheten <strong>till</strong> bebyggelse. Vildsvin är skygga och ses sällan i dagsljus<br />

men du kan se var de bökat i marken efter ätliga växtdelar eller<br />

skrubbat sig mot träd.<br />

Skunkkalla<br />

Jungfruslända<br />

Hitta Väg 25 mot Simlångsdalen, ta<br />

höger mot Årnarp. Passera Fylleån<br />

och sväng vänster mot Mästocka<br />

i nästa korsning. Efter 300 m<br />

skylt mot Tolarp. Följ denna väg ca<br />

500 m, reservatsgränsen går i<br />

skogskanten bortom gärdet <strong>till</strong><br />

vänster om vägen. OBS! Ingen<br />

markerad led <strong>till</strong> reservatet – gå ej<br />

på sådd mark eller växande gröda!


22 Brogård<br />

En mäktig isälv har skapat den kilometerbreda dalgång där<br />

Fylleån slingrar så behagfullt. I sluttningen mot ån finns<br />

strandterrasser som visar vattennivån vid olika tidpunkter i<br />

denna tiotusenåriga geologiska process. Brogårdsreservatet<br />

ligger på åns sydsida och följer dess meandrar – slingor – i<br />

drygt en kilometer. Naturen här lever ännu på det rinnande<br />

vattnets villkor och de lägsta delarna svämmas då och då över.<br />

Landskapsbilden domineras av öppna, betade ängar med<br />

insprängda fuktstråk, kärr och lövdungar. I de fuktiga partierna<br />

växer bland annat nysört, gökblomster med sina ståtliga rosa<br />

blommor och grönvit nattviol. Sumpskogen av al och ask har<br />

en rik markflora: kransrams, ormbär – ser ut som blåbär men<br />

är giftiga – och rödblära – som blommar hela sommaren – är<br />

några exempel.<br />

Sida vid sida med betesdjuren, som underhåller Brogårds<br />

rika ängsflora, finns en vild fauna av rådjur, räv, grävling och<br />

fälthare. Vårens sångfågelkör i Brogårds lundar har tre solister:<br />

gul- och kärrsångare samt näktergal. Vid ån häckar bland annat<br />

forsärla och emellanåt även strömstare och kungsfågel. Tack<br />

vare kalkning är Fylleån åter rik på lax och öring.<br />

Åns slingrande lopp skapar avsnörda så kallade korvsjöar<br />

som är idealiska parningsplatser och barnkammare för vanlig<br />

groda.<br />

Info Brogårds marker är lättgångna men ibland vattendränkta – läge för<br />

stövlar!<br />

Tips Vid ån finns det sällsynta vildriset; liksom ris är det ett vatten-<br />

växande gräs med mörkbruna frön. Frökärnan är blek och frigörs<br />

först vid kokning och kan sedan användas som krydda i ”riktigt” ris.<br />

Hitta Från riksväg 25 tar man av mot<br />

Mästocka/Årnarp vid Skedala. Sväng<br />

höger vid nästa vägskäl och kör 500 m<br />

<strong>till</strong> skylten Naturreservatet Brogård.<br />

Alternativt kan man ta Mästockavägen<br />

via Snöstorp och får då reservatet på<br />

vänster hand vid skylten.<br />

Sandödla<br />

RESERVAT SYD<br />

33


34<br />

RESERVAT SYD<br />

23 Gullbranna -Tönnersa<br />

Spelet mellan naturens krafter och människans handlingar har<br />

format och omformar ständigt Gullbranna- och Tönnersareservaten.<br />

Efter många seklers skogsavverkning, bete och tångtäkt<br />

var området ännu för bara drygt hundra år sedan ett trädlöst<br />

flygsandfält. Med planterad tallskog, sandrör och strandråg<br />

sattes därefter definitivt stopp för sandflykten. Efterhand har<br />

växttäcket blivit så tätt och brett att livsmiljön för flera ursprungliga<br />

arter försvinner.<br />

Genom röjning, bränning och<br />

kontrollerad markstörning blottas<br />

nu åter sanden för <strong>till</strong> exempel bibaggen<br />

Storspov<br />

och de likaledes hotade skalbaggarna<br />

strandsandjägare och havsstrandlöpare.<br />

På gräs- och rishedarna lyser ljusblå monke och den gula<br />

flockfibblan – förr använd <strong>till</strong> växtfärgning – och ängsviol. I<br />

dynernas branta sida mot havet svirrar backsvalor in och ut<br />

från sina bohål.<br />

Rödbenor<br />

Genevadsån utgör en ”flytande gräns”<br />

mellan reservaten – dess utlopp flyttas<br />

ständigt av havsströmmar som<br />

bygger på mynningen med sand och<br />

flyttar den norrut. Vid kraftiga stormar<br />

bryter ån på nytt en rak fåra mot<br />

havet, senast 2005 efter ”Gudrun”.<br />

Runt åns övre lopp inom reservaten<br />

växer idag frodig lövskog, kallad<br />

”Trollskogen”. Vinden har vridit de gamla alstammarna <strong>till</strong> fantastiska<br />

former, humle slingrar sig runt träden som lianer. Här<br />

kan man få se mindre hackspett, landets minsta hackspett.<br />

Info Inom reservaten finns stigar och smala skogsvägar, varav några är<br />

bil<strong>till</strong>åtna.<br />

Tips Sommarbad och sol lockar många. Men området är besöksvärt året<br />

om för ljus- och färgspelet över hav och hed, flyttfåglarna på vår<br />

och höst, vinterstormens dramatik.<br />

Hitta Från väg 117 finns följande vägar <strong>till</strong> reservaten, räknat från norr:<br />

1) Höger i L. Fladje mot Gullbranna där det finns en bro över E6.<br />

2) Höger i St. Fladje mot Snapparp, sväng höger i fyrvägskors efter<br />

bron över Genevadsån. Efter ca 1,5 km viadukt över E6 <strong>till</strong> stor<br />

p-plats. 3) Som 2 men kör rakt fram genom Tönnersa skog <strong>till</strong><br />

Snapparp ca 2,5 km. Tag höger vid skylt <strong>naturreservat</strong> (vägen går<br />

under E6) och fortsätt <strong>till</strong> vägslutet vid Lagaoset, ca 1,5 km.


24 Hagön<br />

RESERVAT SYD<br />

Människor och boskap använder i lika delar Hagöns <strong>naturreservat</strong>.<br />

Ett tätt nät av upptrampade stigar över det flacka<br />

dynlandskapet mot havet i väster visar att detta är en omtyckt<br />

badstrand och ett populärt strövområde för stadens invånare.<br />

Ljungheden fram <strong>till</strong> Fylleån i öster tuktas av betande boskap<br />

och regelbunden bränning.<br />

Betesdriften har lång tradition. Hagön har fått sitt namn<br />

efter en gård som låg söder om den nuvarande campingplatsen.<br />

Tidigare var området utmark <strong>till</strong> ett hemman under<br />

Sperlingholms säteri. Djuren från Snöstorps by betade på<br />

ljungheden, som då var allmänning, och på stranden skedde<br />

tångtäkt.<br />

Gör gärna boskapen sällskap och njut av den vackra och<br />

väldoftande treklangen klockljung, pors och odon på betesmarken.<br />

När du kliver över stättan – trappstegen över<br />

stängslet – skymtar du havet bakom sanddynerna.<br />

Fälthare, kanin, ekorre och flera arter av smågnagare är bosättare<br />

på Hagön. Även fågellivet är rikt. Över sand och hed syns<br />

fältpiplärka, ängspiplärka och sånglärka, i<br />

fuktiga områden vid Fylleån häckar rörsång-<br />

Rörsångare<br />

are, sävsångare och sävsparv. Kärrsångare,<br />

gräshoppssångare och näktergal låter också<br />

höra sig i buskagen runt ån, ogenerade av<br />

E6:ans trafikbrus strax in<strong>till</strong>.<br />

Info Rakt öster om reservatet, mellan väg<br />

E6 och järnvägen, ligger det fågelrika<br />

Trönninge ängar där det finns ett gömsle<br />

varifrån du kan se fåglarna på nära håll.<br />

Platsen nås med bil från Trönninge via väg<br />

117 mot Laholm.<br />

Tips Södra delen av reservatet användes som<br />

exercisfält i början av 1900-talet. Idag är här<br />

officiellt naturistbad.<br />

Hitta Laholmsvägen ur <strong>Halmstads</strong> centrum, följ<br />

skyltning mot Hagöns camping.<br />

Vid campingen finns flera parkeringsplatser<br />

nära gränsen <strong>till</strong> reservatet.<br />

35


36<br />

RESERVAT VÄST<br />

Stensjö Stensj tensjö<br />

33 Stensjö strand<br />

Steninge<br />

32 Enet<br />

31 Särdal<br />

Skallkroken<br />

Haverdal<br />

Steninge<br />

Särdal<br />

34 Skipås<br />

St Skipås<br />

Skipås<br />

30 Haverdal<br />

Steninge kyrkby<br />

29 Vilshärad<br />

Ringenäs<br />

Slöinge<br />

Villshärad<br />

28 Tylön<br />

Skintan<br />

Frösakull<br />

Lynga<br />

Tylösand<br />

Tyludden<br />

Rävinge<br />

Getinge<br />

Harplinge<br />

Onsjö<br />

Gullbrandstorp<br />

27 Möllegård<br />

Nyrebäcken<br />

Görvik<br />

35 Suseån<br />

Fammarp<br />

26 Eketånga<br />

Sandhamn<br />

Grötvik<br />

Suseån<br />

NYÅRS<br />

Heagå<br />

Mjällby<br />

Sön


Ågarp<br />

rd<br />

ÅSEN<br />

drum<br />

Stenhuggeriet<br />

Flygplats<br />

E6<br />

E20<br />

Halmstad<br />

Kvibille<br />

Vapnö<br />

25 Aleskogen<br />

Holm<br />

Reservat Väst<br />

Biskopstorp<br />

26<br />

RESERVAT VÄST<br />

Hav, vind och omväxlande<br />

natur kännetecknar många Oskarström<br />

av <strong>naturreservat</strong>en längs<br />

kommunens norra kust. Här<br />

bjuds badvänliga sandstränder,<br />

dramatisk klippnatur, fiskafänge<br />

eller fjärilsjakt, strandliv eller<br />

fågelskådning. Ofta ryms lite av<br />

allt inom ett och samma reservat –<br />

det är bara att välja och njuta.<br />

Nissan<br />

26<br />

Fjällgime<br />

Åled<br />

Skedala<br />

Röinge<br />

Johansfors<br />

Enslöv<br />

Årnarp<br />

Ättarp<br />

37


38<br />

RESERVAT VÄST<br />

25 Aleskogen<br />

Mellan vågbrus och vägsus<br />

ligger <strong>Halmstads</strong> närmaste<br />

vildmark, naturparken* Aleskogen<br />

med den fågelrika alsumpskogen<br />

”Alet”. Här får man en<br />

känsla av tropisk regnskog:<br />

fuktig, frodig, luften fylld av<br />

fågelsång och moln av insekter<br />

över dyiga gölar. På vandrings-<br />

Gluttsnäppa<br />

lederna kommer man bekvämt i närkontakt med det intensiva<br />

växt- och djurlivet utan att beträda obanad terräng.<br />

Tack vare närheten <strong>till</strong> tätorten är Aleskogen alla årstiders<br />

besöksmål för skolklasser, scouter, motionärer, hundägare och<br />

inte minst fågelskådare. Virrvarret av levande natur och död<br />

ved i alla former ger ypperliga förutsättningar för ett rik fågelliv.<br />

Revirtätheten är bland de högsta som uppmätts i svensk<br />

skogsmark med tjugosex hit<strong>till</strong>s upptäckta häckande arter.<br />

Ljusa vårkvällar kan du höra och se en månghövdad kör av<br />

bland annat härmsångare, näktergal, stare, koltrast, gråsiska,<br />

steglits och stenknäck.<br />

Från skogens slutna rum<br />

med dess tjugo meter höga<br />

”trädväggar” är det bara ett<br />

stenkast <strong>till</strong> den breda släta<br />

Västra strandens panorama<br />

över Laholmsbukten med<br />

Hallandsås i fonden. I strand-<br />

Skärfläcka, unge<br />

brynet söker vadarfåglar som<br />

gluttsnäppa och skärfläcka föda. Med lite tur kan du få syn på<br />

en häger.<br />

*Aleskogen är formellt inget <strong>naturreservat</strong> utan en kommunal<br />

naturpark. I praktiken är det ingen skillnad: området skyddas<br />

och sköts som <strong>naturreservat</strong> och ingår i EU:s nätverk av<br />

skyddade områden, Natura 2000.<br />

Info Prins Bertils stig, som börjar vid <strong>Halmstads</strong> slott och slutar i<br />

Tylösand, går genom Aleskogen.<br />

Tips Alvirke kan man ha <strong>till</strong> mycket: rökved, träskor, pålar och vattenrör.<br />

Så byggdes t ex vattenstaden Venedig ursprungligen på pålar av<br />

rötbeständigt alvirke.<br />

Hitta Från <strong>Halmstads</strong> centrum mot Tylösand, ta vänster i första rondellen<br />

och parkera vid Alevallens idrottsplats. Härifrån leder småvägar och<br />

stigar in i naturparken.


Kungsfågel<br />

26 Eketånga<br />

Info I anslutning <strong>till</strong> reservatet finns en drygt kilometerlång motions-<br />

slinga med belysning.<br />

Tips I soliga gläntor kan du finna stekelbon på öppna, varma ytor.<br />

Getingar bin och humlor hör <strong>till</strong> den stora familjen steklar som<br />

ibland bygger sina bon på<br />

marken.<br />

Hitta Kör Tylösandsvägen. Ca 250<br />

meter efter vägkorsning mot<br />

Stenhuggeriet ligger<br />

parkeringsplats <strong>till</strong> Eketånga,<br />

på vägens vänstra sida.<br />

Stekelbon<br />

RESERVAT VÄST<br />

Som granne <strong>till</strong> tätortens växande villakvarter är Eketånga ett<br />

populärt besöksmål för motionärer, vandrare och hundägare.<br />

Den behagliga blandskogen av tall, bergtall och björk är<br />

ett resultat av de omfattande skogsplanteringar som staten<br />

genomförde för 150 år sedan för att hejda sandflykten längs<br />

södra Hallands kust.<br />

Nu ligger sanden i mjukt kuperade dyner under ett täcke<br />

av blåbär, kråkris och ljung. Bergtallarna har växt ut <strong>till</strong><br />

fantasieggande trädvarelser och tallarna ränt i höjden som<br />

skeppsmaster. Många av träden har 120 årsringar under sin<br />

tjocka bark – meningen är att de ska få bli så gamla som<br />

möjligt.<br />

De lättvandrade lederna inom reservatet övergår i ett<br />

stigsystem som täcker hela det forna flygsandsfältet, ända<br />

ner <strong>till</strong> havet. Här finns gott om lämningar efter stenhuggeriet<br />

kring förra sekelskiftet.<br />

39


40<br />

RESERVAT VÄST<br />

27 Möllegård<br />

I Möllegård existerar två helt olika<br />

naturtyper sida vid sida. Längs Nyrebäcken<br />

en tät sumpskog med drygt<br />

hundra år gamla klibbalar, klädda<br />

med sällsynta lavar. På den torra<br />

sandmarken i öster beteshagar med<br />

jätteekar, säregen flora och artrik<br />

fauna.<br />

Namnet ”Möllegordtt” (av<br />

mölna=kvarn) är belagt redan 1505,<br />

men den nuvarande kvarnen är från<br />

1850-talet och inte längre vatten- Backsippa<br />

driven. I ån och dammen lever den<br />

sällsynta lilla karpfisken grönlingen. Den blir sällan mer än tio<br />

centimeter, äter av bottenfaunan och är svår att upptäcka. I<br />

forsen nedan dämmet söker forsärla och kungsfiskare föda.<br />

Som tagna ur sagans skog står Möllegårds väldiga hagmarksekar.<br />

Varje träd är hem för tusentals varelser, från mikroskopiska<br />

organismer <strong>till</strong> den märkligt formade oxtungsvampen och<br />

hornugglan i sitt bohål. Backsippan, som blommar så vackert<br />

violett redan i april, är en typisk invånare på gamla kulturmarker.<br />

Sällsynt är däremot hallandsbjörnbär – den växer bara<br />

på ett fåtal platser, bland annat här.<br />

Hornuggla<br />

Info I reservatet finns en markerad ridstig. En handikappanpassad vandringsled<br />

(ca 2 km) förbinder reservatet med Prins Bertils stig som går längs<br />

kusten, från Halmstad <strong>till</strong> Frösakull.<br />

Tips Hallandsbjörnbär är en regional variant av de drygt tjugo småarter av<br />

krypbjörnbär som finns i Sverige. Växten är en hybrid mellan äkta björnbär<br />

och blåhallon, frukten föga ätlig.<br />

Hitta Nya kustvägen norrut från Halmstad. Sväng vänster mot Mjällby och<br />

passera konstmuseet. Vid nästa vägskäl börjar skyltning mot Möllegård.<br />

Parkering och informationsstavla vid gården.


28 Tylön<br />

Info Reguljär båtförbindelse <strong>till</strong> Tylön<br />

saknas.<br />

Tips Fritidshusbyn på Tyludden började<br />

som en anspråkslös tältstad på<br />

1930-talet, då den första lag-<br />

stadgade semesterveckan<br />

beslutades.<br />

Hitta Kör <strong>till</strong> Tylösand. Sväng vänster<br />

mot S:t Olofs kapell och fortsätt <strong>till</strong><br />

den stora p-platsen. Efter en kort<br />

promenad når du båthusen på<br />

Trångudden och har en fin vy över<br />

Tylön. Nära bryggan står en<br />

informationstavla.<br />

Fiskmåsar<br />

RESERVAT VÄST<br />

Bara 500 meter ut från det myllrande badlivet i Tylösand ligger<br />

södra Hallands enda ö – Tylön. Öns bevingade invånare<br />

kan säkert räknas i tiotusental. Här häckar ejder i stor mängd<br />

liksom kolonier av havstrut, gråtrut och fisktärna. Måsfåglarna<br />

trängs med tobisgrissla, gravand, småskrak, strandskata och<br />

strandpiplärka. Klippstranden längst i väster gästas ibland av<br />

sälar. För att skydda fågellivet under häckningsperioden råder<br />

<strong>till</strong>trädesförbud mellan 1 april och 15 juli, med undantag av en<br />

sektor runt bryggan på öns östsida.<br />

Utöver storslagna naturupplevelser är ett besök på Tylön<br />

en kulturhistorisk odyssé. Rösen från bronsåldern signalerar<br />

öns betydelse redan på forntiden. Under medeltiden låg här<br />

ett fiskeläge och 1870-71 anlades fyrstationen. Det originella<br />

tiokantiga fyrtornet ritades av den kände fyringenjören Gustaf<br />

von Heidenstam och är idag statligt byggnadsminne.<br />

Foto: Willy Lindström<br />

41


42<br />

RESERVAT VÄST<br />

29 Vilshärad<br />

Kustheden i Vilshärads <strong>naturreservat</strong> är kortklippt som en<br />

golfbana, inte av maskiner utan av betande djur. ”Mulens<br />

marker” är skapade i en tusenårig och tålmodig process:<br />

djurspillning och uppspolad tång göder jorden och med tiden<br />

bildas ett starkt växttäcke, ständigt naggat i kanten av havet<br />

och trimmat på ytan av ivriga mular.<br />

När djuren betat av högt gräs, örter och sly får den ljusälskande<br />

ängsfloran fäste i hedens grässvål. Trift, kustarun,<br />

gåsört och strandkrypa hör <strong>till</strong> havsstrandängens karaktärsväxter.<br />

Deras blommor är ofta små men lyser av färg – gå nära<br />

och njut!<br />

När du lyfter blicken kommer<br />

fågellivet snabbt i fokus: strandskatan<br />

låter kubik-kubik-kubik<br />

i ett, i ett, i ett; ejdern simmar<br />

lugnt och gravanden tittar kan-<br />

Strandskator<br />

ske just fram ur bohålet.<br />

Med sin skedformade näbb kan gravanden – därav namnet –<br />

gräva långa gångar <strong>till</strong> sitt bo i strandbrinken.<br />

Förr överlevde kustbefolkningen på att kombinera jordbruk,<br />

djurhållning, jakt och fiske. Kustheden brukades då både<br />

<strong>till</strong> åker och bete. Den långa stenmuren längs stranden har<br />

ursprungligen lagts för att skilja gröda och boskap. Djuren fick<br />

nöja sig med remsan mot havet, innanför muren låg den tånggödslade<br />

odlingsmarken. Stenskvättan spritter och vippar, på<br />

väg <strong>till</strong> redet någonstans i muren. Energin från de solbelysta<br />

stenarna driver fjärilar att söka nektar bland ängens blommor.<br />

Info Reservatet betas av fritt strövande får och nötkreatur.<br />

Tips ”Blodfotad ostronplockare” (Haematopus ostralegus) är strand-<br />

skatans latinska namn och beskriver målande både fågelns<br />

utseende och matvanor. Ostron är dock tveksamt – snarare står<br />

blåmusslor, insekter, kräftdjur och blötdjur på menyn. Strandskatan<br />

kan bli uppåt 30 år gammal, en hög ålder för fåglar.<br />

Hitta Kustvägen Halmstad – Falkenberg. Efter Gullbrandstorp ta vänster<br />

mot Vilshärad och kör <strong>till</strong> den stora p-platsen vid stranden.<br />

Reservatet ligger 200 m västerut i slutet av ”Skarviksvägen”.


30 Haverdal<br />

RESERVAT VÄST<br />

Ett slagfält som skogen återtagit från havet<br />

så drastiskt kan man beskriva Haverdals<br />

<strong>naturreservat</strong>. Det märkliga dynlandskapet<br />

är resultatet av flera hundra års kamp mot<br />

flygsanden. Först runt 1900 lyckades man<br />

slutgiltigt binda den med sandrör, strandråg<br />

och bergtall; de äldsta träden har med tiden<br />

Klockgentiana<br />

utvecklat fascinerande former.<br />

Sommartid erbjuds underbara bad på en bred strand<br />

med sol, lä och utsikt i de höga dynerna. Stora Sandkullen<br />

reser sig hela 37 meter över havet och är en av de högsta i<br />

Skandinavien. Från toppen har man en överraskande milsvid<br />

fågelvy över kust och hav.<br />

Här finns flera lättgångna markerade leder. Den kortaste<br />

(3 km) kallas Naturstigen och har sexton numrerade stopp.<br />

På anslagstavlan vid parkeringen kan du ta en folder som<br />

beskriver stigens sevärdheter.<br />

Genom reservatet rinner ån Skintan, tätt kantad av lövträd<br />

och buskar, mest al och björk. På de fuktiga stränderna trivs<br />

även en rik högörtsvegetation. Ådalens frodiga grönska står<br />

i slående kontrast <strong>till</strong> den kringliggande torra tallskogen. Här<br />

finns både bäcköring och abborre. Med lite tur kan du få se<br />

gärdsmygen. I vår- och försommartid ljuder Skintans lövsalar<br />

av ljuvligaste fågelsång.<br />

Info Ett nät av fjädrande stigar och aromatiska dofter från skog, hed och<br />

hav gör Haverdal <strong>till</strong> ett motionsparadis för alla behov och förmågor.<br />

Tips Problemen med sanddrift har nu börjat vändas i sin motsats<br />

marken beskogas mer än vad vissa växt- och djurarter tål.<br />

Därför röjs och bränns delar av strandskogen.<br />

Hitta Reservatet nås från kustvägen Halmstad-Falkenberg.<br />

1: via Vilshärad (rondellen norr om Gullbrandstorp)<br />

2: via Haverdals golfbana (avtag vid Lyngalax)<br />

3: mot Haverdal S (södra rondellen i Haverdal).<br />

4: mot Haverdalsstrand (norra rondellen).<br />

Foto: Willy Lindström<br />

43<br />

43


44<br />

RESERVAT VÄST<br />

Trift i full blom<br />

31 Särdal<br />

Särdals välbetade marker har rötter i bronsåldern. Den långa<br />

traditionen av kontinuerlig betesdrift har skapat ett karaktäristiskt<br />

kustlandskap med särpräglat växt- och djurliv. Här finns<br />

även intressanta geologiska spår i form av strandvallar som<br />

bildats av skiftande havsnivåer när inlandsisen smälte för runt<br />

6 500 år sedan.<br />

Betet och den ogödslade marken, förutom djurens spillning,<br />

har lämnat fältet fritt för en rad ljuskrävande växter som <strong>till</strong><br />

exempel backtimjan, gulmåra och blåmunkar. I bäcken vid<br />

reservatets övre del växer murgrönsmöja – namnet syftar på<br />

att bladen liknar murgrönans. Den är en botanisk raritet som<br />

bara återstår på ett fåtal platser, alla i södra Halland.<br />

Över Särdals ängar hörs lärkan tidigt om våren, och i lite senare<br />

kan man se större strandpiparen rota efter maskar och insekter<br />

i strandgruset, oberörd av vågsvallet. I reservatets glesa<br />

bestånd av enbuskar bygger hämplingen gärna sitt bo; fågeln är<br />

döpt efter favoritfödan som är frön av bland annat hampa.<br />

Info Sandstranden mellan reservatet och Skallkrokens hamn i söder<br />

är en utmärkt och ostörd badplats. Även mitt i sommaren är<br />

den vanligaste besökaren fromma betesdjur, som vårdar och<br />

bevarar reservatets natur i flertusenårig tradition.<br />

Tips Dammarna strax söder om reservatet är efter lertaget vid Särdals<br />

tegelbruk i slutet av 1800-talet. Här lever fridlysta grodor och<br />

paddor, i april hörs hanarnas parningssång vida kring.<br />

Hitta Kustvägen från Halmstad mot Haverdal. Cirka 2 km efter<br />

Haverdal tag vänster på Kullsegårdsvägen. Efter cirka 200 m finns<br />

parkeringsplats med informationstavla.


32 Enet<br />

RESERVAT VÄST<br />

Enet är en lustgård som många gärna besöker, från tidig vår<br />

i flyttfåglars sällskap <strong>till</strong> sent på året för att plocka frostnupna<br />

slånbär. Vandringen går över örtrik torrhed och klapperstensfält,<br />

på betade saltängar och fuktstråk med sällsynt<br />

flora, genom björkskog och enbuskage som vinden vridit <strong>till</strong><br />

fantastiska former. Vid stranden finns rundslipade solhällar<br />

och naturliga badbassänger med slät botten och klart vatten.<br />

Längs den gamla vägen, där kärror knirkat under tånglasten,<br />

står björnbärssnåren tätt – i september blir bären plockmogna.<br />

Reservatets mosaik av naturtyper gynnar ett rikt växt- och<br />

djurliv. Strandängarna är mat- och rastplats för flyttfåglar under<br />

vår och höst; här häckar strandskata och ejder. Saltängens korta<br />

gräs pryds av små rosa stjärnor, det är den sällsynta blomman<br />

kustarun. Bland ängens fåglar syns – och hörs – ängspiplärka,<br />

stenskvätta och sånglärka. I enbuskagen häckar hämpling,<br />

grönfink, gulsparv, törnsångare och törnskata.<br />

Många av Enets invånare har tamboskapen att tacka för sin<br />

existens. Genom regelbunden buskröjning skapas öppna ytor<br />

för djurens bete; levnadsvillkoren för reservatets särpräglade<br />

flora och fauna säkerställs därmed.<br />

Info Under den varma årstiden betar islandshästar inom hela reservatet.<br />

Tips Så fick törnskatan sitt namn: från toppen (”skaten”) av ett träd<br />

eller taggbuske fångar den insekter i flykten – men även grodor,<br />

gnagare och fågelungar – som sedan spetsas på törnet för<br />

kommande behov. Det latinska namnet är Lanius collurio vilket<br />

betyder slaktare/rovfågel.<br />

Hitta Kustvägen från Halmstad mot Falkenberg. Parkeringen <strong>till</strong><br />

<strong>naturreservat</strong>et ligger <strong>till</strong> vänster om vägen, en knapp kilometer före<br />

Steninge samhälle.<br />

Foto: Willy Lindström<br />

45


46<br />

RESERVAT VÄST<br />

33 Steninge och<br />

Stensjö strand<br />

Reservatet består av två skilda och sinsemellan helt olika<br />

delar. Väster om kustvägen ett lapptäcke av klapperstensfält,<br />

betade ljung- och gräsmarker, fuktstråk, bergknallar och skogsdungar.<br />

Öster om samhället ett homogent lövskogsområde<br />

med inslag av mycket gamla, planterade tallar.<br />

Kustdelens rikt varierade natur<br />

återspeglas i faunan. Bland<br />

annat finns här fem av Sveriges<br />

sex kräldjursarter: hasselsnok,<br />

huggorm, snok, kopparödla och<br />

skogsödla. Samtliga är fridlysta.<br />

Marken hävdas på traditionellt<br />

vis av boskap. De flugstinna<br />

Snok<br />

Info Steninges kustdel och Stensjöstrand är besöksvärda året om, men<br />

populärast på sommaren för badens skull. Fiske från klipp-<br />

stränderna lockar också många.<br />

Tips Den trädklädda åsen i skogsskiftet är en sanddyn som behållit sin<br />

form under mycket lång tid genom att rötterna binder sanden.<br />

Sådana stabila dyner kallas fossila.<br />

Hitta Kustvägen norrut mot Falkenberg.<br />

Kustdelen: 1) Parkera vid badplatsen ”Storaskär” och följ<br />

kusten ca 300 m norrut <strong>till</strong> reservatsgränsen.<br />

2) Ca 1 km efter Steninge centrum finns reservatsskylt och<br />

parkeringsplats på vägens havssida.<br />

Inlandsdelen: Sväng in mitt för restaurangen med stenmuren, och<br />

fortsätt på Hulabäcksvägen. Efter ca 500 m står reservatsskylten på<br />

höger sida, in<strong>till</strong> en rest sten.


RESERVAT VÄST<br />

komockorna är som ett skafferi<br />

för den eleganta och sällsynta<br />

gulärlan. Med vingklipp och<br />

stjärtslag fäller den insekterna<br />

<strong>till</strong> marken, där de plockas upp<br />

och förs <strong>till</strong> ungarna i boet nere<br />

bland tuvorna.<br />

Under 1800-talet bröts här<br />

ådergnejs <strong>till</strong> gatsten – gamla<br />

brott och skrotsten ligger som<br />

eviga minnesmärken. Stenen<br />

skeppades ut från den lilla<br />

hamnen i Stensjöstrand. Gulärla<br />

Reservatets inlandsdel bjuder lummig grönska, lä för vinden<br />

och en porlande bäck. Om våren sjunger grönsångare, bofink,<br />

rödhake, koltrast och trädpiplärka, i maj-juni sprider sig<br />

ekorrbärens väldoft och skogsstjärnan lyser nästan magiskt.<br />

En mäktig fossil sanddyn påminner om att havet inte är<br />

långt borta.<br />

47


48<br />

RESERVAT VÄST<br />

Blåsippor<br />

34 Skipås<br />

Foto: Hans Helander<br />

Trots smeknamnet ”Guds gröna ängar” är den frodiga och omväxlande<br />

naturen i Skipås en sentida skapelse. För bara 150 år<br />

sedan var här kalt berg med undantag av inägorna i områdets<br />

mitt. Alkärren kring infartsvägen är lerdammar efter Stensjö<br />

tegelbruk; med lite tur kan du få se hägern på grodjakt. Våroch<br />

försommar ockuperas området av häckande småfågel,<br />

bland annat den skönsjungande svarthättan.<br />

Stengärdsgårdarna kring ekhagarna har fått omkastad funktion.<br />

Förr höll de boskapen utanför inägan, odlingsmarken,<br />

men nu håller de betesdjuren inom hägnet, kompletterat med<br />

moderna fårstängsel. Djuren släpps på den forna inägan för<br />

att röja sly och högt gräs bland ekar och enar, och bereda<br />

plats för en betesberoende ängsflora.<br />

Gatstensexporten har satt spår även i Skipås med många men<br />

små stenbrott, varav några är vattenfyllda. I ett av dem har<br />

man observerat större vattensalamandern – ett drygt 15 cm<br />

långt groddjur.<br />

Klippekulles panoramavy över kusten i väster står i stark<br />

kontrast <strong>till</strong> bokarnas pelarsal på östsidan. I gott lä och djupt<br />

rotade i den näringsrika mulljorden vid bergets fot når träden<br />

imponerande höjder. Soliga dagar tidigt om våren kan man<br />

tro att bitar av himlen fallit <strong>till</strong> marken – det är blåsippan som<br />

slagit upp ögonen.<br />

Info Lättgången markerad led genom hela reservatet. Betesdjur i hägn,<br />

stäng grinden efter dig!<br />

Tips Se men inte plocka – blåsippan är sällsynt och därför fridlyst.<br />

Blomman <strong>till</strong>växer från spetsen av en grov jordstam som kan bli<br />

flera hundra år gammal. Myror älskar blåsippans köttiga frukter<br />

och bidrar <strong>till</strong> att sprida växten.<br />

Hitta Kör kustvägen från Halmstad norrut. Efter Steninge, sväng höger vid<br />

skylt mot <strong>naturreservat</strong>et Skipås.


35 Suseån<br />

Info När korna är ute bör man undvika att gå <strong>till</strong> fots i betesmarken.<br />

RESERVAT VÄST<br />

Reservatets karaktär formas av Suseåns meandrande<br />

(slingrande) lopp. Täta alskogar och sumpkärr med död ved<br />

och hålträd ger livsrum åt den sällsynta mindre hackspetten.<br />

Det strömmande vattnet lockar forsärla, kungsfiskare och<br />

strömstare. Bland örter märks den myskdoftande desmeknopp<br />

– desmen är ett gammalt ord för mysk.<br />

Sluttningarna mot ån betas regelbundet vilket gynnar<br />

ängsfloran; på torra partier växer backsippa, tjärblomster,<br />

slåttergubbe och backtimjan. Kring ekarna på Boaberget vid<br />

reservatets östra gräns står blåsippa, vitsippa, liljekonvalj och<br />

harsyra.<br />

Inom reservatet finns flera fornlämningar som visar att den<br />

bördiga och fiskrika ådalen var bebodd redan på brons- och<br />

järnåldern. Alltjämt söker sig laxen och havsöringen <strong>till</strong> Suseåns<br />

forsar för att leka.<br />

Tips Reservatet ingår i stora arealer där Mostorps gård föder upp sina<br />

köttdjur. Över 200 kor med varsin kalv strövar på en ”prärie” som<br />

är fri från konstgödning och besprutningsmedel.<br />

Hitta Från gamla E6 norr om Getinge samhälle, följ Asigevägen ca 2 km.<br />

Strax före bron över Suseån finns en parkeringsficka <strong>till</strong> vänster i<br />

höjd med ett grustag. Reservatet omfattar ådalen på vägens<br />

båda sidor.<br />

49


ge<br />

RESERVAT NORD<br />

50<br />

Getinge<br />

Harplinge<br />

Reservat<br />

Nord<br />

Naturreservaten på<br />

höjderna mellan Nissan<br />

och Suseån rymmer hela<br />

Hallands natur- och<br />

kulturhistoria från den<br />

kultiverade kustslätten<br />

<strong>till</strong> inlandets rester av<br />

storskog och stenåldriga<br />

tegar. Inte mycket längre<br />

bort än ett rejält par<br />

5-hål på närmsta golfbana<br />

finns orörda marker<br />

där naturen fritt får bestämma<br />

reglerna. Dit är<br />

du välkommen att följa<br />

orrens spel över myren,<br />

höra vinden i de äldsta<br />

levande träden.<br />

Suseån<br />

Suseån<br />

NYÅRSÅSEN<br />

Suseån<br />

Kvibille<br />

Holm<br />

42 Getabäcken<br />

38 Getabäcken<br />

40 Biskopstorp<br />

39 Övraböke<br />

43 Övraböke<br />

Gräsås<br />

Biskopstorp<br />

36 Biskopstorp<br />

39 Biskopstorp nedre<br />

E6<br />

E20<br />

Suseån<br />

Slättåkra<br />

Övraböke<br />

40<br />

37


sjön<br />

Havsjön<br />

Almeberget<br />

Oskarström<br />

Vapnö mosse<br />

Nissan<br />

Långasjön<br />

Möllesjön<br />

Digeshultasjön<br />

26<br />

Fjällgime<br />

Åled<br />

Johansfors<br />

Enslöv<br />

Ättarp<br />

Sennan<br />

41 Skrockeberg<br />

Spenshult<br />

42 Nissaström<br />

Sennan<br />

43Virsehatt<br />

Torup<br />

p<br />

RESERVAT NORD<br />

Amböke<br />

44 Rågetaåsen<br />

Sennan<br />

Skavböke<br />

Karlstorp<br />

51<br />

Ält


52<br />

RESERVAT NORD<br />

36 Biskopstorp<br />

Biskopstorps böljande kullar och vördnadsbjudande gamla<br />

träd andas ett tidlöst lugn som har djupa historiska rötter. De<br />

äldsta ekarna började gro för över 300 år sedan, och markens<br />

rika ängsflora är resultatet av flera seklers obruten hävd med<br />

mular och lie. Den S-formade åsen i reservatets västra del har<br />

formats av isälvar. Tack vare att markerna hålls öppna kan<br />

man lätt se åsens vindlingar genom landskapet.<br />

Bland reservatets över åttio örter märks den fridlysta backsippan<br />

som blommar redan i april. På sommarängen ståtar<br />

prästkrage, bockrot, tjärblomster, brudbröd, ängsvädd och<br />

jungfrulin; deras färgprakt varar ofta långt in i september.<br />

På hösten syns klickar i gult och orange – det är toppvaxskivlingen<br />

och andra vaxskivlingar som trivs på ängar och<br />

naturbetesmarker. De är vackra att se men inga matsvampar.<br />

Betet har hållit marken fri från konkurrerande vegetation så<br />

att de största träden kunnat breda ut sina kronor maximalt.<br />

Hagmarksekar är livsmiljö för hundratals lavar, mossor<br />

och insektsarter och har stor betydelse för den biologiska<br />

mångfalden. På ekarna i Biskopstorp finns bland annat grå<br />

skärelav, silverlav och gulpudrad spiklav.<br />

Omsider faller även stora träd. Här ligger vidunderligt<br />

vackra vrak efter giganter som under en mångårig nedbrytningsprocess<br />

fortsätter att ge liv åt omgivningen.<br />

Info Långhorniga och långhåriga betesdjur av rasen Highland Cattle<br />

håller gräset kort inom reservatet. De är fredliga och störs inte av<br />

aktsamma besökare.<br />

Tips Biskopstorp har varit både kungsladugård och landshövdinge-<br />

boställe, sannolikt också biskopshemman. I trakten finns gott om<br />

förhistoriska gravar och många äldre övergivna vägar, så kallade<br />

hålvägar.<br />

Hitta E6:an norrut, tag av mot Kvibille och därefter direkt första höger<br />

mot Biskopstorp. Strax före gården (efter ca 1,5 km) går en grusväg<br />

<strong>till</strong> höger. Parkera vid ekonomibyggnaden. Reservatet ligger strax<br />

söder om gården.<br />

Foto: Karin Valtinat


37 Vapnö mosse<br />

RESERVAT NORD<br />

Alldeles innanför kustslätten ligger<br />

den vidsträckta och nästan orörda<br />

Vapnö mosse. Runtom reser sig<br />

höjder med delvis äldre ekskog<br />

och mycket gamla bokar. På de<br />

branta sluttningarna i öst står<br />

200-åriga tallar och marken täcks<br />

av blåbärsris. Härifrån har man fin<br />

utblick över våtmarkens mosaik av<br />

kärr, gungflyn, rismossar, holmar<br />

och sumpskog. I den fuktiga miljön<br />

frodas många sällsynta arter, bland<br />

andra orkidéerna myggblomster Mossnycklar<br />

och mossnycklar. Den senare växer<br />

bara på denna plats i Halland, så titta noga!<br />

De åldriga lövträden i reservatets norra del hyser en rad<br />

rödlistade lavar, t ex liten lundlav, liten ädellav, almlav och<br />

mussellav. Tidiga aprilmorgnar spelar orren, under majs ljusa<br />

nätter hörs den skygga nattskärran över myren.<br />

Öster om mossen återstår en liten rest av ljunghed som fram<br />

<strong>till</strong> 1850 täckte stora delar av Halland. Här växer den hotade<br />

hårginsten, Hallands landskapsblomma.<br />

Info Reservatet är o<strong>till</strong>gäng-<br />

ligt och saknar ströv-<br />

stigar. Stövlar och extra<br />

strumpor i ryggsäcken<br />

rekommenderas.<br />

Tips Sileshår är naturens eget<br />

flugpapper. Här växer<br />

alla tre arterna av denna<br />

”köttätande” blomma,<br />

som fångar insekterna<br />

med sina klibbiga blad.<br />

Hitta Vapnö mosse kan nås<br />

med bil på skogsvägar.<br />

1) Gamla riksvägen från<br />

Halmstad mot Holm.<br />

Följ skyltning mot Holms<br />

golfbana och ta höger<br />

i första vägkrysset.<br />

Passera Nannarps gård,<br />

därefter första vänster.<br />

Följ vägen norrut i ca<br />

2,5 km – du befinner<br />

dig då mitt i reservatet.<br />

2) Nissastigen mot<br />

Oskarström. Två km efter<br />

Åled – i höjd med avtag<br />

mot Fjällgime – finns en<br />

liten väg <strong>till</strong> vänster som<br />

går <strong>till</strong> reservatet.<br />

(ca 2 km).<br />

53


RESERVAT NORD<br />

54<br />

38 Getabäcken<br />

Getabäckens <strong>naturreservat</strong> ligger på en brant dalsida som<br />

domineras av riktigt gammal bokskog. Utsikten över det kuperade<br />

landskapet västerut är bara den värd ett besök.<br />

Kartor visar att här har stått skog utan avbrott sedan 1600talet<br />

– den är urskogslik med många högstubbar, nedfallna<br />

trädstammar (lågor) och enstaka märkligt vridna ”trollbokar”.<br />

Orörd miljö gynnar biologisk mångfald och reservatet har högt<br />

bevarandevärde som lokal för vedlevande, sällsynta lavar,<br />

mossor och svampar. Näringrikt vatten – bl a Getabäcken –<br />

silar genom området och underhåller en örtrik markvegetation.<br />

Om du höjer blicken kan du med lite tur få syn på den<br />

skygga stenknäcken. Med sin starka näbb kan den t o m<br />

knäcka körsbärskärnor. Vintertid dyker<br />

den ibland upp vid fågelborden och<br />

nöjer sig då med solrosfrön.<br />

Getabäcken har <strong>till</strong>hört byn Övraböke<br />

som har en väldokumenterad historia.<br />

”Döbla skog”, med rötter i medeltiden,<br />

utbredde sig en gång över Slättåkra<br />

Jättesvampmal<br />

sockens norra utmarker men<br />

började på 1700-talet att förvandlas <strong>till</strong> ljunghed efter stora<br />

avverkningar. Övraböke tycks dock ha burit skog även<br />

då ljunghedarna hade sin största utbredning.<br />

Info Den gamla skogsvägen in i reservatet är bitvis blockerad av storm-<br />

fällen efter Gudrun. F n är det enklare att följa röjningsgatan för<br />

gasledningen ca 200 m och sedan gå 900 åt vänster.<br />

Tips På de gamla trädstammarna växer fnöskticka som förr användes<br />

när man gjorde upp eld. Många av svamparna har små runda hål<br />

efter jättesvampmalens larver trots namnet blir den bara fyra cm<br />

mellan vingspetsarna!<br />

Hitta Tag av E6 i Kvibille och kör norrut mot Torup via Slättåkra.<br />

Ca 1,5 km efter Gräsås finns reservatet på vänster sida.<br />

Foto: Örjan Fritz<br />

Foto: Örjan Fritz


39 Övraböke<br />

RESERVAT NORD<br />

Den åldriga och artrika skogen i Övraböke och Getabäcken är<br />

rester av Övraböke bys gamla utmarker. Här betade boskapen<br />

fritt om sommaren, här fanns bränsle och virke, här hamlade<br />

(beskar) man träden <strong>till</strong> vinterfoder åt djuren. Även träd på de<br />

inhägnade åkrarna och ängarna närmast byn (inägomarken)<br />

hamlades. Några knotiga gamla almar från den tiden är nu<br />

värd för vedlevande insekter, svampar och hålhäckande fåglar,<br />

t ex den sällsynta skogsduvan.<br />

Markerna i Övraböke har brukats sedan mycket långt <strong>till</strong>baka.<br />

Odlingsspår på östsidan av vägen dateras <strong>till</strong> mellersta<br />

bronsåldern. De långsmala tegar, som syns än idag, har sitt<br />

ursprung i en markindelning från vikingatiden 700 - 900 e Kr.<br />

När den sista gården i Övraböke las ner långt in på 1900-talet<br />

slöts en 3000-årig odlingshistoria.<br />

Området närmast bebyggelsen har ännu karaktär av ängsmark<br />

med dungar av ask, alm, fågelbär och hassel. Enstaka stora<br />

träd har spår av hamling. Bortom bymarken står först frodig<br />

lövblandskog med många nordiska arter. Där vatten tränger<br />

fram bildas så kallade översilningskärr med rik flora: t ex<br />

häxört, gullpudra, ormbär och orkidén skogsnycklar. Längre<br />

in växer bokskog med träd i alla åldrar, från gamla jättar <strong>till</strong><br />

späda skott. Högstubbar och liggande, döda träd (lågor) täcks<br />

av lavar, svampar och mossor, bl a den sällsynta bokfjädermossan<br />

som trivs bäst i gammal orörd skog.<br />

Info Ca 200 m före husen finns <strong>till</strong> vänster om vägen en gammal stig,<br />

som leder genom skogen <strong>till</strong> Getabäckens <strong>naturreservat</strong> (ca 2 km).<br />

Den kan bitvis vara blockerad av stormfällda träd.<br />

Tips För att plocka hasselnötter måste man faktiskt ha markägarens<br />

<strong>till</strong>stånd. I Övraböke får du dock lov att ta en handfull nötter utan<br />

att det ses som överträdelse av allemansrätten.<br />

Hitta Från Slättåkra kör norrut förbi Gräsås. Efter ca 3 km syns husen i<br />

Övraböke. Parkera på vägslingan framför boningshuset.<br />

Foto: Bo Tengnäs<br />

55


Foto: Mattias Lindström<br />

56<br />

RESERVAT NORD<br />

4o Almeberget<br />

Tordyvel<br />

Stensopp<br />

Naturreservatet Almeberget är litet <strong>till</strong><br />

ytan men fyllt av upplevelser. Här kan<br />

du vandra i dramatisk klippnatur och<br />

genom artrik bokskog, njuta av vida<br />

utsikter och välhävdade hagmarker,<br />

beundra fossila odlingsrösen (”hackerör”)<br />

efter järnålderns jordbrukare.<br />

Historiska kartor visar att området<br />

kontinuerligt varit skogklätt åtminstone<br />

sedan 1650-talet. Sannolikt har<br />

den branta terrängen räddat Almebergets<br />

bokar från avverkning, då de<br />

kringliggande – och ursprungligen vitt<br />

utbredda – lövskogarna förvandlades<br />

<strong>till</strong> ljunghed under 1700- och 1800talen.<br />

De äldsta nu levande träden<br />

grodde i slutet av 1700-talet. Ännu<br />

äldre är all död ved som lagt grunden<br />

<strong>till</strong> reservatets biologiska mångfald.<br />

Den äldsta skogen finns på reservatets<br />

högsta partier och utgör en<br />

biologisk skattkammare. Här förvarar<br />

naturen hela 38 rödlistade arter, mest<br />

lavar men även en rad mossor, svampar<br />

och skalbaggar som alla är direkt<br />

eller indirekt beroende av bokskog i<br />

alla stadier och åldrar.<br />

I trakten finns ytterligare några<br />

områden med skyddad ädellövskog.<br />

Möjligheterna för hotade arter att<br />

överleva och att sprida sig, både<br />

inom och emellan områdena, blir<br />

därmed större.<br />

Info Gamla skogsvägar och nyanlagda<br />

strövstigar gör det lätt att ta sig runt<br />

i reservatet.<br />

Tips Hackerör kallas röjningsrösen av äldre<br />

slag, ofta med ursprung i järnåldern.<br />

Typiskt för hackerör är storleken<br />

på stenarna som sällan är mer än<br />

några decimeter i diameter.<br />

Hitta E6 norrut från Halmstad. Tag höger<br />

mot Kvibille, fortsätt mot Slättåkra.<br />

Efter kyrkan tag vänster på mindre<br />

väg mellan husen (ej Gräsåsvägen).<br />

Efter ca 3 km ligger reservatet<br />

<strong>till</strong> vänster, bortom gården.


41 Skrockeberg<br />

RESERVAT NORD<br />

Landskapet i och<br />

runt Skrockeberg<br />

består av höjder<br />

och sprickdalar med<br />

djupt nedskurna<br />

vattendrag. I väst<br />

finns lodräta stup<br />

och nedfallna block,<br />

i öster sluttar berget<br />

brant mot Maabäckens<br />

kanjonlika ravin.<br />

Reservatets växtoch<br />

djurliv är inte<br />

mindre dramatiskt.<br />

Uppåt 300 år gamla<br />

bokar – från levande<br />

och döende jätteträd<br />

<strong>till</strong> väldiga trädvrak<br />

– samexisterar med<br />

en rik moss-, svamp-<br />

Foto: Willy Lindström<br />

och lavflora. Hela 40<br />

rödlistade arter lever på och av bokar i olika nedbrytningsstadier.<br />

Vedlevande insekter får också sitt lystmäte, liksom de<br />

fåglar som i sin tur äter dem, t.ex. spillkråkan som är Europas<br />

största hackspett. Högre upp i näringskedjan finns rovfåglarna<br />

duvhök och bivråk. Du finner lätt spår efter vildsvin i marken<br />

och på träd – men djuren själva är skygga och svåra att upptäcka,<br />

eftersom de är nattaktiva.<br />

Jättebokarna med sina vida kronor<br />

är rester efter äldre tiders skogbete;<br />

stora träd rådde mularna inte på.<br />

Enstaka träd har brandspår, troligen<br />

uppkomna vid bränning av ljunghed.<br />

Fnöskticka<br />

Stormfällda träd inom reservatet<br />

lämnas som de är av naturvårdsskäl – de bildar nya och<br />

viktiga livsmiljöer för en mängd arter. OBS! Gå aldrig in under<br />

en rotvälta!<br />

Info Reservatets intressantaste del ligger en dryg km längs vägen från<br />

p-platsen.<br />

Tips Fnösktickan är en viktig arbetare i bokskogen. Genom svamprötan<br />

bryts träden efterhand 3 à 10 meter över marken och förvandlas <strong>till</strong><br />

matnyttiga högstubbar och lågor.<br />

Hitta Nissastigen (väg 26) <strong>till</strong> Johansfors, ta vänster mot Dalshult och<br />

kör ca 2 km norrut. Direkt efter en 90-graders vänstersväng, sväng<br />

höger mellan två träd och passera en hästgård. Efter ca 200 m delar<br />

sig vägen, välj den vänstra. Femton meter efter bäcken finns en<br />

mindre parkeringsyta. Härifrån leder en stig in i reservatet.<br />

57


58<br />

RESERVAT NORD<br />

Kungsfiskare<br />

42 Nissaström<br />

Rinnande vatten, lövskog och död ved är det livgivande receptet<br />

för mångfalden i Nissaströms <strong>naturreservat</strong>. De frodiga<br />

lövskogarna längs ån mellan Nissaström och Johansfors är rika<br />

på gamla, grova träd och död ved. Rännilar och källsprång<br />

skapar hög markfuktighet. I den här miljön trivs i synnerhet<br />

mossor, lavar och svampar med mycket specifika levnadskrav.<br />

Ett fyrtiotal hotade arter har hit<strong>till</strong>s påträffats.<br />

Merparten av åns vatten förs i en underjordisk tunnel <strong>till</strong><br />

kraftverket nedströms. Den gamla åfåran med sin blottade<br />

stenbotten och vattensamlingar erbjuder både naturscenerier<br />

och idealiska livsvillkor, bl a för ett par sällsynta fåglar.<br />

I strandbrinkarna gräver den färggranna men skygga kungsfiskaren<br />

sina bohål. Som namnet säger är den en skicklig<br />

fiskare som tar sina byten under vatten. Lättare att upptäcka<br />

är mindre hackspetten när den hackar efter maskar och larver<br />

i högstubbarna.<br />

Längs stigen på södra stranden finns en rastplats med eldstad<br />

– fikadags! Här blir landskapet mer dramatiskt – höga<br />

klippväggar reser sig ur Nissan och forsande bäckar kastar<br />

sig ut i åns kanjonlika ravin. Efter stark nederbörd fylls åfåran<br />

av överskott från dammen och ger då en föreställning om de<br />

vattenkrafter som en gång lade grunden <strong>till</strong> Nissaströms bruk.<br />

Vid den enda återstående byggnaden, en smedja, finns en<br />

informationstavla om industriepoken, som definitivt upphörde<br />

på 1970-talet.<br />

Info I reservatets södra del finns flera vandringsleder av olika längd.<br />

Tips Kungsfiskaren visar vägen <strong>till</strong> gädda, mört och abborre – fiskekort<br />

köps närmast i vapensmedjan i Oskarström.<br />

Hitta Nissastigen (väg 26) <strong>till</strong> Nissaströms samhälle. Ta höger vid skylt<br />

ning mot kursgården. Strax efter bron finns liten parkering och in<br />

formationstavlor. Vid kursgården finns större parkering och info om<br />

reservatet.<br />

Foto: Stefan Lindahl


43 Virsehatt<br />

Info Från p-platsen går en brant stig med trappor <strong>till</strong> toppen. Härifrån<br />

har man en magnifik vy över landskapet i Sennans dalgång och<br />

ända ut <strong>till</strong> havet.<br />

Tips Vid berget finns skålgropar som tyder på att Virsehatt varit<br />

offerplats under bronsåldern. En bågformad vall av sten och jord<br />

på bergets krön kan vara rester av en forntida bygdeborg.<br />

Hitta Från vägen mellan Oskarström och Simlångsdalen välj väg mot<br />

Virshult, eller kör <strong>till</strong> Sännan och kör Virshultsvägen.<br />

RESERVAT NORD<br />

”Virsehatt ligger på Enslövs gärden som en kungakrona<br />

på en sammetsduk”, skrev författaren Fredrik Ström. Eller med<br />

geologens ord: en väl avgränsad gnejskupol, ett restberg som<br />

motstått urtidshavens nötning. Kupolens hjässa når 122 meter<br />

över nuvarande havsnivå och drygt 60 meter över Sennans<br />

dalgång. På västsidan finns 40 meter höga stup som utmanar<br />

bergsklättrare. Virsehatts profil var ännu skarpare under det<br />

trädfattiga 1700-talet, då den utgjorde sjömärke – över två mil<br />

från kusten!<br />

Hatten – eller kronan – har sedan dess fått ett heltäckande<br />

flor av lövskog, mest ek och bok med inslag av björk, lind och<br />

hassel. På bergets frodigaste del i norr och nordost blommar<br />

vårlök och blåsippa. Sommarkvällar rinner doften av kaprifol<br />

längs sluttningarna. Skogen nedanför branterna är bitvis<br />

urskogsartad och synnerligen rik på mossor och lavar varav<br />

många är rödlistade arter. Här kan du stöta på dovhjort och<br />

vildsvin!<br />

Söder och väster om Virsehatt finns inbjudande hagmarker<br />

där fåren betar.<br />

Sennans laxstam är ursprunglig. Längs vattnet står en ridå av<br />

alar som skuggar lekplatserna för lax och öring. Tack vare rent<br />

vatten och näringsrik bottenfauna är ån ett <strong>till</strong>håll även för<br />

den sällsynta fågeltrion kungsfiskare, strömstare och forsärla.<br />

Och högt i skyn cirklar korpar kring sina oåtkomliga klippbon.<br />

59


60<br />

RESERVAT NORD<br />

44 Rågetaåsen<br />

I en brant östsluttning<br />

mot Sännaån ligger<br />

Rågetaåsens <strong>naturreservat</strong>.<br />

Under en lång<br />

tid av ostördhet har<br />

naturen här hunnit utveckla<br />

en artrik urskog.<br />

Grova gamla bokar och<br />

granar, högstubbar,<br />

lågor, rotvältor och små<br />

kärr är grogrunden för<br />

områdets biologiska<br />

mångfald och höga<br />

naturvärden. Mikroskopiska<br />

organismer,<br />

Spindelblomster<br />

bakterier och svampar<br />

bryter ner den döda<br />

veden åt trädlevande insekter som blir föda åt fåglar, bland<br />

andra hackspett och spillkråka. De multnande stammarna är<br />

också en gynnsam miljö för flera arter av spolsnäckor.<br />

Den som utmanar reservatets svårforcerade terräng bör beväpna<br />

sig med lupp: bokarna har en rik lavflora – t.ex. liten<br />

ädellav – och bland alla mossor märks rödtandad hättemossa,<br />

som är en hotad raritet. I fuktiga partier frodas dvärghäxört,<br />

skärmstarr, skogsbräsma och orkidén spindelblomster.<br />

Sännanån rinner nära reservatets östgräns och hyser både<br />

öring och en mångfald botten-levande organismer. En annan<br />

av åns invånare är forsärlan som känns igen på sitt gula bröst<br />

och ständigt vippande stjärt.<br />

Foto: Willy Lindström<br />

Info Tänk på att det kan vara farligt att<br />

vistas vid rotvältorna!<br />

Tips Under några stormiga timmar den<br />

8 januari 2005 fälldes många av<br />

reservatets äldsta träd. Hundra år<br />

framåt kommer deras virke att ge liv åt<br />

skogens övriga invånare i ett evigt<br />

kretslopp, där ingenting går <strong>till</strong> spillo.<br />

Därför får träden, som Gudrun fällde,<br />

ligga kvar.<br />

Hitta Nissastigen (väg 26) <strong>till</strong> Fröslida,<br />

höger mot Ryaberg. Efter ca 5km<br />

en korsväg vid Karlstorp, ta vänster<br />

och kör ca 1 km, reservatet ligger på<br />

andra sidan Sännaån. Parkering<br />

saknas. Alternativt kan man välja<br />

vänster där den mindre vägen<br />

delar sig och fortsätta på en farbar<br />

skogsväg ca 1 km <strong>till</strong> en vändplats<br />

– reservatet börjar då i sluttningen<br />

<strong>till</strong> höger.


Var rädd om din rätt!<br />

Alle mans rätt är envars ansvar. Huvudregeln lyder inte störa, inte<br />

förstöra. Du får fritt vistas i naturen med allt vad det ger av positiva<br />

upplevelser: gå i skogen, plocka bär och svamp, bada i hav och sjö,<br />

jogga på stigar, cykla på enskilda vägar, rasta (kopplad) hund, rida<br />

på anvisade leder. I <strong>naturreservat</strong>en gäller ofta särskilda föreskrifter<br />

som står på reservatets informationstavla, t ex om fridlysta växter.<br />

Allemansrätten innebär också att ta ansvar för natur och djurliv och<br />

visa hänsyn mot markägare och andra besökare. Alltså: inte störa,<br />

inte förstöra. Du får t ex inte bryta kvistar, grenar eller bark från<br />

växande träd, gräva upp blommor, buskar eller träd. Inte heller gå på<br />

växande gröda eller över tomtmark vid boningshus. Fiske ingår inte i<br />

allemansrätten utom i Sveriges fem största sjöar samt längs kusterna<br />

där fiske med spö är fritt.<br />

Undantagen från allemansrätten handlar i mångt och mycket om<br />

sunt förnuft. Ingen vill ha skräp i naturen – plastpåsar och glaskross<br />

kan dessutom skada djuren. Motorfordon hör inte hemma på en<br />

blommande äng eller badstrand. Radioskrän stör både lugnet och<br />

fågelsången. En slarvigt släckt eld kan vålla skogsbrand. Återigen:<br />

inte störa, inte förstöra.<br />

Tänk på hur du själv vill att det ska se ut när du återvänder<br />

<strong>till</strong> ”Lustgården”!<br />

På Naturvårdsverkets hemsida www.naturvardsverket.se kan du läsa<br />

mer om hur allemansrätten ska tolkas och <strong>till</strong>ämpas.<br />

Foto: Hans Helander<br />

61


62<br />

Hallands<br />

landskapssymboler<br />

Grundämne<br />

Natrium, Na<br />

Halland är ett salt landskap.<br />

Det hälsobringande badvattnet<br />

längs kusten innehåller<br />

ca 10 natriumklorid per liter.<br />

På glasindustrin i Halmstad<br />

och sulfitfabriken i Värö<br />

ingår natriumsalter som del i<br />

slutprodukten respektive som<br />

kemikalie i <strong>till</strong>verkningen.<br />

Foto: Willy Lindström<br />

Djur<br />

Lax Salmo salar<br />

Halland har tretton åar där laxen reproducerar<br />

sig. Dessutom sätts det ut ca 130 000<br />

utvandringsfärdiga laxungar (smolt) per år i<br />

Lagan och Nissan. De vandrar <strong>till</strong> Nordatlanten<br />

och återkommer efter 1-3 år som tjocka<br />

och fina matfiskar för att leka. Sportfiskets<br />

fångster ligger kring 7 ton. Yrkesfisket i havet<br />

har de senaste åren gett blygsam fångst,<br />

under 1 ton. Vid sekelskiftet togs i Halland<br />

ca 75 ton lax om året.<br />

Ill: Bo Mossberg<br />

Mossa<br />

Skirmossa Hookeria lucens<br />

Det skira utseendet, därav namnet,<br />

beror på de halvgenomskinliga och<br />

ovanligt stora bladcellerna vilka<br />

syns med blotta ögat. Hallands<br />

höga nederbörd och milda vintrar<br />

är en viktig förutsättning för skirmossan<br />

– den är extremt känslig för<br />

uttorkning och kan bara överleva på<br />

platser med hög och jämn luftfuktighet<br />

som raviner och bäckdalar.<br />

Blomma<br />

Hårginst Genista pilosa<br />

En liten risartad buske som nu<br />

är fridlyst. I södra Halland är den<br />

dock fortfarande vanlig och syns<br />

på gräs- och ljunghedar. Artnamnet<br />

pilosa kommer av latinets<br />

pilosus (hårig) och syftar på de<br />

håriga fruktbaljorna. Hårginst<br />

blommar i maj-juni med lysande<br />

gula blommor som sitter i klasar<br />

längst ut på grenarna.<br />

Foto: Peter Grahn


Sten<br />

Charnockit<br />

Sällsynt granitisk bergart som bl a finns på<br />

några ställen längs Hallands kust. Ett nedlagt<br />

stenbrott i Söndrum strax väster om<br />

Halmstad ger en unik bild av det geologiska<br />

förloppet, som inträffade för ca 1400 miljoner<br />

år sedan. Charnockiten har bildats av en<br />

framträngande granitisk gång, en s k pegmatit.<br />

Foto: Peter Lindberg/Naturskyddsföreningen<br />

Äpple<br />

Brunnsäpple Malus pumila<br />

Moderträdet lär ha växt in<strong>till</strong> en brunn på<br />

Fröllinge slott norr om Halmstad. Har odlats i<br />

Halland i minst 200 år pga sina goda egenskaper.<br />

Trädet har små anspråk på jordmånen, är<br />

härdigt och står bra mot sjukdomar. Det söta<br />

vita köttet har en behaglig arom och är mycket<br />

gott att bita i. Skördas i mitten av oktober, kan<br />

användas direkt. Håller <strong>till</strong> jul.<br />

Foto: Åke Sandhall<br />

Fågel<br />

Pilgrimsfalk Falco peregrinus<br />

Denna ståtliga fågel – en meter mellan<br />

vingspetsarna – var på gränsen<br />

<strong>till</strong> utrotning men räddades av Projekt<br />

Pilgrimsfalk. Av de drygt 100 par som<br />

nu häckar i Sverige finns många i<br />

Halland. Falkarna bygger helst sina<br />

bon på oåtkomliga klipphyllor.<br />

Insekt<br />

Ollonborre<br />

Melolontha melolontha<br />

Både insekt och larv skadar växtligheten.<br />

Förr i tiden gick folk i södra<br />

Halland man ur huse för att bekämpa<br />

svärmande ollonborrar. Större delen<br />

av sitt ca femåriga liv <strong>till</strong>bringar den<br />

som larv under jorden (”fettpölsor”)<br />

och äter av växternas rötter. Som brummande och bladätande<br />

skalbagge lever ollonborren endast runt en månad.<br />

Svamp<br />

Blodsopp Boletus luridiformis<br />

En god matsvamp, släkt med karljohan,<br />

men fastare i konsistensen. Den växer<br />

bland annat i <strong>naturreservat</strong>ens lövblandskogar,<br />

under ek, bok och lind. Förr ansågs<br />

blodsopp oätlig pga av att köttet blåfärgas<br />

på snittytor; nu vet vi att detta inte har något med<br />

matvärdet att göra. OBS! Förväxla den inte med de<br />

snarlika oätliga svamparna djävulssopp och eldsopp.<br />

Foto: Ingmar Holmåsen<br />

63


64<br />

Vad betyder orden…<br />

inäga, inägomark, i det äldre bondesamhället mark som hägnats<br />

med gärdsgård eller mur <strong>till</strong> skydd mot boskapens intrång. Inägomarken<br />

bestod av åker, äng, trädgårdsland och s.k. kålgårdar.<br />

fägata, inhägnad led för tamboskapen från bondbyns centrum<br />

(stall, ladugård) genom inägomarken och <strong>till</strong> betet på utmarken.<br />

I centrala odlingsområden kunde fägatan vara flera kilometer lång,<br />

men vanligtvis låg utmarken närmare byn.<br />

utmark, skogsmark, hed eller impediment (obrukbar mark) som<br />

nyttjades av bysamfälligheten som allmänning för bete och vedfångst<br />

men också för uttag av byggnadstimmer, gärdsel och störar.<br />

hamling, insamling av lövbärande grenar och kvistar på växande<br />

träd som ask, lind och pil, främst <strong>till</strong> kreatursfoder men också <strong>till</strong><br />

bränsle och virke.<br />

slåtteräng, mark där gräs och örter får växa upp för att tas <strong>till</strong>vara<br />

som hö genom regelbunden slåtter.<br />

stubbskottsäng, slåtteräng som förutom hö även ger klenvirke.<br />

Stubbarna efter gammal skogsmark, som tidigare stått på ängen,<br />

skjuter stubbskott vilka gallras och skördas regelbundet. Stubbskottsängen<br />

ger en uthållig höproduktion tack vare näringen som<br />

träd och buskar hämtar upp med sina djupa rotsystem. När löv<br />

och rotdelar förmultnar frigörs näring åt gräs och örter – ängen<br />

gödslar sig själv!<br />

betesmark, hage, öppen mark med örter och gräs som bildar<br />

en tät vegetation av fleråriga och tuvbildande arter och ett fåtal<br />

större träd. Hagen kräver ständigt bete för att inte invaderas av<br />

buskar och träd.<br />

död ved, bark och trä av döda träd eller rötat trä inuti levande<br />

träd. Flera tusen arter i Sverige kan bara överleva i död ved,<br />

främst insekter och svampar.<br />

högstubbe, träd som avsiktligt kapats på hög höjd för att med<br />

tiden bli död ved åt bakterier, svampar (tickor), insekter och hålbyggande<br />

fåglar. Även vindkapade träd kallas högstubbar.<br />

torraka, låga, ett träd som torkat och dött kallas torraka. Det<br />

har samma viktiga funktion för den biologiska mångfalden som<br />

högstubbarna. En torraka kan stå i 100 år. En torraka som ligger<br />

på marken kallas låga och förmultnar på ca 100 år.<br />

mulm, jordartad blandning i håligheter i gamla träd. Består av<br />

nedbrytningsprodukter av trädets ved t.ex. gnagmjöl från insektsangrepp,<br />

men även fågel- och gnagarborester, döda svamp- och<br />

djurrester, matrester från fåglar mm i trädets murkna innandöme.<br />

I mulmen lever en artrik och särpräglad insektsfauna, bland annat<br />

skalbaggar.<br />

rödlistad, växter, svampar och djur som är hotade eller missgynnade<br />

kallas rödlistade enligt ett internationellt system. Rödlistor<br />

upprättas av Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet.<br />

Naturvårdsverket är ansvarig myndighet.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!