Vägvisare till Halmstads naturreservat
Vägvisare till Halmstads naturreservat
Vägvisare till Halmstads naturreservat
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Edens lustgård kallas också paradiset.<br />
Där levde Adam och Eva ett mycket behagligt<br />
liv. Människor har ofta föreställt sig att livet<br />
en gång för länge sedan varit mycket lättare<br />
att leva än vad det sedan blev. På så sätt<br />
har berättelser som den om Edens lustgård<br />
uppkommit.<br />
Välkommen <strong>till</strong> <strong>naturreservat</strong>en<br />
i <strong>Halmstads</strong> kommun!<br />
<strong>Vägvisare</strong><br />
<strong>till</strong> <strong>Halmstads</strong><br />
<strong>naturreservat</strong>
Gå <strong>till</strong> källorna!<br />
www.halmstad.se/natur Kommunens informationssida om<br />
natur, rekreation och vatten.<br />
www.n.lst.se På länsstyrelsens hemsida presenteras samtliga<br />
<strong>naturreservat</strong> i Halland. Här kan du också läsa om aktuella<br />
skötselåtgärder i reservaten och följa myndighetens arbete<br />
med att avsätta och skydda nya värdefulla naturområden i<br />
länet.<br />
www.nrm.se Naturhistoriska riksmuseet ligger i Stockholm<br />
men via hemsidan kan du ta del av museets kunskap och<br />
samlingar. Den virtuella floran visar tusentals svenska växter i<br />
ord och bild.<br />
www.sofnet.org Sveriges ornitologiska förening visar och<br />
informerar om fåglar du kan se och höra i vår natur.<br />
www.artdata.slu.se ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet<br />
(SLU) i Uppsala svarar bland annat för de svenska<br />
listorna över hotade och missgynnade växter, svampar och<br />
djur – i internationell terminologi kallade rödlistor. Arterna<br />
grupperas enligt ett system med kategorier och kriterier som<br />
på ett översiktligt sätt betecknar grad av utdöenderisk.<br />
I början av 2002 fick ArtDatabanken riksdagens uppdrag att<br />
skapa Nationalnyckeln <strong>till</strong> Sveriges flora och fauna, ett nationellt<br />
referensverk som beskriver alla svenska djur, växter och<br />
svampar. Hit<strong>till</strong>s är 6 volymer – av beräknade 100 – färdiga.<br />
www.svampguiden.com En träffpunkt för svampälskare. Sidan<br />
drivs ideellt och innehåller all tänkbar vetskap om nordiska<br />
svampar, såväl biologiskt som kulinariskt.<br />
www.vattenportalen.se Hemsida från Naturvårdsverket i samarbete<br />
med Boverket, SGU (Sveriges geologiska undersökning)<br />
och Vattenmyndigheterna. Du kan bl a söka information om<br />
och påverka åtgärder som har betydelse för vattendrag, brunnar,<br />
bad och fiskevatten i dina trakter.<br />
www.naturvardsverket.se Naturvårdsverket är Sveriges centrala<br />
miljömyndighet och världens äldsta i sitt slag. Friluftslivet är<br />
en del av naturvården. På verkets hemsida finns praktiska<br />
upplysningar om t ex badvattnets kvalitet, motortrafik i naturen,<br />
fridlysta växter och djur, fjällvandring, allemansrättens<br />
innebörd.<br />
www.skogsstyrelsen.se ”Skogen – en plats för alla” ger vardagsnära<br />
råd och tips som gör även den kortaste utflykt <strong>till</strong> en<br />
innehållsrik upplevelse. Från klädval och matförslag <strong>till</strong> presentation<br />
av djur och växter du möter. En lektion i naturkunskap,<br />
både för nybörjare och mer vana skogsluffare.
– en guide <strong>till</strong> <strong>Halmstads</strong><br />
<strong>naturreservat</strong>
Register/områdesindelat<br />
Översiktskarta sid 4<br />
Reservat Öst<br />
Områdeskarta sid 6<br />
1 Lillared - Klövaberget sid 8<br />
2 Råmebo sid 9<br />
3 Stavsbjär sid 10<br />
4 Svarta klippan sid 11<br />
5 Alenäs sid 12<br />
6 Mogölsmyren sid 13<br />
7 Sutarebo sid 14<br />
8 Porsbjär sid 15<br />
9 Långhultamyren sid 16<br />
10 Sundsholm sid 18<br />
11 Bröda sid 19<br />
12 Veka sid 20<br />
13 Hule norra sid 22<br />
14 Hule södra sid 23<br />
15 Danska fall sid 24<br />
16 Hyltan sid 25<br />
17 Gårdshult norra sid 26<br />
18 Gårdshult södra sid 27<br />
19 Kvarnaberget sid 28<br />
20 Hallaskår sid 29<br />
Reservat Syd<br />
Områdeskarta sid 30<br />
21 Årnarp sid 32<br />
22 Brogård sid 33<br />
23 Gullbranna - Tönnersa sid 34<br />
24 Hagön sid 35<br />
Reservat Väst<br />
Områdeskarta sid 36<br />
25 Aleskogen sid 38<br />
26 Eketånga sid 39<br />
27 Möllegård sid 40<br />
28 Tylön sid 41<br />
29 Vilshärad sid 42<br />
30 Haverdal sid 43<br />
31 Särdal sid 44<br />
32 Enet sid 45<br />
33 Steninge - Stensjö strand sid 46<br />
34 Skipås sid 48<br />
35 Suseån sid 49<br />
Reservat Nord<br />
Områdeskarta sid 50<br />
36 Biskopstorp sid 52<br />
37 Vapnö mosse sid 53<br />
38 Getabäcken sid 54<br />
39 Övraböke sid 55<br />
40 Almeberget sid 56<br />
41 Skrockeberg sid 57<br />
42 Nissaström sid 58<br />
43 Virsehatt sid 59<br />
44 Rågetaåsen sid 60<br />
Alle mans rätt – och ansvar sid 61<br />
Hallands landskapssymboler sid 62<br />
Ordförklaringar sid 64<br />
Register/bokstavsordning<br />
Alenäs 5 sid 12<br />
Aleskogen 25 sid 38<br />
Almeberget 40 sid 56<br />
Biskopstorp 36 sid 52<br />
Brogård 22 sid 33<br />
Bröda 11 sid 19<br />
Danska fall 15 sid 24<br />
Eketånga 26 sid 39<br />
Enet 32 sid 45<br />
Getabäcken 38 sid 54<br />
Gullbranna - Tönnersa 23 sid 34<br />
Gårdshult norra 17 sid 26<br />
Gårdshult södra 18 sid 27<br />
Hagön 24 sid 35<br />
Hallaskår 20 sid 29<br />
Haverdal 30 sid 43<br />
Hule norra 13 sid 22<br />
Hule södra 14 sid 23<br />
Hyltan 16 sid 25<br />
Kvarnaberget 19 sid 28<br />
Lillared - Klövaberget 1 sid 8<br />
Långhultamyren 9 sid 16<br />
Mogölsmyren 6 sid 13<br />
Möllegård 27 sid 40<br />
Nissaström 42 sid 58<br />
Porsbjär 8 sid 15<br />
Rågetaåsen 44 sid 60<br />
Råmebo 2 sid 9<br />
Skipås 34 sid 48<br />
Skrockeberg 41 sid 57<br />
Stavsbjär 3 sid 10<br />
Steninge - Stensjö strand 33 sid 46<br />
Sundsholm 10 sid 18<br />
Suseån 35 sid 49<br />
Sutarebo 7 sid 14<br />
Svarta klippan 4 sid 11<br />
Särdal 31 sid 44<br />
Tylön 28 sid 41<br />
Vapnö mosse 37 sid 53<br />
Veka 12 sid 20<br />
Vilshärad 29 sid 42<br />
Virsehatt 43 sid 59<br />
Årnarp 21 sid 32<br />
Övraböke 39 sid 55<br />
Utgivare: <strong>Halmstads</strong> kommun, stadskontoret<br />
Kontakt: kommunekolog, tel 035-13 70 00<br />
Texter: Hans Helander<br />
Grafisk form och kar<strong>till</strong>ustrationer: Tecknargården/Willy Lindström<br />
Foto: Dan Karlsson (där ej annat anges)<br />
Tryck: NRS Tryckeri AB, Huskvarna 2008
Foto: Willy Lindström<br />
En lust att leva<br />
I <strong>naturreservat</strong>en bevaras något av<br />
skapelsens mångfald. Rikedomen på<br />
livsyttringar – från osynliga bakterier och<br />
oansenliga insekter <strong>till</strong> praktfulla fåglar<br />
och spännande däggdjur – är en skatt<br />
som aldrig får förskingras. Välkommen<br />
att ta din del!<br />
Varje gång får du en dos frisk luft,<br />
stegrad livslust och ny kunskap.<br />
Naturens läkande krafter är gratis-<br />
medicin – utan biverkningar – mot vardagsmödornas<br />
slitage på kropp och själ.<br />
En vital miljö som ger energi och glädje<br />
åt besökaren. En livsviktig miljö för den<br />
biologiska mångfalden.<br />
Välkommen i Lustgården!
4<br />
RESERVAT VÄST<br />
Stensjö strand<br />
Steninge<br />
Enet<br />
Särdal<br />
Skipås<br />
Steninge<br />
Haverdal<br />
Tylön<br />
Haverdal<br />
Vilshärad<br />
Villshärad<br />
Getinge<br />
Harplinge<br />
Gullbrandstorp<br />
Frösakull<br />
Suseån<br />
Möllegård<br />
Aleskogen<br />
Eketånga<br />
Tylösand<br />
RESERVAT NORD<br />
Kvibille<br />
Holm<br />
Övraböke<br />
Getabäcken<br />
Almeberget<br />
Biskopstorp<br />
Halmstad<br />
Hagön<br />
Slättåkra<br />
Gullbranna -Tönnersa<br />
RESERVAT SYD<br />
Vapnö mosse<br />
Senna<br />
Åled<br />
Trönning<br />
Elds<br />
Gullb
n<br />
e<br />
Skrockeberg<br />
berga<br />
ranna<br />
Nissaström<br />
Oskarström<br />
Årnarp<br />
Brogård<br />
Virsehatt<br />
Rågetaåsen<br />
Lillared-Klövaberget<br />
Hule norra<br />
Simlångsdalen<br />
Tönnersjö<br />
Råmebo<br />
Stavsbjär<br />
Bröda<br />
Veka<br />
Hule södra<br />
Danska fall<br />
Hyltan<br />
Kvarnaberget<br />
Hallaskår<br />
Sutarebo<br />
Sundsholm<br />
Gårdshult norra<br />
Alenäs<br />
Gårdshult södra<br />
RESERVAT ÖST<br />
Mogölsmyren<br />
Svarta klippan<br />
Porsbjär<br />
Långhultamyren<br />
5
RESERVAT ÖST<br />
6<br />
Oskarström<br />
Skedala<br />
Röinge<br />
Johansfors<br />
Årnarp<br />
Stjärnarp<br />
Toftasjön<br />
Spenshult<br />
Reservat öst<br />
På tröskeln <strong>till</strong> Sydsvenska<br />
höglandet ligger ett antal<br />
<strong>naturreservat</strong> med vida<br />
utsikter 26 över berg och dal.<br />
Nissan<br />
Sennan<br />
Torvsjön<br />
Tolarp<br />
Nissaström<br />
Naturen präglas av myrar,<br />
skogar, klippbranter och<br />
vattendrag. Djur- och växtlivet<br />
är artrikt och intensivt – orren<br />
Sennan<br />
spelar och öringen hoppar i<br />
Fjällgime<br />
orörda, tysta trakter.<br />
I de stora viddernas mitt lyser<br />
Ättarp<br />
kulturbygden runt sjöarna i<br />
Åled<br />
Simlångsdalen med pastorala<br />
Enslöv<br />
idyller och välbevarade<br />
odlingslandskap från äldre<br />
tider.<br />
Natur och kultur, var för sig<br />
eller <strong>till</strong>sammans, finner du i<br />
dessa trakter.<br />
Marbäck<br />
Öppinge<br />
Skärkered<br />
Stora<br />
skärsjön<br />
Långesjön<br />
Amböke<br />
Fylleån<br />
Sennan<br />
Hertered<br />
Ågarp<br />
Simlångsdalen<br />
25<br />
Iglasjön<br />
Tönnersjö<br />
Skavböke<br />
19 Kvarnaberget<br />
Älvasjön<br />
Karlstorp<br />
Hyltan<br />
Ältas<br />
2 Råmebo<br />
1 Lillared/<br />
13 Hule<br />
16 Hyltan<br />
B<br />
17 Gårdshult<br />
20 Hallaskår
jön<br />
rearedssjön<br />
Torared<br />
Sandsjön<br />
Yasjön<br />
Klövaberget<br />
norra<br />
norra<br />
Simlången<br />
mot Mästocka<br />
Mahult<br />
14 Hule södra<br />
15 Danska fall<br />
Assman<br />
18 Gårdshult södra<br />
Bökhult<br />
Ryaberg<br />
Gyltigesjön<br />
Töddesjön<br />
11 Bröda<br />
3 Stavsbjär<br />
Gyltige<br />
12 Veka<br />
Attavarasjön<br />
Fylleån<br />
Sutarebo<br />
Svalilt<br />
Bårared<br />
10 Sundsholm<br />
7 Sutarebo<br />
Håralt<br />
Håraltasjön<br />
25<br />
Roshult<br />
Fröböke<br />
5 Alenäs<br />
4 Svarta klippan<br />
9 Långhultamyren<br />
Sävseredssjön<br />
Esmared<br />
Fylleån<br />
St Frillen<br />
RESERVAT ÖST<br />
Bygget<br />
6 Mogölsmyren<br />
8 Porsbjär<br />
7
RESERVAT ÖST<br />
8<br />
1 Lillared – Klövaberget<br />
Det är lätt att bli betagen och<br />
få pirr i magen av vyn från<br />
Klövaberget. Simlångsdalen ligger<br />
för dina fötter och det är drygt<br />
tjugo meter fritt fall <strong>till</strong> marken –<br />
gå försiktigt! Klippan har bildats<br />
av lodräta rörelser i jordskorpan<br />
och kallas förkastningsbrant.<br />
Naturens krafter har även skapat<br />
de släta stenblocken nedanför.<br />
Här togs sten på 1200-talet då<br />
man byggde kyrkan i Breared och<br />
berget kallades Kyrkokleven.<br />
Reservatets naturmiljö har sina<br />
rötter i äldre tiders småskaliga<br />
jord- och skogsbruk. Kreaturens<br />
bete har efterlämnat stora träd<br />
och ett rikt växt- och djurliv<br />
frodas i de omväxlande markerna.<br />
På bokarnas stammar hittar du<br />
många lavar och mossor, här<br />
finns världens kanske tätaste<br />
förekomst av den sällsynta<br />
bokvårtlaven! Lunglaven växer på äldre bokar och ekar. Den är<br />
känslig för luftföroreningar och visar att luften är ren – andas<br />
djupt och njut!<br />
Tidigt om våren lyfter blåsippan på markens lövtäcke och<br />
lite senare bäddar vitsippan rent i backarna. Sommartid lyser<br />
lundarvens stjärnor i tusental längs Klövabäcken. Mellan<br />
bäcken och branten lever så många olika slags snäckor och<br />
sniglar – landmollusker – att området avsatts för forskning om<br />
dessa djur.<br />
Den omväxlande vegetationen med många gamla döda träd<br />
ger näring åt fågellivet. Trastar, sångare, mesar och finkar<br />
tävlar om din uppmärksamhet. Nötväckan ränner längs<br />
stammarna efter läckra larver. Titta noga, så ser du att den<br />
faktiskt klättrar lika bra neråt som uppåt med huvudet före –<br />
den konsten kan ingen annan av Sveriges alla fåglar.<br />
Info Kuperat med väl utbyggt stigsystem.<br />
Rastplats med utsikt på Klövaberget.<br />
Tips Längs bäcken på Lillaredssidan finner du Hallands landskapsmossa<br />
skirmossa. Namnet syftar på de nästan genomskinliga bladen.<br />
Hitta 1) Ta av i Simlångsdalen mot Oskarström, efter knappt 1 km p-plats<br />
öster om vägen.<br />
2) Fortsätt förbi Breareds kyrka i Simlångsdalen, efter ca 500 m<br />
liten väg t v skyltad ”Lillaredsstigen”. P-plats vid vägens slut.
2 Råmebo<br />
Strax norr om Simlångsdalen, på en västlig utlöpare av<br />
Sydsvenska höglandet, ligger Råmebo <strong>naturreservat</strong>. Det är<br />
knappt två mil från kusten och höjden över havet drygt 150<br />
meter.<br />
Här finns lågvuxen hundraårig bokskog som är rik på hålträd,<br />
högstubbar och lågor (döda liggande trädstammar) och därför<br />
en idealisk miljö för flera arter sällsynta kryptogamer.<br />
Delar av bokskogen gallras för att främja <strong>till</strong>växten – vartefter<br />
träd åldras och dör skapas goda livsvillkor för t ex alger,<br />
mossor och svampar.<br />
Bokens släta, grå bark får med tiden en brokig klädnad av<br />
bl a lavar. Inte minst i regnig grådager lyser stammarna med<br />
sällsam mättnad – gå tätt inpå och frossa i färger!<br />
Råmebo gård ligger utanför reservatet väster om landsvägen<br />
och är numera hembygdsgård. Första kända namnet är<br />
”Rompeboe” (1580) som antas beteckna något smalt och långsträckt<br />
i terrängen, kanske en äng. P:et har senare uteslutits, i<br />
förskönande syfte får man tro.<br />
Info Några av reservatets<br />
vägar är framkomliga även<br />
med barnvagn. Relativt<br />
lättgången terräng men<br />
delvis våt mark som kan<br />
kräva stövlar.<br />
Tips Kryptogamer är ett äldre<br />
samlingsnamn för flera<br />
vitt skilda organismgrupper:<br />
alger, lavar, mossor,<br />
svampar och ormbunksväxter.<br />
Den gemensamma<br />
nämnaren var att man då<br />
inte visste hur de förökade<br />
sig, <strong>till</strong> skillnad mot fanerogamer (fröväxter). Ordet kryptogam är<br />
av grekiskt ursprung och kan översättas med ”bröllop i det dolda”.<br />
Hitta Ta av i Simlångsdalen mot Oskarström, efter ca 6 km ligger<br />
reservatets parkering <strong>till</strong> höger om vägen.<br />
RESERVAT ÖST<br />
Foto: Karin Valtinat<br />
9
RESERVAT ÖST<br />
10<br />
3 Stavsbjär<br />
Så kan det inre av Halland en gång ha sett ut: mäktig, orörd<br />
bokskog där de äldsta träden snart firar två sekler på rot.<br />
Högstubbar, lågor och torrträd – död ved – visar hur naturen<br />
sköter avverkning och förnyelse på egen hand. Resultatet<br />
är stor artrikedom, både bland växter och djur. Insekter och<br />
larver frodas i trädresterna och blir föda åt hålhäckande fåglar<br />
som gröngöling, spillkråka, större hackspett och kattuggla.<br />
Här kan du uppleva storskogens sus, dofter och syner – och<br />
myllrande liv.<br />
Vid foten av den storblockiga rasbranten mot Fylleåns dal står<br />
riktigt gamla och resliga granar. Sommartid cirklar bivråken<br />
runt topparna på spaning efter jordgetingens bon; dess feta<br />
larver är favoritfödan. Sänker du blicken kan du beundra<br />
markens mönster av mossor i alla nyanser av grönt.<br />
På de gamla bokarnas stammar växer ymnigt med lunglav.<br />
Den har fått sitt namn av likheten med en lunga, och förr<br />
trodde man att den kunde bota lungsjukdomar. Idag vet vi att<br />
den signalerar ren luft och troligen har sällskap i skogen av<br />
mer sällsynta lavar.<br />
Info Området är stiglöst och starkt kuperat.<br />
Tips På lav- och mossbevuxna trädstammar kan du leta efter<br />
spolsnäckor. De äter bakterier och svamp som i sin tur lever på<br />
död ved.<br />
Hitta Kör från Simlångsdalen mot Mahult och Ryaberg. En knapp km efter<br />
Ryaberg finns p-plats på vänster sida längs vägen.
4 Svarta klippan<br />
Svarta klippan reser<br />
sig 100 meter över<br />
Fylleåns dalgång<br />
och bjuder storslagna<br />
utsikter, bland annat mot<br />
Stavsbjärs <strong>naturreservat</strong>.<br />
Dalsidan består av<br />
grovblockiga rasbranter<br />
och klippväggar i flera plan<br />
och är klädd med lövskog,<br />
mest bok av olika ålder. Det<br />
stora inslaget av högstubbar,<br />
lågor och hålträd förstärker<br />
karaktären av orörd urskog<br />
– Svarta klippans bokskog<br />
finns på karta redan 1650.<br />
Delar av reservatet har dock<br />
säkert tidvis varit betesmark<br />
och längre österut mot<br />
Kilastugan finns ett område<br />
med förhistoriska odlingsrösen.<br />
Bokstammarna har en rik flora av<br />
mossor och lavar, <strong>till</strong> exempel den<br />
hotade och sällsynta levermossan<br />
pepparporella. Hela fjorton rödlistade<br />
(=hotade) lavar har upptäckts här. På<br />
stenblocken växer mörk husmossa<br />
vilket också indikerar lång skoglig<br />
Mindre hackspett Foto: Mikael Nord<br />
kontinuitet. Mellan blocken reser<br />
sig hässlebrodd, ett flerårigt nära två meter högt gräs som<br />
blommar i juni-juli.<br />
I all den döda veden frodas ett rikt insektsliv och här trivs<br />
hålhäckande fåglar som större och mindre hackspett samt<br />
skogsduva. Nötväckan kallas ibland trädrännaren. Det är lätt<br />
att förstå när du sett fågelns ivriga födosök längs insektsrika<br />
trädstammar.<br />
Info Utsikt från klippans topp. En brukningsväg korsar reservatet i väst-<br />
östlig riktning.<br />
Tips För att lätt höra skillnad på duvornas läten finns en ramsa:<br />
turkduvan i staden låter ”men gå då”, ringduvan ”men gå då,<br />
ändå”, skogsduvan bara ”gå då”.<br />
Hitta Kör från Simlångsdalen mot Mahult och Ryaberg. Strax efter<br />
Ryaberg, ta höger mot Bårared och korsa Fylleån. Sväng vänster<br />
efter 200 m, sedan höger efter ytterligare 100 m. Vid vägens slut<br />
finns parkeringsplats och informationsskylt.<br />
RESERVAT ÖST<br />
11
RESERVAT ÖST<br />
12<br />
5 Alenäs<br />
På det regnrika sydsvenska<br />
höglandet finns gott om våtmarker<br />
med säregen flora och fauna.<br />
Vid Alenäs gjordes en sjösänkning<br />
på 1880-talet för att skapa<br />
ny åkermark av en grund vik i<br />
sjön Stora Frillen. Den torrlagda<br />
Skägglav<br />
marken var inte bra att odla på<br />
och planterades med gran. Över blåbärsgranskogen reser sig<br />
nu tallbevuxna höjder som en gång var holmar. Av viken i sjön<br />
återstår krympande ytor öppet vatten, omgivna av kärr och<br />
mossmarker.<br />
De vattendränkta partierna har efterhand utvecklats <strong>till</strong> en<br />
ostörd fågellokal. Under vår och höst är Alenäs en uppskattad<br />
rastplats för änder, grågäss och blå kärrhök. Här häckar också<br />
pärluggla, kattuggla, trana, sångsvan och skogssnäppa. Vid<br />
den lilla sjön Pickelsbohålan finns ett torn där du kommer<br />
fåglarna inpå livet.<br />
I verkningsfull kontrast <strong>till</strong> våtmarkens miljö står Ekhulten<br />
vid Alenäs gård i reservatets sydöstra del. Små – sedan<br />
länge obrukade – tegar och slåtterängar slingrar sig mellan<br />
ekkullarna och formar ett kulturlandskap med rötter i medeltiden.<br />
Rösena är upplagda av generationer bönder när de<br />
röjt sten ur åkern. Träden har långa tovor av skägglav som<br />
indikerar ren luft. Här smakar kaffet extra gott!<br />
Info Stövlar krävs nästan hela året, inga markerade stigar.<br />
Vid Pickelsbohålan finns ett fågeltorn.<br />
Ekhulten, Alenäs gård<br />
Tips Fåglar reder gärna boet med skägglav och andra lavar, eftersom det<br />
håller äggen varma.<br />
Hitta Från Simlångsdalen norrut mot Mahult, Bygget och Femsjö. Cirka<br />
2 km norr om Bygget går väg mot ”Pickelsbo”. Efter 3 km ta <strong>till</strong><br />
höger på skogsbilväg och kör ytterligare drygt 1 km fram <strong>till</strong> Alenäs.<br />
P-plats och informationstavla vid gården.
Tranor<br />
6 Mogölsmyren<br />
RESERVAT ÖST<br />
Vatten, tystnad, dofter – så kan den ostörda naturen på<br />
Mogölsmyren enkelt beskrivas. Det överallt närvarande vattnet<br />
bärs hit av fuktiga västvindar som tömmer sitt innehåll då de<br />
möter sydsvenska höglandet. Mogölsmyren är en del av det<br />
stora myrkomplexet Ringsmossen-Troppamossen. Den består<br />
av en torrare mittdel – högmossen – och kärrmarker runtom<br />
med bitvis öppet vatten.<br />
Tuvorna smyckas av kråkris, ljung, klockljung och rosling;<br />
i de fuktigare höljorna trivs vattenklövern. Dess rötter kan<br />
väva mattor som bär vandraren över våtmarken. Porsen växer<br />
rikligt här – smula ett blad eller frö mellan fingrarna och njut<br />
med näsan! Hjortron och tranbär är andra typiska växter i<br />
reservatet.<br />
Skogens konung älgen – Europas största däggdjur – gör gärna<br />
matbesök ute på myren där den rör sig suveränt på långa<br />
ben. Det är långt <strong>till</strong> närmsta väg och hus – här hörs bara<br />
naturen själv, <strong>till</strong> exempel ljungpiparens vemodiga vissling<br />
över vidderna.<br />
Info Stövlar eller vattentäta kängor är nästan ett måste på den stiglösa<br />
myren, även sommartid. Det är ändå lätt att gå ner sig i höljorna –<br />
ett ombyte byxor och strumpor kan gärna medfölja matsäcken.<br />
Tips Runt månadsskiftet juli-augusti mognar hjortronen.<br />
Hitta Från riksväg 25 i Simlångsdalen kör norrut mot Mahult, Bygget och<br />
Femsjö. Ca 1 km efter Byggets samhälle, tag höger på liten väg (före<br />
bron över Fylleån). Följ vägen ca 1,5 km.<br />
Gå ca 300 m österut i terrängen fram <strong>till</strong> reservatet.<br />
13
RESERVAT ÖST<br />
14<br />
Stjärtmes<br />
7 Sutarebo<br />
Vill du vandra i typisk äldre<br />
halländsk blandskog – bitvis<br />
med stark urskogsprägel –<br />
är Sutarebo rätta platsen.<br />
Reservatet ligger i en brant<br />
sluttning öster om Gyltigesjön<br />
i Simlångsdalen och har<br />
strövstigar som underlättar<br />
upptäcktsfärden. Ta dig <strong>till</strong><br />
toppen så får du en aning<br />
om hur Halland kan ha sett<br />
ut för cirka 400 år sedan när<br />
ståtliga bokskogar ännu hade<br />
stor utbredning. I bäckravinerna<br />
finns rikligt med gamla<br />
träd och död ved som ger<br />
liv åt ett myller av svampar,<br />
lavar, mossor och insekter.<br />
Västerut vidtar jordbruksmark<br />
med gamla vidkroniga hagmarksekar;<br />
runt dem formar<br />
hasselbuskage, ängsbackar<br />
och småtegar en mosaik som<br />
är ett arv från äldre tider.<br />
Detta är en gammal inäga<br />
med spår efter tre gårdar som<br />
finns omnämnda redan 1697.<br />
En fägata löper genom ett av<br />
reservatets vackraste partier.<br />
Dess stenmurar skyddade<br />
åker och äng – den odlade<br />
jorden närmast gårdarna –<br />
då boskapen drevs på utmarksbete.<br />
Info Från Simlångsgården strax<br />
norr om reservatet utgår<br />
två strövstigar.<br />
Tips ”Sutare” är ett gammalt ord<br />
för skomakare (jfr latin:<br />
sutor = skomakare).<br />
Hitta Från Simlångsdalen mot<br />
Mahult, sedan mot Gyltige.<br />
Strax efter avfarten mot<br />
Simlångsgården går väg<br />
<strong>till</strong> höger mot Håralt. Direkt<br />
efter avtaget finns p-plats<br />
på vägens högra sida vid<br />
reservatsgränsen.
8 Porsbjär<br />
RESERVAT ÖST<br />
Porsbjär är ett av de ganska<br />
sällsynta våtmarksområden i<br />
södra Sverige som människan<br />
lämnat ifred under de senaste<br />
100 åren. Här blir du gäst på<br />
naturens villkor, stigarna är få<br />
och avstånden stora. I gengäld<br />
bjuds du på ett säreget landskap<br />
med ovanligt växt- och djurliv.<br />
Dagens ödemark har förr använts<br />
<strong>till</strong> både bete och slåtter. Skogen<br />
återkom på naturlig väg i slutet<br />
av 1800-talet och sedan dess är<br />
det bara åskbränder och stormar<br />
Dvärgbjörk<br />
som påverkat Porsbjär.<br />
I juli bildar myrliljan hela fält av gult och senare på sommaren<br />
lyser klockgentianan blå. Porsbjär ligger högt och har riklig<br />
nederbörd vilket skapar ett lokalklimat där dvärgbjörk och<br />
dytåg känner sig hemma. Normalt finner du dessa växter i<br />
fjällvärlden och övriga Nordsverige.<br />
Porsbjärs mosaik av terrängtyper gynnar många fågelarter. På<br />
öppna våtmarker ser du trana, ljungpipare och duvhök; i den<br />
täta barrskogen häckar pärluggla, tjäder, orre och nötkråka.<br />
Info Stövlar, kängor eller grova skor rekommenderas, även sommartid.<br />
Tips Dvärgbjörken är en överlevare från istiden. Den följde tundravegetationen<br />
som bredde ut sig då isen smälte bort och finns<br />
huvudsakligen i fjällvärlden.<br />
Hitta 1) Väg 25 mot Ljungby. Sväng vänster vid Esmareds kapell mot<br />
Klerekull. Efter 3 km ta höger mot Hylteberg, passera gården och<br />
kör ytterligare ca 2 km <strong>till</strong> p-plats och informationsskylt. Här börjar<br />
en kortare naturstig.<br />
2) Mot Klerekull som ovan men ta höger efter ca 5 km mot Bassalt.<br />
Sväng vänster sedan höger i Bassalt. Vid vägslutet p-plats och<br />
informationsskylt. Här börjar en stigslinga som tar dig runt myrens<br />
centrala delar.<br />
Foto: Mattias Lindström<br />
15
RESERVAT ÖST<br />
16<br />
9 Långhultamyren<br />
Här kan du höra hur tystnad låter. Här möter<br />
du orren i gryningen. Här får du vandra på<br />
gungande mosstäcken bland liljor och ljung.<br />
Här kan du glida på utmärkta skidleder. Här<br />
kan du njuta utsikten från Långhulten i sällskap<br />
med fritt betande boskap. Långhultamyrens<br />
<strong>naturreservat</strong> är ett av Sveriges mest värdefulla<br />
våtmarksområden med särpräglad natur, flora<br />
och fauna – och ett uppskattat besöksmål året om.<br />
Myren är bildad av den ymniga nederbörden från fuktiga<br />
västvindar och har en flora av karaktäristiska växter. Myrlilja,<br />
ängsull och vitmossor i de våtare delarna – klockljung, ljung,<br />
pors och blåtåtel i de torrare.<br />
Mitt ute i myrvidden ligger det lilla torpet Björnön, in<strong>till</strong><br />
nyligen bebott och ännu omgivet av ett småskaligt<br />
odlingslandskap som sakta återtas av naturen. Det påminner<br />
om att stora delar av området på 17- och 1800-talen var<br />
ljunghed som hölls öppen genom bete och regelbunden<br />
bränning. När betesdriften upphörde runt 1900 planterades<br />
stora ytor med gran och tall. De har efterhand fått<br />
naturskogskaraktär, vilket gynnar bland annat orre, tjäder
och duvhök. Ljungheden runt Långhulten håller nu på att<br />
återskapas genom att planterad granskog avverkas, boskap<br />
släpps på bete och bränning sker på nytt.<br />
Info Följ helst reservatets<br />
vandringsleder (gul 1 km,<br />
röd 4 km) och två skidspår<br />
(blått 5 km, rött 10 km).<br />
Det är lätt att gå vilse –<br />
ta med kompass.<br />
Tips En tidig morgon i mars - maj<br />
har du stora möjligheter att<br />
uppleva orrspel från gömslet<br />
mitt på myren. Plats för ett<br />
mindre antal personer.<br />
Hitta Väg 25 mot Ljungby. Cirka<br />
5 km efter Simlångsdalen är<br />
det skyltat mot ”Långhulte-<br />
backen” <strong>till</strong> vänster. Därefter<br />
grusväg cirka 1,5 km som<br />
slutar med p-plats vid<br />
myrkanten.<br />
OBS! Vinterparkering<br />
vid väg 25 då grusvägen<br />
inte plogas.<br />
Myrlilja<br />
RESERVAT ÖST<br />
17
18<br />
RESERVAT ÖST<br />
Sundsholm har två<br />
ansikten: dels ett vackert<br />
kuperat kulturlandskap<br />
med åker och betesmark<br />
vid Töddesjön, dels<br />
branta bergssluttningar<br />
med gammal och<br />
<strong>till</strong> stora delar orörd<br />
blandskog. Betesmarken<br />
rymmer fascinerande<br />
bildningar från istidens<br />
slut för 13 000 år sedan<br />
i form av terrasser och<br />
åsar. På sluttningen<br />
växer drygt 100-årig<br />
tallskog, och högre upp<br />
finns en ravin med äldre<br />
bok och al. Österut<br />
vidtar åter talldominerad<br />
skog.<br />
Enbär<br />
10 Sundsholm<br />
Slåttergubbe<br />
I soliga gläntor mellan enbuskar<br />
och gamla aplar växer en rik<br />
hagmarksflora. Lägg särskilt<br />
märke <strong>till</strong> slåttergubbe och<br />
stagg. Traditionen säger att, när<br />
slåttergubbens sidoblommor<br />
(”drängarna”) slog ut var det dags<br />
att slå ängen. Staggen har få<br />
vänner – växten lagrar kisel som<br />
gör lien slö och de styva tuvorna<br />
ratas ofta av boskapen.<br />
Skogen är spontant uppkommen på gammal ljunghed eller<br />
glest skogbevuxen mark som under mycket lång tid fått<br />
utvecklas fritt. Området är därför ytterst rikt på död ved,<br />
främst tall. På tallågor (liggande stammar) växer bland annat<br />
svamparna timmerticka och citronticka. Insekter i veden<br />
är föda åt den färgstarka hackspetten gröngölingen. Över<br />
barrskogens toppar svävar duvhök, ibland så högt att den<br />
knappt syns.<br />
Info Från p-platsen går en strövstig upp <strong>till</strong> en utsiktsplats.<br />
Tips Duvhöken är fridlyst i Sverige. Kråkor visar stor respekt för denna<br />
fågel – en duktig fågelskådare kan på kråkornas skrik avgöra om en<br />
duvhök är i närheten.<br />
Hitta Från Simlångsdalen mot Mahult där du tar höger mot Femsjö. Strax<br />
efter bron en väg <strong>till</strong> höger mot Sundsholms gård, följ den drygt<br />
500 m <strong>till</strong> reservatets p-plats.
11 Bröda<br />
Brödaområdet ger<br />
en representativ<br />
Sländor, parningshjul<br />
bild av det gamla<br />
odlingslandskapet<br />
med dess växling<br />
mellan barr- och<br />
lövskog, betesmarker<br />
och åkrar. Den<br />
välbevarade fägatan<br />
på höjden bakom<br />
gården påminner<br />
om äldre tiders<br />
markanvändning och<br />
är i sig en upplevelse.<br />
Här kan du vandra<br />
bakåt i historien och<br />
låta dig imponeras av<br />
förfädernas odlarmöda.<br />
I branten ner mot<br />
Simlången står<br />
högvuxen bokskog<br />
som fått utvecklas<br />
fritt under lång tid.<br />
Skalbaggar lever av<br />
den döda veden och<br />
blir i sin tur mat åt<br />
fåglarna. Om våren<br />
ljuder skogen av<br />
grönsångare och<br />
trast. En liten bäck<br />
bildar forsar och fall<br />
i ravinen innan den lugnt slingrar ut genom betesmarken vid<br />
Simlångens strand. Har du tur kan du se strömstaren dyka i<br />
bäcken efter insekter. Från bergstoppen i områdets södra del<br />
– på andra sidan landsvägen – har man en härlig sikt över ås<br />
och sjö.<br />
Info Inom reservatet finns markerade strövstigar, bland annat<br />
Hallandsleden, vilka bitvis är mycket branta. Mellan gårdarna går<br />
lättframkomliga grusvägar.<br />
Tips Blodrotens små intensivt gula blommor syns hela sommaren.<br />
Roten är röd inuti – därav namnet – och den har förr använts<br />
mot blödningar. Blodrot ansågs även hjälpa mot magplågor och<br />
tandvärk och den har nyttjats som brännvinskrydda och <strong>till</strong><br />
garvning av hudar.<br />
RESERVAT ÖST<br />
Hitta Väg 25 från Simlångsdalen mot Ljungby går rakt igenom reservatet.<br />
En knapp kilometer efter bron mellan Simlången och Brearedssjön<br />
finns p-platser på båda sidor om vägen vid skylten ”Bröda”.<br />
19
RESERVAT ÖST<br />
20<br />
12 Veka<br />
På den branta dalsidan öster om sjön Simlången ligger det<br />
tudelade <strong>naturreservat</strong>et Veka, granne med Sundsholm i norr<br />
och Bröda i söder. Marken är kuperad och övervägande skogsklädd<br />
med stort inslag av lövträd. I sluttningarna mot Veka by<br />
står gammal bokskog med gott om död ved som ger näring åt<br />
en rik flora av lavar och mossor.<br />
Emellanåt ger skogen plats för enebackar med imponerade<br />
höga buskar. Detta är rester av byns utmarker som förr hölls<br />
öppna av kreaturens bete och regelbunden bränning. Sedan<br />
dessa metoder övergavs har skogen efterhand återkommit,<br />
naturligt och genom plantering. Granbestånden är nu under<br />
avveckling och kommer att<br />
ersättas med lövskog. I båda<br />
reservatsdelarna är det gott<br />
om hassel; nötterna blir föda<br />
åt nötskrika och nötkråka.<br />
Invid norra parkeringsplatsen<br />
finns spår efter ett kanalsystem<br />
som betjänat en tidigare<br />
kvarn i Vekaån. Härifrån<br />
leder en stig <strong>till</strong> enebacken<br />
på bergskrönet, där du kan<br />
öppna matsäcken och njuta av<br />
vyn över Simlångsdalen.<br />
Naggbägarlav
Info Flera strövstigar<br />
och småvägar<br />
med start vid<br />
båda P-platserna.<br />
Tips Enen kan växa <strong>till</strong><br />
14 meters höjd<br />
och bli upp <strong>till</strong><br />
2000 år.<br />
Enbäret tar tre år<br />
på sig att att<br />
mogna, från grönt<br />
<strong>till</strong> blått och<br />
slutligen svart.<br />
Hitta Från Simlångs-<br />
dalen mot<br />
Mahult, efter<br />
ca 3 km ta<br />
höger vid skylt<br />
mot Veka. Cirka<br />
800 m efter bron<br />
mellan Töddesjön<br />
och Simlången<br />
syns p-platsen för<br />
norra reservats-<br />
delen. Veka södra<br />
når du genom<br />
att ta höger i<br />
vägskälet och<br />
följa vägen <strong>till</strong><br />
en liten parkering<br />
inom reservatet.<br />
Vekaån<br />
RESERVAT ÖST<br />
2121
RESERVAT ÖST<br />
22<br />
13 Hule norra<br />
Naturreservatet Hule består av två områden, sydost respektive<br />
nordväst om sjön Simlången nära samhället med samma<br />
namn.<br />
Hule norra ligger nordväst om sjön Simlången. Genom reservatet<br />
gick förr järnvägen Halmstad-Bolmen längs Simlångens<br />
strand. Utblicken mot sjön och bergen bortom kan fortfarande<br />
avnjutas från banvallen som numera är gång- och cykelväg<br />
och del av ”Hylteslingan”. Hoppa av cykeln ett slag och ta för<br />
dig av blåbären om du är här i juli!<br />
Vid sjöstranden finns grillplatser som inbjuder <strong>till</strong> en längre<br />
matpaus. I vattnet gungar gula näckrosor och i hagen norrut<br />
kan du botanisera i en artrik ängsflora. Marken runt de vidkroniga<br />
ekarna och askarna betas nu åter av får vilket gynnar<br />
kulturmarksväxter, <strong>till</strong> exempel prästkragen. Här träffar du<br />
även på vildapel, enbuskar och hasselbuskage. De är rester<br />
från en tid då Hules totalt 22 hektar (norra + södra reservatet)<br />
försörjde en bondfamilj, en arrendator samt en torpare.<br />
Info Inom reservatet finns markerade och relativt<br />
lättgånga stigar. Den gamla banvallen passar<br />
även barnvagnar och rullstolsburna.<br />
Tips Vid stranden finns grillplatser med bord och<br />
bänkar.<br />
Hitta Från Simlångsdalen följer man vägvisare mot<br />
Mahult. Efter 1 km finns parkeringsplats<br />
på höger sida. Den vackraste vägen <strong>till</strong> Hule<br />
norra är med cykel på ”Hylteslingan” längs<br />
den gamla banvallen.
14 Hule södra<br />
Hule södra är delvis starkt<br />
Flickslända<br />
kuperat och ligger i Sydsveriges<br />
regnrikaste trakt med en<br />
genomsnittlig årsnederbörd på<br />
runt 1 200 mm. De brantaste<br />
partierna har genom spontan<br />
igenväxning fått urskogskaraktär<br />
med ett stort antal torrakor<br />
(stående döda träd), lågor<br />
(liggande döda träd) och högstubbar<br />
i olika nedbrytningsstadier.<br />
Död ved ger goda förutsättningar för ett rikt insektsliv<br />
och därmed gott om föda åt skogens alla fåglar.<br />
De många enbuskskeletten visar att dagens täta skog förr var<br />
öppen ljunghed där boskapen betade året om. I området finns<br />
enstaka tallar och bokar<br />
av respektingivande höjd<br />
Torraka<br />
och ålder. Under deras<br />
vida kronor finner du<br />
bland annat den vackra<br />
men giftiga tibasten, vildkaprifol<br />
och stensöta.<br />
Info Inom reservatet finns<br />
inga markerade vand-<br />
ringsleder.<br />
Tips Glöm inte badkläder<br />
om du besöker Hule<br />
under varma årstiden –<br />
efter en härlig skogstur<br />
lockar sandstranden vid<br />
Brearedssjön!<br />
Hitta Väg 25 från Simlångs-<br />
dalen mot Ljungby. Ca<br />
400 m efter bron över<br />
sundet mellan Sim-<br />
lången och Breareds-<br />
sjön finns en P-plats<br />
just där grusvägen<br />
börjar. Härifrån är det<br />
är bara några hundra<br />
meters promenad <strong>till</strong><br />
reservatsgränsen.<br />
Alternativt kan man<br />
gå <strong>till</strong> fots (en dryg km)<br />
från motsatt håll<br />
via vägen <strong>till</strong> gården<br />
Höjden. Parkering vid<br />
badplatsen.<br />
RESERVAT ÖST<br />
23
RESERVAT ÖST<br />
24<br />
15 Danska fall<br />
Vattenfallet Danska fall i ån Assman har gett namn åt<br />
reservatet. Välmärkta stigar inbjuder <strong>till</strong> besök alla årstider<br />
och Hallandsleden passerar här. Marken runt husen på gården<br />
Eriksköp – inägan – var odlad jord och äng långt in på<br />
1900-talet och hålls nu öppen av betesdjur.<br />
Naturen domineras av orörd bokskog med uppåt 200 år<br />
gamla träd, vilket gynnar djur- och växtlivet. På stammarna<br />
finns en rik flora av rödlistade lavar: liten lundlav, violettgrå<br />
porlav, stor knopplav och mussellav. Skogen ger hackspetten<br />
både kost och logi – den äter trädlevande larver och hackar<br />
sitt bo ur döda trädstammar.<br />
Assman bildar en brant kanjon med tvära bergväggar där<br />
vattnet skummar och dånar. På 1700-talet tog Jöransfors<br />
järnbruk sin kraft här; enstaka husgrunder längs åns nedre<br />
lopp vittnar om denna tidiga industriepok i Simlångsdalen.<br />
I lugnare partier kan du korsa ån genom att hoppa från sten<br />
<strong>till</strong> sten. Du kanske får se strömstaren eller forsärlan på jakt<br />
efter insekter. I ån finns öring som lever av bottenfaunan med<br />
sländlarver som en viktig ingrediens.<br />
Info Från P-platsen <strong>till</strong> Danska fall går en grusväg som är fram-<br />
komlig med barnvagn men svår med rullstol pga branta<br />
backar. En väl markerad slinga leder runt reservatet. Från fallen<br />
fortsätter en stig mot <strong>naturreservat</strong>et Gårdshult norra.<br />
Tips Varför heter det Danska fall? Enligt sägnen tvingades danska<br />
soldater fly på en försåtligt byggd bro över Assman. Den brast<br />
och ån blev danskarnas fall, både <strong>till</strong> gagnet och namnet!<br />
Hitta Från Halmstad väg 25 mot Simlångsdalen. I början av sam-<br />
hället tag höger mot Tönnersjö. Följ skyltning mot Danska fall.
16 Hyltan<br />
RESERVAT ÖST<br />
Naturreservatet Hyltan kring Börjeån har rötter i 1600-talet.<br />
Ek- och bokskogar täckte då trakten men förvandlades<br />
genom bete och avverkning på 17- och 1800-talen <strong>till</strong><br />
Tönnersjöhedens öppna marker. Den o<strong>till</strong>gängliga terrängen<br />
runt ån räddade Hyltan från samma öde – dess långa, obrutna<br />
historia som skogsmark förklarar det rika växt- och djurlivet.<br />
Gammelskogens trädruiner – död ved av alla slag – ger föda<br />
och boplatser åt stenknäck, skogsduva, ormvråk, gröngöling<br />
och spillkråka. Med lite tur kan du i maj-juni höra mindre<br />
flugsnapparens vackra sång. Floran av lavar och mossor är<br />
extra intressant – så kallade signalarter som violettgrå porlav,<br />
hållav och dunmossa bekräftar också skogens höga ålder.<br />
I ravinens fuktiga, lägre partier finner du gullpudra,<br />
dvärghäxört och småvänderot, högre upp växer mattor av<br />
murgröna och rikligt med hassel.<br />
Gården Hyltan ligger på en kulle strax ovanför reservatet i<br />
ett kuperat beteslandskap där några väldiga odlingsrösen<br />
vittnar om förfädernas odlarmöda. Om du fortsätter vägen<br />
förbi gården kommer du efter ca 800 m <strong>till</strong> <strong>naturreservat</strong>en<br />
Kvarnaberget och Hallaskår.<br />
Info Branta sluttningar med löst markskikt. Stiglöst och delvis sankt.<br />
Tips Bland de många vedsvamparna upptäcker du lätt fnösketickan<br />
som växer på bok. Det torkade fruktköttet – fnösket – användes<br />
redan på stenåldern när man gjorde upp eld. Fnöske fungerar även<br />
som blods<strong>till</strong>ande medel.<br />
Hitta Kör från Halmstad österut mot Mästocka. Efter 15 km är det skyltat<br />
mot gården Hyltan <strong>till</strong> höger. Du är nu inne i reservatet.<br />
25
26<br />
RESERVAT ÖST<br />
17 Gårdshult norra<br />
Naturreservatet Gårdshult består av två skilda områden med<br />
olika karaktär. Dels det idylliska kulturlandskapet i Gårdshult<br />
norra kring den gamla byn på höjden, dels våtmarkerna och<br />
naturskogen på Söderängarna – Gårdshult södra.<br />
Gårdshult norra är en kvarleva från ett ålderdomligt och småskaligt<br />
kulturlandskap med vällagda gärdsgårdar, långa fägator,<br />
blomsterrika slåtterängar och små åkertegar. Under föroch<br />
högsommar blir markerna en palett av blommande örter,<br />
luften fylls av fjärilar och dofter. Grönvit nattviol, slåttergubbe,<br />
svinrot, jungfrulin, gökärt och knägräs är några av alla arter du<br />
hittar. Mossen lyser gul av myrliljor och i väster blånar utsikten<br />
mot kusten och Kattegatt.<br />
Den tidigare inägomarken kring byn brukas nu som ”museijordbruk”.<br />
Här odlas äldre sorter av spånadslin och spannmål,<br />
bland annat dinkel eller speltvete (Triticum spelta). I åkrarna<br />
sås också ogräs som trängts undan av moderna odlingsmetoder,<br />
intensiv gödsling och kemisk bekämpning, t ex blåklint,<br />
klätt, spikvallmo, åkerskallra. På linåkern kan man finna<br />
linsnärja, oljedådra och jättespärgel.<br />
Traditionell slåtter av de fuktiga sidvallsängarna mot ån Assman<br />
i öster har lockat fram klockgentiana och tätört. I ån växer den<br />
ståtliga och sällsynta ormbunken safsa eller kungsbräken.<br />
Info Vid informationstavlan på parkerings-<br />
platsen finns en gratis folder om Gårdshult.<br />
Tips Dinkelmjöl har högt näringsvärde, goda<br />
bakegenskaper och angenäm smak. Pröva!<br />
Hitta Väg 25 <strong>till</strong> Simlångsdalen, sväng söderut<br />
mot Eldsberga och därefter vänster mot<br />
Danska fall. Efter ca 5 km finns skylt mot<br />
Gårdshult <strong>till</strong> vänster.<br />
Grönvit nattviol
18 Gårdshult södra<br />
Våtmarkerna och naturskogen söder om Gårdshult – Söderängarna<br />
– har förr ingått i byns utmark av betad ljunghed<br />
och slåttermyrar. Området bildar nu <strong>naturreservat</strong>et<br />
Gårdshult södra.<br />
Från 1800-talets mitt började man att odla kreatursfodret på<br />
vall. Då minskade utmarkens betydelse och runt 1920 var den<br />
redan <strong>till</strong> stora delar täckt med spontant uppkommen skog av<br />
tall, gran och björk. Spåren efter en tidvis omfattande torvbrytning<br />
på Söderängarna visar områdets ekonomiska betydelse i<br />
senare tid.<br />
Reservatets flora är artfattig men fågellivet desto rikare. Skogens<br />
stora hönsfåglar orre och tjäder vistas här, och i högstubbarnas<br />
håligheter bygger spillkråkan sina bon. I maj anländer<br />
bivråken från Afrika för att häcka i Nordens skogar.<br />
Info Från P-platsen är det ca 1 km på bra väg <strong>till</strong> reservatsgränsen.<br />
Stigarna inom reservatet är dock inte farbara med rullstol och<br />
barnvagn.<br />
Tips På fem <strong>till</strong> tio meters höjd hackar<br />
spillkråkan ut sitt bo som kan vara<br />
en halv meter djupt eller mer.<br />
Arbetet kan ta upp <strong>till</strong> en månad<br />
och båda föräldrarna hjälps åt. Ofta<br />
hackas ett nytt bohål upp varje år.<br />
Hitta Passera Gårdshult norra (reservat 17)<br />
och kör ytterligare ca 1 km <strong>till</strong><br />
p-platsen för Gårdshult södra.<br />
Puktörneblåvinge<br />
RESERVAT ÖST<br />
Tjäder<br />
27
28<br />
RESERVAT ÖST<br />
19 Kvarnaberget<br />
Kvarnaberget täcks av gammal ekskog med klena och krokiga<br />
stammar. Sådan skog kallas krattekskog och är en rest av de<br />
stora lövskogar som bredde ut sig när Tönnersjöheden började<br />
växa igen för drygt 150-år sedan. På mager moränmark<br />
växer eken långsamt vilket förklarar trädens säregna utseende.<br />
Utmarksbete har också bidragit <strong>till</strong> att forma träden. Troligen<br />
har ollonsvin hållits här och genom sitt bökande hjälpt eken<br />
att etablera sig. Idag finns det gott om både vildsvin och<br />
rådjur på Kvarnaberget.<br />
Syftet med reservatet är att bevara krattekskogens orörda<br />
karaktär med dess flora och fauna. Exempel på rödlistade<br />
arter som man har funnit här är lavarna mussellav och grynig<br />
lundlav samt svampen ekskinn. Markens låga näringsinnehåll<br />
gör att floran för övrigt är artfattig. Främst blåbär bildar en<br />
matta över hela området, med inslag av bland annat kruståtel,<br />
blåtåtel och lingon.<br />
Naturreservaten Hyltan respektive Hallaskår ligger mindre än<br />
en kilometer från Kvarnaberget.<br />
Kattuggla, unge<br />
Info Reservatet avgränsas åt tre håll av skogskörvägar. Inga markerade<br />
stigar finns men terrängen är relativt lättgången. Kraftiga skodon<br />
underlättar.<br />
Tips Se Kullaberg från Kvarnaberget! Stormen Gudrun har öppnat<br />
milsvida utsikter mot havet genom den planterade granskogen runt<br />
reservatet.<br />
Hitta Kör från Halmstad mot Mästocka. Efter ca 15 km – strax hitom<br />
Bökhult – sväng höger mot gården Hyltan. Efter drygt 1 km ligger<br />
Kvarnaberget <strong>till</strong> höger om vägen.
Vattenklöver<br />
20 Hallaskår<br />
RESERVAT ÖST<br />
Naturreservatet Hallaskår klyftan i berget har fått sitt namn av<br />
en ravin med uppemot fem meter höga klippväggar på ena<br />
sidan. Ravinen har en urskogsartad prägel med stora, grova<br />
ekar och ett flertal döda stående träd, högstubbar samt halvliggande<br />
ekar och gamla lågor.<br />
Mikroklimatet här är skuggigt och fuktigt med en rik<br />
kryptogamflora. På ekstammarna finns det gott om tickor,<br />
mossor och lavar, bland annat de rödlistade lavarna grynig<br />
lundlav, mussellav och stor knopplav. Ravinens branta väggar<br />
täcks av svällande mossmattor och svartbräken. Tvärs genom<br />
Hallaskår rinner en bäck som mynnar i ett litet alkärr där bl a<br />
vattenklöver växer.<br />
Hallaskår är sen länge orört och täcks av 150 år gammal<br />
ekskog med klena och krokiga stammar, så kallad krattekskog.<br />
Denna skogstyp är en rest av tidigare omfattande ekskogar på<br />
svag moränmark och växer också i det närliggande reservatet<br />
Kvarnaberget. Från 1600-talet <strong>till</strong> 1800-talet var denna trakt<br />
skoglös och en del av Tönnersjöheden.<br />
Info Stigarna inom reservatet är bitvis blockerade av stormfällda träd.<br />
Tips På ravinens botten, bland gamla ekar och mellan mossklädda<br />
branter, är tystnaden kompakt och naturens närvaro nästan<br />
översinnligt stark. En plats för meditation och fascination!<br />
Hitta Reservatet är lite svårt att nå med bil. Kör från Halmstad mot<br />
Mästocka. Efter ca 15 km, sväng höger mot gården Hyltan. Passera<br />
Kvarnabergets <strong>naturreservat</strong>, efter ca 600 m går väg <strong>till</strong> vänster mot<br />
Hallaskår. Strax efter bäckövergången finns stig <strong>till</strong> vänster<br />
mot reservatet.<br />
29
RESERVAT SYD<br />
30<br />
Reservat Syd<br />
Vattnets kretslopp förenar de fyra <strong>naturreservat</strong>en<br />
sydost om Halmstad. Havsvindarna ger rikliga regn<br />
över bergen i öster och fyller åarna som mynnar i<br />
havet i väster. Här gör laxen sin tur- och returresa<br />
mellan salt och sött, här flockas örter, fåglar och<br />
markens många djur.<br />
Reservaten speglar landskapets skiftande karaktär,<br />
formad av vattnets lopp: från otämjda forsar och<br />
sävliga slingor <strong>till</strong> återföreningen med Kattegatt.
Vapnö<br />
Holm<br />
Halmstad<br />
Biskopstorp<br />
26<br />
24 Hagön<br />
Laxvik<br />
Gullbranna<br />
23 Gullbranna - Tönnersa<br />
Nissan<br />
Åled<br />
Skedala<br />
Röinge<br />
Genevadsån<br />
Fjällgime<br />
Enslöv<br />
22 Brogård<br />
Årnarp<br />
Stjärnarp<br />
Tönnersa skog<br />
RESERVAT SYD<br />
Ättarp<br />
Sennan<br />
Toftasjön<br />
21 Årnarp<br />
Eldsberga<br />
Torvsjön<br />
Tolarp<br />
Marbä<br />
Öppin<br />
31<br />
G
RESERVAT SYD<br />
32<br />
21 Årnarp<br />
Där Fylleån forsande lämnar<br />
Sydsvenska höglandet för<br />
att lugnt slingra vidare mot<br />
Laholmsbukten ligger Årnarps<br />
<strong>naturreservat</strong>. Branta klippor<br />
med otämjd skog och det<br />
brusande vattnet för tanken <strong>till</strong><br />
avlägsna vildmarker – ändå är<br />
det bara några hundra meter<br />
<strong>till</strong> bördiga åkrar och sävligt<br />
Kärrviol<br />
betande kreatur. Trakten kring<br />
ån är gammal kulturbygd med<br />
många fornlämningar, <strong>till</strong> exempel gångriften vid Tolarp, men<br />
reservatet domineras av ostörd natur. Reservatets västra del<br />
präglas av traditionellt jordbruk och djurhållning.<br />
På stränder och sluttningar står urskogen tät av olikåldriga<br />
träd och buskar. Ek, lönn, sälg, asp, alm, al, björk, hassel,<br />
kaprifol, hägg och olvon formar ett komplett ekosystem av<br />
stort vetenskapligt värde tack vare artrikedomen hos växter<br />
och djur. Hålträd och liggande döda stammar ger mat och<br />
husrum åt gulsångare, stenknäck, mindre hackspett och<br />
sommargylling. Vid ån kan du få se kungsfiskare, strömstare<br />
och forsärla. I forsarna hoppar lax och havsöring uppströms<br />
mot lekplatserna.<br />
Info Reservatet saknar <strong>till</strong>fartsväg<br />
och stigar och är bitvis<br />
svårforcerat pga av tät<br />
vegetation och brant terräng.<br />
Oömma kläder och grova skor<br />
rekommenderas.<br />
Tips Här finns gott om vildsvin –<br />
ett tecken på reservatets relativa isolering och ostörda miljö, trots<br />
närheten <strong>till</strong> bebyggelse. Vildsvin är skygga och ses sällan i dagsljus<br />
men du kan se var de bökat i marken efter ätliga växtdelar eller<br />
skrubbat sig mot träd.<br />
Skunkkalla<br />
Jungfruslända<br />
Hitta Väg 25 mot Simlångsdalen, ta<br />
höger mot Årnarp. Passera Fylleån<br />
och sväng vänster mot Mästocka<br />
i nästa korsning. Efter 300 m<br />
skylt mot Tolarp. Följ denna väg ca<br />
500 m, reservatsgränsen går i<br />
skogskanten bortom gärdet <strong>till</strong><br />
vänster om vägen. OBS! Ingen<br />
markerad led <strong>till</strong> reservatet – gå ej<br />
på sådd mark eller växande gröda!
22 Brogård<br />
En mäktig isälv har skapat den kilometerbreda dalgång där<br />
Fylleån slingrar så behagfullt. I sluttningen mot ån finns<br />
strandterrasser som visar vattennivån vid olika tidpunkter i<br />
denna tiotusenåriga geologiska process. Brogårdsreservatet<br />
ligger på åns sydsida och följer dess meandrar – slingor – i<br />
drygt en kilometer. Naturen här lever ännu på det rinnande<br />
vattnets villkor och de lägsta delarna svämmas då och då över.<br />
Landskapsbilden domineras av öppna, betade ängar med<br />
insprängda fuktstråk, kärr och lövdungar. I de fuktiga partierna<br />
växer bland annat nysört, gökblomster med sina ståtliga rosa<br />
blommor och grönvit nattviol. Sumpskogen av al och ask har<br />
en rik markflora: kransrams, ormbär – ser ut som blåbär men<br />
är giftiga – och rödblära – som blommar hela sommaren – är<br />
några exempel.<br />
Sida vid sida med betesdjuren, som underhåller Brogårds<br />
rika ängsflora, finns en vild fauna av rådjur, räv, grävling och<br />
fälthare. Vårens sångfågelkör i Brogårds lundar har tre solister:<br />
gul- och kärrsångare samt näktergal. Vid ån häckar bland annat<br />
forsärla och emellanåt även strömstare och kungsfågel. Tack<br />
vare kalkning är Fylleån åter rik på lax och öring.<br />
Åns slingrande lopp skapar avsnörda så kallade korvsjöar<br />
som är idealiska parningsplatser och barnkammare för vanlig<br />
groda.<br />
Info Brogårds marker är lättgångna men ibland vattendränkta – läge för<br />
stövlar!<br />
Tips Vid ån finns det sällsynta vildriset; liksom ris är det ett vatten-<br />
växande gräs med mörkbruna frön. Frökärnan är blek och frigörs<br />
först vid kokning och kan sedan användas som krydda i ”riktigt” ris.<br />
Hitta Från riksväg 25 tar man av mot<br />
Mästocka/Årnarp vid Skedala. Sväng<br />
höger vid nästa vägskäl och kör 500 m<br />
<strong>till</strong> skylten Naturreservatet Brogård.<br />
Alternativt kan man ta Mästockavägen<br />
via Snöstorp och får då reservatet på<br />
vänster hand vid skylten.<br />
Sandödla<br />
RESERVAT SYD<br />
33
34<br />
RESERVAT SYD<br />
23 Gullbranna -Tönnersa<br />
Spelet mellan naturens krafter och människans handlingar har<br />
format och omformar ständigt Gullbranna- och Tönnersareservaten.<br />
Efter många seklers skogsavverkning, bete och tångtäkt<br />
var området ännu för bara drygt hundra år sedan ett trädlöst<br />
flygsandfält. Med planterad tallskog, sandrör och strandråg<br />
sattes därefter definitivt stopp för sandflykten. Efterhand har<br />
växttäcket blivit så tätt och brett att livsmiljön för flera ursprungliga<br />
arter försvinner.<br />
Genom röjning, bränning och<br />
kontrollerad markstörning blottas<br />
nu åter sanden för <strong>till</strong> exempel bibaggen<br />
Storspov<br />
och de likaledes hotade skalbaggarna<br />
strandsandjägare och havsstrandlöpare.<br />
På gräs- och rishedarna lyser ljusblå monke och den gula<br />
flockfibblan – förr använd <strong>till</strong> växtfärgning – och ängsviol. I<br />
dynernas branta sida mot havet svirrar backsvalor in och ut<br />
från sina bohål.<br />
Rödbenor<br />
Genevadsån utgör en ”flytande gräns”<br />
mellan reservaten – dess utlopp flyttas<br />
ständigt av havsströmmar som<br />
bygger på mynningen med sand och<br />
flyttar den norrut. Vid kraftiga stormar<br />
bryter ån på nytt en rak fåra mot<br />
havet, senast 2005 efter ”Gudrun”.<br />
Runt åns övre lopp inom reservaten<br />
växer idag frodig lövskog, kallad<br />
”Trollskogen”. Vinden har vridit de gamla alstammarna <strong>till</strong> fantastiska<br />
former, humle slingrar sig runt träden som lianer. Här<br />
kan man få se mindre hackspett, landets minsta hackspett.<br />
Info Inom reservaten finns stigar och smala skogsvägar, varav några är<br />
bil<strong>till</strong>åtna.<br />
Tips Sommarbad och sol lockar många. Men området är besöksvärt året<br />
om för ljus- och färgspelet över hav och hed, flyttfåglarna på vår<br />
och höst, vinterstormens dramatik.<br />
Hitta Från väg 117 finns följande vägar <strong>till</strong> reservaten, räknat från norr:<br />
1) Höger i L. Fladje mot Gullbranna där det finns en bro över E6.<br />
2) Höger i St. Fladje mot Snapparp, sväng höger i fyrvägskors efter<br />
bron över Genevadsån. Efter ca 1,5 km viadukt över E6 <strong>till</strong> stor<br />
p-plats. 3) Som 2 men kör rakt fram genom Tönnersa skog <strong>till</strong><br />
Snapparp ca 2,5 km. Tag höger vid skylt <strong>naturreservat</strong> (vägen går<br />
under E6) och fortsätt <strong>till</strong> vägslutet vid Lagaoset, ca 1,5 km.
24 Hagön<br />
RESERVAT SYD<br />
Människor och boskap använder i lika delar Hagöns <strong>naturreservat</strong>.<br />
Ett tätt nät av upptrampade stigar över det flacka<br />
dynlandskapet mot havet i väster visar att detta är en omtyckt<br />
badstrand och ett populärt strövområde för stadens invånare.<br />
Ljungheden fram <strong>till</strong> Fylleån i öster tuktas av betande boskap<br />
och regelbunden bränning.<br />
Betesdriften har lång tradition. Hagön har fått sitt namn<br />
efter en gård som låg söder om den nuvarande campingplatsen.<br />
Tidigare var området utmark <strong>till</strong> ett hemman under<br />
Sperlingholms säteri. Djuren från Snöstorps by betade på<br />
ljungheden, som då var allmänning, och på stranden skedde<br />
tångtäkt.<br />
Gör gärna boskapen sällskap och njut av den vackra och<br />
väldoftande treklangen klockljung, pors och odon på betesmarken.<br />
När du kliver över stättan – trappstegen över<br />
stängslet – skymtar du havet bakom sanddynerna.<br />
Fälthare, kanin, ekorre och flera arter av smågnagare är bosättare<br />
på Hagön. Även fågellivet är rikt. Över sand och hed syns<br />
fältpiplärka, ängspiplärka och sånglärka, i<br />
fuktiga områden vid Fylleån häckar rörsång-<br />
Rörsångare<br />
are, sävsångare och sävsparv. Kärrsångare,<br />
gräshoppssångare och näktergal låter också<br />
höra sig i buskagen runt ån, ogenerade av<br />
E6:ans trafikbrus strax in<strong>till</strong>.<br />
Info Rakt öster om reservatet, mellan väg<br />
E6 och järnvägen, ligger det fågelrika<br />
Trönninge ängar där det finns ett gömsle<br />
varifrån du kan se fåglarna på nära håll.<br />
Platsen nås med bil från Trönninge via väg<br />
117 mot Laholm.<br />
Tips Södra delen av reservatet användes som<br />
exercisfält i början av 1900-talet. Idag är här<br />
officiellt naturistbad.<br />
Hitta Laholmsvägen ur <strong>Halmstads</strong> centrum, följ<br />
skyltning mot Hagöns camping.<br />
Vid campingen finns flera parkeringsplatser<br />
nära gränsen <strong>till</strong> reservatet.<br />
35
36<br />
RESERVAT VÄST<br />
Stensjö Stensj tensjö<br />
33 Stensjö strand<br />
Steninge<br />
32 Enet<br />
31 Särdal<br />
Skallkroken<br />
Haverdal<br />
Steninge<br />
Särdal<br />
34 Skipås<br />
St Skipås<br />
Skipås<br />
30 Haverdal<br />
Steninge kyrkby<br />
29 Vilshärad<br />
Ringenäs<br />
Slöinge<br />
Villshärad<br />
28 Tylön<br />
Skintan<br />
Frösakull<br />
Lynga<br />
Tylösand<br />
Tyludden<br />
Rävinge<br />
Getinge<br />
Harplinge<br />
Onsjö<br />
Gullbrandstorp<br />
27 Möllegård<br />
Nyrebäcken<br />
Görvik<br />
35 Suseån<br />
Fammarp<br />
26 Eketånga<br />
Sandhamn<br />
Grötvik<br />
Suseån<br />
NYÅRS<br />
Heagå<br />
Mjällby<br />
Sön
Ågarp<br />
rd<br />
ÅSEN<br />
drum<br />
Stenhuggeriet<br />
Flygplats<br />
E6<br />
E20<br />
Halmstad<br />
Kvibille<br />
Vapnö<br />
25 Aleskogen<br />
Holm<br />
Reservat Väst<br />
Biskopstorp<br />
26<br />
RESERVAT VÄST<br />
Hav, vind och omväxlande<br />
natur kännetecknar många Oskarström<br />
av <strong>naturreservat</strong>en längs<br />
kommunens norra kust. Här<br />
bjuds badvänliga sandstränder,<br />
dramatisk klippnatur, fiskafänge<br />
eller fjärilsjakt, strandliv eller<br />
fågelskådning. Ofta ryms lite av<br />
allt inom ett och samma reservat –<br />
det är bara att välja och njuta.<br />
Nissan<br />
26<br />
Fjällgime<br />
Åled<br />
Skedala<br />
Röinge<br />
Johansfors<br />
Enslöv<br />
Årnarp<br />
Ättarp<br />
37
38<br />
RESERVAT VÄST<br />
25 Aleskogen<br />
Mellan vågbrus och vägsus<br />
ligger <strong>Halmstads</strong> närmaste<br />
vildmark, naturparken* Aleskogen<br />
med den fågelrika alsumpskogen<br />
”Alet”. Här får man en<br />
känsla av tropisk regnskog:<br />
fuktig, frodig, luften fylld av<br />
fågelsång och moln av insekter<br />
över dyiga gölar. På vandrings-<br />
Gluttsnäppa<br />
lederna kommer man bekvämt i närkontakt med det intensiva<br />
växt- och djurlivet utan att beträda obanad terräng.<br />
Tack vare närheten <strong>till</strong> tätorten är Aleskogen alla årstiders<br />
besöksmål för skolklasser, scouter, motionärer, hundägare och<br />
inte minst fågelskådare. Virrvarret av levande natur och död<br />
ved i alla former ger ypperliga förutsättningar för ett rik fågelliv.<br />
Revirtätheten är bland de högsta som uppmätts i svensk<br />
skogsmark med tjugosex hit<strong>till</strong>s upptäckta häckande arter.<br />
Ljusa vårkvällar kan du höra och se en månghövdad kör av<br />
bland annat härmsångare, näktergal, stare, koltrast, gråsiska,<br />
steglits och stenknäck.<br />
Från skogens slutna rum<br />
med dess tjugo meter höga<br />
”trädväggar” är det bara ett<br />
stenkast <strong>till</strong> den breda släta<br />
Västra strandens panorama<br />
över Laholmsbukten med<br />
Hallandsås i fonden. I strand-<br />
Skärfläcka, unge<br />
brynet söker vadarfåglar som<br />
gluttsnäppa och skärfläcka föda. Med lite tur kan du få syn på<br />
en häger.<br />
*Aleskogen är formellt inget <strong>naturreservat</strong> utan en kommunal<br />
naturpark. I praktiken är det ingen skillnad: området skyddas<br />
och sköts som <strong>naturreservat</strong> och ingår i EU:s nätverk av<br />
skyddade områden, Natura 2000.<br />
Info Prins Bertils stig, som börjar vid <strong>Halmstads</strong> slott och slutar i<br />
Tylösand, går genom Aleskogen.<br />
Tips Alvirke kan man ha <strong>till</strong> mycket: rökved, träskor, pålar och vattenrör.<br />
Så byggdes t ex vattenstaden Venedig ursprungligen på pålar av<br />
rötbeständigt alvirke.<br />
Hitta Från <strong>Halmstads</strong> centrum mot Tylösand, ta vänster i första rondellen<br />
och parkera vid Alevallens idrottsplats. Härifrån leder småvägar och<br />
stigar in i naturparken.
Kungsfågel<br />
26 Eketånga<br />
Info I anslutning <strong>till</strong> reservatet finns en drygt kilometerlång motions-<br />
slinga med belysning.<br />
Tips I soliga gläntor kan du finna stekelbon på öppna, varma ytor.<br />
Getingar bin och humlor hör <strong>till</strong> den stora familjen steklar som<br />
ibland bygger sina bon på<br />
marken.<br />
Hitta Kör Tylösandsvägen. Ca 250<br />
meter efter vägkorsning mot<br />
Stenhuggeriet ligger<br />
parkeringsplats <strong>till</strong> Eketånga,<br />
på vägens vänstra sida.<br />
Stekelbon<br />
RESERVAT VÄST<br />
Som granne <strong>till</strong> tätortens växande villakvarter är Eketånga ett<br />
populärt besöksmål för motionärer, vandrare och hundägare.<br />
Den behagliga blandskogen av tall, bergtall och björk är<br />
ett resultat av de omfattande skogsplanteringar som staten<br />
genomförde för 150 år sedan för att hejda sandflykten längs<br />
södra Hallands kust.<br />
Nu ligger sanden i mjukt kuperade dyner under ett täcke<br />
av blåbär, kråkris och ljung. Bergtallarna har växt ut <strong>till</strong><br />
fantasieggande trädvarelser och tallarna ränt i höjden som<br />
skeppsmaster. Många av träden har 120 årsringar under sin<br />
tjocka bark – meningen är att de ska få bli så gamla som<br />
möjligt.<br />
De lättvandrade lederna inom reservatet övergår i ett<br />
stigsystem som täcker hela det forna flygsandsfältet, ända<br />
ner <strong>till</strong> havet. Här finns gott om lämningar efter stenhuggeriet<br />
kring förra sekelskiftet.<br />
39
40<br />
RESERVAT VÄST<br />
27 Möllegård<br />
I Möllegård existerar två helt olika<br />
naturtyper sida vid sida. Längs Nyrebäcken<br />
en tät sumpskog med drygt<br />
hundra år gamla klibbalar, klädda<br />
med sällsynta lavar. På den torra<br />
sandmarken i öster beteshagar med<br />
jätteekar, säregen flora och artrik<br />
fauna.<br />
Namnet ”Möllegordtt” (av<br />
mölna=kvarn) är belagt redan 1505,<br />
men den nuvarande kvarnen är från<br />
1850-talet och inte längre vatten- Backsippa<br />
driven. I ån och dammen lever den<br />
sällsynta lilla karpfisken grönlingen. Den blir sällan mer än tio<br />
centimeter, äter av bottenfaunan och är svår att upptäcka. I<br />
forsen nedan dämmet söker forsärla och kungsfiskare föda.<br />
Som tagna ur sagans skog står Möllegårds väldiga hagmarksekar.<br />
Varje träd är hem för tusentals varelser, från mikroskopiska<br />
organismer <strong>till</strong> den märkligt formade oxtungsvampen och<br />
hornugglan i sitt bohål. Backsippan, som blommar så vackert<br />
violett redan i april, är en typisk invånare på gamla kulturmarker.<br />
Sällsynt är däremot hallandsbjörnbär – den växer bara<br />
på ett fåtal platser, bland annat här.<br />
Hornuggla<br />
Info I reservatet finns en markerad ridstig. En handikappanpassad vandringsled<br />
(ca 2 km) förbinder reservatet med Prins Bertils stig som går längs<br />
kusten, från Halmstad <strong>till</strong> Frösakull.<br />
Tips Hallandsbjörnbär är en regional variant av de drygt tjugo småarter av<br />
krypbjörnbär som finns i Sverige. Växten är en hybrid mellan äkta björnbär<br />
och blåhallon, frukten föga ätlig.<br />
Hitta Nya kustvägen norrut från Halmstad. Sväng vänster mot Mjällby och<br />
passera konstmuseet. Vid nästa vägskäl börjar skyltning mot Möllegård.<br />
Parkering och informationsstavla vid gården.
28 Tylön<br />
Info Reguljär båtförbindelse <strong>till</strong> Tylön<br />
saknas.<br />
Tips Fritidshusbyn på Tyludden började<br />
som en anspråkslös tältstad på<br />
1930-talet, då den första lag-<br />
stadgade semesterveckan<br />
beslutades.<br />
Hitta Kör <strong>till</strong> Tylösand. Sväng vänster<br />
mot S:t Olofs kapell och fortsätt <strong>till</strong><br />
den stora p-platsen. Efter en kort<br />
promenad når du båthusen på<br />
Trångudden och har en fin vy över<br />
Tylön. Nära bryggan står en<br />
informationstavla.<br />
Fiskmåsar<br />
RESERVAT VÄST<br />
Bara 500 meter ut från det myllrande badlivet i Tylösand ligger<br />
södra Hallands enda ö – Tylön. Öns bevingade invånare<br />
kan säkert räknas i tiotusental. Här häckar ejder i stor mängd<br />
liksom kolonier av havstrut, gråtrut och fisktärna. Måsfåglarna<br />
trängs med tobisgrissla, gravand, småskrak, strandskata och<br />
strandpiplärka. Klippstranden längst i väster gästas ibland av<br />
sälar. För att skydda fågellivet under häckningsperioden råder<br />
<strong>till</strong>trädesförbud mellan 1 april och 15 juli, med undantag av en<br />
sektor runt bryggan på öns östsida.<br />
Utöver storslagna naturupplevelser är ett besök på Tylön<br />
en kulturhistorisk odyssé. Rösen från bronsåldern signalerar<br />
öns betydelse redan på forntiden. Under medeltiden låg här<br />
ett fiskeläge och 1870-71 anlades fyrstationen. Det originella<br />
tiokantiga fyrtornet ritades av den kände fyringenjören Gustaf<br />
von Heidenstam och är idag statligt byggnadsminne.<br />
Foto: Willy Lindström<br />
41
42<br />
RESERVAT VÄST<br />
29 Vilshärad<br />
Kustheden i Vilshärads <strong>naturreservat</strong> är kortklippt som en<br />
golfbana, inte av maskiner utan av betande djur. ”Mulens<br />
marker” är skapade i en tusenårig och tålmodig process:<br />
djurspillning och uppspolad tång göder jorden och med tiden<br />
bildas ett starkt växttäcke, ständigt naggat i kanten av havet<br />
och trimmat på ytan av ivriga mular.<br />
När djuren betat av högt gräs, örter och sly får den ljusälskande<br />
ängsfloran fäste i hedens grässvål. Trift, kustarun,<br />
gåsört och strandkrypa hör <strong>till</strong> havsstrandängens karaktärsväxter.<br />
Deras blommor är ofta små men lyser av färg – gå nära<br />
och njut!<br />
När du lyfter blicken kommer<br />
fågellivet snabbt i fokus: strandskatan<br />
låter kubik-kubik-kubik<br />
i ett, i ett, i ett; ejdern simmar<br />
lugnt och gravanden tittar kan-<br />
Strandskator<br />
ske just fram ur bohålet.<br />
Med sin skedformade näbb kan gravanden – därav namnet –<br />
gräva långa gångar <strong>till</strong> sitt bo i strandbrinken.<br />
Förr överlevde kustbefolkningen på att kombinera jordbruk,<br />
djurhållning, jakt och fiske. Kustheden brukades då både<br />
<strong>till</strong> åker och bete. Den långa stenmuren längs stranden har<br />
ursprungligen lagts för att skilja gröda och boskap. Djuren fick<br />
nöja sig med remsan mot havet, innanför muren låg den tånggödslade<br />
odlingsmarken. Stenskvättan spritter och vippar, på<br />
väg <strong>till</strong> redet någonstans i muren. Energin från de solbelysta<br />
stenarna driver fjärilar att söka nektar bland ängens blommor.<br />
Info Reservatet betas av fritt strövande får och nötkreatur.<br />
Tips ”Blodfotad ostronplockare” (Haematopus ostralegus) är strand-<br />
skatans latinska namn och beskriver målande både fågelns<br />
utseende och matvanor. Ostron är dock tveksamt – snarare står<br />
blåmusslor, insekter, kräftdjur och blötdjur på menyn. Strandskatan<br />
kan bli uppåt 30 år gammal, en hög ålder för fåglar.<br />
Hitta Kustvägen Halmstad – Falkenberg. Efter Gullbrandstorp ta vänster<br />
mot Vilshärad och kör <strong>till</strong> den stora p-platsen vid stranden.<br />
Reservatet ligger 200 m västerut i slutet av ”Skarviksvägen”.
30 Haverdal<br />
RESERVAT VÄST<br />
Ett slagfält som skogen återtagit från havet<br />
så drastiskt kan man beskriva Haverdals<br />
<strong>naturreservat</strong>. Det märkliga dynlandskapet<br />
är resultatet av flera hundra års kamp mot<br />
flygsanden. Först runt 1900 lyckades man<br />
slutgiltigt binda den med sandrör, strandråg<br />
och bergtall; de äldsta träden har med tiden<br />
Klockgentiana<br />
utvecklat fascinerande former.<br />
Sommartid erbjuds underbara bad på en bred strand<br />
med sol, lä och utsikt i de höga dynerna. Stora Sandkullen<br />
reser sig hela 37 meter över havet och är en av de högsta i<br />
Skandinavien. Från toppen har man en överraskande milsvid<br />
fågelvy över kust och hav.<br />
Här finns flera lättgångna markerade leder. Den kortaste<br />
(3 km) kallas Naturstigen och har sexton numrerade stopp.<br />
På anslagstavlan vid parkeringen kan du ta en folder som<br />
beskriver stigens sevärdheter.<br />
Genom reservatet rinner ån Skintan, tätt kantad av lövträd<br />
och buskar, mest al och björk. På de fuktiga stränderna trivs<br />
även en rik högörtsvegetation. Ådalens frodiga grönska står<br />
i slående kontrast <strong>till</strong> den kringliggande torra tallskogen. Här<br />
finns både bäcköring och abborre. Med lite tur kan du få se<br />
gärdsmygen. I vår- och försommartid ljuder Skintans lövsalar<br />
av ljuvligaste fågelsång.<br />
Info Ett nät av fjädrande stigar och aromatiska dofter från skog, hed och<br />
hav gör Haverdal <strong>till</strong> ett motionsparadis för alla behov och förmågor.<br />
Tips Problemen med sanddrift har nu börjat vändas i sin motsats<br />
marken beskogas mer än vad vissa växt- och djurarter tål.<br />
Därför röjs och bränns delar av strandskogen.<br />
Hitta Reservatet nås från kustvägen Halmstad-Falkenberg.<br />
1: via Vilshärad (rondellen norr om Gullbrandstorp)<br />
2: via Haverdals golfbana (avtag vid Lyngalax)<br />
3: mot Haverdal S (södra rondellen i Haverdal).<br />
4: mot Haverdalsstrand (norra rondellen).<br />
Foto: Willy Lindström<br />
43<br />
43
44<br />
RESERVAT VÄST<br />
Trift i full blom<br />
31 Särdal<br />
Särdals välbetade marker har rötter i bronsåldern. Den långa<br />
traditionen av kontinuerlig betesdrift har skapat ett karaktäristiskt<br />
kustlandskap med särpräglat växt- och djurliv. Här finns<br />
även intressanta geologiska spår i form av strandvallar som<br />
bildats av skiftande havsnivåer när inlandsisen smälte för runt<br />
6 500 år sedan.<br />
Betet och den ogödslade marken, förutom djurens spillning,<br />
har lämnat fältet fritt för en rad ljuskrävande växter som <strong>till</strong><br />
exempel backtimjan, gulmåra och blåmunkar. I bäcken vid<br />
reservatets övre del växer murgrönsmöja – namnet syftar på<br />
att bladen liknar murgrönans. Den är en botanisk raritet som<br />
bara återstår på ett fåtal platser, alla i södra Halland.<br />
Över Särdals ängar hörs lärkan tidigt om våren, och i lite senare<br />
kan man se större strandpiparen rota efter maskar och insekter<br />
i strandgruset, oberörd av vågsvallet. I reservatets glesa<br />
bestånd av enbuskar bygger hämplingen gärna sitt bo; fågeln är<br />
döpt efter favoritfödan som är frön av bland annat hampa.<br />
Info Sandstranden mellan reservatet och Skallkrokens hamn i söder<br />
är en utmärkt och ostörd badplats. Även mitt i sommaren är<br />
den vanligaste besökaren fromma betesdjur, som vårdar och<br />
bevarar reservatets natur i flertusenårig tradition.<br />
Tips Dammarna strax söder om reservatet är efter lertaget vid Särdals<br />
tegelbruk i slutet av 1800-talet. Här lever fridlysta grodor och<br />
paddor, i april hörs hanarnas parningssång vida kring.<br />
Hitta Kustvägen från Halmstad mot Haverdal. Cirka 2 km efter<br />
Haverdal tag vänster på Kullsegårdsvägen. Efter cirka 200 m finns<br />
parkeringsplats med informationstavla.
32 Enet<br />
RESERVAT VÄST<br />
Enet är en lustgård som många gärna besöker, från tidig vår<br />
i flyttfåglars sällskap <strong>till</strong> sent på året för att plocka frostnupna<br />
slånbär. Vandringen går över örtrik torrhed och klapperstensfält,<br />
på betade saltängar och fuktstråk med sällsynt<br />
flora, genom björkskog och enbuskage som vinden vridit <strong>till</strong><br />
fantastiska former. Vid stranden finns rundslipade solhällar<br />
och naturliga badbassänger med slät botten och klart vatten.<br />
Längs den gamla vägen, där kärror knirkat under tånglasten,<br />
står björnbärssnåren tätt – i september blir bären plockmogna.<br />
Reservatets mosaik av naturtyper gynnar ett rikt växt- och<br />
djurliv. Strandängarna är mat- och rastplats för flyttfåglar under<br />
vår och höst; här häckar strandskata och ejder. Saltängens korta<br />
gräs pryds av små rosa stjärnor, det är den sällsynta blomman<br />
kustarun. Bland ängens fåglar syns – och hörs – ängspiplärka,<br />
stenskvätta och sånglärka. I enbuskagen häckar hämpling,<br />
grönfink, gulsparv, törnsångare och törnskata.<br />
Många av Enets invånare har tamboskapen att tacka för sin<br />
existens. Genom regelbunden buskröjning skapas öppna ytor<br />
för djurens bete; levnadsvillkoren för reservatets särpräglade<br />
flora och fauna säkerställs därmed.<br />
Info Under den varma årstiden betar islandshästar inom hela reservatet.<br />
Tips Så fick törnskatan sitt namn: från toppen (”skaten”) av ett träd<br />
eller taggbuske fångar den insekter i flykten – men även grodor,<br />
gnagare och fågelungar – som sedan spetsas på törnet för<br />
kommande behov. Det latinska namnet är Lanius collurio vilket<br />
betyder slaktare/rovfågel.<br />
Hitta Kustvägen från Halmstad mot Falkenberg. Parkeringen <strong>till</strong><br />
<strong>naturreservat</strong>et ligger <strong>till</strong> vänster om vägen, en knapp kilometer före<br />
Steninge samhälle.<br />
Foto: Willy Lindström<br />
45
46<br />
RESERVAT VÄST<br />
33 Steninge och<br />
Stensjö strand<br />
Reservatet består av två skilda och sinsemellan helt olika<br />
delar. Väster om kustvägen ett lapptäcke av klapperstensfält,<br />
betade ljung- och gräsmarker, fuktstråk, bergknallar och skogsdungar.<br />
Öster om samhället ett homogent lövskogsområde<br />
med inslag av mycket gamla, planterade tallar.<br />
Kustdelens rikt varierade natur<br />
återspeglas i faunan. Bland<br />
annat finns här fem av Sveriges<br />
sex kräldjursarter: hasselsnok,<br />
huggorm, snok, kopparödla och<br />
skogsödla. Samtliga är fridlysta.<br />
Marken hävdas på traditionellt<br />
vis av boskap. De flugstinna<br />
Snok<br />
Info Steninges kustdel och Stensjöstrand är besöksvärda året om, men<br />
populärast på sommaren för badens skull. Fiske från klipp-<br />
stränderna lockar också många.<br />
Tips Den trädklädda åsen i skogsskiftet är en sanddyn som behållit sin<br />
form under mycket lång tid genom att rötterna binder sanden.<br />
Sådana stabila dyner kallas fossila.<br />
Hitta Kustvägen norrut mot Falkenberg.<br />
Kustdelen: 1) Parkera vid badplatsen ”Storaskär” och följ<br />
kusten ca 300 m norrut <strong>till</strong> reservatsgränsen.<br />
2) Ca 1 km efter Steninge centrum finns reservatsskylt och<br />
parkeringsplats på vägens havssida.<br />
Inlandsdelen: Sväng in mitt för restaurangen med stenmuren, och<br />
fortsätt på Hulabäcksvägen. Efter ca 500 m står reservatsskylten på<br />
höger sida, in<strong>till</strong> en rest sten.
RESERVAT VÄST<br />
komockorna är som ett skafferi<br />
för den eleganta och sällsynta<br />
gulärlan. Med vingklipp och<br />
stjärtslag fäller den insekterna<br />
<strong>till</strong> marken, där de plockas upp<br />
och förs <strong>till</strong> ungarna i boet nere<br />
bland tuvorna.<br />
Under 1800-talet bröts här<br />
ådergnejs <strong>till</strong> gatsten – gamla<br />
brott och skrotsten ligger som<br />
eviga minnesmärken. Stenen<br />
skeppades ut från den lilla<br />
hamnen i Stensjöstrand. Gulärla<br />
Reservatets inlandsdel bjuder lummig grönska, lä för vinden<br />
och en porlande bäck. Om våren sjunger grönsångare, bofink,<br />
rödhake, koltrast och trädpiplärka, i maj-juni sprider sig<br />
ekorrbärens väldoft och skogsstjärnan lyser nästan magiskt.<br />
En mäktig fossil sanddyn påminner om att havet inte är<br />
långt borta.<br />
47
48<br />
RESERVAT VÄST<br />
Blåsippor<br />
34 Skipås<br />
Foto: Hans Helander<br />
Trots smeknamnet ”Guds gröna ängar” är den frodiga och omväxlande<br />
naturen i Skipås en sentida skapelse. För bara 150 år<br />
sedan var här kalt berg med undantag av inägorna i områdets<br />
mitt. Alkärren kring infartsvägen är lerdammar efter Stensjö<br />
tegelbruk; med lite tur kan du få se hägern på grodjakt. Våroch<br />
försommar ockuperas området av häckande småfågel,<br />
bland annat den skönsjungande svarthättan.<br />
Stengärdsgårdarna kring ekhagarna har fått omkastad funktion.<br />
Förr höll de boskapen utanför inägan, odlingsmarken,<br />
men nu håller de betesdjuren inom hägnet, kompletterat med<br />
moderna fårstängsel. Djuren släpps på den forna inägan för<br />
att röja sly och högt gräs bland ekar och enar, och bereda<br />
plats för en betesberoende ängsflora.<br />
Gatstensexporten har satt spår även i Skipås med många men<br />
små stenbrott, varav några är vattenfyllda. I ett av dem har<br />
man observerat större vattensalamandern – ett drygt 15 cm<br />
långt groddjur.<br />
Klippekulles panoramavy över kusten i väster står i stark<br />
kontrast <strong>till</strong> bokarnas pelarsal på östsidan. I gott lä och djupt<br />
rotade i den näringsrika mulljorden vid bergets fot når träden<br />
imponerande höjder. Soliga dagar tidigt om våren kan man<br />
tro att bitar av himlen fallit <strong>till</strong> marken – det är blåsippan som<br />
slagit upp ögonen.<br />
Info Lättgången markerad led genom hela reservatet. Betesdjur i hägn,<br />
stäng grinden efter dig!<br />
Tips Se men inte plocka – blåsippan är sällsynt och därför fridlyst.<br />
Blomman <strong>till</strong>växer från spetsen av en grov jordstam som kan bli<br />
flera hundra år gammal. Myror älskar blåsippans köttiga frukter<br />
och bidrar <strong>till</strong> att sprida växten.<br />
Hitta Kör kustvägen från Halmstad norrut. Efter Steninge, sväng höger vid<br />
skylt mot <strong>naturreservat</strong>et Skipås.
35 Suseån<br />
Info När korna är ute bör man undvika att gå <strong>till</strong> fots i betesmarken.<br />
RESERVAT VÄST<br />
Reservatets karaktär formas av Suseåns meandrande<br />
(slingrande) lopp. Täta alskogar och sumpkärr med död ved<br />
och hålträd ger livsrum åt den sällsynta mindre hackspetten.<br />
Det strömmande vattnet lockar forsärla, kungsfiskare och<br />
strömstare. Bland örter märks den myskdoftande desmeknopp<br />
– desmen är ett gammalt ord för mysk.<br />
Sluttningarna mot ån betas regelbundet vilket gynnar<br />
ängsfloran; på torra partier växer backsippa, tjärblomster,<br />
slåttergubbe och backtimjan. Kring ekarna på Boaberget vid<br />
reservatets östra gräns står blåsippa, vitsippa, liljekonvalj och<br />
harsyra.<br />
Inom reservatet finns flera fornlämningar som visar att den<br />
bördiga och fiskrika ådalen var bebodd redan på brons- och<br />
järnåldern. Alltjämt söker sig laxen och havsöringen <strong>till</strong> Suseåns<br />
forsar för att leka.<br />
Tips Reservatet ingår i stora arealer där Mostorps gård föder upp sina<br />
köttdjur. Över 200 kor med varsin kalv strövar på en ”prärie” som<br />
är fri från konstgödning och besprutningsmedel.<br />
Hitta Från gamla E6 norr om Getinge samhälle, följ Asigevägen ca 2 km.<br />
Strax före bron över Suseån finns en parkeringsficka <strong>till</strong> vänster i<br />
höjd med ett grustag. Reservatet omfattar ådalen på vägens<br />
båda sidor.<br />
49
ge<br />
RESERVAT NORD<br />
50<br />
Getinge<br />
Harplinge<br />
Reservat<br />
Nord<br />
Naturreservaten på<br />
höjderna mellan Nissan<br />
och Suseån rymmer hela<br />
Hallands natur- och<br />
kulturhistoria från den<br />
kultiverade kustslätten<br />
<strong>till</strong> inlandets rester av<br />
storskog och stenåldriga<br />
tegar. Inte mycket längre<br />
bort än ett rejält par<br />
5-hål på närmsta golfbana<br />
finns orörda marker<br />
där naturen fritt får bestämma<br />
reglerna. Dit är<br />
du välkommen att följa<br />
orrens spel över myren,<br />
höra vinden i de äldsta<br />
levande träden.<br />
Suseån<br />
Suseån<br />
NYÅRSÅSEN<br />
Suseån<br />
Kvibille<br />
Holm<br />
42 Getabäcken<br />
38 Getabäcken<br />
40 Biskopstorp<br />
39 Övraböke<br />
43 Övraböke<br />
Gräsås<br />
Biskopstorp<br />
36 Biskopstorp<br />
39 Biskopstorp nedre<br />
E6<br />
E20<br />
Suseån<br />
Slättåkra<br />
Övraböke<br />
40<br />
37
sjön<br />
Havsjön<br />
Almeberget<br />
Oskarström<br />
Vapnö mosse<br />
Nissan<br />
Långasjön<br />
Möllesjön<br />
Digeshultasjön<br />
26<br />
Fjällgime<br />
Åled<br />
Johansfors<br />
Enslöv<br />
Ättarp<br />
Sennan<br />
41 Skrockeberg<br />
Spenshult<br />
42 Nissaström<br />
Sennan<br />
43Virsehatt<br />
Torup<br />
p<br />
RESERVAT NORD<br />
Amböke<br />
44 Rågetaåsen<br />
Sennan<br />
Skavböke<br />
Karlstorp<br />
51<br />
Ält
52<br />
RESERVAT NORD<br />
36 Biskopstorp<br />
Biskopstorps böljande kullar och vördnadsbjudande gamla<br />
träd andas ett tidlöst lugn som har djupa historiska rötter. De<br />
äldsta ekarna började gro för över 300 år sedan, och markens<br />
rika ängsflora är resultatet av flera seklers obruten hävd med<br />
mular och lie. Den S-formade åsen i reservatets västra del har<br />
formats av isälvar. Tack vare att markerna hålls öppna kan<br />
man lätt se åsens vindlingar genom landskapet.<br />
Bland reservatets över åttio örter märks den fridlysta backsippan<br />
som blommar redan i april. På sommarängen ståtar<br />
prästkrage, bockrot, tjärblomster, brudbröd, ängsvädd och<br />
jungfrulin; deras färgprakt varar ofta långt in i september.<br />
På hösten syns klickar i gult och orange – det är toppvaxskivlingen<br />
och andra vaxskivlingar som trivs på ängar och<br />
naturbetesmarker. De är vackra att se men inga matsvampar.<br />
Betet har hållit marken fri från konkurrerande vegetation så<br />
att de största träden kunnat breda ut sina kronor maximalt.<br />
Hagmarksekar är livsmiljö för hundratals lavar, mossor<br />
och insektsarter och har stor betydelse för den biologiska<br />
mångfalden. På ekarna i Biskopstorp finns bland annat grå<br />
skärelav, silverlav och gulpudrad spiklav.<br />
Omsider faller även stora träd. Här ligger vidunderligt<br />
vackra vrak efter giganter som under en mångårig nedbrytningsprocess<br />
fortsätter att ge liv åt omgivningen.<br />
Info Långhorniga och långhåriga betesdjur av rasen Highland Cattle<br />
håller gräset kort inom reservatet. De är fredliga och störs inte av<br />
aktsamma besökare.<br />
Tips Biskopstorp har varit både kungsladugård och landshövdinge-<br />
boställe, sannolikt också biskopshemman. I trakten finns gott om<br />
förhistoriska gravar och många äldre övergivna vägar, så kallade<br />
hålvägar.<br />
Hitta E6:an norrut, tag av mot Kvibille och därefter direkt första höger<br />
mot Biskopstorp. Strax före gården (efter ca 1,5 km) går en grusväg<br />
<strong>till</strong> höger. Parkera vid ekonomibyggnaden. Reservatet ligger strax<br />
söder om gården.<br />
Foto: Karin Valtinat
37 Vapnö mosse<br />
RESERVAT NORD<br />
Alldeles innanför kustslätten ligger<br />
den vidsträckta och nästan orörda<br />
Vapnö mosse. Runtom reser sig<br />
höjder med delvis äldre ekskog<br />
och mycket gamla bokar. På de<br />
branta sluttningarna i öst står<br />
200-åriga tallar och marken täcks<br />
av blåbärsris. Härifrån har man fin<br />
utblick över våtmarkens mosaik av<br />
kärr, gungflyn, rismossar, holmar<br />
och sumpskog. I den fuktiga miljön<br />
frodas många sällsynta arter, bland<br />
andra orkidéerna myggblomster Mossnycklar<br />
och mossnycklar. Den senare växer<br />
bara på denna plats i Halland, så titta noga!<br />
De åldriga lövträden i reservatets norra del hyser en rad<br />
rödlistade lavar, t ex liten lundlav, liten ädellav, almlav och<br />
mussellav. Tidiga aprilmorgnar spelar orren, under majs ljusa<br />
nätter hörs den skygga nattskärran över myren.<br />
Öster om mossen återstår en liten rest av ljunghed som fram<br />
<strong>till</strong> 1850 täckte stora delar av Halland. Här växer den hotade<br />
hårginsten, Hallands landskapsblomma.<br />
Info Reservatet är o<strong>till</strong>gäng-<br />
ligt och saknar ströv-<br />
stigar. Stövlar och extra<br />
strumpor i ryggsäcken<br />
rekommenderas.<br />
Tips Sileshår är naturens eget<br />
flugpapper. Här växer<br />
alla tre arterna av denna<br />
”köttätande” blomma,<br />
som fångar insekterna<br />
med sina klibbiga blad.<br />
Hitta Vapnö mosse kan nås<br />
med bil på skogsvägar.<br />
1) Gamla riksvägen från<br />
Halmstad mot Holm.<br />
Följ skyltning mot Holms<br />
golfbana och ta höger<br />
i första vägkrysset.<br />
Passera Nannarps gård,<br />
därefter första vänster.<br />
Följ vägen norrut i ca<br />
2,5 km – du befinner<br />
dig då mitt i reservatet.<br />
2) Nissastigen mot<br />
Oskarström. Två km efter<br />
Åled – i höjd med avtag<br />
mot Fjällgime – finns en<br />
liten väg <strong>till</strong> vänster som<br />
går <strong>till</strong> reservatet.<br />
(ca 2 km).<br />
53
RESERVAT NORD<br />
54<br />
38 Getabäcken<br />
Getabäckens <strong>naturreservat</strong> ligger på en brant dalsida som<br />
domineras av riktigt gammal bokskog. Utsikten över det kuperade<br />
landskapet västerut är bara den värd ett besök.<br />
Kartor visar att här har stått skog utan avbrott sedan 1600talet<br />
– den är urskogslik med många högstubbar, nedfallna<br />
trädstammar (lågor) och enstaka märkligt vridna ”trollbokar”.<br />
Orörd miljö gynnar biologisk mångfald och reservatet har högt<br />
bevarandevärde som lokal för vedlevande, sällsynta lavar,<br />
mossor och svampar. Näringrikt vatten – bl a Getabäcken –<br />
silar genom området och underhåller en örtrik markvegetation.<br />
Om du höjer blicken kan du med lite tur få syn på den<br />
skygga stenknäcken. Med sin starka näbb kan den t o m<br />
knäcka körsbärskärnor. Vintertid dyker<br />
den ibland upp vid fågelborden och<br />
nöjer sig då med solrosfrön.<br />
Getabäcken har <strong>till</strong>hört byn Övraböke<br />
som har en väldokumenterad historia.<br />
”Döbla skog”, med rötter i medeltiden,<br />
utbredde sig en gång över Slättåkra<br />
Jättesvampmal<br />
sockens norra utmarker men<br />
började på 1700-talet att förvandlas <strong>till</strong> ljunghed efter stora<br />
avverkningar. Övraböke tycks dock ha burit skog även<br />
då ljunghedarna hade sin största utbredning.<br />
Info Den gamla skogsvägen in i reservatet är bitvis blockerad av storm-<br />
fällen efter Gudrun. F n är det enklare att följa röjningsgatan för<br />
gasledningen ca 200 m och sedan gå 900 åt vänster.<br />
Tips På de gamla trädstammarna växer fnöskticka som förr användes<br />
när man gjorde upp eld. Många av svamparna har små runda hål<br />
efter jättesvampmalens larver trots namnet blir den bara fyra cm<br />
mellan vingspetsarna!<br />
Hitta Tag av E6 i Kvibille och kör norrut mot Torup via Slättåkra.<br />
Ca 1,5 km efter Gräsås finns reservatet på vänster sida.<br />
Foto: Örjan Fritz<br />
Foto: Örjan Fritz
39 Övraböke<br />
RESERVAT NORD<br />
Den åldriga och artrika skogen i Övraböke och Getabäcken är<br />
rester av Övraböke bys gamla utmarker. Här betade boskapen<br />
fritt om sommaren, här fanns bränsle och virke, här hamlade<br />
(beskar) man träden <strong>till</strong> vinterfoder åt djuren. Även träd på de<br />
inhägnade åkrarna och ängarna närmast byn (inägomarken)<br />
hamlades. Några knotiga gamla almar från den tiden är nu<br />
värd för vedlevande insekter, svampar och hålhäckande fåglar,<br />
t ex den sällsynta skogsduvan.<br />
Markerna i Övraböke har brukats sedan mycket långt <strong>till</strong>baka.<br />
Odlingsspår på östsidan av vägen dateras <strong>till</strong> mellersta<br />
bronsåldern. De långsmala tegar, som syns än idag, har sitt<br />
ursprung i en markindelning från vikingatiden 700 - 900 e Kr.<br />
När den sista gården i Övraböke las ner långt in på 1900-talet<br />
slöts en 3000-årig odlingshistoria.<br />
Området närmast bebyggelsen har ännu karaktär av ängsmark<br />
med dungar av ask, alm, fågelbär och hassel. Enstaka stora<br />
träd har spår av hamling. Bortom bymarken står först frodig<br />
lövblandskog med många nordiska arter. Där vatten tränger<br />
fram bildas så kallade översilningskärr med rik flora: t ex<br />
häxört, gullpudra, ormbär och orkidén skogsnycklar. Längre<br />
in växer bokskog med träd i alla åldrar, från gamla jättar <strong>till</strong><br />
späda skott. Högstubbar och liggande, döda träd (lågor) täcks<br />
av lavar, svampar och mossor, bl a den sällsynta bokfjädermossan<br />
som trivs bäst i gammal orörd skog.<br />
Info Ca 200 m före husen finns <strong>till</strong> vänster om vägen en gammal stig,<br />
som leder genom skogen <strong>till</strong> Getabäckens <strong>naturreservat</strong> (ca 2 km).<br />
Den kan bitvis vara blockerad av stormfällda träd.<br />
Tips För att plocka hasselnötter måste man faktiskt ha markägarens<br />
<strong>till</strong>stånd. I Övraböke får du dock lov att ta en handfull nötter utan<br />
att det ses som överträdelse av allemansrätten.<br />
Hitta Från Slättåkra kör norrut förbi Gräsås. Efter ca 3 km syns husen i<br />
Övraböke. Parkera på vägslingan framför boningshuset.<br />
Foto: Bo Tengnäs<br />
55
Foto: Mattias Lindström<br />
56<br />
RESERVAT NORD<br />
4o Almeberget<br />
Tordyvel<br />
Stensopp<br />
Naturreservatet Almeberget är litet <strong>till</strong><br />
ytan men fyllt av upplevelser. Här kan<br />
du vandra i dramatisk klippnatur och<br />
genom artrik bokskog, njuta av vida<br />
utsikter och välhävdade hagmarker,<br />
beundra fossila odlingsrösen (”hackerör”)<br />
efter järnålderns jordbrukare.<br />
Historiska kartor visar att området<br />
kontinuerligt varit skogklätt åtminstone<br />
sedan 1650-talet. Sannolikt har<br />
den branta terrängen räddat Almebergets<br />
bokar från avverkning, då de<br />
kringliggande – och ursprungligen vitt<br />
utbredda – lövskogarna förvandlades<br />
<strong>till</strong> ljunghed under 1700- och 1800talen.<br />
De äldsta nu levande träden<br />
grodde i slutet av 1700-talet. Ännu<br />
äldre är all död ved som lagt grunden<br />
<strong>till</strong> reservatets biologiska mångfald.<br />
Den äldsta skogen finns på reservatets<br />
högsta partier och utgör en<br />
biologisk skattkammare. Här förvarar<br />
naturen hela 38 rödlistade arter, mest<br />
lavar men även en rad mossor, svampar<br />
och skalbaggar som alla är direkt<br />
eller indirekt beroende av bokskog i<br />
alla stadier och åldrar.<br />
I trakten finns ytterligare några<br />
områden med skyddad ädellövskog.<br />
Möjligheterna för hotade arter att<br />
överleva och att sprida sig, både<br />
inom och emellan områdena, blir<br />
därmed större.<br />
Info Gamla skogsvägar och nyanlagda<br />
strövstigar gör det lätt att ta sig runt<br />
i reservatet.<br />
Tips Hackerör kallas röjningsrösen av äldre<br />
slag, ofta med ursprung i järnåldern.<br />
Typiskt för hackerör är storleken<br />
på stenarna som sällan är mer än<br />
några decimeter i diameter.<br />
Hitta E6 norrut från Halmstad. Tag höger<br />
mot Kvibille, fortsätt mot Slättåkra.<br />
Efter kyrkan tag vänster på mindre<br />
väg mellan husen (ej Gräsåsvägen).<br />
Efter ca 3 km ligger reservatet<br />
<strong>till</strong> vänster, bortom gården.
41 Skrockeberg<br />
RESERVAT NORD<br />
Landskapet i och<br />
runt Skrockeberg<br />
består av höjder<br />
och sprickdalar med<br />
djupt nedskurna<br />
vattendrag. I väst<br />
finns lodräta stup<br />
och nedfallna block,<br />
i öster sluttar berget<br />
brant mot Maabäckens<br />
kanjonlika ravin.<br />
Reservatets växtoch<br />
djurliv är inte<br />
mindre dramatiskt.<br />
Uppåt 300 år gamla<br />
bokar – från levande<br />
och döende jätteträd<br />
<strong>till</strong> väldiga trädvrak<br />
– samexisterar med<br />
en rik moss-, svamp-<br />
Foto: Willy Lindström<br />
och lavflora. Hela 40<br />
rödlistade arter lever på och av bokar i olika nedbrytningsstadier.<br />
Vedlevande insekter får också sitt lystmäte, liksom de<br />
fåglar som i sin tur äter dem, t.ex. spillkråkan som är Europas<br />
största hackspett. Högre upp i näringskedjan finns rovfåglarna<br />
duvhök och bivråk. Du finner lätt spår efter vildsvin i marken<br />
och på träd – men djuren själva är skygga och svåra att upptäcka,<br />
eftersom de är nattaktiva.<br />
Jättebokarna med sina vida kronor<br />
är rester efter äldre tiders skogbete;<br />
stora träd rådde mularna inte på.<br />
Enstaka träd har brandspår, troligen<br />
uppkomna vid bränning av ljunghed.<br />
Fnöskticka<br />
Stormfällda träd inom reservatet<br />
lämnas som de är av naturvårdsskäl – de bildar nya och<br />
viktiga livsmiljöer för en mängd arter. OBS! Gå aldrig in under<br />
en rotvälta!<br />
Info Reservatets intressantaste del ligger en dryg km längs vägen från<br />
p-platsen.<br />
Tips Fnösktickan är en viktig arbetare i bokskogen. Genom svamprötan<br />
bryts träden efterhand 3 à 10 meter över marken och förvandlas <strong>till</strong><br />
matnyttiga högstubbar och lågor.<br />
Hitta Nissastigen (väg 26) <strong>till</strong> Johansfors, ta vänster mot Dalshult och<br />
kör ca 2 km norrut. Direkt efter en 90-graders vänstersväng, sväng<br />
höger mellan två träd och passera en hästgård. Efter ca 200 m delar<br />
sig vägen, välj den vänstra. Femton meter efter bäcken finns en<br />
mindre parkeringsyta. Härifrån leder en stig in i reservatet.<br />
57
58<br />
RESERVAT NORD<br />
Kungsfiskare<br />
42 Nissaström<br />
Rinnande vatten, lövskog och död ved är det livgivande receptet<br />
för mångfalden i Nissaströms <strong>naturreservat</strong>. De frodiga<br />
lövskogarna längs ån mellan Nissaström och Johansfors är rika<br />
på gamla, grova träd och död ved. Rännilar och källsprång<br />
skapar hög markfuktighet. I den här miljön trivs i synnerhet<br />
mossor, lavar och svampar med mycket specifika levnadskrav.<br />
Ett fyrtiotal hotade arter har hit<strong>till</strong>s påträffats.<br />
Merparten av åns vatten förs i en underjordisk tunnel <strong>till</strong><br />
kraftverket nedströms. Den gamla åfåran med sin blottade<br />
stenbotten och vattensamlingar erbjuder både naturscenerier<br />
och idealiska livsvillkor, bl a för ett par sällsynta fåglar.<br />
I strandbrinkarna gräver den färggranna men skygga kungsfiskaren<br />
sina bohål. Som namnet säger är den en skicklig<br />
fiskare som tar sina byten under vatten. Lättare att upptäcka<br />
är mindre hackspetten när den hackar efter maskar och larver<br />
i högstubbarna.<br />
Längs stigen på södra stranden finns en rastplats med eldstad<br />
– fikadags! Här blir landskapet mer dramatiskt – höga<br />
klippväggar reser sig ur Nissan och forsande bäckar kastar<br />
sig ut i åns kanjonlika ravin. Efter stark nederbörd fylls åfåran<br />
av överskott från dammen och ger då en föreställning om de<br />
vattenkrafter som en gång lade grunden <strong>till</strong> Nissaströms bruk.<br />
Vid den enda återstående byggnaden, en smedja, finns en<br />
informationstavla om industriepoken, som definitivt upphörde<br />
på 1970-talet.<br />
Info I reservatets södra del finns flera vandringsleder av olika längd.<br />
Tips Kungsfiskaren visar vägen <strong>till</strong> gädda, mört och abborre – fiskekort<br />
köps närmast i vapensmedjan i Oskarström.<br />
Hitta Nissastigen (väg 26) <strong>till</strong> Nissaströms samhälle. Ta höger vid skylt<br />
ning mot kursgården. Strax efter bron finns liten parkering och in<br />
formationstavlor. Vid kursgården finns större parkering och info om<br />
reservatet.<br />
Foto: Stefan Lindahl
43 Virsehatt<br />
Info Från p-platsen går en brant stig med trappor <strong>till</strong> toppen. Härifrån<br />
har man en magnifik vy över landskapet i Sennans dalgång och<br />
ända ut <strong>till</strong> havet.<br />
Tips Vid berget finns skålgropar som tyder på att Virsehatt varit<br />
offerplats under bronsåldern. En bågformad vall av sten och jord<br />
på bergets krön kan vara rester av en forntida bygdeborg.<br />
Hitta Från vägen mellan Oskarström och Simlångsdalen välj väg mot<br />
Virshult, eller kör <strong>till</strong> Sännan och kör Virshultsvägen.<br />
RESERVAT NORD<br />
”Virsehatt ligger på Enslövs gärden som en kungakrona<br />
på en sammetsduk”, skrev författaren Fredrik Ström. Eller med<br />
geologens ord: en väl avgränsad gnejskupol, ett restberg som<br />
motstått urtidshavens nötning. Kupolens hjässa når 122 meter<br />
över nuvarande havsnivå och drygt 60 meter över Sennans<br />
dalgång. På västsidan finns 40 meter höga stup som utmanar<br />
bergsklättrare. Virsehatts profil var ännu skarpare under det<br />
trädfattiga 1700-talet, då den utgjorde sjömärke – över två mil<br />
från kusten!<br />
Hatten – eller kronan – har sedan dess fått ett heltäckande<br />
flor av lövskog, mest ek och bok med inslag av björk, lind och<br />
hassel. På bergets frodigaste del i norr och nordost blommar<br />
vårlök och blåsippa. Sommarkvällar rinner doften av kaprifol<br />
längs sluttningarna. Skogen nedanför branterna är bitvis<br />
urskogsartad och synnerligen rik på mossor och lavar varav<br />
många är rödlistade arter. Här kan du stöta på dovhjort och<br />
vildsvin!<br />
Söder och väster om Virsehatt finns inbjudande hagmarker<br />
där fåren betar.<br />
Sennans laxstam är ursprunglig. Längs vattnet står en ridå av<br />
alar som skuggar lekplatserna för lax och öring. Tack vare rent<br />
vatten och näringsrik bottenfauna är ån ett <strong>till</strong>håll även för<br />
den sällsynta fågeltrion kungsfiskare, strömstare och forsärla.<br />
Och högt i skyn cirklar korpar kring sina oåtkomliga klippbon.<br />
59
60<br />
RESERVAT NORD<br />
44 Rågetaåsen<br />
I en brant östsluttning<br />
mot Sännaån ligger<br />
Rågetaåsens <strong>naturreservat</strong>.<br />
Under en lång<br />
tid av ostördhet har<br />
naturen här hunnit utveckla<br />
en artrik urskog.<br />
Grova gamla bokar och<br />
granar, högstubbar,<br />
lågor, rotvältor och små<br />
kärr är grogrunden för<br />
områdets biologiska<br />
mångfald och höga<br />
naturvärden. Mikroskopiska<br />
organismer,<br />
Spindelblomster<br />
bakterier och svampar<br />
bryter ner den döda<br />
veden åt trädlevande insekter som blir föda åt fåglar, bland<br />
andra hackspett och spillkråka. De multnande stammarna är<br />
också en gynnsam miljö för flera arter av spolsnäckor.<br />
Den som utmanar reservatets svårforcerade terräng bör beväpna<br />
sig med lupp: bokarna har en rik lavflora – t.ex. liten<br />
ädellav – och bland alla mossor märks rödtandad hättemossa,<br />
som är en hotad raritet. I fuktiga partier frodas dvärghäxört,<br />
skärmstarr, skogsbräsma och orkidén spindelblomster.<br />
Sännanån rinner nära reservatets östgräns och hyser både<br />
öring och en mångfald botten-levande organismer. En annan<br />
av åns invånare är forsärlan som känns igen på sitt gula bröst<br />
och ständigt vippande stjärt.<br />
Foto: Willy Lindström<br />
Info Tänk på att det kan vara farligt att<br />
vistas vid rotvältorna!<br />
Tips Under några stormiga timmar den<br />
8 januari 2005 fälldes många av<br />
reservatets äldsta träd. Hundra år<br />
framåt kommer deras virke att ge liv åt<br />
skogens övriga invånare i ett evigt<br />
kretslopp, där ingenting går <strong>till</strong> spillo.<br />
Därför får träden, som Gudrun fällde,<br />
ligga kvar.<br />
Hitta Nissastigen (väg 26) <strong>till</strong> Fröslida,<br />
höger mot Ryaberg. Efter ca 5km<br />
en korsväg vid Karlstorp, ta vänster<br />
och kör ca 1 km, reservatet ligger på<br />
andra sidan Sännaån. Parkering<br />
saknas. Alternativt kan man välja<br />
vänster där den mindre vägen<br />
delar sig och fortsätta på en farbar<br />
skogsväg ca 1 km <strong>till</strong> en vändplats<br />
– reservatet börjar då i sluttningen<br />
<strong>till</strong> höger.
Var rädd om din rätt!<br />
Alle mans rätt är envars ansvar. Huvudregeln lyder inte störa, inte<br />
förstöra. Du får fritt vistas i naturen med allt vad det ger av positiva<br />
upplevelser: gå i skogen, plocka bär och svamp, bada i hav och sjö,<br />
jogga på stigar, cykla på enskilda vägar, rasta (kopplad) hund, rida<br />
på anvisade leder. I <strong>naturreservat</strong>en gäller ofta särskilda föreskrifter<br />
som står på reservatets informationstavla, t ex om fridlysta växter.<br />
Allemansrätten innebär också att ta ansvar för natur och djurliv och<br />
visa hänsyn mot markägare och andra besökare. Alltså: inte störa,<br />
inte förstöra. Du får t ex inte bryta kvistar, grenar eller bark från<br />
växande träd, gräva upp blommor, buskar eller träd. Inte heller gå på<br />
växande gröda eller över tomtmark vid boningshus. Fiske ingår inte i<br />
allemansrätten utom i Sveriges fem största sjöar samt längs kusterna<br />
där fiske med spö är fritt.<br />
Undantagen från allemansrätten handlar i mångt och mycket om<br />
sunt förnuft. Ingen vill ha skräp i naturen – plastpåsar och glaskross<br />
kan dessutom skada djuren. Motorfordon hör inte hemma på en<br />
blommande äng eller badstrand. Radioskrän stör både lugnet och<br />
fågelsången. En slarvigt släckt eld kan vålla skogsbrand. Återigen:<br />
inte störa, inte förstöra.<br />
Tänk på hur du själv vill att det ska se ut när du återvänder<br />
<strong>till</strong> ”Lustgården”!<br />
På Naturvårdsverkets hemsida www.naturvardsverket.se kan du läsa<br />
mer om hur allemansrätten ska tolkas och <strong>till</strong>ämpas.<br />
Foto: Hans Helander<br />
61
62<br />
Hallands<br />
landskapssymboler<br />
Grundämne<br />
Natrium, Na<br />
Halland är ett salt landskap.<br />
Det hälsobringande badvattnet<br />
längs kusten innehåller<br />
ca 10 natriumklorid per liter.<br />
På glasindustrin i Halmstad<br />
och sulfitfabriken i Värö<br />
ingår natriumsalter som del i<br />
slutprodukten respektive som<br />
kemikalie i <strong>till</strong>verkningen.<br />
Foto: Willy Lindström<br />
Djur<br />
Lax Salmo salar<br />
Halland har tretton åar där laxen reproducerar<br />
sig. Dessutom sätts det ut ca 130 000<br />
utvandringsfärdiga laxungar (smolt) per år i<br />
Lagan och Nissan. De vandrar <strong>till</strong> Nordatlanten<br />
och återkommer efter 1-3 år som tjocka<br />
och fina matfiskar för att leka. Sportfiskets<br />
fångster ligger kring 7 ton. Yrkesfisket i havet<br />
har de senaste åren gett blygsam fångst,<br />
under 1 ton. Vid sekelskiftet togs i Halland<br />
ca 75 ton lax om året.<br />
Ill: Bo Mossberg<br />
Mossa<br />
Skirmossa Hookeria lucens<br />
Det skira utseendet, därav namnet,<br />
beror på de halvgenomskinliga och<br />
ovanligt stora bladcellerna vilka<br />
syns med blotta ögat. Hallands<br />
höga nederbörd och milda vintrar<br />
är en viktig förutsättning för skirmossan<br />
– den är extremt känslig för<br />
uttorkning och kan bara överleva på<br />
platser med hög och jämn luftfuktighet<br />
som raviner och bäckdalar.<br />
Blomma<br />
Hårginst Genista pilosa<br />
En liten risartad buske som nu<br />
är fridlyst. I södra Halland är den<br />
dock fortfarande vanlig och syns<br />
på gräs- och ljunghedar. Artnamnet<br />
pilosa kommer av latinets<br />
pilosus (hårig) och syftar på de<br />
håriga fruktbaljorna. Hårginst<br />
blommar i maj-juni med lysande<br />
gula blommor som sitter i klasar<br />
längst ut på grenarna.<br />
Foto: Peter Grahn
Sten<br />
Charnockit<br />
Sällsynt granitisk bergart som bl a finns på<br />
några ställen längs Hallands kust. Ett nedlagt<br />
stenbrott i Söndrum strax väster om<br />
Halmstad ger en unik bild av det geologiska<br />
förloppet, som inträffade för ca 1400 miljoner<br />
år sedan. Charnockiten har bildats av en<br />
framträngande granitisk gång, en s k pegmatit.<br />
Foto: Peter Lindberg/Naturskyddsföreningen<br />
Äpple<br />
Brunnsäpple Malus pumila<br />
Moderträdet lär ha växt in<strong>till</strong> en brunn på<br />
Fröllinge slott norr om Halmstad. Har odlats i<br />
Halland i minst 200 år pga sina goda egenskaper.<br />
Trädet har små anspråk på jordmånen, är<br />
härdigt och står bra mot sjukdomar. Det söta<br />
vita köttet har en behaglig arom och är mycket<br />
gott att bita i. Skördas i mitten av oktober, kan<br />
användas direkt. Håller <strong>till</strong> jul.<br />
Foto: Åke Sandhall<br />
Fågel<br />
Pilgrimsfalk Falco peregrinus<br />
Denna ståtliga fågel – en meter mellan<br />
vingspetsarna – var på gränsen<br />
<strong>till</strong> utrotning men räddades av Projekt<br />
Pilgrimsfalk. Av de drygt 100 par som<br />
nu häckar i Sverige finns många i<br />
Halland. Falkarna bygger helst sina<br />
bon på oåtkomliga klipphyllor.<br />
Insekt<br />
Ollonborre<br />
Melolontha melolontha<br />
Både insekt och larv skadar växtligheten.<br />
Förr i tiden gick folk i södra<br />
Halland man ur huse för att bekämpa<br />
svärmande ollonborrar. Större delen<br />
av sitt ca femåriga liv <strong>till</strong>bringar den<br />
som larv under jorden (”fettpölsor”)<br />
och äter av växternas rötter. Som brummande och bladätande<br />
skalbagge lever ollonborren endast runt en månad.<br />
Svamp<br />
Blodsopp Boletus luridiformis<br />
En god matsvamp, släkt med karljohan,<br />
men fastare i konsistensen. Den växer<br />
bland annat i <strong>naturreservat</strong>ens lövblandskogar,<br />
under ek, bok och lind. Förr ansågs<br />
blodsopp oätlig pga av att köttet blåfärgas<br />
på snittytor; nu vet vi att detta inte har något med<br />
matvärdet att göra. OBS! Förväxla den inte med de<br />
snarlika oätliga svamparna djävulssopp och eldsopp.<br />
Foto: Ingmar Holmåsen<br />
63
64<br />
Vad betyder orden…<br />
inäga, inägomark, i det äldre bondesamhället mark som hägnats<br />
med gärdsgård eller mur <strong>till</strong> skydd mot boskapens intrång. Inägomarken<br />
bestod av åker, äng, trädgårdsland och s.k. kålgårdar.<br />
fägata, inhägnad led för tamboskapen från bondbyns centrum<br />
(stall, ladugård) genom inägomarken och <strong>till</strong> betet på utmarken.<br />
I centrala odlingsområden kunde fägatan vara flera kilometer lång,<br />
men vanligtvis låg utmarken närmare byn.<br />
utmark, skogsmark, hed eller impediment (obrukbar mark) som<br />
nyttjades av bysamfälligheten som allmänning för bete och vedfångst<br />
men också för uttag av byggnadstimmer, gärdsel och störar.<br />
hamling, insamling av lövbärande grenar och kvistar på växande<br />
träd som ask, lind och pil, främst <strong>till</strong> kreatursfoder men också <strong>till</strong><br />
bränsle och virke.<br />
slåtteräng, mark där gräs och örter får växa upp för att tas <strong>till</strong>vara<br />
som hö genom regelbunden slåtter.<br />
stubbskottsäng, slåtteräng som förutom hö även ger klenvirke.<br />
Stubbarna efter gammal skogsmark, som tidigare stått på ängen,<br />
skjuter stubbskott vilka gallras och skördas regelbundet. Stubbskottsängen<br />
ger en uthållig höproduktion tack vare näringen som<br />
träd och buskar hämtar upp med sina djupa rotsystem. När löv<br />
och rotdelar förmultnar frigörs näring åt gräs och örter – ängen<br />
gödslar sig själv!<br />
betesmark, hage, öppen mark med örter och gräs som bildar<br />
en tät vegetation av fleråriga och tuvbildande arter och ett fåtal<br />
större träd. Hagen kräver ständigt bete för att inte invaderas av<br />
buskar och träd.<br />
död ved, bark och trä av döda träd eller rötat trä inuti levande<br />
träd. Flera tusen arter i Sverige kan bara överleva i död ved,<br />
främst insekter och svampar.<br />
högstubbe, träd som avsiktligt kapats på hög höjd för att med<br />
tiden bli död ved åt bakterier, svampar (tickor), insekter och hålbyggande<br />
fåglar. Även vindkapade träd kallas högstubbar.<br />
torraka, låga, ett träd som torkat och dött kallas torraka. Det<br />
har samma viktiga funktion för den biologiska mångfalden som<br />
högstubbarna. En torraka kan stå i 100 år. En torraka som ligger<br />
på marken kallas låga och förmultnar på ca 100 år.<br />
mulm, jordartad blandning i håligheter i gamla träd. Består av<br />
nedbrytningsprodukter av trädets ved t.ex. gnagmjöl från insektsangrepp,<br />
men även fågel- och gnagarborester, döda svamp- och<br />
djurrester, matrester från fåglar mm i trädets murkna innandöme.<br />
I mulmen lever en artrik och särpräglad insektsfauna, bland annat<br />
skalbaggar.<br />
rödlistad, växter, svampar och djur som är hotade eller missgynnade<br />
kallas rödlistade enligt ett internationellt system. Rödlistor<br />
upprättas av Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet.<br />
Naturvårdsverket är ansvarig myndighet.