Syd bygger för framtidens äldre

Syd bygger för framtidens äldre 

LUNDS UNIVERSITET | DESIGNVETENSKAPER | 2012

2 SYD BYGGER FÖR FRAMTIDENS ÄLDRE 

”Bo bra på äldre dar” är ett regeringsuppdrag som leds av 

Hjälpmedelsinstitutet fram till december 2012. Syftet är att 

stimulera till kreativitet, utveckling och nytänkande av bostäder 

och boendemiljöer för äldre.

Förord. 

Innehållet i den här rapporten från projektet Skåne bygger för 

framtidens äldre är ett resultat av omkring sextio personers insatser 

som bidragit med sin tid och sina erfarenheter. Från början hette 

projektet Skåne bygger för framtidens äldre. För att göra rättvisa 

åt alla medverkande får den här rapporten rubriken: Södra Sve- 

rige bygger för framtidens äldre. Författarna är dock ansvariga för 

framställningen av innehållet. Visserligen har slutsatserna testats av 

med deltagarna men för resultatet ansvarar projektledningen tillika 

författare. Resultaten från arbetsgrupperna har bitvis återgivits så 

nära de transkriberade texterna som möjligt för att ge en realistisk 

bild av budskapen utan omskrivningar. Det har varit en förmån att 

få del av de erfarenheter, förändringsvilja och energi som finns hos 

kommunerna i Skåne, Blekinge och Småland, hos raden av engage- 

rade äldre medborgare och andra regionala aktörer. 

Projektet är finansierat av Hjälpmedelsinstitutet inom ramen för 

regeringsuppdraget Bo bra på äldre dar. Med den här rapporten 

hoppas vi kunna bidra till ökade möjligheter för människor att 

kunna bo och leva på ett sätt man själv väljer under senare delen 

av livet. Ambitionen har varit att medverka till att bredda och förnya 

bostadsplaneringen för ett modernt äldreliv. Vi är tacksamma för 

Hjälpmedelsinstitutets stöd att kunna samordna forskningsprojek- 

tet med uppdraget att vara nodledare för södra Sverige, särskilt 

tackar vi Karin Månsson och Tomas Lagerwall och deras kollegor. 

Vi vill också tacka Eva Broms som fungerade som ledare för framtids- 

verkstan. Inte minst, tack till servicegruppen vid Designvetenskaper, 

som bidragit med viktiga praktiska förutsättningar som mat och 

lokaler. 

Lund, 21 maj 2012 

Britt Östlund, docent och nodledare 

Elisabeth Dalholm, docent och arkitekt 

Hajnalka Bodnár, projektassistent 

SYD BYGGER FÖR FRAMTIDENS ÄLDRE 

3


Sammanfattning. 

Syftet med projektet Skåne bygger för framtidens äldre har varit att ta fram 

ett underlag för den regionala planeringen av trygghetsbostäder i södra 

Sverige. Vad innebär sådan planering i 2010-talet? Vilka förändringar tar 

man hänsyn till i planerna? Vari består nytänkandet? Bakgrunden är den 

riktning som pekades ut av Äldreboendedelegationen (SOU 2007) om 

behovet av att skapa ett varierat utbud av bostäder som tar hänsyn till 

äldres individuella behov av social gemenskap och trygghet. Projektet har 

i linje med de nya aspekter som lyfts fram av Äldreboendedelegationen 

inte fokuserat sjuka äldre människor i behov av vård på särskilda boen- 

den eller korttidsvård, utan på dem som upplever en ökad otrygghet och 

som funderar på sin framtida bostadssituation. Till bakgrunden hör också 

det nätverk som Länsstyrelsen i Skåne initierade för ett ökat bostadsbyg- 

gande genom att bättre förstå den långsiktiga befolkningsutvecklingen 

bortom enstaka ”demografiska pucklar”, bygga bostäder som attraherar 

äldre medborgare och öka medborgarinflytandet. Detta nätverk består 

av näringsliv och regionala aktörer och kallas här Skåne bygger nätverket. 

Med utgångspunkt från ett urval av kommunala planförslag och två nät- 

verk bestående av kommuner och äldre medborgare kom projektet snabbt 

att mobiliseras kring huvudfrågorna om hur man skapar livsinnehåll och 

delaktighet i samband med planeringen av äldrebostäder. Nätverk Syd 

består av femton kommuner i Blekinge, Skåne och Småland. Detta är 

alltså de aktörer som äger resurser och har politiskt ansvar för den lokala 

bostadsplaneringen. Referensgrupp Syd består av 24 äldre medborgare 

som på olika sätt försökt bilda opinion eller på annat sätt är engagerade i 

bostadsplaneringen. Kommunerna gav uttryck för behovet av nya sätt att 

se på bostadsplaneringen och åldrandet i vår tid, metoder för att ta reda 

på äldre människors krav och behov, involvera dem i bostadsplaneringen 

och att tydligare definiera kommunens roll och ansvar gentemot de äldre 

medborgarna och samarbete med andra aktörer som är involverade i bo- 

stadsplaneringen. Referensgrupp Syd gav uttryck för behovet av att på 

ett bättre sätt än idag kunna påverka bostadsplaneringen och få stöd när 

man själv tar initiativ och organiserar sig för att bilda opinion eller starta 

egna boendekollektiv. Båda nätverken har arbetat var för sig under hösten 

2011 och våren 2012 och i en gemensam framtidsverkstad i mars 2012. 

Parallellt med detta har tillgängliga forsknings- 

resultat om livsinnehåll och delaktighet i bo- 

stadsplanering studerats av forskarna vid Lunds 

universitet och bidragit till slutsatserna som pre- 

senteras i denna rapport. Därtill har artiklar och 

insändare i dagspressen i södra Sverige kartlagts 

gällande perioden 2005-2011. Syftet har varit 

att få en uppfattning om i vilken utsträckning 

det finns en äldre opinion för trygghetsbostäder. 

Resultaten visar på behovet av en fördjupad 

demokrati och konsekvens när det gäller pla- 

neringen av bostäder för äldre medborgare. En 

växande äldrebefolkning, särskilt i den tredje 

åldern som svarar mot de behov trygghetsbo- 

städerna avser, ställer krav på förändrade och 

mer dynamiska synsätt på åldrandet och på 

medborgarskapet i välfärdsstaten. Upplåtelse- 

formerna måste anpassas till olika livsmönster 

och livsstilar, så att människor får ett reellt val 

att flytta ”till” inte bara ”från” något. När det 

gäller den fysiska tillgängligheten finns både 

en omfattande kunskap och en konsensus om 

att befintliga rekommendationer ska följas men 

utvecklingen hindras av bristen på sanktioner 

och effektiviteten i samarbetet mellan aktörer. 

Kommunerna bör ge äldre medborgare större 

möjligheter till samråd i planeringen, stöd för 

egna initiativ och ett medborgarskap i det lo- 

kala och sociala sammanhanget. En uppsättning 

slutsatser har prövats retrospektivt i Nätverk Syd, 

i Referensgrupp Syd och i Skåne bygger nätver- 

ket vilket ger en antydan om potentialen för att 

åstadkomma önskvärda förändringar.

Bakgrund. 

Det faktum att pensionärstillvaron tycks bli en alltmer ut- 

sträckt tid i livet sätter fokus på bostadsfrågan men framfö- 

rallt på livsinnehållet. Redan idag har många, när de blir pen- 

sionärer, en tredjedel av livet kvar och det är inte ovanligt att 

fem eller sex släktled lever samtidigt. Detta är historiskt unik 

och ett resultat av ett framgångsrikt samhällsbygge. Under 

1900-talet ökade medellivslängden med omkring 17 år, 2010 

är medellivslängden vid födelsen för män 79,5 år och för kvin- 

nor 83,5 år, och SCB beräknar att den kommer att öka med 

ytterligare fem år under de närmsta årtiondena (Statistiska 

Centralbyrån 2011). Med tanke på att äldrebefolkningen blir 

större och att 60-årsåldern inom en snar framtid kan bli det 

vi kallar ”mitt i livet” blir det allt vanskligare att generalisera 

äldres behov. Dessutom ökar de individuella skillnaderna mel- 

lan individer med åren när det gäller socioekonomisk status 

och hälsa (Eriksson 2010). I själva verket finns det alltså större 

fog för att generalisera om 40-åringar än 80-åringar eftersom 

de senare är mer olika. Det ger stöd för ordspråket att ”vi föds 

som kopior men dör som original”. 

Sverige har en imponerande historia att falla tillbaka på när 

det gäller utvecklingen av äldreboenden. Från medeltidens 

hospital och senare fattighusen och fattigstugorna utveckla- 

des under senare delen av 1800-talet de första ålderdoms- 

hemmen. I vår egen tid, utvecklades under 1900-talet en rad 

olika bostadstyper drivna av olika ideologier om vad som var 

bäst för äldre människor. Ålderdomshemmen och sjukhem- 

men fanns kvar för de allra sjukaste fram till 1960-talet paral- 

lellt med pensionärslägenheter, servicehus, servicelägenheter, 

gruppboenden och på senare tid seniorboenden (Paulsson 

2002). Sedan flera årtionden har kvarboendet varit den do- 

minerande idén och på senare tid valfrihet. Utifrån den här 

utvecklingen kan man dra slutsatsen att halveringstiden för 

de olika boendekategorierna ämnade för äldre människor blir 

allt kortare. Det betyder att det blir svårare för att inte säga 

omöjligt att hitta ett eller flera begrepp som avser en särskild 


Livsinnehåll är ett begrepp nära kopplat till tillhörighet och delaktighet – centrala begrepp 

i detta projekt. Förståelsen av vad detta innebär för den som blir äldre i Sverige idag 

förändras i takt med samhällsutvecklingen, befolkningsutvecklingen och de pågående 

förändringarna inom välfärdssektorn. 

kategori bostäder som skulle kunna passa de flesta äldre. 

Detta har äldreboendedelegationen tagit fasta på när man 

drar slutsatsen att det behövs ett varierat utbud av bostäder 

som tar hänsyn till äldres individuella behov (SCB 2007). 

Äldreboendedelegationen pekar också på en annan föränd- 

ring utöver den fysiska tillgängligheten nämligen behovet av 

social gemenskap och trygghet. Här kan man anta att det 

salutogena tänkandet kommit till uttryck genom att man 

vill förstärka det friska och inte enbart vårda det sjuka. I sitt 

slutbetänkande pekar man på studier som visar att om den 

äldre får tillgång till senior- eller trygghetsbostad kan behovet 

av särskilt boende med heldygnsomsorg minskas, något som 

är positivt främst för den äldre men också för samhället i form 

av minskade kostnader. Definitionen av trygghetsbostäder 

blir därmed att det är en ordinär bostad som kommunen kan 

tillhandahålla för äldre som känner sig oroliga och otrygga i 

den nuvarande bostaden. Skillnaden är att trygghetsbostä- 

derna ska uppfylla höga krav på tillgänglighet, tillgång till ge- 

mensamhetslokaler, servicevärd/-värdinna eller motsvarande 

och trygghetslarm. Hyresgästernas eventuella behov av vård 

och omsorg tillgodoses av behovsprövad hemtjänst och/eller 

hemsjukvård på motsvarande sätt som i ordinärt boende. 

Här sker alltså en, om än försiktig, förskjutning från att 

enbart betrakta åldrandet som fysiska och sociala förluster 

till att räkna med äldre människor som aktiva subjekt som 

med rätt förutsättningar kan skapa ett socialt innehåll och 

ömsesidiga band till andra människor som bor i samma hus. 

I förlängningen kommer denna förskjutning sannolikt att få 

konsekvenser för hur kommunala tjänstemän och vård- och 

omsorgsgivare arbetar – hur man bemöter och stödjer äldre 

människor. 

5


Förskjutningen från att vara föremål för åtgärder till att bli aktiva subjekt 

lyfts fram på ett mycket tydligt sätt bland forskare som studerar det sociala 

medborgarskapet i dagens äldrebefolkning. Man pekar på att tillväxten 

av människor i den tredje åldern kräver en ny förståelse av förhållandet 

mellan individ och samhälle – det sociala medborgarskapet (Gynnerstedt 

& Wolmsjö 2011). Man drar slutsatsen om ett mer aktivt medborgarskap 

med en ökad medverkan i samhällslivet allt ifrån politiskt deltagande till 

medverkan i föreningslivet med både formella och informella insatser för 

andra. Detta kan komma att medföra både ökade individuella krav på att 

själv bestämma om tjänster och service till nya typer av krav på de sociala 

skyddssystemen. Den här utvecklingen avspeglar sig med all tydlighet i 

resultatet från arbetet i Sveriges Kommuner och Landsting när det gäller 

att kartlägga efterfrågan på kunskap om äldres boende. Resultatet av ett 

seminarium 2011 om Morgondagens bostäder för gårdagens ungdomar 

visar på behovet av samverkan för att hitta nya lösningar, höja bestäl- 

larkompetensen och möta kraven från en heterogen äldrebefolkning (SKL 

2011). 

Framtidsstudier kännetecknas alltid av välgrun- 

dade historieskrivningar, så även våra försök att 

förstå vilka frågor vi ska ställa när det gäller att 

bygga och planera bostäder för äldre människor. 

Det är först då vi kan bedöma vad som är nytt 

och vad som är långsiktigt hållbart. Det befint- 

liga redan uppbyggda samhället fungerar som 

en referensram för vårt tänkande. Vi går om- 

kring i ett samhälle uttänkt för länge sen och en 

stor del av detta kommer även fortsättningsvis 

att leva med även om vi bygger om och modi- 

fierar i den byggda miljön. Kanske är det så att 

bostadsplaneringen blir ett både långsiktigt och 

demokratiskt hållbart projekt genom att äldre 

medborgare – för första gången i historien - gör 

sin röst hörd i denna fråga.

Syfte och mål. 

I projektet Skåne bygger för framtidens äldre 

har vi försökt förstå vad nytänkande innebär för 

äldre bostadskonsumenter under första halvan 

av det tjugonde århundradet. Det övergripande 

syftet har varit att ta fram ett underlag för den 

fysiska och regionala planeringen i södra Sverige 

med avseende på planeringen av trygghetsbo- 

enden. Arbetet fokuserar det som utmärker 

tanken bakom trygghetsbostäder, nämligen 

frågan om hur man skapar livsinnehåll och del- 

aktighet i dessa miljöer och vilka valmöjligheter 


och alternativ som kan erbjudas äldre medborgare inom ramen för den 

här typen av bostäder. 

Målsättningen är att skapa bättre förutsättningar för bostadsplanering 

för 2010-talets generationer och bidra till fortsatt regional samverkan i 

södra Sverige mellan äldre medborgare, kommunernas tjänstemän och 

länsstyrelse, myndigheter och näringsliv. 

7


Referensgrupp Syd består av personer i den tredje åldern och speglar variationen i behov, livsstil och intressen. 

Målgrupp. 

Målgruppen för projektet liksom för de kommunala tjänstemän som 

medverkat är människor i den tredje åldern och deras krav och behov av 

bostäder och boendemiljöer. 

Begreppet den tredje åldern är ett tecken på den omorientering som sker 

när det gäller att definiera äldre och åldrande. Begreppet som formulerades 

i början av 1990-talet syftar till att fånga den livsfas som inträder någon 

gång i mitten av livet som en konsekvens av ett mer varierat livslopp (Laslett 

1991). Tredje åldern kan beskrivas om den livsfas som inträder mellan 

vuxenlivets plikter och den sista tiden i livet som kan innebära ett behov 

av vård och omsorg. Det är den tid när man börjar se slutet på arbetslivet 

eller kanske nyligen blivit ålderspensionär, man tänker sig inte en ny karriär, 

börjar känna av åldrandet i form av fysiska krämpor eller att det sociala 

handlingsutrymmet minskar. Har man haft barn så är de nu utflugna och 

man funderar på sin egen bostadssituation. 

Äldreomsorgen och den fjärde åldern är dock 

ännu långt borta. Den ökade livslängden märks 

alltså här mitt i livet snarare än i slutet av livet 

och kan för många omfatta en period om tio, 

tjugo eller trettio år. Begreppet är ålderslöst. Det 

betyder att den fjärde åldern kan inträda tidigt i 

livet för den som blir sjuk, men det kan också be- 

tyda att många lever i den tredje åldern livet ut.

Projektets design. 

Projektet har genomförts i en generisk process men med ett 

tydligt mål att skapa bättre förutsättningar – ett planerings- 

underlag – för att planera bostäder för 2010-talets äldre med- 

borgare. För att komma dit måste problemen identifieras och 

förslag till lösningar diskuteras och jämföras med existerande 

erfarenheter och forskning på området. Eftersom kommuner 

och äldre medborgare, medverkat genom hela processen 

har problem och lösningar bearbetats i nätverken var för sig 

och i gemensamma övningar. Det betyder att processen är 

kumulativ, olika metoder och ansatser har använts för att 

komma i mål: 

• Tillgänglig forskning har kartlagts i tillgängliga forsk- 

ningsdatabaser vid Lunds universitet vilket omfattar 

omkring 700 databaser och vetenskapliga tidskrifter 

gemensamma med det internationella forskarsamhäl- 

let. En kontinuerlig dokumentation och analys av pro- 

jektresultaten i olika faser har jämförts med publicerade 

resultat och därmed skapat en iterativ process mellan 

projektets forskare och deltagare. 

• En Internetbaserad hemsida har varit tillgänglig för 

kommunerna i Lunds universitets system LUVIT. Där har 

dokument laddats upp och meddelanden skickats. 

• Kommunikationen i projektet mellan möten och mel- 

lan olika deltagare har uppmuntrats och ombesörjts av 

projektassistenten. 

• I inledningsskedet inventerade kommunerna sina planer 

på bostäder för äldrebefolkningen och gav projektets 

forskare tillgång till dokument som analyserats. 

• Tillgängliga publiceringar om trygghetsbostäder i tio 

sydsvenska dagstidningar under perioden 2005-2011 har 

kartlagts av Britt Hultgren och analyserats av forskarna. 

• Kommunerna har arbetat med en inventering av tillgäng- 

lig dokumentation om den egna kommunens befolk- 

ningsutveckling och bostadsförsörjning och vid möten 

vid fyra tillfällen arbetat i olika gruppkonstellationer och 

i en framtidsverkstad. 


• De äldre medborgarna har delat sina erfarenheter av 

opinionsbildning och tillskapandet av bostäder med var- 

andra, genomfört ett uppdrag för kommunernas räkning 

och medverkat i framtidsverkstad. Mellan träffarna har 

deltagarna informerat varandra om olika evenemang och 

möjligheter att påverka utvecklingen. 

• En framtidsverkstad förbereddes och genomfördes i 

mars 2012 i samarbete mellan forskarna och Eva Broms 

som är erfaren ledare av olika typer av framtidsverk- 

städer. Resultatet dokumenterades och följdes upp vid 

nätverkens möten i maj 2012. 

• Ett nätverk bestående av Boverket, Fastighetsägarna, 

Hyresgästföreningen, Kommunförbundet Skåne, Lunds 

kommun, Malmö stad, Region Skåne, Riksbyggen och 

Sveriges Byggindustrier har medverkat i en workshop i 

april 2012 där de diskuterade några av forskarnas slut- 

satser. 

9


SÖDRA SVERIGE BYGGER FÖR FRAMTIDENS ÄLDRE - TIDPLAN 

FORSKNING 

GENOMFÖRTS 

PROJEKTLEDNING 

Kommunikation 

Kontakta med 

gruppdeltagare 

Implementera 

LUVIT system 

TID HÄNDELSEBESKRIVNING 

1 juli 2011 

augusti 2011 

september 2011 

oktober 2011 

november 2011 

december 2011 

januari 2012 

februari 2012 

mars 2012 

april 2012 

maj 2012 

Projektet startar 

1 juli 2011 

Nätverk Syd – Träff 1 

30 september 2011 - LUND 

Referensgrupp Syd – Träff 1 

11 oktober 2011 - LUND 


8-9 november 2011 - LUND 


7 december 2011 - LUND 

Framtidsverkstad 


Referensgrupp Syd – Träff3 

7-8 mars 2012 – LUND 

Skåne bygger för framtidens 

äldre – workshop 

23 mars 2012 - LUND 


9 maj 2012 – HELSINGBORG 


10 maj 2012 – LUND 

Projektet slutar 

25 maj 2012

Resultat. 

ÄLDRE MÄNNISKORS BEHOV AV DELAKTIGHET 

Delaktighet är en viktig faktor för ett hälsosamt åldrande och Folkhäl- 

soinstitutet rekommenderar de professioner som arbetar inom äldrevård 

och äldreomsorg till insatser som främjar socialt innanförskap (Statens 

folkhälsoinstitut 2008:11, 2009:18). I satsningen på trygghetsbostäder är 

gemensamhetslokaler och värdinnor utpekade som förutsättningar för att 

ett socialt innehåll ska kunna komma till stånd. Här finns exempel på lokala 

praktiska initiativ för att involvera människor i bostadsplaneringen och 

för att fördjupa förståelsen av vad ett socialt innehåll egentligen betyder 

(Sandberg 2009). Ser man till publicerad forskning om äldre människors 

behov i bostaden domineras den av metoder för att göra bostäder fysiskt 

tillgängliga genom att identifiera vad som utgör hinder i boendemiljön och 

skapar otillgänglighet. Det finns också väletablerad forskning om delta- 

garstyrda planeringsprocesser men äldres problem diskuteras främst som 

förhållandet mellan människans funktionella begränsningar och den fy- 

siska miljöns utformning (Werngren-Elgström, Carlsson & Iwarsson 2008). 

Idag har denna kunskap fått sin tillämpning i instrument, handböcker och 

besiktningsprotokoll som kan användas för att utvärdera tillgängligheten 

och otillgängligheten i fysiska miljöer där äldre människor och männis- 

kor med funktionshinder lever (Iwarsson & Slaug 2000, TIBB 2011, EIDD 

2011, Lindahl & Malmqvist 2009, Gauffin & Österlund 2009) . Kunskapen 

förs vidare till kommuninnevånarna i form av information om alternativa 

boendealternativ eller information som delas ut i samband med att kom- 

munerna gör förebyggande hembesök. 

Ett exempel är Tomelilla kommun där man kartlagt det som vållar mest 

tillgänglighetsproblem i boendet. Utifrån Housing Enabler som är ett vär- 

deringsinstrument framtaget av arbetsterapeuter kan man definiera hinder 

och tillgänglighetsproblem i en byggnad. Man hittade 61 miljöhinder ur 

miljökomponenten i instrumentet. Handikappkonsulenten menar att om 

man planerar rätt kan man skapa den självständighet i bostaden som de 

äldre själva efterlyser och därmed öka möjligheterna för dem att själva 

skapa och upprätthålla sina sociala kontakter. Men sociala insatser får 

ibland en annan roll, nämligen att i ett senare skede korrigera bristande 

planering och felaktiga lösningar som skapat otillgänglighet eftersom man 

inte gjorde rätt från början (Tomelilla kommun 2011). 


Tillgängligheten är naturligtvis en viktig förut- 

sättning för att på egen hand kunna röra sig i 

och utanför bostaden. Det ger förutsättningar 

att kunna ta sig ut på balkongen, uteplatsen 

eller i närområdet trots gångsvårigheter eller 

med förflyttningshjälpmedel. Det ger också för- 

utsättningar för att klara förflyttningar inomhus, 

laga mat och genomföra andra aktiviteter. Otill- 

gänglighet skapar däremot fallrisker och man blir 

mindre oberoende eftersom det medför behov 

av hjälp och stöd från hemtjänsten. 

Trots den omfattande kunskap som finns om hur 

man skapar tillgängliga miljöer och den konsen- 

sus som råder i frågan kvarstår problemen. Del- 

tagarna i detta projekt efterlyser därför starkare 

sanktioner för att säkra efterföljden av tillgäng- 

lighetskraven i byggnader. Vid sidan av dessa 

krav finns också en baksida på det rika utbudet 

av forskning om tillgänglighet, nämligen att det 

inte ger oss hela svaret på frågan om hur man 

skapar delaktighet, ansvarstagande och ett so- 

cialt innehåll i bostäder och boendemiljöer. Det 

är visserligen naturligt att bostadsplaneringen 

utgår från ett professionellt perspektiv snarare 

än från ett medborgarperspektiv eftersom kom- 

munerna har bostadsförsörjningsansvaret men 

resultatet av detta projekt visar också på beho- 

vet av att vända något på perspektiven. 

Planeringen av bostäder för äldre medborgare 

åligger kommunerna som har att följa den nya 

Plan- och Bygglagen som trädde i kraft den 2 

maj 2011 (SFS 2011). Enligt Boverket är syftet att 

åstadkomma snabbare besked om bygglov, ökad 

kontroll av byggandet samt tydligare plan- och 

11


byggprocess. För kommunerna gäller att alla ska ha en aktu- 

ell översiktsplan som innehåller kommunens politiska vision 

med ett strategiskt dokument för utvecklingen av den fysiska 

miljön. Detta är tänkt att rationalisera hela planeringsproces- 

sen men också att göra den mer transparent och möjlig att 

påverka för kommuninnevånarna. Processen med att ta fram 

en översiktsplan, med samråd och utställning, ska ge kom- 

muninnevånare, sakägare och andra intressenter möjlighet 

till insyn och påverkan vid utformningen av översiktsplanen. 

Utformningen av äldreboenden och innehållet i den verk- 

samhet som ska bedrivas där är ett resultat av kommunens 

upphandling, närmare bestämt av det förfrågningsunderlag 

som upphandlaren skapar och som beskriver vad som ska 

köpas och vilka krav som ska uppfyllas (LoU 2007, LOV 2008). 

Det här projektet visar på vikten av att titta lite närmare på 

vilka kommuninnevånare som bereds tillfälle att göra sin 

stämma hörd och lyfta fram den kunskap som finns om del- 

tagarstyrd bostadsplanering. Att tala om äldre som en grupp 

blir alltmer ohållbart i takt med forskningsresultat som visar 

på motsatsen (Eriksson 2010). Vi ser inte bara att de blir fler 

utan också att variationen i livsformer och livsstilar innebär 

nya krav på personliggjorda bostäder, produkter och tjänster 

(Kohlbacher 2011). De äldre deltagarna i detta projekt beskri- 

ver till exempel hur de upplever sitt deltagande i kommunala 

pensionärsråd eller samråd inför nybyggnation, att de i regel 

kommer in alldeles för sent i processen. Deras synpunkter får 

snarare rollen av att legitimera planer snarare än att de får 

någon reell påverkan. 

Medborgardeltagande 

Medborgarkontroll 

Delegerad makt 

Partnerskap 

Symboliskt deltagande 

Konsultation 

Information 

Icke-deltagande 

Behandling 

Manipulation 

Ett sätt att öka äldre människors påverkan är att involvera 

dem i utvecklingen av ny teknik eller nya bostäder (Östlund 

2008, Dalholm 2000) eller att politiker tar initiativ till medbor- 

garinflytande där äldre kan vara med (Luleå kommun 2011, 

Upplands Väsby 2011). Inom design, teknik och arkitektur- 

forskningen finns en lång tradition av deltagarstyrda plane- 

ringsprocesser (Agger 2007, Sanoff 2000). En viktig slutsats 

är att det är själva deltagandet som gör skillnad och som leder 

till att man blir delaktig i slutresultatet (Olander 2011). Resul- 

tatet är viktigt men inte det som ensamt skapar demokratiskt 

inflytande och fungerande lokalsamhällen. Att vara delaktig 

gör att man tar ansvar för resultatet, utvecklar en förståelse 

för omständigheterna och bidrar till den fortsatta utveckling- 

en. Investerar man något av sig själv i en utvecklingsprocess 

utvecklar man relationer både till det man arbetar för och till 

de man samarbetar med. Får man möjlighet att kommunicera 

sina egna åsikter och diskutera olika alternativ får man också 

större möjligheter att vidga sitt synfält. 

OLIKA TYPER AV DELAKTIGHET 

Vilken slags delaktighet är då att föredra? Här finns en rad 

metoder att välja mellan. Det viktigaste är att man definierar 

målet innan man väljer metod. Ofta gör man tvärtom, man 

väljer metod utan att riktigt veta vart man vill komma. Någon 

föreslår fokusgrupper som metod men inte varför. Dessutom 

är delaktighet möjligt och önskvärt i olika hög grad i olika 

planeringsfaser. 

Ett sätt att testa i vilken utsträckning man tillåter äldre med- 

borgare att påverka bostadsplaneringen är participations- 

stegen (Arnstein 1969). Den är ett slags kontinuum med 

fullt deltagande på översta steget och manipulation på det 

nedersta. Däremellan finner vi en rad olika metoder med olika 

grader av användarmedverkan (Denvall 2000). 

På översta steget är användaren ett subjekt med fullständigt inflytande, 

kanske på eget initiativ t.ex. om man tillhör en grupp som tagit initiativ 

till ett äldreboende. Desto lägre ner på stegen man kommer desto mer 

övergår användaren till att bli ett objekt utan inflytande som längst ner 

inte har något inflytande alls utan är ett objekt för andras aktiviteter. De 

nedersta stegen ska dock inte tolkas som att det alltid är av sämre kvalitet. 

Allmän information till hushållen kan till exempel vara viktig i vissa 

skeden. I mitten samlar sig många typer av metoder och utvärderingsmodeller 

där människor får inflytande genom att fylla i enkäter, lämna 

synpunkter eller vara med i samråd och diskutera framtagna planförslag.

MEDBORGARDELTAGANDE 

En metod som i enlighet med det översta steget tillåter fullt deltagande är 

framtidsverkstad. Denna metod tillåter deltagarna att vara medaktörer och 

själva driva förändringar och skapa handlingsplaner för detta. Metoden kan 

ta fasta på olika typer av utveckling, av idéer eller av bostäder men följer i 

princip fem faser. Förberedelsefasen är viktig för att avgränsa vilken fråga 

man ska jobba med och för att kunna nå ett resultat. Kritikfasen tillåter 

deltagarna att ge utryck för det de finner problematiskt och mindre önsk- 

värt. I fantasifasen vänder man på kuttingen och uppmuntrar deltagarna 

att se bortom det kortsiktiga och försöka tänka sig vilken framtid man 

vill ha, kreativt och visionärt. I förankringsfasen sammanfogas kritik och 

visioner i konkreta handlingsplaner och i handlings- och uppföljningsfasen 

genomför man planerna på hemmaplan (Denwall 2000). 

En annan metod som tar utgångspunkt i lokalsamhället är ortsanalys. 

Syftet är här att bättre förstå en ort och dess historia och förstå dess 

utveckling i perspektiv av regionala och globala förändringar. Ortsanalysen 

kan ses som ett verktyg för att få en samlad och ibland ny bild av en orts 

kvalitéer och brister och ge kommunen en bättre handlingsberedskap. 

Metoden anpassas efter lokala behov och resurser och kan inkludera alla 

som lever och arbetar på orten. Den dialog som skapas mellan kommunen 

och medborgarna avser att ge bättre förutsättningar för att ta tillvara 

ortens speciella förutsättningar och ge medborgarna en större förankring 

i sin livsmiljö och inflytande över planeringen (Boverket 2006). 

Ett flertal metoder tillåter deltagarna att vara med som experter på sin 

egen situation. Här kan nämnas forskningscirkeln som är en form av ak- 

tionsforskning i syfte att stödja människors strävan efter någon form av 

social förändring. Forskarens uppgift är här att bidra med kunskap och 

struktur medan deltagarna ska ägna sig åt att driva sina frågor framåt. 

Att medverka i projekt tillsammans med forskare är för övrigt också ett 

utmärkt sätt att påverka utformningen av teknik. Man bör dock se upp. 

Forskningscirklar kan också höra hemma lägre ner på stegen om det en- 

dast handlar om att ge deltagarna en rådgivande roll i delar av ett projekt 

(Östlund 2008). 


SYMBOLISKT DELTAGANDE 

Det finns en rad olika sätt att samla in synpunk- 

ter från människor. Här gäller verkligen att ”som 

man frågar får man svar”. Ju mer väl avgränsade 

frågor, desto tydligare svar. Ett vanligt fel är att 

man börjar formulera frågorna innan man listat 

ner vad man vill veta och att man glömmer att 

testa enkäten innan den skickas ut till en bredare 

grupp. Gör det först och formulera därefter frå- 

gorna. När det gäller enkäter och intervjuer bör 

man lägga stor vikt vid utformningen eftersom 

det har stor inverkan på människors motivation 

att svara på frågor. Tänk på textstorlek och 

kontraster i färgsättningen som är viktigare än 

att det ser snitsigt ut. Det kan vara värt mödan 

att lära sig något om detta även om man köper 

tjänsten från någon annan. 

Nedanför mitten på stegen finner vi metoder 

där äldre människor är föremål för olika insatser 

från professioner t.ex. förskrivning av hjälpme- 

del. Detta behöver inte betyda att de enbart 

är mottagare av hjälp. Insatserna sker i dialog 

för att åstadkomma bästa effekt. Hit hör också 

informationsinsatser som kan vara nog så viktiga 

för att människor ska kunna ta kontakt och ställa 

frågor eller ta egna initiativ. 

ICKE-DELTAGANDE 

Lägst ner på participationsstegen handlar det 

om manipulation och där bör man aldrig vara 

i kontakten med människor. Tyvärr kan man 

omedvetet hamna där om man inte tar hänsyn 

till hur människor upplever sin delaktighet eller 

brist på inflytande. Att bli kallade till samråd 

och ge synpunkter på en plan utan reell möjlig- 

het att kunna förändra den kan upplevas som 

manipulation. 

13


FRAMGÅNGSFAKTORER FÖR MEDBORGARMEDVERKAN 

Erfarenheter av medborgarmedverkan i bostadsplanering visar på några 

framgångsfaktorer (Agger & Hoffmann 2008, Agger 2007, Dalholm 2000, 

Sanoff 2000): 

• Tydliga mål så att deltagarna har klart för sig vad resultatet ska leda 

fram till. Målsättningen ska vara så tydlig att man vet när man nått dit. 

När aktörerna har olika mål kan resultatet bli både splittrat och otyd- 

ligt. Ett vanligt misstag är att börja med en bred inventering av vilka 

behov som finns. Detta kan lätt leda till önskelistor men inte längre. 

• Alla berörda aktörer måste finnas med och ges möjlighet att påverka. 

Att få vara med och säga vad man tycker och bidra till hur man ska 

gå vidare ger både inflytande över processen men också en del av 

ansvaret för det man varit med om att utveckla. Det är lättare att 

ta ansvar för resultatet även om det inte blev precis som man hade 

tänkt sig. 

• Ett gemensamt språk. Det betyder att man hittar ett sätt att tala 

med varandra. I bostadsplanering finner vi både fackspråk och yr- 

kesjargong, kanske också olika modersmål. Språket symboliserar 

tillhörigheten till en viss grupp med en viss status och kultur. Dessa 

aspekter har en central roll för att skapa en gemensam förståelse för 

den problematik man arbetar med och underlättar för deltagarna att 

uttrycka sina motiv och förväntningar. 

• Utvärdering, både med avseende på hur planeringsprocessen fung- 

erat och med avseende på resultatet och effekterna. Trots att det är 

välkänt att utvärderingar bör ställas mot uppställda mål redan från 

början så blir det ändå ofta så att utvärderingen sköts på slutet. Man 

missar både att låta den ligga till grund för en bred diskussion hur 

förändringen fungerar och hur man vill gå vidare. Andra fallgropar är 

att man begränsar sig till en enda rekommenderad metod eller ge- 

nomför utvärderingen på en nivå som inte angår alla som är berörda 

av förändringsprojektet. 

ÄLDRE I DE KOMMUNALA BOSTADSPLANERNA 

Kommunerna i detta projekt är väl medvetna om vikten av noggrant ge- 

nomförda underlag för bostadsplaneringen och att pröva olika sätt att 

involvera äldre medborgare. Deras medverkan i nätverket drivs av behovet 

av att lära sig mera om metoder och tillvägagångssätt och att stödja var- 

andras lokala initiativ. Den ursprungliga idén i projektet var att skapa ett 

urval av planer på trygghetsbostäder och utveckla dessa i gemensamma 

seminarier, om än i vid mening, eftersom fler kommuner kunde tänkas 

planera sådana boenden än enbart trygghetsbostäder med statsbidrag. I 

samband med att statsbidragens korta ledtider inte kom att påskynda ny- 

skapandet av trygghetsbostäder representerar de kommunala planförslag 

som presenteras här ett urval av hur kommunerna på olika sätt arbetar 

med bostadsplanering för äldre. Tre dokument har analyserats närmare: 

MEDBORGARDIALOG I 

HELSINGBORGS KOMMUN 

I Helsingborg genomfördes 2010 en medborgar- 

dialog där olika intresseorganisationer, byggfö- 

retag, kunder och medborgare gavs möjligheten 

att delta i en rad olika aktiviteter (Helsingborg 

2010). Kommunen använde sig av en rad me- 

toder och tog tillfället i akt att möta människor 

på okonventionella sätt t.ex. vid Helsingborgs- 

festivalen. Frågan väcktes i Helsingborg 2007 i 

samband med en diskussion om hur man skall 

köa till trygghetsboende. Två öppna workshops 

om trygghetsboende har hållits om bland annat 

upplåtelseform, kösystem, tjänster, utformning 

och arbetsuppgifter för trygghetsvärdar. Det 

har även funnits en enkät med dessa frågor på 

Internet. I Helsingborg finns idag en gemensam 

kö till trygghetsboende. Om man tackar nej till 

ett erbjudande om plats flyttas man inte ner i 

kön. Kommunen subventionerar trygghetsboen- 

den genom att finansiera en del av de gemen- 

samma lokalerna och trygghetsvärdinnornas 

löner. Dessa aktiviteter är ett led i utvecklingen 

av vård- och omsorgsnämndens boendeplan 

men kommunens strateg för äldrefrågor finns 

också med i kommunledningen. Man bedömer 

att antalet platser i vårdboende inte fullt ut mot- 

svarar behovet. 

När det gäller människor i tredje åldern visar 

resultaten av medborgardialogen att läge och 

hyra är prioriterade krav. Medborgarna önskar 

att trygghetsbostäderna ska vara spridda över 

kommunen, i olika kostnadslägen, främst i form 

av hyresrätt och att möjlighet till gemenskap 

ska finnas. Det man vill slippa när man flyttar 

till trygghetsboendet är ansvaret för skötsel 

och reparationer. Man önskar ett kösystem 

som motsvarar kravet på byte av bostad och 

möjlighet att köa till den stadsdel där man 

vill bo. Trygghetsvärden prioriteras högt men 

är inte konkretiserat förutom förslaget om ett 

gemensamt kök. Utformningen av bostaden är 

också viktig och här förekommer en rad förslag 

för att öka den fysiska tillgängligheten, allt från 

toalettförhöjningar till bredband.

LEVA OCH BO I RYDEBÄCK PÅ ÄLDRE DAR - 

FRÅN IDÉ TILL VERKLIGHET 

Ett annat projekt som också genomförts i Helsingborg men i 

samarbete med forskare vid Institutonen för byggnadsfunk- 

tionslära vid Lunds universitet är Leva och bo i Rydebäck på 

äldre dar (Åhlund & Adolfson 2007). Målsättningen är att 

utveckla den äldre människans trygghet. Man tar fasta på 

utgångspunkterna i Ädelutvärderingen 1996: 4 där man 

fastslår att lokalsamhället är den bästa utgångspunkten för 

planering därför att man där kan tillämpa en helhetssyn på 

de boendes villkor och därmed också utnyttja tillgängliga 

resurser på ett effektivt sätt. Genom att fokusera den lokala 

särarten undviker man allmängiltiga och likritade ideal som 

annars blir risken i nationella övergripande målsättningar. Pla- 

neringsprocessen bestod av fem forskningscirklar med totalt 

femton personer. Forskningscirklarna genomfördes med en 

månads mellanrum med inriktning på olika teman: boendet, 

transporterna, den sociala gemenskapen, att bli äldre i villa 

samt en utvärdering efter det att de boende flyttat in i de nya 

bostäderna i Rydebäck. 

Resultatet visar att engagemanget varit stort och att delak- 

tigheten i planeringen stärkt gemenskapen i Rydebäck. En 

träffpunkt har öppnats vid torget och en årlig Rydebäcksdag 

arrangeras som samlar alla åldrar. Parallellt har en arbets- 

grupp diskuterat utformning och framtida verksamheter i 

stadsdelen. Utvärderingen av projektet visar att långa proces- 

ser kräver god kommunikation och ett pålitligt mandat från 

politikerna, att så många aktörer som möjligt är involverade 

och att alla som vill medverka bjuds in. 

BOSTADS- OCH LOKALFÖRSÖRJNINGSPLAN I LOMMA 

KOMMUN 

En förutsättning för att strategiskt involvera äldre människor 

i planeringen är en välgrundad prognos om befolkningsut- 

vecklingen i den egna kommunen, det framtida behovet av 

bostäder och lokaler och hälsofaktorer, trender och andra 

samhällsfaktorer som kan komma att påverka den här ut- 

vecklingen. I Lomma kommun reviderade man bostads- och 

lokalförsörjningsplanen inför socialnämndens investeringsbe- 

slut 2012-2014 genom att redovisa det totala bostads- och 

lokalbehovet på lång sikt (Pettersson & Berg 2009). Priorite- 

rade målområden är tillgänglighet och bemötande, trygghet 

och boende. I underlaget redovisas även sociala mötesplatser 

och besöksfrekvensen i träffpunktverksamheterna som för- 

dubblats på bara ett par år. 


Trygghetsbostäder kommer att utredas vidare utifrån detta 

underlag. Utgångspunkten är det faktum som Äldreboen- 

dedelegationen redovisar om att möjligheten att bo kvar är 

mycket större i ett serviceboende eller trygghetsboende jäm- 

fört med i ordinärt boende när behovet av hemtjänst och vård 

ökar. Sannolikheten att flytta från ett ordinärt boende till ett 

vårdboende är tre gånger större. Man försöker alltså här att 

argumentera för vad som skulle kunna vara socialt hållbart. 

FRÅGOR TILL PLANERNA 

I dessa tre planer ser vi exempel på de framgångsfaktorer 

som presenterats ovan, främst tydligheten i målen och att 

alla berörda aktörer finns med. Det som saknas är en plan 

för att utvärdera resultaten. De tre exempeln representerar 

planering i olika skeden men visar på hur förändring genom 

deltagarnas engagemang kan skapas när kommunen erbjuder 

sådana möjligheter. Vilka förändringar tar man då hänsyn till 

i planerna? Befolkningsutvecklingen är en generell utveckling 

som måste konkretiseras i varje kommun. Lomma kommun 

visar att genom att inventera den egna befolkningsutveckling- 

en och tillgängliga resurser så skapar man en pålitlig grund. 

Allmänna målsättningar för äldreomsorg generellt är inte 

heller tillämpbara förrän de landar i den egna kommunen. 

Med utgångspunkt i lokalsamhället, medborgardialog och 

forskningscirklar har man i Helsingborg ökat äldre medborga- 

res medverkan i bostadsplaneringen samtidigt som planerna 

förankrats. Nyhetsvärdet är därför sannolikt inte kraven på 

tillgänglighet och fler bostäder utan snarare behovet av att 

kunna bo kvar i det sociala sammanhang, i den stadsdel man 

är bekant med. Rydebäcksexemplet visar att kommunens in- 

bjudan bidrar till att det lokala engagemanget ökar på lång 

sikt och för alla åldrar. Resultaten visar på svårigheten att 

fånga och formulera behov och krav som ligger utanför kända 

fysiska tillgänglighetskrav. Ett exempel är behovet av att för- 

utse vilka ekonomiska möjligheter man har att kunna flytta 

och att vara säker på att stå i rätt kö. Trygghet blir därmed 

inte enbart förknippad med att husen som byggs har gemen- 

samma lokaler. Kötryggheten blir något som gör att äldre 

kommuninnevånare kan vila i den egna framförhållningen. 

Inbjudan till att delta i planeringsprocesser och kontinuerlig 

information kan sannolikt förstärka den här typen av tillit till 

den egna kommunen och för kommunen fungera som en 

kvalitetssäkring. 

15


Finns det en äldre opinion? 

Hur märker man av förskjutningen 

mot en ett mer aktivt medborgarskap i 

äldrebefolkningen och ett ökat intresse 

för att delta i bostadsplanering? För det 

första organiserar sig äldre människor 

i den tredje åldern för att skapa egna 

sätt att bo. Kollektivhusföreningar är 

ett sådant exempel (Kärnekull 2011, 

Vestbro 2010, William-Olsson 1994). 

Under de senaste tjugo åren har ett 

nationellt och internationellt nätverk 

skapats för utbyte och stöd för dem 

som vill få till stånd den här typen av 

bostäder. (1) Detta nätverk avser vis- 

serligen kollektivhus i allmänhet och 

inte äldreboende specifikt men många 

äldre är aktiva i detta arbete. Stödet 

från kommuner och bostadsföretag är 

oftast förutsättningen för kollektivhus i 

allmänhet och för en inriktning på äldre 

bostadskonsumenter i synnerhet och 

inte alla initiativ lyckas få sådant stöd. 

För det andra organiserar sig äldre män- 

niskor för att bilda opinion och påverka 

kommuner att bygga bostäder för äldre 

och involvera dem i planeringen. (2) För 

att undersöka opinionen bland äldre 

inventerades artiklar om trygghetsbo- 

städer publicerade i tio dagstidningar i 

södra Sverige. Totalt 105 artiklar publi- 

cerades under perioden 2008-2011. (3) 

Resultatet visar att det finns ett intresse 

för trygghet i form av ökad närhet till 

hjälp eller till andra människor men 

samtidigt är äldres delaktighet i själva 

planeringen sällsynt. 

Innehållet i artiklarna analyserades uti- 

från tre frågor: 

• Finns det exempel på att äldre 

kommuninnevånare efterfrågar 

trygghetsboenden och bildar opi- 

nion? 

• Diskuteras det sociala innehållet i 

trygghetsboenden? 

• Finns det exempel på att de deltar 

i planeringsprocessen? 

HAR ÄLDRE NÅGOT INFLYTANDE? 

Av artiklarnas bevakning av frågan kan 

man konstatera att det finns en uttalad 

efterfrågan på trygghetsbostäder i en 

rad kommuner bl.a. i Höganäs, Hel- 

singborg, Örkelljunga och Simrishamn. 

Detta intresse påtalas i samband med 

att kommunpolitikerna väcker frågan. 

I enstaka fall till exempel i Skivarp och 

Abbekås uppmanas byborna att svar på 

en enkät om man önskar trygghetsbo- 

enden eller ej. Helsingborgs Dagblad 

gör en egen enkät till 240 läsare där 

man frågar hur man bo när man blir 

äldre. Resultatet visar att trygghetsbo- 

ende är en favorit medan hemsjukvård 

inte lockar alls. SPF (Sveriges Pensio- 

närsförbund) genomförde en enkätun- 

dersökning bland sina 700 medlemmar 

och fick en svarsfrekvens om 50 %. 

Resultatet visar att det finns ett stort 

intresse för trygghetsbostäder, 87 % av 

de svarande. Kvarboende får inget stöd 

i enkäten. KPR (Kommunala Pensionärs- 

rådet) i Båstad har med föga framgång 

försökt få gehör för sin efterfrågan. I ett 

fall har de äldre medborgarna fått ge- 

hör för sina initiativ till reellt inflytande, 

nämligen i Ystad. Där fick Pensionärsrå- 

det 2008 gehör för ett allaktivitetshus, 

en arbetsgrupp och tre årliga möten 

med politiker. Ett fåtal andra initiativ 

publiceras bl.a. om att delar av Ekobyn 

i Baskemölla skulle kunna utvecklas till 

ett blivande trygghetsboende. Där gick 

man vidare och bildade 2009 opinion 

för trygghetsboenden. 

(1) www.kollektivhus.nu 

(2) Sådana exempel är Aktiv Senior; DHR; men 

även Anhörigförbundet; Strokeförbundet; SPF; 

PRO; är aktiva här. 

(3) Helsingborgs Dagblad (26 artiklar), Kristianstadbladet 

(17 artiklar), Sydöstran, Lokaltidningen 

Commersen i Blekinge, Smålandsposten, Jönköpingsnytt 

(8 artiklar), Norra Skåne (16 artiklar), 

Ystad Allehanda (10 artiklar), Skånska Dagbladet 

(16 artiklar), Sydsvenska Dagbladet (12 artiklar).

DISKUTERAS DET SOCIALA INNEHÅLLET I TRYGGHETSBOENDEN? 

Det sociala innehållet diskuteras inte närmare men skälen för att vilja flytta 

till trygghetsboenden framgår. Det handlar om att det är tungt att sköta 

hus och hem ensam när maken eller makan gått bort. I det sammanhanget 

efterfrågar man också ett socialt perspektiv t.ex. i Glumslöv. Trygghets- 

boenden beskrivs som möjligheten till gemensamma aktiviteter eller ge- 

mensamhetslokal, gemensamma måltider med tillgång till värdinnor som 

i Hässleholm och Ronneby eller husfru som i Eslöv. Här kan noteras att 

Hässleholms kommun fick 129 sökanden till en sådan tjänst 2011 (Häss- 

leholms kommun (2011). I Perstorp strävar man efter vad man kallar ett 

”helhetskoncept”. Det innebär en sinnesträdgård och djur i form av höns 

och annat. Där diskuterar man också att vidga trygghetsboendetanken 

och slopa ålderskravet på 80 år eftersom det finns unga funktionshindrade 

som är i behov av samma typ av bostäder. 

Äldre intervjupersoner säger att de vill bo så att de kan leva det liv man 

vill med respekt för det individuella valet t.ex. i Östra Göinge 2011. När 

man intervjuar människor som redan bor i ett trygghetsboende så är det 

också ensamheten man fokuserar, att ängslan och ångest försvunnit. Störst 

problem är det för dem som bor i servicehus som nu ska ombildas till 

trygghetsbostäder. Här påtalar de boende att de nu får betala mer för en 

gemensamhetslokal som de kanske inte kommer att använda t.ex. i Klippan 

2008 och i Lund 2010. I Landskrona testas övergången från en form till 

en annan. Man kan som äldre på väg från korttidsvård till hemmet testa 

trygghetsboende under högst fem dygn. Tanken är att när en lägenhet blir 

ledig i ett servicehus ombildas den till en trygghetsplats. 

När färdigbyggda äldreboenden står färdiga är bristande tillgänglighet 

det man upptäcker först. Det gäller även för de trygghetsboenden som 

förekommer i de publicerade artiklarna. En utvärdering i Hässleholm 2011 

visar att trösklarna i entrén blivit för höga för en person i rullstol att ta 

sig in och att duschkabinen är för trång för att få rum med en duschstol. 


VAD BEHÖVER KOMMUNERNA? 

Vilka möjligheter har kommunerna som deltog 

i Nätverk Syd att möta äldres krav och behov 

av kvalitet och variation? Nätverk Syd består 

av femton kommuner i södra Sverige - Skåne, 

Blekinge, Småland - samt Kommunförbundet i 

Skåne, det vill säga de aktörer som äger resurser 

och har politiskt ansvar för den lokala bostads- 

planeringen. Mera information om Nätverk Syd 

i ett nationellt perspektiv finns i nodledarnas 

rapport till Hjälpmedelsinstutet i juni 2012. 

Deltagarna representerar olika kommunala 

förvaltningar: socialförvaltningar med vård och 

omsorgsfrågor och tillgänglighet; samhälls- 

byggnad med ansvar för planering, utveckling, 

upphandling och kvalitetsutveckling; samt sär- 

skilt utsedda projektledare för insatsen i detta 

projekt. I två kommuner är äldres bostäder på 

kommunledningens agenda genom särskilt ut- 

sedda personer som arbetar med strategi och 

samhällsplanering. Se bilaga 1. 

17


Kommunernas problem. 

Arbetet i Nätverk Syd utvecklades i ett första skede från ett informationsutbyte där man 

presenterade den egna kommunens planer för de andra i nätverket, till att identifiera 

gemensamma och övergripande problem och söka förklaringar till dessa. Tjänstemännen 

från skilda förvaltningar har något olika intressen men ändå en samsyn om vari problemen 

består: 

HUR GÖR MAN FÖR ATT TA REDA PÅ ÄLDRE 

MÄNNISKORS KRAV OCH ÖNSKEMÅL? 

Ett bra sätt att få reda på behov är förebyggande hembesök 

som kommunerna gör i 70-80 årsåldern, många av dem är 

ju fortfarande i den tredje åldern, men det vore bättre med 

en dialog som kan föda en ökad medvetenhet om det egna 

ansvaret och att skapa opinion gentemot politikerna. Hur kan 

vi skapa mera av medborgardialog och mindre av önskelistor? 

Bortom det kommunala pensionärsrådet så att alla kan vara 

med? Kanske kan alla åldrar vara med och fundera över äld- 

reboenden? Det kan i annat fall finnas en risk för konflikter 

mellan äldres och ungdomars efterfrågan på bostäder? 

HUR SKAPA TRYGGHET I BEFINTLIGT BOENDE? 

Man kan inte flytta på alla. Det verkar dessutom trist på äldre- 

boendena. Är detta enbart en fråga om att man underskattat 

det egna behovet och därför inte planerat i tid. Eller är det 

smala utbudet av bostäder orsaken till att äldre inte vill flytta. 

Det vore bra att få mer kunskap om var det fungerar bra och 

varför det fungerar. 

DET ÄR OKLART VEM SOM UPPLEVER SIG HA 

UPPDRAGET FÖR ÄLDREBOENDE! 

I socialtjänstlagen finns det inget uppdrag att socialtjänsten 

skall se till att äldre har bostäder men av tradition uppfat- 

tas det som socialtjänstens uppdrag. Det är samma sak med 

äldres fritidsaktiviteter. Varför tar inte fritidsförvaltningen det 

ansvaret? I det övergripande tar kommunen hand om alla an- 

dra medborgare men inte de äldre. Måste socialförvaltningen 

bära hela ansvaret? Bostäder för äldre borde bli en kommun- 

strategisk fråga. Idag driver socialförvaltningarna detta själva. 

Processerna är långa och vi jobbar i stuprör. Frågan hamnar 

mellan stolarna och rollfördelningen blir otydlig för de äldre 

och för oss själva. Ibland försöker man knyta ihop olika kom- 

petenser. Det är ett svårt arbete och det måste finnas en stark 

vilja att samarbeta, att gå över gränserna. 

HUR FÅR VI GREPP OM NYA FRÅGOR? 

I takt med samhällsförändringen och befolkningsutveckling 

uppstår nya frågor som kräver nya synsätt på hur vi tänker 

kring äldre och kring bostadsplaneringen. På samma sätt för- 

ändras förhållanden om väletablerade frågor. Hur kan man 

hålla sig uppdaterad om dessa förändringar? Det nya kräver 

att beställarkompetensen höjs. Ett exempel på nya förhål- 

landen för ”gamla” frågor är den tekniska utvecklingen. Det 

finns en ny typ av tillgänglighetsfrågor idag. Det gäller till 

exempel hinder för att kunna vara socialt mobil och uträtta 

bankärenden. Samtidigt har sådant man tog för givet blivit 

svårare som till exempel att ringa och titta på TV. Varför er- 

sätta det som fungerar bra?

VAD HÄNDER MED KONTINUITETEN? 

Varför väcks samma frågor gång på gång utan att det blir någon föränd- 

ring? För många år sedan förde Boendeservicedelegationen fram likartade 

frågor som diskuteras idag. Delegationen kom med många goda idéer och 

förslag men de rann ut i sanden. Idag finns en otydlighet – vad innebär 

egentligen ett trygghetsboende och vem har ansvaret för det? Och hur 

kan vi diskutera social hållbarhet? 

UPPDRAGET TILL REFERENSGRUPPEN 

För att komma framåt i arbetet med den första punkten - Hur gör man 

för att ta reda på äldre människors krav och önskemål? - bestämde sig 

kommunerna att ge ett uppdrag till Referensgrupp Syd. Uppdraget bestod 

av tre frågor man önskade få besvarade: 

• Hur skapar man ett bra boende för äldre i det bestående bostads- 

beståndet? 

• Vilka hinder finns för ett oberoende liv? 

• Hur skapar man bra medborgardialog? Kan alla åldrar medverka? 


19


Vad behöver äldre medborgare? 

Referensgrupp Syd består av personer som på 

olika sätt utifrån sin egen ideella organisation 

eller eget initiativ engagerat sig i äldreboende- 

frågan för att bilda opinion eller skapa ett eget 

äldreboende. Så här besvarade dem kommuner- 

nas uppdrag: 

HUR SKAPAR MAN ETT BRA BOENDE 

FÖR ÄLDRE I DET BESTÅENDE 

BOSTADSBESTÅNDET? 

KOMPENSERA FÖR NEGATIVA BEROENDEN 

Beroende och oberoende är både positivt och 

negativt. Det negativa uppfattas som sådant 

som skapar obehag och integritetsstörningar. 

Positivt är sådant som kan ge mervärde och po- 

sitiva upplevelser. I samband med åldrandet ökar 

behovet av att kompensera för fysiska och psy- 

kiska förluster. Med bra och tillgänglig vård och 

kost och information kan vårt negativa beroende 

förändras och vi får en bättre livskvalité. För att 

anpassa befintligt boende till seniorer föreslår 

man att gå strategiskt tillväga och inkludera 

följande aspekter: 

TILLGÄNGLIGHET OCH TRYGGHET 

När bostäder skall byggas om bör en tillgänglig- 

hetsutredning genomföras som omfattar: 

• Hiss så att alla våningsplan blir tillgängliga! 

Den måste vara stor nog att rymma en bår. 

Hiss måste till i de äldre fastigheter där det 

inte finns. Till detta behövs bidrag. 

• Porttelefon med bild för att öka tryggheten 

för de boende och för att försvåra att fel 

personer att komma in i fastigheten. 

• Kameraövervakning kan också öka trygg- 

heten genom att det motverkar rädslan 

för överfall i trapphuset och andra intrång 

i huset. Det är viktigt även om det inte är 

fullt tillåtet. 

SKAPA MÖTESPLATSER BÅDE INNE OCH 

UTE 

Människor vill ha kontakt med varandra. Inne ska 

det finnas möjlighet att träffas och äta tillsam- 

mans. Tillskapandet av mötesplatser både ute 

och inne skapar trygghet och informella möten. 

Utomhus är det nästan lättare att få till än att 

man måste gå till en lokal för att träffa sina gran- 

nar. Genom fler mötesplatser ökar kontakten 

de boende emellan och därmed tryggheten. Enkla mötesplatser kan bli 

dagliga träffpunkter som de boende själva kan ansvara för. Ett exempel är 

ett kvarter på Håkanstorpsgatan i Malmö där ett enkelt lusthus på gården 

fyller en mycket viktigt roll för såväl ökad trivsel som trygghet. 

Tillgängligheten utomhus är lika viktig som inne. Detta gäller även ingång 

från upplysta ytor, gärna mot gatan, inga höga buskage vid gångvägarna 

och möjlighet att köra fram ända fram till porten. Man måste kunna 

komma in och ut genom tunga dörrar och att hissen går till bottenplan. 

Bort med trappor och ordna sluttande plan till entrén eller porten. Möj- 

ligheten att kunna komma fram med rollator och rullstol måste ingå i 

bostadplaneringen. 

ORGANISERA SERVICE UTIFRÅN EFTERFRÅGAN 

Ett service-system med personal som hjälper till skall organiseras utifrån 

de boendes efterfrågan. Begränsat antal personal i hemtjänsten för att 

skapa kontinuitet. I annat fall skapar det en oro och det egna hemmet blir 

inte längre ett ”hem”. 

Kombinera fastighetsskötare med fixare och värd. Om det inte finns perso- 

nal i trygghetsboendet kan en fastighetsskötare som ständigt har att göra 

i fastigheten både hjälpa till med praktiska saker och skapa större trygghet 

för de boende. Det blir ofta en naturlig kontakt med fastighetsskötaren. 

Den ökade närvaron gör det också möjligt att följa upp om någon inte har 

synts till vilket ökar tryggheten både för de boende och för deras anhöriga. 

Man vill själv bestämma nivån på den service man behöver. Olika ålder, 

olika behov och olika betalningsförmåga i olika områden innebär olika 

önskemål. Kan man anpassa servicen till de lokala önskemålen så ökar 

trivseln och tryggheten. Många äldre är dock försiktiga med att säga vad 

de tycker för att inte skapa dålig stämning. Om man inte själv kan bedöma 

servicenivån så måste man givetvis få hjälp av närstående, men inte annars. 

ÖKA INFLYTANDET OCH UNDERLÄTTA TILLGÅNG TILL 

ALTERNATIV 

Vi vill, på ett bättre sätt än idag kunna påverka bostadsplaneringen och 

få stöd när man vi tar egna initiativ. Det gäller att sätta igång människor 

men detta måste ske informellt, inte formell anordnad verksamhet. Män- 

niskorna som bor där måste själva bestämma och ta detta ansvar. Det 

finns exempel på där den lokala demokratin fungerar bra t ex Rydebeck 

i Helsingborg och egna initiativ t ex Färdknäppen och andra kollektivhus. 

Skapa enkla forum där människor kan få framföra sina åsikter och att det 

sedan finns vissa resurser som kan användas om det behövs för att ge- 

nomföra mindre kostandskrävande förslag. Då det gäller mer omfattande 

planering är det viktigt att de medverkande känner att man lyssnar på dem 

och att man om möjligt tar hänsyn till deras åsikter. 

Bostadskön för seniorer bör separeras från studenternas kö. Dessutom bör 

lägenheter som bostadsanpassats tilldelas någon som har liknande behov 

istället för att återställas den när hyresgästen flyttar ut. Då kan anpassade,

tillgängliga lägenheter i lämpliga fastigheter och uppgångar utnyttjas för 

de som behöver dem bäst och anpassningarna behöver inte återställas då 

de kan vara till glädje för någon annan. Bostadsanpassning är dyrt och bör 

utnyttjas bättre dels genom att sådana anpassade lägenheter kan erbjudas 

de som behöver dem, dels genom att bygga rätt från början. 

En exempeldatabas kan fungera som förslag till hur man kan arbeta med 

att göra bostadsområden bättre för äldre och för boende generellt. En 

sådan gör det möjligt att tipsa om bra lösningar, väl fungerande områden 

och liknande och kan medverka till att skapa en bra dialog mellan kom- 

munförträdare, seniorrepresentanter, fastighetsägare och brukare. Det kan 

inte minst uppmuntra till ökad diskussion och kontakt grannar emellan och 

skapa ökad aktivitet. 

VILKA HINDER FINNS FÖR ETT OBEROENDE LIV? 

För den enskilde är frågan om ett oberoende liv en stor och djup fråga. 

Om vi bortser från de existentiella frågorna innehåller frågan ekonomiska 

aspekter, politiska, miljömässiga, sociala, tekniska, kommunikativa och as- 

pekter rörande bostaden och boendemiljön. Ekonomi är en grundläggande 

fråga som omfattar både samhällets ekonomi och det privata och handlar 

om hur vi politiskt kan eller är beredda att fördela resurserna. I åldrandet 

finns inbyggt en sänkt livskvalitet som sannolikt inte kan kompenseras fullt 

ut. Politik är en fråga om makt men detta går att påverka om vi engagerar 

oss. Ofta har äldre medborgare, andra medborgare och politiker olika pla- 

neringshorisont. Ofta säger människor att man ska ligga lågt och inte bry 

sig. Varför gör dem det? Är det maktlöshet? Passivisering? Bekvämlighet? 

Kommunikationer påverkar äldre när kollektivtrafiken dras in och man drar 

sig för att köra bil. Behovet av att planera för varje steg blir viktigare ju 

äldre man blir . Här är också viktigt med en egen framförhållning. Bor jag 

bra? Borde jag flytta? Kommer den här omgivningen, fysiskt och socialt 

att fungera för mig i framtiden? Till kommunikation hör också teknik som 

har både fördelar och nackdelar. Till exempel så kan bank på dator vara 

problematiskt för någon men telefonen är bra för de flesta. 

HUR SKAPAR MAN EN BRA MEDBORGARDIALOG? 

Kommunen kan bjuda in och då på bred front. Man kan skapa en medbor- 

gargrupp som består av olika intressen och som kan komma med förslag. 

Därmed skapas medborgardialog. Det kan vara svårt att nå alla men man 

kan pröva olika former. Malmö Kommunala Bostadsbolag hade nyligen 

ett stormöte där ett hundratal kom men ett sextiotal måste avvisas på 

grund av platsbrist. Olika typer av föreningar och intresseorganisationer 

är fortfarande tämligen outnyttjade resurser. 

Särskild hänsyn måste tas till funktionshindrade. Detta är ett exempel på 

något som finns i nuvarande regelverk men som inte alltid efterföljs efter- 

som det saknas sanktioner eller att man tappar dessa aspekter på vägen. 

Ett annat exempel är att kommunerna är skyldiga att ha ett bostadsförsörj- 

ningsprogram och bjuda in till samråd men har det alltför sällan. 


Det är viktigt att hitta former för tidig påver- 

kan i planeringsprocessen. Varför har man inte 

samråd när det gäller äldreboenden? Och varför 

ska det kommunala pensionärsrådet (KPR) få 

komma in som gisslan när det mesta redan är 

färdigplanerat? Det är också viktigt att iaktta att 

processen inte är färdig förrän man utvärderat 

resultatet. 

Brukare och brukarmedverkan är gräsliga ord vi 

helst vill undvika! 

Eget ansvar, medborgarmedverkan är kanske 

enda lösningen. Koncentrera samhällets resurser 

på de äldsta och sjukaste och mest behövande. 

Låt alla andra ”klara sig själva” – lite hårt ut- 

tryckt. Alla andra får gå samman och göra nå- 

got tillsammans. Ingen människa är en ö – inte 

ens flera människor som bildar en stor ö – klarar 

sig utan stöd från det omgivande samhället, det 

vi alla är satta att leva i. 

Det måste finnas stöd för att ta fram tomter för 

byggande, bostadsbolag för byggande/förval- 

tande, hjälp att ordna finansiering, stöd att fixa 

till det i befintlig bebyggelse, i inbodda områden 

och att sprida information via officiella kanaler. I 

varje fall måste det någon gång bli ett slut på det 

sega, nästan osynliga motstånd som yttrar sig i 

form av skepsis, ovilja, tvekan. Mödan att skapa, 

hålla ihop och genomföra kollektiva projekt är 

tillräcklig utan sådant motstånd. 

21


En gemensam framtid? 

Nätverk Syd och Referensgrupp Syd möttes i mars 

2012 för att i två dagar arbeta i en framtidsverkstad. 

Utifrån det som nätverken påtalat under de 

senaste sex månadernas projektarbete prioriterades 

frågan om äldre medborgares medverkan i 

bostadsplaneringen. Kommunerna i Nätverk Syd 

påtalade nämligen att de arbetar i stuprör och 

önskar mer kunskap om äldres krav och behov 

på bostäder och hur de kan medverka i bostadsplaneringen. 

De äldre medborgarna i Referensgrupp 

Syd påtalade att de måste få vara med i 

planeringen och få stöd när de tar egna initiativ. 

Frågan för dagen var alltså hur kan man skapa gemensamma processer 

för att kunna påverka bostadsplaneringen. Det förväntade resultatet skulle 

vara konkreta idéer användbara för kommuner i arbetet med bostadför- 

sörjningen. 

Framtidsverkstaden var upplagd så att första dagen inleddes med att for- 

mulera problemen och vilka problem som skulle prioriteras. Den fortsatte 

med att deltagarna funderade på olika lösningar för dessa prioriterade 

problem. Den andra dagen handlade om konkreta handlingsplaner. Vi 

formulerade utvecklingsområden och gjorde planer. Vad ska vi göra? Vilka 

aktörer? Hur bjuda in? Första steget?

Sammanfattningsvis visar resultatet från framtidsverkstadens 

resultat hur svårt det är att omsätta önskelistor i konkret 

handling, att visa på det första steget. En handlingsplan av 

detta slag måste sannolikt konkretiseras på ett lokalt plan 

eftersom förutsättningarna är så olika i olika kommuner. 

Framtidverkstan resulterade i sju prioriteringar: 

• Visa på det samhällsekonomiska värdet av att skapa 

en bo-bra-situation. Detta är främst en uppgift för de 

myndigheter som är ansvariga för statligt stöd för till- 

gänglighet, brandskydd och bostadsrelaterade system. 

Ett tydligt budskap från detta projekt till regeringen är 

behovet av ökad kunskap om vinsterna med att planera 

för äldres bostäder på rätt sätt. 

• Utveckla metoder och mötesforum så att kontaktytorna 

mellan medborgare och kommuner ökar. Här finns en rad 

metoder som redan används och som kan spridas och ut- 

värderas bl.a. studiecirklar, ortsanalyser och fokusgrup- 

per för uppgiftscentrerat arbete med funktionsanalyser 

av boendemiljön. Alla sorters dialoger skall uppmuntras 

både analogt och virtuellt så att människors initiativ- 

förmåga ökar. Man kan också anordna vandringar och 

platsanknuten information för att väcka engagemang. 

Här är det enbart fantasin som sätter gränser. 

• Behovsanalyser för den fysiska planeringen och för om- 

byggnationer och för tillskapandet av sociala mötesplat- 

ser i grannskapet. Hit hör utemiljön i allmänhet, service, 

infrastruktur, integrering av människor och miljöer, nya 

bostäder och bostadsanpassningar. Detta är i huvudsak 

kommunens ansvar och ska vara en del av byggproces- 

sen med kunskapsåterföring och återkoppling till med- 

borgarna. 


• Visa på goda exempel genom att inventera seniorbo- 

enden och kollektivboenden och visa på tips, idéer och 

goda råd. Här är kommunens hemsida användbar, bib- 

lioteken och aktiva opinionsbildare t.ex. Aktiv Senior. 

• Definiera målgrupp och relevanta aktörer genom att be- 

tona att äldreboendefrågan är en kommunstrategisk och 

en kommunledningsfråga. Nätverk Syd har ett ansvar 

för att bilda opinion i denna fråga. För att få ordning 

på det hela bör man ha mötesforum där man diskuterar 

en fråga i taget. Arbetet ska ske lokalt för att inte tappa 

fokus men en idékatalog för framtidens boende för äldre 

generationer kan vara ett stöd. 

• Ge stöd för egna initiativ t.ex. genom en Bo-rådgivare i 

alla kommuner. Kommuner bör ges möjligheter att stödja 

medborgarnas egna initiativ och bör ha en god framför- 

hållning när det gäller att reservera mark för nybygg- 

nation och ombyggnad av befintligt bostadsbestånd. 

Människor bör också uppmuntras att pensions-bo-spara 

tidigt i livet. Många aktörer kan vara involverade för att 

stödja medborgarnas initiativ bl.a. jurister, ekonomer, 

konstruktörer, tjänstemän i kommunen och på banker. 

Engagerade och initiativtagare skall uppvakta politikerna 

lokalt men också på riksnivå för att öka stödet för lokala 

initiativ. 

• Ta ett eget ansvar! Den sjunde prioriteringen var en 

uppmaning utan vidare kommentar. 

23


Risker och möjligheter. 

HUR ÅLDERSSEGREGERAT VILL VI BO? 

Integration med kvarboende i det 

ordinära bostadsbeståndet eller med 

studenter var en fråga som diskuterades 

i nätverken. Åsikterna om vilket alterna- 

tiv som är önskvärt går isär. Detta är ju 

en av flera strategier för att lösa bostad- 

frågan för äldre, kategoriboende i olika 

former av äldreboenden en annan. Att 

bo med människor som befinner sig i en 

likartad livssituation kan ge en känsla av 

trygghet men även leda till att det egna 

åldrandet fokuseras. I vårt samhälle är 

det stigmatiserade att bli gammal och 

därför kan det vara svårt för många 

äldre att identifiera sig med någon form 

av äldreboende (Tang 2005). Detta 

framgick även i en intervjustudie som 

genomfördes med äldre i tre bostads- 

områden i Malmö (Dalholm 2009). De 

som föredrog att bo kvar i det ordinära 

bostadsbeståndet motiverade detta bl. 

a. med att det är viktigt att bo ihop med 

människor i olika åldrar – det fanns en 

oro för att åldrandet påskyndas om bo- 

endet renodlas. Även de som kunde se 

fördelar med i detta fall seniorboende, 

menade att alltför många, skröpliga 

äldre människor i samma bostadshus 

bidrar till att man känner sig äldre och 

att det blir svårt att driva gemensamma 

verksamheter. 

Studenter är en annan grupp för vilka 

samhället tillhandahåller olika former 

av kategoriboenden. Även i denna 

grupp finns det olika åsikter om vad 

det innebär att bo tillsammans i en 

homogen åldersgrupp (Dalholm 2012). 

Fördelen med att bo i en studentbo- 

stad som integrerats i det ordinära 

bostadsbeståndet är att det blir färre 

fester och en lugnare studiemiljö. 

Nackdelen kan vara att grannarna visar 

mindre tolerans i samband med fester 

eller när man lyssnar på musik. Liksom 

i seniorboende finns det i en del stu- 

dentbostäder gemensamma lokaler 

för olika aktiviteter men det är endast 

ett fåtal som efterfrågar och använder 

dessa utrymmen. Det sociala livet be- 

står främst av umgänge med vänner 

som man har sedan tidigare eller har 

skaffat sig under studietiden. Nästan 

ingen har kontakt med sina grannar och 

tycks inte heller ha något behov av det. 

Om de har kontakt med grannar är det 

som regel med studiekamrater som de 

känner från utbildningen och inte för 

att de bor i samma hus. 

FEM KRITISKA 

FRÅGESTÄLLNINGAR 

Den sammantagna analysen av bud- 

skapen från kommunerna, de äldre 

medborgarna och mot bakgrund av 

publicerade artiklar i dagspressen, 

forskningsresultat och andra doku- 

ment samlade sig problemen kring 

fem kritiska frågeställningar. Dessa är 

nödvändigtvis inte nya men däremot är 

de fortfarande olösta eller outvecklade. 

Därför återkommer de ständigt i diskus- 

sionerna. 

VARFÖR ÄR SAMHÄLLET ÄNNU 

INTE TILLGÄNGLIGT? 

Mot bakgrund av den omfattande lit- 

teratur och den konsensus som finns 

kring fysisk tillgänglighet, varför fung- 

erar det inte? Är det en fråga om attity- 

der? Behövs det sanktioner? Vart tar de 

höga ambitionerna vägen när planerna 

ska genomföras? Vårt behov av konkre- 

tisering av de nya äldre generationernas 

krav och efterfrågan på delaktighet 

landar ofta i tröskelproblematiken dvs. 

i bristen på fysisk tillgänglighet. Hur 

hänger detta ihop? 

VARFÖR FLYTTAR INTE 

MÄNNISKOR I TID? 

Mot bakgrund av insikterna om att vi 

alla åldras och kanske inte kommer att 

orka, varför flyttar vi inte? Är utbudet 

av bostäder för smalt? Rymmer inte 

variationen av bostäder alla livsstilar? 

Flyttar vi först när vi måste få vård eller 

hjälp? Man kan också ställa frågan om 

vem som vill att någon ska flytta? Vems 

problem är detta egentligen? 

VARFÖR ÄR INTE ÄLDRE MED I 

BOSTADSPLANERINGEN? 

Delaktighet och möjligheten att påverka 

samhällsplaneringen på olika plan är en 

grundläggande demokratisk rättighet, 

men gäller inte det äldre? Samråd om 

planer på nya äldrebostäder är sällsynta 

trots att det är lagstadgat. De som tar 

egna initiativ har mycket svårt att göra 

sin röst hörd. Hur kan detta förbättras? 

VILKA ÄR DET VI PRATAR OM? 

Vi talar om äldre men vilka är det vi 

menar egentligen? I språket sker glid- 

ningar från insikten om människors nya 

förväntningar på äldrelivet, till åldran- 

det som fysiska och sociala förluster. 

Likadant sker glidningar från idén med 

trygghetsbostäder, till äldreboenden i 

allmänhet. Beror det på revir och inves- 

terade intressen eller på omedveten- 

het? Hur fungerar vårt sätt att tala om 

äldre för män och kvinnor, människor 

med olika etnisk bakgrund, utbildning 

och smak? 

HUR VIKTIG ÄR DEN HÄR FRÅGAN 

EGENTLIGEN? 

Socialförvaltningarna får ofta driva 

de här frågorna på egen hand trots 

att bostadsplanering för äldre är mer 

än en vård- och omsorgsfråga. Ibland 

fungerar inte heller samarbetet mellan 

socialförvaltningen och samhällsplane- 

ringen. Frågan hamnar mellan stuprö- 

ren i organisationen. Hur kan vi skapa 

ett bättre samarbete mellan aktörer 

som är involverade i bostadsplanering- 

en? Hur få politiker att inse att detta är 

en ledningsfråga?

FRÅGA DEN ÄLDRE MED- 

BORGAREN 

Varför är inte samhället 

tillgängligt? 

Varför flyttar inte människor 

i tid? 

Varför är inte äldre med i 

bostadsplaneringen? 

Vilka är det vi talar om? 

Hur viktig är den här 

frågan egentligen? 

Därför att öppenheten att lyssna 

på vad människor behöver är 

begränsad. Regler tycks vara 

viktigare än att lyssna. 

Därför att det inte är en fråga vi 

ställer oss utan anledning. Vems 

fråga är det? Framförhållning är 

bra, det förenklar om behovet 

av annan bostad uppstår längre 

fram. Man bör planera i tid men 

inte nödvändigtvis flytta. 

Därför att den demokratiska traditionen 

i vårt land är att andra 

bestämmer detta och därför att 

man inte känner till hur man kan 

delta. Detta är den viktigaste 

frågan. Samtidigt är det ett individuellt 

ansvar: varför delta nu 

om jag inte gjort det tidigare? 

Föreningsmedlemmar och enskilda 

kan ta initiativ men detta 

är i hög grad individberoende. 

Åldersfixeringen är begränsande. 

Vilka som är äldre uppfattas på 

flera sätt men tjänar ofta syftet 

att kategorisera människor. 

Långt ifrån alla äldre är sjuka. 

Dessutom är människan mer än 

sin sjukdom. En positiv syn på 

hälsa och träning kan förändra 

attityderna. 

Frågan är viktig. Incitamentet 

bör vara att investeringar i 

äldres bostäder minskar framtida 

kostnader. Den ska formuleras i 

termer av en vinst även i mänskliga 

mått mätt. 


DEN SPRINGANDE PUNKTEN - ETT AKTÖRSPERSPEKTIV 

Medborgarna, kommunerna och regionala myndigheter och näringsliv är 

aktörer med olika ansvar för och intresse av bostadsplanering. I detta pro- 

jekt har dessa nätverk varit representerade i tre nätverk, se bilaga 1-3. Som 

en retrospektiv kvalitetssäkring fick vart och ett av nätverken ta ställning 

till de kritiska frågeställningarna. Syftet var att undersöka om aktörerna 

har samma uppfattning om problemen eller var oenigheten ligger. Här 

fokuseras alltså inte enskilda personer. Fokus ligger vid deras gemensamma 

uppfattning som aktör. 

KOMMUNEN MYNDIGHET OCH 

NÄRINGSLIV 

Därför att tillgänglighet tolkas 

på olika sätt. Inställningen till 

tillgänglighet som en grundläggande 

demokratifråga överskuggas 

av detaljregelringar. 

Därför att det finns för få alternativ, 

dessutom, hur vet man när 

det är dags? Man vet när det är 

för sent men när är det ”i tid”? 

Äldre människors flyttmönster 

är viktigt att förstå. Enskilda 

människors eget ansvar för sitt 

boende är lika viktigt i alla livsfaser. 

Vem ska bestämma hur jag 

ska bo när jag är gammal? 

Därför att äldre inte tycks ha 

förmågan att efterfråga vad de 

behöver? Det finns också en brist 

på kunskap idag om de demokratiska 

spelreglerna. Vad kan 

man förvänta sig av samhället? 

Hur ska kommunerna möta individualiseringen 

bland de äldre? 

Måste man vara med i en 

förening för att kunna påverka 

kommunens bostadsplanering? 

Kanske är det oss själva vi talar 

om? 

Frågan är viktig. Incitamentet 

bör vara att investeringar i 

äldres bostäder minskar framtida 

kostnader. Den ska formuleras i 

termer av en vinst även i mänskliga 

mått mätt. 

Ett aktörsperspektiv har flera fördelar. Det kan lätt framstå som om man 

är överens i många frågor, kanske därför att man inte vet hur man ska 

adressera dem eller därför att man inte vill skapa konfliker. I själva verket 

kan det finnas stora skillnader i synsätt mellan aktörer som motverkar 

lösningar på problem och en aktiv dialog. Ett aktörsperspektiv hjälper oss 

att förstå vad som förenar och vad som skiljer aktörerna åt, i vilken fråga 

det är svårast att samverka. 

Därför att planeringsprocesser är 

långa och man tappar lätt fokus. 

Dessutom haltar samarbete 

mellan olika parter som är involverade 

i planeringen 

Därför att det finns ett motstånd 

mot förändring hos många 

människor och därför att man vill 

bo kvar där man har sina sociala 

referensramar. Upplåtelseformer 

måste passa livsmönstret. 

Kommunernas ”kö-kunskap” är 

viktig att förstå. 

Därför att det saknas kunskap 

om hur planeringsprocessen 

fungerar. Det är lättare att 

påverka om man är välutbildad 

och vet hur man ska göra. 

Utomdemokratiska påtryckningar 

går inte. Tjänstemannaväldet ger 

därmed en stadga i planeringen 

som är både positiv och negativ. 

Åldern är bara en teknisk fråga 

Vi bör se till livsmönstren hos 

olika generationer och under 

olika livsfaser. Villasamhällen är 

t.ex. Sveriges största kategoriboende. 

Lokalsamhället och social 

delaktighet som utgångspunkt 

kan föra utvecklingen längre än 

att enbart fokusera ålder. 

Kommunen har bostadsförsörjningsansvaret 

och många har 

redan ett heltäckande operativt 

program för bostadsplaneringen. 

25


Sammanfattningsvis kan man konstatera att aktörerna tycks 

vara relativt samstämmiga när det gäller varför samhället inte 

är tillgängligt, varför man inte flyttar i tid, synen på äldre och 

i vilken utsträckning bostadsplaneringen för äldre är viktig. 

Hindren för tillgänglig finns främst i svårigheten att hålla ihop 

planeringsprocesen och tolka begreppet på samma sätt. Ål- 

dersfixeringen är ett annat hinder. Flyttbenägenheten är inget 

man gör lättvindigt eftersom det hänger samman med den 

egna sociala förankringen och självständigheten. Att frågan 

är viktig rådet det stor enighet kring men speglar också hur 

långt ifrån varandra aktörerna arbetar med samma fråga. 

Den fråga där aktörerna tycks stå längst ifrån varandra är den 

om varför äldre inte är med i bostadsplaneringen. Å ena sidan 

tycks kommuner och regionala aktörer mena att det finns eta- 

blerade principer för bostadsplaneringen och demokratiska 

spelregler för hur medborgarna kan vara med och påverka. 

Äldre har därför redan möjligheten att delta men tycks inte 

ha förmågan att göra det. Å andra sidan finns en önskan hos 

äldre medborgare att få delta i bostadsplaneringen och bli 

lyssnad på när man kommer med förslag eller idéer men att 

man behöver hjälp på traven. Här finns också en självkritik 

om att många äldre är vana vid att någon annan sköter om 

bostadsbehovet om detta uppstår när man behöver vård eller 

omsorg. Var går gränsen mellan det individuella ansvaret och 

kommunens ansvar? 

Hur kan kommunerna bli tydligare i sitt utbud om vil- 

ken delaktighet och service de kan erbjuda äldre och 

vad de inte kan erbjuda? Hur kan äldre medborgare 

lära sig hur man gör för att påverka och träna sig i att 

tydliggöra sin efterfrågan? 

Var kan man lära sig hur planeringsprocesen fungerar och 

hur lång tid det tar? Kan kommunerna visa hur medborgarna 

kan utöva inflytande på planeringsprocessen samtidigt som 

man visar på den fysiska planeringen? Eller kommer äldres 

engagemang även i fortsättningen vara en överraskning för 

kommunen? De äldre deltagarna i Referensgrupp Syd upp- 

lever att kommunerna förväntar sig helt andra slags frågor 

än dem de ställer vid kommunala samrådsmöten eller andra 

offentliga möten. Om dialogen mellan äldre och kommunens 

tjänstemän och politiker kommer till stånd kan med all san- 

nolikhet även frågorna om tillgänglighet och organiseringen 

av bostadsköer leda till ökad förståelse för vilka de äldre är 

och hur de önskar knyta an till samhället där de lever och bor.

Slutsatser. 

Vari består nytänkandet i 2010-talets bostadsplanering för äldre? 

Vari består nytänkande när det gäller bostadsplaneringen 

för äldre medborgare under första halvan av det tjugonde 

århundradet? Vad ska ett underlag för planeringen av trygg- 

hetsboenden innefatta? Finns här något utöver det vi redan 

gör idag? 

I kommunerna finns ju väl etablerade former för politiska 

beslut och utformningen av program för mark- och bostads- 

försörjning, baserat på medvetenheten om att delaktighet 

och möjligheten att påverka samhällsplaneringen är en 

grundläggande demokratisk rättighet. Slutsatsen i detta 

projekt är att det trots dessa goda intentioner sällan omfattar 

äldrebefolkningen. Det är ett professionellt perspektiv som 

dominerar och äldre blir snarare föremål för andras åtgärder 

än som aktiva medborgare. Samråd om planer på nya äld- 

rebostäder är sällsynta trots att det är lagstadgat. Samtidigt 

finns en medvetenhet hos kommunerna om att dagens och 

morgondagens äldre har andra förväntningar på sina äldreliv 

jämfört med tidigare. Framförallt är det socialförvaltningarna 

som upplever att bostadsplaneringen är dåligt synkroniserad 

med de nya kraven och behoven hos dem som är i tredje 


åldern. Den är framförallt inriktad på behoven i den fjärde ål- 

dern. Socialförvaltningarna får ofta ensamma arbeta med det 

som egentligen är en strategisk fråga för kommunledningen. 

Den tredje åldern är ett nytt fenomen i vår tid för vilket vi inte 

riktigt har beredskapen ännu. Därför är det lätt att falla till- 

baka i invanda tankemönster. Trygghetsbostäder är ett förslag 

som utmanar och ger oss tillfälle till eftertanke. För att inte 

hamna i en ohållbar situation måste kommunerna bli tydligare 

med vad de kan och inte kan erbjuda sina äldre medborgare 

samtidigt som de äldre medborgare som engagerar sig måste 

bli tydligare i sin efterfrågan och att träna sig i detta. 

Forskningsresultat och försök som genomförts i kommuner 

visar att en lokal inte ensamt kan skapa gemenskap även om 

de fysiska tillgänglighetsfrågorna är viktiga förutsättningar 

för det. Socialt innehåll skapas främst genom möjligheten 

att påverka. Det måste finnas naturliga fora att föra fram 

synpunkter. Medborgarnas erfarenhet är underskattat. Ett 

planeringsunderlag för 2010-talet bör lägga lika stor vikt vid 

medborgarmedverkan som vid krav på fysisk tillgänglighet. 

27


Nya idéer. 

NYA IDÉER FÖR MEDBORGARMEDVERKAN 

Inrätta en Borådgivare i kommunen som kan informera och hjälpa 

människor att ta större ansvar för sin bostadssituation under senare 

delen av livet eller ta egna initiativ för att skapa bostäder som man 

själv vill ha dem. 

Stöd äldre som själva tar initiativ till att skapa gemensamma boen- 

deformer. Man kan tänka sig att kommuner har mycket att tjäna på 

att utveckla former för att stödja människor som tar initiativ till att 

organisera egna boenden eller utöva opinion i bostadsfrågan. Frå- 

gan om i vilken utsträckning sådant stöd är socialt och ekonomiskt 

hållbart borde utredas. 

Forum där man kan föra fram synpunkter kan tillskapas på olika 

sätt. Ett sätt är att tydligt informera medborgarna hur och i vilka 

planeringsfaser man kan påverka. Detta är inte en självklar kunskap 

hos dagens kommuninnevånare. Ett forum av detta slag ställer krav 

på tjänstemän från olika förvaltningar att samarbeta i en inte- 

grerad bostadsplanering. Det kräver att man försöker överbrygga 

”stuprören”, att man övar sig i sådan samverkan och gör gemen- 

samma dokument där både markplanering, fysisk planering och de- 

mokratiskt inflytande inkluderas i informationen till allmänheten.

Referenser. 

Agger, A. & Hoffmann, B. (2008) Borgerne på banan. Handbog till borgerdeltagande i lokal 

byudvikling. Kobenhavn: Velferdsministeriet. 

Agger, S. (2007) Urban Self Management. Planning for a new society. New York: M.E.Sharpe Inc 


Arnstein, S. (1969) A ladder of citizen participation. American Institute of Planners Journal, 35 (4) sid. 216-224. 

Boverket (2006) Lär känna din ort! Metoder att analysera orter och stadsdelar. Karlskrona: Boverket februari 2006. 

Dalholm, E (2012). Hur vill studenter bo? Studie av enrumslägenheter för Studentbostadsföretagen. Rapport som publiceras 

under våren 2012. 

Dalholm, E (2009). De nya pensionärernas bostadsvisioner. Opublicerad rapport. 

Dalholm, E. (2000) Att forma sitt rum. Fullskalemodelelring i participatoriska designprocesser. Lund: KFS AB 2000. Kapitel 5. 

Denvall, V. & Salonen, T. (2000) Att bryta vanans makt. Framtidsverkstäder och det nya Sverige. Lund: Studentlitteratur. 

EIDD (Design for all Sverige)(2011) Information hämtad den 9 maj 2012 från http://www.designforalla.se/templates/ 

Page____277.aspx 

Eriksson, B. G. (2010) Studying ageing: experiences, description, variation, predicition and explanation. University of Gothenburg: 

Gothenburg Studies in Sociology no.41. 

Gauffin, S. & Österlund, E. (2009) Ett tryggt boende: brukarmedverkan i designprocesser när säkrare produkter utvecklas för 

äldrebostaden. Vällingby: Hjäpmedelsinstitutet. 

Gynnerstedt, K. & Wolmesjö, M. (red) (2011)Tredje åldern. Sociala aspekter och medborgarskap. Malmö: Gleerups Utbildning 

AB, sid.81-96, 189-201. 

Helsingborg (2010) Medborgardialog kring framtidens trygghetsboende. 

Hässleholms kommun (2011) Funktionsbeskrivning och annonsutkast Marianne Norén Verksamhetsutvecklare 

Iritz Bergström, K.,Kureman, E. & Peters, K.( 2009) Våga fråga om socialt innehåll i äldres vardag. Vallentuna kommun: 

Socialförvaltningen. 

Iwarsson, S. & Slaug, B (2000) Housing Enabler: ett instrument för bedömning och analys av tillgänglighetsproblem i boendet. 

Lund: VetenSkapen HB & Slaug Data Management AB. 

Kohlbacher F. & Herstatt C (eds) The Silver Market Phenomenon. Marketing and Innovation in the Aging Society. Berlin: 

Springer Verlag, 2nd edition 2011. 

Kärnekull, K. (2011) Bygga för seniorer. Stockholm: Svensk Byggtjänst. 

Laslett, P. (1991). A fresh map of life. The emergence of the third age (pp. 140–158). Cambridge, MA: Harvard University Press 

Lindahl, L & Malmqvist, I.(2009) Tillgänglighet i gemensamma miljöer. Göteborg: FoU Väst/GR. 

LOU (Lagen om offentlig upphandling) SFS 2007:1091 - införlivandet av EU:s upphandlingsdirektiv och konkurrensutsättning; 

LOV (Lagen om valfrihetssystem) SOU 2008:15 - valet av utförare överlåts till brukaren/invånaren. 

29


Luleå kommun (2010) Planering för bostäder I Luleå. 

Olander, E. (2011) Design as Reflection. Akademisk avhandling. Lunds univrsitet, Lunds Tekniska Högskola: Avdelningen för 

Industridesign. 

Paulsson, J. (2002) Det nya äldreboendet. Idéer och begrepp, byggnader och rum. Svensk byggtjänst. 

Pettersson, B-M. & Berg, S. (2009) Bostads- och lokalförsörjningsplan 2011-2030 Lomma Kommun Socialförvaltningen SN 

2009:81.012. 

Sandberg, L. (2011) Det meningsfulla behöver inte vara komplicerat. Blomsterfondens tidning 35, sid.12-13. 

Sanoff, H. (2000) Community Participation Methods in Design and Planning. New York: John Wiley & Sons Inc. Kapitel 2. 

SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) (2011)Morgondagens bostäder för gårdagens ungdomar. Var, när, hur ska vi bygga 

för att inte behöva bygga sen? 

SOU (2007) Delbetänkande Bo för att leva - seniorbostäder och trygghetsbostäder 2007:103. 

Statens folkhälsoinstitut (2009) Det är aldrig för sent! Förbättra äldres hälsa med möten, mat och aktivitet. Östersund: Statens 

folkhälsoinstitut R 2009:18. 

Statens folkhälsoinstitut (2008) Var med och bestäm! Delaktighet och inflytande – en förutsättning för hälsosamt åldrande. 

Erfarenheter av häslofrämjande arbete.Östersund: Statens folkhälsoinstitut R 2008:11. 

SCB (Statistiska Centralbyrån) (2011) livslängden i Sverige 2001-2010. Livslängdstabeller för riket och länen. Demografiska 

rapporter 2011:2. 

SFS 2011: 338. Se även http://www.boverket.se/Lag-ratt/ny-plan-och-bygglag/ 

Tang, L (2005) Experiencing Leisure in Later Life: A study of Retirees and Activity in Singapore, J Cross Cultural Gerontology, 

20, pp. 307-318. 

TIBB (2011) Ett verktyg för inventering av tillgänglighet. Hämtat den 9 maj 2012 från http://www.hi.se/Global/pdf/2010/10397- 

Forvalta-och-bygga-%20tillgangligt-boende.pdf 

Tomelilla kommun (2009) Möjligheter att bo kvar eller är det dags att byta bostad? Framtagen i förebyggande syfte av 

Tomelilla kommun. 

Tomelilla kommun (2011) Miljöhinder som vållar mest tillgänglighetsproblem i boendet; 61 miljöhinder ur miljökomponnten 

i instrumentet Hosuing Enabler. 

Upplands Väsby (2011) VäsbyLabs. 

Werngren-Elgström, M., Carlsson, G., Iwarsson, S.( 2008) Changes in person-environment fit and ADL dependence among 

older Swedish adults. A 10-year follow-up. Aging Clinical and Experimental Research 20 (5) pp.469-478. 

Vestbro, D.U. (2010) Living Together – Cohousing Ideas and Realities Around the World. Proceedings from the international 

collaborative housing conference in Stockholm 5-9 May. Stockholm: Division of Urban and Regional Studies, Kungliga Tekniska 

Högskolan och Kollektivhus NU. 

William-Olsson, M. (1994) Vi gjorde ett ”undantag”. Färdknäppen. Ett kollektivhus för andra halvan av livet. Stockholm: SABO 

Utveckling. 

Åhlund, O. & Adolfson, E. (2007) Leva och bo i Rydebäck på äldre dar – från idé till verklighet. Helsingborgs stad: Slutrapport. 

Östlund, B. (2008) The Revival of Research Circles: to meet the needs of modern ageing and the third age. Educational 

Gerontology 34 (4).

Bilagor. 

1. Nätverk Syd 

2. Referensgrupp Syd 

3. Skåne bygger nätverket 


31


Efternamn Förnamn Position Kommun 

Adolfson Eva 

Adolfsson Eva 

Vård- och omsorgsförvaltningen, 

Strategisk utvecklare 

Socialförvaltningen, 

Rehabilitering, Enhetschef 

Helsingborg kommun 

Älmhults kommun 

Berg Susanne Planerings- & beställarchef Lomma kommun 

Bergman Ingvar Socialförvaltningen, Utvecklingsledare Markaryds kommun 

Bjerrehus Ann-Christin Distriktschef inom äldreomsorg Hässleholms kommun 

Elgåker Hanna Planhandläggare bostadsfrågor Länsstyrelsen i Skåne län 

Eriksson Gun-Inger 


Tillgänglighetsrådgivare 

Tomelilla kommun 

Filipsson Stefan Omsorgschef Sölvesborgs kommun 

Gravin Kenneth Förbundssekreterare Kommunförbundet Skåne 

Haugthon Josefin 

Socialförvaltningen, 

Utredningssekreterare 

Älmhults kommun 

Hellstrand Gerth Enhetschef LSS Helsingborg kommun 

Hjelm Sirpa Äldrekonsulent Karlskrona kommun 

Håkansson Helene Verksamhetschef Sölvesborgs kommun 

Karlsson Jonas Vaggeryds kommun 

Lind Britt-Louise 


Vård och omsorgschef 

Tomelilla kommun 

Nilermark Kerstin Samhällsbyggnadschef Höganäs kommun 

Nilsson Therese 

Projektledare 

Framtidens boende för äldre 

Burlövs kommun 

Nilsson Christina Omsorgschef Nässjö kommun 

Norén MariAnne Verksamhetsutvecklare Hässleholms kommun 

Persson Christina 

NÄTVERK SYD 

Kvalitetsansvarig vård och omsorg, 

Medborgarservice 

Vellinge kommun 

Rosengren Bo Planeringssekreterare Kristianstad kommun 

Siljedahl Laila Förvaltningschef Markaryds kommun 

Bilaga 1

REFERENSGRUPP SYD 

Efternamn Förnamn Organisation 

Andersson Marianne BoAktiv Malmö 

Cronquist Gertud Malmö Anhörigförening 

Ekholm Håkan Strokeförbundet, Malmö 

Elsässer Gertie Äldre och designprogrammets, VIP grupp 

Enge Lennart Äldre och designprogrammets, VIP grupp 

Gottschalk Gisela Äldre och designprogrammets, VIP grupp 

Hedlund Allan Strokeförbundet, Malmö 

Johansson Laila Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, Malmö (DHR) 

Kvist Tore SPF Hässleholm 

Landgren Eva Äldre och designprogrammets, VIP grupp 

Matarasso Lilianne Malmö Anhörigförening 

Pålsson Maria Internationella Kvinnoföreningen i Malmö, (IKF i Malmö) 

Selin Ulf Aktiv Senior i Svedala AB 

Thulin Eva Aktiv Senior i Svedala AB 

Ugricic Jelica Internationella Kvinnoföreningen i Malmö, (IKF i Malmö) 

Vagnhammar Kjell Äldre och designprogrammets, VIP grupp 

Westrup Bodil Äldre och designprogrammets, VIP grupp 

William-Olsson Monica Kollektivhusföreningen, Färdknäppen, Stockholm 

Viman Eva Malmö Anhörigförening 


Bilaga 2 

33


SKÅNE BYGGER FÖR FRAMTIDENS ÄLDRE 

Efternamn Förnamn Position Organisation 

Adling Bo Chef Sveriges Byggindustrier Helsingborg Sveriges Byggindustrier Service AB 

de Maré Hans Exploateringschef Lunds kommun 

Lundh Petra Bostadspolitisk utredare Hyresgästföreningen (Helsingborg) 

Norén MariAnne Verksamhetsutvecklare Hässleholms kommun 

Orup Göran Förbundssekr. kommunal teknik Kommunförbundet Skåne 

Ossler Jon Marknadsområdeschef Syd Riksbyggen 

Reischmann Annika Planeringssekretare Malmö Stad 

Rydqvist Annette Samhällsplanerare Boverket 

Sellers Inger Samhällsplanerare Region Skåne 

Siöström Bertil Utrednings‐ och utvecklingssekreterare Malmö Stad 

Wadkvist Birgitta Utredare Boverket 

Zoric Persson Christina Strategisk Samhällsplanerare Hässleholms kommun 

Bilaga 3


35

www.design.lth.se 

LUNDS UNIVERSITET 

DESIGNVETENSKAPER, LTH 

Box 117 

221 00 Lund 

Tel 046-222 80 18

Syd bygger för framtidens äldre - Hjälpmedelsinstitutet

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Syd bygger för framtidens äldre - Hjälpmedelsinstitutet

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?