Tvätterierna Klara Ljung och Gustav - Hjälpmedelsinstitutet

Tvätterierna
Klara Ljung och Gustav
- utvärdering av metoder och
hjälpmedel på en arbetsplats
inom Socialpsykiatrienheten
i Värmdö kommun.
Författare: Ingrid Gårdh och Maria Stokstad

Innehåll
1. Förord 3
2. Sammanfattning 4
Summary 5
3. Bakgrund 6
4. Syfte 7
5. Genomförande 7
6. Resultat 8
7. Slutsatser och diskussion 15
8. Slutord 18
9. Referenser 19
10. Bilagor 20
2

1. Förord
Tvätteri Klara Ljung är ett av projekten i Hjälpmedelsinstitutets regeringsuppdrag med
namnet Hjälpmedel i fokus. Projektet har pågått 2010-01-01 t.o.m. 2011-08-31. Under tiden
har ännu ett tvätteri lagts till i projektet, Tvätteri Gustav.
Vi som varit projektledare är arbetsterapeuter vid Socialpsykiatrienheten i Värmdö kommun
och heter Maria Stokstad och Ingrid Gårdh. Det är även vi som intervjuat Tvätteriernas
medarbetare i den studie som rapporten inbegriper. I denna rapport har vi valt att benämna oss
projektledarna.
Då Tvätteri Klara Ljung startade upp beslutade vi och arbetsledaren att de som skulle arbeta
där skulle kallas medarbetare. Detta begrepp valdes för att understryka att det är ett viktigt
arbete som görs, ett arbete som ligger nära ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden, man
är inte deltagare eller brukare.
Vi vill rikta ett stort tack till Tvätteriernas medarbetare och arbetsledare som vi fått följa
under den här tiden och som villigt ställt upp på att bli intervjuade i vår utvärdering. Vi vill
också tacka Gunnel Andersson-Collins för handledning kring studien som ingår i projektet
och givande samtal.
Maria Stokstad och Ingrid Gårdh
3

2. Sammanfattning
Under september 2009 startade Socialpsykiatrienheten i Värmdö kommun ett Tvätteri i
anslutning till Ljungs äldreboende. En arbetsledare anställdes och två arbetsterapeuter
kopplades in för att handleda och utveckla arbetsplatsen. Efter ett år startade kommunen upp
ännu ett Tvätteri på ett annat äldreboende i kommunen.
Genom projektet ”Hjälpmedel i fokus” gavs en möjlighet att testa och utvärdera olika sätt att
tydliggöra arbetsdagens innehåll och arbetets gång så att det underlättar för personer med
psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att arbeta. Det skulle göras genom att
utarbeta metoder, ge kontinuerlig handledning och prova och utvärdera tekniska hjälpmedel.
Under projekttiden har elva respektive sju personer arbetat på Tvätterierna under kortare eller
länge tid.
Logistiken har varit den stora utmaningen för arbetet i Tvätterierna. För att underlätta för
medarbetarna att klara av de olika arbetsuppgifterna så självständigt som möjligt har
medarbetarna testat olika typer av hjälpmedel som idag finns på marknaden. För att få en
tydlig struktur har olika typer av uppmärkning gjorts.
Som utvärdering har medarbetarna intervjuats kring olika frågeområden som handlade om hur
medarbetarnas upplevelser av de metoder och hjälpmedel som provats.
Det finns många olika komponenter som påverkar hur arbetet på Tvätterierna fungerar för den
enskilde medarbetaren och hur denne upplever sitt arbete. Många gånger är det de små
enklare lösningarna som gör att arbetet flyter på lättare. Uppmärkning och en tydlig struktur
är det som intervjupersonerna själva uttrycker har varit till störst stöd i arbetet. Det visar sig
tydligt i intervjuerna att det inte går att generalisera lösningar. Alla har olika sätt att tänka och
lösa ett problem på, det som fungerar bra för en, fungerar inte alls för en annan. De
färdigutvecklade hjälpmedlen är inte alltid det som fungerar bäst. De har också visat sig vara
svåra att implementera. Att hjälpmedlen ändå funnits på plats har varit en metod och det har
väckt en nyfikenhet och ett samtal kring olika användningsområden. Utprovning och inträning
av hjälpmedel tar tid, vilket gör att hjälpmedlen inte alltid kommer till sin rätt. Både den
fysiska och psykosociala arbetsmiljön spelar stor roll. Framförallt arbetsledaren har stor
betydelse, både för att handleda och för att implementera metoder och hjälpmedel som
fungerar för den enskilde medarbetaren.
4

Summary
In September 2009 the Social Psychiatry Unit in Värmdö started a laundry service connected
to Ljung's nursing home for elderly. A supervisor was hired and two occupational therapists
were brought in to supervise and develop the workplace. After a year, the municipality started
up one more laundry service in another nursing home in the municipality.
The project "Hjälmedel i Fokus" created an opportunity to test and evaluate various ways of
highlighting the work day's content and the work process so in order to enabling for people
with psychiatric and neuropsychiatric disabilities easilier to work. This was supposed to be
done by developing methodologies, providing continuous coaching and test and evaluate
assistive technology. During the project period, eleven and then seven people worked in the
laundry services for a shorter or longer time.
The logistics have been the great challenge of the work in the laundry servicecs. In order to
make it easier for employees to cope with the different tasks as independently as possible, the
employees have tested different types of tools currently on the market. To get a clear
structure, there were various types of marking.
As an evaluation, the employees were interviewed on various topics which focused on how
employees' perceptions of the methods and had been tested.
There are many different components that affect how the work in laundries works for the
individual employee and how they perceive their work. Many times the simple solutions are
what make the work flow easilier. Markup and a clear structure is what the interviewees
themselves express has been the greatest support in their work. It is evident from the
interviews that it is impossible to generalize solutions. Everyone has a different way of
thinking and solving a problem, what works well for one, does not work for another. The fully
developed tools are not always what work best. These have also proved difficult to
implement. That tools still have been present, has been a method and it has aroused a curiosity
and conversation about different uses of these. Testing and learning how to use the tools takes
time. Because of this tools do not always come to their right use. Both the physical and
psychosocial work environment plays a major role. Above all, the supervisor is of great
importance, both to supervise and to implement methods and tools that work for the
individual employee.
5

3. Bakgrund
Vid projektets start fanns det omkring 130 personer inom Socialpsykiatrienheten i Värmdö
kommun, vilka hade psykiska eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och insatser
enligt SoL eller LSS. Ungefär 60 av dem hade någon form av sysselsättning inom
kommunens arbetsplatser eller sociala kooperativ. Vi uppskattade att många fler skulle kunna
komma ut i någon form av arbete.
Under september 2009 startade Socialpsykiatrienheten i Värmdö kommun ett Tvätteri i
anslutning till Ljungs äldreboende. I äldreboendet som drivs av Attendo Care, hade 56
personer flyttat in. En arbetsledare anställdes och projektpengar söktes från
Hjälpmedelsinstitutet för att arbetsplatsen skulle få möjlighet att i större utsträckning prova
och utvärdera arbetsmetoder och hjälpmedel.
Projektet ville testa och utvärdera olika sätt att tydliggöra arbetsdagens innehåll och arbetets
gång så att det underlättar för personer med psykiska och neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar att arbeta. Det skulle göras genom att utarbeta metoder, ge
kontinuerlig handledning och prova och utvärdera tekniska hjälpmedel. Inom projekttiden
startades ytterligare ett Tvätteri på ett äldreboende. Det som skiljer Tvätterierna från andra av
kommunens arbetsplatser är att det har mycket tydliga och begränsade arbetsuppgifter.
Arbetet på Tvätterierna består av att:
hämta och leverera tvätt på avdelningarna.
sortera smutsig tvätt
tvätta de boendes tvätt
tvätta personalkläder
stryka och mangla
vika
sortera ren tvätt
enklare sömnad och lagning av kläder.
städa tvättstugan och kringliggande utrymmen samt personalens omklädningsrum.
För några av medarbetarna har arbetsuppgifterna med tiden utökats med uppgifter utanför
Tvätterierna.
Tvätteri Klara Ljung - Arbeta i avdelningskök: Göra i ordning och servera frukost och
lunch till de boende (2 – 3 medarbetare), städa korridorer, fylla på toalettpapper och
hygienartiklar på personaltoaletter.
Tvätteri Gustav – städa avd. korridor, hålla rent i personalrum och rengöra hjälpmedel
(1-2 medarbetare).
Arbetet i Tvätteriet skulle ge medarbetarna bästa möjliga förutsättningar för att träna och
utveckla sin arbetsförmåga för att sedan eventuellt komma vidare till ett annat arbete. Tanken
var att Tvätteriet så mycket som möjligt skulle likna en arbetsplats på den reguljära
arbetsmarknaden. Det gäller även medarbetarnas rättigheter och skyldigheter, t ex att
arbetsplatsen håller med arbetskläder, bjuder på frukt och kaffe, att man som medarbetare
håller tider och att rökning endast är tillåten på lunchrasten. Genom att Tvätteriet är integrerat
i en annan arbetsplats skulle det bli ett naturligt samarbete med vårdpersonal och boende på
äldreboendet, vilket också skulle ge en naturlig social träning. Medarbetarnas anställningar
6

har under projekttiden sett lite olika ut. De har antingen ersättningar från försäkringskassa,
arbetsförmedlingen eller försörjningsstöd från Socialtjänsten.
Med arbetsbeskrivningar för arbetet i Tvätteriet och funktionsbedömningar som grund
anpassas arbetet efter varje medarbetares förmåga och möjlighet till utveckling.
Arbetet måste utföras och kan inte skjutas upp till nästa dag. Att ta hand om pensionärernas
privata kläder kräver mycket logistik och ett stort ansvar hos medarbetarna. Det kan lätt gå fel
på många punkter. Varje medarbetares insats är viktig för slutresultatet. Medarbetarnas
arbetstid har anpassats efter deras individuella förmåga och har varierat från 4 tim/v till heltid.
Arbetsledaren skulle kontinuerligt få stöd och handledning av projektledarna inom
Socialpsykiatrienheten.
4. Syfte
Syftet med projektet var att ge medarbetarna bästa möjliga förutsättningar för att träna och
utveckla sin arbetsförmåga. Detta skulle göras genom att utarbeta metoder och introducera
hjälpmedel som ger möjlighet att arbeta så självständigt som möjligt.
Syftet var också att utvärdera dessa hjälpmedel och metoder utifrån medarbetarnas perspektiv.
5. Genomförande
Målgrupp: Målgruppen i projektet har varit personer med psykiska eller neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar som står långt ifrån arbetsmarknaden. Med rätt stöd bedöms några
personer kunna gå vidare till arbete på den reguljära arbetsmarknaden. För andra handlar det
om att ha ett arbete där man känner att det man gör är betydelsefullt. Några har kommit till
Tvätteriet en kortare period för att få sin arbetsförmåga bedömd. Under projekttiden har elva
personer arbetat på Tvätteri Klara Ljung under längre eller kortare tid.
Ytterligare ett Tvätteri med samma målgrupp, har under projekttiden tillkommit inom
Socialpsykiatrienhetens ramar. Det öppnade under hösten 2010 och ligger i Gustavsgårdens
äldreboende. Sedan oktober 2010 har sju personer arbetat där. Denna arbetsplats, med namnet
Tvätteri Gustav, har lagts till i projektet för att ge en större bredd och ett större underlag.
Metod: Under projekttidens gång har det efter hand noga dokumenterats både i text och bild
vilka förändringar som gjorts och vad som prövats. Kontinuerliga daganteckningar har förts.
Ett sätt för projektledarna att komma närmare verksamheten har varit att vid flera tillfällen
själva gå in som arbetsledare på Tvätterierna.
På personalmöten, uppföljningssamtal och genom handledning har det kontinuerligt förts en
diskussion om vad som kan förbättras och utvecklas både på arbetsplatsen och för respektive
medarbetare.
Inom ramarna för projektet har en forskare, Gunnel Andersson-Collins (FoU Södertörn),
konsulterats i utvärderingen. Öppna frågor formulerades för en semistrukturerad intervju.
(Intervjuguide, se bilaga). Frågorna handlade om hur medarbetarna ser på de metoder och
hjälpmedel som provats och om de kan se ev. andra användningsområden än på arbetsplatsen.
Totalt tio intervjuer har gjorts. Åtta medarbetare (fem på Klara Ljung, tre på Gustav) och
arbetsledarna på respektive Tvätteri intervjuades. Alla intervjuerna utom en gjordes i ett ostört
7

utrymme i nära anslutning till Tvätteriet. Intervjuerna gjordes under maj och juni månad 2011.
Intervjutiden för varje person var mellan 15 och 30 min. Intervjuerna skrevs sedan ut ord för
ord.
Det innebar vissa svårigheter att genomföra intervjuerna. Det var svårt att boka tid. Antingen
var medarbetaren inte på plats den inbokade tiden eller så var de frånvarande under längre
perioder. De intervjuade kom ofta med snabba och korta svar, inte så uttömmande. För en
medarbetare fick intervjun anpassas efter dennes förutsättningar. Personen hade svårt att hålla
fokus på intervjun, vilket ledde till att vissa frågor valdes ut och andra togs bort. Den
personen ville själv sitta i det gemensamma köket under intervjun. Ingen person avbröt, men
bullret av maskinerna och prat utanför var något som också störde. Svar från alla medarbetare
finns representerade i resultatdelen.
Projektledarna valde att begränsa intervjufrågorna till metoder och hjälpmedel. Det var t ex
inga intervjufrågor om personalmöten, arbetsmiljö och personliga scheman i intervjuguiden.
Vissa saker skiljer sig åt på de två arbetsplatserna, varför vissa frågor fått färre svar.
Projektet har presenterats i olika sammanhang, bl. a i kommunens socialnämnd,
Socialpsykiatrienhetens arbetsplatsträffar, nätverket för arbetsterapeuter inom socialpsykiatrin
och förtroenderåd med politiker, brukare, brukarorganisationer, kommun och landsting.
6. Resultat
Projektet har i första hand bedrivits på Tvätteri Klara Ljung. Sedan hösten 2010 har många av
de metoder som utvecklats där kunnat överföras till Tvätteri Gustav.
I följande avsnitt kommer resultatet både att presenteras med beskrivning av de metoder och
hjälpmedel som prövats och det som kom fram vid intervjuerna av medarbetarna. Det som
prövats finns under rubriken ”Prövat och genomfört” och medarbetarnas svar presenteras
under rubriken ”Medarbetarnas egna upplevelser”. Eftersom intervjufrågorna i huvudsak
berört metoderna och hjälpmedlen så finns inte medarbetarnas upplevelser med under
samtliga rubriker.
Hur skiljer vi på Agdas och Bedas strumpor?
Prövat och genomfört
För att hålla reda på 56 boendes olika tvätt har namnkort utformats. De följer de olika boendes
tvätt från tvättmaskin, till torktumlare och vidare till vikning och leverans av tvätt.
Utvecklingen har gått från handskrivna lappar till inplastade kort med avdelningsnummer,
namn och färg för resp avdelning. Varje avdelning på Ljungs äldreboende, 6 st, har märkts
upp med sin färg. Samma system användes på Tvätteri Gustav när det startade. På Tvätteri
Gustav var det en period problem att tvätten trots korten förväxlades och försvann. Eftersom
även vårdpersonalen tvättar nattetid och helger var det svårt att spåra var felet låg. Därför har
man numera ett block med datum där varje tvättkorg som passerar Tvätteriet skrivs upp, för
att kunna spåra ev. fel.
8

Under perioder hade man personer med en särskild smitta i boendet. Även deras kläder skulle
tvättas. Då infördes särskilt stränga hygienregler och nya rutiner hur den tvätten skulle
hanteras. Bland annat märktes de färgade korten med en varnande röd prick.
Några boende håller med eget tvättmedel. Det var svårt för Tvätteriets personal att hålla reda
på vilka det var. Därför märkte man upp deras tvättkorgar med en orange lapp med texten
”Eget tvättmedel”.
Medarbetarnas egna upplevelser
De inplastade korten som följer hela tvättprocessen har underlättat hanteringen enligt samtliga
av de intervjuade. ”Det tycker jag fungerar jättebra det, tycker jag. Man håller reda på olika
grejer, vems det är så det inte blandas”. En annan uttrycker sig så här: ”…medans bilderna
(korten) är jättebra också har jag lärt mig, när man är själv en snabbis, när hon (arbetsledaren)
är uppe eller ute på nåt ärende så, ja, då kan man med dom där med bilderna, ha hjälp av….”
Idén med korten togs med till Tvätteri Gustav där korten anpassades efter det äldreboendets
planlösning med sina våningar och avdelningar. Alla upplever och har uppfattat att färgen på
korten som följer avdelningens färg har varit till stor hjälp. ”Jo då tar man det (kortet) och så
vet man att det är dens kläder och så går man upp med den och så kollar man
lägenhetsnummer.” En av medarbetarna initierade till att även märka upp de boendes korgar
med lapparna. ”Sen är det så bra, för X satte ju såna lappar på korgarna också, då vet man, det
blir mindre spring.”
Alla har uppfattat syftet med korten, och kan se att både färgen och tydligheten är till hjälp för
dem själva och andra. ”Jag tittar först på färgen, sen tittar jag på namnet och avdelningen.” En
person uppmärksammar att ytterligare märkning skulle behövas ute i huset. Han tycker t ex att
det saknas märkning i hissen.
Den röda pricken på tvättkortet tyckte medarbetarna påminde om att det var något särskilt
med den tvättkorgen, men flera litade till arbetsledarens muntliga instruktion. ”X berätta ju
lite, vad det betydde och så där. Då visste man.”
Påminnelsen om eget tvättmedel är till stöd för samtliga på Tvätteri Gustav: ”Ja den lappen
ser man och då kommer man också ihåg att det är eget tvättmedel och så tittar man på
hyllorna, var är det tvättmedlet?”
Vika si eller så…
Prövat och genomfört
Att tvätta personalkläderna är en tydlig och begränsad arbetsuppgift. Det blir en arbetsuppgift
som medarbetarna med lite träning kan utföra själva. Kläderna sorteras efter färg och tvättas
sedan i samma temperatur och torktumlas. På väggen över vikbordet har personalklädernas
storlekar märkts upp med lappar med bokstäverna S, M, L etc. så att ex bussarong storl. M ska
läggas på bordet nedanför den märkningen. Detta underlättar sortering vidare till hyllan där
personalkläder förvaras. Förvaringshyllorna är tydligt uppmärkta med modell och storlek.
Medarbetarnas egna upplevelser
När det gäller att följa de lappar som sitter uppsatta ovanför vikbordet är meningarna delade.
Idén till den här märkningen kom från en av medarbetarna på Tvätteriet, ”Jaa, det är nämligen
9

jag som kom på idén att göra den där märkningen vid vikbordet.” För några medarbetare
fungerar det bra. En person säger: ”Dom (de gula lapparna), dom har jag hjälp av…” En
annan tänker annorlunda; ”jag blir förvirrad tycker jag av alla lappar. Så jag kör vänster till
höger som man läser en bok.” Ytterligare en medarbetare väljer att vika och sedan sortera in i
rätt hög direkt i hyllorna.
De flesta tycker att de har hjälp av uppmärkningen med modell och storlek på hyllorna. ”Ja,
det är en jättestor hjälp. Man ser var man ska lägga sakerna, i storleksordningar och vad som
ska vara var”. Arbetsledaren berättar att det har kommit många nya modeller på arbetskläder,
vilket försvårar uppmärkningen både utrymmesmässigt och logistiskt, ”Det funkar ju, det är
jättefint i hyllorna”.
I intervjuguiden fanns även en fråga om man skulle ha nytta av uppmärkning i sin bostad. En
medarbetare ser ett klart eget behov av att märka upp hyllor hemma. ”Inte märka upp och så,
det är ju min tvätt. Men hyllor och skåp, det skulle jag behöva, men jag skulle inte ha det här
systemet då”. Vid en följdfråga angående uppmärkning i köksskåpen svarar han ”Ja de
däremot, det skulle jag ha stor nytta av. Det vore faktiskt bra. Ja, för muggar och sånt, att ha
en liten grej utanför så man slipper öppna varenda j-a skåplucka och kastruller och sånt som
man inte använder så ofta”.
Andra tycker att de har ordning hemma och vill inte blanda ihop arbete och hem.
Ser man skogen för alla träden?
Prövat och genomfört
Olika förslag har gjort för att förenkla och beskriva arbetet i Tvättterierna. Bland annat har
följande gjorts:
Inplastad arbetsbeskrivning. Med hjälp av bilder och lite text gjordes en beskrivning
på arbetsuppgifterna som plastades in och sattes upp på väggen. Arbetsledaren skrev
ner arbetsgången och projektledarna utformade arbetsbeskrivningen.
En tydlig inplastad skyltning med bild och uppmaning ”handskar på – smutsig tvätt”
och ”handskar av – ren tvätt” har också satts upp på väggen.
Informationsblad med förklaringar av tvättsymboler.
Bilder (fotoserie) på hur man viker en t-shirt.
Inplastad lapp att ha i fickan med struktur över arbetsuppgifter i personalens fikarum,
när inte arbetsledaren är i samma lokaler.
Veckoschema med individuella arbetsuppgifter.
Inplastad fickformats-karta över äldreboendets våningar med resp. avdelnings färg och
beteckning.
Förtydligade gradtal på tvättmaskinerna samt markering för halv maskin.
Magnetkort på tvättmaskinerna med särskild information.
Medarbetarnas egna upplevelser
Det framkommer vid intervjun att medarbetarna visst sett arbetsbeskrivningen och skyltingen
om handskar, men att handledaren fått upprepa informationen ”... X (arbetsledaren) påminner
mig om hur jag ska göra, hon har tjatat om handskarna.” En annan säger: ”Jag tittar inte så
mycket. Jo i början. Nu har jag kommit underfund med systemet.” Någon säger också att
informationen kan vara bra för nya arbetskamrater som kommer.
10

Färdigutvecklade hjälpmedel 1 – bra för alla?
Prövat och genomfört
Projektledarna har utgått från egna erfarenheter av kognitiva hjälpmedel samt har inhämtat
information i litteratur och på Internet. Kontakter har också tagits med Abilia, Flexénita och
några andra hjälpmedelsföretag för konsultation kring dessa hjälpmedel.
För att underlätta för medarbetarna att hålla reda på arbetstider, dagens och veckans
händelser, tidsuppfattning mm har följande hjälpmedel prövats:
Whiteboard-tavla med översikt över medarbetarnas arbetstider som har anpassats och
utökats efter behov.
MEMOplanner. En elektronisk kalender där man omväxlande kan se hur dagen resp
veckan/månaden ser ut. Den kan signalera när någon aktivitet börjar. Abilia
(hjälpmedelsföretag) har konsulterats angående inställningar och användning. Vissa
anpassningar, som ska passa en arbetsplats, har gjorts. Projektledarna har instruerat
arbetsledare och medarbetare hur den fungerar och hur man lägger in nya händelser.
En förenklad användarbeskrivning har utformats och satts upp bredvid tavlan.
(MEMOplannern är placerad på Tvätteri Klara Ljung.)
MEMOactive, en digital kalender i fickformat med telefonfunktion har prövats av
projektledarna. Tanken var att den skulle användas som komplement till
MEMOplanner. I MEMOactive kan man t ex få med sig både arbetslagets schema och
sin egen arbetsplanering som en checklista i fickan. Den är dock inte färdigutvecklad
och har hittills inte kunnat användas på något av Tvätterierna. Tanken med den är att
den skulle kunna fungera tillsammans med MEMOplannern för personer som har
kringuppgifter och ej är fast stationerade i Tvätteriet.
Handifon, en elektronisk kalender med telefonfunktion. En medarbetare har en sådan
sedan tidigare.
TimeTimer, som stöd för längd på mötestider, utförande av vissa arbetsuppgifter,
lunch, tid kvar på arbetsdagen eller tills bussen går mm. Den kan också användas som
tidtagare på tvättmaskinerna eller torktumlarna.
Timstocken, som ovan.
Pocket Timer, ett tidtagarur, för att kunna räkna upp och ner tid. Den underlättar t.ex.
om man behöver veta när en viss tid har gått ut och kan göra användaren uppmärksam
på när en uppgift ska vara klar.
Ytterligare några hjälpmedel har köpts in för att prövas. Detta är One Talker, Go Talk
Button, Step Pad och Time Cue. Det antogs att dessa hjälpmedel skulle komma till
användning men pga olika omständigheter har de hittills inte prövats. Anledningen har
varit att personen som skulle ha stöd av dem slutade eller att han/hon inte ville pröva
något nytt. Med mycket stor sannolikhet kommer dessa hjälpmedel som vi köpt in att
kunna prövas framöver på Tvätterierna eller på någon av de andra arbetsplatserna som
finns inom Socialpsykiatrienheten.
Medarbetarnas egna upplevelser
På Tvätteri Klara Ljung hänger en whiteboard-tavla där arbetsledarens och alla medarbetarnas
arbetstider står uppskrivna. En av medarbetarna har tagit på sig att hålla den uppdaterad. ”Jag
tittar på den ibland va” säger en person och ”Det är perfekt för det är ju mycket lättare
1 Projektledarna har själva valt begreppet ”färdigutvecklade hjälpmedel” och menar då tekniska hjälpmedel, i
det här fallet kognitiva. Hjälpmedlet i sig är en färdig produkt men kan ofta anpassas efter brukarens behov.
11

liksom…” säger en annan. Ytterligare en tittar inte alls på den för han vet ju vilka tider han
har.
På Tvätteri Gustav använder man ett inplastat veckoschema för allas arbetstider och en
whiteboardtavla för information till medarbetarna om aktuella möten mm. Man ser det som
arbetsledarens ansvar att fylla i. Någon tycker att man kan sina arbetstider utantill och någon
”tittar på den, vem som jobbar.” Om det ska hända något speciellt får man reda på det
muntligt.
MEMOplannern är uppsatt på en strategisk plats i tvättstugan. ”Den har jag ingen nytta av
alls.” Någon tycker att den signalerade händelser alldeles för mycket i början och blev
irriterad på det. Andra kan ändå se nyttan med den eftersom den faktiskt påminner om att det
är rast eller möte. De konstaterar att de ändå inte följer det som står, man tar rast när det
passar, när det är lugnt, vilket varierar. De litar på att arbetsledaren informerar om det är något
möte. Möten och eventuella besök skriver de också in i papperskalendern. ”Det är ju inte så
mycket som händer här. När man kommer ser man om det är mycket tvätt, sedan informerar
arbetsledaren om det är möte eller någon som kommer, det blir muntligt...” Det verkar som att
man inte ser behovet av den för information får man ändå. Har man fullt upp med tvätten kan
det bli svårt att få tid att titta på den: ”Den har jag inte ens hunnit ha hjälp av. Varannan gång
jag är här brukar jag titta på den, annars så är det full fart med att jobba. Den larmar vet jag.”
På frågan om de skulle vilja ha instruktioner hur MemoPlannern fungerar svarar en att det
vore bra. Hon har också observerat att det nu kommit en förkortad instruktion som hänger
intill den.
En av arbetsledarna uttrycker sig så här angående MEMOplannern ”Den är jättebra, men jag
vet ingen som använder den just nu...... om inte folk känner behov, eller de kanske har behov,
men inte känner till det själva.” Hon säger vidare med bestämdhet, ”X hade behövt den” om
en medarbetare som då inte var kvar på arbetsplatsen.
MEMOplannern har en nedräkningsfunktion, men medarbetaren som använde Timstocken
tycker att den fungerar bättre, ”den har man ju i handen.” En medarbetare tycker att hon får
samma påminnelse i sin Handifon som hon får på MEMOplannern. Denna medarbetare har en
Handifon förskriven sedan tidigare. Den använder hon också på arbetet för att veta när det är
dags att gå hem. ”Jag brukar lägga in en halvtimme innan jag ska gå hem så jag är lite
förberedd och så där.”
En medarbetare har använt TimeTimern för att ha koll på tiden när hon varit själv på
Tvätteriet, ”Jag använde den mest när jag kom vid 5 på morgonen, då kunde jag titta och sätta
den på 45 min för att koka kaffe...” Övriga medarbetare har inte lagt någon större notis om
hjälpmedlet; ”jag har inte använt den.”
Timstocken har prövats på båda Tvätterierna. Det framkommer lite olika åsikter. En person
uttrycker sig så här: ”... tar jag lunch sätter jag den på 15 minuter. Sen är det bra när en
maskin inte är riktigt torr. Då sätter den på 10 minuter upp på maskin, då kan den gå 10
minuter till.” En annan person vill hellre ha en äggklocka, ”om jag vill ha 10 minuter, då vill
jag ha 10 minuter och inte trycka in en kvart. Den är ju så dum.”
En medarbetare uttryckte ett önskemål om ett tidtagarur. En Pocket Timer köptes in. Hon
använder det ”...för att kolla hur snabb jag är på vissa saker och kolla vad jag kan förbättra för
12

att bli ännu mer effektiv.” Hon beskriver det som att det blir en ”morot” för henne att kunna
arbeta på ett effektivt sätt, vilket ger henne en tillfredsställelse i jobbet.
Frågan ställdes om man var intresserad av att prova andra hjälpmedel på arbetet?
En av medarbetarna säger: ”man kan alltid testa, mest på kul, se vad det är för något, vad som
finns på marknaden.” Det är den person som varit mest uppfinningsrik när det gäller
utvecklingen av Tvätteriet som säger detta. En annan tycker att hon har de hjälpmedel hon
behöver. En av arbetsledarna säger att det räcker med tidshjälpmedel nu.
Vid frågan om nyttan av hjälpmedel i hemmet svarar en person, ”Det skulle vara den där
datatavlan (MEMOplannern) då, jag har mycket möten jag ska gå på, jag har otroligt mycket
möten, men nu är det så genialt att de skriver på mobilen när jag ska gå på möten.” Från att i
föregående frågor inte varit intresserad av MEMOplannern ser hon ändå att den skulle kunna
vara bra att ha hemma. En medarbetare kan se att hon skulle ha nytta av TimeTimern hemma,
”..om du ska gå hem och gå till bussen, eller har en tid bokad.” Samma person tror att hon
likaväl skulle ha användning för Timstocken hemma för att ha koll på tiden och att känna
mindre stress.
Stöd och trygghet
Prövat och genomfört
Det finns alltid en arbetsledare på Tvätterierna. Hon handleder direkt på plats efter
medarbetarens behov. Det är nära till hands att fråga om råd och hjälp.
För medarbetarnas kontinuitet har det varit viktigt att hålla arbetsplatsen igång alla vardagar
året om. Man har varit mån om att sätta in vikarie för arbetsledaren när denne varit sjuk eller
ledig. Det blir också tydligt för medarbetarna att det är ett arbete som måste utföras.
Medarbetarens egna upplevelser
De flesta medarbetarna säger att de själva försöker lösa problem som uppkommer. Korten
med avdelning och färg är något som gör att de slipper fråga arbetsledaren. Ofta är det stöd i
sorteringen av tvätt man då efterfrågar. ”Jag försöker själv först men är jag osäker så frågar
jag X om det är nåt så dära, typ nån tröja, om den ska köras i 40 eller in i torkskåpet.” En
person uttrycker oro för att göra fel, att det är en trygghet att ha en arbetsledare till hands att
fråga. ”X är ett stort stöd. Skulle t ex hon vara sjuk, då vet i f-n om jag skulle våga va här.”
De frågar ibland en arbetskamrat om hjälp om inte arbetsledaren är i närheten. ”Jag försöker
själv, sen tar man hjälp av varann.”
När vi frågar medarbetarna om hjälpmedlen ökat deras självständighet, svara en person : ”det
är väl X som gör det, hon är ju bra tycker jag, jag tycker om henne jättemycket”.
Arbetsledaren framstår som en mycket viktig person på arbetsplatsen. Även det hon gör och
säger spelar stor roll. Hon säger t.ex. ”skulle jag säga titta på MEMOplannern så skulle de
göra det.”
13

En ”vanlig” arbetsplats
Prövat och genomfört
Information om arbetsplatsens regler, rutiner mm har gåtts igenom då medarbetaren börjar på
arbetsplatsen. Det är i stort sett samma regler som övrig personal på äldreboendet har. Några
särskilda informationsblad och blanketter har utformats särskilt för medarbetarna på
Tvätteriet. En sjuksköterska på respektive äldreboende har hållit hygienutbildning för
medarbetarna. De har också tagit del av brandskyddsutbildning på arbetsplatsen. Båda
Tvätterierna har haft regelbundna skyddsronder där medarbetarnas synpunkter tagits upp.
En gång i månaden har man haft personalmöten för medarbetarna. Några har svårt för den
mötesformen och har valt att inte delta. De har i stället kunnat lämna synpunkter. Andra har
uppskattat mötet där det funnits utrymme för diskussion och information. Oftast har någon
representant från boendet deltagit. Minnesanteckningar har förts.
Utöver personalmötena har projektledare och arbetsledare haft regelbundna
uppföljningsmöten med verksamhetschef på respektive arbetsplats. Där har samtal förts kring
bl. a samarbete, bemötande, utökade arbetsuppgifter och ev. inköp för att förbättra arbetsmiljö
och struktur. Man har kunnat få en ömsesidig återkoppling på det arbete man utför. Ett
exempel på detta är värmen och bullret som varit ett problem på Tvätteri Gustav. Man har
därför ur arbetsmiljösynpunkt sett ett behov av en ombyggnation så att alla maskiner samlas i
ett rum och man därmed frigör ett rum för andra sysslor. Medarbetarna skulle på så sätt få ett
tystare, lugnare och mindre varmt rum att vika, stryka och mangla tvätten i.
Uppföljningssamtal med resp. medarbetare har hållits efter behov. Ibland har även
handläggare, boendestödjare m.fl. deltagit. En ny genomförandeplan för arbetsplatser har
utformats för att kunna användas vid t ex sådana samtal.
För att ytterligare stärka gemenskap och delaktighet har man några gånger om året ordnat med
gemensamma aktiviteter såsom julbord, utflykt och studiebesök. Tvätterierna har erbjudit
social träning både genom umgänget med arbetskamraterna och genom naturlig kontakt med
övrig personal och boende på det äldreboende som Tvätterierna ligger i och betjänar.
Medarbetarnas egna upplevelser
Medarbetarna fick frågan om de tycker att de märkt någon förändring eller utveckling av
arbetsmetoder på arbetsplatsen. ”Nej inte vad jag kan komma på, det har väl varit ungefär
likadant sen jag börja, förutom att jag jobbar i köket nu.” Där arbetar han självständigt, och
har vårdpersonalen att fråga till råds när det behövs.
Någon nämner också utvecklingen med tvättkorten – från vita handskrivna lappar till kort
med färg som sedan plastats in för att kunna återanvändas.
En annan förändring som togs upp på personalmötena av flera var förbättringarna med
tvättvagnarna som varit för låga och gett flera medarbetare ont i ryggen. Efter en del
marknadsundersökningar konstruerades ett handtag som monterades på vagnarna så att man
inte behöver böja sig ner när man drar vagnen. Ett annat problem var att man var tvungen att
böja sig ner för att fylla tvättmaskinerna. Efter uppföljningsmöten med verksamhetschefen på
boendet köptes en så kallad elefantfot in vilken man nu ställer tvättkorgarna på för att få upp
tvätten i bättre höjd.
14

Flera av medarbetarna på Tvätteri Gustav klagade på värmen i tvättstugan. ”Ja, det är alldeles
för varmt, det är som i en gryta där.”
Trivseln på arbetet är viktig, en medarbetare uttrycker det så här; ”Jag har lite krisperioder i
livet och att komma hit va en uppgång, det var det.”
Att inte uppfinna hjulet en gång till
Prövat och genomfört
Frågan om att starta nytt tvätteri kom ifrån Gustavsgårdens äldreboende som hört talas om
Tvätteri Klara Ljung. Erfarenheter och metoder från Klara Ljung togs med till Tvätteri Gustav
och de kunde sedan i sin tur dela med sig av sina erfarenheter och tips tillbaka till Ljung.
Idag står Tvätteri Gustav inför ännu en utmaning då det öppnas ännu ett Tvätteri i en annan
del av äldreboendet. Där kommer det finnas en arbetsuppgifter som ser lite annorlunda ut och
det kommer till fler arbetsuppgifter ute på avdelningarna.
7. Slutsatser och diskussion
Vi har särskilt velat dra följande slutsatser av vårt resultat:
- Det går inte att generalisera lösningar
- Uppmärkning och en tydlig struktur är det bästa stödet i arbetet
- De färdigutvecklade hjälpmedlen har varit svåra att implementera
- Utprovning och inträning av hjälpmedel tar tid
- Arbetsledaren och arbetsmiljön är viktig
Nedan följer en diskussion utifrån dessa slutsatser:
Det visar sig tydligt att det inte går att generalisera lösningar. Det som fungerar för en,
fungerar inte för andra. Vi har olika sätt att tänka och lösa problem, som
t ex när vi frågade om vikningen av arbetskläderna. Där löste man det på det sätt som passar
en själv bäst. Det visar vikten av personliga lösningar utifrån personliga behov. Det gäller för
dem som finns runt om medarbetaren att vara lyhörda och skapa ett klimat där det finns
öppenhet för nya idéer och individuella lösningar. Det allra bästa är ju om medarbetarna
själva kan hitta de sätt som passar dem bäst.
Det har varit stor variation när det gäller medarbetarnas diagnoser och funktionsförmåga.
Detta gör att gruppen varit ”spretig” när det gäller behov av stöd.
Att personens behov är det som ska styra vilket stöd eller hjälpmedel en person ska ha är
ingen nyhet utan ett förfarande som alltid ska ske vid förskrivning av hjälpmedel.
”Hjälpmedel förskrivs enligt ett behovsinriktat synsätt. Ett behovsinriktat synsätt innebär att
det är brukarens behov som är vägledande för vilka hjälpmedel som kan förskrivas”.
(www.hjalpmedelsguiden.sll.se). Detta gäller också när det är dags att klara sig utan
hjälpmedlet. Medarbetaren kan ha behov av ett hjälpmedel eller någon annan form av
kognitivt stöd under en period, sen kanske det inte behövs längre. Det är ju också är ett mål i
sig. Det bästa är ju faktiskt om man klarar sig utan hjälpmedel. När medarbetarna uttrycker att
lapparna över rutiner inte längre har någon betydelse är det en framgång.
15

Arbetsuppgifterna på Tvätteriet har olika svårighetsgrad. Tvätten och vikningen av
personalkläder är t ex en arbetsuppgift som kräver mindre än att tvätta de boendes kläder. Just
sorteringen av de boendes kläder som kommer till Tvätteriet, blandade huller om buller i
respektive tvättkorg, har varit ett av de svåraste momenten. Här har det varit svårt att hitta en
fungerande rutin. Ett hinder har varit att projektledarna har haft idéer med t ex färgade
tvättsäckar i de boendes rum. Där har verksamhetens rutiner och ledning sagt nej. Tvätteriet
som arbetsplats har fått ta hänsyn till den befintliga verksamhet och de rutiner som redan finns
i huset. Nya rutiner har också skapats av Tvätterierna vilket inte alltid varit så enkelt att få
gensvar på.
Struktur och uppmärkning är det som medarbetarna själva nämner som mest betydelsefullt för
att arbetet ska fungera. Framförallt korten är det som nämns i svaren. Att överhuvudtaget
jobba mer med uppmärkning är något som skulle kunna göras både på arbetsplatser och i
hemmen. Tvätterierna ligger dessutom i äldreboenden som verkligen skulle ha nytta av
tydligare information.
Ett av de färdigutvecklade hjälpmedel som utvärderades var MEMOplannern.
MEMOplannern är egentligen tänkt som ett individuellt hjälpmedel. Medarbetarnas från
början något svala intresse kan ha flera orsaker. För det första var det projektledarnas idé att
prova den på en arbetsplats, det var inte brukarnas efterfrågan eller något som de ännu sett
som ett problem. Att ändå introducera hjälpmedlet var ett sätt att visa vad som finns och
påvisa ett tydligt sätt hur dagen ser ut. För det andra är det kanske en för liten arbetsplats för
att man ska se nyttan med MEMOplannern. För det tredje är det inte så mycket som skiljer
dagarna åt på Tvätteriet och det som skiljer är ofta individuella arbetsuppgifter. Dessa verkar
var och en ha reda på själv. Man går och fikar när maskinerna är klara och den tiden varierar.
Man kan fundera på varför den inte har anammats helt. För det fjärde kan man undra om
projektledarna skulle ha gett mer introduktion.
Tvätteriet använder fortfarande en papperskalender parallellt med MEMOplannern när det
gäller beställningar mm. Arbetsledaren tycker att hon får en mer överskådlig månadsbild på
papperskalendern. Att en medarbetare ändå skulle vilja prova MEMOplannern hemma tyder
dock på en viss nyfikenhet för hjälpmedlet.
Något vi inte testat men som vi funderat på är om man skulle kunna ha en ”surfplatta” med
kalender. Den skulle också ge möjligheter att surfa och söka information, vilket många i vår
målgrupp inte har tillgång till i sin vardag.
Det krävs tid och engagemang för att motivera medarbetarna att acceptera ett hjälpmedel. Vid
en första förfrågan visar svaren att de inte tycker sig ha behovet. Projektledarna tyckte sig
möta ett visst motstånd. Hjälpmedel ses som något som är bra för andra, men inte för mig:
”Mej spelar det ingen roll, men det är för att hjälpa andra.” Det kan vara så att de inte vill
kännas vid sitt eget behov eller saknar insikt om att de faktiskt kan behöva tydligare
information. Ibland är det inte förrän man ser hjälpmedlet eller uppmärkningen på plats som
man förstår att man har nytta av det. Svahn (2010) skriver om motstridiga känslor inför
hjälpmedel. Man kan vara medveten om de egna svårigheterna men ha svårt att acceptera att
man behöver använda ett hjälpmedel.
I svaren kan man läsa att de intervjuade kan tänka sig att ett hjälpmedel skulle kunna vara bra,
men man har inte kommit på ett optimalt sätt att använda det.
16

Det har varit svårt att implementera de färdigutvecklade hjälpmedlen. Både vår erfarenhet och
flera studier bekräftar detta. Att presentera olika typer av hjälpmedel på en arbetsplats ser vi
som ett sätt att introducera hjälpmedlen. Att hjälpmedlen funnits på plats har väckt nyfikenhet
och öppnat för alternativa användningsområden. Med den här målgruppen behöver man enligt
Livensjö & Larsson gå varligt fram och arbeta med personens mottaglighet, motivation och
förståelse.
Pratar man generellt om hjälpmedel uppfattas det oftast som hjälpmedel som har mer med
ergonomi och förflyttning att göra. Svaret de flesta gav om vad som utvecklats på
arbetsplatsen rör den typen av hjälpmedel, såsom handtaget på tvättkorgarna och den så
kallade elefantfoten. De saknar liksom många andra kunskap om kognitiva hjälpmedel som
kan underlätta vardagen.
Det är tydligt att hjälpmedel bara är en del av det som gör att det fungerar på jobbet.
I projektet var tanken att denna arbetsplats ska vara så lik en ”vanlig” arbetsplats som möjligt.
Projektledarna har lagt vikt vid att arbetsplatserna ska ha en tillåtande atmosfär där det har
uppmuntrats till medarbetarnas delaktighet. Flera av medarbetarna har kommit med kreativa
förslag på lösningar som prövats och sedan permanentats. Att hitta egna lösningar höjer
självkänslan. Mycket glädje och skratt har också bidragit till att medarbetarna trivts.
Arbetsledaren är viktig för att motivera till användandet av hjälpmedlen. Man kan läsa i
studier att relationen som skapas mellan medarbetare och handledare är avgörande för hur det
kognitiva stödet utformas och upplevs (Folkesson & Karlsson, 2010). Med mer stöd och
utbildning om hjälpmedlen skulle kanske hjälpmedlen använts mer och på ett annat sätt. Det
kan också vara så att arbetsledaren är så uppfylld av allt arbete som ska utföras att det inte blir
tid och kraft över till att implementera hjälpmedlen.
Det blir också tydligt att hjälpmedlen är personliga och kräver en individuell utprovning och
träning. Detta tar tid. När arbetsledaren själv ser syftet med ett eventuellt hjälpmedel eller en
uppmärkning har hon lättare för att implementera det. Uppmärkningen har varit lättare att
implementera, det har också varit till gagn för flera och kräver en mindre insats än ett
kognitivt hjälpmedel. En viss teknikrädsla både hos arbetsledare och medarbetare kan spela
roll. Där har projektledarna en stor uppgift att fylla.
I samtliga intervjuer har arbetsledarna omnämnts som betydelsefulla personer på
arbetsplatsen. De är de som vet, som kan lösa problem och svara på frågor. De står väldigt
mycket för tryggheten på jobbet. För några har kontinuiteten i närvaron sviktat när
arbetsledaren varit borta. Det blir en motsättning när man å ena sidan sätter in ett hjälpmedel
för att bli självständig, och å andra sidan behöver den sociala kontakten för att må bra och
kunna fungera på arbetet. Var man tvungen att välja mellan arbetsledaren och hjälpmedlen
skulle nog alla ändå välja arbetsledaren.
En anledning till att de kognitiva hjälpmedlen inte fått så stort gensvar kan bero på att själva
arbetsuppgifterna redan har en tydlig arbetsgång. Strukturen är klar från början.
Metoddiskussion: Under projektets gång har uppföljningssamtal förts, dock inte i den
utsträckning som tänktes vid projektets start. Projektledarna har upplevt ett motstånd hos
medarbetarna att så ofta som varje månad prata om hur det fungerar på arbetsplatsen. Flera
17

medarbetare har själva uttryckt att de inte haft behov av dessa samtal. De har fört samtal med
arbetsledaren och projektledarna kontinuerligt, oftast under arbetet eller då projektledarna
ställt frågor ”på stående fot”. Det tycks som att målgruppen är ”möteströtta”. De vill hellre
vara igång i det praktiska arbetet enligt en av arbetsledarna.
När medarbetarna skulle intervjuas var samtliga villiga att delge sina upplevelser av
hjälpmedel och metoder. Det visade sig vara värdefullt att sitta ner och intervjua var och en.
Trots att det är ett litet intervjuunderlag, kom ändå mycket matnyttigt fram. Det kom även
fram nya idéer om hissmärkning, informationsblad mm. Projektledarna hade strukturerade
intervjuer med medarbetarna endast vid ett tillfälle. Man skulle kunna tänka sig att
datamaterialet hade blivit mer innehållsrikt om intervjuerna hade ägt rum vid fler tillfällen.
Antalet frågor i intervjuguiden begränsades eftersom projektledarna trodde att det skulle vara
svårt för medarbetarna att hålla koncentrationen under intervjun. Det visade sig att det endast
var en av medarbetarna som hade svårt med det. Det skulle ha kunnat ställas fler frågor kring t
ex betydelsen av den ”vanliga” arbetsplatsen. Frågan är om det hade förändrat resultatet så
mycket. Konkreta frågor gav konkreta svar, vid mer öppna frågor såsom frågor om förändring
och utveckling på arbetsplatsen gavs mer spretiga svar, flera gånger utanför det förväntade
området. Det gjorde det också mer spännande men svårare att hantera i en utvärdering.
Medarbetarna har ju alla en relation till projektledarna, vilket sannolikt påverkat resultatet.
Det kan vara så att de svarar det de tror de vill höra och/eller det finns en risk att intervjuarna
läser in annat i svaren än det som faktiskt sägs. Det kan också vara så att det ger en bredd åt
materialet. Grönberg Eskel (2004) vänder på det hela och skriver att det kan vara lättare för
personer att öppna sig och ge mer personliga reflektioner just på grund av relationen.
Projektledarna har kontinuerligt under hela projekttiden fört en dialog med arbetsledare och
medarbetarna. Detta har också påverkat projektets genomförande och resultat.
8. Slutord
Vi har lärt oss mycket under den här tiden. Utan projektet hade vi inte kommit dit där vi och
medarbetarna är idag. Mycket visste vi redan eller var vi bekanta med, men under projektets
gång har mycket bekräftats. Andra studier som vi refererar till har kommit fram till liknande
resultat. Våra slutsatser kommer att påverka vårt sätt att arbeta framöver. Skulle vi börja om
projektet skulle vi jobba ännu mer med färger och foton. Vi önskar att det också går att
avsätta ännu mer tid för att introducera och träna arbetsledaren och medarbetaren i
användandet av hjälpmedlet. Det har också blivit ännu tydligare för oss att det är viktigt att ta
tillvara medarbetens egna tankar och idéer för att hitta motivation och lösningar. Fram för ett
kreativt och öppet arbetsklimat!
Innan årsskiftet 2011/2012 kommer ett tillägg till denna rapport. MEMOactive som hittills
inte varit färdigutvecklad kommer att prövas av några medarbetare på ett av Tvätterierna.
Då kommer vi att ha möjlighet att använda oss av våra erfarenheter från projektet.
18

9. Referenser
Folkesson, P. & Karlsson,T. (2010) Tillgängligheten till kognitiva hjälpmedel för personer
med psykisk funktionsnedsättning. FoU Välfärd Värmland.
Grönberg Eskel, M.(2004) HumanTeknik, att utvärdera ett projekt. Institutionen för
Samhällsvetenskap Social omsorgsvetenskap Institutet för Kvalitets- och Utvecklingsarbete.
Livensjö, M. & Larsson, H. Kognitiva hjälpmedel till personer med ett psykiskt
funktionshinder. FoU Västmanland.
Svahn, M. (2010) Erfarenheter av kognitiva hjälpmedel. Landstinget i Uppsala län.
www.hjalpmedelsguiden.sll.se
19

10. Bilaga
Frågeområden ang. hjälpmedel och metoder på Tvätteri Ljung
1. Uppmärkning hyllor till arbetskläderna
a) Har du hjälp av uppmärkningen? På vilket sätt?
2. Uppmärkning storlekar på arbetskläder på vikbord
a) Har du hjälp av uppmärkningen? På vilket sätt?
3. Lappsystemet; avdelning, färg, namn
a) Hur har du hjälp av korten?
b) Vilken betydelse har färgen på korten?
c) Kan du tänka dig något annat sätt att märka upp?
d) Röda pricken, som en varning (smitta) fungerade det? (Inte aktuellt fn.)
4. Märkning av tvättkorgar för de som har eget tvättmedel (på Gustav):
Observerar du märkningen? Hur gör du när du ser den oranga lappen?
5. De inplastade lapparna med rutinerna, ordningen på hela tvättprocessen och handskar på
/av (på Gustav):
a) brukar du titta på dom?
b) vilken nytta har du av dom?
6. Whiteboardtavlan i köket
a) Använder du Whiteboardtavlan i köket? På vilket sätt? Är den nog tydlig?
7. Ett inplastat veckoschema med arbetstider och en whiteboardtavla (på Gustav):
a) Använder du veckoschemat och whiteboardtavlan? På vilket sätt? Är den nog tydlig?
8. TimeTimer
a) Använder du Time timer? Hur?
b) Kan du tänka dig något annat ställe där den skulle passa?
c) Har du förslag på i vilken situation skulle man kunna använda den?
9. Timstocken
a) Använder du timstocken? På vilket sätt?
b) Kan du tänka dig något annat ställe där den skulle passa?
c) Har du förslag på i vilken situation man skulle kunna använda den?
10. Tidtagaruret (en medarbetare)
a) Använder du den? Hur?
b) Kan du tänka dig någon annanstans där den skulle vara bra?
c) Har du förslag på i vilken situation man skulle kunna använda den?
11. MemoPlanner (på Klara Ljung)
a) Använder du den? På vilket sätt?
b) Vill du har mer instruktion hur den fungerar?
c) På vilket sätt har du nytta av den?
20

d) Har du förslag på i vilken situation skulle man kunna använda den?
12. Förslag på utveckling/ förändring?
a) Sedan du började arbeta här kan du se någon utveckling/ förändring av arbetsmetoder?
13. Instruktion av Arbetsledaren
a) Tycker du att hjälpmedlen ökar din självständighet? I så fall på vilket sätt?
b) Kan hjälpmedlen/ tydligheten göra att du får svar på saker du undrar över? Vad gör du
helst? Frågar Arbetsledaren eller själv tar reda på hur något ska göras?
14. Hjälpmedel i andra situationer?
a) Intresserad av att prova andra hjälpmedel?
b) Hur skulle du ha nytta av hjälpmedlen hemma/i annan situation?
e) Hur skulle du ha nytta av uppmärkning hemma?
15. Handifon (en medarbetare)
a) Har du nån användning av den här på jobbet?
21

Hjälpmedelsinstitutet är ett nationellt kunskapscentrum inom området hjälpmedel och
tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.
Hjälpmedelsinstitutet arbetar för full delaktighet och jämlikhet genom att medverka till bra
och säkra hjälpmedel, en effektiv hjälpmedelsverksamhet
och ett tillgängligt samhälle.
Hjälpmedelsinstitutets verksamhet omfattar provning och stöd vid upp-
handling av hjälpmedel, forskning och utveckling, utredningsverksamhet, utbildning och
kompetensutveckling, internationell verksamhet samt information och kommunikation.
Hjälpmedelsinstitutets huvudmän är staten och Sveriges Kommuner och Landsting.
Box 2047, 174 02 Sundbyberg
Tfn 08-620 17 00
Fax 08-739 21 52
Texttfn 08-759 66 30
E-post registrator@hi.se
Webbplats www.hi.se
Artikelnummer 11389
22