Bebyggelsehistorisk utredning Lindö Pdf 1,92 MB - Kalmar kommun

Lindö med det f.d. epidemisjukhuset 

Bebyggelsehistorisk utredning 

Komplettering till utredning om Fredriksskansområdet 

Veronica Olofsson 

KALMAR LÄNS MUSEUM 

Bebyggelsehistorisk rapport 2011

Lindö med det f.d. epidemisjukhuset 

Bebyggelsehistorisk utredning 

Komplettering till utredning om Fredriksskansområdet 

Gärdslösa kyrka • Kalmar läns museum 

Författare Veronica Olofsson 

Copyright Kalmar läns museum 

Redaktion Veronica Olofsson, Seija Nyberg 

Kartor Publicerade i enlighet med tillstånd 507-98-2848 från Lantmäteriverket 

Förlag Kalmar läns museum

Lindö med det f.d. epidemisjukhuset • Kalmar läns museum 

4

Innehåll 


Sammanfattning .................................................................................................7 

Områdets historik och karaktär .............................................................................................. 7 

Områdets byggnader ..................................................................................................................8 

Inledning ..............................................................................................................9 

Uppdragets bakgrund ..................................................................................................................9 

Områdesbeskrivning och karta ................................................................................................ 9 

Skyddsstatus ................................................................................................................................10 

Utredningsområdets historiska utveckling ....................................................11 

Epidemisjukhusen i Sverige ......................................................................................................13 

Byggnadshistorik ..............................................................................................15 

Området och dess byggnader – beskrivning, kulturhistorisk bedömning 

och antikvariska rekommendationer .............................................................23 

Omgivande markområden med små förrådsbyggnader ....................................................23 

Trädgården...................................................................................................................................27 

F.d. epidemisjukhusets huvudbyggnad ....................................................................................29 

F.d. köksbyggnad med vaktmästarbostad ..............................................................................35 

Uthus ............................................................................................................................................38 

Källor: ................................................................................................................39


6

Sammanfattning 

Denna kulturhistoriska utredning över 

Lindö och det där belägna f.d. epidemisjukhuset 

har gjorts i anslutning till 

pågående detaljplanarbete i området. 

Syftet är att belysa de kulturhistoriska 

förhållandena och att ge antikvariska 

rekommendationer inför det fortsatta 

utvecklingsarbetet. Arbetet har utförts 

år 2011 av antikvarie Veronica Olofsson, 

Kalmar läns museum, på uppdrag 

av Kalmar kommun. Liknande rapporter 

har upprättats för Stagneliusskolan 

och idrottsplatsen Fredriksskans, utförda 

i samma sammanhang. 

Områdets historik och karaktär 

Ön Lindö och de omkringliggande öarna 

och holmarna var under 1600-1800-talet 

utmark till Kalmar stad och användes 

främst som betesmark. Under 

1600-talet fanns även en väderkvarn på 

ön. Åtminstone sedan tidigt 1800-tal, 

men troligen tidigare, har en väg lett 

från fastlandet, över ön och vidare ut 

till Ängö och Kullö. Vägen som, fram 

till 1878 då Ängöbron från Kvarnholmen 

byggdes, utgjorde huvudvägen till 

Ängö, har än idag samma sträckning. 

År 1892 beslutades att uppföra ett 

nytt epidemisjukhus i Kalmar och Lindö 

ansågs vara en lämplig placering, stadsnära, 

men ändå avskilt. Epidemisjukhuset 

uppfördes efter ritningar av stads- 


ingenjör Ivan Björkman och öppnades 

1894 med plats för 24 patienter. Redan 

år 1900 gjordes en tillbyggnad och några 

år senare, 1908, uppfördes en fristående 

köksbyggnad med vaktmästarbostad. 

Epidemisjukvården flyttade från Lindö 

1937 då det nya lasarettet vid Stensberg 

stod klart. Byggnaderna på Lindö har 

därefter använts som förråd av Civilförsvaret, 

som föreningslokaler, skola och 

används idag som konstnärsateljéer. 

Lindö har sedan 1930-talet då en båtbrygga 

för småbåtar uppfördes vid den 

västra stranden, använts som friluftsområde 

av kalmarborna. På ön finns stigar, 

grillplatser, grönytor, båtuppläggningsplatser 

och enkla förrådsbyggnader. 

I den fortsatta utvecklingen av området 

kan följande företeelser inom området 

bevaras eller förstärkas med syfte 

att värna områdets historiska karaktär: 

- vägen, som ännu har samma sträckning 

som under tidigt 1800-tal 

- platån på öns sydöstra del, som under 

1800-talet utgjorde en inhägnad kulle 

- planterade träd från tiden då epidemisjukhuset 

anlades, återfinns framförallt 

på öns norra del 

- karaktären av stadsnära friluftsområde, 

med båtbrygga, båtuppläggningsplatser, 

grillplatser och gångstigar 

- den f.d. epidemisjukhustomtens omfattning 

och kvarvarande ursprunglig 

växtlighet 

7


Områdets byggnader 

Följande byggnader/anläggningar tillmäts ett 

mycket högt kulturhistoriskt värde: 

- f.d. epidemisjukhusets huvudbyggnad 

- f.d. köksbyggnad med vaktmästarbostad 

Ovan listade byggnader bör betraktas som 

kulturhistoriskt särskilt värdefulla och förses 

med skyddsbestämmelser i detaljplan (q). 

8 

I områdets västra del finns ett antal mindre 

förrådsbyggnader, vilka tillmäts ett begränsat 

kulturhistoriskt värde. Ingen särskild hänsyn 

anses dock nödvändig. 

Uthuset bakom den f.d. sjukhusbyggnaden 

bedöms ha ett ringa kulturhistoriskt värde, 

varför ingen särskild hänsyn till det anses nödvändig.

Inledning 

Uppdragets bakgrund 

Denna kulturhistoriska utredning över Lindö 

och det på ön belägna f.d. epidemisjukhuset 

har gjorts i anslutning till pågående detaljplanearbete 

i Malmfjärdsområdet. Utredningen 

utgör en komplettering till den kulturhistoriska 

utredningen för Fredriksskansområdet som 

togs fram våren 2011. Den nämnda utredningen 

omfattar en översiktlig historik över Malmfjärdsområdets 

fysiska utveckling, varför den 

aktuella utredningen har sin tyngdpunkt i de 

delar som behandlar byggnaderna på Lindö. 

Utredningen syftar till att belysa de kulturhistoriska 

förhållandena på platsen och ge 

Karta över utredningsområdet. 


antikvariska rekommendationer för det fortsatta 

utvecklingsarbetet. Utredningen behandlar 

inte arkeologiska aspekter. Arbetet har utförts 

under maj och juni år 2011 av antikvarie 

Veronica Olofsson vid Kalmar läns museum, 

på uppdrag av Kalmar kommun. 

Områdesbeskrivning och karta 

Ön Lindö är belägen i Malmfjärden norr om 

Kvarnholmen i Kalmar stad. Lindövägen går 

i väst-östlig riktning genom ön och förbinder 

Lindö med fastlandet genom Jutebron i väster 

samt med Lindöholm/Ängö genom Lindöbron 

9


i öster. Utredningsområdets avgränsningar följer 

Lindös strandlinje. 

Skyddsstatus 

Den södra delen av Lindö, söder om Lindövägen, 

ligger inom ett område av riksintresse för 

kulturmiljön, K48 Kalmar. I den förnyade riks- 

1948 års stadsplan omfattade flera områden runt Malmfjärden. 

10 

intressebeskrivningen för norra delen av Kalmar 

stad från 2008 föreslås dock att gränsen 

justeras så att hela Lindö utesluts. 

Den gällande stadsplanen för Lindö är från 

1948. En mindre del av öns östra del omfattas 

av en stadsplan från 1969, vilken togs fram 

inför anläggandet av Ängöleden. Byggnaderna 

saknar i skydd i gällande planer.


Utredningsområdets historiska utveckling 

Ön Lindö var under 1600-talet utmark hörande 

till Kalmar stad. Sannolikt användes ön som 

betesmark. En karta från 1669 visar att det vid 

denna tid fanns en väderkvarn på ön. En bro 

tycks vid denna tid förbundit Lindö med fastlandet 

och en smal väg ledde fram till kvarnen. 

När den första broförbindelsen till Lindö 

byggdes är oklart, men som nämnts ovan fanns 

redan på 1669 års karta en bro inritad mellan 

fastlandet och Lindö. På efterföljande kartor 

från 1700-talet finns däremot inga broar inritade 

från fastlandet ut till Lindö. I litteraturen 

omnämns att det fanns vadställen ut till Lindö 

och vidare till Lindholmen och Ängö. Först på 

1831 års karta ses åter en broförbindelse mellan 

fastlandet och Lindö, vidare ut till Lindholmen 

och Ängö. 

Under 1700- och 1800-talet användes Lindö 

samt de omkringliggande öarna och holmarna 

som betesmark. Enligt 1746 års karta beskrivs 

den ”Norra utmarken”, där Lindö ingår, bestå 

av ”mager och skrin betesmark med något 

smått björke och ene bevuxen. Vad öar och 

holmar anbelangar, så är där bättre och ymnigare 

gräsvall.” Vid denna tid tycks den väderkvarn 

som tidigare funnits på ön ha försvunnit. 

På 1831 års karta finns en väg inritad från 

fastlandet, över Lindö, vidare över Lindholmen 

ut till Ängö där det vid denna tid fanns 

en oreglerad bebyggelse som vuxit fram sedan 

sent 1700-tal 1 . Mellan öarna tycks det har fun- 

1 På 1760-talet startade varvsverksamhet på Stora Knarrön 

(Idag Varvsholmen) och i samband med detta uppkom 

troligen den första bebyggelsen på Ängö. Bebyggelsen var 

oreglerad. Först 1864 upprättades en stadsplan för Ängö. 

Detalj av 1669 års karta som visar att det då fanns en 

väderkvarn på Lindö. 

nits broar. I beskrivningen till 1868 års karta 

anges att Lindö och flera av de omkringliggande 

öarna 2 vid tiden arrenderades av bryggaren 

J Andersson. Lindö beskrivs bestå av hög- och 

låglänt stenbunden betesmark. På öns västra 

del fanns en vattenhåla och strax öster om denna 

vek en liten väg av till ett grustag. På en höjd 

på öns sydöstra del fanns ett särskilt omgärdad 

område, vilket beskrivs som ”infredad kulle, 

stenmur”. Den omgärdade kullen kan även ses 

på 1874 respektive 1919 års kartor. Möjligen 

kan detta område ha använts till odling och 

därför varit behövligt att inhägna. 

I början av 1890-talet beslutades att Kalmars 

nya epidemisjukhus skulle förläggas till 

2 Bryggaren J Andersson arrenderade bl.a. även Lindholmen, 

Kullholmen (Kullö), Svinö och Märholmarna (Märholmen) 

för betesmark. 

11


1868 års karta över Kalmar stads ägor, upprättad av J F Schuwert. Lindö används som betesmark. På ön finns även en vattenhåla 

och ett grustag samt en inhägnad kulle. 

Lindö. Byggnaden placerades centralt på öns 

östra del, invid vägen som fram till 1878, då 

Ängöbron från Kvarnholmen byggdes, varit 

enda landvägen till Ängö. Öns nordöstra del 

hägnades in för epidemisjukhuset och i omgivningarna 

planterades barr- och lövträd för att 

skapa en miljö av parkkaraktär. På 1941 års 

ekonomiska karta ses även att det inom epidemisjukhusets 

inhägnade område fanns en liten 

odlingslycka. Se vidare i nästföljande avsnitt 

”Byggnadshistorik”. 

På 1919 års karta finns en liten byggnad inritad 

på öns sydvästra del. Möjligen är det någon 

form av förrådsbyggnad, liknade dem som 

finns på platsen än idag. Denna byggnad finns 

kvar på 1922 och 1936 års kartor, men förekommer 

därefter inte på kartorna. På 1930-talet 

byggdes en båtbrygga utmed Lindöström 

vid öns nordvästra del. På platsen finns ännu 

12 

en byggnad kvar och öns västra del används 

idag som uppläggningsplats för småbåtar och 

kanoter och med en mängd mindre bryggor utmed 

stränderna. 

Utöver några enkla förrådsskjul utgör det 

f.d. epidemisjukhuset med tillhörande vaktmästarbostad 

än idag de enda byggnaderna på 

Lindö, men det har funnits flera förslag om att 

bebygga Lindö ytterligare. Öhnells radikala 

stadsplan från 1876 föreslog att hela Malmfjärden 

skulle fyllas igen och bebyggas. I 1906 

års stadsplan föreslogs södra respektive nordvästra 

delen av Lindö att indelas i sammanlagt 

14 villatomter. År 1916 föreslogs att området 

söder om sjukhuset skulle bebyggas med villor, 

men förslaget avslogs i stadsfullmäktige. 

Samma förslag återkom 1929, men förkastades 

även denna gång.

1941 års karta där en uppodlad liten åker kan ses på öns nordöstra del. 

Epidemisjukhusen i Sverige 

Epidemisjukvården var under 1800-talet skild 

från den vanliga sjukvården. Huvudman för 

epidemisjukhusen var kommunerna, till skillnad 

från den vanliga sjukvården som var landstingens 

ansvar. I flera städer fanns redan under 

tidigt 1800-tal en särskild inrättning för 

epidemiska sjukdomar, även om det vid denna 

tid inte fanns någon lagstadgad skyldighet att 

hålla med epidemisjukhus. 

År 1875 utfärdades en epidemistadga, i vilken 

det fanns särskilda bestämmelser för sju 

mycket smittsamma sjukdomar: kolera, smittkoppor, 

tyfus, tyfoidfeber, scharlakansfeber, 

difteri och dysenteri. Enligt denna stadga krävdes 

att kommunerna skulle ansvara för att ordna 

med isolering av de sjuka. För städerna blev 

det i och med denna stadga nu en skyldighet att 

hålla med särskilda sjukhus för detta ändamål. 

Avsikten var i första hand inte att vårda, utan 

främst att isolera för att förebygga spridning. 

I samband med stadgan anlades flera epidemi- 


sjukhus runt om i städerna. Men många var 

bara provisoriskt inrättade och bara ett fåtal 

var nybyggen. Epidemisjukhusen låg ofta placerade 

i ett otillgängligt, men ändå närbeläget, 

läge, ofta ganska långt från de vanliga lasaretten. 

1919 års epidemilag innebar att ansvaret 

för epidemisjukvården flyttades över till landstingen. 

Följden blev att många epidemisjukhus 

kom att uppföras runt om i landet, vilka ersatte 

de gamla och provisoriska inrättningar som 

tidigare funnits. Epidemisjukhusen var dock 

relativt små. Under sent 1920-tal blev det vanligare 

att epidemisjukhusen förlades i anslutning 

till lasaretten, men alltjämt som särskilda 

institutioner. Efter andra världskriget började 

epidemisjukvården förlora sin betydelse, bl.a. 

genom penicillinet som förkortade vårdtiderna. 

De mindre epidemisjukhusen lades ned, 

medan de större omvandlades till infektionskliniker 

kopplade till lasaretten. 

13


Gamla epidemisjukhuset var beläget utmed Norra vägen mellan Skvallertorget och Esplanaden. Det var en större träbyggnad 

i två våningar. Läget invid allmän väg och så nära stadens bebyggelse ansågs under sent 1800-tal inte längre vara lämpligt. 

Under åren 1900-1932 var landstingets seminarium för småskolelärarinnor inrymt i byggnaden, kallat Lilla seminariet. 

Huset revs 1956. (Bildnr: KLM B1539) 

14

Byggnadshistorik 

Epidemier var ett reellt problem under äldre 

tid. Under 1850-talet drabbades Kalmar av 

en omfattande koleraepidemi och det dröjde 

några år innan man fick bukt med sjukdomen. 

Sammanlagt dog drygt 150 personer i staden. 

Isolering var lösningen för att hindra ytterligare 

smittspridning. Vid denna tid fanns i Kalmar 

ett epidemisjukhus utmed Norra vägen. 

År 1892 beslutade stadsfullmäktige i Kalmar 

att uppföra ett nytt epidemisjukhus på 

Lindö till en kostnad av 44 500 kr. Det gamla 

epidemisjukhuset var för litet och dessläge utmed 

Norra vägen ansågs olämpligt. Det första 

förslaget till det nya epidemisjukhuset togs 

fram redan på 1880-talet av den dåvarande 

stadsingenjören C. H. Öhnell. Den slutgiltiga 

byggnadsritningen är signerad av den efterträdande 

stadsingenjören Ivan Björkman. Sjukhusbyggnaden 

stod färdig 1893, men öppnades 

inte förrän sommaren 1894. Byggnaden var en 

rektangulär volym i en våning med källare under 

en del av byggnaden och oinredd vindsvåning. 

Fasaderna var av rött tegel med putsad 

rusticering och rundbågeformade fönster längs 

fasaden. Taket var täckt av svart falsad plåt och 

kröntes av nockprydnader i smide. En dekorativ 

takhuv markerade huvudentrén. Sjukhusbyggnaden 

hade tydliga likheter med andra 

sjukhusbyggnader som uppfördes vid denna 

tid, varför man kan anta att stadsingenjörerna 

influerats från någon normalritning 3 . 

3 Normalritningar för lasarett och andra vårdinrättningar 

togs fram av Medicinalstyrelsen, där arkitekten Axel Kumlien 

var verksam mellan åren 1874-1909. 


Stadsingenjör Carl Herman Öhnell 

(1842-1907) 

Öhnell var en betydelsefull person för Kalmar 

med omnejd under det sena 1800-talet. Han var 

stadsingenjör i Kalmar stad mellan åren 1877- 

1890, hamningenjör 1875-1876 och baningenjör 

vid byggandet av järnvägen mellan Kalmar-Emmaboda 

1876-1877. Under 1880-talet var han 

arbetschef vid restaureringen av Kalmar slotts 

vallar och vid byggandet av hamnen i Stora Rör. 

På 1890-talet hade han befattningar vid Väg- och 

vattenbyggnadsstyrelsen och var även inblandad 

i planeringen av de flesta järnvägslinjerna runt 

Kalmar. Öhnell är dock kanske mest känd för sin 

radikala stadsplan för Kalmar stad från 1876. 

Stadsingenjör Ivan Björkman 

Björkman arbetade som stadsingenjör i Kalmar 

mellan åren 1891-1902 och kom att överta de 

uppgifter som Öhnell haft. Några av stadsingenjörens 

huvuduppgifter vid denna tid var tomtuppmätning, 

fastighetsreglering och att upprättande 

av kartor samt ritningar. Stadsingenjören skulle 

även fungera som hamningenjör och fungera som 

kontrollant vid de byggnationer som utfördes för 

stadens räkning. 

15


Fasad- och planritning av det nya epidemisjukhuset signerad Ivan Björkman från år 1891. (Kommunarkivet) 

Epidemisjukhuset på Lindö var avsett för patienter 

med epidemiska sjukdomar som scharlakansfeber, 

difteri och röda hund. Sjukhuset 

tillhörde inte den landstingsstyrda sjukvården 

utan förvaltades av hälsovårdsnämnden i Kalmar. 

Förste stadsläkare Hjalmar Ringberg var 

ansvarig läkare vid epidemisjukhuset. Byggnaden 

var indelad i två avdelningar med plats 

för sammanlagt 20 patienter fördelade på fyra 

sjuksalar. Dessutom fanns fyra enskilda sjukrum. 

Skulle en större epidemi utbryta kunde 

16 

man med extrasängar ta emot 80 patienter. 

Sjuksalarna, sjukrummen och de två dagrummen 

var förlagda till gavlarna. I byggnadens 

mittparti fanns kök, sköterskerum och läkarens 

rum samt hygienutrymmen med badrum 

och klosetter. 

Epidemisjukhusets tomt omgärdades av ett 

nätstängsel och en granhäck. Framför byggnaden 

anordnades en liten trädgårdsanläggning 

med grusgång, rundel och planteringar. 

På baksidan fanns ett uthus innehållande ved-


Ritning av planerade tillbyggnader upprättad av Ivan Björkman. Det var endast den vänstra tillbyggnaden som förverkligades. 

(Kommunarkivet) 

bod, brygghus och visthusbod. I området norr 

om sjukhuset planterades barr- och lövträd, 

framförallt som skydd för nordliga vindar, 

men möjligen även som ett parkelement i den i 

övrigt öppna omgivningen och för den hälsobringande 

effekt som barrskog sägs ha. På den 

ekonomiska kartan från 1941 ses att ett större 

område norr om sjukhuset var inhägnat och att 

det där även fanns en liten odlingslycka. 

År 1900 utökades sjukhusbyggnaden genom 

en vinkelplacerad tillbyggnad mot norr 

efter ritningar av stadsingenjör Ivan Björkman. 

Troligen var utrymmesbrist den främsta orsaken 

till tillbyggnaden, som inrymde två sköterskerum 

och två sjukrum med entré från den 

östra fasaden. På ett ritningsförslag ses en motsvarande 

tillbyggnad föreslagen vid den östra 

gaveln, men denna kom inte att realiseras. Utrymmesbristen 

tycks dock ha bestått, för bara 

några år senare upprättades ett nytt förslag på 

en ny sjukhuspaviljong. Förslaget från 1905 är 

ritat av den nytillträdde stadsarkitekten J Fred 

17


Plan över tomten av Ivan Björkman med skisser på trädgårdens utformning. (Byggnadsnämndens arkiv) 

Olson och visar en fristående byggnad tänkt 

att uppföras öster om den befintliga sjukhusbyggnaden. 

Inte heller detta förslag kom att 

realiseras. 

Åren 1908-1909 gjordes istället vissa till- 

och ombyggnader av det befintliga epidemisjukhuset 

efter ritningar av J Fred Olson. 

Framför sjukhusbyggnaden uppfördes en fristående 

köksbyggnad med vaktmästarbostad 

på övervåningen. På så vis frigjordes den tidigare 

kökslokalen i sjukhusbyggnaden, vilken 

18 

istället indelades till sköterskerum och thekök. 

Samtliga golv i byggnaden belades med nya 

korkmattor. Nya klosetter installerades och 

glaspartier sattes in mellan korridorerna och 

de båda dagrummen. Vidare gjordes en omdisponering 

av utrymmena i tillbyggnaden. Ytterligare 

två entréer togs upp på tillbyggnadens 

östfasad och en på västfasaden, så att alla rum 

i denna del av byggnaden kunde omvandlas till 

isolerade observationsrum med separata entréer. 

Ett vindfång uppfördes vid den östra entrén


Foto från 1902 där den nyligen uppförda tillbyggnaden kan ses. Lägg märke till de öppna omgivningarna och tomtens omgärdning 

i form av granhäck och stängsel. (Bildnr: nd453, Kalmar kommuns bildarkiv) 

på baksidan 4 . På vinden inreddes två rum till 

översköterskan vid den östra gaveln. Rummen 

avdelades från det övriga vindsutrymmet, väggarna 

tapetserades, taken putsades och golven 

försågs med korkmattor. I samband med dessa 

arbeten byggdes den tidigare branta vindstrappan 

om till det nuvarande utförandet. Vid renoveringen 

byttes även uppvärmningssystem. 

En ny panna installerades och nya vattenburna 

s.k. sjukhusradiatorer med extra stort mellanrum 

mellan sektionerna för att underlätta 

rengöring monterades. Samtidigt förstärktes 

golvbjälklaget genom balkar i källarvåningen. 

I samband med ombyggnaderna drogs även en 

huvudledning för elektricitet till sjukhuset. 

Enligt 1919 års epidemilag skulle ansvaret 

för epidemisjukvården övertas av landstinget, 

vilket i Kalmar skedde först 1932. Landstinget 

hyrde epidemisjukhuset på Lindö av Kalmar 

stad under några år, men 1937 stod det nya 

4 Enligt förslaget skulle även huvudentrén och den västra 

entrén på baksidan förses med utvändiga vindfång, något 

som inte kom att realiseras. 

lasarettet vid Stensberg färdigt. På det nya lasarettet 

fanns en epidemiavdelning dit patienterna 

förflyttades. 

Byggnaden har efter epidemisjukhusets flytt 

inrymt diverse verksamheter, vilket har medfört 

en del ombyggnationer. Under flera år, från 

1939 (andra världskrigets utbrott) fram till början 

av 1970-talet, hyrde Civilförsvaret lokaler 

i den västra delen av den f.d. sjukhusbyggnaden. 

Inför detta gjordes en ombyggnad av den 

västra tillbyggnaden till luftskyddsförråd genom 

att två av de tre befintliga entréerna togs 

bort och mellanväggar i entréhallen revs ned. 

Samtidigt uppfördes ett fristående luftskyddsförråd 

i området. Samma år gjordes också en 

invändig renovering av den f.d. köksbyggnaden 

till enbostadshus för vaktmästare genom 

att köket förminskades samtidigt som hallen 

förstorades. För att Civilförsvaret skulle kunna 

förvara luftvärnspjäser inne i huvudbyggnaden 

monterades 1941 en garageport i den norra fasaden. 

Under 1950- och 1960-talen uppfördes 

19


Köksbyggnaden med vaktmästarbostad stod klar 1908. Köket låg på bottenvåningen och vaktmästarbostaden med tre rum 

på övervåningen. Uppvärmningen skedde med oljekaminer. Huset var ursprungligen försett med tre entréer: en köksingång 

och två entréer till en gemensam tambur. (Byggnadsnämndens arkiv) 

20

flera fristående baracker och manskapsbodar 

för Civilförsvaret på baksidan av huvudbyggnaden. 

Efter andra världskrigets slut fungerade 

byggnaden under en tid som beredskapssjukhus 

dit svårt sjuka f.d. koncentrationslägerfångar 

fördes. Till Kalmar kom fartyget Prins Carl 

sommaren 1945 tre gånger med fångar från ett 

brittiskt mellanläger i Lübeck. De flesta inhystes 

på gamla lasarettet i Gamla stan, men de 

som bedömdes ha epidemiska sjukdomar som 

tyfus eller TBC, inkvarterades på Lindö. 

Den östra delen av huvudbyggnaden hyrdes 

från ca 1940 till ca 1990 av Röda korset som 

föreningslokal, vilket medförde vissa smärre 

förändringar av planlösningen. År 1955 revs 

några mellanväggar, så att en föreläsningssal 

skapades. Dessutom installerades ett thekök i 

det tidigare badrummet. År 1964 installerades 

toaletter, i både huvudbyggnaden och den f.d. 

vaktmästarbostaden. Den östra delen av byggnaden 

användes efter Röda korsets utflyttning 

som skollokaler fram till 2006. 

Under 1980-talet gjordes vissa renoverings- 

och ombyggnadsarbeten. År 1980 byttes avloppsledningarna 

och en befintlig uthusbyggnad 

revs, 1981 gjordes en utvändig upprustning 

och 1986 moderniserades den f.d. vaktmästarbostaden. 

Från omkring 1975 fram till 1980 fungerade 

den västra delen av byggnaden som musikhus 

med replokaler. Därefter stod den västra delen 

av byggnaden tom under några år. Sedan 1985 

hyr kommunen ut byggnaderna till Konstnärer 

i Kalmar, KIK, som är en förening för konstnärer. 

Där finns femton ateljéer, gästateljéer, 

grafikverkstad, ramverkstad, monumentalverkstad 

för trä och sten samt färgeri för textilkonstnärer. 

Till en början nyttjades endast 

den västra delen av byggnaden, men sedan 

2006 används hela byggnaden av konstnärsföreningen. 

Garagelokalen i byggnadens östra 

del används idag som verkstadslokal. År 1997 

uppfördes en mindre förrådsbyggnad på baksidan 

av huvudbyggnaden. 


Epidemisjukhuset i vinterskrud år 1926. På baksidan 

skymtar det till sjukhuset tillhörande uthuset, vilket revs 

på 1980-talet. (Bildnr: GA114 & GA115, Walter Blomberg, 

Kalmar kommuns bildarkiv) 

21


Jutebron och Lindövägen. 

22


Området och dess byggnader 

– beskrivning, kulturhistorisk bedömning 

och antikvariska rekommendationer 

Omgivande markområden med små förrådsbyggnader 

Beskrivning 

En jämförelse mellan 1868 års karta och dagens 

förhållanden visar att det skett en markant 

uppgrundning (och utfyllnad) utmed framförallt 

öns södra strand, men även vid viken 

på öns norra sida. Områden som på 1868 års 

karta redovisades sankmark kan idag urskiljas 

som sly- och gräsbevuxna områden. Utmed 

öns norra strand växer täta vassruggar. 

Inom det till epidemisjukhuset tidigare tillhörande 

området på öns nordöstra del finns 

flera områden med planterad tallskog och enstaka 

svarttallar med viss inblandning av ek, 

björk, alm, ask och lönn. Tallarna är planterade 

i samband med att sjukhuset uppfördes 

på 1890-talet. I området förekommer buskage 

av bl.a. kaprifol, nyponrosor och snöbollsbuskar. 

Det finns flera stigar i området. Idag finns 

inga synliga spår efter den uppodlade lyckan 

på öns nordöstra del som kan ses på 1941 års 

ekonomiska karta. Av de baracker som fanns 

uppställda i området under 1940-1960-talet 

finns heller inga märkbara lämningar. 

På den centrala och västra delen av Lindö 

växer tallskog med viss lövinblandning. Tallen 

är planterad i början av 1900-talet och lövträden 

utgörs framförallt av yngre träd. Utmed 

stranden söder om Jutebron finns flera små träbryggor 

och skogen invid fungerar som uppläggningsplats 

för båtar och kanoter. Norr om 

Jutebron finns en båtbrygga med omkring 30 

båtplatser, vilka hyrs ut av kommunen. I anslutning 

till bryggan finns några förrådsskjul, 

förrådslådor, båtkärror, rökar och torkställningar 

för fiskegarn. De enkla förrådsbyggnaderna 

har fasader med rödfärgad locklistpanel 

och sadeltak täckta av papp. 

På öns södra del finns öppna gräsytor med 

eldplatser och två fotbollsmål. Den sydöstra delen 

av Lindö består av blandlövskog av främst 

ek och björk. Mitt i området finns en liten höjd 

med en tydlig platå, vilket tyder på att det funnits 

någon typ av omgärdning/anläggning på 

platsen, något som också kan ses kartor från 

tiden 1868-1919. Platån är idag bevuxen med 

gräs, kaprifol och lövträd. 

Kulturhistorisk bedömning 

Spår efter Lindös olika kulturhistoriska skeden, 

d.v.s. 1600-1800-talens betesmarker, Kalmar 

stads epidemiska sjukvård från 1890-talet till 

slutet av 1930-talet respektive kalmarbornas 

friluftsområde, är ännu avläsbara i landskapet. 

Lindö har stora traditonsvärden tydligt kopplat 

till Kalmar stads historia. Betestraditionen 

har lämnat spår på ön, men är inte längre levande. 

Det är däremot traditionen med båtliv, 

fiske och friluftsliv för stadens borgare, vilken 

ännu är mycket tydligt framträdande på ön och 

som bidrar att ge ön ett större samhällsvärde. 

23


Utmed öns stränder finns upptrampade gångstigar. 

Lindö besitter också ett påtagligt socialhistoriskt 

värde kopplat till den användning som 

platsen, och dess byggnader, haft för stadens 

epidemiska vård. 

Från åtminstone 1600-talet fram till sent 

1800-tal användes Lindö framförallt som betesmark. 

Efter många år utan hävd eller betesdjur 

finns det idag dock få spår kvar från denna 

tid. De tydligaste spåren återfinnas kanske på 

öns nordvästra del som på 1868 års karta beskrevs 

som ”god betesmark”. Här har marken 

ännu karaktären av betesmark eller strandäng. 

Den upphöjda platån på öns sydöstra del är 

också ett kvarvarande element från den tid då 

platsen användes som betesmark. Vägen som 

24 

passerar över Lindö har än idag samma sträckning 

som då den första gången återfinns på 

1831 års karta, men vägen är sannolikt äldre 

än så. 

Spår efter tiden då epidemisjukhuset anlades 

finns framförallt på öns norra och nordöstra 

del. Här finns områden med planterade 

löv- och barrträd samt stigar. Enligt den naturinventering 

som utfördes 2006 bedömdes 

ädellövskogen med sin ovanliga blandning av 

ädellövträd som alm, ek och ask vara mest intressant 

ur naturvårdssynpunkt. Området är 

även intressant ur kulturhistorisk synpunkt, då 

planteringarnas tillkomst är knutna till epidemisjukhusets 

verksamhet.


Utmed den västra stranden, norr om Jutebron, finns en båtbrygga med plats för drygt 30 småbåtar. 

Intill båtbryggan vid västra stranden ligger några förrådsbyggnader. I omgivningarna finns båtar, båtkärror, 

förrådslådor, rökar och torkställningar. 

25


På Lindös södra del finns stora gräsytor. 

Under tidigt 1900-tal omvandlades Lindö 

till ett friluftsområde för kalmarborna, vilket 

består än idag, framförallt på öns västra och 

södra del. Båtuppläggningsplatser, upptrampade 

stigar, anordnade och provisoriska grillplatser, 

gräsytor, förrådslådor och enkla förrådsbyggnader 

visar på hur området använts 

av kalmarborna under generationer. 

Antikvarisk rekommendation 

Områdets friluftskaraktär bör bevaras och 

kan med fördel förstärkas, exempelvis genom 

röjning av gångstigar. Angående förrådsbyggnaderna 

på öns nordvästra del anses inga 

26 

särskilda skyddsbestämmelser nödvändiga. 

Byggnaderna kan dock med fördel bevaras på 

platsen för att förstärka prägeln av småbåts- 

och fiskeområde tillsammans med den befintliga 

småbåtsbryggan. 

Vägens nuvarande sträckning bör bevaras. 

Den förhöjda platån på öns sydöstra del bör 

förbli intakt, men utbredande växtlighet kan 

med fördel hållas nere. 

Möjligen kan öns sydvästra del tåla viss nybebyggelse. 

För att bevara institutionskänslan 

bör dock grönområdet närmast det f.d. epidemisjukhuset 

inte bebyggas.

Tomten inhägnas av gunnebostängsel och häckar. 

Trädgården 

Tillkomstår: 1893 

Planerad av: möjligen stadsingenjör Ivan Björkman 

Beskrivning 

Med trädgården avses den inhägnade markytan 

väster, söder och öster om den f.d. sjukhusbyggnaden. 

Området närmast sjukhusbyggnaden 

var medvetet ordnat allt sedan 

nybyggnadstiden, vilket kan ses på foton och 

på en skissartad plan över trädgården. Det var 

under det sena 1800-talet vanligt att en trädgård 

eller park i rehabiliterande syfte anlades 

i anslutning till vårdinrättningarna. Ibland 

förekom även odlingar och vissa lasarett och 

anstalter kunde t.o.m. vara självförsörjande. 

Trädgårdarnas utformning speglade vanligen 

tidens trädgårdsideal. 


Tomten utgörs av en gräsyta med ett fåtal 

planterade träd, som granar, svarttall och ett 

fåtal lövträd. En grusgång leder fram till huvudentrén. 

På marken kan vaga spår efter tidigare 

grusgångar och grusrundel ännu skönjas 

genom förhöjningar i grässvålen. Närmast 

byggnaden finns mindre planteringar, odlingskragar 

och buskar. Trädgården avgränsas mot 

gatan i söder med gunnebostängsel med trästolpar 

och en vitmålad smidesgrind. Utmed 

tomtens västra och östra sidor finns häckar. 

27


En grusad mittgång leder fram till huvudentrén. 

Man kan ännu ana den ursprungliga trädgårdsanläggningens 

utförande. 

28 


Tomten som omger den f.d. sjukhusbyggnaden 

med tillhörande tjänstebostadshus har ännu 

samma utbredning som under 1890-talet. Trädgårdens 

relativt anspråkslösa omgärdning med 

stängsel mot gatan och häckar utmed sidorna 

ansluter också till det ursprungliga utförandet. 

Däremot är den ursprungliga trädgårdsanläggningen 

påtagligt förenklad. Endast några 

planterade träd finns kvar, liksom den grusade 

mittgången, om än något igenväxt. I övrigt utgörs 

tomten av gräsmatta. På marken ses dock 

vaga spår efter trädgårdens ursprungligen mer 

bearbetade utformning. Dessa spår liksom de 

kvarvarande trädgårdselementen utgör dock 

lämningar efter trädgårdens tidigare utförande 

och besitter därför stora värden. 


Tomtens omfattning bör bevaras. De kvarvarande 

äldre träden bör bevaras, liksom den 

grusade mittgången. Trädgårdens träd kan föryngras 

genom nyplantering. Den ursprungliga 

trädgårdsanläggningen med grusade gångar 

och rundel kan med fördel återskapas. 

Tomten har sedan 1890-talet varit omgärdad 

av stängselstaket och häckar. Den befintliga 

omgärdningen följer denna tradition och 

kan ur antikvarisk synpunkt bibehållas. Ett 

möjligt alternativ är att uppföra ett smidesstaket, 

likt befintligt grindparti, utmed tomtens 

södra gräns.

Epidemibyggnaden sedd från sydväst. 


F.d. epidemisjukhusets huvudbyggnad 

Nybyggnadsår: 1893 

Ombyggnadsår: 1900 (tillbyggnad), 1908 (ombyggnad), 1939-1941 (Civilförsvarets 

förråd och garageport), 1955 (föreläsningssal), 1964 (installation toaletter) 

Arkitekt: Ivan Björkman (slutgiltigt förslag) 

Ursprunglig funktion: epidemisjukhus 

Nuvarande funktion: konstnärsateljéer 

Beskrivning 

Byggnaden utgör det f.d. epidemisjukhusets 

huvudbyggnad som stod klart 1893 efter ritningar 

signerade stadsingenjör Ivan Björkman. 

Byggnaden är placerad med huvudfasaden mot 

den förbipasserande gatan och på baksidan 

mot norr finns en tillbyggnad, vilken tillkom 

år 1900. Byggnaden har en sockel av huggen 

granit med putsad sockellist och en röd tegelfasad 

med dekorativa ankarjärn av smide. Vid 

knutarna finns kvaderindelade hörnkedjor och 

vid takfoten en putsad dekorativ takfotslist. 

Även fönster- och dörröppningar inramas av 

putsdekor. Utmed fasaden sitter höga rundbågiga 

rödmålade fönster med T-formade poster. 

Det valmade sadeltaket med flera takkupor har 

idag en svart papptäckning, vilket ersatt den 

ursprungliga plåttäckningen med smidesdekorer. 

Takets mittparti accentueras av en pampig 

29


Huvudentrén accentrueras genom en pampig takhuv. På takets nock fanns från början nockdekorationer i smide, men då 

taket omtäcktes med papp togs dessa bort. Takkuporna var också försedda med nockdekorationer, men dessa togs bort 

redan 1951 i samband med plåtarbeten på taket. 

takhuv täckt med kvadratiska plåtar, möjligen 

original. Huvudentrén har glasade pardörrar 

dekorerade med ett kors. På den norra fasaden 

finns ytterligare tre entréer och en garageport. 

På den västra tillbyggnaden finns två entréer, 

en mot väster och en mot öster. 

Byggnaden har en L-formad plan och består 

av en bottenvåning och en vindsvåning samt 

källare under en del av byggnaden. Bottenvåningen 

har en hög takhöjd, omkring fyra meter, 

30 

och den ursprungliga planlösningen är ännu 

avläsbar i interiören. Rivna mellanväggar är 

ännu markerade i exempelvis golvbeläggning 

eller genom balkar i taken. Lokalerna används 

idag som konstnärsateljéer. Golven är belagda 

med nyare linoleummattor, målad betong eller 

golvklinker (s.k. viktoriaplattor). Väggar och 

tak är putsade och vitmålade. Snickerier, d.v.s. 

innerdörrar, lister, foder och fönster, är original 

eller tillkomna vid 1908 års renovering. I bygg


På 1940-talet monterades en garageport för att Civilförsvaret skulle kunna förvara luftvärnspjäser i byggnaden. 

Skarven mellan ursprungsvolymen och den år 1900 tillkomna 

tillbyggnaden är synlig i fasaden. 

Under några fönster finns plåtluckor, vilka troligen användes 

vid tömning av de torrklosetter som ursprungligen låg i 

rummen innanför. 

31


Huvudentrén. Golven i entréerna är belagda med s.k. viktoriaplattor, vilka tillkom vid 1908 års renovering. 

32

naden finns flera detaljer utformade med syfte 

att underlätta städningen av lokalerna. Samtliga 

rum saknar exempelvis golvlister och i de 

rum som ursprungligen använts som sjuksalar 

eller sjukrum har väggarnas hörn och anslutningar 

mot golv samt tak en rundad form. 

Vindsvåningen har ett golv av rött tegel och 

är i huvudsak oinredd, indelad genom enkla 

brädväggar i olika vindsförråd. Utmed den östra 

gaveln finns två inredda rum, vilka tillkom 

vid 1908 års renovering. Rummen användes 

från början som bostadsrum åt översköterskan, 

men har därefter använts som förråd. 

Under byggnadens mittparti finns en källare 

bestående av fem rum utmed en korridor. Rummen 

används idag som pannrum och förråd. I 

källaren finns en desinfektionsanläggning 5 för 

textilier kvar från sjukhustiden. Den består av 

en cylinderformad behållare placerad mellan 

två rum. Behållaren har öppningsbara luckor 

i var ände och en trådback där de kläder eller 

sängkläder som skulle behandlas lades. 


Den f.d. epidemisjukhusbyggnaden från 1893 

är uppförd under en tid då nybyggnationen av 

offentliga vårdinrättningar var intensiv runt 

om i landet 6 . Den institutionella tegelbyggnaden 

är mycket representativ till sitt utförande 

och torde ha utgjort en stor konstrast till det 

äldre epidemisjukhuset vid Norra vägen som 

den ersatte. Byggnaden har ännu en påtaglig 

institutionell karaktär och besitter ett högt social- 

och samhällshistoriskt värde. Det stads- 

5 Anordningen är en desinfektions- och torkugn för ånga 

som desinfektionsmedel tillverkad av Anders Borch Reck, 

Köpenhamn. Ugnen kunde ”användas till att döda ohyra, 

bakterier, sporer och smittämnen i tyg, sängkläder, lump och 

dylika saker med tillhjelp av ånga och till att torka dessa på 

ett hastigt, verksamt och ekonomiskt sätt”. Anders Borch 

Reck hade svenskt patent på anläggningen från 1886. Ugnen 

bör vara tillverkad någon gång under åren 1885-1898. Rech 

arbetade med att förbättra desinfektionsutrustning och 

kaminer och hade patent på flera uppfinningar i flera olika 

länder. 

6 Under hela 1800-talet och i början av 1900-talet 

uppfördes en stor mängd offentliga vårdinrättningar, såsom 

barnhem, uppfostringsanstalt, sinnesslöanstalter, hospital, 

lasarett och epidemisjukhus. I Kalmar uppfördes exempelvis 

Norrgårds uppfostringsanstalt på 1840-talet och ett nytt 

lasarett i Gamla stan på 1870-talet. 


Del av korridoren. I taket finns glaspartier, idag övermålade, 

vilka gav korridoren visst indirekt dagsljus via vindens 

takkupor. 

nära, men än idag avskilda läget på Lindö ger 

en förståelse för sjukvårdens förutsättningar 

rörande epidemiska, och vid tiden livshotande, 

sjukdomar och dess spridning. 

Såväl byggnadens exteriör som interiör är 

förhållandevis välbevarade. Fasadutförandet 

är intakt, men det ursprungligen plåttäckta och 

dekorativt utsmyckade taket och takkuporna 

har idag en förenklad utformning. Invändigt 

har några mellanväggar rivits och några har 

tillkommit, men den ursprungliga planlösningen 

är ännu utläsbar. Det finns flera äldre byggnadsdetaljer 

bevarade från nybyggnadstiden 

respektive från 1908 års ombyggnad, vilket 

förstärker det byggnadshistoriska värdet. 

Byggnaden användes som epidemisjukhus 

fram till 1937, d.v.s. i drygt 40 år, men har därefter 

under en betydligt längre tid fungerat som 

föreningslokaler, skola och konstnärsateljéer. 

Dessa funktioner utgör en del av byggnadens 

historia och bidrar till byggnadens kulturhistoriska 

värde. 

33



Byggnaden bör betraktas som särskilt värdefull 

byggnad enligt Plan- och bygglagen 8 kap. 13 § 

(tidigare 3 kap. 12 §) och förses med skyddsbestämmelser 

(q) som skyddar mot rivning samt 

exteriör och interiör förvanskning. 

På epidemisjukhuset var hygien och renlighet viktigt. I 

byggnaden finns en mängd detaljer för att underlätta städning 

och rengöring. Hörnen i sjuksalarna är rundade, liksom 

väggarna anslutning mot golv och tak. Dörrar, fönster 

och foder saknar profileringar. Radiatorerna är glesa. 

34 

Ett av de två inredda vindsrummen. Rummet som inreddes 

1908 åt översköterskan har en äldre linoleummatta på 

golvet, tapetserade väggar och målat putstak. I rummet 

har tidigare funnits en eldstad. 

Desinfektionsanläggningen i källaren.


Huset uppfördes som köksbyggnad till epidemisjukhuset. På övervåningen hade vaktmästaren sin bostad. 

F.d. köksbyggnad med vaktmästarbostad 

Nybyggnadsår: 1908 

Ombyggnadsår: 1916 (en entré togs bort), 1939 (bottenvåningen), 1964 (installation toaletter) 

Arkitekt: J Fred Olson 

Ursprunglig funktion: köksbyggnad med vaktmästarbostad 

Nuvarande funktion: konstnärsateljéer 

Beskrivning 

Byggnaden uppfördes 1908 efter ritningar av 

stadsarkitekt J Fred Olson som köksbyggnad 

med vaktmästarbostad. Köket upptog större 

delen av bottenvåningen med matförråd i källaren, 

medan vaktmästarbostaden var förlagd 

till övervåningen. Från början fanns tre olika 

entréer till huset. Förutom den kvarvarande på 

norra fasaden som då var köksentré, fanns en 

entré vid östra fasaden och en vid södra fasaden. 

De två senare, en för vaktmästaren och en 

för kökspersonalen, ledde in till en gemensam 

tambur. Den södra entrén togs bort 1916 och 

den östra några år senare. 

Huset har en sockel av råhuggen natursten 

och en röd tegelfasad med horisontella markeringar 

av naturfärgad cementsten. Fönsteröppningarna 

har en rundbågig form med småspröjsade 

vitmålade bågar. Entrédörren är av 

modern typ. Taket har formen av ett valmat 

säteritak med rundade takkupor på varje takfall 

och är täckt med tvåkupigt tegel. 

Huset är i 1,5 våningar med källare och in- 

35


Detalj av södra fasaden. Där fönstret idag sitter fanns 

ursprungligen en entré för kökspersonalen, vilken ledde in 

till en med vaktmästarbostaden gemensam tambur. Entrén 

sattes igen 1916. På sockeln och fasaden kan man ana en 

skarv. 

rymmer idag fyra ateljéer. Den ursprungliga 

planlösningen är i huvudsak bevarad. De största 

förändringarna i planlösningen har skett på 

bottenvåningen då man 1939 förminskade 

köket och istället förstorade hallen. Därefter 

har även det ursprungliga skafferiet vid något 

tillfälle förstorats till ett rum. På övervåningen 

är den ursprungliga planlösningen intakt med 

trapphall och tre rum. Husets rum har brädgolv, 

målade väggar och papptak. I flera rum 

finns kakelugnar bevarade. Det finns flera äldre 

detaljer bevarade, som snickerier, innerdörrar, 

trappräcken och köksinredning. 

Källaren består av tre mindre rum med murade 

golv, väggar och tak, vilka ursprungligen 

36 

användes som matkällare och förråd. Idag 

finns en tryckverkstad inrymt i ett av rummen. 


Exteriört präglas byggnaden av jugendstilen 

som var en populär arkitekturstil åren efter 

sekelskiftet 1900. Arkitekten J Fred Olson ritade 

vid tiden flera tjänstebostäder i Kalmar 

med likartat utseende 7 . Byggnadens exteriör 

är, förutom att två entréer satts igen och att 

ytterdörr utbytts, välbevarad. Denna förändring 

har dock skett med hänsyn till byggnadens 

karaktär. Interiört har smärre ändringar 

utförts på bottenvåningen, men i övrigt är den 

ursprungliga planlösningen ännu utläsbar. Det 

finns även flera invändiga byggnadsdetaljer 

bevarade, vilket förstärker det byggnadshistoriska 

värdet. 

7 Snarlika tjänstebostadshus ritade av stadsarkitekt J Fred 

Olson kan ses exempelvis vid Kalmar slott och vid gamla 

sjukhuset/f.d. Söderportsskolan i Gamla stan. 

Innertrappan.

Byggnadens ursprungliga funktion som 

kombinerad köksbyggnad och vaktmästarbostad 

ger en tydlig koppling till det f.d. epidemisjukhuset. 

Huset bidrar till att ge en förståelse 

av miljön och uppfattning av epidemisjukvårdens 

förutsättningar för drygt hundra år sedan. 


Byggnaden bör betraktas som särskilt värdefull 

byggnad enligt Plan- och bygglagen 8 kap. 13 § 

(tidigare 3 kap. 12 §) och förses med skyddsbestämmelser 

(q) som skyddar mot rivning och 

exteriör förvanskning. 


I köket finns delar av den ursprungliga köksinredningen 

bevarad, ex överskåpet som ses på bilden. Köksväggarna 

är kaklade och de äldsta delarna torde vara från nybyggnadstiden. 

37


Uthusbyggnaden. 

Uthus 

Nybyggnadsår: 1990-tal 

Arkitekt: - 

Beskrivning 

Uthuset ligger intill planen norr om huvudbyggnaden. 

På platsen låg tidigare en uthusbyggnad 

uppförd under sent 1800-tal, vilken 

revs på 1980-talet. 

Förrådsbyggnaden har rödmålade fasader 

med liggande panel och plåttäckt pulpettak. 

Utmed den södra fasaden finns två träportar 

klädda med locklistpanel och med liggande 

överljusfönster. 

38 


Byggnadens kulturhistoriska värde bedöms 

som ringa. 


Inga särskilda bestämmelser i detaljplan anses 

nödvändiga.

Källor: 

Tryckta 

Åhman, Anders, 1976, Om den offentliga 

vården – Byggnader och verksamheter vid 

svenska vårdinstitutioner under 1800- och 

1900-talen. En arkitekturhistorisk undersökning, 

Liber Förlag & Arkitekturmuseum, 

Uddevalla. 

Linde, Skotte, 1994, Kalmar då och nu 2 – 

114 Kalmarbilder som speglar stadens förändring, 

Kalmar läns museum, Appeltofts 

bokhandel & Dillbergska bokhandeln, 

Kalmar. 

Adolfsson, Göran P D, 1998, Öar kring fästningsstaden 

– En kulturhistorisk skildring 

av Ängö, Lindö, Kullö, Svinö, Skallöarna, 

Varvsholmen och Laboratorieholmen, 

KalmarSund Tryck, Kalmar. 

Kaibjer, Artur, Enar Koch & Lars Schött red. 

1962, Stadsfullmäktige i Kalmar 1863- 

1962, Barometerns förlag, Kalmar. 

Jarlbo, Per, 2007, Kalmars gatunamn – Om 

gator och vägar i Kalmar kommun, Samhällsbyggnadskontoret 

Kalmar kommun. 

Patent no 543, Desinfektions- och torkugn av 

A. B. Reck, Beskrivning offentliggjord af 

Kongl. Patentbyrån, 1886. 

Rapporter 

Nilsson, Lennart, 2006, Översiktlig naturinventering 

av området Svensknabben- 

Lindö, Kalmar kommun, rapport från 

Pronatura, Kalmar. 


Arkivalier 

Kalmar läns museum 

Topografiskt arkiv: Epidemisjukhuset 

Bildarkiv 

Kalmar kommun 

Byggnadsnämndens arkiv: bygglovshandlingar 

Kommunarkivet: ritningar 

Digitalt bildarkiv: www.kalmar.se 

Lantmäteriet 

Lantmäterimyndighetens arkiv, www.lantmateriet.se 

Websidor 

Kalmar kommuns hemsida, www.kalmar.se 

Kalmar lexikon, www.kalmarlexikon.se 

Arkitekturmuseets arkitektregister, 

www.arkitekturmuseet.se 

Övrigt 

Anders Lindeberg-Lindvet, intendent på Tekniska 

museet, Stockholm, mail 

2011-06-08. 

39


40


41


42

Lindö med det f.d. epidemisjukhuset • Kalmar läns museum

Adress Telefon Fax E-post 

Box 104, S-391 21 Kalmar 0480-45 13 00 0480-45 13 65 info@kalmarlansmuseum.se

Bebyggelsehistorisk utredning Lindö Pdf 1,92 MB - Kalmar kommun

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template ?