BOSTADSMILJÖER I MALMÖ - Malmö stad

22 BYGGANDE I MALMÖ
Grönområden och parker
I Bülow-Hübes stadsplaner från 1930-talet finns endast mindre grönytor
inom själva bostadsområdet. Flera av dessa områden är dock belägna i närheten
av de stora grönområden som anlagts under 1920-talet, nämligen Pildammsparken
och Ribersborgsstranden. I grannskapsenheterna grupperades
ofta bebyggelsen runt omkring parker som i Mellanheden eller Augustenborg.
Den nära kontakten med grönska och det noga gestaltade förhållandet
mellan hus och park är karakteristiskt för bostadsmiljöerna från 1950talet.
Trafik och kommunikationer
1953 invigdes motorvägen, eller ”autostradan” som den kallades, mellan
Malmö och Lund. Anläggandet av breda trafikleder var något som under
efterkrigstiden starkt påverkade stadsbilden. Gator breddades och träd längs
gatorna höggs ner. Bilinnehavet ökade lavinartat och ställde stadsplanerarna
inför stora problem, inte minst i den befintliga innerstaden. Malmö var
dock i första hand att betrakta som en cykelstad. Mängder av cyklister rörde
sig varje dag mellan arbete och bostad.
1936 lades den första av sex spårvagnslinjer ner och därefter avvecklades
spårvagnstrafiken successivt fram till 1973. Att man inte satsade på spårbunden
kollektivtrafik har påverkat stadens uppbyggnad. Bostadsområdena
nås huvudsakligen utifrån med buss eller bil eller så småningom genom ett
nät av cykelleder.
I områdena som byggts enligt 1930-talets stadsplaner finns ett konventionellt
gatunät medan de senare planerna är trafikseparerade med säckgator
in i områdena och ett bilfritt inre. Parkering sker huvudsakligen i gatorna
men även underjordiska garage är vanligt förekommande.
Bostäder och byggherrar
Bostadsstandarden i Malmö var 1940 något lägre än landet i övrigt, men
påtagligt under städer som Stockholm, Helsingborg eller Lund. År 1940 var
43 % av stadens drygt 33 000 lägenheter utan centralvärme, fyra av tio
omfattade endast ett rum ock kök.
Från 1945 till 1955 byggdes drygt 19 000 nya bostäder i Malmö. Den
största andelen, knappt hälften, omfattade två rum och kök, omkring en
femtedel var ett rum och kök eller mindre och en fjärdedel var tre rum och
kök. Under den senare delen av perioden minskade antalet små lägenheter
och andelen större ökade. Lägenheter större än tre rum och kök uppfördes
främst av privata byggherrar i stadsdelen Slottsstaden.
Under de första åren efter 1945 var knappt hälften av de nya lägenheterna
bostadsrätter, nästan uteslutande förvaltade av HSB-föreningar. Därefter
sjönk andelen bostadsrätter till omkring en tredjedel. Under 40-talet
var omkring två tredjedelar av HSB:s nya lägenheter två rum och kök, en
andel som därefter sjönk till drygt hälften. Sedan MKB tillkommit som byggherre
i slutet av 1940-talet stod de för en dryg tredjedel av de nya lägenheterna.
Mer än hälften av MKB:s lägenheter var tvårummare och en fjärdedel
trerummare, men man byggde ytterst få större lägenheter.
De dominerande byggherrarna under perioden var således HSB och MKB.
Flera mindre byggmästare agerade också som byggherrar men de lät inte
bygga mer än några hyreshus vardera. En del av byggmästarna och byggföretagen
i staden hade bildat BGB (Byggmästarnas Gemensamma Byggnadsföretag)
och i dess regi uppfördes en del flerbostadshus under perioden.