Det du behöver veta om REACH - Mannheimer Swartling

ett nyhetsbrev från
mannheimer swartling
juni 2012
Miljöaffärer
Det du behöver
veta om
REACH

Ledare
2
När några av oss i höstas höll ett föredrag om REACH
för ett antal personer som dagligen arbetar med
REACH-frågor inom bland annat näringslivet,
framkom det att kunskapen om REACH inom
företagen i regel begränsar sig till vissa REACHspecialister.
Företagsledning, inköpsavdelning och
andra enheter inom företagen är regelmässigt omedvetna
om REACH.
Enkäter som har genomförts i ett stort antal EUländer
visar att företagen vanligtvis inte kan lämna
den konsumentinformation om deras produkter som
REACH kräver. Stickprovskontroller som tillsynsmyndigheterna
har utfört i Sverige visar oroväckande
ofta att varor i handeln innehåller oväntade och
oönskade kemiska ämnen, vilket resulterar i att åtal
väcks och att företagsbot utdöms. Ytterligare en viktig
fråga är att REACH också påverkar exempelvis
företagens leveransbestämmelser, eftersom en vara
till följd av REACH kan bli osäljbar utan att vara
behäftad med fel i sedvanlig bemärkelse.
I detta nummer av Miljöaffärer vill vi belysa att
REACH är något som företagen måste arbeta långsiktigt
och strategiskt med för att undvika allvarliga
problem i framtiden. Vårt mål är att ge er en tydligare
bild av vad REACH innebär för er och ert företag.
trevlig läsning!
per molander
mårten tagaeus
bo hansson
ansvarig utgivare
advokat mårten tagaeus
031-355 16 88, mta@msa.se
redaktion
advokat mårten tagaeus
assistent eva lernmyr
kontaktpersoner
advokat per molander,
stockholm
08-595 064 84, pmo@msa.se
advokat mårten tagaeus,
göteborg
031-355 16 88, mta@msa.se
advokat bo hansson,
malmö
040-698 58 38, bha@msa.se
foto
Andreas Lind
Joachim Lundgren
nyhetsbrevet utges
i informationssyfte
och är inte att betrakta
som juridisk rådgivning.
nyhetsbrevet får citeras
med angivande av källa.

Vad är REACH?
REACH är en kemikalielagstiftning
som ersätter stora delar av de kemikalieregler
som gällde före den 1 juni 2007
i EU och i Sverige. Reglerna finns i en
EU-förordning och ska därför tillämpas
direkt av företagen. På svenska står
REACH för registrering, utvärdering,
godkännande och begränsning av kemikalier.
Förordningen trädde i kraft inom
hela EU den 1 juni 2007, men bestämmelserna
i REACH börjar gälla stegvis.
Förordningen omnämns ofta som den mest komplexa
och omfattande lagstiftningsprodukt som EU
hittills har antagit. REACH bygger på grundsatsen
att det är tillverkare, importörer och nedströms-
användare, det vill säga industrin, som bär ansvaret
för att de ämnen de tillverkar, släpper ut på marknaden
eller använder, inte har några skadliga
effekter på människors hälsa och miljön. Dokumentationsansvaret
och bevisbördan för ett ämnes
egenskaper ligger alltså inte på myndigheterna,
utan på företagen själva. Principen ”No data, No
market” sammanfattar detta på ett bra sätt: utan
information och utförda riskbedömningar får ett
ämne inte släppas ut på den europeiska marknaden.
Bland reglerna i REACH återfinns bland annat
ett omfattande krav på registrering av alla kemiska
ämnen och blandningar överstigande 1 ton
per år och tillverkare/importör. Kravet innebär att
den som tillverkar eller importerar kemiska ämnen
ska registrera dessa hos den europeiska kemikaliemyndigheten,
ECHA. Tidsfristerna för registrering
skiljer sig åt beroende på mängden tillverkade/
importerade ämnen. Avgörande årtal är 2010, 2013
och 2018.
Utöver kravet på registrering finns också krav på
tillstånd för användning av vissa kemikalier som har
särskilt allvarliga hälso- och miljöfarliga egenskaper
(så kallade SVHC-ämnen). Tillståndsämnen upptas
i en särskild bilaga (bilaga XIV) i REACH som uppdateras
kontinuerligt och fylls på med nya ämnen.
Dessa ämnen plockas från en kandidatförteckning
som ECHA ansvarar för. Förteckningen uppdateras
kontinuerligt, och exempelvis lades 20 nya ämnen
till på listan i december 2011. Sverige och Tyskland
föreslår även att åtta nya ämnen ska upptas på kandidatförteckningen
till sommaren 2012. Ytterligare
en särskild bilaga som man bör känna till är bilaga
XVII, som förbjuder eller begränsar användningen
av vissa ämnen.
REACH är alltså ett dynamiskt regelverk och
ytterligare förändringar och uppdateringar är att
vänta – inte minst av den enkla anledningen att
effekterna av reglerna träder i kraft successivt.
malin lönnqvist
lom@msa.se

Registrering av ämnen
– vad händer härnäst?
4
Enligt REACH är registrering av
ämnen en grundförutsättning för att
ämnet ska få släppas ut på den europeiska
marknaden. Om registrering inte
sker innebär det i praktiken att kommersiell
användning av ämnet förbjuds.
Det är därför viktigt att berörda
företag (tillverkare och importörer av
kemikalier) sörjer för att registrering
av ämnena görs inom de fastställda
tidsfristerna i REACH.
Olika tidsfrister gäller för olika kvantiteter av ämnen
och tillämpas för de ämnen som förhandsregistrerades
i enlighet med reglerna i REACH före den 1 december
2008. För ämnen som tillverkas eller importeras i
mängder om minst 1 000 ton per år av en viss tillverkare
eller importör, skulle en fullständig registrering
ha lämnats till ECHA senast den 30 november 2010.
Totalt lämnades 866 registreringsanmälningar in vid
denna registreringsomgång. Registranterna bestod då
huvudsakligen av stora industriföretag med omfattande
produktion av och handel med kemikalier.
Nästa deadline – den som berör företag som tillverkar
eller importerar minst 100 ton av ett visst
ämne per år – är den 31 maj 2013. För den kommande
tidsfristen bedömer ECHA att ytterligare 2 685
ämnen kommer att registreras. I dagsläget har endast
ett fåtal ämnen registrerats och det återstår således ett
omfattande arbete med att ta fram och sammanställa
nödvändig information under det närmaste året. Vid
en compliance check av ECHA upptäcktes nämligen
att 85 procent av de registreringsdossiers som då kontrollerades,
inte uppfyllde kraven och behövde kompletteras
av registranterna.
”I och med den låga gränsen kommer
ett stort antal aktörer att beröras av
registreringskravet i REACH.”
Den sista deadlinen är den 31 maj 2018 och gäller
för alla aktörer som tillverkar eller importerar
mer än 1 ton av ett ämne per år. I och med den låga
gränsen kommer ett stort antal aktörer att beröras av
registreringskravet i REACH. Det är först vid denna
tidpunkt som REACH:s fulla genomslagskraft och
komplexitet kommer att märkas på allvar.
andréa dahrén
ada@msa.se
martin johansson
moj@msa.se

Tillstånd
tillståndsplikt
Huvudregeln enligt REACH är att ämnen ska registreras
för att få släppas ut på marknaden. För vissa
särskilt farliga ämnen krävs dessutom tillstånd för
att de ska få användas eller släppas ut på marknaden.
Dessa särskilt farliga ämnen listas i bilaga XIV till
REACH. Nya ämnen i bilagan tillkommer genom ett
särskilt myndighetsförfarande. Därigenom kommer
tillståndsplikten i bilagan successivt att omfatta fler
ämnen. För de som tillverkar, importerar eller i övrigt
hanterar ämnen (så kallade nedströmsanvändare) är
det därför viktigt att bevaka förslag till nya ämnen att
lägga till i bilagan. I nuläget innehåller bilagan, efter
tillägg i februari i år, 14 ämnen.
Tillståndskravet syftar dels till att genom tillsyn
och kontroll av dessa särskilt farliga ämnen minska
riskerna de är förknippade med, dels till att möjliggöra
en utfasning av ämnena genom att de ersätts av andra
mindre farliga ämnen.
tillstånd krävs för varje
användning
Följden av att ett ämne listas i bilaga XIV är att det
krävs tillstånd för varje användning av ämnet. Det
innebär att om en tillverkare har tillstånd att tillverka
ett särskilt farligt ämne för en viss användning, krävs
ett nytt tillstånd, för att få använda eller sälja ämnet
för ett annat användningsområde.
Nedströmsanvändare av ett särskilt farligt ämne
får använda ämnet (för ett visst användningsområde),
antingen om nedströmsanvändaren själv innehar ett
tillstånd för den aktuella användningen eller om tillverkaren/importören
har tillstånd för användningen.
I det senare fallet ska nedströmsanvändaren anmäla
sin användning.
successiv tillståndsplikt
Tillståndsplikt kommer successivt att börja gälla för
de 14 ämnen som hittills upptagits i bilaga XIV. Den
21 augusti 2014 börjar tillståndsplikt att gälla (så
kallat slutdatum) för de två första av de 14 ämnena.
För tillverkare, importörer eller nedströmsanvändare
som hanterar något av ämnena i bilaga XIV,
måste tillståndsansökan ges in senast 18 månader
(ibland tidigare) före detta slutdatum. När slut-
datumet passerats, får ämnet inte användas på ett
nytt sätt (ny användning) förrän ett tillstånd beviljats.
Ansökan om tillstånd lämnas in till ECHA, men
beslut om tillstånd fattas av EU-kommissionen.
Utgångspunkten är att sökanden ska visa att förutsättningarna
för tillstånd är uppfyllda.
För ämnen i bilaga XIV kan tillstånd beviljas
under förutsättning att:
• de sociala och ekonomiska fördelarna uppväger
hälso- och miljöriskerna, samt
• det saknas alternativa ämnen eller tekniker.
Om en verksamhetsutövare, till exempel i sin
tillverkningsprocess, använder ett ämne i bilaga XIV,
kommer alltså frågan om tillstånd ofta att bero på
om verksamhetsutövaren kan visa att det saknas möjlighet
att ersätta ämnet eller tillverkningsprocessen
med alternativa ämnen eller tekniker. Möjligheten
till substitution är därför central för om tillstånd
kommer att medges.
I fråga om vissa ämnen i bilaga XIV kan dock tillstånd
ändå beviljas, oavsett om kraven ovan är uppfyllda,
om de hälso- och miljörisker som uppkommer i
samband med ämnets användning kan kontrolleras på
ett acceptabelt sätt.
påbörja arbetet med tillståndsansökan
i god tid!
De två tillståndsämnen som ligger närmast
till hands, har ett slutdatum för användning
under 2014 och 2015. Tillståndsansökningarna för
dessa ämnen ska dock inges redan under nästa år.
Tillståndsprövningarna är komplexa och mycket
resurskrävande. ECHA gör bedömningen att det
kommer att ta mellan 18–24 månader från inlämnandet
av ansökan till kommissionen lämnar sitt
beslut. Den som ser ett behov av tillstånd bör därför
påbörja detta arbete i mycket god tid.
staffan löwhagen
snl@msa.se

Sveriges tolkning av
0,1-procentsviktkravet
6
Enligt REACH kan producenter,
importörer och leverantörer av varor
omfattas av anmälnings- eller informationsplikt.
Anmälningsplikten
innebär att en vara ska anmälas till
den europeiska kemikaliemyndigheten
(ECHA).
Informationsplikten innebär kortfattat att information
om säker användning måste lämnas till alla
mottagare i distributionskedjan, men till konsumenter
endast efter förfrågan. Ett grundkriterium
för anmälnings- eller informationsplikt, är att en
vara innehåller mer än 0,1 viktprocent av ett sådant
farligt ämne som finns upptaget på den så kallade
kandidatförteckningen 1 .
Hur 0,1 viktprocent beräknas beror naturligtvis
på vad som anses utgöra en vara. Begreppet vara
är definierat i REACH, men tolkningen av definitionen
skiljer sig mellan EU:s medlemsländer.
Kommissionens ståndpunkt är att en delkomponent
i en större vara inte omfattas av definitionen utan att
det är den sammansatta varan som beräkningen ska
utgå ifrån. Exempelvis ska beräkningen göras på hela
cykeln och inte på dess handtag och pedaler. Det
är denna tolkning som återfinns i ECHA:s vägledningsdokument
om krav för ämnen i varor.
Sverige och en handfull andra medlemsstater
samt Norge har dock gjort en annan tolkning. Deras
tolkning kan sammanfattas som; en gång en vara,
alltid en vara, alltså att en vara fortsätter att utgöra
en vara även om den ingår som komponent i en större
vara. Det innebär att beräkningen ska göras på ett
handtag eller på pedaler, även om dessa utgör delar
av en cykel.
De olika tolkningarna har diskuterats men hittills
har enighet inte nåtts. Sedan år 2011 anges i stället
i ECHA:s vägledning om krav för varor att tolk-
ningen i vägledningen inte delas av alla medlemsstater.
De skilda sätten att beräkna om halten av ett
ämne uppgår till 0,1 viktprocent kan leda till olika
tillämpning av kravet bland EU-länderna. Försöken
att harmonisera kraven inom EU har således inte
lyckats. Med Sveriges tolkning är det vanligare att
halten av ett ämne uppgår till mer än 0,1 viktprocent
av en vara. Detta kan medföra problem när en vara
skickas mellan olika medlemsstater eftersom olika
krav avseende anmälnings- och informationsplikten
ställs på exempelvis en leverantör och en återför-
säljare av en och samma vara.
Det som slutligen kan avgöra frågan om tolkningen
av 0,1 viktprocent av en vara är om frågan
ställs på sin spets och hänskjuts till EU-domstolen
för avgörande. Än så länge håller Sverige dock kvar
vid sin tolkning och den är utgångspunkten vid
Kemikalieinspektionens tillsyn över efterlevnaden av
reglerna om farliga ämnen i varor.
thérèse bäverlind
tbd@msa.se
karin bäckström
kabc@msa.se
1) Artikel 59 REACH, se även artikel på sidan 11

REACH – Ämnen som begränsas
enligt REACH
REACH gör det möjligt att begränsa
tillverkning, användning och utsläppande
av så kallade riskämnen på
marknaden.
När det föreligger en oacceptabel hälso- eller miljörisk
i samband med bland annat tillverkning
eller användning av ett ämne, och risken är sådan
att den måste hanteras på EU-nivå, finns möjlighet
att enligt REACH besluta att införa begränsningar
avseende det aktuella ämnet. Begränsningarna kan
även omfatta beredningar och varor som innehåller
ämnet. Omfattningen av införda begränsningar kan
variera, från förbud till mer specifika begränsningsvillkor.
Nya begränsningar noteras i bilaga XVII till
REACH, som därmed alltid innehåller en uppdaterad
förteckning över tillämpliga begränsningar.
Såväl EU-kommissionen som ett enskilt medlemsland
har möjlighet att initiera ett begränsningsförfarande.
När avsikten att förbereda ett förslag till
begränsning har offentliggjorts tar ett formaliserat
förfarande vid. Förfarandet syftar till att identifiera
risker samt fördelar och kostnader förenade med
förslaget. Det slutliga beslutet om begränsningar
fattas av EU-kommissionen genom omröstning i
en kommitté.
Ur ett globalt perspektiv har EU under
lång tid ansetts ledande i utvecklingen
av en modern kemikaliereglering.
Införandet av REACH har på många
sätt stärkt EU:s ställning som föregångare
inom området och har stor
inverkan på utformningen av kemikalieregleringar
utanför EU.
I USA domineras kemikalieregleringen av den över
trettio år gamla Toxic Substances Control Act. En
betydande skillnad gentemot REACH är placeringen
av bevisbördan. Medan REACH bygger på
försiktighetsprincipen krävs i USA som huvudregel
att tillsynsmyndigheten visar att en kemikalie innebär
en ”orimlig risk” för att kemikaliens användning
ska begränsas. Amerikansk kemikaliereglering tycks
dock utvecklas till att alltmer likna REACH, vilket
kommer till uttryck bland annat genom skärpta
krav på företagens kemikalierapportering och krav
på ökad öppenhet.
På Europeiska kemikaliemyndighetens, ECHA:s,
webbsida läggs information om kommande och
pågående begränsningsförfaranden upp.
felicia terenius
fte@msa.se
kim fors
kifo@msa.se
Kemikalielagstiftning utanför EU
Influenserna av REACH är dock mest iakttagbara
i Asien. Under 2010 reformerades den kinesiska
kemikalieregleringen genom antagandet av ”China
New Chemical Substance Notification – MEP
Order No 7”. Denna reglering har likheter med
EU-lagstiftningen och har därför kommit att kallas
”China REACH”. Bland annat krävs enligt den kinesiska
regleringen, liksom enligt REACH, registrering
och anmälan av kemikalier. Vidare uppmuntrar
den kinesiska regleringen till informationsutbyte
mellan verksamhetsutövare.
Även Japan skärpte år 2009 kraven på rapportering
och utvidgade även omfattningen av kemikalier
klassificerade som ”högriskkemikalier”, vilka numera
kräver godkännande. Trenden verkar således vara
att REACH alltmer går mot att bli den nya globala
standarden för kemikaliereglering.
linnea ljung
llj@msa.se
jonas öqvist
joqv@msa.se

Att säkerställa ”REACH
compliance” i avtal
8
Ämnen som inte är registrerade, inte
uppfyller tillståndskraven i bilaga
XIV eller är föremål för begränsning
i bilaga XVII, får inte släppas ut på
marknaden. En sådan effekt kan slå
mycket hårt mot företag som är beroende
av vissa nyckelkemikalier i sin
verksamhet, exempelvis för att kunna
producera en viss vara.
Likaså kan ”non compliance” med REACH slå mot
ett företags varumärke om det skulle visa sig att ett
företag släpper ut en vara som innehåller särskilt farliga
eller förbjudna ämnen.
Mot den bakgrunden vill många företag säkerställa
att de ämnen eller varor som köps in och som
används i verksamheten uppfyller ovannämnda krav.
Det vill säga att produkterna är ”REACH compliant”.
Avtalen innehåller då en uttrycklig hänvisning
till REACH och i vissa fall en närmare precisering
av vilka specifika REACH krav som den levererade
produkten ska innehålla. Dessa krav bör också åtföljas
av relevanta sanktionsbestämmelser som täcker in
de skadesituationer som kan uppstå till följd av att
varan inte får släppas ut på marknaden.
Om en vara innehåller mer än 0,1 viktprocent av
ämnen som är upptagna på ECHA:s kandidatförteckning
triggas bland annat en straffsanktionerad
skyldighet att informera om förekomsten av ämnet
till mottagaren av varan. Denna skyldighet är särskilt
problematisk för företag som importerar varor
utanför EU. Mörkertalet är nämligen stort beträffande
användningen av ett flertal av dessa ämnen.
Detta ställer därför höga krav på företagens interna
kontroll av importerade varor och hur avtalen med
leverantörerna är formulerade. Avtalen bör exempelvis
ta höjd för att bilagorna XIV, XVII och kandidatförteckningen
uppdateras kontinuerligt. Det
kan även finnas skäl att precisera vilken tolkning
av 0,1 viktprocentkravet i varor som ska användas.
Närmare bestämt, ska utgångspunkten i tolkningen
vara den sammansatta varan eller varje ingående delkomponent?
Denna precisering får nämligen betydelse
om den tillverkade varan distribueras till flera
medlemsstater.
Sammantaget finns det alltså anledning att reglera
”REACH compliance” i avtal. Hur omfattande
en REACH-klausul bör vara varierar dock i det
enskilda fallet. Ibland är en enkel klausul tillräcklig,
ibland måste omfattande klausuler tas fram om det
är fråga om typiska riskprodukter.
therese stömshed
thr@msa.se

Hur ska företagen praktiskt
arbeta med REACH?
Eva-Helena Westman, Intertek,
diskuterar hur REACH påverkar
företag och vilka nya utmaningar som
företagen nu ställs inför.
vad måste företag särskilt tänka
på sedan reach infördes?
REACH är en kemikalielagstiftning som inte bara
berör tillverkare och importörer av kemiska ämnen.
Delar av REACH riktar sig även mot dem som hanterar
varor och där varor till exempel är soffor, din
cykel eller träningsmaskinen på gymmet. På så sätt
berörs många företag som normalt sett inte kopplar
samman ordet ”kemikalielagstiftning” med sin
verksamhet.
”Det är viktigt att observera att ett
företag kan ha flera roller och därmed
flera skyldigheter.”
Kopplingen mellan REACH och varor handlar
om att begränsa och informera om risker kring de
farliga ämnen som kan förekomma i de varor som
vi omger oss med. Det första ett företag bör göra
med avseende på REACH är att kartlägga vilken
roll (tillverkare, importör, nedströmsanvändare) och
typ av produkt (kemiskt ämne, blandning, vara) man
har enligt definitionerna i REACH. Det är viktigt
att observera att ett företag kan ha flera roller och
därmed flera skyldigheter. Det är även viktigt att
förstå sina leverantörers samt sina kunders skyldigheter
så att arbetet med REACH blir så effektivt
som möjligt.
Kommunikation har visat sig vara det absolut
viktigaste verktyget när det kommer till REACH;
det kan handla om kommunikation med medregistranter
av ett kemiskt ämne och kommunikation upp
och ner i leverantörsleden rörande farliga ämnen i
varor. En ordentlig dos tålamod skadar inte heller.
finns det några särskilda strategier,
planer eller policys som kan
underlätta företagens arbete
med reach?
Beroende på vilket ansvar och vilka skyldigheter
man har under REACH finns det en rad dokument
som kan ge vägledning. För REACH kopplat
till varor finns ett vägledningsdokument rörande
kraven som ECHA tagit fram. Det finns däremot
relativt lite skrivet om hur just ett företag ska arbeta
rutinmässigt för att kontrollera förekomst av farliga
ämnen i till exempel en importerad vara eller inköpt
material/komponent.
Det man ska tänka på är att ha en rutin för sitt
arbete kopplat till kemikalier i varor och eventuell
förekomst av farliga ämnen. Denna rutin kan förslagsvis
dokumenteras som en del av ett kvalitetssystem.
Rutinerna kan till exempel beskriva hur
företaget sköter kravställning mot leverantörer,
vilken rutin som finns då kandidatlistan uppdateras
med nya ämnen och hur man ska kontrollera om
dessa ämnen berör företagets varor.
kan man redan nu se ytterligare
förändringar som företagen kommer
att behöva göra framöver på
grund av reach?
REACH kommer kräva ett kontinuerligt arbete
eftersom nya farliga ämnen tillkommer på till exempel
kandidatlistan och i bilaga XIV. Det är viktigt
som företag att veta vilka ämnen som kan komma
att kräva tillstånd eller begränsas för att proaktivt
kunna ersätta dem. Det är även troligt att tillståndsplikt
för ett ämne kommer att påverka tillgången
på ämnet eller visst material samt att priserna kommer
att stiga. Kunskapsöverföring mellan aktörer
rörande vilka kemiska ämnen som material och
varor innehåller kommer att öka.
caroline perlström
cap@msa.se
Från vänster: Olga Matzén, Alina
Ariosa-Alvarez, Anna-Karin Vagi,
Ann-Britt Fransson, Anna Forsgren
och Eva-Helena Westman.

Artikel 33 – skyldigheten att vidare-
befordra information om ämnen i varor
10
Varuleverantörer (alla som tillverkar,
importerar eller säljer varor) har i
enlighet med artikel 33 en långtgående
skyldighet att vidarebefordra information
om kemiska ämnen i de varor de
levererar.
Skyldigheten gäller varor som innehåller en koncentration
över 0,1 viktprocent av särskilt farliga ämnen
upptagna på kandidatlistan. (Angående 0,1-procentsviktkravet
se artikeln ”Once an article, always
an article”?). Skyldigheten att vidarebefordra information
innebär att varuleverantören ska tillhandahålla
mottagaren av varan tillräcklig information
(åtminstone ämnets namn), så att varan kan användas
på ett säkert sätt.
Vid leverans till konsument inträder skyldigheten
att tillhandahålla information endast efter en
uttrycklig begäran från konsumenten. Informationen
ska då tillhandahållas kostnadsfritt inom 45 dagar
från det att begäran framställdes. Att uppmärk-
samma är att skyldigheten att tillhandahålla information
gäller för både återförsäljare och tillverkare
av en viss vara (liksom för eventuella importörer).
Informationsskyldigheten kan, i sin minst
omfattande form, sammanfattas som ett krav för
varuleverantörer att tillhandahålla information om
det aktuella ämnets namn – ett krav som lätt borde
kunna uppfyllas? En rapport från BEUC (den europeiska
konsumentorganisationen) med titeln ”How
much are we told?” från oktober 2011 visar dock
annat (rapporten finns att tillgå på www.beuc.org).
Rapportens syfte var bland annat att analysera huruvida
kravet i artikel 33 (2) gällande information till
konsument uppfylls i ett antal utvalda medlemsstater,
däribland Sverige. I sammanfattningen till
rapporten framhålls att resultaten är en besvikelse.
Mindre än hälften (!) av de varutillverkare och återförsäljare
som tillfrågades inkom med ett fullständigt
svar inom den lagstadgade 45 dagars fristen.
Mot den bakgrunden finns det alltså skäl för
företag att se ser över hur man arbetar internt med
att uppfylla kraven i artikeln 33. Generellt sett
måste mekanismerna för informationsflödet förbättras
mellan olika aktörer i distributionskedjan. Vidare
bör en ansvarig person på varje företag utses med
uppgift att hantera just dessa frågor.
charlotte björnsdotter lundgren
blc@msa.se
kajsa johansson
kajh@msa.se

REACH-nyheter i korthet
Den första löpande handlings-
planen antagen
ECHA antog i februari en förteckning över 90
ämnen som ska utvärderas under perioden år 2012-
2014. Under år 2012 ska 36 av dessa ämnen, däribland
triclosan och bisfenol A, utvärderas. Ämnena
har valts ut på grund av att de misstänks utgöra en
risk för människors hälsa eller miljön, vilket nu ska
utredas vidare av medlemsstaterna.
Nya förslag till kandidatlistan
Sverige och Tyskland avser att under sommaren
föreslå sammanlagt åtta nya ämnen till kandidatlistan.
Tysklands förslag rör fyra perfluorerade
syror, medan Sveriges förslag inkluderar kadmium
och kadmiumföreningar.
REACH ur ett varuperspektiv
REACH omfattar – utöver kemiska
ämnen och blandningar – även varor.
REACH ställer ett antal krav på alla
som släpper ut varor på marknaden:
varuproducenter, varuimportörer och
varuleverantörer.
Ett stort antal aktörer berörs av reglerna och det är
av vikt att de som hanterar varor känner till de skyldigheter
som föreligger.
Uppföljningen av varureglerna i REACH har hittills
inte prioriterats lika högt som exempelvis registreringen
av kemiska ämnen. Förändringar är dock
att vänta. Bland annat har Kemikalieinspektionen
fått ökade resurser på området och i myndighetens
tillsynsplan för 2012 framgår explicit att en av målsättningarna
är att öka tillsynen av just varor. För
att öka medvetenheten om kemikalier i varor har
den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA även
presenterat en lista med information om typiska
varuslag där särskilt farliga ämnen ingår (SVHCämnen).
Exempelvis förekommer mjukgörare i
plast och flamskyddsmedel bland SVHC-ämnena.
Användningsområdena för dessa ämnen är bland
annat kablar, golv, badleksaker och sandaler
Svenskt initiativ att begränsa bly
Kemikalieinspektionen har meddelat att Sverige
under nästa vår avser att föreslå ytterligare begränsningar
för bly och blyföreningar i konsumentprodukter,
bland annat i möbler och kläder. Som ett
led i förfarandet kommer Kemikalieinspektionen
att arrangera samrådsmöten där företag och organisationer
från hela Europa får möjlighet att diskutera
förslaget. Det första samrådet äger rum den
18 juni 2012.
pia grönquist
pgt@msa.se
linda sjöö
lisj@msa.se
respektive isoleringsmaterial i byggnader och fordon,
textil och elektronik. Det kan därmed enkelt
konstateras att vi dagligen använder oss av varor som
typiskt sett kan innehålla sådana ämnen.
Reglerna i REACH gällande varor kan delas upp
i tre delar. För det första åligger det varuproducenter
och importörer att i vissa fall registrera ämnen
som ingår i en vara. Kravet är att ämnet är avsett
att avges under normala eller rimligen förutsebara
användningsförhållanden. Det klassiska exemplet
på ett ämne som avges från en vara är luktämnen
från ett luktsuddgummi. Vidare ska mängden av
ämnet överstiga 1 ton per tillverkare/importör och
år för att trigga ett registreringskrav. För det andra
finns ett krav på att varuproducenter och importörer
ska anmäla om deras varor innehåller mer än
0,1-viktprocent av ett särskilt farligt ämne som är
upptaget på kandidatlistan. (Se mer om tolkningen
av 0,1-procentsviktkravet i artikeln ”Once an article,
always an article”). Slutligen, som en tredje del,
finns även en långtgående informationsskyldighet
om innehållet i varor vilken träffar alla som släpper
ut varor på marknaden: varuproducenter, importörer
och leverantörer.
kerstin brinnen
knb@msa.se

REACH-länkar
allmän information:
http://kemi.se/sv/Start/Reach-forordningen/ och http://echa.europa.eu/web/guest
1. europaparlamentets och rådets förordning (eg) nr 1907/2006 (reach):
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32006R1907:SV:NOT
2. den europeiska kemikaliemyndighetens (echa:s) vägledningsdokument:
http://echa.europa.eu/web/guest/guidance-documents/guidance-on-reach
3. kandidatlistan (uppdateras kontinuerligt):
http://echa.europa.eu/web/guest/candidate-list-table
4. ämnen som föreslås tas upp på kandidatlistan (uppdateras kontinuerligt):
http://echa.europa.eu/web/guest/registry-of-current-svhc-intentions
5. information om var och hur ämnen på kandidatlistan används:
http://echa.europa.eu/web/guest/information-on-chemicals/candidate-list-substances-in-articles
6. information för nedströmsanvändare:
www.echa.europa.eu/downstream
7. onlineplattformen subsport (substitution support portal) skapad av bland annat den svenska
organisationen chemsec där företag kan få hjälp att hitta substitut till de kemikalier de vill fasa ut:
http://www.subsport.eu/
stockholm göteborg malmö helsingborg frankfurt berlin
moskva s:t petersburg shanghai hongkong bryssel new york
www. mannheimerswartling.se
Mannheimer Swartling är Sveriges ledande affärsjuridiska advokatbyrå.
Genom att kombinera juridisk spjutspetskompentens med
branschkunskap erbjuder vi våra klienter kvalificerad affärsjuridisk
rådgivning med stort mervärde. Vi är en fullservicebyrå med omfattande
internationell verksamhet och uppdrag över hela världen.
Byrån omsätter 1,2 miljarder kronor och har ca 650 anställda. För
beställning av Miljöaffärer vänligen kontakta elr@msa.se