Bekännelsen - Marxistarkiv

39
Mannen som de frågar ut ger dem visioner av en tid som de är okunniga om men som de
måste beundra mot sin vilja:
– När lärde ni känna Valeš?
– Under en av hans permissioner i Barcelona.
– Det är inte underligt att män med ett så okontrollerbart förflutet blev förrädare. I Spanien
deserterade han ju.
– Han lämnade sitt reguljära förband och anmälde sig som frivillig till extremt farliga
uppdrag. Han blev en av de män som Hemingway skildrade i romanen ”Klockan klämtar för
dig”. En dag 1938 skickades hans gerillagrupp femton kilometer bakom fiendens linjer i en
sektor som hette Tramp. De skulle radera ut en fascistisk divisionsstab.
Jag beskriver hur de under natten tog sig fram till högkvarteret, som befann sig i en byggnad
strax utanför en by. En del av gruppen skulle smyga sig in medan de övriga lade ut minor.
Valeš var med i skyddsgruppen som skulle täcka själva aktionen och säkra återtåget. Natten
var mycket klar. Männen tryckte i ett dike några meter från en vaktpost. I samma ögonblick
som denne upptäckte dem och skulle slå larm angrep de. Posten och några officerare dödades,
en tillfångatogs, och gerillamännen lyckades återvända utan egna förluster.
– Valeš deltog ända till krigsslutet i liknande aktioner, tillfogar jag. Det är givetvis sådant ni
kallar ”vägen till Intelligence Service”!?
– Hur förklarar ni att Laco Holdoš inte lydde order när brigaderna skulle dra sig tillbaka på
alla fronter för omgruppering i Katalonien? Hur kom det sig att han stannade i Spanien när de
andra tjeckiska frivilliga redan var i Frankrike? Varför dök han en dag upp i Nordafrika?
– Laco föreslogs av Giuliano Pajetta, Luigi Longos adjutant (Longo var brigadernas
generalinspektör) att leda de slovakiska radiosändningarna från Aranjuez nära Madrid.
Eftersom det redan var bestämt att de frivilliga skulle dras tillbaka från Spanien och den
republikanska regeringen hade accepterat detta, försåg man Laco med en spansk legitimation.
Han arresterades och sattes i fängelse i Madrid som misstänkt för spioneri, eftersom den enhet
som nämndes i hans papper inte fanns i verkligheten. Han väntade på avrättning i samma stad
som han hade varit med om att försvara tillsammans med sin vän Josef Majek, som stupade
vid hans sida 1936 under striderna i universitetsstaden. Jaime Guanter Coll – det var hans
alias – vägrade upplysa om varför han stannat i den centrala zonen och vem som hade gett
honom de falska handlingarna.
Han räddades i sista ögonblicket av en anarkist, en officer som hade lärt känna honom medan
han kommenderade Gottwalds batteri vid Levante. När han äntligen blivit fri, sändes han till
Valencia för att ta hand om en grupp frivilliga som skulle skickas hem. Efter Casados antirepublikanska
kupp kontaktade Holdoš partiet i Valencia för att hjälpa till att rädda partiledare,
som då utsattes för en veritabel häxjakt.
Francos trupper hade redan brutit igenom fronten. Casadisternas och Falangens flaggor vajade
på taken då Laco lyckades rädda några kvinnor och män – under falsk identitet som frivilliga
– in i de kaserner som han höll med sin grupp. Under dramatiska omständigheter lyckades de
nå hamnpiren i Alicante och komma ombord på det sista fartyg som lämnade staden,
Stambroock, en båt under engelsk flagg. Medan italienska flygplan släppte de sista bomberna
över hamnen lämnade Laco och hans kamrater Spanien. Så gick det till när de for till
Nordafrika, där de sedan internerades.