PM för uppsatsövningar i historia på B-nivån - Mittuniversitetet

Mittuniversitetet
Institutionen för humaniora
Historia
PM för uppsatsövningar i historia på B-nivån
Sid 1 (9)
1. Målsättning
Avsikten med uppsatsövningarna är att ge den studerande tillfälle till övning i självständigt
arbete med historiskt källmaterial och historisk litteratur. Uppsatsen skall visa att den
studerande på begränsad tid kan sätta sig in i källor och litteratur till ett historiskt problem,
tillämpa elementära regler vad gäller historisk metod samt visa prov på objektivitet och
skärpa. Det gäller även att med formell klarhet och reda lägga fram resultaten.
Ventileringen av uppsatsen sker i seminarieform och syftar till att ytterligare öva upp
förmågan att kritiskt granska problem och problemlösningar. Ett aktivt deltagande på
seminarierna, vari ingår kravet på fullgörande av en särskild opposition på en uppsats, skall
öka förmågan att diskutera och analysera vetenskapliga texter på ett sakligt, infallsrikt och
nyanserat sätt.
2. Ämne, handledning, biblioteksfrågor
Vid val av uppsatsämne bör man låta sig vägledas av personligt intresse. Studenten väljer i
princip ett ämne för uppsatsen efter samråd med seminarieledaren. Student och handledare
diskuterar vilket material som skall ligga till grund för uppsatsen, och hur uppsatsen skall
avgränsas.
Alla uppsatsämnen måste godkännas av seminarieledaren!
Författaren bör omgående samla in det material som skall ligga till grund för uppsatsen och
vid behov göra de fjärrlån av böcker eller arkivlån som erfordras. När de viktigare delarna av
materialet är insamlat skall författaren bilda sig en övergripande uppfattning om de
möjligheter detta erbjuder för att dels göra upp en plan över uppsatsarbetet, dels utarbeta en
PM inför uppsatsskrivningen. Den senare skall konkretisera problem av metodisk eller
teoretisk art, ta upp de särskilda problem som kan vara förknippade med källor och litteratur

och utmynna i ett dispositionsutkast över uppsatsen. Denna PM skall snarast möjligt
överlämnas till seminarieledaren, eller den speciella handledare som står till förfogande.
Smärre ändringar i dispositionen, frågeställningar och rubrik blir vanligen nödvändiga för
Sid 2 (9)
författaren under arbetets gång. Om ändringarna blir av en sådan omfattning att de tenderar att
ge ämnet en helt ny karaktär än den från början avsedda, måste handledaren/seminarieledaren
kontaktas. Detsamma gäller om den studerande finner det svårt att åstadkomma en uppsats om
det fastställda ämnet. Ta kontakt så snart som möjligt!
Universitetets bibliotekspersonal svarar på frågor om bibliotek, litteratur etc, samt förmedlar
lån från andra bibliotek. Tänk på att fjärrlån ofta kan ta avsevärd tid och låna därför in
böckerna i god tid.
3. Uppsatsens tekniska utformning
Ägna gärna litet tid att sätta dig in i hur ordbehandlingsprogrammet på din dator fungerar.
Redigeringsarbetet går mycket snabbare, fotnoter kan placeras ut automatiskt, tabeller kan
infogas på ett snabbt, enkelt och estetiskt tilltalande sätt och programmet kan automatiskt
utföra innehållförteckningar. Det kan ta litet tid till en början, men du vinner efterhand mycket
tid och arbete.
För den rent språkliga behandlingen finns ett antal handböcker i uppsatsskrivning. Näst intill
nödvändigt är Svenska skrivregler utgivna av Svenska språknämnden. Den kan svara på
nästan alla frågor om korrekt språkbruk på ett kort och koncist sätt. En ordlista för
rättstavning och ett synonymlexikon kan också vara bra att ha.
A. Titelbladet
Titelbladets utformning utformas enligt särskilda anvisningar.
B. Innehållsförteckning
Innehållsförteckning med sidhänvisningar bör alltid finnas först i uppsatsen
C. Inledning
Det är ofta lämpligt att dela upp inledningen i flera avdelningar, t.ex. enligt följande: a. kort
bakgrundsteckning med angivande av någon central händelse som leder författaren (och
läsaren) direkt in i ämnet; b. en klar fixering av uppsatsens övergripande frågeställning (syfte),
gärna med precisering av delfrågor. Detta kan ske punktvis, men gärna i en mera resonerande
framställning; c. tidigare forskning som är central för uppsatsens huvudsakliga frågeställning

edovisas, d. det för uppsatsen centrala källmaterialet presenteras, med angivande av
källkritiska eller andra synpunkter av metodisk karaktär.
Som en allmän regel kan sägas att uppsatsens rubrik också tjänar som en avgränsning av
ämnet. Men författarens speciella avsikt med uppsatsen skall angivas genom en
huvudfrågeställning, som sedan skall behandlas i uppsatsen och resultera i ett svar på den
uppställda frågan. Frågeställningen kan sedan vid behov delas upp i eller följas av
underfrågeställningar.
D. Uppsatsens huvuddel
Sid 3 (9)
En klar och överskådlig disposition underlättar för läsaren att läsa och fatta väsentligheterna i
uppsatsen. Dispositionen av uppsatsen huvuddel skall följa de riktlinjer som dragits upp i
inledningen.
E. Sammanfattningen
Sammanfattningen kan utformas på skilda sätt, beroende på vilken karaktär uppsatsens
huvuddel har fått. Om de uppställda frågorna har kunnat besvaras tämligen entydigt i
huvddelens olika kapitel bör sammanfattningen göras tämligen kortfattad och ha en rent
summerande karaktär. Om däremot svaren på frågorna har en mera osäker eller splittrad
karaktär eller det av andra skäl krävs en mera analyserande sammanfattning, skall författaren
se till att den får en sådan karaktär, vilket vanligen innebär att den måste ta flera sidor i
anspråk. En uppsats som saknar svar på de uppställda frågorna har missat poängen. Det är inte
heller meningen att läsaren själv skall behöva göra en sammanfattning av uppsatsens resultat.
F. Notapparaten
Principer.
Noterna har flera uppgifter:
De ger referenser till källor och litteratur som författaren åberopar för en uppgift i texten.
De kan avlasta texten från upplysningar som är av intresse men som bryter framställningen:
längre citat, tekniska diskussioner, kommentarer som ligger vid sidan av huvudämnet.
De kan citera andra diskussioner eller ge ytterligare information om det som behandlas i
texten.
De kan användas för hänvisning till ett annat ställe i uppsatsen.
Slutligen kan de användas för en kombination av dessa ändamål.

Sid 4 (9)
Den första uppgiften är den viktigaste då den ger andra forskare möjlighet att kontrollera att
den lämnade uppgiften verkligen existerar på angiven plats (d v s att akribin är god), att den
har uppfattats som riktig samt att den tillåter de eventuella slutsatser som författaren dragit av
den. Därför bör en författare uppge en källa för varje faktum, åsikt eller slutsats (med
undantag av sina egna naturligtvis) som lämnas i texten. Det enda undantaget från denna regel
gäller allmänt kända fakta. Vad som räknas hit blir en praktisk avvägningsfråga. Man bör
dock ej förutsätta för mycket av läsaren.
Varje mening behöver givetvis inte förses med en hänvisning, men så snart ett avsnitt från en
källa bryts av uppgifter från en annan källa eller litteratur eller författarens egen åsikt skall en
hänvisning ges. Om man använder ett citat av en källa eller annan författare via en
bearbetning anges det arbete du faktiskt använt, med originalet inom parentes.
Internetadresser hänvisas genom att ange sidans adress samt datum när sidan besöktes. (Ex:
http://www.riddarhuset.fi/suku_haku.php?alkukirjain=72 (2005-01-27)). Viktiga sidor bör
dessutom återges i bilaga så att uppgiften lätt kan kontrolleras.
Placering
Den siffra i texten som hänvisar till en not bör normalt placeras i slutet av den eller de
meningar som innehåller det som hänvisningen täcker. En huvudregel med många undantag
kan vara att noten avslutar ett stycke. Nottexten utformas så att hänvisningarna på ett enkelt
sätt korresponderar med käll- och litteraturförteckningen. Vad gäller litteraturen innebär detta
enklast en hänvisning till författarnamn, tryckår och sida (t.ex. Österberg, E. 1991 sid.275ff).
Noternas skall placeras längst ner på sidan. Detta gör programmet automatiskt om du har rätt
inställningar. Tar du bort eller sätter in noter görs normalt en omnumering av de gamla.
Numrering
Normalt klarar du dig med löpande numrering för hela uppsatsen. Om noterna hotar att bli fler
än 99 kan referenserna i texten bli klumpiga och ny numrering kan startas kapitelvis. Först bör
du emellertid överväga om du inte placerat in alltför många noter.
Tabeller, diagram och kartor har alltid dels ett huvud som talar om vad de innehåller i ganska
precisa termer, dels en källhänvisning omedelbart efter som talar om de referenser man vill
åberopa. I förekommande fall kan även anmärkningar till tabellen, förklaringar till
tabellhuvuden, undantag etc läggas direkt efter tabellen. T ex

Tabell 1. Patienter intagna på Växjö lasarett år 1842 med diagnosen religiös extas eller
liknande.
KÖN ANTAL MEDELÅLDER
Män 15 21
Kvinnor 30 20
Källa: Växjö lasarettsjournaler år 1842, Centralarkivet, Växjö lasarett.
Hänvisningar:
Sid 5 (9)
Referens till annan plats i uppsatsen ges med sidnummer och till not med både notens och
sidans nummer. T ex: Se även not 6, s 4 ovan; jfr s 6.
Referenser till tryckt material ges med författarnamn (eller annat uppställningsord i
litteraturlistan) och tryckår. T ex Alexandersson 1975, s 3f. Sidhänvisningen följd av f
markerar att även följande sida omfattas, ff att de följande 5 sidorna inbegrips. Om nästa
referens hänvisar till samma skrift kan man i stället förkorta med ib, eller ibid (= på samma
ställe).
Referenser till otryckt material sker lämpligen genom angivare av arkivbildare,
seriesignum, serienamn, sidreferens eller dylikt, arkiv. T ex VDA; FIIa:2
biskopsvisitationer, 1697 02 06, s 187-191, VaLA. Om man är så här utförlig i noten kan
källförteckningen vara mer summarisk. Ett alternativ om samma serie används ofta är att
uppfinna ett eget förkortat referenssystem som presenteras första gången det används,
förutom att man också har en utförlig referens i källförteckningen.
Man kommer aldrig undan tvånget att använda sitt sunda förnuft eller omdöme. Principen som
skall vägleda detta är att en läsare alltid skall ha möjlighet att hitta den text du refererar till på
ett relativt enkelt sätt.
G. Förkortningar
Använd i första hand endast allmänt accepterade förkortningar som kan hittas i SAOL;
Carlsson/Rosén, Svensk historia, del I, s 579 och del II, s 675; Svenskt tidningsindex; Svenska
skrivregler. Förkortning markeras konsekvent med punkt, eller utan (med fast mellanslag).
Om andra förkortningar används förklaras de i en särskild förkortningslista.

H. Käll- och litteraturförteckning
Sid 6 (9)
Det material författaren utnyttjat för sin framställning skall redovisas samlat i en förteckning
som placeras efter huvudtexten. Den skall vara utformad så att läsaren utan svårigheter kan
söka sig fram till den text författaren utnyttjat och kontrollera att materialet behandlats riktigt.
Traditionellt har man urskilt källförteckning från litteratur (bearbetningar). Med ett
funktionellt källbegrepp kan detta vara mindre ändamålsenligt: bearbetningar kan vara källor
och otryckt material kan utnyttjas som källor.
Det viktigaste är att otryckt material och tryckt material (eller Tryckta källor och litteratur)
redovisas under egen rubrik eftersom man beställer de olika materialgrupperna på helt olika
sätt. Om det är ändamålsenligt kan förstås flera underrubriker behövas, t ex Periodisk press,
intervjuer.
Det otryckta materialet redovisas först med angivande av arkiv(depå), arkivort, arkivbildare,
serie och signum, på följande sätt:
VADSTENA LANDSARKIV (VaLA)
Agunnaryds kyrkoarkiv
Sockenstämmoprotokoll KI:4
Bergunda kyrkoarkiv (BK) (egen förkortning)
Befolkningsstatistiska tabeller GIII:1-4
Om handlingen utnyttjats via mikrofilm skall originalhandlingen redovisas med mikrofilmens
signum och nummer inom parentes (t ex RS 145).
Offentliga samlingar redovisas före enskilda.
Uppsatser upp till D-nivå förtecknas och behandlas som tryckt material, med angivande av
universitet, ämne och nivå. Uppsatser på högre nivå är normalt inte att betrakta som tryckt
material och författaren skall tillfrågas innan materialet används. Läget är förstås ett annat om
uppsatsen publicerats i en rapport- eller skriftserie. Det är ändå vanligt att dessa texter
redovisas bland litteraturen, men med tillägget opublicerad.
Tryckt material redovisas i alfabetisk ordning med utgångspunkt från efternamnet. Om
författare saknas, är fler än tre, eller enbart en redaktör anges förtecknas de efter titeln i stället.
Därefter anges titel med kursiv för monografi, och inom citationstecken för artikel (då det är
tidskriften som anges med kursiv stil), eventuell serie som boken ingår i samt till sist tryckår.

Förlagsort behöver normalt inte längre anges. Om förlaget är utländskt är det dock till stor
hjälp om både förlag och förlagsort anges.
Bäst framgår kanske systemet med ett par exempel:
Andrae, Carl Göran, Kyrka och frälse i Sverige under äldre medeltid; Studia Historica
Upsaliensia 4 (diss Uppsala, 1960).
- ”Sveriges lokalhistoria. Inledning till en diskussion” HT 1979:1.
Blickle, Peter, Deutsche Untertanen. Ein Widerspruch (München, 1981).
Sid 7 (9)
- ”Das göttliche Recht der Bauern und die göttliche Gerichtlichkeit der Reformatoren”, Archiv
für Kulturgeschichte, 68 band, 1968, heft 2 (Böhlau Verlag, Köln, Wien) (1986a).
I. Illustrationer och bilagor
Uppsatsen kan med fördel illustreras men underlaget måste i så fall utgöras av goda
fotografier, kartor, diagram etc. Dessa skall vara inmonterade i uppsatsen på den plats där
författaren vill ha dem. Större diagram, kartor, tekniska utredningar eller tablåer kan med
fördel placeras i en bilaga efter huvudtexten. Ta enbart med sådant som är av väsentlig
betydelse för uppsatsen.
K. Omfång
Uppsatsen bör normalt omfatta ca 15-20 A4-sidor skrivna med 1,5 raders mellanrum (som i
denna text med teckensnittet Times New Roman och teckenstorlek 12). Om författaren vill
överskrida detta omfång bör handledaren så snart som möjligt kontaktas. Oftast är ytterligare
en avgränsning av ämnet att rekommendera.
Det måste understrykas att det sagda endast utgör riktlinjer. Naturligtvis är det uppsatsens
kvalitet och inte antalet sidor som är avgörande för betygssättningen.
3-4 veckors heltidsarbete med uppsatsen är en lämplig tidsavvägning.
Det bör observeras i detta sammanhang att det dessutom krävs ca en vecka för utskrivning och
granskning av uppsatsen. Vidare behöver seminariedeltagarna uppsatsen i färdigt skick en
vecka före det datum den skall behandlas. Tryckningen tar också några dagar.
4. Utskrift, förhandsgranskning och tryckning av uppsatsen,
utsändning mm
Författaren ombesörjer själv utskriften.

Sid 8 (9)
Uppsatsen överlämnas i utskrivet skick till seminarieledaren senast 10 dagar före planerad
ventilering för granskning och tryckning. Därefter distribueras uppsatsen till deltagarna.
5. Uppsatsseminariet
Ventilering av uppsatserna, som sker i seminarieform, skall vara ägnad åt en diskussion av
metod och sakinnehåll. Opponentens uppgift är att ta fram uppsatsens intressantare aspekter
för allmän kännedom och diskussion. Grövre formella fel bör påpekas, men mindre
betydelsefulla bristfälligheter bara sammanfattande beröras och exemplifieras. Oppositionen
bör ej ta längre tid än 60 minuter i anspråk, inklusive den diskussion som oppositionen
förväntas ge upphov till. Övriga seminariedeltagare förväntas ge kompletterande synpunkter i
anslutning till de teman som opponenten lyfter fram. Senare delen av seminariet disponeras
för synpunkter på uppsatsen som inte tidigare kommit fram.
Uppläggningen kan variera, men följande disposition kan ge struktur åt oppositionen
Börja med en kort sammanfattning (max 5 minuter) av uppsatsen, med angivande av vad som
är odelat bra och vilka frågor som kommer att tas upp till kritisk diskussion.
1. Syfte och avgränsning. Är titeln adekvat? Har författaren missat någon relevant
frågeställning? Alternativa förslag till avgränsning?
2. Uppsatsens disposition. Är dispositionen väl vald med hänsyn till vetenskapliga och
stilistiska synpunkter?
3. Källmaterial och forskningsläge. Vilket källmaterial har författaren använt? Har författaren
bortsett från väsentligt källmaterial eller lämnat viktiga bearbetniungar obeaktade? Hur
behandlas forskningsläget?
4. Metoder och resultat. Hur har författaren utnyttjat sitt material? Är resultaten hållbara?
Hade det varit möjligt att nå ytterligare resultat genom att utnyttja materialet på annat sätt?
Oppositionen kan här med fördel delas upp i en mera sammanfattande eller principiell del
och en exemplifierande eller detaljgranskande avdelning.
5. Formella synpunkter. på uppsatsens tekniska utformning och på språkbehandlingen, i den
mån påtagliga brister påverkar förståelsen av framställningen.
6. Sammanfattande omdöme. Det bör även tilläggas att författaren alltid får ordet för att göra
rättelser och kompletteringar av vikt för seminariet.
Slutligen skall återigen poängteras vikten av att samtliga seminariedeltagare har satt sig in i
uppsatsen i förväg och försökt bilda sig en egen uppfattning, inte minst om dess centrala

Sid 9 (9)
metodfrågor. Detta är en förutsättning för att en meningsfull diskussion skall komma till stånd
med deltagande även av andra än författare och opponenter. Det är också att visa
uppsatsförfattaren en grundläggande respekt.
Betyget på kursen utgör en sammanfattning av uppsatsen och insatserna under seminarierna,
såväl som opponent som vanlig seminariedeltagare.