nr28 webb - Örebro läns landsting

Frågeställning
Den övergripande frågeställningen kan formuleras:
Kan man få hjälp till psykisk förändring och utveckling genom psykoterapi inom
psykiatrisk verksamhet och hur sker det i så fall?
Metod
För att få kontakt med före detta patienter har jag tillfrågat psykoterapeuter om de
var villiga att förmedla den kontakten. Min urvalsmetod kan liknas vid den
”snowboll sampling” som Patton (1990) beskriver. Man vidtalar en insatt person
som i sin tur frågar någon annan och så vidare. Några terapeuter sade direkt nej,
andra svarade inte på min fråga och några var villiga att hjälpa till. Till slut fick jag
hjälp av fyra terapeuter. På så sätt fick jag namn på personer som kunde vara
lämpliga att intervjua.
Jag hade formulerat en skrivelse som jag ville sända till de före detta patienter, som
terapeuterna förmedlade kontakten till. Där hade jag förklarat att det handlade om
ett projekt för utvärdering av psykoterapi. I skrivelsen påpekade jag att
deltagandet var helt frivilligt samt att man var anonym, om man valde att tacka ja.
Underst i skrivelsen fanns en liten talong som man kunde skicka in där man kunde
”tacka ja” eller ”tacka nej” till deltagande. Om man tackade ja ville jag ringa upp
för att bestämma tid för intervju.
En del terapeuter använde skrivelsen, en del valde att själva ta kontakt med sina
före detta patienter per brev eller per telefon. Det blev tio patienter som
tillfrågades. Alla patienter tackade ja till medverkan.
Jag har intervjuat de tio personerna i cirka en timme vardera. Det är sex kvinnor
och fyra män. Intervjuerna spelades in på band. Inledningsfrågorna syftade till att
få en bild av hur det var för patienten att gå i psykoterapi inom psykiatrin, vilket
besvär det var som fått honom/henne att söka hjälp, hur länge terapin pågått och
hur länge det var sedan han/hon slutade. Det var bra om patienten berättade fritt
men jag ville också samtala om förändring. Jag ville veta om han/hon upplevt
någon förändring, när den i så fall hade inträffat, känslor förknippade med
förändring, om förändringen var bestående och om den påverkat livet i övrigt. Jag
har träffat både ”nöjda” och ”missnöjda” patienter. Jag har träffat dem som gått i
mycket långa terapier (nio år) och de som gått relativt kort tid (ett halvår). Tanken
var att man skulle ha avslutat sin behandling för en tid sedan för att man skulle ha
perspektiv på sina upplevelser. En patient avslutade för fem år sedan, två patienter
avslutade för fyra år sedan, en för tre år sedan, en för två år sedan, tre för ett halvår
sedan och en patient avslutade sin terapi tre månader före intervjutillfället.
Mementum 9