magasinetostersund22011 - Östersunds kommun

På jobbet
– Det här är världens
roligaste jobb!
Att jobba i hemtjänsten innebär att vara en ovärderlig medmänniska. Det kräver
mognad och ansvar. Personlig utveckling är garanterad. Att det är roligt under
tiden får man också räkna med. text & foto mattias eliasson
Pierre Andersson är 29 år gammal, och har redan
jobbat i nio år inom hemtjänsten. Det märks att han är
rutinerad och proffsig, men en annan sak som slår mig
är hur väl han passar i sitt yrke. Eller är det jobbet som präglat
honom?
– Det här är faktiskt världens roligaste jobb, men det är
nog både och. Jag har alltid varit en väldigt social människa,
säger Pierre. Jag började på hemtjänsten direkt efter lumpen,
av en tillfällighet, och hade med mig massor av skräckhistorier
om hur det skulle vara. Jag tänkte stanna över sommaren,
men jag är fortfarande kvar.
4 östersunD
Arbetsdagen inleds klockan sju med morgonmöte i hemtjänstlokalen
på Tjalmargatan. Kring bordet bänkar sig förmiddagens
fem medarbetare för att gå igenom dagens arbete.
De har varsitt schema med dagens besök inplanerade. Nu görs
de sista ändringarna och man berättar för varandra vad som
kan vara viktigt att känna till.
I dag gör Pierre sin sista dag i ett sexdagarspass. Under
gårdagen fick han jobba övertid några timmar, för att följa
med en brukare till akuten. Nu väntar några dagars återhämtning.
– Tidigare jobbade vi tre dagar och var lediga tre dagar.
Det var jättebra, men då var man ju också tvungen att lägga
till extradagar ibland. Det går bra med vanligt schema också,
säger Pierre.
På enheten jobbar 14 fast anställda, men även ganska många
vikarier. Som vikarie i hemtjänsten bokar man hemifrån,
på datorn, när man har möjlighet att arbeta. Passen blir sedan
inbokade av Vård­ och omsorgsförvaltningens bemanningsenhet.
Det funkar bra och personalen kan jobba effektivare ute
på enheterna.
– Vi jobbar ju i första hand med vård och rehabilitering.
Städning och annan service utförs av andra. Det är skönt att
kunna koncentrera sig på det man är utbildad för. Men det
viktigaste för många är ju ändå tryggheten i att veta att vi
finns där, att vi kommer och hälsar på, och inte minst den
sociala kontakten, en pratstund, helt enkelt, säger Pierre.
Efter mötet bär det av ut på besök. Förmiddagen innehåller
ett tiotal hållpunkter. Pierre har bilen eftersom han har
larmberedskap. Annars är inte området större än att man kan
cykla, eller till och med promenera.
– Det är bra med små enheter. Det tycker både vi och brukarna.
Vi behöver sällan stressa, och människorna vi möter lär
känna oss.