Night life in Europe (av Pauliina Seppälä)

nordicwelfare.org

Night life in Europe (av Pauliina Seppälä)

Vanliga ungdomar i Europa

festar på alkohol, cannabis

och ecstasy

Amador Calafat et al.: Night life in Europe and recreative drug use.

SONAR 98. IREFREA & European Commission 1999, 238 s.

Nattliv och festande är en väsentlig

del av europeiska

ungdomars liv. På fritiden

vill de träffa sina vänner, lyssna

på sin favoritmusik och

släppa loss från vardagen,

bl.a. med hjälp av berusningsmedel.

Den nattliga

nöjesindustrin erbjuder festarna

allt mera specialiserade

alternativ, såväl vad gäller

musik, visuell omgivning

som berusningsmedel. För

tillfället är house-musiken

populär. Den har spritt sig

från sin underground-miljö

till toppen på hitlistorna.

Kung bland de kemikaliska

stämningsskaparna är alkoholen,

men också cannabis

och ecstasy är synnerligen

välkända också bland vanliga

ungdomar.

IREFREA, ett nätverk av

europeiska forskare som specialiserat

sig på prevention av

narkotikabruk, studerade

åren 1996-1997 den europeiska

ungdomens bruk av

ecstasy och de kulturella be-

tydelser som är förknippade

med ecstasy. Den nu publicerade

uppföljningsstudien

vidgar perspektivet till att

omfatta nattlivet i sin helhet,

även om man också denna

gång ägnat ecstasybruket

speciell uppmärksamhet.

Studien fokuserar på s.k.

normala festande ungdomar,

och inte ungdomar i marginalen.

Undersökningen har genomförts

i nio mycket olika

europeiska städer: Wien

(Österrike), Utrecht (Holland),

Modena (Italien),

Coimbra (Portugal), Nizza

(Frankrike), Berlin (Tyskland),

Manchester (England),

Aten (Grekland) samt

Palma (Spanien).

I undersökningen användes

såväl kvalitativa som

kvantitativa metoder. I den

kvalitativa delen studerades

varje stads nattliv med observationer

och semi-strukturerade

intervjuer med nattlivsexperter,

såsom dansklubbs-

120 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 1 )

ägare, dj:s, gatupoliser och

kunder. I det kvantitativa

skedet insamlades 300 enkäter

i varje enskild stad, totalpopulationen

var alltså 2␣ 700

personer. Intervjupersonerna

utvaldes slumpmässigt vid

entrén till de etablissemang

man valt ut efter den kvalitativa

studien. Frågeformulären

omfattade ca 50 frågor,

somliga med givna svarsalternativ,

andra med öppna svar.

Frågorna kunde uppdelas i

fem tematiska grupper: sociodemografiska

variabler, egna

vanor och uppfattningar om

nattlivet, bruk av olika berusningsmedel

och uppfattningar

om droger, en skala

för att mäta ”sensation-seeking”,

frågor kring risk och

avvikande beteende samt

slutligen en särskild grupp

frågor för dem som använt

syntetiska droger om deras

vanor, attityder och uppfattningar.

Frågeformuläret finns

i ett appendix i boken.

Det bör framhävas att undersökningen

bara riktade

sig till dem som rör sig i nattlivet:

de som kom med i undersökningspopulationen

var alltså sannolikt de som

festar mest. De ungdomar

som inte alls går ut på stan

för att festa är med andra ord

inte alls med. Resultaten kan

alltså inte generaliseras till

alla ungdomar.

Att det ändå rör sig om

vanliga, festande ungdomar

gör att resultaten blir anmärkningsvärda.

Den största


delen av respondenterna

dricker alkohol en gång (ca

20 %) eller flera gånger

(drygt 50 %) i veckan och

över hälften (55 %) röker

dagligen. Knappt en femtedel

har någon gång tidigare

prövat cannabis medan nästan

hälften alltjämt brukar

cannabis, dvs sammanlagt

långt över hälften av populationen,

och av dessa röker

många (ca 20 %) dagligen eller

flera gånger i veckan.

Ecstasy är populärast bland

de illegala drogerna och över

en tredjedel (ca 35 %) har tagit

det minst en gång och en

fjärdedel (25 %) av respondenterna

använder det fortfarande.

Även om IREFREAs tidigare

undersökning (Calafat

1998) visar att ecstasybruket

planat ut eller t.o.m. minskat

bedömer ungdomarna själva

i den här studien att ecstasykonsumtionen

fortfarande

ökar. En knapp tredjedel har

testat kokain och cirka en

fjärdedel amfetamin. LSD

har ungefär var tionde tagit,

ungefär lika många lugnande

medel och sömnmedel. Sju

procent av respondenterna

har prövat heroin. Rapporten

berättar också att drogbruket

har normaliserats och

blivit en trivial del av vanliga

ungdomars liv. Bruket karakteriseras

med ordet ”recreational”

– det förknippas uttryckligen

med veckoslut och

en viss kulturellt bunden

kontext och är inte något

dagligt beroendebruk.

Forskningsrapporten introducerar

läsarna på ett

mycket brett sätt i unga

människors festande och de

europeiska städernas nattliv.

Särskilt förtjänstfull är studien

på det sättet att den erkänner

betydelsen av olika

ungdomsstilar och nattlivsdelkulturer

i festandets värld.

Den utreder bland annat

sambandet mellan musikstilar

och val av berusningsmedel.

Läsaren får inledningsvis

hjälp med ett avsnitt som beskriver

innehållet i de olika

musiktermer som ungdomarna

använder. Rapporten

bör också rekommenderas

framförallt för dem som är

intresserade av de ungas

värld, men inte hängt med i

utvecklingen av nya modetrender.

Bokens klassificeringar

av musikstilar är visserligen

inte precis desamma

som de som används i till exempel

Finland. Men en

mycket bra inblick ger beskrivningarna

ändå.

Varje stads forskningsteam

beskriver de viktigaste dragen

i den egna stadens nattliv.

Det finns stora skillnader

mellan städerna, men också

likheter. Till de gemensamma

dragen hör att mycket

unga personer deltar i nattlivet,

ofta också personer under

18 år. Genomsnittsåldern

bland respondenterna

var 22 år. Å andra sidan kan

man till exempel i Nizza och

Berlin på dansklubbarna

också träffa på 60-åriga festare.

Droger används också i

alla städerna. Ett nytt fenomen

är nattlivet på småtimmarna:

i flera av städerna

fortsätter natten långt in mot

nästa dag i de barer och dansklubbar

som öppnar på morgonnatten

– många festar till

och med flera dagar i sträck.

Detta har framförallt samband

med bruk av illegala

droger; under påverkan av

dem kan tanken på sömn

kännas omöjlig.

Musikstilen har en mycket

viktig plats på nattlivets karta.

De som lyssnar till rockmusik,

hip hop och housemusik

har sina egna grupper

med sina egna miljöer. Det

här stämmer särskilt i de

nordliga städerna, som Berlin

och Manchester. I mindre

städer, som Palma och Utrecht,

sker differentieringen

ofta enligt ålder och inkomstnivå.

En typisk kväll inleds på

ett kafé eller en bar och därifrån

förflyttar man sig senare

till en dansklubb. En femtedel

av respondenterna går på

rave-partyn och en i stort sett

lika stor grupp tar del i de

fortsättningsfester som börjar

på morgonen. De viktigaste

motiven för att festa är

att träffa kompisar och lyssna

på musik (ca 90 % uppger

båda dessa skäl), att släppa

loss från vardagen (ca 75 %)

och att dansa (ca 67 %).

Alla dessa skäl betonar

egenvärdet i att festa. Festan-

NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 1 ) 121


det är mera sällan ett sätt att

söka en partner (för knappt

en tredjedel) eller ha sex

(ungefär lika många). Drogbruk

har ett egenvärde för en

knapp femtedel.

House-musiken med sina

otaliga underkategorier har

blivit den överlägset populäraste

musikstilen bland europeisk

ungdom, en stor del (ca

40 %) av de unga lyssnar på

den, medan rock- och heavy

metal- musiken favoriseras

av en knapp femtedel och

ännu färre lyssnar på popmusik.

Boken presenterar intressanta

korstabeller som illustrerar

bland annat sambandet

mellan musiken, syftet

med festandet, festmiljön

och vilka droger som använts.

De ungdomar som

lyssnar på house-musik använder

mera alkohol, cannabis

och särskilt ecstasy än

andra ungdomar. De går

också oftare än andra på

rave-fester och dansklubbar

och tycker att själva dansandet

är en viktig orsak att festa,

men är mindre intresserade

än andra av att hitta en

partner under festen. Rockmusik

förknippas med alkohol

och cannabis, men knappast

alls med ecstasy. De som

som lysnar på pop-musik använder

allra minst droger.

Om man studerar drogernas

popularitet enligt ålder ser

man att de yngre anser att

cannabis och ecstasy är trendiga

droger, medan äldre ål-

dersgrupper föredrar alkohol

och kokain. De sistnämnda

respondenterna förenas också

av genomsnittligt bättre socioekonomisk

ställning. Det

verkar som om det finns en

kurva i ectsasy-bruket, så att

det först anses mycket lockande

och finare än alkohol.

Småningom avtar dock den

första entusiasmen och alkoholen

blir intressant på nytt.

Undersökningen visar också

att ecstasy används med alkohol,

trots att det finns en

allmän uppfattning om att

de inte brukas samtidigt. Det

är troligtvis en vanefråga: till

en början är ecstasyerfarenheterna

så spännande att

man inte vågar eller ens är

intresserad av andra berusningsmedel,

men när man

vänjer sig vid det börjar man

blanda med alkohol.

De allra högsta och de allra

lägsta sociala klassernas bruk

av rusmedel påminner om

varandra. I de här två grupperna

hittar man flest alkohol-

och drogbrukare. I de

lägsta klasserna finns flest

dagliga brukare medan det i

den högsta finns många som

experimenterar. I den högsta

sociala klassen fanns också

flest personer som inte alls

använder berusningsmedel.

Medelklassen är genomsnittlig

också vad gäller rusmedelsbruk:

man använder

mycket berusningsmedel,

men går egentligen inte till

överdrifter. Vanligtvis dricker

man alkohol en gång i

122 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 1 )

veckan, så mycket att man

blir berusad. Trots dessa samband

är ett viktigt resultat att

alkohol, cannabis och ecstasy

förekommer i alla sociala

grupper.

Ecstasybruket får ett eget

kapitel i boken. Ecstasybrukarna

skiljer sig från de andra

grupperna när man gjorde

ett ”sensation-seeking-test”.

De som använde ecstasy

mest fick de allra högsta poängen

vad gällde önskan att

söka häftiga upplevelser och

ta risker.

Enligt forskarnas analys är

ett omfattande bruk av berusningsmedel

bland unga

en del av vår tids västerländska

livsstil, där vardag och

fritid klart åtskiljs från varandra.

Medan vardagen regleras

av olika slags regler och en

anpassning, vill man verkligen

förverkliga sig själv på

fritiden. Dessutom betraktar

man i samhället ungdomstiden

som ett levnadsskede, då

det är meningen att ha roligt

och skaffa sig olika slags erfarenheter.

Därför betraktar

inte forskarna alls rusmedelsbruket

som ett uppror mot

samhället utan menar att de

unga bara infriar de förväntningar

som riktas mot dem.

Det faktum att det tredje

vanligaste motivet för festandet

var att koppla loss från

vardagen är också belysande:

liksom bland vuxna upplever

också de unga livet som alltmera

stressigt och de behöver

olika slags veckoslutscentre-


ade stresslindringstrix för att

klara sig.

Beskrivningen av problemen

i intervjusituationerna

säger något viktigt om vad

för slags fenomen man undersökt.

Svårigheten var inte

alls att samtalsämnet var

känsligt, tvärtom: man pratade

mycket öppet med forskarna

om sitt drogbruk och

var mycket intresserad av un-

Det är meningsfullt

att dricka

I ”Den goda fienden” av Nils

Christie och Kettil Bruun

(1985) finns en pregnant och

aforistisk formulering som i

ett nötskal sammanfattar relationen

mellan individ och

samhälle: i begynnelsen var

gemenskapen, sedan kom

människan. En sociologisk

sanning som i vår individualistiska

tid inte kan upprepas

alltför ofta.

I alkoholsammanhang kunde

tankegången kanske formuleras

på följande sätt: i begynnelsen

var gemenskapen,

sedan kom alkoholen.

Det här är, kunde man säga,

utgångspunkten också för

den svenska antropologen

dersökningen – i början av

kvällen. Problemet var i stället

de ungas prioriteringar:

det viktigaste var att ha roligt.

När kvällen framskred

blev ungdomarna så påverkade

och så euforiska, att de

inte längre orkade koncentrera

sig på frågorna.

Pauliina Seppälä

Översättning: Kerstin Stenius

Göran Johansson: Måttligt eller meningsfullt. Bidrag till en alkoholpolitisk

debatt. Folkhälsoinstitutet, Stockholm 1998. 155 s.

Göran Johansson i hans bok

”Måttligt eller meningsfullt.

Bidrag till en alkoholpolitisk

debatt”: det går inte att dricka

sig till gemenskap. Att dricka

är gemenskap, och svarar mot

den sociala gemenskap som

redan finns – om den gör det,

vill säga. För det är bristen på

gemenskap, och det missbruk

av bl.a. alkohol det ger upphov

till, som är problemet i

vårt samhälle – inte alkoholen

i sig.

Som bokens undertitel antyder

vill Johansson bidra

med ett alternativ till den alkoholpolitiska

debatten. Och

det kan man gott säga att han

gör, eftersom det resonemang

han för vänder det mesta på

huvudet inom svensk alkoholpolitik.

Att bokens utgivare,

dvs. Folkhälsoinstitutet,

inte delar hans syn är uppenbart

(vilket också framgår av

utgivarnas brasklapp till förord,

signerat Agneta Dreber

och Ola Arvidsson). Men

vackert så; man har i alla fall

berett Johansson möjligheten.

Själv måste jag omedelbart

tillstå att jag i grunden delar

Johanssons syn, och har förståelse

för den frustration han

ger uttryck för. Det har alltid

förvånat mig att det antropologiska

perspektiv han representerar

så länge lyst med sin

frånvaro inom nordisk alkoholforskning.

Vi har ofta

skrutit med världens bästa

och mest omfattande samhällsvetenskapligt

inriktade

alkoholforskning, fr.a. kanske

i Finland och Norge, men ser

vi till den forskning som haft

en antropologisk eller etnologisk

ansats blir det genast pinsamt

tomt i annalerna.

Det finns inte här utrymme

för spekulationer kring orsakerna

till detta fascinerande

faktum. Däremot är det uppenbart

att det nu börjat ske

en viss, om än långsam, förändring,

som sammanhänger

med den allmänna våg av kulturforskning

och kvalitativt

inriktad metodik vi upplevt

under 80- och 90-talet. Intressant

nog har denna tendens

antagligen skett parallellt

med den förändrade syn

NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 1 ) 123

More magazines by this user
Similar magazines