Ungdom og rusmidler – forskningsmessige utfordringer

nordicwelfare.org

Ungdom og rusmidler – forskningsmessige utfordringer

Under de senaste åren har man blivit alltmer

intresserad av den arena som finns mellan den

enskilda individen och samhället. Förutom

familjen har intresset riktat sig även mot hela

den lokala arenan. Man har frågat sig vilken

betydelse rusmedelsbruket har för olika miljöer

och hur dessa närmiljöer, nätverk och familjefaktorer

påverkar enskilda individers rusmedelsbruk.

I linje med detta medverkade Nordiska

nämnden för alkohol- och drogforskning

(NAD) år 1991 i ett internationellt forskarmöte

om alkohol, familj och andra närstående.

Senare följde en publikation om familjebehandling

i Norden samt ett möte om lokala

miljöer och rusmedelsbruk. Dessutom har två

möten om lokalt alkohol- och drogförebyggande

arbete hållits i NAD:s regi (1996 och

1999). Ungdomstematiken har senast berörts

år 1998 i publikationen ”Att komma för sent,

så tidigt som möjligt” (Svensson & Svensson

& Tops 1998). Ett seminarium om nya missbruksmönster

och ungdomskultur hölls i

PETRA KOUVONEN

Umgängesformer och rusmedelsbruk

Ny forskning om ungdomar

och vuxna i Norden

samband med utgivningen av boken.

Nya perspektiv på ungdomsproblematiken

är frågor som berör ansvar och kontroll av

rusmedelsbruket i närmiljön och vilka uttryck

detta tar. D.v.s. hur umgås vuxna med barn

och ungdomar i Norden? Hur ser relationen

ut mellan föräldrar och barn? Hur påverkar

umgängesformerna rusmedelbruket? Finns

det något specifikt nordiskt i det? Frågorna

för tankarna till familjen och familjedynamiken.

Familjen och hemmet är ändå bara en av de

platser där vuxna och ungdomar tillbringar

sin tid. En stor del av tiden tillbringas i skolor,

på jobb och inom ramen för olika former av

fritidsverksamheter, på så vis att personer av

olika generation skils åt. Också andra vuxna

än föräldrarna influerar ungdomars liv. Familjerna

ser inte heller alltid likadana ut som tidigare,

bestående av mamma, pappa och barn.

Familjens roll har kort och gott förändrats.

Istället har andra aktörer och arenor för umgänget

generationer emellan uppstått. Hur

NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 5-6 ) 385

ÖVERSIKT


usmedelsproblematiken kommer in i detta

sammanhang är av intresse.

I ett försök att se hur den nordiska forskningen

på rusmedelsområdet berört dessa frågor

följer här en kort översikt. Den är inte

heltäckande, men beskriver en del av den

forskning som producerats på området under

de 10 senaste åren. Den forskning som tas

upp fokuserar främst på relationen mellan

vuxna och ungdomar, men också interaktionen

ungdomar emellan är inkluderad.

Föräldraskap och andra vuxenroller

Föräldrarollen är ett av de teman som behandlas

i ett diskussionsunderlag kallat ”Party,

utanförskap och stress (1999)”, som den

svenska narkotikakommissionen har gett ut.

Rapporten har utarbetats på basis av intervjuer

med ungdomar runtom i Sverige. Enligt de

uppgifter som erhållits experimenterar allt fler

ungdomar med narkotika. Till bilden hör att

de som experimenterar så långt som möjligt

vill hålla föräldrarna utanför. Här skiljer sig

invandrarungdomarna från de infödda. De

ungdomar som har invandrarbakgrund söker

sig oftare än de med en svensk bakgrund till

familjen och föräldrarna om något går snett.

Många av de intervjuade ungdomarna saknade

också förtroende för lärarna, och gentemot

polisen finns en djup förtroendeklyfta.

Fritidsledare och fältassistenter verkade vara

de vuxna som ungdomarna hade det bästa

förtroendet för. Särskilt de yngre ungdomarna

uppgav att det är viktigt att det finns vuxna

i närheten, men att det behövs andra än lärare

och föräldrar. Också den s.k. kamratstödsverksamhet

som utvecklats runtom i skolor

upplevdes som bra. De som var verksamma i

kamratstöd efterlyste ändå ett starkare stöd

och engagemang från de vuxnas sida till verksamheten.

De områden som rapporten uppmanar oss

att uppmärksamma är det ökade tablettmiss-

386 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 5-6 )

bruket, ungdomars upplevelse av stress (speciellt

flickorna) och utanförskap samt det som

lite tillspetsat kan kallas vuxenvärldens abdikering.

Det ungdomarna själva efterlyser är

större kompetens hos viktiga nyckelpersoner,

mer fritidsgårdar med bättre resurser, engagerade

föräldrar och en vilja att se de faktiska

problemen.

I artikeln ”Vardagligt tal om ungdomar och

alkohol” har Maria Abrahamson (Abrahamson

1999) diskuterat de olika subjektspositioner

som en utvald grupp föräldrar, representerande

olika yrkesgrupper, anammade i en diskussionsgrupp.

Under diskussionens lopp

kunde positionen skifta flere gånger. Vid

anammandet av föräldrarollen betonades t.ex.

det sociala sammanhanget kring alkohol, där

ungdomar i vuxnas sällskap lär sig goda alkoholvanor.

I positionen som konsument var

föräldrarna mot starka regleringar från statens

sida. Föräldrarna kunde också tala i subjektsperson

som tonåring och då identifiera sig

med ungdomarnas önskan om befrielse, medan

de i nästa stund kunde tala i en position

som ordningsman eller samhällsförbättrare. I

positionen som barn talade föräldrarna om

sina egna barndomsupplevelser. Till slutsatserna

hör att de olika positionerna leder till

konflikter både inom diskussionsgruppen och

inom individen, vilket gör det svårt att agera

som förebild.

En liknande indelning som den Maria Abrahamson

gör ifråga om föräldrarollerna har

Sigrun Adalbjarnardóttir gjort i sin longitudinella

studie om föräldrars sätt att fostra sina

barn, s.k. ”parenting styles” (Adalbjarnardóttir

1998). Hon har med hjälp av såväl kvantitativa

som kvalitativa data indelat föräldrar i fyra

idealtyper: varma och tydliga, tillåtande och

slapphänta, auktoritära samt avvisande och

försummande.

Maria Abrahamson hänvisar i sin artikel

också till boken ”Community Prevention of

Alcohol Problems: The Young and Alcohol”

av Marja Holmila och Kari Haavisto (1997).


Också Holmila och Haavisto har fört fram att

de lokala aktörerna i det rusmedelsförebyggande

arbetet ofta för fram vuxnas rollbeteende

som ett viktigt instrument. I deras studie

fanns det ändå en hel del oenighet om hurudan

föräldra- eller vuxenrollen skall vara. De

aktiva föräldrarna inom det alkohol- och

drogförebyggande arbetet var ense om att det

skall finnas normer för rusmedelsbruket; hurudana

normerna skall vara kunde de däremot

inte komma överens om.

Också de som jobbade med ungdomar var

ambivalenta i sin hållning till hur reglerna för

ungdomarna borde se ut. Diskussionerna varierade

från mer tillåtande åsikter till restriktiva

och kontrollerande yttranden. Ungdomsarbetarna

hade t.ex. i början av 1990-talet försökt

införa mellanölsförsäljning vid ungdomsgården

i den studerade stadsdelen, på

fredagskvällar, i syfte att på så vis förhindra

ungdomarna att åka in till centrum. Motivet

var att det ändå ansågs tryggare att ungdomarna

drack sig fulla i sin egen miljö. Försöket

medförde dock mer problem än fördelar

och försäljningen upphörde.

Rus och gemenskap

Ungdomar tillbringar mycket tid sinsemellan

och av intresse är sålunda också den plats ruset

har i ungdomarnas socialisation inom gruppen.

Den norske socialantropologen Allan

Sande har i sin avhandling ”Russefeiringen:

Om meningen med rusmiddelbruk sett gjennom

russefeiringen som et ritual” (Sande

2000) studerat den specifikt norska tradition

som kallas russefeiring, och den betydelse alkoholen

har i den årliga ritualen.

Russefeiringen, som ursprungligen kommer

från studentvärlden, sönderfaller numera

i två skeden: det första kallat ”oransjerussefeiringen”,

för ungdomar som går ut den obligatoriska

skolan (och alltså är i 15-årsåldern),

och det andra ”rødrussefeiringen”, som mar-

kerar att skoltiden är förbi (då ungdomarna

alltså är i 18-årsåldern).

I avhandlingen frågar sig Sande bl.a. varför

alkoholen är ett så centralt element i ritualen.

Han utgår från att russefeiringen är en form av

övergångsritual från barndom till vuxenliv.

Han använder sig av begreppen separation,

liminalitet och inkorporation, utvecklade av

antropologerna van Gennep och Turner. Separationen

avser dels en individuell separation,

dels en kollektiv separation från samfundsstrukturen

och dess ordning. Liminalitetsfasen,

ingenmanslandet mellan två statusar i processen,

är mycket lång. Denna mellanfas innebär

en tid av odefinierbarhet och formlöshet. Sande

beskriver ungdomarna i denna fas som vilda

och laglösa barn som bryter mot regler och lever

i ett tillstånd av yra och lek. Ruset symboliserar

den inre kreativiteten och kan, när det

gäller, användas för att dra upp synliga gränser.

Det centrala är den kollektiva gemenskap som

rusupplevelserna skapar.

Allan Sande har redan tidigare tillsammans

med Øystein Henriksen i ”Rus, fellesskap og

regulering” (Henriksen & Sande 1995) fäst

uppmärksamhet vid den känsla av gemenskap

som ruset ger för ungdomar. I undersökningen

intervjuades ungdomar i åldern 13-18 år.

Resultaten visade att ungdomarna kollektivt

imiterar de vuxnas dryckesvanor i det lokalsamfund

som de lever i. Socialisationen ungdomar

emellan är således fast knuten till hela

närmiljön, inkluderande vuxenvärlden.

Dryckesritualerna är ett sätt att skapa stämning

och känna gemenskap. Detta blir speciellt

markant vid högtider av typen 17 Maj då

alla samlas till firandet, och drickandet utgör

en naturlig del av umgängesformerna. Av de

ungdomar som deltog i undersökningen uppgav

21,8 % att de någon gång blivit utsatta för

dryckespress. Att dricka symboliserade ändå i

huvudsak självständighet, autonomi och spänning

enligt ungdomarna i undersökningsgruppen.

Den som inte är med om att dela dessa

upplevelser faller utanför gemenskapen.

NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 5-6 ) 387


Att vänner och närmiljön påverkar hur legitimt

berusningsdrickandet anses vara har studerats

av Philip Lalander i ”Anden i flaskan.

Alkoholens betydelse i olika ungdomsgrupper”

(Lalander 1998). Han konstaterar att

ungdomstiden betecknas av ett identitetssökande

i högre grad än andra tidsperioder i en

människas liv. I detta identitetssökande rör

sig de unga mer rörligt än vuxna mellan olika

miljöer. På så vis tar de intryck från flere olika

grupper och utformar därigenom sin identitet.

Det egna förhållandet till alkohol formas

under denna process. Att dricka eller inte

dricka blir ett ställningstagande och en symbol

som signalerar till omgivningen hur man

ser på världen. Med ställningstagandet kan

den unga också samtidigt ta avstånd från en

vängrupp och närma sig en annan. Att dricka

sig full kan vara en sådan symbolisk handling.

Omvänt kan också nykterhet vara en handling

med avsikt att ”välja sida” och visa vart

man hör.

Lalander indelar i sin bok ungdomarna i

dem som romantiserar kring alkoholen, måttlighetsdrickarna

och helnykteristerna. Alla

har ideal som de vill leva upp till. För de helnyktras

del fanns i många fall en bakgrund i

ett kristet hem och även ett kristet närsamhälle.

För dem innebär livet som nykter och

skötsam att de känner sig hemma i det samhälle

de lever i. För de andra grupperna fanns

också ”en känsla av hem”, men det uttrycktes

inte i totalavhållsamhet utan i antingen ett

generöst drickande eller ett måttlighetsideal.

Såväl drickande som avhållsamhet kan alltså

utgöra ställningstaganden i förhållande till

den dominerande kulturen. Margareta Norell

och Claes Törnqvist har i undersökningen

”Berättelser om ruset. Alkoholens mening för

tjugoåringar” (Norell & Törnqvist 1995) funnit

grupper som anammat det dryckesmönster

som är utmärkande för den breda majoriteten,

men också sådana grupper som vill ta

avstånd från det dryckesideal som är utmärkande

för majoriteten.

388 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 5-6 )

Alkoholens plats i vardagssammanhangen

är det tema som står i fokus i de beskrivningar

som Norell och Törnqvist samlade in. De arbetande

och studerande valdes för att representera

den ”breda majoriteten” medan de

unga bohemerna, som kallades ”svarta folket”

p.g.a. sin kläd- och livsstil, valdes som ”seismografer”

för kulturella förändringsprocesser.

Det svarta folket ställer sig utanför de vanliga

svenska livsidealen. Visserligen dricker och

festar de, i likhet med arbetande och studerande,

men vill inte identifiera sig med några

skötsamhetsideal eller idéer om att det går att

festa bara på weekender. Livet är inriktat på

umgänge och man vakar och sover helst sent

in på dagen. Till skillnad från de arbetande

och studerande, som i sina berättelser om alkohol

till vardags identifierar sig med och legitimerar

den ”stora” arbetar- respektive borgerliga

berättelsen och därmed beträder färdigt

upptrampade spår, protesterar det svarta

folket mot det konventionella sättet att leva

och handskas med alkoholen till vardags.

I boken ”Att komma för sent så tidigt som

möjligt” (Svensson & Svensson & Tops 1998)

problematiserar författarna det mångfasetterade

ungdomsbegreppet. Ungdomar utgör

ingen homogen grupp som tänker och lever

på samma vis. Det finns ingen enskild ungdomskultur,

lika lite som det finns en enda

vuxenkultur i den nordiska verkligheten av

idag. Den nyskapande gruppen ungdomar

kallar författarna eliten. Den grupp som alltid

kommer ett steg efter och försöker efterlikna

eliten kallas i sin tur anhängarkulturen. Den

minst synliga gruppen är i allmänhet den

största, av författarna kallad mainstream-kulturen.

Förenklat sagt prioriterar den sistnämnda

gruppen stimulans och underhållning

som kommer utifrån, framom egen kreativitet.

Rusmedelsproblematiken kommer in

i bilden då eliten anammar en viss rusmedelskultur

som en symbol för sitt varande. När

sedan anhängarna väljer uttryck från elitkulturen

finns risken att även den rådande rus-


medelskulturen följer med. Det blir ett sätt

att höra till gänget att använda en viss drog

eller att dricka sig full.

Det att ungdomar väljer en viss grupp och

anammar dess vanor är enligt den finska ungdomsforskaren

Airi Mäki-Kulmala (som citeras

i boken) ett sätt att skilja sig från familjen.

Hon hävdar att särskilda övergångsriter (rites

de passages) från ungdom till vuxenvärlden

har försvunnit och subkulturerna kommit i

stället. Pojkarna i hennes undersökning (15-

24 år) sade i högre grad än flickorna upp relationen

med familjen och hade också svårare

att sedan gradvis lämna den ungdomskultur

de anammat för att integrera sig i vuxenlivet.

Formell och informell kontroll

Hilde Pape konstaterar i artikeln ”Alkohol -

nei takk, i Guds navn” (Pape 1999) att nyktra

ungdomar som inte är kristna har minst vänner

och också i övrigt lider av sämre mental

hälsa än de ungdomar som experimenterar

med olika slag av rusmedel. Kristna ungdomar,

däremot, som avhåller sig från alkohol

mår förhållandevis bra. Hennes undersökning

baserade sig på intervjuer med 12 000 norska

ungdomar i åldern 12-20 år.

Pape har redan tidigare i sin doktorsavhandling

”Drinking, getting stoned or staying

sober” (Pape 1997) uppmärksammat att

nyktra ungdomar mår sämre och har mindre

jämnårigt umgänge. Varför de nyktra kristna

ändå inte lider av isolation och ensamhet beror

på att de ändå ofta har en anknytning till

en torr ungdomsmiljö. Att däremot avstå från

att dricka utan tillhörighet till någon särskild

grupp med ”likasinnade vänner och bekanta”

leder till ett mindre socialt och stimulerande

liv. Om närmiljön, vännerna och föräldrarna

representerar en ”torr” kultur är det socialt acceptabelt

att inte dricka. Man blir inte en enstöring.

Willy Pedersen har i boken ”Bittersøtt” (Pe-

dersen 1998) diskuterat hur vissa faktorer i

näromgivningen påverkar åldern för alkoholdebut

och hur detta i sin tur påverkar det fortsatta

rusmedelsintaget. Faktorer som korrelerar

positivt med tidig alkoholdebut är avsaknaden

av normer i hemmet samt föräldrarnas

och vännernas alkoholbruk. Enligt gjorda undersökningar

medför tidig debut en större

konsumtion och mer problem i allmänhet.

För att citera Pedersen: ”Jag tror att det sker

något med en när man debuterar. Man förändras

i egna och i andras ögon. Och det behöver

inte vara alkohol det gäller. Man kan

debutera med ett rån eller med att injicera

narkotika; det centrala är att man gör det, att

man överskrider gränsen. Sedan vad gäller

speciellt cigaretter och alkohol, och delvis

också hasch, är det dessutom av vikt att det

sker tillsammans med andra. Det är den relativa

positionen i förhållande till andra som

har konsekvenser för självuppfattningen. Du

blir en av dem som röker, dricker och/eller

röker hasch.”

I en lite äldre finsk undersökning har Päivi

Honkatukia (1992) studerat flickors socialisation

i grupp. Hennes studie fokuserar inte primärt

på socialisation via rusmedel utan hur

tonårsflickor förhåller sig till brottslighet och

hur socialisationen i gruppen ser ut. Undersökningen

heter ”I guess you could say we’re not as

bad”, och innehåller relevant kunskap också

med tanke på de socialisationsriter som är förknippade

med rusmedelsbruk. Honkatukia

använder en indelning som baserar sig på Hermanssons

(1988) teori om 1) föräldraorienterade

ungdomar, 2) kamratorienterade ungdomar

och 3) omvärldsorienterade ungdomar.

Undersökningsmetoden är temaintervjuer.

De mest balanserade och välfungerade

flickorna med goda relationer till såväl vänner

som föräldrar finns i kategorin omvärldsorienterade

ungdomar. Föräldrarnas kontroll

var starkast i den första kategorin och minst i

den grupp som såg vännerna som viktigare än

familjen. Föräldrarnas kontroll påverkade

NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 5-6 ) 389


speciellt flickornas inställning till alkohol. De

flickor som hade tydliga och klara regler drack

minst. Överlag tog flickorna avstånd från att

berusa sig.

I en senare studie, ”Gender, social control

and crime. The conforming behaviour of girls”

(Honkatukia 1998), som bl.a. bygger på den

föregående undersökningen, har Honkatukia

studerat speciellt hur den formella och informella

kontrollen påverkar kvinnors benägenhet

att ta avstånd från att begå brott och införliva

de normer som samhället uppställer. Till

dessa normer hör att inte tappa kontrollen och

inte bli berusad. Enligt Honkatukia kan kvinnors

avståndstagande från ett asocialt och kriminellt

liv förklaras såväl med bristen på makt

som med den skam som förknippas med kvinnor

som går emot samhällets principer.

Honkatukia identifierade fyra beteenden

som definierar det som anses kvinnligt och således

reproducerar och upprätthåller stereotypiska

kvinno- respektive mansideal. De fyra

beteendenormerna var förknippade med: den

biologiska kvinnligheten, kvinnans sexuella

rykte, kvinnan som ett kollektiv person vars

socialisation är fast förknippad med den upplevda

platsen och positionen i kollektivet

samt uppfattningen om att asocialt leverne

och kriminalitet icke är kvinnliga egenskaper.

Kvinnor som berusar sig eller använder droger

strider mot flera av samhällets kvinnoideal

och därför avstår det stora flertalet kvinnor att

överskrida de tillåtna gränserna. Normsystemet

bidrar således till att förstärka de beteenden

som är utmärkande för detta kvinnoideal

och kan ge en förklaring till varför det fortfarande

till största delen är män som begår brott

och även använder mest rusmedel.

Skolans och lärarnas roll

Skolan är en arena där olika former av rusmedelsförebyggande

arbete görs. I vilken grad

verksamheten involverar elever i informa-

390 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 5-6 )

tionsverksamheten varierar. Bergensprojektet

”Unga og rusmidler 1991-1994” beskrivs av

Britt Unni Wilhelmsen (1996) som ett projekt

vars syfte var att reducera det experimentella

alkoholbruket bland 13-14 åringar.

Eleverna deltog själva i utformningen av programmet.

I smågrupper diskuterade ungdomarna

lokala dryckestraditioner och alternativ

till alkoholbruk i den egna åldersgruppen.

En hemuppgift var att undersöka andra viktiga

personers attityder till alkoholbruk bland

13-14 åringar. Avsikten var att få fram vilka

sociala normer för alkoholbruk som existerar i

lokalmiljön och att om möjligt bekräfta hypotesen

om att restriktiva dryckesnormer hos

nära personer kan reducera ungdomars alkoholbruk.

Klasserna hade som uppgift att utveckla

en strategi för att säga ”nej tack” till alkohol

när de är 13-14 år gamla.

Som avslutning på projektet presenterade

ungdomarna ett budskap till yngre elever, föräldragrupper

och andra rådgivare. Lärarnas

intresse av att medverka påverkade utfallet.

Elevernas eget engagemang blev i själva verket

ofta lärarstyrt, vilket inte gjorde det möjligt

att säga så mycket om hur elevinfluensen påverkade

projektet. En klar rollfördelning mellan

lärare och elever gav de bästa resultaten.

Resultaten visade att lärarnas engagemang i

frågorna är av avgörande betydelse för hur väl

ungdomarna fördjupade sig i arbetet.

Ett exempel på litteratur som visar på kommunikationsproblem

mellan vuxna och ungdomar

i skolmiljön publicerades år 1998. Jaana

Jaatinen m.fl. har i antologin ”Huumeet ja

kouluyhteisö” (Drogerna och skolgemenskapen)

(Jaatinen et al. 1998) beskrivit lärarnas

och elevernas förmåga att tillsammans tackla

drogproblemet i en skola där det uppenbarade

sig problem i mitten av 1990-talet. I en

analys av intervjumaterialet framkom att det i

kommunikationen lärare och elever emellan

finns aspekter som förstärker hindren för att

observera och identifiera drogbruket. Därigenom

uppstår en klyfta i kommunikationen


som gör att den unga lämnas ensam.

Den här kommunikationsklyftan uppstår

som ett resultat av en skolvardag präglad av

övervakning och kontroll, misstänksamhet

och tvivel. Det vore därför enligt författarna

viktigt att kommunikationen hålls levande, så

att man inte mister all förmåga till samarbete

då det uppstår problem. Ett annat problem är

att skolans resurser inte i dagens läge räcker

till att tackla de problem som uppstår. Ungdomarna

själva nämner skolhälsovården som

en viktig aktör ifall det behövs hjälp. I många

skolor har dock just skolhälsovården skurits

ner under hela 1990-talet.

Sammanfattning

Man har i ett antal aktuella nordiska studier

kring alkohol betonat föräldrarnas och andra

vuxnas betydelse som rollmodeller. Ur forskningen

ovan framkommer ändå att de vuxna

som omger ungdomarna inte själva är överens

om hur de skall agera som förebilder, eftersom

deras eget förhållande till alkohol är ambivalent.

Droger är ett mer okänt kapitel i de flesta

nordiska miljöer. På basen av det kan man

anta att vuxna mer enhetligt ställer sig negativt

till droger. Nackdelen är då att ungdomar

helst inte uppsöker föräldrar då drogbruk är

involverat, vilket beskrevs ovan i rapporten

”Party, utanförskap och stress” (2000). Att bli

fast för att man använt droger förknippas med

rädsla och mer specifikt en rädsla för att

man inte har uppfyllt de krav och förväntningar

som föräldrarna har uppställt. Därför

söker sig många ungdomar hellre till andra

vuxna, t.ex. fritidsledare. Ungdomarna efterfrågar

mer kunskap och insikt hos de vuxna.

Unga flickor uppges uppleva mer stress och

krav på sig än pojkar i samma ålderskategori.

Bland de flickor som intervjuades i den svenska

utredningen hade speciellt tablettmissbruket

ökat.

I undersökningarna ovan kommer det flera

gånger fram att ungdomar behöver vuxna och

att det är de vuxna som skall ställa upp vissa

spelregler. Det vore ändå att ge en alldeles för

förenklad bild att tänka sig att ungdomar ser

på vuxna som sina förebilder och att det bara

gäller att förbättra de vuxnas vetskap och auktoritet

för att nå en bättre kommunikation

ungdomar och vuxna emellan. I det verkliga

livet är det strävan att bli fri från det de vuxna

representerar som förknippas med ungdom.

Känslan av berusning kan symbolisera avstånd

från föräldrarna och den breda majoriteten.

Men inte heller här kan man generalisera.

Det går inte att tala om en enhetlig ungdomskultur

där alla bara strävar till att göra

revolt. Viktigt verkar i alla fall vara att dialogen

mellan ungdomar och vuxna hålls levande.

Såsom i många andra saker här i livet tycks

okunskapen vara ett stort hinder i kommunikationen

mellan ungdomar och vuxna. Ungdomarna

tar sina förebilder från vitt skilda

grupper, vilket också påverkar deras val ifråga

om att använda eller låta bli att använda rusmedel.

Vuxnas vetskap om dessa världar kan

vara bristfällig.

Ett annat hinder är antagligen de höga förväntningar

som ungdomar upplever att föräldrarna

har på dem. Detta i sin tur leder till

ett dolt bruk från ungdomarnas sida och till

att kommunikationen till föräldrarna och övriga

vuxna upphör. I detta skede kommer

andra influenser in i ungdomarnas liv. Därför

måste även ungdomarnas interaktion med

varandra samt det samspel som sker i t.ex.

skolan eller på fritiden beaktas för att ge en

heltäckande bild av socialisationen in i vuxenlivet.

Närmiljön kan inte ses snävt, liksom

inte heller de grupper och de beteenden som

finns representerade i miljön. Snarare bör hela

den mångfald som finns representerad tas i

beaktande då rusets innebörd i olika grupper

och samhällen studeras.

En särskild grupp som gärna kunde stude-

NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 5-6 ) 391


as mer är unga kvinnor. Av intresse är att fördjupa

den kunskap som finns om hur flickornas

socialisation i förhållande till rusmedel ser

ut.

Flickorna känner sig idag mer angstfyllda

än jämnåriga pojkar och upplever också att

förväntningarna på dem är stora. De accepterade

beteenderamarna tycks fortfarande vara

snävare för flickor än för jämnåriga pojkar

och felsteg t.ex. i form av att berusa sig accepteras

sålunda inte i lika stor utsträckning.

Flickor vill gärna uppge att de har kontroll

över situationen eftersom det är det accepterade

beteendemönstret.

Karin Helmersson Bergmark (2000) har

uppmärksammat genusskillnader i hur kvinnor

och män upplever, och framför allt tolkar

berusning. Det finns enligt henne en koppling

mellan sexualitet och berusning som ger

utrymme för olika tolkningar av upplevd berusning

och verklighet. Man kan bl.a. fråga

sig om inte unga kvinnor och flickor lika väl

som pojkar upplever en kollektiv gemenskap i

att berusa sig tillsammans, men ogärna framhåller

att de vill bli fulla eftersom det förknippas

med att mista kontrollen? Kvinnorna eller

flickorna kan själva vara omedvetna om den

kontroll som omger dem eftersom så mycket

av normerna är djupt inrotade i vår kultur

och beteendemönstren anammas i ett mycket

tidigt skede av socialisationen in i vuxenvärlden.

Att kvinnor är bundna av samhällets normsystem,

i bemärkelsen av att vara mindre

emanciperade än männen, är emellertid bara

ett sätt att illustrera verkligheten. Socialisationen

och anpassningen till samhällets normsystem

behöver nämligen inte ses som något

negativt i sig, även om så ofta görs. Egenskaper

som förknippas med kvinnlighet, såsom

förmågan att anpassa sig, känna empati samt

att förhålla sig till omvärlden utgående från

de relationer man har, är i själva verket de

egenskaper som gör att kvinnor ofta klarar sig

socialt bättre. Istället för att betrakta dessa

392 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 5-6 )

egenskaper som negativa och därmed betrakta

kvinnor som mer osjälvständiga, behöver vi

eventuellt ett nytt sätt att se på dessa beteendeformer.

Inte minst ur forskningssynvinkel

är det ändamålsenligt eller ens önskvärt att

tiga om detta. Bl.a. Rosenberg (1999) har

konstaterat att istället för att idealisera den frihet

och därmed också ansvarslöshet som förknippas

med manlighet kunde empati, omsorgs-

och relationsegenskaper få en mer

framträdande plats i samhället i stort.

LITTERATUR

Adalbjarnardóttir, S. (1998): Muntligt inlägg på

NAD-seminariet ”Ungdomskultur, prevention

och droger” i Danmark 1998

Abrahamson, M. (1999): Vardagligt tal om

ungdomar och alkohol. Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift

16 (2): 92-114

Helmersson Bergmark, K. (2000): Rusets mening

för svenska kvinnor och män. Muntligt inlägg

på Nordiskt samhällsvetenskapligt rusmedelforskarmöte

i Island. Behandling - system och förändringar

i Norden, 2000

Henriksen, Ø. & Sande, A. (1995): Rus, fellesskap

og regulering. Oslo: Kommuneforlaget

Honkatukia, P. (1992): I guess you could say

we’re not as bad. Helsinki: Oikeuspoliittinen tutkimuslaitos

Honkatukia, P. (1998): Gender, social control

and crime. The conforming behaviour of girls.

Helsinki: Oikeuspoliittinen tutkimuslaitos

Holmila, M. & Haavisto, K. (1997): The Young

and Alcohol. In: Holmila, M. (Ed.): Community

Prevention of Alcohol Problems. London: Macmillan

Press Ltd.

Jaatinen, J. & Kaukonen, O. & Warsell, L. &

Halmeaho, M. & Ahola, R. (1998): Huumeet ja

kouluyhteisö. Konstruktionistinen tapaustutkimus

(Drogerna och skolgemenskapen. En konstruktionistisk

fallstudie). Stakes tutkimuksia 91.

Helsinki: Stakes

Lalander, P. (1998): Anden i flaskan. Alkoholens

betydelse i olika ungdomsgrupper. Stockholm/Stehag:

Brutus Östlings Bokförlag Symposium

Norell, M. & Törnqvist Claes (1995): Berättelser

om ruset. Alkoholens mening för tjugoåringar.


Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag

Symposium

Pape, H. (1999): Alkohol - nei takk, i Guds

navn. Kristentro og alkoholbruk blant norsk ungdom.

Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift 16

(6): 352-365

Pape, H. (1997): Drinking, getting stoned and

staying sober. Oslo: Universitetet i Oslo

Party, utanförskap och stress (2000) Diskussionspromemoria

nr. 4. Narkotikakommissionen i

Sverige

Pedersen, W. (1998): Bittersøtt. Oslo: Universitetsforlaget

AS

Rosenberg, T. (1999): Den kvinnliga fyllan. Al-

kohol, kön och frihetens tvetydighet. Nordisk alkohol-

& narkotikatidskrift 16 (3): 157-158

Sande, A. (2000): Om meningen med rusmiddelbruk

sett gjennom russefeiringen som et ritual.

Universitetet i Tromsø, sosialantropologisk institutt.

Rapport nr 1. 2000. Høgskolen i Bodø

Svensson, B. & Svensson, J. & Tops, D. (1998):

Att komma för sent så tidigt som möjligt. Om prevention,

ungdomskultur och droger. NAD-publikation

Nr 34. Helsingfors: NAD

Wilhelmsen, B-U. (1996): Unga og rusmidler

1991-1994. I: Pedersen, W. & Waal, H. (red.):

Rusmidler og veivalg. Oslo: Cappelen Akademisk

Forlag, s. 142-153.

NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 5-6 ) 393

More magazines by this user
Similar magazines