Anekdoten: Maria Eleonora - en drottning förälskad i sorgen. KV1, 13
Anekdoten: Maria Eleonora - en drottning förälskad i sorgen. KV1, 13
Anekdoten: Maria Eleonora - en drottning förälskad i sorgen. KV1, 13
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Drottning <strong>Maria</strong> <strong>Eleonora</strong> vägrade begrava sin älskade make, Gustav ii<br />
Adolf. Hans hjärta behöll hon i ett guldskrin. Äv<strong>en</strong> h<strong>en</strong>nes dotter Kristina<br />
tvingades ofta besöka sin döde far inne i Rikssal<strong>en</strong> i Nyköpingshus.<br />
D<strong>en</strong> gråtande Kvinnan som gick i dunklet g<strong>en</strong>om slottets<br />
spöklika st<strong>en</strong>valv var helt klädd i svart med ett sorgflor<br />
över det bleka ansiktet. I <strong>en</strong>a hand<strong>en</strong> höll hon ett skrin<br />
av guld och i d<strong>en</strong> andra <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> flicka på sex år. Kvinnan<br />
öppnade dörr<strong>en</strong> till ett mörkt rum. En unk<strong>en</strong> lukt slog emot<br />
dem. I rummet stod <strong>en</strong> öpp<strong>en</strong> kista och i det svaga sk<strong>en</strong>et från<br />
vaxljus<strong>en</strong> lystes d<strong>en</strong> dödes ansikte upp, gulblekt med det tvärklippta<br />
ljusa skägget, de ljuslila intorkade läpparna, de slutna<br />
ögonlock<strong>en</strong>, som skrynklat sig och sjunkit in i ögonhålorna.<br />
Hon förde fram d<strong>en</strong> lilla flickan mot liket och sa:<br />
– Kristina, kyss din far …<br />
D<strong>en</strong> döde i kistan var Gustav II Adolf, hemförd från<br />
Lütz<strong>en</strong> i Tyskland där han stupat d<strong>en</strong> 6 november 1632.<br />
Kvinnan i det dystra rummet var Kristinas mamma, Sveriges<br />
text Johan Ohlson illustration Beata Boucht<br />
<strong>Anekdot<strong>en</strong></strong>:<br />
En <strong>drottning</strong> <strong>förälskad</strong> i sorg<strong>en</strong><br />
18 kulturvärd<strong>en</strong> 1.20<strong>13</strong><br />
<strong>drottning</strong> <strong>Maria</strong> <strong>Eleonora</strong>, som hade brutit samman av sorg<br />
och nu vägrade begrava sin man. I tio månader låg d<strong>en</strong> döde<br />
kung<strong>en</strong> intill <strong>drottning</strong><strong>en</strong>s kammare på Nyköpingshus.<br />
Kristina var tre år gammal när Gustav II Adolf gav<br />
sig av med d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska här<strong>en</strong> till Tyskland för att delta i<br />
30-åriga kriget på protestanternas sida. Vid d<strong>en</strong> högtidliga<br />
avresan ryckte hon honom i rockskörtet för att påkalla hans<br />
uppmärksamhet. Så här skriver hon i sina minn<strong>en</strong>: »När han<br />
blev mig varse, lyfte han upp mig och omfamnade mig och<br />
kunde icke hålla tårarna tillbaka … då han avreste, grät jag så<br />
bitterlig<strong>en</strong> i tre hela dagar utan uppehåll att jag fick problem<br />
med ögon<strong>en</strong> och höll på att förlora syn<strong>en</strong>.« Kristina skulle<br />
aldrig mer återse sin far i livet.
När kung<strong>en</strong> red in i strid<strong>en</strong> d<strong>en</strong> ödesdigra morgon<strong>en</strong><br />
i Lütz<strong>en</strong> några år s<strong>en</strong>are, blev han snabbt skottskadad i<br />
arm<strong>en</strong>. Han red sedan vilse i dimman, varvid han träffades<br />
av ytterligare ett skott och föll av häst<strong>en</strong>. Hans page Leubelfing<br />
försökte lyfta d<strong>en</strong> tunge kung<strong>en</strong> tillbaka i sadeln, m<strong>en</strong><br />
i samma ögonblick dök fi<strong>en</strong>tliga ryttare ur Wall<strong>en</strong>steins<br />
kavalleri upp och sköt kung<strong>en</strong> i huvudet. Nästa dag hittades<br />
Gustav II Adolfs plundrade lik under högar av fallna soldater.<br />
Kropp<strong>en</strong> var så vanställd att man g<strong>en</strong>ast beslöt att begrava<br />
hans inälvor i bykyrkan. Rest<strong>en</strong> av kropp<strong>en</strong> fördes till stad<strong>en</strong><br />
Weissfels, där d<strong>en</strong> hastigt blev balsamerad av apotekar<strong>en</strong>.<br />
Drottning <strong>Maria</strong> <strong>Eleonora</strong><br />
for så fort hon kunde till<br />
Weissfels, där hon förkrossad<br />
av sorg tog med sig kung<strong>en</strong>s<br />
hjärta i ett guldskrin hon<br />
sedan alltid bar med sig.<br />
Först sommar<strong>en</strong> 1633<br />
fördes kung<strong>en</strong>s lik från d<strong>en</strong> pommerska hamn<strong>en</strong> Wolgast med<br />
båt vidare till Nyköping. Gustav Adolfs far, Karl IX, hade tidigare<br />
fullbordat ombyggnad<strong>en</strong> av Nyköpingshus, som nu räknades<br />
som ett av norra Europas vackraste r<strong>en</strong>ässansslott. Här, i<br />
d<strong>en</strong> ståtliga så kallade Rikssal<strong>en</strong>, lades d<strong>en</strong> döde kung<strong>en</strong> på lit<br />
de parade. Mitt på golvet fanns <strong>en</strong> skulptur föreställande ett<br />
jätteträd, som avslutades med ett gr<strong>en</strong>verk i taket som utmärkte<br />
Karl IX:s släktträd. M<strong>en</strong> allt detta lät änke<strong>drottning</strong><strong>en</strong> riva för<br />
att drapera rummet i svart och ställa kistan i trädets ställe.<br />
Gustav II Adolfs otröstliga maka ville att liket skulle behållas<br />
ovan jord under hela h<strong>en</strong>nes livstid och försökte på alla sätt att<br />
förhala jordfästning<strong>en</strong>. Flera gånger om dag<strong>en</strong> gick hon till sin<br />
döde make för att sörja, ofta tillsammans med dottern Kristina.<br />
»Flera gånger om dag<strong>en</strong> gick hon<br />
till sin döde make för att sörja, ofta<br />
tillsammans med dottern Kristina«<br />
De tre blodiga skjortor han bar då han dog hade hon gjort till<br />
reliker och i hand<strong>en</strong> höll hon guldskrinet med hjärtat.<br />
Så här skriver Carl Grimberg i Sv<strong>en</strong>ska folkets underbara<br />
öd<strong>en</strong>: »<strong>Maria</strong> <strong>Eleonora</strong> hade förälskat sig i sorg<strong>en</strong> – sorg och<br />
veklagan hade för d<strong>en</strong> överspända kvinnan blivit ett livsbehov,<br />
och i detta egoistiska frossande i sina känslor tvingade hon in<br />
äv<strong>en</strong> sitt barn«.<br />
Till slut tvingades d<strong>en</strong> besvärliga änke<strong>drottning</strong><strong>en</strong> att<br />
ge med sig för förmyndarregering<strong>en</strong>s tryck och d<strong>en</strong> 15 juni<br />
1634 kunde kung<strong>en</strong> begravas i Riddarholmskyrkan i Stockholm.<br />
M<strong>en</strong> redan dag<strong>en</strong><br />
efter begravning<strong>en</strong> krävde<br />
hon nyckeln av ståthållar<strong>en</strong><br />
för att få gå ner i gravkoret<br />
och öppna kistan ig<strong>en</strong>. Det<br />
blev nej och så småningom<br />
gav hon upp och lät också<br />
lämna ifrån sig skrinet med hjärtat, som kunde begravas<br />
tillsammans med kung<strong>en</strong>.<br />
Det behövs inte några djupare studier i psykologi för att<br />
gissa varför Kristina i vux<strong>en</strong> ålder vägrade att binda sig vid<br />
någon g<strong>en</strong>om äkt<strong>en</strong>skap, abdikerade och övergick till d<strong>en</strong><br />
katolska tro h<strong>en</strong>nes far gett sitt liv för att bekämpa.<br />
Som <strong>en</strong> ödets ironi kan tilläggas att kung<strong>en</strong>s omhuldade<br />
hjärta kanske ändå tillhörde <strong>en</strong> annan, nämlig<strong>en</strong> adelsflickan<br />
Ebba Brahe, om vi ska tro berättelserna i exempelvis Sv<strong>en</strong>ska<br />
folkets underbara öd<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> Gustav Adolfs hårdhudade<br />
mamma satte stopp för förhållandet till förmån för det bättre<br />
partiet, prinsessan av Brand<strong>en</strong>burg, <strong>Maria</strong> <strong>Eleonora</strong>. ✷<br />
1.20<strong>13</strong> kulturvärd<strong>en</strong> 19